Vad man tänker på i sin undervisning som klasslärare när man har flerspråkiga elever verkar vara att man försöker anpassa den utifrån elevernas förutsättningar. Britta berättar att hon tar instruktioner en extra gång för de elever som inte har ett så utvecklat svenskt språk och att hon tar det lite lugnare då det ofta kan gå ganska snabbt när man pratar till hela klassen. Då hon har en etta i år handlar mycket av undervisningen om att komma igång och att det då varit mycket enskilt arbete, men att de exempelvis spelar spel på matematiken och att det då blir ett naturligt samtal där andraspråkseleverna får träna på att förstå och förklara. Sedan handlar mycket om att få eleverna att samla på sig ord så att deras ordförråd ökar, något hon bland annat gör med hjälp av bilder. Britta menar också att andraspråkseleverna lär sig mycket av
30
sina klasskamrater och att de är ett viktigt stöd i deras språkutveckling. Att ha olika nivåer på de böcker och material man använder är i och för sig självklart för Britta att ha även om det bara skulle vara svenska elever i klassen, men det är något som blir ännu viktigare när man har elever som inte kan språket så bra. Exempelvis har hon olika nivåer på läseböcker, småböcker och arbetsscheman. Diana anser sig inte ha någon särskild metod hon arbetar utifrån, utan försöker istället att ha en så varierad språkundervisning som möjligt:
Jag tycker man försöker göra så varierad svenskundervisning som möjligt. Dom har provat på lite teater och lite drama. Så mycket av så olika bitar som möjligt, så att man på nåt sätt får med alla ingångar till språket, inte bara genom en sorts bok i så fall, utan flera sorters böcker och… Att prata också. Och att lyssna.
Vad de olika andraspråkslärarna tar upp att de arbetar med i sin undervisning är av lite olika karaktär. Cecilia, som har sin bakgrund i läs- och skrivinlärning, arbetar mycket med läsinlärning som bygger på stavelser:
Just för dom här tvåspråkiga eleverna så tror jag att det gynnar dom ibland, att läsa stavelser tränar många gånger uttal för det blir långa vokaler, haaare. Och struktur, ordstrukturer får dom på köpet när man tränar stavelser. Så det är bland annat det jag gör om jag tränar lite enskilt med nån elev, som inte har kommit igång med sin läsinlärning, då jobbar vi ofta med stavelser.
Sedan vill Cecilia lyfta ett ”svenska som andraspråksperspektiv” i all undervisning. Hon menar att man måste lägga mycket fokus på begrepp, och då menar hon inte bara svåra ord utan även mer grundläggande begrepp som är viktiga för förståelsen i exempelvis ett temaarbete. Därför tycker hon att det är väldigt viktigt att alla lärare synliggör ord och begrepp. Man behöver också vara konkret i sin undervisning och bygga den på elevernas erfarenheter och intresse.
Anna visar och berättar om flera material som är bra för att få eleverna att tala. Hon använder sig bland annat av spel där man på olika sätt exempelvis ska berätta om sig själv eller svara på faktafrågor. Att göra berättelser är också något hon tar upp. Det kan dels handla om att skapa en berättelse utifrån en given bild eller en början på en historia, eller att lägga sekvensbilder i rätt ordning för att få en sammanhängande berättelse. Även Ellen tar upp sekvensbilder som ett bra material, och också samtalets betydelse. Hon menar att det är mycket som ingår i andraspråksundervisningen och att man får anpassa den utifrån vad eleverna behöver. För en del är det ordkunskap, för några grammatik, för andra ren teknisk avläsning. I stort handlar det om ett utvecklande från ett torftigt språk till ett rikare språk.
Alla andraspråkslärare talar om användandet av skönlitteratur. Cecilia menar att det handlar om att hitta rätt språkliga nivå på böckerna, och det gör att man får använda böcker som är tänkta till yngre barn. Hon läser högt för eleverna och sedan arbetar man på olika sätt
31
med texten, till exempel genom att återberätta. Anna berättar att hon använder sig väldigt mycket av skönlitteratur i sin andraspråksundervisning:
Jag tycker att det är viktigt, och speciellt med dom yngre barnen, att läsa högt för dom och att man kan diskutera mycket om det man har läst och att dom sen kan skriva fakta om det. Speciellt om man hittar serier som handlar om samma personer. För högläsningen i klassen blir oftast för svår, dom hänger inte med och dom drömmer sig bort och då får dom det i ett litet sammanhang här. Så det jobbar jag med, och med dom äldre eleverna så försöker jag att dom ska ha böcker och att dom har i läxa att läsa och att skriva lite om det.
