Vilka attityder till styrketräning för barn i låg och mellanstadiet finns representerade hos

Egidius (2008) menar att attityder bildas efter hand genom dragna slutsatser om ett fenomens karaktär och betydelse för anpassningen till vår omvärld och kan ses som ställningstaganden utav dessa. Idrottslärarnas attityder till styrketräning har således formats av tidigare

erfarenheter av styrketräning och sedermera ställningstaganden utifrån dessa erfarenheter. Efter att analyserat de unga idrottslärarnas intervjuer så kunde fem teman av attityder urskiljas och under dem infogades stoff med samhörigt innehåll. Varje tema var olikt det andra i innehåll men även på laddningen av de innehållande attityderna. Av de totalt fem teman så kan två stycken upplevas som positiva till styrketräning för barn i låg- och

mellanstadiet, två är negativa och ett är varken eller i sin definition då den inte fokuserar på själva träningsformen. De två positiva temana var ”Tema 1: styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga rörelseförmågor” och ”Tema 4: styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd”. De negativa var ”Tema 5: styrketräning kan vara en enformig träningsform” och även i viss mån ”Tema 3: Styrketräning bör vara utformad annorlunda för låg– och mellanstadieelever jämfört med vuxna”. Det femte temat var ”Tema 2: Idrottslärarna vill ha mer styrketräning i undervisningen men yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning”. Det var dock inte alla idrottslärares tankar som gick att återfinna under alla teman utan i tema 2 och tema 5 så var det 3 utav 4 idrottslärare som hade uttalanden som passade in i de två teman. I de övriga temana så var det samtliga informanter som uttryckte tankar som gick att föra in under respektive tema.

De attityder som de unga idrottslärarna förmedlat är således både positiva och negativa till styrketräning för barn- och ungdomar. Informant 3 var den personen som var mest positiv till styrketräning för elever i låg- och mellanstadiet då han i princip enbart framhöll fördelar med sådan aktivitet. Idrottsläraren ifråga såg att styrketräning uppmuntrade

till ökad rörelseglädje och ökade förmågan för komplexa rörelser vilka är förmågor som kopplas till gällande kursplanen för idrottsämnet (Skolverket, 2011). Informanten såg även en skadeförebyggande effekt av styrketräning för det aktuella åldersspannet. Vidare så menade I- 3 att styrketräning ger ”jättestora” fördelar till idrottande barn och ungdomar och att

träningsformen även ökar en ”allmän hälsan”. Majoriteten av kunskapen som informanten förmedlat har genom jämförelser med tidigare forskning – som presenterats i

bakgrundsavsnittet – visat sig vara korrekt. Informanten påstod dock att ”[styrketräning ger] kanske inte så mycket muskelmassa…”, vilket var ett inkorrekt påstående bevisat genom forskning av bl.a. Faigenbaum et al. (1999). Dessutom var ett till största delen felaktigt påstående att; ”[styrketräning bör] inte [utföras] med vikter utan mer med kroppen tänker jag när dom är så pass små, årskurserna ett till tre.”, då det gällande forskningsläget bevisat att styrketräning med yttre belastning är säker om utförd i en säker miljö med korrekt teknik (Faigenbaum et al., 1999; Faigenbaum et al., 1993; Havens, 2000). Vidare så rekommenderar Riksidrottsförbundet (2009) att styrketräning med moderat belastning och relativt högt repsantal (repetitionsantal) inleds vid 7-8 års då ”styrketräningen har en given plats i en optimal, allsidig fysisk träning som på bästa sätt främjar barns utveckling”

(Riksidrottsförbundet, 2009). Emellertid så kan kroppsvikten i många individers fall vid flertalet övningar utgöra en moderat belastning där ett relativt högt repsantal används med fördel. Idrottsläraren uttryckte även attityden att yttre förutsättningar begränsade

styrketräningens utformning vilket även styrt undervisningen till att innefatta enbart

styrketräning med kroppsvikt som belastning: ”På vår skola som inte är jättestor så har vi inte någon gymlokal så då tycker jag att det räcker med kroppen som vikt. Om vi hade ett

fungerande gym då hade jag nog introducerat det [styrketräning] relativt tidigt det tror jag absolut. Tidigare än vad man kan göra nu.” Följaktligen så hade idrottslärarens

idrottsundervisning varit utformad mer enligt gällande rekommendationer för barn och ungdomar om den aktuella skolan hade en gymlokal. Hade så varit fallet så hade rent hypotetiskt idrottsläraren kunnat lägga en bättre grund för fysisk aktivitet och ett skadefritt idrottsliv för sina elever än vad som nu är möjligt.

