Högerpopulism och privatisering
En kvalitativ idealtypsanalys om hur högerpopulistiska partier i Skandinavien ställer sig till privatisering av välfärden.
Joakim Blad
Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15hp, HT-20 Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala Universitet Handledare: Jonas Larsson Taghizadeh
Antal ord: 13578
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
2. Syfte och frågeställning ... 6
3. Bakgrund ... 8
3.1. Privatisering ... 8
3.1.1 Ideologisk aspekt av privatisering ... 9
3.1.2. Privatisering inom de skandinaviska välfärdsmodellerna... 9
3.2. Sverigedemokraterna- partihistoria ... 10
3.2.1 Fremskrittspartiet- partihistoria ... 11
3.2.2 Dansk Folkeparti- partihistoria ... 12
3.3 Högerpopulism-definition ... 13
4. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk ... 15
4.1 Tidigare forskning- högerpopulistiska partiers placering på en höger- vänsterskala ... 15
4.2 Teoretiskt ramverk- privatisering ... 17
5. Metod och material ... 19
5.1 Material ... 19
5.2 Metod ... 20
5.2.1 Idealtypsanalys ... 20
5.2.2 Tillvägagångssätt ... 21
5.2.3 Metoddiskussion ... 22
5.3 Operationalisering av privatisering ... 23
5.3.1 Idealtypsdiagram ... 23
6. Resultat... 26
6.1 Sverigedemokraterna ... 26
6.1.1 Avreglering ... 26
6.1.2 Avproducering ... 26
6.1.3 Avfinansiering ... 27
6.2 Fremskrittspartiet ... 27
6.2.1 Avreglering ... 27
6.2.2 Avproducering ... 28
6.2.3 Avfinansiering ... 29
6.3 Dansk Folkeparti ... 30
6.3.1 Avreglering ... 30
6.3.2 Avproducering ... 31
6.3.3 Avfinansiering ... 31
7. Analys ... 33
7.1 Avreglering i form av granskning och kontroll av privata aktörer inom välfärdssektorn ... 33
7.1.1 Sammanfattning ... 34
7.1.2 Avreglering i form av valfrihet ... 34
7.1.3 Sammanfattning ... 35
7.2 Avproducering ... 35
7.2.1 Sammanfattning ... 37
7.3 Avfinansiering ... 37
7.3.1 Sammanfattning ... 39
8. Slutsats ... 40
Käll- och litteraturförteckning ... 43
1. Inledning
De skandinaviska universella välfärdsmodellerna har länge varit präglade av hög grad av omfördelning av resurser för alla medborgare och ett viktigt mål för välfärdsstaten har varit att uppnå social jämlikhet för alla (Broberg & Lennartsson 2005). Denna välfärdsmodell beskrivs ofta även som socialdemokratisk då just Socialdemokraterna har varit drivande bakom dessa reformer i de skandinaviska länderna (ibid). Under de senaste 20–30 åren finns dock tendenser till att denna välfärdsmodell försvagats något och fått mer inslag av marknadsreformer, vilket varit särskilt tydligt just i Sverige (Lapsley, 2016). De styrande politikernas gehör för dessa reformer har varit av varierande grad under senare år. I Danmark har den socialdemokratiska statsministern Mette Fredriksen lovat att befria den offentliga sektorn från New Public Management (Expressen, 2019). I Sverige röstades ett förslag om införd offentlighetsprincip i friskolor ned i riksdagen i november 2020 (Expressen, 2020). Samtidigt vill den sittande norska regeringen införa fritt skolval likt det system som redan existerar i Sverige (Regjeringen.no). Den här typen av reformer präglas av en tydlig höger-vänsterdimension där partier till höger tenderar att vara positiva till marknadsreformer av välfärden samtidigt som partier till vänster tenderar att vara mer skeptiska.
Under nästan samma tidsperiod som ökade marknadsinslag i högre grad introducerades i de skandinaviska välfärdsmodellerna bildades även de högerpopulistiska partierna Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti i de tre länderna. Sverigedemokraterna bildades 1988, Fremskrittspartiet 1973 och Dansk Folkeparti 1995. De tre partierna har olika bakgrunder, i synnerhet Sverigedemokraterna som har rötter i nynazism (Hellstöm&Nilsson, 2010). Dessa partier, med viss betoning på Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti profilerar sig ofta i frågor som relaterar till den sociokulturella dimensionen, som exempelvis värderingsfrågor som härrör till invandring i många fall. Med tanke på partiernas bakgrunder finns det grund till att utveckla och bredda perspektivet kring hur dessa partier profilerar sig i frågor som har en tydligare höger-vänsterdimension. En sådan fråga är just privatisering och således vore det intressant att reda ut hur de tre dominerande högerpopulistiska partierna i Skandinavien ställer sig till privatisering inom välfärdssektorn.
2. Syfte och frågeställning
Frågeställning: Hur ställer sig högerpopulistiska partier i Skandinavien till privatiserings-och valfrihetsreformer inom välfärdsservice?
Denna studie kommer att undersöka hur partierna Sverigedemokraterna i Sverige, Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti i Danmark ställer sig till just privatiserings-och valfrihetsreformer inom välfärdsservice, med viss avstamp i teorier kring New Public Management, vilket utvecklats till ett brett forskningsfält senaste 20-30 åren. Välfärdsservice definieras i denna studie av sjukvård, äldreomsorg och skola, Vidare syftar studien till att bidra till den pågående forskningsdebatt som redan existerar kring var högerpopulistiska partier befinner sig på en klassisk höger-vänsterskala. Jungar & Jupskås (2014) nämner att radikala högerpopulistiska partier ofta tenderar att inneha en mittenposition i socioekonomiska frågor. Ett påstående som även styrks av Röth, Afonso & Spies (2017) som menar att högerpopulistiska partier rört sig mer åt vänster i ekonomiska frågor och bort från sitt nyliberala arv sedan 1990-talet, för att inta något av en mitten-position i dessa frågor. Samtidigt verkar den här typen av partier mer eller mindre uteslutande att samarbeta med center-högerregeringar som favoriserar utförsäljningar av offentliga egendomar och skattesänkningar.
Många studier som tidigare genomförts om dessa partier har huvudsakligen behandlat hur de ställer sig till frågor som relaterar till den sociokulturella dimensionen, i synnerhet invandring och synen på nationen. Inställning till privatisering och valfrihet är däremot väldigt tydligt sammanlänkat med en höger- vänsterdimension, där partier till höger i socioekonomiska frågor tenderar att vara mer positiva till den här typen reformer jämfört med partier som står till vänster i socioekonomiska frågor. Därav blir just inställning till privatisering och valfrihet en viktig indikator till vart partier placerar sig på en höger-vänsterskala. Dessutom finns det inte mycket forskning i nuläget som har undersökt vidare kring hur den här typen partier ställer sig till privatiseringsreformer inom välfärden (Mudde 2007, 128).
Det utomvetenskapliga bidraget i denna studie syftar till att förstå hur viktiga aktörer, i detta fall högerpopulistiska partier i de skandinaviska parlamenten, eventuellt stöttar och upprätthåller systemet med privata aktörer och valfrihet inom välfärdssektorn. Ett system som dels är väldigt omdiskuterat i den dagsaktuella politiska debatten men som också påverkar väldigt många människor. Eftersom denna fråga präglas av en tydlig höger-vänsterkonflikt kan högerpopulistiska partier som tenderar att inneha en mittenposition i socioekonomiska frågor att spela en
viktig nyckelroll när det kommer till upprätthållandet eller införandet av den här typen av reformer inom välfärdssektorn i de skandinaviska länderna.
