Attityders betydelse för undervisningen

En lärares personliga åsikter kring ett fenomen som flerspråkighet borde spegla sig i hur dennes undervisning utformas, och det är min uppfattning att detta visats i min undersökning. Jag tror att man behöver ha ett intresse för mångkultur och flerspråkighet och uppfatta flerspråkighet som något positivt för att man ska kunna skapa en undervisningssituation där de flerspråkiga eleverna får de största chanserna att komma till sin rätt. En positiv attityd innebär inte automatiskt att undervisningen utformas optimalt, men jag anser att den är grunden till en bra undervisning. Ett positivt tänkande kring ämnet får också konsekvensen att man uppmuntrar andraspråkseleverna att utveckla sin flerspråkighet, i alla fall i någon mån.

Alla informanter uttrycker mer positiva känslor till en mångkulturell och flerspråkig skola än negativa, man har lättare att se konkreta fördelar än nackdelar. Både Ladberg (2003:11–20) och Skolverket (2003:3–10) menar att samhällets flerspråkighet och mångkultur måste ses som en tillgång, och det är något som jag upplever att informanterna är eniga om. De attityder som lyfts är att mångkulturen kan bli till en nackdel om den blir alltför utbredd, det vill säga om man inte har en bra blandning bland eleverna. Samtidigt menar informanterna att det är lika mycket nackdel om det är tvärtom och man inte har någon flerkulturalitet alls, utan en helt homogen skola.

Att även de svenska barnen får ett stort utbyte genom mångkulturaliteten och flerspråkigheten är vanligt förekommande i intervjuerna. Detta förordas av det interkulturella arbetssättet som Beijer (2008:140–177) behandlar, nämligen ett kulturellt utbyte direkt i klassrummet där man delar med sig av sina erfarenheter och lär av varandra. I undervisningen är alla informanter överens om att de många olika erfarenheterna som finns i en flerspråkig grupp är ett sätt att skapa diskussioner och samtal där man lyfter olika perspektiv och skapar

42

förståelse för att alla är olika och har olika förutsättningar, vilket den interkulturella undervisningen bygger på. Att ha ett helt interkulturellt arbetssätt är det egentligen ingen av skolorna som ger uttryck för, men däremot anser jag att mycket i deras attityder och undervisning överensstämmer med arbetssättet. Man drar nytta av flerspråkigheten och mångkulturen på många sätt i vardagen där man fångar tillfällen som uppstår, men däremot har man inte så många exempel på när man arbetar mer medvetet med mångkulturen i form av till exempel teman eller gemensamma projekt på skolan. Dock upplever jag en vilja att göra mer hos flera av informanterna, och det tror jag är ett steg i rätt riktning.

I Lpo94 förespråkas att lärare ska möta varje elev med hänsyn och respekt. Genom att ha positiva attityder, en nyfikenhet på eleverna och ett stort intresse kan man åstadkomma detta. Jag tror att mycket handlar om att lära eleverna att leva sida vid sida, oavsett vad en person har för namn, bakgrund, språk eller religion. Detta är något som samtliga lärare uttrycker att man vill uppnå genom en gemensam förståelse. Ladbergs (2003:11–20) önskan om att fokusera mer på styrkor än svagheter i elevernas flerspråkighet följs genom flera av lärarnas intentioner att lyfta flerspråkigheten genom att få eleverna att dela med sig av ord på sina modersmål. I synnerhet kan kanske Dianas vilja att få eleverna att berätta om språkens uppbyggnad, visa att hon verkligen försöker och vill få barnen intresserade av de olika språk de besitter.

Ladberg (2003:24–54,81–89) menar att den allra största motivationskällan till att lära sig språk är behovet av att göra sig förstådd. Det viktiga är inte att bli felfri i sitt språk, utan att kunna förstå andra och att bli förstådd. Språket ska som sagt vara medlet och inte målet. Detta är nog bra att ha som grund i den första andraspråksinlärningen, men sedan menar flera av informanterna att det inte räcker att göra sig förstådd muntligt för att kunna komma vidare i sina studier och livet. Därför anger flera av lärarna läsning som en viktig motivationsfaktor. De vill få igång elevernas läsning så att de på så vis kan tillgodogöra sig mer kunskap, både språkligt och kognitivt. Läsning är i och för sig något man använder som motivation för alla elever, inte bara andraspråkseleverna, alla behöver och har nytta av att kunna läsa bra.

