Örebro Universitet
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Idrott med didaktisk inriktning, avancerad nivå Examensarbete, 15 hp
HT 2014
”Det är ju alltid bra att träna”
En kvalitativ studie om unga idrottslärares attityder till styrketräning
för elever i låg- och mellanstadiet
Sammanfattning
Styrketräning har historiskt sett tillskrivits som en farofylld aktivitet för barn- och ungdomar. Rekommendationer från förr ger ungdomar klartecken att styrketräna först när de växt färdigt, alltså vuxen ålder. Styrketräning har dock genom modern forskning visat sig vara väldigt fördelaktigt även för barn- och ungdomar då träningsformen kan bidra med en mängd hälsovinningar. Dagens idrottande barn- och ungdomar utför ofta skadefyllda idrotter såsom fotboll, hockey och friidrott vilka skulle kunna vara betydligt mindre skadefyllda om utövarna ökar sin kroppsliga kompetens, bentäthet och styrka som styrketräning medför. Eftersom skolväsendet är den perfekta grogrunden för kunskap så vore även utbildning om- och utövande av styrketräning optimalt under dess tidiga stadium.
Syftet med forskningsstudien är att undersöka unga idrottslärares attityder till styrketräning för låg- och mellanstadieelever inom ämnet idrott och hälsa. De
frågeställningarna som ämnas undersökas är; 1) Vilka attityder till styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet finns representerade hos respondenterna? 2) Hur påverkar idrottslärarnas attityder till styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet idrottsundervisningen och i förlängningen elevernas hälsa?
3) Är idrottslärarnas tankegångar om styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet förankrade i modern forskning eller bygger de på historiska föreställningar och rekommendationer?
Studien är av kvalitativ natur då attityder och åsikter undersöktes.
Datainsamlingsmetoden var enskilda intervjuer och forskningsmetoden som användes var fenomenografi. Den intervjuade populationen bestod av fyra unga idrottslärare som i dagsläget undervisade i idrott- och hälsa. Samtliga intervjuer spelades in för att sedan transkriberas. Transkriptionerna användes sedan i den fenomenografiska analysen som resulterade i fem teman.
Resultatet bestod av de 5 teman som innehåll idrottslärarnas attityder till
styrketräning för elever i låg- och mellanstadiet. De olika teman var följande; 1) Styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga rörelseförmågor, 2) Idrottslärarna vill ha mer
styrketräning i undervisningen men yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning, 3) Styrketräning bör var utformad annorlunda för låg och mellanstadieelever jämfört med vuxna, 4) Styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd och 5) Styrketräning kan vara en enformig träningsform.
Resultatet visar att de intervjuade idrottslärarna har övervägande positiva attityder till styrketräning för låg- och mellanstadieelever. Vidare så uppvisar samtliga informanter
aktuella kunskaper om och gällande rekommendationer för styrketräning för barn- och
ungdomar, dock i varierande grad. Historiska och inkorrekta synsätt återfinns emellertid också hos informanterna vilket skapar ett behov av vidare forskning inom området på en större och mer generaliserbar population.
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 4
2. Syfte och frågeställningar ... 6
3. Bakgrund ... 7
3.1. Styrketräning ... 7
3.2. Attitydbildning ... 8
3.3. Historiska synsätt på styrketräning för barn i låg och mellanstadieåldern ... 8
3.4. Modern forskning om effekten av styrketräning för barn och ungdomar ... 9
3.5. Moderna och historiska rekommendationer för styrketräning för barn och ungdomar . 11 3.6. Styrketräning inom idrott och hälsas kursplan ... 13
3.7. Idrottsledares attityd till styrketräning för barn och ungdomar ... 14
4. Metodologi ... 15
4.1. Fenomenografi ... 15
4.2. Intervju och datainsamling ... 16
4.3. Urval och avgränsning ... 16
4.4. Presentation av informanterna ... 17
4.5. Etiska överväganden ... 18
4.6. Databearbetning ... 18
5. Resultat ... 19
5.1. Tema 1: Styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga rörelseförmågor ... 20
5.2. Tema 2: Idrottslärarna vill ha mer styrketräning i undervisningen men yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning ... 21
5.3. Tema 3: Styrketräning bör var utformad annorlunda för låg och mellanstadieelever jämfört med vuxna ... 22
5.4. Tema 4: Styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd ... 25
5.5. Tema 5: Styrketräning kan vara en enformig träningsform ... 28
5.6. Sammanfattande kommentarer om resultatet ... 28
6. Diskussion ... 30
6.1. Metoddiskussion ... 30
6.2. Resultatdiskussion ... 32
6.2.1. Vilka attityder till styrketräning för barn i låg och mellanstadiet finns representerade hos idrottslärarna? ... 32
6.2.2. Hur påverkar idrottslärarnas attityder till styrketräning för barn i låg och mellanstadiet
idrottsundervisningen och i förlängningen elevernas hälsa? ... 37
6.2.3. Är idrottslärarnas tankegångar om styrketräning för barn i låg och mellanstadiet förankrade i modern forskning eller bygger de på historiska föreställningar och rekommendationer? ... 38
6.3. Studiens kunskapsbidrag ... 40
6.4. Vidare forskning ... 41
7. Slutsats ... 42
Referenselista ... 44
1. Introduktion
Dagens samhälle är fyllt av lösningar som bidrar till en minskad fysisk ansträngning och energiåtgång åt personer som lever i det då rulltrappor och hissar för dem uppåt medan bilar, bussar eller tåg för dem framåt. Många yrken som förut var fysiskt påfrestande har så
sakteliga fasats ut med hjälp av automatisering och rullande band. Yrken som mestadels utövas inaktivt sittandes framför en datorskärm har på senare år istället börjat växa fram starkt på arbetsmarknaden. För att väga upp inaktiviteten på arbetsplatsen så har väldigt många svenskar börjat intressera sig för träning i all dess form. Träning såsom löpning, cykling, power-walks eller arvtagaren till aerobics; cross-fit, upptar numer en stor del av svenskarnas liv utanför jobbet.
Den vardagliga inaktiva trenden hos vuxna individer går dock inte att till fullo överföra till barn och ungdomar som fortfarande går i skolan. Skolan erbjuder ett ämne dedikerat till idrott och hälsa och även rasterna mellan lektioner ger en möjlighet till fysisk aktivering. Enligt Riksidrottsförbundets statistik Idrotten i siffror 2013 så aktiverar sig barn och ungdomar fysiskt idag i relativt stor utsträckning då omkring 50-60 % av 6-25 åringar utför relativt ansträngande motions- eller idrottsaktivitet minst tre gånger i veckan
(Riksidrottsförbundet, 2013). Samma statistik visar även att närmare 70 % av samma åldersgrupp utför mycket ansträngande motions- eller idrottsaktiviteter minst en gång i veckan. Upp till 50 % av barn och ungdomar i åldrarna 6-18 har även ”deltagit i minst en tävling/match i aktiviteten” (Riksidrottsförbundet, 2013). För samma åldersgrupp är fotboll den populäraste tävlingsaktiviteten följt av innebandy, löpning, friidrott och dans mm. Bland dessa idrotter ställer bland annat fotboll, friidrott och innebandy krav på utövarens fysik till den grad att skador kan uppkomma om individen inte är tillräckligt fysiskt välanpassad till den aktuella idrotten (Riksidrottsförbundet, 2009).
En träningsform som är bland de populäraste bland fritidsutövare och som fungerar ypperligt i kombination med fysiskt krävande och skadebenägna idrotter såsom fotboll, friidrott och innebandy är styrketräning. Modern forskning har visat på styrketräningens positiva effekter för idrottande barn- och ungdomar bland annat i en studie från 2008 som undersökte den skadeförebyggande effekten hos kvinnliga fotbollsspelare i 13-17 årsåldern. Studien visade att 20 minuters uppvärmning, innan träning och match, baserad på styrke-, koordinations- och rörlighetsövningar minskade risken för skador i de nedre extremiteterna (benen) med upp till 50 % (Soligard et al., 2008).
Styrketräning utövas dock främst av personer som nått högstadieåldern (ungdomar) eller äldre då flera faktorer förhindrat styrketränandet att nå lägre åldrar än så: Det centrala innehållet i kursplanen för idrott- och hälsa innehåller inte kunskapskrav för låg- och mellanstadiet som kan kopplas till styrketräning i samma utsträckning som högstadiet
(Skolverket, 2011) och allmänna rekommendationer från förr såg styrketräning för barn i låg och mellanstadieåldern som en farlig aktivitet. De historiska rekommendationerna för
styrketräning av barn och ungdomar som var restriktiva i sin natur har dock genom modern forskning förkastats och idag bytts ut mot rekommendationer som är mycket mer liberala (Riksidrottsförbundet, 2009).
