Attityder till allmänhetens säkerhet inom branschen

4. Attityder till allmänhetens säkerhet inom branschen

Som tidigare nämnts visar enkäten att attityden till allmänhetens säkerhet är positiv. Företagen tar ett stort ansvar kring dammsäkerhetsarbetet och viljan att utveckla och förbättras i det totala säkerhetsarbetet är stor, detta innefattar även allmänhetens säkerhet. Allmänt visar enkäten att dammföretagen erhåller en god säkerhetskultur, där säkerhetsarbetet är väl integrerat i det allmänna arbetet. Vidare tycks man från dammägarnas sida vara öppna för en dialog och

41

7 Analys  och  diskussion  

Allmänhetens säkerhet är inget nytt påfund, företagen arbetade med detta långt innan det etiketterades som allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar i normal drift. Det som har förändrats är att efter en rad incidenter har flera företag enats om att arbeta tillsammans och mer systematiskt kring detta. 2008 släppte också Svensk Energi sin vägledning angående allmänhetens säkerhet. Ungefär samtidigt bildades en arbetsgrupp på det internationella planet, under ICOLDs regi, vilket ytterligare hjälpte till att sätta allmänhetens säkerhet på agendan. Samarbetet på den internationella nivån är bra för Sverige, då vi ligger en liten bit efter föregångsländerna på området som har arbetat med detta under en längre tid. Det vi ligger efter i är det systematiska arbetet med tydliga riktlinjer och roller angående allmänhetens säkerhet. I föregångsländerna finns det tydligare riktlinjer, vilket gjort ämnet mer begripligt för ägarna och vilka krav som ställs på deras dammar. Kanada är exempelvis ett land, som ligger långt fram i detta tänk och har format en separat riktlinje för allmänhetens säkerhet. Deras nationella riktlinjer är dock inga krav, men en bra grund för Sverige att starta ifrån och försöka utveckla och anpassa till svenska dammar. CDAs utvecklade riktlinjer används främst i Kanada, men det är också något som används i andra länder. Samarbetet har gjort att medvetenheten om allmänhetens säkerhet har ökat i Sverige, möjligen har denna medvetenhet dock gått tillbaka något på sistone. Vi kan ändå konstatera att det trots dessa insatser fortfarande råder stora oklarheter i branschen kring detta ämne vi valt att kalla allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar i normal drift och i dagsläget är ämnet inte särskilt högt prioriterat hos majoriteten av dammägarna. De som arbetar mer systematiskt med detta är idag till största del de största kraftbolagen i landet. Detta skulle kunna förbättras genom gemensamma samtal och utbildningar kring ämnet. Vad gäller ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna kan vi se att samhället i dagsläget inte prioriterar frågan särskilt högt, eller i klartext; inte prioriterar frågan alls. Krasst kan det troligtvis förklaras med att det inte har skett tillräckligt allvarliga

händelser kopplade till allmänhetens säkerhet i landet, samt att kunskapen i frågan är för låg. Detta har troligtvis inneburit att de oönskade händelser som skett i Sverige inte naturligt kunnat associeras till allmänhetens säkerhet, vilket resulterat i att frågan fått mycket lågt politiskt värde. Detta kan ses som mycket olyckligt, då det kan leda till att allmänhetens säkerhet förbises om dammägaren i fråga inte har tillräcklig kompetens.

42 En annan anledning kan vara att olika instanser lägger över ansvaret på varandra.

Intressant i frågan är dock det faktum att en inte obetydlig andel respondenter uttryckt att man erhåller ett gott stöd från samhället i frågan. Varifrån och hur detta stöd ser ut bör undersökas djupare, då vi inte stött på någon samhällsaktör som arbetar aktivt med detta. Det troliga är att de svarande syftade på dammsäkerhetsarbetet när de svarade, detta på grund av frågans något öppna formulering. Här finns det ett tydligt behov av dialog och det vore att föredra om de berörda samhällsaktörerna sinsemellan kunde inleda ett samtal om hur man gemensamt bör tackla frågan. Framförallt bör frågan hur, alternativt om, samhället skall ta ett ansvar rörande allmänhetens säkerhet utredas. Efter att ha intervjuat ett antal länsstyrelser i Norrland har vi insett att det råder bristande kunskap kring ämnet, men det finns en positiv inställning till att bli bättre och utveckla frågan hos dem flesta. En av de kontaktade länsstyrelserna har efter samtalet inlett en mindre utredning, där kontakt tagits med jurister för att klargöra vad det finns för verktyg att tillämpa och vad som gäller i dagsläget. Detta är en bra början att olika aktörer ser över sina egna kunskaper för att sedan inleda ett samarbete för att klargöra ansvarsfördelningen och arbeta mot samma mål. Med kunskapen kan Länsstyrelsen eller annan myndighet ge det stöd, som kan behövas till mindre insatta dammägare då intresset och förståelsen för ämnet är relativt nytt i Sverige. Det är även positivt om någon utifrån med god kunskap granskar säkerhetsarbetet över en dammverksamhet, för att minimera risken för olyckor kopplade till allmänhetens säkerhet.