Anledningen till valet av partier har att göra med att just dessa tre partier är representerade i de nationella parlamenten i respektive land och har således möjlighet till inflytande, om än i varierande grad. Partierna har på många sätt bakgrund i olika rörelser och har utvecklats över tid på olika sätt, vilket gör studien än mer intressant utifrån en ideologisk aspekt.
Det finns även mindre partier i länderna med liknande bakgrund i högerpopulism som utmanar dessa partier men som inte är representerade i de nationella parlamenten, exempelvis Alternativ för Sverige men på grund av begränsningar är dessa utom-parlamentariska partierna exkluderade i studien. Vidare är just partier i Skandinavien ett intressant undersökningsobjekt då alla tre länder har en så kallad nordisk välfärdsmodell, som i stora drag bygger på hög offentlig inblandning och solidarisk fördelning av resurser. Det finns dock en del tendenser kring att de nordiska välfärdsmodellerna har marknadifierats över tid, speciellt den svenska modellen (Lapsley, 2016), vilket gör studien än mer intressant. Dessutom tycks partierna haft varierande inflytande i de olika länderna, samt suttit olika länge i de nationella parlamenten, vilket potentiellt gör att dessa partier skulle kunna upprätthålla denna marknadifiering, för att återkoppla till vad som togs upp tidigare i studien.
Med huvudsaklig motivering utifrån språkliga aspekter har Sannfinländarna i Finland exkluderats från studien. Från början fanns en grundtanke att just även Sannfinländarna skulle inkluderats som en fjärde analysenhet men då deras principprogram är skrivet på finska blev detta för komplicerat. Det ska dock tilläggas att det finns material på partiets hemsida som är på svenska, som troligen riktar sig till landets svenskspråkiga minoritet men detta material tog i väldigt liten grad upp just privatisering och valfrihet, vilket skulle gjort själva analysen av partiet väldigt ynklig och inte gett en rättvis bild av partiets ståndpunkter i dessa frågor.
Vidare finns det även en risk att studien skulle blivit alldeles för extensiv med fyra analysenheter. Även Centerpartiet på Island, som kan kvalificeras in som ett högerpopulistiskt parti är exkluderade från studien utifrån liknande aspekter.
Dessutom är detta parti grundat först 2017, vilket skulle kunna göra att materialet är väldigt begränsat för partiet.
3. Bakgrund
Inom denna bakgrundsdel kommer privatisering utifrån en New Public Management-aspekt att benas ut, för att ge en bakgrund till den teori och operationalisering som studien tillämpar. Vidare kommer även de tre partiernas historiska bakgrund att presenteras.
3.1. Privatisering
Privatisering är starkt sammanlänkat till den styrelseform av offentliga förvaltningar som betecknas New Public Management. Denna styrelseform har införts i de offentliga förvaltningarna under de senaste 30 åren och kortfattat kan det beskrivas som att de offentliga förvaltningarna har inspirerats av det privata näringslivets styrelsemodell (Rothstein 2010, 189). Motivet till varför New Public Management infördes i den offentliga sektorn tycks kunna härledas till att välfärdsmodellerna som infördes under efterkrigstiden upplevdes som något stelbenta av medborgarna. Christopher Hood (1991) lyfter fram sju doktriner som karaktäriserar NPM, varpå den femte doktrinen beskrivs som ”Ökad konkurrens inom offentlig sektor” (Hood, 1991). Denna konkurrens motiveras utifrån att den ökade konkurrensen mellan olika aktörer ska leda till lägre kostnader och bättre kvalité. Denna konkurrens kan i hög grad sammankopplas till privatisering.
Privatisering kan på ett simplifierat sätt beskrivas som att den offentlig förvaltningen bedrivs av privata aktörer. Anledningen till varför offentliga förvaltningar privatiseras tycks vara många. En viktig aspekt kan härledas till att välfärdsstaterna har suttit i en s.k. “rävsax”, vilket innebar att den offentliga sektorns expandering ledde till ökade utgifter och skatter, samtidigt som medborgarna inte upplevde att man fick ut tillräckligt mycket för varje nysatsad krona inom skola, vård-och omsorg. Detta ledde till ett effektivitetsdilemma, där minskat stöd från medborgarna tycktes bli ett hot mot den tidigare inbyggda legitimiteten hos den offentliga sektorn (Rothstein 2010, 217).
Milton Friedman och James Buchanan, tidigare nobelpristagare i ekonomi sågs som förebilder när det kom till att råda bot på den rävsax som många välfärdsstater sitter i. De hävdade att den offentliga sektorn fungerar precis som den privata marknaden och att offentligt monopol inte nödvändigtvis behöver betyda offentlig produktion, dock menar Friedman & Buchanan att offentliga regleringar kan vara önskvärda om de är till gagn för konsumenterna (Rothstein 2010, 217). Framförallt var motiven bakom privatisering kopplade till effektivitet och kostnadskontroll. Via de
statsintäkter som tillkommer av utförsäljning av offentliga verksamheter kunde den offentliga sektorn krympas, då man överlåter produktionen till privata företag.
Samtidigt ansågs den konkurrensutsättning och valfrihet som tillkommer via privatisering leda till bättre effektivitet och kontroll, då den offentliga sektorn lättare kan byta till det alternativ som medborgarna föredrar utifrån kostnads-och kvalitetsaspekter. (ibid)
3.1.1 Ideologisk aspekt av privatisering
Att överlåta offentlig verksamhet till privat regi bör i allra högsta grad ses som en ideologisk fråga från politiskt håll. Det finns en tydlig skiljelinje mellan höger- vänster när det kommer till privatisering. I Sverige tenderar privatiseringar i hög grad att vara en fråga som tydligt präglas av en höger-vänsterkonfilkt. De borgerliga partierna går i riktning mot att vara för privatisering medan Socialdemokraterna och i synnerhet Vänsterpartiet varit emot. (Petersson 2014, 130) Under början av 1990- talet när den borgerliga regeringen tillträdde skedde en rad reformer som öppnade upp för privata aktörer inom äldreomsorgen, via ändringar av kommunallagen (Blomqvist&Winblad 2011) men den kanske mest omfattande reformen berörde skolan, via den så kallade friskolereformen, då det öppnades upp möjligheter för privata skolor att etablera sig och att ta ut vinst. När Socialdemokraterna återtog makten 1994 drogs vissa privatiseringsreformer tillbaka, samtidigt som vissa fick vara kvar, däribland friskolereformen (Petersson 2014, 130).
Kritiken gentemot privatisering riktar sig huvudsakligen mot att välfärdstjänster bör ses som medborgerliga rättigheter som är överhöljda privata vinstmotiv.
Framförallt lyfts principer kopplade till demokratisk rättvisa upp som kritik mot privatisering av offentlig sektor. Vård, skola och omsorg ska demokratiskt kontrolleras via offentlig styrning och finansiering, vilket leder till rättvis fördelning, krav på rättssäkerhet och likabehandling (Rothstein 2010, 218). Vidare lyfts även aspekter kopplade till transparens och medbestämmande upp som exempel på värden som förstärks om välfärdsstaten sköts i offentlig regi.