Idag så är fotboll, innebandy, gymnastik, kampsporter och ishockey de fem största tävlingsidrotterna för 7-14 åringar, dessa idrotter är fysiskt påfrestande och utövare riskerar skador om de inte är tillräckligt vältränade. Därför så vore styrketräning ett utomordentligt komplement för att bygga upp muskulatur runt sårbara leder, lära in korrekta rörelsemönster och bygga upp tillräcklig styrka för barn som är i låg och mellanstadieåldern, 7-12 år
(Riksidrottsförbundet, 2013). Skoltiden under låg- och mellanstadiet är följaktligen den optimala plattformen för barn och ungdomar att inhämta denna livsnödvändiga kunskap. Dagens idrottslärare är då de individer, tillika förebilder, som skall besitta den kompetens som är nödvändig för att påverka Sveriges barn och ungdomars fysiska liv från skoltiden och in i vuxenlivet. Idrottslärarnas kunskap bör således bestå av god kunskap om styrketräning men sådan kompetens är dock inte lättvindigt införskaffad. En förutsättning för förskansandet av sådan kunskap om styrketräning för barn och ungdomar kräver ett visst intresse för
träningsformen men även ett öppet sinne för att eventuellt ändra sina gamla och inkorrekta föreställningar om styrketräning för barn och ungdomar.
Kursplanen för idrott och hälsa betonar vikten av att eleverna skall ”ges möjlighet att utveckla kunskaper om vad som påverkar den fysiska förmågan och hur man kan påverka sin hälsa genom hela livet” (Skolverket, 2011). En förutsättning för detta är således att
nyanserade tankesätt gällande styrketräning för barn och ungdomar återfinns hos framtidens låg- och mellanstadieidrottslärare och inte historiska fördomar.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med forskningsstudien är att undersöka unga idrottslärares attityder till styrketräning för låg- och mellanstadieelever inom ämnet idrott och hälsa.
Frågeställningarna är följande:
Vilka attityder till styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet finns representerade hos respondenterna?
Hur påverkar idrottslärarnas attityder till styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet idrottsundervisningen och i förlängningen elevernas hälsa?
Är idrottslärarnas tankegångar om styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet förankrade i modern forskning eller bygger de på historiska föreställningar och rekommendationer?
3. Bakgrund
I detta avsnitt kommer betydelsefulla begrepp såsom styrketräning och attityder behandlas men även historiska förhållningssätt för styrketräning för barn och ungdomar och hur de förhållningssätten uppkom. Modern och historisk forskning om styrketräning för barn
kommer presenteras samt även gällande och historiska rekommendationer av styrketräning för barn och ungdomar. Vidare kommer utrymme ges åt kopplingen mellan styrketräning och nuvarande styrdokument för idrott och hälsa. Tidigare forskning om idrottslärares attityder till styrketräning har genom databassökningar tyvärr varit väldigt svåra att återfinna, dock så påträffades två intressanta studier som undersökte idrottsledares attityder till styrketräning för sina barn och ungdomsspelare. Paralleller kan dras mellan idrottslärare och idrottsledare vilket gör studierna intressanta att jämföra mitt eget resultat med.
3.1. Styrketräning
Styrketräning är ett av de vanligaste sätten att träna idag och definieras av
Nationalencyklopedin som träning som bedrivs vanligen i dynamiska men även statiska arbetsformer och som syftar till att öka den muskulära styrkan (Nationalencyklopedin, 2014). Många använder träningsformen för att erhålla positiva effekter på hälsan och väl-måendet medan andra tränar styrketräning för att bli starkare, större eller mer explosiv. Styrketräning utförs vanligen i gymlokaler med hantlar och skivstänger men kan även utföras med den egna kroppsvikten som belastning.
3.2. Attitydbildning
Begreppet attityd har haft olika betydelser genom historien. En första studie av attityder publicerades dock så sent som 1918 i USA, studien undersökte polska immigranters upplevelser av sin nya situation Chicago och deras gamla situation i sitt gamla hemland. Forskarna slog fast att det som människorna var medvetna om, kände, uppfattade, mindes och tänkte kunde läggas in i begreppet attityder. Forskarna definierade attityd som en sorts
process i medvetandet hos en individ som avgör möjlig eller verklig aktivitet sammanhang av social natur. Senare forskning från mitten av 1900-talet ansåg att en attityd hade tre aspekter: en kognitiv aspekt som berörde uppfattandet av ett fenomen, en emotionell aspekt som berörde det emotionella utslaget på det, en konativ aspekt som berörde handlingsriktningen eller strävan (Egidius, 2008). Attityder bildas därmed efter hand genom dragna slutsatser om olika fenomens karaktär och betydelse för anpassningen till vår omvärld och ses då som ställningstaganden utav dessa. Vidare utgår flera teorier om attitydbildning i att det finns en strävan efter balans eller jämvikt i varje individs själsliv mellan olika inställningar. Idag kan en attityd sammanfattas som en inställning till något och kan även innebära ett
förhållningssätt såsom en negativ attityd eller positiv attityd osv. (Egidius, 2008).
3.3. Historiska synsätt på styrketräning för barn i låg och
mellanstadieåldern
Styrketräning för barn och ungdomar har, sett ur ett historiskt perspektiv, omgärdats av utropstecken i form av negativa effekter och även skaderisker. Styrketräning för barn var förr ett kontroversiellt ämne som berörde frågor inom etik, medicin och fysiologi
(Riksidrottsförbundet, 2009). Styrketräning för barn och ungdomar ansågs för inte alltför längesedan hämma barn- och ungdomars växt genom skador på tillväxtplattor, ha negativ inverkan på hjärt- och kärlsystemet, ge ökad risk för ryggproblem, orsaka överbelastning i knän, samt att styrketräning för barn inte uppfyller något syfte då barn inte blir starkare eller får större muskler ändå (Petterson, 2009). Dessa antaganden har färgat allmänna
träningsrekommendationer för barn från slutet av 1970-talet (Riksidrottsförbundet, 2009). Forskning under denna period fastslog några av de nämnda riskerna medan andra mer eller mindre antogs då det verkade rimligt såsom att styrketräning ger skador på skelettet då det fortfarande är i utveckling under barn och ungdomsåren. Rekommendationerna gällande styrketräning för barn och ungdomar från 1980-talet och framåt var således väldigt försiktiga.
En stor bidragande orsak till de tidiga rekommendationerna vilka innebar mer eller mindre att inte låta barn styrketräna kom från en rapport som publicerades 1982 av Riksidrottsförbundet och Idrottens forskningsråd. Rapporten blev normbildande då den fastslog att; ”Systematisk styrketräning med större vikter ej bör utföras förrän skelettet är färdigväxt det vill säga för flickor i 15–16-årsåldern och för pojkar i 17–18-årsåldern” (Petterson, 2009 s. 1).
3.4. Modern forskning om effekten av styrketräning för barn och
ungdomar
Med dagens forskning i hand kan i princip alla av de tidigare nämnda riskerna eller negativa effekterna ses som myter skapade genom forskning utförd eller tolkad med mer eller mindre tvivelaktiga metoder och som sedan blev sanning i folkmun. I en litteraturöversikt från ”The American Academy Of Pediatrics” från 2008 så fördes bland annat en möjlig förklaring fram till varför det tidigare ansågs innebära en ökad skaderisk för barn och ungdomar att
styrketräna. Författarna av litteraturöversikten ansåg att en ledande orsak till detta påstående kunde kopplas till det datamaterialet om antalet skador kopplade till styrketräningsmaskiner som inhämtades och beräknades av ”US Consumer Product Safety Comission’s National Electronic Surveillance System”. Datamaterialet som den statliga kroppen publicerade visade skrämde troligtvis upp allmänheten då den visade mängden av skador kopplade till
styrketräningsmaskiner och då indirekt styrketräning. Datamaterialet fick enligt författarna stor genomslagskraft trots att det visade att en mild åkomma såsom muskelsträckningar utgjorde 40-70 % av alla skador kopplade till styrketräningsmaskiner. Vidare så förklarades även inte hur skadorna uppkommit och om det var tävlande eller motionärer som skadade sig. Datamaterialet visade dock, konstigt nog, att majoriteten av skadorna uppkom i en hemmiljö utan överseende och med en inkorrekt teknik. Författarna av litteraturöversikten anser att styrketräning som istället utförs med strikt överseende och med korrekt teknik inte alls
påverkar barn och ungdomars växt, tillväxtzoner eller hjärt- och kärlsystemet negativt. De går så långt som att styrketräning under strikt överseende och korrekt teknik medför en lägre skaderisk än i andra sporter och att den även är lägre än under rastaktiviteter under skoltid (American Academy of Pediatrics, 2008).