Ellen berättar att hon ännu inte kommit igång med att använda skönlitteratur på något strukturerat sätt, men att hon hört mycket om projektet Listiga räven och att hon tycker att det arbetet är väldigt fascinerande. Hon ser dock en svårighet i ett sådant projekt och det är den tid som krävs, men om man var flera lärare så skulle hon gärna jobba i någon sådan form av projekt.
4.7 Lärarsamarbete
Alla klasslärare och andraspråkslärare uttrycker att man har någon form av samarbete med varandra. Samarbetet ser olika ut från skola till skola, men också mellan olika lärare på samma skola. Britta och Cecilia, som arbetar på samma skola, berättar båda att man diskuterar eleverna, hur det går för dem, vad de gör i undervisningen och vad de skulle behöva träna på. De har dels speciella inbokade möten men också korta samtal när det är något som behöver diskuteras. Cecilia berättar att hon ser som sin uppgift att stötta klasslärarna:
Sen är det väl att ha en diskussion med klasslärarna naturligtvis om vad det innebär att ha svenska som andraspråk. Hur möter jag mina svenska som andraspråkselever i klassrummet, alltså som klasslärare, och vad kan jag tänka på.
Britta anser att hon får ett bra stöd från andraspråksläraren och att de har en ”väldigt tät kon- takt och bra kommunikation.” Cecilia är även med på sina andraspråkselevers utvecklings- samtal. I Brittas klass tar Cecilia med sig andraspråkseleverna och har SvA-undervisning, men det är olika med olika lärare. I en del fall är samarbetet mer i form av att hon är med i klassen under vissa timmar och ger eleverna stöttning där. Cecilia anser att en blandning av att plocka ut eleverna och att vara med i klassen är det optimala.
Ellen känner att hon än så länge inte riktigt har hittat formen för ett samarbete med klass- lärarna. Som det är nu så pratar hon främst med dem när tillfälle ges, men hennes tanke för framtiden är att gå runt och vara med en stund på varje arbetslags planering för att stämma av och diskutera det som behövs. Diana berättar att det alltid funnits ett samarbete mellan klass- läraren och andraspråksläraren men att det i dagsläget är svårt att säga något om då Ellen är så ny på sin position, men hon har goda förhoppningar. Det hon gillar med ett samarbete är att få
32
en annan lärares syn på eleverna och vad hon bör tänka på i klassrummet för att kunna hjälpa alla elever på bästa sätt.
Anna berättar att hon har ett samarbete med klasslärarna. Hon är alltid med på andra- språkselevernas utvecklingssamtal och hon skriver ofta deras omdömen. Det vardagliga sam- arbetet innebär att diskutera eleverna och att ge varandra tips om material och vad de behöver träna på. Anna menar dock att det ibland är svårt med tiden, i alla fall för att ha ett riktigt bra samarbete där man tillsammans lägger upp en enhetlig undervisning för eleven i klassrummet och i andraspråksundervisningen. Det gör man i dagsläget endast med ett fåtal elever.
Överhuvudtaget är samarbete mellan klasslärare och andraspråkslärare något som alla lärare lyfter när de fritt får spåna om hur de skulle vilja lägga upp undervisningen för andra- språkseleverna. Anna skulle vilja göra en mer enhetlig och individanpassad undervisning för eleverna. Britta hade gärna sett att hon haft en andraspråkslärare som bara arbetat mot deras avdelning så att man i arbetslaget skulle ha större kunskap om andraspråkseleverna och få ett mer naturligt samarbete. Cecilias vision är att få ingå i ett arbetslag där hon kan vara med och planera undervisningen och få in ett andraspråksperspektiv i arbetsområdet. Nu arbetar hon mot en stor mängd arbetslag och det går inte att komma ifrån att det blir ett duttande här och där. Diana ser framför sig en helt annan organisation där man arbetar två lärare sida vid sida, med olika kompetenser som kompletterar varandra och där en är fokuserad på språkutveck- lingen hos eleverna:
Det hade kanske varit intressant nån gång att man hade varit två i en klass. […] Det låter ju intressant om det verkligen blir så att en verkligen hela tiden håller fokus på svenska språket och hur eleverna utvecklas i det, man får ju inte falla in i att bli klasslärare båda två utan då måste ju nån fortfarande verkligen vara kvar i den rollen helt och tydligt. Det hade ju varit spännande, om man hade fått prova att jobba så, men så tror jag aldrig att det blir för det finns inga pengar till det.