3.1.2. Privatisering inom de skandinaviska välfärdsmodellerna
Som nämnts tidigare i studien har de skandinaviska välfärdsmodellerna över tid marknadifierats. Bland annat har utbildningsystemen i de tre länderna präglats av ökade marknadsinslag, med mer fokus på privatisering och decentralisering
(Wiborg, 2013). Detta har bland annat yttrat sig i att de skandinaviska länderna har i olika grad accepterat att det ska vara tillåtet med privata friskolor (ibid). Ett särskiljande drag, länderna emellan är dock att Sverige är det enda land i världen där riskkapitalbolag inom skolan tillåts att ta ut obegränsad vinst, i både Danmark och Norge är vinstuttag förbjudna (Öresunddirekt), (SR, 2013). I Norge och Danmark finansieras dock friskolorna delvis med hjälp av privata skolavgifter (Skolverket, 2008). Varpå de enda privatskolorna som tillåts bedrivas i Norge är de som kan erbjuda alternativ eller religiös pedagogik (SR, 2013). Vidare har det även introducerats mer utvidgade valfrihetssystem i välfärdssektorn vilket manifesterats i att det existerar fritt skolval i Sverige sedan 1991, samt att många kommuner i Sverige erbjuder rätt att välja sjukhus (Green-Pedersen, 2002), något som även existerar i Norge sedan 2001 (Sørvoll, 2015). I Danmark finns det ett system med familjedoktorer där varje patient har rätt att välja sin egen doktor (ibid). Samtidigt vill den sittande norska regeringen införa fritt skolval i landet, likt i Sverige (Regjeringen.no), vilket har orsakat stor debatt.
Vidare i Norge när det kommer till äldreomsorgen finns det vissa vinstdrivande aktörer men detta är inget utbrett fenomen, även om det finns vissa tendenser till att detta ökar (Vabo & Øverbye, 2009). Det tycks snarare vara vanligare att många privata aktörer snarare ter sig i form av volontärorganisationer av olika slag (ibid).
I Sverige är det vanligare att äldreomsorg bedrivs i privat regi, vilket yttrar sig i att det är ett ökande fenomen att svenska kommuner köper in äldreomsorgstjänster av privata aktörer (Green-Pedersen, 2002). År 2017 uppgick antalet privata äldreomsorgsutgivare i Sverige till nästan 23% (Ekonomifakta, 2017). I Danmark finns även tecken på privatisering av äldreomsorgen, om än inte i lika hög grad som i Sverige. I Danmark har till exempel vissa äldreboende privatiserats samtidigt som det i vissa kommuner finns möjlighet för äldre att välja mellan privata och offentliga äldreomsorgstjänster (Green-Pedersen, 2002).
3.2. Sverigedemokraterna- partihistoria
Sverigedemokraterna bildades 1988 och ansågs då beskrivas som ett högerextremt och näst intill militant parti (Jungar&Jupskås, 2014). År 1989 höll Sverigedemokraterna sitt första årliga partimöte. Vid denna tidpunkt hade många av medlemmarna bakgrund inom högerextrema och våldsamma kretsar, däribland Vitt Ariskt Motstånd och Bevara Sverige Svenkt. (Hellstöm&Nilsson, 2010). Inte långt därefter påbörjades en process där partiet försökte göra sig mer demokratiskt legitimt. Det var framförallt under mitten av 1990-talet, när Mikael Jansson valdes till partiordförande som partiet försökte rentvå sitt högerextrema och något militanta rykte. Vid Janssons tillträde förbjöds bärandet av nazistiska uniformer, samtidigt som man ville förhindra att extremister tog sig in i partiet. Ett första
viktigt framsteg för partiet kom valet 2010 när partiet lyckades ta sig in i riksdagen med 5,7% av rösterna (Rydgren & van der Meiden, 2018). Vid senaste riksdagsvalet 2018 nådde partiet sitt högsta valresultat med ett stöd som uppkom till 17,5%
(Valmyndigheten).
Sverigedemokraternas väljarbas tenderar att vara något differentierad. Hellström &
Nilsson (2010) hävdar att Sverigedemokraternas väljare huvudsakligen utgörs av medelklassväljare i villaförorter, de menar att Sverigedemokraternas väljare har gått från att vara unga skinheads till att locka till sig flintskalliga medelåldersmän.
Sverigedemokraterna försöker lansera sig själva som ett “anti-eliten”parti för gemene man nere på gatan. Vidare tenderar Sverigedemokraternas väljare att inneha relativt mainstream-influerade åsikter gällande välfärdsstaten och skattenivåer (Hellström & Nilsson, 2010).
Till skillnad från Hellström & Nilsson (2010) drar Rydgren & van der Meiden (2018) en något annorlunda analys av Sverigedemokraternas framgång och väljarbas. De hävdar att den huvudsakliga anledningen till Sverigedemokraternas relativt sena intåg i riksdagen, jämfört med våra nordiska grannländer, går att härleda till att klassröstningen i Sverige har varit väldigt påtaglig, utifrån ett historiskt perspektiv. Arbetarklassen har röstat på Socialdemokraterna medan de mer välbärgade har röstat borgerligt. Samtidigt menar artikelförfattarna att denna klassröstning har minskat i Sverige, då både Socialdemokraterna och högerpartierna har rört sig mer mot mitten för att locka till sig medelklassväljare.
Denna faktor tycks vara en anledningarna till Sverigedemokraternas framgångar och intåg i riksdagen. Enligt Rydgren & van der Meiden (2018) har även Sverigedemokraterna ett starkt stöd bland arbetarväljare och refererar till att partiet har ett starkt stöd bland LO-anslutna. Enligt en partiundersökning publicerad av Statistiska Centralbyrån i maj 2020 uppgår stödet för Sverigedemokraterna till 26%
bland LO-anslutna (SCB, 2020). I samma mätning framkommer även att partiet är som störst inom ålderskategorin 65-74 år (ibid).
3.2.1 Fremskrittspartiet- partihistoria
Fremskrittspartiet i Norge bildades 1973 av Anders Lange, vid bildandet kallades partiet “Anders Langes parti til sterk nedsettelse av skatter, avgifter og offentlige inngrep”. Precis som namnet antyder var partiet starka motståndare till alltför höga skatter och statliga interventioner i ekonomin (Bjørklund & Goul Andersen, 1991), Lange dog plötsligt året därpå, vilket ledde till till en diskussion om namnbyte. År 1977 ändrade partiet namn till Fremskrittspartiet vid en partikonferens. Idag beskriver sig Fremskrittspartiet som ett liberalt folkparti som betonar norsk
grundlag och västliga traditioner och kulturarv med sin bas i kristen livssyn och humanistiska värderingar. (Frp prinsipp-og handlingsprogram, 2017).
Vid bildandet nämndes knappt migrationspolitik överhuvudtaget bland partiets företrädare och partiet motsatte sig både nynazism, kommunism och andra totalitära styrelseskick. Det var först under 1980-talet som invandring började segla upp på den politiska dagordningen för Fremskrittspartiet. Argumenten mot invandring grundade sig i utlåtanden kring att välfärdsstaten prioriterade invandrare istället för infödda norska skattebetalare (Hellström 2016, 100). Vidare lyfts kritiken mot invandring utifrån ett anti-statsperspektiv där just distinktionen mellan upprätthållandet av välfärdsstaten och ökad invandring lyfts fram (ibid, 101).