Michail Tonkonogi (2007) som är ledande inom forskningsområdet styrketräning för barn och ungdomar i Sverige, lyfter fram påståendet om möjliga skador på tillväxtzoner hos styrketränande barn och ungdomar i sin litteraturöversikt Styrketräning för barn – Bu eller
skrevs av Gumbs et al. (1982) beskrev att tyngdlyftning ledde till en epifysskada men att den sedan läkte utan komplikationer. Den nämnda skadan uppkom även med maximala vikter och inte genom ”normalt” styrketränande. Vidare så nämner Tonkonogi (2007) tiotals
longitudinella studier som genomförts med syftet att undersöka styrketräning för barn som varit i princip helt fria från skador. Författaren exemplifierar det faktum att styrketräning för barn inte innebär en ökad skaderisk jämfört med vuxna och även att skaderisken är minimal genom att bland annat framhålla studier som genom olika parametrar undersökte specifikt faror med styrketräning för barn. Tonkonogi (2007) presenterar en studie från 1987 som visade att styrketräning inte hade någon mätbar negativ effekt på de undersökta områdena och att det förelåg en obefintlig skaderisk i samband med styrketräning. Stratton et al. (2004) visade även det icke-existerande sambandet mellan styrketräning för barn- och ungdomar och en ökad skaderisk genom kunskapsöversikten BASES Position Statement on Guidelines for
Resistance Exercise in Young People.
Avery D. Faigenbaum är ytterligare en auktoritet inom området styrketräning för barn och ungdomar och i artikel Faigenbaum et al. (1999) The Effects of Different Resistance
Training Protocols on Muscular Strength and Endurance Development in Children så slår
författarna fast att styrketräning för barn kan ge ökningar av muskulär styrka samt muskulär uthållighet. I studien så ges även rekommendationen att under barntiden så kan med fördel styrketräning utövas av barn med höga antalet repetitioner och moderat belastning. Liknande resultat gick även att läsa i Faigenbaum et al. (1993) och Havens (2000).
Följaktligen så är det en historisk felaktig myt att barn i sju till tolvårsåldern inte kan öka i styrka och muskelmassa genom styrketräning. Lucertini et al. (2012) testade effekten av styrketräning på motoriska färdigheter i sin studie och resultatet visade att de barn som fick utföra styrketräning regelbundet under en period uppvisade ökad motorik efter studiens slut. Morris et al. (1997) visade till och med att styrketräning för barn ökar bentätheten vilket går helt emot det tidigare påståendet att styrketräning för barn och ungdomar kan ge upphov till skador på skelettet.
Benson et al. (2008), Rausavljevic et al. (1999) samt Faigenbaum et al. (1993) visade även att styrketräning för barn och ungdomar förbättrar deras kroppsammansättning. Detta är otroligt viktigt idag då övervikt och fetma är ett ökat problem i samhället som i sin tur kan leda till sjukdomar såsom diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar mm. Ökad idrottslig förmåga har även kopplats ihop med styrketräning såsom studien utförd av Wislöff et al. (2004) som visade på sambandet mellan maximalstyrka i övningen knäböj och sprinthastighet samt spänst i vertikala hopp för elitfotbollspelare.
Vitt skilt från historiska påståenden om styrketräning så är således träningsformen idag ansedd som i princip skadebefriad med en rad av positiva egenskaper för barn och ungdomar om utförd med korrekt teknik och under överseende, detta anser åtminstone forskare inom området som presenterats ovan. Samhället i stort ser troligtvis inte likadant på styrketräning för barn och ungdomar då de historiska tankesätten troligtvis krampaktigt hänger kvar hos många. Intressant är då att undersöka hur dagens unga idrottslärare ser på fördelar och nackdelar av styrketräning för barn- och ungdomar då idrottslärare har en stor möjlighet att påverka sina elevers fysiska aktivitet positivt såväl som negativt.
3.5. Moderna och historiska rekommendationer för styrketräning för barn
och ungdomar
Riksidrottsförbundet publicerade 2009 Kunskapsöversikt: styrketräning för barn och
ungdomar som innehöll rekommendationer för barn och ungdomar. Artikeln tar även upp det
historiska perspektivet att barn och ungdomars relation till styrketräning förr borde vara ett väldigt avhållsamt sådant. Den tidigare återhållsamma relationen till styrketräning för barn- och ungdomar illustreras genom att påtala tidigare nämnda nackdelar nu hämtade från tidigare rapporter genomförda under 1980-talet av idrottens forskningsråd (Riksidrottsförbundet, 2009).
Vidare tar kunskapsöversikten upp internationella perspektiv på styrketräning för barn och ungdomar bland annat framhålla en Kanadensisk studie från 2008 som publicerade rekommendationer om riktlinjer för styrketräning för barn och ungdomar. Behovet av tydliga riktlinjer för styrketräning för barn och ungdomar var väldigt efterfrågade av aktiva, tränare och föräldrar. Modern forskning om styrketräning för barn behandlas och artikeln framhåller det faktum att vetenskapliga belägg funnits för en rad positiva effekter av styrketräning för barn och ungdomar (Riksidrottsförbundet, 2009).
Ökad styrka underlättar även motorisk inlärning och skapar därmed bättre förutsättningar för en allsidig, lustbetonad träning inriktad på förvärvande av en bred rörelsearsenal vilket bör vara det främsta målet med fysisk träning av barn (Riksidrottsförbundet, 2009 s. 5).
Skadeförebyggande effekter och en ökad stimulering av uppbyggnaden av skelettet tas även upp som positiva effekter. En viktig aspekt av styrketräningen som även beskrivs som de primära målen av styrketräning för barn och ungdomar är att ökad hälsa och välbefinnande är
överordnade ökad prestation. En ökad prestation är dock uppenbarligen inget negativt men det skall inte vara det huvudsakliga syftet med styrketräningen utan kan komma som en positiv bieffekt (Riksidrottsförbundet, 2009).
Styrketräning som bedrivs på ett korrekt sätt är en trygg och säker träningsform som inte medför några negativa effekter för barnets utveckling och hälsa och kan betraktas som en naturlig och organisk del i en balanserad och allsidig fysisk träning av unga
(Riksidrottsförbundet, 2009 s. 5).
De moderna rekommendationerna kring styrketräning för barn och ungdomar som framhålls i Riksidrottsförbundets kunskapsöversikt är styrketräning som först och främst är anpassad efter barnet förutsättningar och mognadsgrad. Styrketräningen skall utformas så att den gynnar den naturliga tillväxt- och mognadsprocessen och bör inte begränsas till viktträning i gym, även om sådan styrketräning inte behöver uteslutas. Styrketräningen skall även syfta till att öka barnets kunskap om den egna kroppens uppbyggnad och funktion. En förutsättning för att påbörja systematisk styrketräning bör dock vara att beaktande ges åt barnets individuella utvecklingsnivå, 7-8 årsåldern framförs dock som ett riktmärke. Vidare förutsättningar för ett säkert styrketränande är att ledare, tränare, (idrottslärare) innehar god kunskap om
styrketräning som träningsform och att träningen utförs i lämplig miljö (Riksidrottsförbundet, 2009).
Fokus ska ligga på ett korrekt tekniskt utförande av övningarna. Det är lämpligt att styrkeövningar först utförs utan belastning för att lära sig korrekt teknik. När barnet behärskar tekniken ska belastning
appliceras. Såväl antal set som belastning kan ökas med ökad erfarenhet av styrketräning. Styrkepasset bör avslutas med en nedvarvning bestående av lågintensiva övningar och statiska töjningsövningar (Riksidrottsförbundet, 2009 s. 6).
Fokus på styrketräning för barn och ungdomar skall ligga på allsidighet och variation med övningar för de stora muskelgrupperna som utförs med fullständigt rörelseomfång.
Styrketräningen bör tillika kombineras med övningar som utvecklar andra fysiska egenskaper utöver styrka såsom kondition, koordination och balans. Kunskapsartikeln menar dessutom på att de växande barn- och ungdomarna är särskilt mottagliga för träningsstimuli under denna period. Det är under denna period i varje individs liv som grunden läggs för framtida motionsvanor som i sin tur påverkar individens hälsa och fysik.
Styrketräningen har en given plats i en optimal, allsidig fysisk träning som på bästa sätt främjar barns utveckling (Riksidrottsförbundet, 2009 s. 6).