I det inledande stycket nämnde vi att medvetenheten bland dammägarna är relativt stor gällande allmänhetens säkerhet. På grund av informationsinhämtandets form kan detta medvetandedjup dock diskuteras. Såsom våra frågor ställdes behandlades svar från den som endast är ytligt bekant med ämnet lika som svar från den som jobbar mycket med allmänhetens säkerhet och har gedigna kunskaper inom området. Djupare studier är nödvändiga för att skapa en mer verklighetstrogen bild. Vidare gläds vi över att allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar i normal drift ändå tas på stort allvar i branschen. Detta beror troligtvis på att det sedan lång tid tillbaka råder en positiv säkerhetskultur och samarbetsvilja i branschen och att de stora aktörerna tidigt fångade upp frågan. Detta har sedan spridit sig som ringar på vattnet. Här ser vi också behov av att berörda myndigheter och samhällsinstanser mobiliserar sig så att man kan möta de mindre dammägarnas vilja att utvecklas inom området. Kraven kopplade till

43 att sudda ut de oklarheter som finns. Många ägare saknar kunskap om hur arbetet ska gå till med planering, analyser och åtgärder. Dessutom kan ökade kostnader i samband med åtgärdsarbetet vara en hämmande faktor när det kommer till utvecklingen på området. Att arbeta bort oklarheterna, minskar sannolikheten för att olyckor sker kring dammanläggningar kopplade till allmänhetens säkerhet. Det är viktigt att detta görs innan det sker en större olycka, som den i Frankrike 1995. För att öka kunskapen kring ämnet bör fler parter involveras, där det i nuläget är väldigt få. De involverade i ämnet är oftast enstaka personer hos de större kraftbolagen, som även arbetar på internationell nivå med frågan tillsammans med experter från andra länder där de diskuterar och delar sina kunskaper kring ämnet. Därför finns det generellt större kunskap hos de större bolagen, som arbetar efter sina egna framtagna riktlinjer och följden blir att kunskapen stannar på denna nivå och verksamhet. Därför är det viktigt att få med myndigheter och andra samhällsaktörer i denna diskussion, för att redogöra och forma mer specifika och tydliga riktlinjer så att kunskapen även sprids till mindre dammägare.

Det kan konstateras att många dammägare använder sig av fysiska barriärer av olika slag samt skyltning för att upplysa allmänheten om risker. Detta beror naturligtvis på att många skyddsåtgärder vilka kan kopplas till allmänhetens säkerhet även i mångt och mycket innebär sunt förnuft. En inhägnad kan ha kommit till i syfte att skydda anläggningen från intrång och sabotage, men fungerar samtidigt som en skyddsbarriär för allmänheten som rör sig i dess anslutning. Sedan kan en inhägnad ha tillkommit i annat syfte så som att skydda renar och annat vilt från att ta sig in i området.

Då resultatet i detta examensarbete till stor del byggde på den enkätundersökning som utfördes bör denna diskuteras utförligare. Trots inledande studier angående utformning och utförande av enkätundersökningar kan vi konstatera att vissa frågor formulerades relativt öppna, trots att ambitionen var den motsatta. Detta påverkade givetvis svaren då de öppna formuleringarna gav utrymme för egna tolkningar hos de svarande. Vidare påverkades svaren även av den svarandes engagemang, personliga kunskapsnivå och organisation. Vi försökte att styra enkäten så högt upp i företagshierarkin som möjligt, men efter det hade vi ringa möjlighet att påverka vem som svarade. Det optimala hade givetvis varit att man inom den svarandes organisation tillsammans hade svarat på enkäten, för att säkerställa att det blev ett svar som speglar organisationen så riktigt som

44 möjligt. Huruvida så har skett är omöjligt att sia om. Dock kunde vi konstatera att vi endast fick positiv feedback på enkäten. Detta gjorde att vi kunde dra slutsatsen att den åtminstone har bidragit till att öka medvetenheten kring allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar i normal drift bland dammägarna. Förhoppningsvis har enkäten stimulerat dessa till att utveckla sig själva på området vilket också var en del av arbetes syfte och mål.