Partiet hävdar att det mest effektiva istället är att hjälpa flyktingar i deras närområde, istället för att ge de falska förhoppningar om ett bättre liv i Norge. När det kommer till invandrade grupper med muslimskt påbrå yttrar partiet en rädsla för ett hypotetiskt scenario där sharia-lagar ska ersätta norsk lagstiftning. Vidare använde partiet sig av en populistisk retorik av slaget “folket vs eliten” vid bildandet, vilket även är påtagligt i en nutida kontext då man förespråkar att makten ska förflyttas från politiker till “det vanliga folket”, likt en decentralisering av makten (Hellström 2016, 101). Partiets framgångsrecept tycks alltså grunda sig i deras betoning av folket vs staten.
3.2.2 Dansk Folkeparti- partihistoria
Precis som norska Fremskrittspartiet har även Dansk Folkeparti sina rötter i den nyliberala populiströrelsen som växte sig stark under 1970-talet (Jungar&Jupskås, 2014). Partiet bildades i mitten av 1990-talet av ett antal representanter från det tidigare danska partiet Fremsktidtspartiet (Hellström 2016, 42), vars namn är identiskt med dess norska motsvarighet. Det danska Fremskridtspartiet bildades till och med före den norska motsvarigheten och hade liknande visioner kring att minska skattetrycket och den statliga byråkratin.
Anledningen till bildandet av Dansk Folkeparti tycks hänga ihop med att utbrytarna från Fremskridtspartiet ville bilda ett helt nytt institutionaliserat och professionaliserat parti inom den högerpopulistiska partifamiljen (Jungar&Jupskås, 2014). Dansk Folkeparti bör idag ses som ett etnonationalistiskt och ett anti- etablissemangsparti, vilket innebär att partiet successivt rört sig bort från sina nyliberala rötter i Fremskridtspartiet (Rydgren, 2004). Partiet har även som en hjärtefråga att förbättra äldreomsorgen (Øresundsinstitutet, 2015). Vidare tycks partiet ha blivit inspirerade av Front National i Frankrike, vilka likt Dansk Folkeparti har anammat en etnopluralistisk ideologi, vilket innebär att
nationaliteter, snarare än raser bör hållas åtskilda från varandra (ibid). Pia Kjærssgaard sågs från bildandet av partiet i mitten på 1990-talet som partiets frontfigur. Vid valet 1998 tog sig partiet in i folketinget och har sedan dess haft relativt stor påverkan på den danska inrikespolitiska diskursen (ibid).
Dansk Folkeparti har hävdat att en alltför stor invandring kommer inskränka den danska suveräniteten och danska kulturer och normer (Rydgren, 2004). Vidare menar även Dansk Folkeparti att en alltför stor invandring kommer att vittra sönder den generösa danska välfärdsstaten, då invandrade grupper är beroende av danska bidrag för att kunna försörja sig. Kombinationen av etnopluralism, främlingsfientlighet, anti-etablissemangsretorik och välfärdschauvinism, vilket innebär att bara vissa grupper i samhället är förtjänta av välfärdsförmåner (Goldschmidt & Rydgren, 2017) tycks ha varit viktiga framgångsfaktorer för Dansk Folkeparti. Det finns dock vissa indikationer på att stödet för Dansk Folkeparti har mattats av i Danmark. Vid senaste valet 2019 mer än halverade partiet sitt stöd och gick från 21,1 procent till 8,7 procent (SVT, 2019)
3.3 Högerpopulism-definition
De tre skandinaviska partierna som nyss beskrivits kan ses som väldigt olika utifrån aspekter av ideologisk bakgrund och historia. Sverigedemokraterna med sina rötter i nynazism och högerextremism bör rimligen ses som det partiet med det mest extrema förflutna. Dansk Folkeparti och norska Fremskrittspartiet har något mer nyliberala rötter, då Fremskrittspartiet och Dansk Folkepartis föregångare bildades som en motreaktion mot för höga skatter och allt för långtgående statliga interventioner.
I en nutida kontext tycks dock Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti närmat sig allt mer ideologiskt mot vad som beskrivs som en center-auktoritär inriktning (Jungar&Jupskås, 2014). Dessutom har partierna stärkt sina samarbeten med varandra, då de ofta tillhör samma partigrupper i Norden och internationellt.
Således tycks dessa partier tillhöra en och samma partifamilj, vilken benämns som PRR- Populist Radical Right-family, vilket på svenska kan översättas till radikal högerpopulism (egen översättning). Norska Fremskrittspartiet tycks dock stå utanför denna partifamilj då partiet varit relativt intakt genom åren rent organisatoriskt och ideologiskt. Partiet står fortfarande fast vid sin nyliberala bakgrund och är inte heller lika radikala som de andra tre partierna i sociokulturella frågor. Dock finns vissa indikationer på att partiet börjar röra sig mer mot den politiska mitten i ekonomiska frågor (Jungar & Jupskås, 2014). Det som dock tycks förena de tre partierna är en populistisk retorik kring “folket vs eliten” och att de
alla tre är kritiska till en alltför stor invandring, därav kommer “högerpopulism”
användas som en samlande definition i denna studie för dessa tre partier.
4. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk
Inom denna del av uppsatsen kommer ett avsnitt om tidigare forskning kring området att presenteras. Denna tidigare forskning relaterar till den redan existerande forskningen kring var högerpopulistiska partier ställer sig till frågor relaterade till socioekonomiska frågor.
4.1 Tidigare forskning- högerpopulistiska partiers placering på en höger-vänsterskala
Högerpopulistiska partier i Norden, med undantag Fremskrittspartiet i Norge, tenderar att inta en mittenorienterad position i socioekonomiska frågor (Jungar&Jupskås, 2014). Under 1990-talet ansågs många högerpopulistiska partier inta en mer högerposition i den här typen av frågor, samtidigt som de intog en nationalistisk inställning i mer sociokulturella frågor. Således var det alltså kombinationen av nyliberalism och nationalism som tycktes vara framgångsreceptet för dessa partier (Röth, Afonso & Spies, 2017). Under 2000-talet ändrades dock denna uppfattning något. Många högerpopulistiska partier blev mer splittrade i dessa frågor och i en nutida kontext talas det mer om att den här typen av partier antingen intar en roll där man är positiv till marknadslösningar, eller där man istället väljer att betona relevansen av en stark och generös välfärdsstat. Denna uppdelning tycks kunna härledas till att elektoratet för dessa partier har ändrats något, varpå många arbetarklassväljare har börjat rösta på partierna. Detta skift i elektoratet har gjort så att många av partierna har intagit en mer välfärdspositiv hållning i socioekonomiska frågor för att just kunna matcha sitt relativt nya elektorat (ibid).
I just Röth, Afonso & Spies studie undersöks det vilken påverkan radikala högerpopulistiska partier har i just socioekonomiska frågor (2017). Det visar sig att i västra Europa har radikala högerpopulistiska partier enbart samarbetat med center- högerregeringar, som huvudsakligen förespråkar marknadsliberala lösningar (ibid).
Vidare tenderar center-högerregeringar som samarbetar med högerpopulistiska partier att vara villiga avreglera och privatisera ekonomin, samtidigt som de är mindre villiga att skära ner i välfärdsutgifter, såsom socialförsäkringar etc.
Anledningen till varför dessa partier inte är lika villiga till att göra nedskärningar i välfärdsutgifter tycks härledas till att partierna har en stark väljarbas inom arbetarklassen. I Österrike stöttade det högerpopulistiska Frihetspartiet nedskärningar i välfärden när partiet satt i regeringsställning. Detta resulterade i att partiet tappade i väljarstöd, varefter partiet sedan drog tillbaka sitt stöd för
nedskärningarna i välfärden. Samtidigt tycks anledningen till varför högerpopulistiska partier är mer positiva till avregleringar och privatiseringar kunna hänga ihop med att dessa partier vill försvaga fackföreningarnas inflytande, då dessa har starka band till mer vänsterorienterade partier i parlamenten (Röth, Afonso & Spies, 2017).