En optimal träning under barn och ungdomsperioden är således oerhört viktigt i stunden men även sett ur ett framtidsperspektiv. Riksidrottsförbundet skriver avslutningsvis att de
rekommendationer som framhålls i rapporten också kan utgöra rekommendationer för skolans verksamhet (Riksidrottsförbundet, 2009).
3.6. Styrketräning inom idrott och hälsas kursplan
Fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil är grundläggande för människors välbefinnande. Positiva upplevelser av rörelse och friluftsliv under uppväxtåren har stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet. Att ha färdigheter i och kunskaper om idrott och hälsa är en tillgång för både individen och samhället (Skolverket, 2011 s. 1).
Det föregående citatet som går att läsa i inledningen av den gällande kursplanen för idrott och hälsa talar om vikten av fysiska aktiviteter och en hälsosam livsstil i unga år för att må bra men även för att in i äldre år hålla sig fysiskt aktiv. För att kunna förbättra sin hälsa så är styrketräning en utomordentlig fysisk aktivitet för barn- och ungdomar (Riksidrottsförbundet, 2009). Trots detta så återfinns konkreta kopplingar till styrketräning i det centrala innehållet först i åk 7-9: ”… sätta upp mål för fysiska aktiviteter, till exempel förbättring av
konditionen.” (Skolverket, 2011 s. 3). I det centrala innehållet för åk 1-3 så återfinns i princip inget som direkt kan kopplas till styrketräning utan fokus läggs på grovmotoriska
grundformer såsom springa, hoppa och klättra. I åk 4-6 så kan tolkningar göras som därmed tillåter inkludering av styrkemoment då det centrala innehållet beskrivs innehålla:
”Kroppsliga och mentala effekter av några olika träningsformer” och ”förebyggande av skador, till exempel genom uppvärmning” (Skolverket, 2011 s. 3). Styrketräning kan med fördel användas i sådana moment då dess effekter på kroppen och det mentala är av positiv natur om utförd korrekt, vidare så kan styrketräning även användas i ett skadeförebyggande syfte (Riksidrottsförbundet, 2009).
Sammanfattningsvis så är möjligheten att inkludera styrketräning från årskurs 1 av grundskolan, som rekommenderas av Riksidrottsförbundet (2009), i princip icke existerande om idrottsläraren blint följer kursplanen. Från och med årskurs 4 så kan dock tolkningar göras som berättigar styrketräningens plats i undervisningen. Det blir således intressant att se hur informanterna använder styrketräning och hur de motiverar dess vara eller icke vara.
3.7. Idrottsledares attityd till styrketräning för barn och ungdomar
Fröberg et al. (2011) skriver att senare års styrketräningsrekommendationer för barn och ungdomar – som beskrivits ovan – på senare år ändrats till motsatsen från tidigare års
förespråkade rekommendationer och menar då att en kunskapslucka eventuellt har skapats. En kunskapslucka som bildats genom att de nya rekommendationerna, och även den kunskap som framhålls i Riksidrottsförbundets råd (2009), inte sprids och efterlevs av de aktiva idrottsledarna i landet. De undersökta idrottsledarna praktiserar istället sin ledarroll med daterade kunskaper och protokoll för styrketräning. En förutsättning för att fylla denna kunskapslucka är följaktligen att informera idrottsledare i landet om de gällande
rekommendationerna för styrketräning och dess bevisade positiva effekter i samband med idrottsutövande. Fröberg et al. (2011) undersöker i vilken grad 39 fotbollsledare från olika divisioner som tränade pojkar i åldern 9-13 år kände till de gällande rekommendationerna för styrketräning för barn och ungdomar och hur de ställde sig till användandet av styrketräning inom fotbollen. Resultatet visade att fotbollsledarna hade bristfällig kunskap om de senaste rekommendationerna om styrketräning för barn. Det visade sig även att enbart 10-32 %, beroende på division, höll med om att styrketräning har skadeförebyggande effekter hos barn. Ledare från högre divisioner uppvisade dock en mer uppdaterad syn och högre förståelse för styrketräning för barn- och ungdomar. Detta tolkas som att en högre nivå inom idrotten medför en högre utbildningsnivå som i sin tur bidrar till ökad kunskap om forskning och även de gällande rekommendationerna för styrketräning för barn- och ungdomar. Detta fenomen gällde även ledare med kortare tid som aktiv, som i studien antas komma mer nyligen från en utbildning som då informerats om de gällande råden och modern forskning kring
styrketräning (Fröberg et al., 2011).
En liknande studie undersökte användandet av och attityden till styrketräning för barn i åldern 6-9 år hos 181 idrottsledare i Skåneregionen. Resultatet visade att enbart en tredjedel använde styrketräning som ett redskap i deras ledarroll. Majoriteten av de som använde träningsformen gjorde det endast en gång i veckan i 1-10 minuter och ledare inom bollsporter visade sig använda styrketräning mindre än övriga sporter i en betydande grad. Det visade sig även att ledare med utbildning inom styrketräning och ledare med fem eller mer år som aktiv använde styrketräning i högre grad jämfört med ledare utan sådan utbildning och med mindre erfarenhet (Mellby, 2011).
Forskning visar sålunda att de gällande rekommendationerna för styrketräning för barn- och ungdomar och även de oemotsägliga fördelarna med träningsformen inte återfinns
hos dagens idrottsledare i en nödvändig grad. Intressant är dock att ledare med kortare tid som aktiv uppvisar en högre kunskap om styrketräning i ena fallet och det andra fallet så är det ledare med mer erfarenhet som ser fördelarna med styrketräningen.
4. Metodologi
Vid val av metodologisk ansats så lades ett aktivt fokus vid att koppla den metodologiska ansatsen till syftet och frågeställningens utformning. Eftersom syftet ämnar undersöka attityder, alltså uppfattningar av ett fenomen, så valdes fenomenografi.
4.1. Fenomenografi
Fenomenografins huvudsyfte är att beskriva hur fenomen eller företeelser uppfattas av
människor. När metoden skapades vid Göteborgs universitet på 1970-talet, så intresserade sig forskarna för frågor om vilka samband det går att finna mellan hur människor tycker och tänker om ämnet ”studier” och på vilket sätt de bedriver sina studier på. Det var även intressant att undersöka förändringar i människors tänkande som åstadkoms genom att de bedriver sina studier. På senare tid så har dock fenomenografin ändrat inriktning till att kartlägga vilka uppfattningar det finns av vissa fenomen (Claesson, 2007). Vid datainsamling enligt den fenomenografiska metoden så analyseras stoffet för att sedan delas in i
beskrivningskategorier eller teman. När intervju är datainsamlingsmetoden så förs de olika svar och uppfattningar i form av citat ur intervjutranskripten till specifika teman med en förenande rubrik för de införlivade citaten. Flertalet teman identifieras baserade på de insamlade uppfattningarna och bildar nu utfallsrummet för fenomenet. Utfallsrummet syftar till den miljö som skall bringa klarhet över individernas uppfattningar om det aktuella fenomenet och som även utgör undersökningens huvudsakliga resultat (Fejes & Thornberg, 2009).
Valet av fenomenografi som metodologisk ansats motiverades av att uppsatsens syfte är av samma natur som det som fenomenografin ämnar söka djupare förståelse för, alltså människors uppfattningar av ett fenomen. Andra metodologiska ansatser såsom
fenomenologi, hermeneutik eller grounded theory skulle ha kunnat användas för forskning inom detta område men då med ett syfte som utgick från en annan infallsvinkel vilken ackommoderar den specifika metodologiska ansatsen.
4.2. Intervju och datainsamling
Datainsamlingsmetoden som använts har varit intervjuer vilket motiveras av att fenomenet jag undersöker är av kvalitativ natur och att fenomenografin som metod har ett symbiotiskt
förhållande till datainsamlingsmetoden intervju. Vid kvalitativ forskning så står forskarens tolkande arbetssätt i fokus till skillnad från kvantitativ forskning som fokuserar på statistiska beräkningar som databearbetning. En stor fördel med att använda kvalitativa intervjuer som metod är att det ger möjlighet att inhämta djup kunskap om fenomenet i fråga (Fejes & Thornberg, 2009). Vid intervjuerna så ställdes breda öppna frågor som öppnade upp
informantens tankar och åsikter. Jag som intervjuare använde mig av sedan av ”probing” för att föra intervjun framåt på ett smidigt sätt så att syftet och frågeställningarna besvarades i största möjliga mån vilket. Probing innebär att intervjuaren flikar in med korta ord som ”okej”, ”på så sätt” eller rent av nickar för att föra samtalet framåt.