Informant 2 uppvisar även han övervägande positiva attityder till styrketräning för elever i låg- och mellanstadiet. Likt I-3 så ser han fördelar när det kommer till rörelseglädje och komplexa rörelser men även förmågan att värdera sin kroppsliga förmåga, ergonomiska aspekter och ökad kroppskännedom vilka även är förmågor i idrottsämnets kursplan

samt ävenledes idrottsliga fördelar ”… det är ju klart att man blir bättre i en sport om man är fysiskt starkare. Man lär sig liksom hur kroppen fungerar, vad man ska träna för att bli bättre.” Idrottsläraren delar även uppfattningen att yttre förutsättningar begränsar dennes utformning av styrketräningen. I hans fall är det planeringen i sig som är den begränsande faktorn då han följer en tidigare idrottslärares planering: ”… nu följer jag ju en planering. Jag själv skulle vilja haft mycket mer styrketräning.” Den förutbestämda planeringen kan även bidra till hans enda negativa invändning mot styrketräning då informanten anser att ”… man styrketränar men aldrig tränar kondition. Att man bara fokuserar på att styrketräna…”. Fick idrottsläraren bestämma planeringen själv så skulle han förutom att ha mycket mer styrketräning även ha ”… ett pass där man fokuserar mer på kondition. Jag skulle vilja ha hantlar och kanske göra ett pump pass…” Till skillnad från I-3 så anser I-1 att ”en viss yttre belastning i form av vikter kan man ha, men dom ska inte marka 120 kg. t.ex.”. Informant 1 undervisar dock inte styrketräning med vikt, då hantlar och dylikt inte går att tillgå, utan försöker istället utmana sina elever genom övningar med kroppsvikten: ”Men nu har det ju inte varit med vikter utan det har varit funktionellt men man har ju ändå försökt att ge dom utmanande övningar och kanske inte bara göra armhävningar på fötter eller fötter på en bänk och förklara vilka muskler som dom använder.” Informanten ser också fördelarna med att styrketräna i ung ålder för att då öka chansen för ett aktivt liv på senare dagar; ”Det är ju det man sysslar med när man är äldre.” Idrottsläraren lyfter även styrketräningens lättåtkomlighet för överviktiga personer och dess. Styrketräningens positiva effekt på kroppsammansättningen för barn och ungdomar är även det bevisat (Benson et al., 2008; Rausavljevic et al., 1999; Faigenbaum et al., 1993).

Under intervjun med informant 4 så framkommer många positiva attityder till styrketräning för barn och ungdomar men fler negativa än de två tidigare informanterna. Likadant som I-1 och I-3 så kopplar hon förmågor från kursplanen som ökad rörelseglädje och även ökad motoriska förmåga till styrketräningens fördelar (Skolverket, 2011). Olikt de två ovan nämnda informanterna så specificerar även I-4 en av de skadeförebyggande

effekterna av styrketräning för barn och ungdomar: ”… Styrketräning är jättebra att träna och det behöver man för att stärka skelettet”. Likt I-1 så ser hon även fördelar med styrketräning inför äldre dagar; ”Jag tänker på ryggen man blir äldre och man har inte tränat så kanske man blir lite böjd framåt.” Även problemet med inaktiva barn som blir överviktiga tar informanten upp under sin intervju; ” Många barn är överviktiga nu då dom alltid sitter med

datorspelen…”. De negativa attityderna som framkommer utgår alla ifrån att styrketräningen ska vara utformad annorlunda för barn och ungdomar jämfört med vuxna. Hon menar att när eleverna är i åk 1-2 så skall endast kroppen utgöra motståndet för att undvika skador och även

att teori om styrketräning är användbar först vid åk 4-6. Informanten medger dock att hon skulle kunna införa viktad styrketräning om förutsättningar ges för att lära in rörelserna korrekt under lång tid och med en långsam progression. Detta medför att det inte är vikterna i sig som är problemet och som orsakar skador utan det är elevernas eventuella inkorrekta övningsutförande som kan orsaka skador: ”Elevernas oerfarenhet gör styrketräningen farlig.” Även denna idrottslärare vill utforma sin styrketräningsundervisning annorlunda men i hennes fall är det inte en yttre förutsättning i form av en icke-existerande gymlokal som begränsar utan det är snarare lokala planeringar och kursplaner som begränsar henne. Hon uttrycker dock att hon skulle vilja utveckla sin undervisning så att den inkluderar klassvisa

styrketräningsprogram med en långsiktig progression.

