Avreglering i form av valfrihet

Alla de tre skandinaviska högerpopulistiska partierna tycks vara positiva till ökad valfrihet inom de välfärdssektorer som har analyserats. Sverigedemokraterna motiverar sin positiva syn på valfrihet inom huvudsakligen skola-och utbildningsområdet. Här förespråkas valfrihet utifrån att föräldrar och elever ska kunna välja den skola och utbildningsform som passar deras behov bäst och att familjer ska kunna göra mer självständiga val. I Sverigedemokraternas principprogram nämns inget om ökad valfrihet inom sjukvården eller äldreomsorgen, vilket gör att det blir svårt att analysera vad partiet anser om just valfrihet inom dessa områden.

Fremskrittspartiet förespråkar liksom Sverigedemokraterna att de ser positivt på ett fritt skolval då det ger mer makt åt föräldrarna att välja utbildningsform åt sina barn.

Dock anser partiet att det fria skolvalet inte ska hindra elever från att gå i den skola som ligger geografiskt närmast. Till skillnad från Sverigedemokraterna utvidgar Fremskrittspartiet sin syn på valfriheten och inkluderar även att äldre ska ha rätt att välja den hemtjänstleverantör de anser passar deras behov bäst. Vidare anser partiet även inom sjukvården att brukare ska kunna välja mellan olika sjukhus och primärhälsotjänster. Således tycks alltså Fremskrittspartiet beröra aspekten av valfrihet på ett mer omfattande sätt än vad Sverigedemokraterna gör.

Dansk Folkeparti utvecklar sin syn på valfrihet på ett något mindre utvidgande sätt än vad Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet gör. Av den information som framkommer i partiprogrammet och på partiets hemsida verkar det som att partiet har en positiv syn på valfrihet inom välfärdssektorn. Vilket manifesteras i att partiet anser att det bör finnas bättre underlag för medborgarna att kunna genomföra ett fritt sjukhusval. Dessutom argumenterar Dansk Folkeparti för att det ska existera fritt skolval mellan offentliga och privata aktörer, med motiveringen att danska föräldrar ska kunna välja alternativ till den offentligt finansierade folkskolan.

7.1.3 Sammanfattning

Givet den information som framkommer i parti- och principprogrammen för partierna om valfrihet inom välfärdssektorn tycks de alla tre i stora drag vara förespråkare av valfrihet, eller ökade inslag av valfrihet inom välfärdssektorerna. Den huvudsakliga gemensamma nämnaren för alla de tre partierna när det kommer till valfrihet inom offentlig sektor är att de förespråkar fritt skolval inom utbildningsområdet. Både Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti är positiva till att det ska existera fritt sjukhusval, något som Sverigedemokraterna inte tar upp. Det ska även tilläggas att en annan skillnad mellan partierna är att Fremskrittspartiet betonar valfrihet på ett mer genomgående sätt i sitt partiprogram till skillnad från Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti. Rätten att kunna välja välfärdsproducent tycks alltså vara mer av en hjärtefråga för just Fremskrittspartiet.

7.2 Avproducering

Inget av de tre partierna anser att det enbart är det offentliga som ska tillhandahålla välfärdstjänster. Inom de tre välfärdssektorer som undersökts i partiprogrammet tycks alla partier åtminstone förespråka privatisering i någon av sektorerna. Det parti som ger mest uttryck för kritik mot privatisering ter sig till att vara Dansk Folkeparti. Detta tydliggörs i den del av deras partiprogram som behandlar

äldreomsorgen, där partiet framför att de ser på viss skepsis mot de resultat som tillkommit av privatiseringen av äldreomsorgen. Partiet vidareutvecklar detta genom att hävda att de är skeptiska till privatisering om det sker som ett led i att spara pengar. Anledningen till att det är just äldreomsorgen som partiet lyfter fram som exempel på kritik mot privatisering är något oklar. Dock skulle det kunna härledas till det resonemang som Röth, Afonso & Spies (2017) lyfter fram där de hävdar att högerpopulistiska partier vill matcha sina åsikter med sitt elektorat, just förbättrad äldreomsorg har länge varit en huvudfråga för Dansk Folkeparti, vilket nämndes tidigare i studien.

I Sverigedemokraternas fall uppenbarar sig den positiva synen på privata aktörer inom välfärden i delarna som behandlar skola och vård-och omsorg. När det kommer till just sjukvården nämner partiet att man inte lägger någon värdering i vem det är som utför en viss sjukvårdstjänst, så länge bästa vård kan uppnås till lägst krona. Detta resonemang kan liknas vid den aspekt av New Public Management och privatisering som berör att välfärdstjänster ska vara så kostnadseffektiva som möjligt. Inom skolpolitken anser partiet att friskolorna bidrar till ökat utbud av skolor samtidigt som det ökar kvalité. Samtidigt lyfter även partiet fram att det inte är önskvärt med ett allt för stort antal friskolor, då detta skulle kunna försämra kvalitén i den kommunala skolan. Detta resonemang uttrycker således en viss skepsis mot privatisering. Vidare nämner inte partiet något om de anser att det borde finnas mer privata aktörer inom äldreomsorgen, vilket skulle kunna härledas till en liknande aspekt som togs upp tidigare i Dansk Folkepartis fall, där man inte vill ta tydlig ställning i en fråga som påverkar en väljarbas, då partiet har sitt största stöd bland väljare som är mellan 65-75 år gamla.