Vid intervjutillfällena så hölls en dialog med informanterna om var intervjuerna skulle äga rum så att det blev en smidig process för dem. Tre av fyra intervjuer utfördes således hemma hos informanterna medan den fjärde skedde hemma hos mig. Det var ett medvetet val att försöka hålla intervjuerna hemma hos informanterna så att de skulle känna sig avslappnade och bekväma i situationen. Skulle de istället vara nervösa eller obekväma så kunde det påverka det resulterande datamaterialet på ett negativt sätt (Häger, 2007).
Intervjuerna utgick från en intervjuguide som inleddes med bakgrundsfrågor och som sedan övergick till själva ämnet ifråga. Eftersom intervjuerna skulle vara semi-strukturerade så följdes ingen vald ordning av frågorna utan ämnessamtalet inleddes med frågan; ”Vad tycker du om styrketräning?”. Därefter fick informanten utveckla sina tankegångar tills det behövdes blåsas nytt liv i samtalet genom ”probing”, följdfrågor till det aktuella ämnet eller en ny fråga. Empirin som erhölls genom intervjuerna spelades in för att åstadkomma en möjlig transkribering. Varje intervju transkribererades sedan för att möjliggöra en översiktlig bild av det insamlade datamaterialet. Intervjuguiden bifogas som bilaga.
4.3. Urval och avgränsning
Avgränsningar vid valet av informanter var att de skulle vara ”unga idrottslärare”, vilka definieras som till och med 30 år gamla och som även arbetat högst tre år inom skolväsendet. Detta för att kunna undersöka huruvida dagens unga idrottslärares uppfattningar om
styrketräning för barn i låg och mellanstadiet skiljer sig från de historiska värderingarna som förespråkat en avhållsam relation till styrketräning för barn. Vidare krävdes det att
idrottslärarna för tillfället undervisade i ämnet idrott och hälsa så att de är á jour med
idrottsämnet och att deras attityder till styrketräning är relevanta. Informanterna bestod även av två kvinnor och två män för att ackommodera en möjlig undersökning av könsskillnader i attityderna till styrketräning för barn i låg- och mellanstadieåldern. I enighet med Backman (2008) anses det slutgiltiga urvalet således vara ett medvetet val.
4.4. Presentation av informanterna
Informant 1 (I-1) är 25-årig man som har arbetat som idrottslärare i 2,5 månader. Han undervisar för närvarande årskurs 3-6 på en grundskola utanför Örebro. Hans idrottsliga bakgrund består av många års ungdomsfotboll men har även tävlat i längdskidor, innebandy, basket och brottning. För närvarande styrketränar han ibland på gym, tränar spinning men merparten av hans fysiska aktivitet läggs på löpning. Han har inte styrketränat något nämnvärt under sin skoltid eller i sin idrottsutövning.
Informant 2 (I-2) är en 30-årig kvinna som har arbetat som idrottslärare i en termin. Hon undervisar just nu årskurs 3-9 i idrottsämnet på en grundskola i Örebro. Hennes
idrottsliga bakgrund har utöver skolidrotten varit ridning som hon även utövar idag. När hon satsade på ridningen i ungdomen så ingick det styrketräning periodvis och som vuxen så har även styrketräning inkluderats men då i syfte att rehabilitera skador.
Informant 3 (I-3) är en 28-årig man som arbetat som idrottslärare i 2,5 år på en grundskola utanför Örebro. Informanten undervisar för tillfället årskurserna 1-3 i
idrottsämnet. Hans tidigare idrottsutövning har dominerats av fotboll från tidig ålder till tonåren och även bandy. Idag så består hans fysiska aktivitet av styrketräning på gym och spinning. Genom fotbollen kom han i kontakt med styrketräning när fotbollslaget anordnade gemensamma träningar på gym. Detta var dock inget som informanten tog särskilt seriöst på utan det var mest för att hålla igång.
Informant 4 (I-4) är en 28-årig kvinna som arbetat som idrottslärare i två år. Hon undervisar för närvarande årskurs 1-3 i idrott och hälsa på en grundskola i Örebro. Hennes idrottsliga bakgrund består mestadels av friidrott och handboll men hon har även tränat gymnastik när hon var yngre. Idag så springer, styrketränar och grupp-tränar informanten. Inom friidrotten ingick mycket styrketräning enligt informanten och även i handbollen så hölls ett styrkepass i veckan under hennes aktiva karriär som slutade i de sena tonåren.
4.5. Etiska överväganden
Etiska aspekter såsom anonymitet för de medverkande idrottslärarna framgick vid intervjutillfället. Den enda bakgrundsinformationen som inte är anonym är kön, ålder, idrottslig bakgrund och hur länge informanten arbetat som idrottslärare. Vidare så var
informanterna medvetna om att de kunde avbryta intervjun när de vill då den var helt frivillig. Informanterna kunde även vara säkra på att de resulterande transkripten och ljudfilerna från intervjutillfällena enbart kommer hanteras och behandlas på ett respektfullt och säkert sätt. Informanterna var endast inspelade vid intervjutillfällena och jag som intervjuare var tydlig med att påpeka när jag satte igång min inspelningsanordning. Eftersom den fenomenografiska metoden arbetar med teman som innehåller stoff från det insamlade datamaterialet så togs citat ur de medverkandes intervjuer och användes i uppsatsen, dessa kan dock inte kunna spåras tillbaka till den som sade det (Gustafson et al., 2005). Uppsatsskrivandet genomsyrades även av hederlighet och integritet då en strävan följdes av att visa en sann bild av det
insamlade datamaterialet och helt undvika publicering av falska eller på något sätt vinklade resultat som på så sätt skulle kunna ge stöd till mina frågor eller teser. Studiens trovärdighet gick under hela processen före ett fördelaktigt datamaterial. Ett resultat som visar en negativ bild eller motsatsen av det förväntade resultatet kommer följaktligen även det publiceras (Gustafson et al., 2005).
4.6. Databearbetning
Vid analysen av den insamlade empirin så valde Fejes och Thornbergs analysmodell som de presenterar i sin bok Handbok i kvalitativ analys (Fejes & Thornberg, 2009). I boken så beskriver Fejes och Thornberg (2009) en analysmodell som utgår ifrån den fenomenografiska metoden och som består av sju steg. I det inledande steget så bekantade jag som forskare mig med det insamlade materialet vilket innebär en fördjupning av de transkriberade intervjuerna. Vidare så följde en kondensation vilket syftar till att förminska och förfina det insamlade materialet genom att hitta de mest betydelsefulla delarna av varje intervju. Jämförelser skedde sedan mellan de olika passagerna i varje intervju för att hitta likheter och skillnader i
attityderna som informanterna framhåller. Det insamlade stoffet delades nu in i
beskrivningskategorier eller teman som även namnges för att för att skapa tydlighet om vad de innehåller. De teman som sedan utformades skulle vara kopplade till det undersökta ämnet och vara av värde eftersom det kommer vara citat ur dessa teman som därefter bildar
uppkommit jämfördes för att se om de gick att sammanfoga i andra för att på så sätt skapa färre men tydligare teman. Resultatet av den genomförda analysen presenteras i det tidigare nämnda utfallsrummet där de olika temana utgör andemeningen av informanternas attityder till det aktuella fenomenet och där olikheter av dessa urskiljs (Fejes & Thornberg, 2009).
5. Resultat
Det insamlade datamaterialet från varje intervju har analyserats enligt den fenomenografiska analysmodell som beskrivs i Fejes och Thornberg (2009). Som tidigare nämnts har den fenomenografiska analysen itererat fram teman genom att jämföra stoffet från varje intervjutranskription för att hitta likheter och olikheter mellan informanternas utsagor och sedan föra in de valda passagerna under lämpligt övergripande tema. Resultatet av den
analysen presenteras nu i form av fem olika teman som utgörs av informanternas attityder och uppfattningar om det valda fenomenet. Det är de följande teman som skall ses som
fenomenets utfallsrum. Idrottslärares attityder till styrketräning för låg och mellanstadieelever Styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga rörelseförmågor Yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning i idrottsämnet Styrketräning bör vara utformad annorlunda för låg och mellanstadieelever jämfört med vuxna Styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd Styrketräning kan vara en enformig träningsform
5.1. Tema 1: Styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga
rörelseförmågor
Samtliga av de tillfrågade informanterna beskrev på ett eller annat sätt fördelen med styrketräning för att utveckla olika rörelseförmågor. De tre informanter som beskrev att styrketräning ökade den kroppsliga förmågan kopplade även dessa fördelar till innehållet i idrott och hälsokursplanen.