Den informanten med mest negativa attityder var I-2 även om hon till största delen har en positiv uppfattning om styrketräning för barn och ungdomar. Såsom de tidigare nämnda idrottslärarna i detta avsnitt så kopplar I-2 positiva fördelar till styrdokument för idrotten som rörelse till musik, utveckling av kroppen, komplexa rörelser och kroppskontroll (Skolverket, 2011). Hennes attityder till ämnet följer även tidigare linjer om att

styrketräningen främjar idrottsutövandet i stort, är skadeförebyggande och utvecklar utövarna både fysiskt och psykiskt. Den första negativa attityden som lyfts upp under idrottslärarens intervju är att styrketräning för de ”lägre klasserna (1-6) inte bör utföras med vikter utöver den egna kroppsvikten för att undvika skador. Denna attityd återfinns även hos informant 3 men i hans fall så begränsas det till årskurs 1-3. Idrottsläraren härleder denna attityd till att ”Det finns massa forskning som visar på att det inte är bra för kroppen när den inte är färdigväxt att lägga på massa tyngder”. Vidare så uttrycker I-2 att styrketräning är inget hon föredrar. Hon anser även likt I-1 att styrketräning kan bli enformigt då kondition ofta

försummas under sådan träning. Trots de negativa attityderna mot styrketräning för elever i låg och mellanstadiet så skulle hon vilja ha mer styrketräning än vad som är möjligt nu. Eftersom hennes idrottshall är under renovering så har idrottslektionerna förflyttats utomhus med resultatet att viss undervisning som styrketräning blir lidande på grund av underlag etc. När idrottshallen är renoverad så vill I-2 introducera mer stationsövningar och då även ”Verkligen köra hårt”.

När idrottslärarnas attityder ställs mot varandra så bildas två grupper där den ena är väldigt positiv, (I-1 och I-3), och den andra övervägande positiv, (I-2 och I-4). Informant 1 och 3 är väldigt positiva till styrketräning för elever i låg- och mellanstadiet då de ser många fler fördelar med styrketräningen än nackdelar. Informant 4 är även hon positivt lagd i sin attityd, dock är hon mer återhållsam i sitt prisande av träningsformens fördelar jämfört med I-

1 och I-3. Den som hade mest negativa attityder till styrketräning för barn och ungdomar var informant 2 men även hon ser många fördelar med träningsformen och använder även styrketräning i sin undervisning.

En av de viktigaste effekterna av styrketräning är skadeförebyggnad som möjliggörs genom ökad bentäthet (Morris et al., 1997), ökad muskelstyrka (Faigenbaum et al., 1993; Faigenbaum et al., 1999; Havens, 2000) och ökad motorisk färdighet (Lucertini et al., 2012). Samtliga idrottslärare uttalade denna skadeförebyggande effekt på ett eller annat sätt. Vid en jämförelse med tidigare forskning från ett liknande område, Fröberg et al. (2011), så visar det sig vara en stor skillnad i antalet individer som ser en skadeförebyggande effekt av

styrketräning för barn och ungdomar. Antalet fotbollsledare som såg en skadeförebyggande effekt med styrketräning var i det fallet 10-32 % beroende på vilken division ledaren tränade; ledare från högre divisioner var mer benägna se den skadeförebyggande effekten. Studien som utfördes på fotbollsledarna utgjordes dock av 39 respondenter och studien på idrottslärarna på informanter så det går följaktligen inte att dra några stora slutsatser. En jämförelse med tidigare resultat ger dock en fingervisning på att de unga idrottslärarna nyligen har tillskansat sig modern forskning och kunskap om styrketräning så att de har skapat en attityd att

styrketräning är skadeförebyggande. Ett stöd till en sådan tes ges även i Fröberg et al. (2011) då studien visade att högre nivå inom idrotten medför en ökad utbildningsnivå som i sin tur bidrar till ökad kunskap om forskning kring och även de gällande rekommendationerna för styrketräning för barn och ungdomar. Vidare så visade även studien att ledare med kortare tid som aktiv höll med om styrketräningens skadeförebyggande effekter. De ledare som inte höll med om styrketräningens skadeförebyggande effekt tränade således på en lägre nivå och hade även lång erfarenhet. De individerna tolkas då mer sällan genomgått någon sorts utbildning för att erhålla ny forskning och rekommendationer och även om de har en utbildning i ryggen så kan den ha ägt rum en lång tid tillbaka med tanke på deras långa tid som ledare. Teoretiskt sett så kan den forskning och de rekommendationer, om bland annat styrketräning som de idrottsledarna fått tillgång till under sina utbildningar, med dagens mått anses obsoleta. En möjlig parallell av liknande art kan dras mellan unga idrottslärare som nyligen erhållit modern forskning som bland annat visar att styrketräning har skadeförebyggande effekter

(Faigenbaum et al., 1993; Morris et al., 1997; Faigenbaum et al., 1999; Havens, 2000;

Lucertini et al., 2012) och äldre idrottslärare som genomgått sin utbildning då forskningsläget i Sverige skiljde sig från idag och även rekommendationerna för styrketräning av barn och ungdomar. Det vore intressant att följa forskning på äldre och unga idrottslärare för att utröna förhållandet på kunskapsnivån mellan dessa grupper då områden som styrketräning för elever

i låg- och mellanstadiet förutsätter uppdaterad kunskap för korrekt utlärande och således stora fysiska och psykiska vinningar.