Cummins (2001:85–90,123-124) menar att andraspråkselevernas undervisning är något som berör all personal på en skola och att man bör ha en språkpolicy där alla lärare vet hur man ska bemöta dessa elever. Man har ett gemensamt ansvar för deras utbildning, och därför är ett samarbete mellan olika lärarkategorier nödvändigt. Enligt Viberg (1996:141–142) innebär ett nära samarbete mellan klass- och andraspråkslärare bättre förutsättningar för eleverna. De klass- och andraspråkslärare som ingått i undersökningen menar att man har någon form av samarbete med varandra och att det är något man uppskattar, både för egen del

43

och för elevernas. Samarbetet visar på en vilja att göra situationen så bra som möjligt för andraspråkseleverna. Det samarbete man har handlar om att delge varandra om hur arbetet går, vad man gör och vad man bör göra för att stötta eleverna i sin utveckling. Man uttrycker både ett mer vardagligt samarbete i farten och ett mer planerat samarbete i form av längre samtal och gemensamma utvecklingssamtal.

Viberg (1996:141–142) anser att även en integrering av andraspråksundervisningen i klassrumsundervisningen skulle öka elevernas möjligheter. En av andraspråkslärarna berättar att hon brukar vara med i en del elevers klasser då det passar. Även flera av de andra informanterna uttrycker att det skulle vara spännande att i framtiden eventuellt ha möjlighet att ha ett sådant samarbete på något sätt. Det är något som jag tror kan ge otroligt mycket, dels för elevernas skull, men även för lärarnas skull då det blir ett annat utbyte av erfarenheter lärare emellan. För att ett samarbete ska fungera måste dock viljan finnas hos alla parter, ett samarbete kan inte genomföras från ett håll. Ett samarbete mellan klasslärare, andraspråks- lärare och modersmålslärare visar enligt Elmeroth (2008:117–122) en positiv attityd till mångkultur och är därför något man bör sträva mot. Mycket handlar om att inse att vi tillsammans kan göra mer och att vi tjänar på att samarbeta över både språk- och kulturgränser. Om vi vill skapa ett intresse och en förståelse för varandra hos eleverna måste vi som vuxna först visa ett sådant intresse.

En hel del tankar kring modersmålsundervisning lyfts i både litteratur och i de genomförda intervjuerna. Bland annat är frågan om man ska ha modersmålsundervisning under eller efter skoltid något som ofta diskuteras. Ladberg (2003:190–191) och Elmeroth (2008:87–93) är eniga om att det finns klara fördelar att ha undervisningen på dagtid. De menar att när undervisningen ligger utanför skoltid syns inte modersmålslärarna på skolan och man kan inte utnyttja den resurs man har i form av en länk mellan elevens olika världar. Om inte modersmålslärarna syns visar man inte heller att man tycker att modersmålen är viktiga. Därför anser Ladberg (2003:190–191) att skolor som vill satsa på modersmålen ska lägga undervisningen på skoltid. Detta är något som även modersmålsläraren Felicia uppmuntrar, hon gillar verkligen att vara på skolorna på dagtid då hon får träffa pigga elever, prata med elevernas lärare och där de flerspråkiga barnen har någon att identifiera sig med. I kursplanen för modersmål (2007) står att modersmålsundervisningen ska vara kopplad till det övriga skolarbetet, men det är något som jag känner att jag inte upplevt i någon av de deltagande skolorna. Tvärtom har de flesta lärare ganska liten inblick i vad som försiggår på modersmålslektionerna, något som i och för sig många beklagar. Då alla informanter anser sig vara positiva till modersmålsundervisning, och det är även min uppfattning att de är positiva,

44

kan man tycka att de borde vara mer insatta i vad undervisningen innebär. Samtidigt får man ta hänsyn till att det ofta inte finns mycket tid för modersmålslärare och lärare på skolorna att träffas och prata. Både i och med att en del undervisning ligger utanför skoltid och genom att modersmålslärarna måste arbeta på flera olika skolor för att ha tillräckligt stort elevunderlag försvinner en del av kontinuiteten som skulle kunna finnas under andra förutsättningar.