Som nämnt fanns det tidigare en vedertagen uppfattning att många högerpopulistiska partier var starka anhängare av nyliberala lösningar i termer av socioekonomiska frågor. Det finns dock forskning som menar att denna uppfattning inte riktigt är korrekt och att dessa partier på sin höjd mest använde sig av en nyliberal retorik, snarare än att faktiskt bedriva nyliberal politik (Mudde 2007, 119).
Snarare tycks det vara så att högerpopulistiska partier applicerar sina huvudfrågor som relaterar till nationalism, auktoritarism och populism för att bedriva socioekonomisk politik. Detta kan beskrivas som en nativistisk ekonomi där ekonomin ska gynna nationens medborgare och intressen. En sådan ekonomisk princip innefattar i allra högsta grad även välfärdsstaten som man menar enbart ska gagna de mest behövande inom nationen. Denna syn på välfärdsstaten kan betecknas som välfärdschauvinism, vilket innebär att välfärdsstaten huvudsakligen ska skydda sina egna medborgare och att det finns en avvägning mellan invandring och att utgifter till välfärden (Goldschmidt & Rydgren, 2017). Bland högerpopulistiska partier i Norden tycks huvudsakligen Dansk Folkeparti men även Sverigedemokraterna inneha en sådan position (Schumacher & van Kersberger, 2014)
Vidare nämner Mudde att det den existerande litteraturen kring radikala högerpopulistiska partier inte undersökt hur den här typen av partier ställer sig till privatisering (2007, 129). Vilket pekar på att det finns en lucka i forskningen kring denna aspekt. Mudde menar dock att det finns vissa partier som förespråkar en nationalistisk privatisering, där privatiserade bolag huvudsakligen bör drivas av ursprungsinvånarna. Samtidigt som just bolag som är viktiga symboler för nationalstaten bör bedrivas i statlig regi (ibid). Det franska högerpopulistiska partiet Front National anser att 70 procent av den offentliga sektorn bör privatiseras och drivas av franska familjer, varpå viktiga samhällsnyttiga funktioner såsom infrastruktur och energiproduktion bör åläggas statligt ansvar (ibid).
Högerpopulistiska partier i Östeuropa tenderar att vara mer kritiska till privatiseringar och liberaliseringar av ekonomin, i jämförelse med sina syskonpartier i väst. Detta tycks hänga samman med de östeuropeiska ländernas kommunistiska och statssocialistiska arv, där vissa högerpopulistiska partier anser att övergången till marknadsekonomi gått allt för snabbt (ibid, 130).
Utifrån den forskning som existerar kring högerpopulistiska partiers inställning till privatisering som Mudde (2007) presenterar, framgår det att de skandinaviska högerpopulistiska partiernas inställning inte undersökts. Dessutom verkar inte heller inställning till privatisering av själva välfärdssektorn undersökts på ett bredare plan. Som nämnt saknas det en lucka inom forskningen som denna studie ämnar fylla, genom att undersöka hur högerpopulistiska partier i Skandinavien ställer sig till privatiseringsreformer inom välfärdssektorn.
4.2 Teoretiskt ramverk- privatisering
Inom denna del av studien kommer det teoretiska ramverket att presenteras som används för att kontrastera mot det analysmaterial som tillämpas i studien. Tre aspekter av privatisering kommer att definieras och presenteras. Denna studie kommer att utgå ifrån hur Lundqvist (1988) definierar privatisering utifrån följande tre funktioner: avreglering, avfinansiering och avproducering. Dessa tre funktioner av privatisering fungerar således som en idealtyp i studien. På ett övergripande plan kan privatisering beskrivas som att offentlig produktion av varor och tjänster övergår till att skötas i privat regi, i form av antingen stiftelser, privatpersoner men även aktiebolag. Detta relaterar således till aspekten avproduering.
Privatisering relaterar som nämnt till fler aspekter, varpå avreglering innebär att den privata sektorn får ett friare spelutrymme, där den offentliga sektorn mer eller mindre förlorar sitt monopol och kontroll över välfärdstjänster. Samtidigt finns det också en aspekt av avreglering som innefattar att det kan behövas en viss mån av offentlig granskning och lagstiftning (Rothstein 2010, 220). Detta bland annat för att se till så att politiskt fastlagda mål gällande kvalitetsaspekter efterföljs (Dahlström 2018, 231). Den bärande tanken kring avfinansiering är att det offentliga inte ska ha någon inverkan alls, i form av subventioner eller dylikt när det kommer till finansiering av varor och tjänster (ibid, 225). Inom välfärdssektorn skulle detta kunna innebära att de som utnyttjar en välfärdstjänst blir tvungen till att betala för den istället för att den finansieras via skattsedeln. Avproducering i sin tur avser rent konkret att privata utförare tillgodoser medborgarna med varor och tjänster som den offentliga förvaltningen tidigare haft huvudmannaskap över, detta kan beskrivas som det mest vanliga sättet att privatisera (ibid, 226). Det måste inte nödvändigtvis enbart vara ett privat företag som tar över, det kan likaväl vara en ideell organisation eller en privatperson. En viktig anledning till att just avproducering sker är för att kunna mäta och kontrollera effektiviteten, vilket blir betydligt svårare om det enbart finns en producent av en tjänst eller vara (Dahlström 2018, 231).
Vidare menar Lundqvist att fritt konsumtionsval bör betraktas som en aspekt av själva avregleringen av offentlig sektor, med motivering att konkurrerande privata företag inom välfärdssektorn, samt att möjligheten för medborgarna att välja mellan dessa kan hålla ner kostnaden för den offentliga sektorn (Dahlström 2018, 231).
Varpå han gör två skillnader inom denna kategori, där den ena kategorin benämns som fritt konsumtionsval med inkomstöverföringar och den andra som fritt konsumtionsval inom offentlig sektor (Dahlström 2018, 230). Valfrihet kan motiveras genom demokratisk legitimitet, då det kan öka medborgarnas inflytande genom att välja den producent som ska utföra en viss välfärdsservice (Rothstein 2010, 18) Samtidigt finns forskning som visar att detta kräver att en offentlig organisation kan övervaka och granska de privata aktörerna så att de utgår från de riktlinjer som de är ämnade att följa, vilket således relaterar till aspekten kring avreglering.
Inom vissa verksamheter inom välfärdsstaten råder ett legitimitetsunderskott som ibland betraktas som demokratins svarta hål (Rothstein 2010, 21). Detta innebär att det finns en problematik kring ansvarsutkrävande när det kommer till utförandet inom den offentliga sektorn, exempelvis om medborgarna inte är nöjda med hur förvaltningar inom skola, vård-och omsorg bedrivit sina verksamheter har incitamenten till ansvarsutkrävande varit starkt begränsade. Att ge medborgarna möjlighet till att s.k. “rösta med fötterna” genom att välja mellan olika servicealternativ kan detta legitimitetsunderskott åtgärdas. I praktiken innebär detta att medborgarna ska kunna välja mellan både offentliga och privata utförare (ibid).
I denna studie kommer följaktligen aspekten av valfrihet att analyseras vidare i delen som behandlar “avreglering”. Valfrihet kommer alltså inte att vara en separat idealtypsmodell i studien, utan betraktas som en aspekt av privatiserings-spektrat.