6.2.2. Hur påverkar idrottslärarnas attityder till styrketräning för barn i låg och mellanstadiet idrottsundervisningen och i förlängningen elevernas hälsa?

De attityder som framkommit i de fyra intervjuerna har varierat i laddning men som en helhet så andas resultatet positivitet till styrketräning som träningsform då samtliga informanter ser mestadels fördelar med det i sin undervisning, dock i olika grad. På vilket sätt påverkar då dessa attityder idrottsundervisningen och i förlängningen elevernas hälsa? Eftersom

idrottslärarnas attityder varierar så varierar även dess påverkan på idrottsundervisningen och i förlängningen även elevernas hälsa.

Modern forskning har slagit fast att styrketräning är en säker och effektiv

träningsform för barn och ungdomar, följaktligen så är även sådana aktiviteter hälsosamma (Faigenbaum et al., 1999; Havens, 2000; Lucertini et al., 2012). De intervjuade idrottslärarna har således en stor möjlighet att påverka sina elevers hälsomässiga tillstånd bland annat genom att inkorporera styrketräning i undervisningen. Samtliga idrottslärares attityder till styrketräning för barn- och ungdomar påverkar deras utformning av idrottsämnet på ett eller annat sätt. Informant 4 bedriver en idrottsundervisning som är synnerligen påverkad av sina positiva attityder till styrketräning då hon inleder varje lektion med ett så kallat styrkevarv som innefattar olika stationer med kroppsviktsbaserade styrketräningsövningar. Det står inget i kursplanen för idrott och hälsa som explicit påpekar behovet av styrketräning inom

idrottsämnet för låg- och mellanstatidet sålunda har informant 4 påverkats av sina attityder till styrketräning och sedermera inkorporerat ett sådant moment. Vidare så påverkas samma idrottslärares idrottsundervisning av hennes attityd att styrketräning för låg- och

mellanstadieelever inte bör bedrivas med vikter då enbart kroppen används som motstånd. Informant 4 har troligtvis skapat en positiv attityd till styrketräning som bäst bedrivs utan vikt genom sitt idrottsutövande som tidigare bestod av handboll och friidrott. De attityder som bildades under den tiden har sedan följt med till dags datum och påverkar nu i sin tur idrottsundervisningen (Egidius, 2008).

Informant 1 har en liknande idrottslig bakgrund som I-4 och är även han positiv till styrketräning för barn- och ungdomar men till skillnad mot I-4 så anser informant 1 att styrketräning kan utföras med vikter i viss grad för den aktuella åldersgruppen. Men även om han anser att styrketräning för barn- och ungdomar kan bedrivas med yttre belastning i form

av vikter så påverkas han i sin tur av en yttre faktor i form av en redan förutbestämd

planering. Den förutbestämda planeringen är utformad med begränsad möjlighet till påverkan vilket nullifierar hans önskan att utöka användandet av styrketräning i sin idrottsundervisning. En yttre faktor neutraliserar därmed en möjlig påverkan från informantens attityder. En sådan faktor kan även vara bristen på en idrottssal som i fallet med informant 2. Hennes attityd till styrketräning är överlag positiv men det påverkar inte hennes idrottsundervisning i dagsläget. Tidigare när idrottssalen var i drift så utfördes styrketräning på en regelbunden basis men nu när all idrottsundervisning sker utomhus så har det fallit bort på grund av omständigheterna. Ett liknande scenario återgivs av informant 3. Informanten är öppen för att introducera styrketräning med vikter för sina elever i relativt tidig ålder men eftersom hans skola inte har ett gym med vikter så uteblir sådan undervisning till förmån för enklare styrketräning med enbart kroppsvikten.

De övervägande positiva attityderna till styrketräning för låg- och mellanstadieelever som idrottslärarna uttrycker medför dock att de alla i varierad grad har inkluderat

styrketräning i sin undervisning. Skulle istället attityderna vara övervägande negativa så skulle i teorin styrketräningen kunna utebliva ur deras undervisning vilket i så fall skulle innebära förlusten av en mycket viktig förutsättning för ett hälsosamt liv. Baserat på modern forskning så kan styrketräning anses vara en bidragande förutsättning för ett hälsosamt liv – (Lucertini et al., 2012; Wislöff et al., 2004; Benson et al., 2008) – och som informant 1 säger; ”… det man lär sig i skolan det ska man ha nytta av i vuxenlivet…”.

6.2.3. Är idrottslärarnas tankegångar om styrketräning för barn i låg och mellanstadiet