Skolverkets rapport (2003:4–14) menar att det i dagsläget saknas samarbete mellan modersmålslärare och övriga lärare. Därför efterfrågar man fler flerspråkiga lärare för att på ett naturligt sätt få in modersmålen i skolan, något som även framkommer i intervjuerna. Genom att samla ihop elever så att man får många från samma språkgrupp på en skola har man också större möjligheter till ämnesintegrering än om det bara är några få elever med ett modersmål. Det är en bra tanke att modersmålet skulle komma in mer naturligt, och att man mer skulle utnyttja de olika kompetenser olika lärare har, något som Elmeroth (2008:117– 122) förordar. Samtidigt måste man ha i åtanke att det bara är en del av de modersmål som finns i den svenska skolan där detta skulle vara möjligt, då språkgruppen måste vara tillräckligt stor. För de mindre språken måste man finna andra lösningar för samarbete.

Ett faktum som dock inte går att komma ifrån är att lärares attityder till moders- målsundervisning har betydelse för hur samverkan är mellan lärarna och ämnena. Felicia berättar om skolor där samarbetet fungerar väldigt bra och där lärarna verkligen motiverar sina elever, och även om skolor där lärare inte alls ser nyttan i modersmålet, och det är klart att det får betydelse för vilka möjligheter som ges. Jag upplever dock som sagt att alla mina informanter är positiva till modersmål, modersmålsundervisning och vill ha ett samarbete mellan lärargrupperna. Man peppar eleverna till att gå på undervisningen och är nyfiken på hur det går för dem, men som det är i dagsläget finns inte förutsättningarna för ett vidare samarbete och samordning av ämnena. Det man skulle önska mer samarbete i handlar inte så mycket om själva innehållet i undervisningen och att samordna elevens olika ämnen. Det man däremot skulle vilja med ett samarbete är att få kunskap om elevens språkliga utveckling för att se helheten, och det är även det samarbete som finns i dagsläget i viss grad. Man tror även att modersmålslärare kan vara en bra partner i kontakten med elevernas hem då inte alltid det svenska språket räcker för de samtal man vill föra.

Informanterna har en del funderingar kring användandet av modersmål i skolan på tid som inte är modersmålsundervisning. Ladberg (2003:5) menar att det är en mänsklig rättighet att få använda sitt modersmål och Skolverket (2003:4–14) tror att man kommer att se mindre skillnad i skolresultat om de flerspråkiga eleverna får använda sina modersmål mer. Axelsson (2004:503–537) anser dessutom att det är de elever som har haft modersmålsundervisning

45

under hela sin skoltid som i slutändan når bäst skolresultat. Ingen av informanterna vill ha ett förbud mot användandet av modersmålen i skolan, men menar att det finns situationer och sammanhang där det passar och andra där det inte gör det. Rent kunskapsmässigt menar man att det kan vara en fördel om eleverna får förklara saker för varandra på modersmålet om inte svenskan räcker till i undervisningen, men ur ett socialt perspektiv menar man att man bör försöka hålla sig till ett gemensamt språk så att ingen utesluts eller känner obehag. Axelsson menar att man ska ta tillvara alla resurser hos eleverna och att man inte ska utestänga språken ur klassrummet, och det får jag uppfattningen om att ingen av lärarna vill, men däremot är det bra så länge som man kan hålla sig till svenska.

I min sista och utopiska intervjufråga till lärarna om hur de skulle lägga upp arbetet med andraspråkselever om de inte hade några begränsningar alls lyfter flera av informanterna fram en mycket olik bild från dagens verklighet. Om man kunde röra sig lite i den riktning som dessa drömbilder pekar, skulle skolan bli en annorlunda plats där man på ett helt annat sätt kunde ge alla elever, både enspråkiga och flerspråkiga, andra förutsättningar och möjligheter.