Kollar man till kursplanen så är det ju att dom ska ha komplexa rörelser, att kunna värdera sin kroppsliga förmåga så det är ju mycket det liksom. (I-1)
Givetvis så utvecklar man kroppen och sina rörelser vilket är en av dom stora punkterna i styrdokumenten där att man ska kunna röra sig dels till musik och att man ska kunna göra olika rörelser, komplexa rörelser och sådant. Du får en helt annan kroppskontroll om du är lite stark och kan liksom känna hur du ska göra för att röra vissa
muskelgrupper, så det hjälper absolut till. (I-2)
Så på det sättet har jag förklarat att styrkevarvet blir en del av rörelser som ni ska kunna. Att ni ska kunna det här motoriska så det har jag kopplat kursplanen (I-4)
[För att få] rörelseglädje, bra balans, styrka så jag tycker att man ska börja med [styrketräning] tidigt för att få allt det där. Även om de kanske inte själva tänker på att det är styrka utan det blir rörelse. Dom rör på sig, det är ju det som står i kursplanen rörelseglädje och det får dom genom styrketräning tycker jag i alla fall. (I-4)
Det sista citatet från I-4 påpekar även betydelsen av rörelseglädjen och att styrketräning uppmuntrar eleverna till detta. Den åsikten delas även av I-1 och I-3 som lyfter samma sak under sina intervjuer:
Jag vill att dom ska hitta det roliga i att styrketräna. (I-1)
[Styrketräningen ger] kanske inte så mycket muskelmassa så men för vissa så kanske det kan bidra så det är väl mest rörelseglädje och allmän hälsa kan man säga. (I-3)
Majoriteten av informanterna delade även uppfattningen att styrketräning har en positiv effekt på den idrottsliga förmågan och då mer specifikt den ”idrottsliga rörelseförmågan”. Detta förklaras genom att elever som tränar styrketräning blir starkare men även att de ökar kompetensen att utföra de rörelser som återfinns i den aktuella idrotten.
Du får spänst och styrka som gör att du kan göra andra saker mycket, mycket bättre. Du kan springa fortare och blir inte lika trött givetvis. T.ex. när man hoppar trampet. Är du då lite stark i bål och runt om så gör du det mycket bättre. (I-2)
Många på just den här skolan håller på med gymnastik och spelar fotboll och det är ju klart att man blir bättre i en sport om man är fysiskt starkare. Man lär sig liksom hur kroppen fungerar, vad man ska träna för att bli bättre. (I-1)
… om man kör friidrott eller någon sorts bollspel så är det absolut viktigt för att bli bättre på den idrotten. Så absolut, det är viktigt tycker jag. (I-2)
[För barn som tränar parkour] så är det väldigt viktigt att vara stark i både bål och ben. Så där ser jag jättestora fördelar, verkligen. (I-3) Jag tar upp exemplet med brasilianska landslaget, att man brukar säga att dom dansar på plan. Det är samma med det här fysiska att dom ska få in kopplingen mellan styrka och prestation. (I-1)
5.2. Tema 2: Idrottslärarna vill ha mer styrketräning i undervisningen men
yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning
Under varje intervju så ställdes frågan ”hur skulle du vilja arbeta med styrketräning inom idrottsämnet om du fick bestämma fullt ut?”. Svaren skiljde sig då för varje informant på hur de beskrev styrketräningens plats i deras nuvarande planering. Samtliga ville utöka
styrketräningens roll inom idrottsämnet men för I-3 så styrde de lokala förutsättningarna styrketräningens utformning.
På vår skola som inte är jättestor så har vi inte någon gymlokal så då tycker jag att det räcker med kroppen som vikt. Om vi hade ett fungerande gym då hade jag nog introducerat det [styrketräning] relativt tidigt det tror jag absolut. Tidigare än vad man kan göra nu. (I-3)
För I-2 så styrde de lokala förutsättningarna kompromisslöst hur idrottslektionerna skulle utformas och indirekt vilken roll styrketräningen skulle spela inom idrottsämnet. Hennes skola saknar nämligen för tillfället en idrottshall då den är under renovering.
Det är svårt eftersom vi kör ute då vi inte har en idrottssal så är dom inte jättepeppade på att köra styrketräning just nu men i början på terminen så gjorde vi en del faktiskt. (I-2)
[När vår idrottshall är byggd] kan man ju köra mer stationsgrejer. Verkligen köra hårt. Nu är det svårt när man är ute och ingen vill ligga
på gräset [under styrketräning]. Så att då kan man köra mer
stationsgrejer och verkligen visa på mer saker och mer använda det… (I-2)
För en annan så var det, de facto, inte den intervjuade idrottsläraren som styrde innehållet i idrottsämnet utan i I-1:s fall så följde han den tidigare idrottslärarens planering för tillfället.
Jag själv skulle… nu följer jag ju en planering. Jag själv skulle vilja haft mycket mer styrketräning. (I-1)
Men sen vill jag ändå ha ett pass där man fokuserar mer på kondition. Jag skulle ju absolut vilja ha hantlar och kanske göra ett pump pass för även om dom tycker att det är roligt så vill dom samtidigt. (I-1) Jag skulle ju definitivt haft mer styrka och kondition och jag skulle slängt in mer aerobics. Haft mer pass, kanske ha lite spinning och pröva på sådana grejer. (I-1)
För I-4 är det dock inte någon explicit yttre förutsättning som påverkar styrketräningen i hennes planering. Hon uttrycker dock ett intresse av att utveckla styrketräningens roll i idrottsämnet så vilket kan tolkas som att hennes nuvarande förutsättningar såsom lokala planeringar, kursplaner eller lokaler dikterar villkoren för hennes utformning av idrottsämnet.
Så det skulle jag ju kunna göra, sätta ihop ett eget program och kanske tagit in lite vikter. Att jag hade ett program, dom här övningarna har jag för den här årskursen. Att ha en mer långsiktig progression. (I-4)
5.3. Tema 3: Styrketräning bör var utformad annorlunda för låg och
mellanstadieelever jämfört med vuxna
Även om samtliga informanter ser flera fördelar med att låg- och mellanstadieelever styrketränar så ser dom även nackdelar vilka bidrar till den generella åsikten att
styrketräningen bör vara utformad annorlunda för denna åldersgrupp jämfört med vuxna. Den vanligast förekommande åsikten är att barn i den aktuella åldern inte bör träna med yttre vikter utan den egna kroppsvikten räcker som belastning.
”[Styrketräning bör] inte [utföras] med vikter utan mer med kroppen tänker jag när dom är så pass små, årskurserna ett till tre. (I-3) Men nu har det ju inte varit med vikter utan det har varit funktionellt men man har ju ändå försökt att ge dom utmanande övningar och
kanske inte bara göra armhävningar på fötter eller fötter på en bänk och förklara vilka muskler som dom använder. (I-1)
… vi kör något som vi kallar styrkevarvet där man kör fyra stationer, situps, upphopp, dips och armhävningar. Det tycker jag kan räcka som… eller kanske inte räcka men vara ett inslag av styrketräning när dom är så små som dom är. Det är både lite det att det inte är farligt med vikter… eller med vikter… med just styrketräning tycker jag att den egna kroppen kan räcka väldigt långt. (I-3)
[Jag skulle kunna använda styrketräning] men inte med tyngder i dom lägre klasserna i alla fall. Det skulle jag nog vänta med tills dom kom till högstadiet åtminstone. (I-2)
Dom små som jag har (åk 1-2), då skulle inte jag köra med vikter utan då kör jag med deras kroppsvikt. Det tycker jag absolut att det ska vara skillnad, där kanske man ska köra lite mildare och inte med vikter och sen kommer man upp till äldre då får man ju berätta det här med olika slags övningar. Men bland små så tycker jag att det ska vara skillnad. (I-4)
Ja det ser jag. För jag tänker mig om jag tar in vikter så tror jag att dom skulle kunna skada sig när dom inte riktigt vet hur man gör övningarna då dom är så pass små. Alltså man märker nu när dom gör med sin egen kroppsvikt att det här med ryggen att dom bara lyfter upp och ner och där ser jag att dom kan skada svanskotan. Så att bland dom yngre ser jag risker med i alla fall vikter. (I-4)
Den som är ser mest potentiella nackdelar med styrketräning för barn i låg- och
mellanstadieåldern är I-2. Hon påtalar att det finns belägg för det inte är bra för barn att
styrketräna under den aktuella åldern och hon går så långt som att säga att hon inte föredrar att undervisa styrketräning.