I Fremskrittspartiets fall är det tydligt att partiet förespråkar att välfärdstjänster ska kunna tillhandahållas av både offentliga och privata aktörer, inom så väl skola, sjukvård och äldreomsorg. För alla dessa delar av välfärden menar partiet att både privata och offentliga aktörer ska konkurrera med varandra på lika villkor, med motiveringen att privata aktörer bidrar med mer mångfald, vilket poängteras inom skolområdet. Just inom skolan presenterar partiet ett tämligen radikalt förslag, som inget av de andra partierna talar om, här anser Fremskrittspartiet att den offentliga skolan ska bli mer av en självständig enhet med egna kontrollenheter som representeras av föräldrarna. Ett sådant förslag skulle pådriva en form av privatisering av den offentliga skolan i Norge med ökade korporativa inslag som följd. Hur detta skulle gå till mer exakt i praktiken nämner inte partiet något om.

Trots att Dansk Folkeparti yttrar kritik mot privatisering av äldreomsorgen säger partiet inte tydligt att man vill förbjuda privata aktörer inom detta område. Partiet yttrar även att deras kritik inte har att göra med att privata aktörer nödvändigtvis

skulle göra vara sämre än offentliga aktörer. Utifrån dessa faktorer går det inte helt att fastslå att partiet enbart förespråkar en äldreomsorg som tillhandahålls av det offentliga. Vidare tycks partiet vara förespråkare för friskolor, vilket som nämnt är kännetecknande även för de två andra partierna. Dessutom anser partiet att privata sjukhus ska kunna bedriva vård efter godkänd certifiering.

7.2.1 Sammanfattning

Alla de tre partierna uttrycker någon form av stöd för privata aktörer inom väldfärdsektorerna. Detta tydliggörs huvudsakligen inom skolområdet där alla partier verkar stödja det system med privatskolor som existerar i de tre länderna. Mest radikal ståndpunkt i denna fråga bör tillskrivas Fremskrittspartiet som menar att den offentliga skolan bör bli mer självständig med ökade föräldrakorporativa inslag, vilket skulle pådriva en privatisering av den norska skolan i stort. Således ligger Fremskrittspartiet allra närmast den pol i idealtypsdiagrammet som framhäver en positiv syn på privata aktörer. Det parti som anför mest kritik mot privatisering förefaller att vara Dansk Folkeparti som menar att privatisering av äldreomsorgen är icke-önskvärt om det sker som ett syfte att spara pengar, potentiellt skulle detta kunna innebära att partiet anser att de enbart vill att det offentliga skal ha hand om äldreomsorgen men detta är inget som tydliggörs i partiets partiprogram. Det finns även viss kritik gentemot privatisering i Sverigedemokraternas partiprogram. Detta uttrycks i synen på friskolorna där Sverigedemokraterna hävdar att ett alltför stort antal friskolor potentiellt skulle kunna försämra kvalitén i den offentliga skolan, vilket inte anses önskvärt. Samtidigt ska det också tilläggas att då Sverigedemokraterna yttrar i sitt principprogram att de inte lägger någon värdering i vilka som bedriver samhällstjänster kan detta tolkas som att partiet stödjer det friskolesystem som existerar i Sverige med vinstdrivande aktörer. I de andra länderna existerar inget system med skolor som gör vinster och i partiernas principprogram nämns inget som ger stöd åt att detta bör införas, vilket bör tolkas som att de är emot ett sådant system, Inom sjukvården tycks alla de tre partierna att inneha en liknande syn på att privata aktörer ska kunna bedriva vård.

7.3 Avfinansiering

I stora drag tycks alla de tre partierna att ha en samsyn kring att välfärdstjänster bör finansieras via skattsedeln. I Sverigedemokraternas partiprogram yttrar sig detta genom att partiet menar att de förespråkar en generell och solidarisk välfärdsmodell

som finansieras via skattsedeln. Partiet nämner vidare att det offentliga bör stå för finansieringen av omhändertagandet av sjuka och svaga. Just användandet av ordet

bör öppnar potentiellt upp för att partiet skulle förespråka någon form av

uppluckring kring det nuvarande systemet, där mer brukaravgifter tillåts. Detta är dock ingen slutsats som denna studie kan backa, då det skulle krävas mer material att analysera från Sverigedemokraterna för att kunna fastslå en sådan spekulering.