6 Avslutning

Syftet med detta examensarbete var att lyfta fram ett antal lärares attityder och inställningar till flerspråkighet och arbetet med svenska som andraspråk och se hur detta tar sig form i lärarens undervisning. Detta skulle göras genom att låta olika lärarkategorier med olika många flerspråkiga elever berätta öppet om sina tankar och uppfattningar i ämnet i intervjuer. Då undersökningen bara har haft sex informanter kan man inte dra några generella slutsatser men samtidigt så ger det en bild över attityder och tankar kring undervisning som finns i dagens skola. Genom att använda olika sorters lärare, som dessutom har olika typer av elevunderlag, ger undersökningen ändå en bredd och flera olika perspektiv som kan tänkas stämma in i vad många andra lärare, som arbetar under samma förhållanden, tycker och tänker. Nedan har jag för avsikt att kortfattat försöka besvara de frågeställningar jag inledningsvis ställt.

6.1 Slutsats

För att se till de attityder som förekommer bland de tillfrågade lärarna rörande flerspråkighet och andraspråksinlärning är slutsatsen att man är övervägande positiv. Man ser stora möjlig- heter i att ha elever med många olika språk och kulturella bakgrunder i klassen och menar att det öppnar för förståelse för människor som har annan bakgrund än vi själva. I en flerspråkig skola anser man att det kan förekomma en del aspekter som skiljer sig från en enspråkig skola och som vissa skulle klassa som problem. Dock är lärarna eniga om att det inte är eleverna

46

som är problemet. Svårigheterna ligger istället i att de ännu inte tillägnat sig det svenska språket och på så vis kan ha svårare att ta sig ur konflikter och även att det blir en större arbetsbelastning för lärarna. De negativa aspekter lärarna kan se är när det blir en ojämn fördelning bland eleverna. Man vill inte ha en alltför homogen grupp, men inte heller en alltför heterogen grupp.

De olika lärarna utformar sin undervisning i arbetet med flerspråkiga elever på ett ganska likartat sätt, men ändå med olika inriktningar. Huvudpunkterna i lärarnas undervisning är att den ska vara varierad och nå språket på så många olika sätt som möjligt samt att den ska vara individanpassad, både i upplägg och i innehåll. Två av de arbetssätt som lyfts är att samtala och diskutera mycket, samt att använda skönlitteratur för att utveckla språket. För andra- språkseleverna ses en kombination av deltagande i klassrumsundervisning och i enskild andraspråksundervisning i grupp som det ultimata då båda delar har sina fördelar.

Om man då skulle se till det eventuella samband som finns mellan lärarnas attityd och deras utformning av undervisning är det ganska självklart att det finns ett samband. Den attityd en lärare har till flerspråkighet ger konsekvenser i hur undervisningen utformas. Anser man exempelvis att flerspråkighet är något positivt, både för eleven själv och för skolan, uppmuntrar man det i mer eller mindre grad. Är man positivt inställd till flerspråkighet och andraspråkseleverna får det konsekvensen att man använder sig mer av dem i undervisningen. Lärarna anser att det är skillnad på eleverna och därför ser man till elevernas behov och förutsättningar och individanpassar. Man behandlar likvärdigt men inte likadant. Samtidigt finns det svårigheter i organisation och samarbetsmöjligheter. En generell positiv attityd räcker kanske inte för att det ska få stora konsekvenser i undervisningen, utan då måste man nog ha ett gemensamt synsätt och arbeta tillsammans för att främja flerspråkighet mer i skolan. Genom de drömbilder lärarna målar upp ser man att alla lärare har idéer för hur arbetet skulle kunna vara. Sedan handlar det om att gå från dröm till verklighet, och det kan vara en lång och svår väg, samtidigt som det förmodligen skulle innebära väldigt mycket positivt i slutändan.

Jag tror att det finns många små medel för att framhäva de flerspråkiga eleverna i klass- rummet, genom att ha ett genuint intresse för dem, deras bakgrund och deras språk, och att man ganska enkelt kan göra övningar där detta lyfts fram. Samtidigt tror jag att man måste vara medveten om det man gör och tänka specifikt på att man får in flera olika perspektiv i sin undervisning som på olika sätt framhäver barnen. I ett flerspråkigt klassrum där man vill uppnå trygghet och ha motiverade elever, anser jag att man behöver arbeta aktivt med fler- språkigheten och mångkulturen och lyfta den dagligen så att alla elever får känna sitt värde

47

och vad de har att ge sina klasskamrater. På detta sätt tror jag att andraspråkseleverna blir mer angelägna om och får större möjligheter att utveckla sitt svenska språk, vilket är av största vikt för att eleverna ska kunna delta i samhället på samma villkor som andra.