5. Metod och material
För att besvara studiens frågeställning kommer en idealtypsanalys i kombination med kvalitativ textanalys att tillämpas. Det huvudsakliga materialet som kommer behandlas är de senaste partiprogrammen för de tre partierna, samt kompletterande material från partiets hemsida för Dansk Folkepartis del. Vidare kommer även metodval att motiveras och problematiseras, samtidigt som studiens tillvägagångssätt kommer att presenteras.
5.1 Material
När det kommer till själva kärnan i studien, det vill säg själva resultat-delen kommer de senast publicerade partiprogrammen för de tre partierna att analyseras.
Detta innefattas av Sverigedemokraternas principprogram från 2019, Dansk Folkepartis ”arbejdsprogram” från 2008 samt partiets syn på välfärd utifrån hemsidan och Fremskritsspartiets ”Prinsipp-og handlingsprogram” från 2017.
Anledning till att just parti/principprogrammen står i centrum för analysen har att göra med att denna typ av material är framtaget av partierna och dess medlemmar, det finns således ett brett stöd för åsikterna som presenteras i programmen. Hade det istället varit exempelvis tidningsartiklar, eller debattinlägg i fokus skulle det finnas en risk att åsikterna som presenterats inte hade representerat partiets hållning i stort. En nackdel dock med att enbart undersöka partiprogram är att det lämnas mindre utrymme för analys kring om ett parti bytt ståndpunkt inom en viss fråga.
Samtidigt är det viktigt att tilläga att partierna har möjlighet att ändra på dessa program vid deras kongresser. Med tanke på att det är tre partier som analyseras hade studiens omfång blivit alltför stort om även annat material inkluderats som analysenheter.
Vidare finns det även en viss problematik kring att det skiljer sig väldigt många år mellan när partiprogrammen har publicerats, över 10 år skiljer mellan när Sverigedemokraterna publicerade sitt principprogram i jämförelse med Dansk Folkeparti. För Dansk Folkepartis del skulle detta kunna innebära att partiet har ändrat ståndpunkt i en del frågor. Med detta i åtanke har även material från partiets hemsida analyserats för att ge en något mer uppdaterad bild. Då partiet inte publicerat något mer omfattande program med sina ståndpunkter sedan 2008, med undantag från kortare valmanifest fick just själva ”arbejdsprogramet” från det året stå i huvudsakligt fokus för studiens analys. Detta motiverar även att partiet inte
bytt ståndpunkt under de senaste 12 åren, om partiet radikalt hade gjort det borde rimligen ett nytt, mer omfattande partiprogram ha publicerats.
5.2 Metod
Studien tillämpar en kvalitativ innehållsanalys med fokus på idealtypsanalys.
Kortfattat kan kvalitativ innehållsanalys beskrivas som att en text avläses noggrant för att förstå i vilken kontext och helhet ett visst fenomen ingår (Esiasson et.al 2017, 211). En viktig anledningen till varför kvalitativ innehållsanalys tillämpas kan härledas till att man som forskare vill fånga in helheten och sammanhanget av en text (ibid). Detta relaterar till en aspekt av meningsskapande processer, vad ger den text som analyseras uttryck för? Detta kan beskrivas som några av grundbultarna när det kommer till den kvalitativa innehållsanalysen.
5.2.1 Idealtypsanalys
Det huvudsakliga syftet med en idealtypsanalys är att tydliggöra relevanta egenskaper hos fenomen som studeras (Esaiasson et.al 2017, 140). I denna studie blir syftet att använda sig av en idealtyp av just privatisering och valfrihet som sedan appliceras på de tre partiernas partiprogram. Förenklat bör idealtyper avspegla vad som karaktäriserar det som undersöks (ibid). Det är viktigt att förtydliga att en idealtypsanalys inte gör anspråk på att förklara hur ett visst fenomen tillhör en specifik kategori, snarare handlar det om att analysera hur fenomenet i fråga påminner om den definierade idealtypen (ibid, 141) En idealtypsanalys intresserar sig för specifika drag hos det fenomen som undersöks, således kan detta beskrivas som att idealtypen besvarar i vilken utsträckning en observerad empiri liknar en definierad abstraktion (ibid).
Vid idealtypsanalyser brukar man tala om relevansen av att använda sig av två polära idealtyper. Detta innebär att själva idealtypen i fråga har två motsatser, som kan liknas vid extrempunkter på en linjär linje (Esaiasson et.al 2017, 140). Vid tillämpandet av polär idealtypsanalys besvaras var det studerade samhällsfenomenet placeras på den linjära linjen. Det finns viss fördel med den här typen av polära idealtyper, dels kan det ge upphov till nya undersökningar om man finner nya aspekter av det fenomen som studeras, vidare tenderar det att bli lättare att motivera sina slutsatser. Om forskaren endast applicerar en jämförelsepunkt för sin idealtypsanalys kan det uppstå komplikationer när man ska värdera avståndet mellan idealtypen och samhällsfenomenet (ibid). När två jämförelsepunkter istället appliceras är det lättare att tala om “hur nära” eller “hur långt ifrån” det aktuella samhällsfenomenet befinner sig i relation till idealtypen.
När det kommer till operationaliserbarheten av den teori man använder sig av är det av högsta relevans att idealtypen har en förankring i verkligheten, samt att indelningen av idealtyperna säger något betydelsefullt om analysenheterna. Ett annat krav som är viktigt att ha i åtanke när det kommer till själva tillämpandet av polära idealtyper är att idealtyperna ska vara helt parallella, vilket mer konkret innebär att egenskapen hos den ena polen ska ha motsatt egenskap hos den andra polen (ibid, 144). Detta innebär att man som forskare måste ha ordentlig kontroll på de analysverktyg som tillämpas, för att inte riskera komplikationer vid undersökningen. Det mest gångbara när det kommer till användandet av idealtyper är att kategorisera sina idealtyper i en tablåform. På så vis blir det en tydlig presentation av de huvudsakliga egenskaper man som forskare analyserar hos det givna samhällsfenomenet, samtidigt som det blir tydligt för läsaren. Dessutom kan detta öppna upp för kritiskt tänkande hos forskaren, där man kan kontrollera för om någon relevant aspekt har förbisetts.
5.2.2 Tillvägagångssätt
För att besvara studiens frågeställning som lyder enligt följande: Hur ställer sig högerpopulistiska i Skandinavien till privatiserings-och valfrihetsreformer inom välfärdsservice? kommer en polär idealtypsanalys att tillämpas, med utgångspunkt i hur Lundqvist väljer att definiera privatisering utifrån egenskaper som härrör till
“avreglering”, “avfinansiering” och “avproducering”. Dessa tre aspekter kommer längre fram att operationaliseras i ett idealtypiskt diagram för att analysera hur de tre partierna i sina parti/principprogram ställer sig till dessa tre aspekter. Begreppet
“välfärdsservice” operationaliseras i denna studie till skola, sjukvård och äldreomsorg. Detta med anledning till begränsningsaspekter, skulle studien omfatta allt för många beståndsdelar av välfärdssektorn finns det en risk att studien blir alldeles för omfattande och tidskrävande. Dessutom betraktar jag att dessa områden är väldigt breda områden som ofta hamnar i epicentrum i den politiska debatten. Vidare präglas även reformer inom dessa områden av en tydlig höger/vänster-skärningspunkt.