45

8 Slutsatser  

Nedan presenteras några slutsatser kring de fyra frågeställningarna vilka arbetet kretsat kring.

1. Ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna när det gäller allmänhetens säkerhet

I dagsläget råder det oklarhet i frågan bland aktörerna, ingen instans har erhållit ett myndighetsuppdrag gällande allmänhetens säkerhet. Initiativ i frågan har enkom kommit från dammägarnas sida. Huvudansvaret för säkerheten ligger också hos dammägarna, men hur eller vem som ska sköta en eventuell granskning i frågan är oklart.

2. Branschens allmänna kunskaper i Sverige angående allmänhetens säkerhet

Det råder stor ojämnhet i kunskapsnivå bland aktörerna. På myndighetssidan är den låg och den varierar kraftigt bland dammägarna/kraftbolagen. Många dammägare har kommit i kontakt med detta i sitt säkerhetsarbete, utan att specifikt tänka på detta som en särskild gren vilken kan behöva angripas med ett systematiskt arbetssätt. Allmänhetens säkerhet är inte väldefinierat inom branschen, utan det är generellt de större dammbolagen som har kunskapen och håller i taktpinnen. Viktigt nu är, bland annat, att föra vidare denna kunskap till myndigheter och mindre dammbolag för att få en större grund att bygga säkerhetsarbetet på. Då fler aktörer involveras kan olika perspektiv utveckla en mer heltäckande riktlinje/lag.

3. Hur arbetar man med allmänhetens säkerhet i Sverige idag?

I dagsläget finns inga särskilda lagar eller direkta krav från samhällets aktörer vilket gör att det inte finns någon ”lägsta nivå” att förhålla sig till. Vissa vattenkraftbolag har ändå valt att arbeta med detta. Där de via internationellt samarbete utformat egna krav och riktlinjer för sina verksamheter. Andra aktörer som ”granskar” dammägarnas säkerhetsarbete har ofta bristande kunskap när det kommer till allmänhetens säkerhet. Det leder till att ingen granskning

46 görs kring detta utan man förlitar sig på dammägarens kompetens gällande allmänhetens säkerhet.

De flesta faror kring dammar åtgärdas oftast genom fysiska barriärer

kompletterat med någon slags information. Fysiska barriärer kan exempelvis vara i form av stängsel, betongsuggor eller flytbojar. Information kan ges genom informationsblad, varningsskyltar och så vidare. Därför är nog

säkerheten tillräcklig hos många vattenkraftbolag i dagsläget då det kommer till allmänhetens säkerhet, men det kan ändå behövas krav och tydligare riktlinjer så att säkerheten bibehålls på en hög standard och förhoppningsvis även förbättras totalt sett

4. Attityder till allmänhetens säkerhet inom branschen

Generellt är säkerhetskulturen bra inom branschen och inställningen till att ha säkrare dammar i alla aspekter är positiv. Majoriteten av dammägarna vill bli bättre på området.

47

9 Förslag  till  fortsatta  studier  

Utföra en djupare analys kring den angränsande lagstiftningen i syfte att reda ut oklarheterna kring den juridiska biten och på så sätt skapa en plattform för fortsatt utveckling i ämnet. Inte minst för att se över hur ett samhälleligt stöd kan se ut. Då denna rapport bygger på en tämligen enkel form av enkät utformad med Ja/Nej-frågor som inte gav utrymme för kommentarer, skulle en mer omfattande studie kring vissa utvalda delar vara på sin plats. De kanske viktigaste delarna skulle vara hur

dammägarna skulle vilja att samhällets stöd skulle se ut, samt hur den lokala kartläggningen som skall ligga till grund för insatsprioriteringarna vid dammanläggningarna utförs.

Utföra studier utifrån ekonomiska perspektiv. Exempelvis kostnad-nytta-analys. Studera större dammbolag som är mer insatta i ämnet för att se hur de arbetar med allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar i normal drift i syfte att identifiera rutiner och standarder vilka skulle kunna inspirera andra på området.

48

10 Referenser  

10.1 Tryckta  källor  

Idenfors, A., Sandström, C., Hanberger, A., Öhman, M-B. & Thunqvist, E-L. (2012).

När det brister – en studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven. Umeå: UCERSFS.

ICOLD European club (2012). Working Group on Public Safety at Dams – Final Report. Chambery: ICOLD.

SOU 2012:46. Utredningen om översyn av de statliga insatserna för dammsäkerhet.