Det finns massa forskning som visar på att det inte är bra för kroppen när den inte är färdigväxt att lägga på massa tyngder. (I-2)
[Styrketräning] är inget jag föredrar. (I-2)
En annan informant, I-1, går rakt emot I-2 när han beskriver sin syn på styrketräning. Han menar att gamla föreskrifter gällande styrketräning för unga inte varit korrekta då nyare forskning visar på att styrketräning är bra för unga.
… man är ju uppvuxen med att man inte ska styrketräna när man är ung för att man förstör kroppen men det är ju bara bullshit. Det har man ju läst massa artiklar om som säger att det är bra att styrketräna. (I-1)
Sen kanske man inte ska låta dom köra 120 kg marklyft utan man får hålla det inom deras nivå att dom är fortfarande i utveckling och då går det ju inte att belasta för mycket men det här med att man inte ska använda hantlar eller använda vikter när dom är så små det köper jag inte. Sen vet jag inte hur mycket exakt liksom dom får lyfta men jag tycker ändå att en viss yttre belastning i form av vikter kan man ha, men dom ska inte marka 120 kg. t.ex. (I-1)
Ett annat skäl till att utforma styrketräningen annorlunda för låg- och mellanstadieelever är också enligt I-4 att för mycket styrketräning kan öka skaderisken. Informanten syftar då till överträning som ett resultat av överdrivet styrketränande.
Blir det för mycket så finns det ju skador det är klart, det finns det ju med allting. Ja, blir det för mycket styrketräning så ser jag en skaderisk. (I-4)
Andra informanter beskriver att själva teorin kopplad till styrketräning bör vara utformad annorlunda för de yngre eleverna i grundskolan. De menar bland annat att styrketräningen bör skilja sig mellan barn och vuxna då vuxna i många fall styrketränar för att bli stora, starka, smala och snygga. Barn i låg- och mellanstadiet bör istället ha ett annat syfte för att
styrketräna nämligen att styrketräna för hälsan primärt vilket innefattar att röra på sig, bygga upp skelett och leder och även i viss mån stärka självkänslan. Även att prata om kalorier tycker I-1 är farligt för barn i denna ålder då de riskerar att utveckla ätstörningar och dålig självkänsla.
… det kanske är bättre att peka på hälsoaspekter snarare än att peka på utseendefaktorer… (I-1)
… skillnaden är att dom fortfarande är i utveckling som sagt och att man kanske inte ska belasta för mycket. Sen tror jag att det är väldigt bra att sätta… Att förklara varför man ska styrketräna även om vi har estetiska anledningar så behöver ju dom… dom ska ju inte ha det i fyran, då ska man ju inte styrketräna för att det bli stor och stark eller tjejer ska springa för att bli smala liksom det tror jag bara spär på hela den här problematiken med ätstörningar och dålig självkänsla (I-1) Typ kalorier, att prata om sådant är inte bra då tror jag inte heller det är bra att prata om att ’killar ska styrketräna så de får stora muskler’ och sen har men någon kille som är hur benig som helst, då blir ju han… Då pratar jag inte till honom och då kanske han inte tycker det är roligt och då kanske han får dålig självkänsla. Så jag tror att man ska tala annorlunda om styrketräning för barn jämfört med vuxna men man ska göra det praktiska likadant men med olika grad. (I-1) … vi har inte haft teorilektion om styrketräning då jag tycker dom är så små. Men 4-6 där kan man ju köra då dom är lite större. (I-4)
Ett ytterligare argument för att inte använda vikter i samband med styrketräning för I-1 fram och det är att vuxna har i viss mån en fulländad koordination vilket gör styrketräning med vikter relativt riskfri. Barn växer dock fortfarande vilket kommer påverka barnets
koordination så att skaderisken ökar vid styrketräning med vikter. Även oerfarenhet av styrketräning anser I-4 vara ett skäl till att styrketräning för barn i låg- och mellanstadiet bör vara utformad annorlunda jämfört med vuxna.
Gör man det felaktigt, visst då kan man ju förstöra ryggen och man kan förstöra knäna och allt sådant där. Som vuxen så har du förhoppningsvis fulländat din koordination i den mån du kan. Men barnen växer ju fortfarande framförallt i samband med puberteten så du kanske inte är fullt utvecklad i öga hand koordination eller sådana saker och då ökar ju skaderisken kan jag tänka mig. Just då när man inte har tekniken. (I-1)
Elevernas oerfarenhet gör styrketräningen farlig. (I-4)
En av informanterna, I-4, ser dock att styrketräning kan användas med ökad svårighetsgrad om utbildningen inom styrketräningen börjar från grunden och sedan sker genom en lugn progression.
Om man börjar med styrketräning från första början så skulle det säkert utvecklas till det bättre. När vi började med styrkevarvet så var det nytt för dom. Och om man kollar från när dom gjorde övningarna första gången så såg det ju inte bra ut men nu när vi haft det i ett år och om man nu tänker på dom som går i tvåan så ser jag en förbättring. (I-4)
5.4. Tema 4: Styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd
Alltså min syn på idrotten är mycket mer åt hälsa än åt att man ska spela basket och ha roligt. Utan jag vill ju att dom ska få en grund att dom ska vara medvetna om att det här är bra för dom på något sätt. (I-1)
Samtliga informanter är av uppfattningen att styrketräning kan öka deras elevers
hälsotillstånd. Styrketräningens effekt på ökad hälsa varierar dock bland informanterna; en av de största faktorerna som påverkar elevernas hälsa är styrketräningens skadeförebyggande egenskaper. Barn som utövar skadefyllda idrotter gagnas speciellt mycket enligt
skaderisk samt fördelen med skadeförebyggande träning även för elever som inte aktivt utövar någon idrott.
[För barn som tränar parkour] kan styrketräning göra jättestor skillnad då man kan bryta ett ben om man är lite svag i baksidan eller
framsidan eller vart det nu är så där är det ju jättestora fördelar och även i andra sporten också. (I-3)
… i alla sporter just det här med skaderisken och hela den biten det är ju jätteviktigt och även tänker jag att det kan vara viktigt för dom som inte håller på med någon sport efter skolan… (I-3)
De föreslår även att styrketräning kan vara gynnsam för allmän skadeförebyggnad som inte behöver kopplas direkt till idrottsvärlden. Såsom vikten av ergonomi och ett starkt skelett som båda är viktiga delar i att leva ett skadefritt liv.
Syftet med styrketräning är bland annat att stärka sig och att förebygga skador. (I-2)
… man [får] in aspekter som ergonomi om hur man ska lyfta eller hur man ska belasta kroppen. Så att jag tycker det är väldigt bra. (I-1) Absolut tycker jag att styrketräning är jättebra att träna och det behöver man för att stärka skelettet. (I-4)
Tänker man på ergonomi och en som inte har riktigt… det kan ju bero på andra saker också men har man inte riktigt styrkan i ryggen eller ländryggen eller vart det nu än är så kanske det kan bli att man sitter lite dåligt liksom. Jag tror [styrketräning] kan vara jätteviktigt både för dom som utövar sporter och för dom som inte gör det. (I-3)
Vidare så anser två informanter att själva rörelseglädjen bidrar till ökad hälsa eftersom den ger glädje och rörelse i ett.
[Styrketräningen ger] kanske inte så mycket muskelmassa så men för vissa så kanske det kan bidra så det är väl mest rörelseglädje och allmän hälsa kan man säga. (I-3)
Då är det ju bättre att ta den här riktningen att knyta an det till en sport att knyta an det till vad man själv tycker är roligt liksom det tror jag är rätt viktigt just för att ändå ha kvar den här hälsoaspekten. (I-1)
Dessutom pekar även två informanter på effekten av styrketräning på självkänslan. De anser att genom framsteg inom styrketräning och även insikt om sin egen kropps funktion ökar självkänslan som i sin tur ökar individens hälsa.
[Genom att] köra en period [med styrketräning] så kan dom märka skillnad även om dom tycker att det här är skitjobbigt, svettas och gnäller. Kör man på lite till så kanske de kommer märka efter ett par veckor att ’shit jag har ju blivit bättre’. (I-2)
Det är ens hälsa som påverkas positivt om man styrketränar. Kan ju vara att man får bättre självkänsla, man lär sig sin kropp för det första vad man orkar vad man klarar av. [Det är väldigt bra] rent
psykologiskt. Alltså man mår ju bra av att träna. (I-1)
Informanterna kopplar även dagens växande problem med fetma till hälsa, de menar att överviktiga barn gynnas av att styrketräna eftersom de får röra på sig under skoltiden även om de inte gör det hemma då många sitter framför datorn som en informant påpekar. De syftar till att styrketräningen som träningsform är lättillgänglig även för överviktiga individer.