Vid analysen av partiernas partiprogram kommer ord och fraser som relaterar till just begreppen “avreglering”, “avfinansiering” och “avproducering” att analyseras.
Dessa ord och fraser kan till exempel härledas till “valfrihet” eller “privata aktörer”, varpå jag sedan tolkar med hjälp av mitt idealtypiska diagram hur partierna ställer sig till dessa frågor. Det kan även innefatta hur partierna ställer sig till själva finansieringen av välfärden, exempelvis om partierna anser att det bör införas brukaravgifter inom äldreomsorgen och sjukvården, eller om skolavgifter ska vara tillåtna. Detta kan då härledas till principen om “avfinansiering”. Att just analysera
ord på detta sätt kan härledas till vad som inom kvalitativ textanalys kan beskrivas som meningsskapande processer (Esaiasson et.al 2017, 211). Mer konkret innebär detta att bilda sig en förståelse kring vilken mening ett visst fenomen har för en aktör (ibid). I denna studie blir själva aktörerna de partier som är studiens analysenheter medan fenomenen i fråga innefattar privatisering-och valfrihetsreformer inom välfärdsservice. Vidare för att kunna förstå vilken meningsskapande process ett ord har krävs det att man som forskare förstår i vilken kontext ordet används, samt att man läser textens delar noggrant (ibid).
När en analys av partiernas partiprogram har tillämpats med hjälp av den idealtypsanalys jag tagit fram blir sedan min uppgift att jämföra hur de tre olika partierna ställer sig till privatiseringsreformer inom den offentliga sektorn. Såldes blir mina ambitioner att försöka bena ut vad det finns för likheter och skillnader partierna emellan, samt att försöka dra en slutsats kring vilket/vilka partier som är mest positiva, respektive negativa till privatiseringsreformer av välfärdssektorn.
Studien kommer inte göra anspråk i att placera de tre partierna på en linjär höger- vänsterskala, med motivering till att ambitionen kring att göra anspråk på något kan bidra till dilemman som är kopplade till nivåskattningar (Esaiasson et.al 2017, 144).
Det hade blivit alltför komplicerat med det underlag jag använder mig av i form av materialval att utläsa skillnader partierna mellan som ligger till grund för partiernas placering på en sådan linjär skala. Därpå skulle även mer aspekter kopplade till höger-vänsterdimensionen behövt inkluderats, så som exempelvis sociala transfereringar och synen på skattesystemet. Studien kommer däremot på ett väldigt ungefärligt sätt att dra en mer generell slutsats kring om de tre partierna lutar mer åt vänster eller mer åt höger när det kommer till synen på privatisering, men som nyss nämnt kommer inte detta att ske på en linjär skala för varje aspekt av privatisering. Viktigt att tillägga är dock att studiens huvudsakliga syfte är att jämföra vilken av privatiseringspolerna partierna ligger närmast.
5.2.3 Metoddiskussion
En viss svaghet med att använda en kvalitativ idealtypsanalys som denna studie applicerar är att just resultaten och analysen kan anses något godtyckliga då det är jag som forskare som gör en bedömning av partiernas inställning till privatisering, för att återkoppla till problematiken med nivåskattningar (Esaiasson et.al 2017, 144). Hur partierna ställer sig till aspekter av privatisering och valfrihet bedöms utifrån min subjektiva tolkning, vilket således kan leda till en viss godtycklighet.
Hur kan jag som forskare veta att ett parti är för, respektive emot aspekter av privatisering till exempel? Denna typ av slutsatser bör dras utifrån just ord och diskurser i partiprogrammen som relaterar till de aspekter av privatisering och
valfrihet som arbetats fram i studiens idealtypsdiagram. I just idealtypsdiagrammet är det viktigt därav att det finns aspekter av privatisering och valfrihet som kan hjälpa mig att dra analyser kring partiernas inställning.
I just den här typen av kvalitativa idealtypsanalyser finns det även en viss problematik kring replikerbarheten, det vill säga vid jämförandet av idealtyperna och partiernas principprogram. Det kan till exempel uppstå situationer där partiernas ståndpunkter inte exakt motsvarar de poler som tillämpas i mitt polära idealtypsdiagram. För att råda bukt på dessa dilemman har vissa justeringar av Lundqvists definitioner av privatisering tillämpats. Bland annat nämner Lundqvist att en form av privatisering som kan kopplas till principen ”avreglering” är att det i vissa välfärdssystem kan existera så kallade välfärdscheckar eller ”vouchers”, där medborgarna förses med en check som motsvarar en viss summa att spendera på välfärdstjänster (Dahlström 2018, 230). Då detta inte är ett system som existerar i de skandinaviska välfärdsstaterna har denna aspekt av privatisering tagits bort. I nedankommande avsnitt lyfts fler sådana här exempel fram där jag som författare har justerat idealtyperna.
5.3 Operationalisering av privatisering
Här operationaliseras privatisering och valfrihet utifrån Lundqvists definitioner i ett idealtypsdiagram.
5.3.1 Idealtypsdiagram
Med utgångspunkt i hur Lundqvist (1988) definierar privatisering har nedan ett idealtypsdiagram konstruerats för att undersöka hur de tre högerpopulistiska partierna ställer sig till olika aspekter av privatisering av den offentliga välfärdssektorn. Själva diagrammet är ett polärt idealtypdiagram där den ena polen representerar den ena aspekten av en teori, i detta fall syn på privatisering, medan den andra polen motsvarar den raka motsatsen till den andra polen. I stora drag är själva idealtypsdiagrammet inspirerat av Lundqvists (1988) definitioner av privatisering, exempelvis innefattas aspekten som relaterar till ”avreglering” även av valfrihet, vilket även Lundqvist gör. Således är ”valfrihet” ingen egen kategori i studien. Detta motiveras utifrån att när konsumenterna inom välfärden tillåts göra egna val mellan olika tjänster och leverantörer luckras det offentliga monopolet successivt upp (Dahlström 2018, 230), något som kan liknas vid en avreglering.
”Avreglering” innefattar även hur partierna ställer sig till reglering och granskning av privata aktörer inom välfärdssektorn, om de betonar att reglering och granskning bör vara omfattande eller minimal.
I detta diagram motiveras termen ”avproducering” huvudsakligen som vilken syn partierna har på privata aktörer, om de anser att det enbart är en offentlig uppgift att bedriva välfärdstjänster, eller om även ideella och vinstdrivande aktörer ska kunna producera dessa tjänster. En viss justering har skett när det kommer till aspekten av
”avfinansiering”. Det mest naturliga vore att motsatspolen till att all välfärd ska vara offentligt finansierad borde vara att all välfärd bör vara finansierad av brukaravgifter. Dock har denna studie istället valt att definiera motsatspolen till att all välfärd ska vara offentligt finansierad som att välfärden ska finansieras av både skattemedel och brukaravgifter. Denna justering motiveras genom att alla de skandinaviska länderna präglas av en nordisk välfärdsmodell, vilket nämnts tidigare, således tycks det falla sig osannolikt att något av partierna skulle förespråka en helt brukarfinansierad välfärd.
Typ av privatisering Poler Frågor till materialet Avreglering Regleringen och granskning
av privata aktörer inom välfärdssektorn ska vara liten
Reglering och granskning av privata aktörer inom välfärdssektorn ska vara vara omfattande
Valfrihet inom
välfärdssektorn är positivt och bidrar till mångfald av aktörer, samt förbättrar kvalitén
Valfrihet inom
välfärdssektorn är negativt
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att
granskningen och
regleringen av privata aktörer inom välfärdssektorn bör vara minimal?