Dammsäkerhet - Tydliga regler och effektiv tillsyn: betänkande. Stockholm: Fritze.

Svenska Kraftnät. (2007). Dammsäkerhet – egenkontroll och tillsyn. Stockholm: Modintryckoffset.

Svensk Energi AB. (2008). Vägledning allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar och

anslutande vattenvägar. Stockholm.

Öhman, M-B. & Thunqvist, E. (2012). Human Bodies and the Forces of Nature: Regulated

Rivers, Safety and Embodied Knowledge. ICOLD International Symposium on Dams for

a Changing World, Kyoto, Japan, June 5, 2012. (sid. 4-5) Kyoto: ICOLD. Bennet,T. Petitjean, A. & Norstedt,U. (2011). Public Safety around Dams and

Waterways. Innsbruck: ICOLD.

Canadian Dam Association (2011).  Guidelines for Public Safety Around Dams. Toronto:

Canadian Dam Association.

Bradlow, D. Salman, A. & Salman, M. (2002). Regulatory Frameworks for Dam Safety: A

49 10.2 Elektroniska  källor  

Aquaveo (2013). Bild: HY-8:USBR Type IV Stilling Basin. Hämtad från http://xmswiki.com/xms/HY-8:USBR_Type_IV_Stilling_Basin

Petitjean, A och Denis, B. (2009). Hydraulic Structures: Dam Safety Progress and

Challenges at Electricite de France. Hämtad från http://www.hydroworld.com

Säthil, K. (2012, 17 juli). De räddades från drunkning. Vestmanlands läns tidning. Hämtad från http://vlt.se/nyheter/hallstasura/1.1737907-de-raddades-fran-drunkning Sveriges Radio (2002, 25 juli). Drunkningsolycka med kanot i Arvika:

Räddningschefen berättar om olyckan. Nyheter P4 Värmland. Hämtad från

http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=3780&codingformat=.m4a& metafile=asx

Tidningarnas telegrambyrå (2008, 23 juli). Man drunknade vid kraftstation.

Sydsvenskan. Hämtad från

http://www.sydsvenskan.se/sverige/man-drunknade-vid-kraftstation/

10.3 Muntliga  källor  

Mats Aunes, Handläggare Miljöskyddsenheten Länsstyrelsen Norrbotten, intervju, mail-

och telefonkontakt 2013

Maria Bartsch, Beredskap och Säkerhet, Svenska Kraftnät, mail- och telefonkontakt 2013 Tina Buckland, Vattenhandläggare Miljönheten Länsstyrelsen Västerbotten, mail- och

telefonkontakt 2013

Mikael Eriksson, Handläggare Avd. för risk- och sårbarhetsreducerande arbete Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, mail- och telefonkontakt 2013

Mattias Hagelin, Brandingenjör Räddningstjänsten Skellefteå, mail- och telefonkontakt 2013

50 Peder Lönneborg, Handläggare Miljöenheten Länsstyrelsen Västerbotten, mail- och

telefonkontakt 2013

Anders Stenström, Handläggare Enheten för naturskydd och tillsyn, mail- och

telefonkontakt 2013

Christian Söder, Handläggare Enheten för den enskildes säkerhet, mail- och

telefonkontakt 2013

Lars Tapani, Brandchef Umeå Brandförsvar, mail- och telefonkontakt 2013 10.4 Lagar,  förordningar  och  allmänna  råd  

SFS 1974:152. Kungörelse om beslutad ny regeringsform. Stockholm. SFS 1996:627 Säkerhetsskyddslagen. Stockholm

SFS 1998:808. Miljöbalk. Stockholm.

SFS 1998:901. Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll. Stockholm. SFS 2003:778. Lag om skydd mot olyckor. Stockholm.

SFS 2010:305. Skyddslag. Stockholm.

SFS 2011:13. Miljötillsynsförordningen. Stockholm.

Reg.no 2000:1271. Regulations governing the safety and supervision of watercourse structures. Ministry of Petroleum and Energy

Reg.no 2000:1381. Regulations governing qualifications for those undertaking the planning,

1

Bilagor  

Bilaga  1  

I denna bilaga redovisas resultatet från enkätundersökningen som gjorts med tjugotvå olika kraftverksbolag av varierande storlek. Svars frekvensen anges som antal under ”Ja” och ”Nej”.

Allmänt Ja Nej

1. Behandlas “Allmänhetens säkerhet vid dammanläggningar och anslutande vattenvägar” som ett särskilt område inom er verksamhet?

7 14