Ellen tar upp att arbetet som andraspråkslärare ibland är lite ensamt, och att hon redan kan sakna att vara en del av ett arbetslag där man arbetar tätt tillsammans. Därför skulle hon tycka att det kunde vara värdefullt om man kanske var två lärare: ”då kunde man ju kanske mera sporra varandra eller tipsa varandra”. Hon tror också på att man på skolan skulle ha nytta av att bilda grupper bland lärarna som tar ansvar för att hitta sätt att arbeta för att lyfta eleverna med utländsk bakgrund.
Samarbete med modersmålslärare diskuteras också. Ingen av klass- och andraspråkslärar- na anser att de har ett fungerande samarbete med modersmålslärarna. Det är något som samt- liga uttrycker är synd och skulle vilja ändra på i någon grad. Modersmålsläraren Felicia menar att det finns skiftande attityder till samarbete ute på skolorna:
33
Alltså… jag söker kontakten, jag väntar inte på klassläraren, jag vill veta vem är min elevs lärare, jag brukar gå fram och visa intresse och fråga efter hur det är. Men jag hör från många [andra modersmålslärare] att lärare inte är intresserade. På nåt sätt, jag vet inte, dom visar inte intresse och tycker att äh modersmålslärare det är, så jag vet inte, på nåt sätt dom visar inte intresse. Men vissa kommer fram och frågar hur hon eller han har på modersmål. Kan han läsa eller kan han skriva frågar dom. Man kan inte säga, alla söker inte, det är olika. Men då jag jobbar på morgonen har det blivit mera kontakt med klasslärarna tycker jag. Vi är där i skolorna, dom kommer fram, man ser varandra, det är inte svårt att fråga. Jag tror det kommer att bli bättre om vi fortsätter med undervisningen på dagtid.
Från skolornas håll är det främst två aspekter på samarbete som nämns att man skulle vilja ha: 1) att få information om elevens utveckling i modersmålet och 2) för kontakten och samtal med elever och familjer. På de två skolor där modersmålsundervisningen ligger utanför skoltid träffar lärarna sällan varandra och därför blir det inget naturligt tillfälle att samarbeta. Andraspråkslärarna uttrycker ändå att man tar de tillfällen som finns till att fråga om vissa elever som man tycker har en långsam svenskutveckling och man vill veta om det är likadant i modersmålet, vilket det ofta är enligt lärarna. Detta är något som modersmålsläraren Felicia menar är den vanligaste formen av samarbete, att man pratar om eleverna för att skapa en helhetsbild. Hon tror även att modersmåls- och klasslärare kan ha mycket utbyte av varandra.
På skolan där man har modersmålsundervisningen på dagtid har man dock inte heller kommit fram till någon bra samarbetsform, men det är under uppbyggnad. Man har möten och träffar för att försöka komma fram till bra lösningar för hur man ska samordna modersmåls- undervisningen med den övriga undervisningen. Ellen berättar om den ursprungliga tanken:
För syftet var nog egentligen från början att dom skulle jobba med ungefär samma sak som vi kunde jobba med i klassrummet, nåt tema eller nånting, men där har vi inte kommit till skott. Utan när dom går iväg då jobbar vi väl oftast med svenska i klassrummet med dom barn som är kvar eller man kan använda det till att göra färdigt.
Felicia berättar om ett par skolor där man har ett väl fungerande samarbete. Där försöker man arbeta med de teman och arbetsområden som eleverna arbetar med i klassen även på modersmålsundervisningen.
En svårighet som lyfts på alla tre skolor är att då modersmålslärarna arbetar på flera skolor får man ingen riktig kontinuitet, man träffas inte tillräckligt ofta. Cecilia är tveksam till att ha modersmålsundervisningen på dagtid då det innebär ytterligare ett tillfälle då eleverna ska plockas ut ur klassrumsundervisningen och menar att det istället skulle kunna vara spännande att ha modersmålslärare anställda på skolan i de stora språken så att de ibland kunde vara med i klassrumsundervisningen och att man även fick ett modersmålsperspektiv i arbetet. Diana menar att man är långt ifrån ett samarbete, och uttrycker även i den frågan en fundering med en helt annan organisation där man i mångkulturella områden främst anställer
34
tvåspråkig personal: ”För då skulle det bli en annan dynamik i när man pratar kring moders- målet också och då skulle man komma in på det i personalrummet dagligen.”