Trots Fremskrittspartiets nyliberala bakgrund och vurmandet för mer decentralisering av Norge går det inte att finna några tendenser i principprogrammet kring att man skulle förespråka mer brukaravgifter inom välfärden. Snarare lyfter partiet fram vid flertalet tillfällen att man förespråkar att det offentliga ska inneha det finansiella ansvaret över välfärdstjänster. Inom både äldreomsorgen och sjukvården argumenterar Fremskrittspartiet för att det till och med är staten som bör ta över finansiering, vilket i allra högsta grad är ett steg tillbaka från partiets tidigare förespråkande för ökad decentralisering.

Även Dansk Folkeparti tycks i stora drag, med vissa undantag att förespråka en offentligt finansierad välfärdsmodell. Detta framgår på partiets hemsida där man säger att ansvaret för äldre och funktionsvarierade ska vara ett offentligt ansvar. Dessutom anser partiet att all sjukvård ska som utgångspunkt vara offentligt finansierad. Precis som Sverigedemokraterna säger partiet att man förespråkar en solidarisk och universell välfärdsstat. Just användandet av ordet solidarisk är något som både Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti använder sig av när de ger sin syn på finansieringen av välfärden, till skillnad från Fremskrittspartiet som inte använder sig av detta ordval vid beskrivandet av finansieringen, vilket eventuellt kan härledas till att Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna mer generellt innehar en mittenposition i socioekonomiska frågor, till skillnad från Fremskrittspartiet som lutar mer åt höger. Vidare anser Dansk Folkeparti att det inte ska införas ökade brukaravgifter inom utbildningsväsendet.

Varken Sverigedemokraterna eller Fremskrittspartiet ger några tydliga indikationer på att de vill öppna upp för mer brukarfinansierade välfärdstjänster. Däremot tycks det finnas vissa tendenser till detta i Dansk Folkepartis partiprogram. Vilket manifesteras genom att partiet anser att sådant som inte klassas som riktiga sjukdomar, exempelvis skönhetsoperationer ska i begränsad mån vara gratis för medborgarna. Det är möjligt att de andra två partierna även anser att exempelvis skönhetsoperationer inte ska vara gratis men detta uttrycks inte i deras partiprogram. Vidare nämner även Dansk Folkeparti att det ska vara tillåtet att bli inlagd på sjukhus mot egen betalning, via vad partiet beskriver som ett bevisat val, detta får tolkas som en privat sjukförsäkring. Just synen på privat sjukförsäkring är heller inget som de partierna tar i de delar av sitt partiprogram som behandlar

välfärdspolitik i termer av sjukvård, äldreomsorg och skola. Dessa ståndpunkter inkluderar att partiet lutar mest åt den pol i idealtypsdiagrammet som lyfter fram att välfärdstjänster ska finansieras både av offentliga medel och brukaravgifter.

Vidare tycks Dansk Folkepartis syn på brukaravgifter att innefattas av en viss välfärdschauvinistisk prägel, vilket yttrar sig när partiet talar om att personer som kommer till Danmark via anhöriginvandring inte ska ha rätt till gratis sjukvård förens personen uppnår en beskattningsbar inkomst. Partiet nämner även att utländska medborgare och EU-medborgare ska inte ska ha rätt till gratis utbildning. Denna välfärdschauvinistiska prägel är inte lika tydlig i Fremskrittspartiets och Sverigedemokraternas principprogram när det kommer till välfärdsområdena. Det är möjligt att även dessa partier är av liknande inställning, som till exempel att anhöriginvandrare inte ska ha rätt till gratis sjukvård men i de delar som går igenom sjukvård, skola och äldreomsorg framkommer det inte lika tydligt som det gör i Dansk Folkepartis partiprogram.

7.3.1 Sammanfattning

En samsyn existerar partierna emellan kring att finansieringen av välfärdstjänster huvudsakligen ska vara offentlig, via skattsedeln. Dock framkommer det i Dansk Folkepartis partiprogram en viss öppning för att mer brukarfinansierade välfärdstjänster bör tillåtas, bland annat uttrycker partiet stöd för en öppning kring mer privata sjukförsäkringsalternativ, där patienter ska kunna läggas in på sjukhus mot betalning. Vidare finns det även som nämnt en mer tydlig lutning mot välfärdschauvinism i Dansk Folkepartis partiprogram, där man i högre grad, till skillnad från de övriga partierna anser att välfärden enbart bör tillfalla danska medborgare. Dansk Folkepartis något mer positiva inställning till brukarfinansierade inslag tycks således vara den stora skillnaden mellan partierna när det kommer till privatisering i termer av avfinansiering, då det som nämnt inte på ett tydligt sätt framkommer i vare sig Sverigedemokraternas eller Fremskrittspartiets principprogram att man vill se mer brukarfinansierade inslag.