Många barn är överviktiga nu då dom alltid sitter med datorspelen… det är mycket att dom kommer hem, sitter med datorspel. Så får dom inte [styrketräning] hemma så får dom det i alla fall i skolan. Att dom får röra på sig, att stärka skelettet. Så att styrketräning det försöker jag ha med varje lektion så att de som inte får det på fritiden får det med sig det på något sätt de har ändå idrott två gånger i veckan. (I-4) Jag ser i alla fall att det är många som är överviktiga eller stora men som ändå styrketränar hårt och det är ju alltid bra att träna. (I-1)
Ett annat perspektiv på hälsa som lyfts av två informanter är styrketräningens effekt på äldre individer. Individer som utövar någon sorts föreningsidrott under sina yngre år byter ofta ut den mot någon mer lättillgänglig träningsform såsom styrketräning när individen blir äldre. En informant ser även sambandet mellan god fysisk aktivitet i unga år och den goda effekt som det medför till de äldre åren.
Det är ju det man sysslar med när man är äldre. En del håller ju fortfarande på med föreningsidrotter men det blir ju snarare att dom blir ledare eller spelar korpfotboll och sådana grejer. Jag tror inte att styrketräning är på nedgång utan jag tror snarare att det är mycket mer på uppgång. Jag vet många äldre som aldrig styrketränat förut som går på gym. (I-1)
Jag tänker på ryggen man blir äldre och man har inte tränat så kanske man blir lite böjd framåt. (I-4)
5.5. Tema 5: Styrketräning kan vara en enformig träningsform
Det sista temat som identifierats är att styrketräning kan vara ett enformigt träningssätt. Enligt I-1 och I-2 beror detta på att styrketräning ofta endast innefattar träning av styrka och
utelämnar då träning av konditionen.
Nackdelar, det är väl kanske att man styrketränar men aldrig tränar kondition. Att man bara fokuserar på att styrketräna men det i sin tur… Visst hälsan blir ju bra men konditionen blir ju inte så mycket bättre. (I-1)
[Styrketräning] kan bli lite liksidigt, lite enformigt kan man säga. Jag är kanske mer för allmänträningen med kondition och så där. Det tycker jag är bättre. (I-2)
En av informanterna har dock gjort ett medvetet val i sin utformning av styrketräning för att specifikt träna kondition. Informant 4 har inkluderat moment av löpning i ett annars
styrketräningsbaserat moment som hon kallar styrkevarvet.
Jag har styrkevarvet som jag kör varje lektion med alla. Först hade jag som ett varv som dom körde runt men det har jag ändrat på så nu får dom springa från ett hörn till ett annat hörn då får dom konditionen. Sen klappar jag och säger kanske ’10 upphopp’ eller ’5 armhävningar’ eller ’5 situps’. (I-4)
5.6. Sammanfattande kommentarer om resultatet
5.6.1. Tema 1: Styrketräning ökar elevernas kroppsliga och idrottsliga rörelseförmågor
Idrottslärarna framhåller styrketräningens positiva egenskaper genom att påtala kopplingen mellan styrketräning och elevernas rörelseförmågor. De menar att styrketräning ökar elevernas kroppsliga rörelseförmåga genom att bland annat öka rörelseglädjen. Vidare så anser informanterna att styrketräning även ökar den idrottsliga förmågan då kompetensen ökar av att utföra den aktuella idrottens rörelser samt att eleverna blir starkare vilket är förenat med ökad idrottslig kompetens.
5.6.2. Tema 2: Idrottslärarna vill ha mer styrketräning i undervisningen men yttre förutsättningar dikterar styrketräningens utformning
Informanterna är överlag positiva till att inkludera styrketräning i sin idrottsundervisning men de anser att yttre förutsättningar på ett eller annat sätt påverkar styrketräningens utformning.
Brist på styrketräningsutrustning, vikter eller gymlokaler begränsar idrottslärarnas möjligheter och de väljer då ofta att begränsa styrketräningen till endast elevernas egen kroppsvikt.
5.6.3. Tema 3: Styrketräning bör var utformad annorlunda för låg och mellanstadieelever jämfört med vuxna
Majoriteten av informanter anser att styrketräning för låg- och mellanstadieelever bör vara annorlunda utformad jämfört med vuxna på grund av att barn i den åldern har olika
fysiologiska förutsättningar, behov och även mål med träning. De anser att den egna kroppsvikten bidrar med tillräcklig belastning. Vissa av idrottslärarna anser detta eftersom den aktuella åldern är för ung för att använda yttre vikter i styrketräning, andra anser att det finns en ökad skaderisk för detta åldersspann då de fortfarande växer och är i utveckling. Informanterna anser även att teorin som omgärdar styrketräning bör vara utformad annorlunda då barn i den aktuella åldern riskerar att få en skev självbild eller ätstörningar om kroppsideal och näringslära blir för påtalat.
5.6.4. Tema 4: Styrketräning ökar elevernas hälsotillstånd
Informanterna påpekar att styrketräning påverkar elevernas hälsotillstånd positivt bland annat genom att uppmuntra till fysisk aktivitet genom ökad rörelseglädje. En informant anser att dagens ungdom blir allt mer stillasittande så styrketräning har en plats för att få överviktiga elever att röra på sig vilket styrketräning gör på ett bra sätt enligt en annan informant. Styrketräning är även skadeförebyggande vilket påverkar hälsan positivt. Idrottslärarna ser främst fördelarna för elever som utövar fysiskt påfrestande idrotter men även för en allmän skadeförebyggnad. Genom styrketräning kan även elever stärka sin självkänsla menar två idrottslärare och fördelar för en ökad hälsa i de äldre åren påtalas även.
5.6.5. Tema 5: Styrketräning kan vara en enformig träningsform
Två informanter ser en nackdel med styrketräning då träningsformen i vissa fall kan vara enformig då den i vissa fall tenderar att enbart fokusera på träning av styrka och inte träning av kondition. En av idrottslärarna föredrar att kombinera styrke- och konditionsträning så att eleverna får en mer ”allmänträning”. En annan idrottslärare har lagt till löpning i sin
6. Diskussion
I följande avsnitt kommen en diskussion föras med studiens resultat i fokus. Med hjälp av resultatet skall frågeställningen besvaras, jämförelser med tidigare forskning göras, slutsatser dras som sedan mynnar ut i resultatets betydelse och även framtida forskningsfrågor.
Diskussionen inleds dock med en metoddiskussion där val av metod och tillvägagångssätt genom studiens förfarande vägs i form fördelar och nackdelar.
6.1. Metoddiskussion
Efter den genomförda analysen av det insamlade datamaterialet så ställer jag mig följande frågor för att utröna om metoden som använts varit den mest optimala för att visa ett rättvist och sanningsenligt resultat: Har den fenomenografiska ansatsen i hög grad hjälpt mig att beskriva idrottslärarnas attityder i studien? Hur har metoden påverkat studiens validitet och reliabilitet? På vilket sätt kan den använda metoden ha påverkat resultatet?
I metodavsnittet så motiverades valet av fenomenografi som metodansats genom att studiens syfte ämnar undersöka attityder, alltså uppfattningar av ett fenomen. Fenomenografi valdes följaktligen för att fenomenografi som metod innefattar att söka djupare förståelse för individers uppfattningar om ett fenomen. Enligt min åsikt så har fenomenografin fungerat som en hjälpande hand genom hela processen då metodens tillämpningssätt redovisas i detalj i Fejes & Thornberg (2009). Analysarbetet gick därefter väldigt smidigt och eftersom det kontinuerligt låg ett fokus på att det som skulle redovisas i resultat- och analysdelen stämde överens med det som undersöktes så påverkades studiens validitet positivt i och med detta samband. Som tidigare sagts så skulle valet av en annan metodansats medföra en ändring av studiens vetenskapliga infallsvinkel och även det slutgiltiga resultatet. Med resultatet i hand så anser jag att valet av fenomenografi var det rätta med tanke på vad det var jag ämnade att undersöka.
Valet av datainsamlingsmetod – intervjuer – motiverar jag genom att fenomenet jag undersöker är av kvalitativ natur och att fenomenografin som metod har ett symbiotiskt förhållande till datainsamlingsmetoden intervju. Att undersöka idrottslärares attityder till styrketräning för låg- och mellanstadieelever på ett kvantitativt sätt skulle vara väldigt omständligt då data för detta fenomen är svårt att kvantifiera då det är personliga åsikter och inte ”procent av max” t.ex. som undersöks.
Det valet visade sig vara ett klokt val då idrottslärarnas attityder då kunde undersökas på ett välfungerande sätt. Andra datainsamlingsmetoder som skulle vara möjliga att använda