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att granskningen av privata aktörer inom välfärdssektorn bör vara omfattande?
Anser högeropopulistiska partier i Skandinavien att det är positivt om medborgarna kan välja mellan olika aktörer inom välfärdssektorn?
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att det är negativt med valfrihet och
och bidrar varken till ökad kvalité eller mer mångfald
att det inte leder till ökad mångfald?
Avproducering Offentligt finansierade välfärdstjänster ska endast tillhandahållas av offentliga aktörer
Offentligt finansierade välfärdstjänster ska kunna tillhandahållas av både offentliga aktörer samt privata aktörer, vilket innefattas av både aktiebolag samt ideella aktörer
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att det enbart är en offentlig uppgift att tillhandahålla offentligt finansierade välfärdstjänster?
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att offentligt finansierade välfärdstjänster ska tillhandahållas av både offentliga, ideella och vinstdrivande aktörer?
Avfinansiering Välfärdstjänster ska endast finansieras via skattsedeln
Skattefinansiering och brukaravgifter inom välfärden kan kombineras
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att välfärdstjänster endast ska finansieras via skattsedeln?
Anser högerpopulistiska partier i Skandinavien att välfärdstjänster ska finansieras både via skattsedeln och via brukaravgifter?
6. Resultat
I denna del av uppsatsen kommer de tre partiernas inställning till privatisering av välfärdsservice att presenteras, analyseras, och jämföras med utgångspunkt i Lundqvists (1988) definitioner kring “avreglering”, “avproducering” och
“avfinansiering”.
6.1 Sverigedemokraterna
6.1.1 Avreglering
Det är huvudsakligen när det kommer till skolan som Sverigedemokraterna betonar att det är viktigt med valfrihet. Sverigedemokraterna anser att pedagogisk valfrihet är av stor vikt och att både elever och föräldrar ska tillgodoses med möjligheter att välja den skola och skolform som passar deras önskemål bäst. Valfrihetsaspekten lyfts även in när partiet talar om friskolor, där de hävdar att dessa bidrar med just mer valfrihet (Principprogrammet 2019, 21). Vidare säger sig Sverigedemokraterna vilja verka för att ge familjer mer självständighet och valfrihet. I detta avseende refererar man till att alla barn är olika och har olika typer av behov och därför anses det vara eftersträvansvärt att ett rikligt utbud av olika barnomsorgsformer kan erbjudas (Principprogrammet 2019, 22). När det kommer till avreglering i form av mer ökad kontroll och kvalitetsmål säger partiet att inom vård och omsorg måste nationella kvalitetskrav existera och dessa får inte förbises. (Principprogrammet 2019, 22)
6.1.2 Avproducering
När det kommer till ansvaret för vilka som bedriver skola, vård och omsorg anser Sverigedemokraterna att alternativa och privata driftsformer ska vara tillåtna. Detta resonemang vidareutvecklar partiet i sin syn på sjukvården genom att hävda de inte lägger något som helst egenvärde i vilka som bedriver sjukvården. Partiet menar att deras ledstjärna är att bäst möjliga vård per krona kan uppnås oavsett om vården bedrivs i privat eller offentlig regi (Principprogrammet 2019, 21). Ett liknande förhållningssätt manifesteras även i en del av partiprogrammet där Sverigedemokraterna presenterar sin syn på staten (Principprogrammet 2019, 10).
Här förklarar partiet att man inte lägger någon större värdering i vilka samhällsuppgifter som skall tillfallas på kommunen, staten, den offentliga eller privata sektorn. Så länge producenten utför sin uppgift på ett sätt som ger medborgarna störst nytta till lägsta kostnad. De som ska inneha ansvaret för att en viss en samhällsuppgift utförs bör utgå ifrån forskning, sunt förnuft och tidigare erfarenhet (ibid).
I principprogrammet från 2019 läggs en betoning på att privata aktörer som är skattefinansierade ska vara jämställda med offentliga aktörer. Synen på privata aktörer inom välfärden blir även tydlig när partiet diskuterar friskolor. Här anser partiet att huvudansvaret för skolan bör förflyttas till staten från kommunerna, samtidigt menar Sverigedemokraterna att friskolorna skall fungera som ett komplement till den offentliga skolan, med hänvisning till att dels sätta press på den offentliga skolan och öka utbudet av skolor men också för att friskolor förbättrar kvaliteten inom den offentliga skolan (Principprogrammet 2019, 21). Å andra sidan lyfter partiet fram att ett allt för stort utbud av friskolor inte är eftersträvansvärt med hänvisning till att man inte vill att kvalitén i den kommunala skolan skall bli försämrad.
6.1.3 Avfinansiering
Sverigdemokraterna anser i sitt partiprogram från 2019 att de är förespråkare av en generell och solidariskt finansierad välfärdsmodell. Med detta menar partiet att själva finansieringen av välfärdstjänster ska ske via skattsedeln. Vidare nämner partiet att det är staten och kommunen som ska stå för själva finansieringen av välfärdstjänsterna (Principprogrammet 2019, 21). Denna grundsyn manifesteras även i delen som avhandlar partiets syn på staten (Principprogrammet 2019, 10), där man anser att det offentliga bör finansiera utbildning och hanterandet och omhändertagandet av de som partiet menar är svaga och sjuka.
6.2 Fremskrittspartiet
6.2.1 Avreglering
I Fremskrittspartiets partiprogram från 2017, under den del som behandlar familjepolitik säger partiet att man vill verka för att reducera det offentligas
möjlighet till att reglera den privata sfären. Partiet menar även att familjer är de som är mest lämpade när det kommer till att välja rätt för sina barn. Vidare när det kommer till utbudet av dagis- och fritidsverksamheter poängterar dock partiet att det är en offentlig uppgift att kontrollera att det finns kvalitets-och trygghetsmål för denna typ av verksamhet (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 14). Partiet nämner att det är av hög relevans att det finns kvalitetskrav och tillsyn för att brukarna av hälsotjänster ska kunna göra rätt val av omsorgstjänst. Dessa krav och riktlinjer ska innefatta både offentliga och privata aktörer. Inom skolpolitiken poängterar Fremskrittspartiet att det är viktigt att alla kvalitetskrav är uppfyllda när det kommer till etablering av nya privatskolor, med hänvisning till att dessa skolor inte ska vara ett hinder för integrering.
I den del av principprogrammet som behandlar hälsa och omsorg säger sig partiet förespråka att individen ska ha rätt att välja den tjänsteproducent man vill ska utföra en specifik välfärdstjänst (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 77). Vidare menar partiet att det ska finnas brukarval för äldre där de kan välja mellan olika hemhjälpsaktörer och att de ska ha möjlighet att välja bort tjänster de ej är nöjda med (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 78). När det kommer till primärhälsotjänster säger partiet att brukarna ska rätt att välja sin egen läkare (ibid, 80). För avreglering i termer av valfrihet inom sjukhusvården menar partiet att patienterna ska kunna välja den tjänsteleverantör de själva önskar att utnyttja, efter att först ha blivit beviljade en hälsotjänst av det offentliga. Dessutom anser Fremskrittspartiet att patienten ska ha möjlighet att kunna välja certifierade hälsotjänster i utlandet (ibid, 83).
När det kommer till grundskolan deklarerar partiet att man vill ge föräldrarna mer makt genom att de ska ha fritt skolval. Dock anser man att barnen ska ha rätt att gå i den grundskola som ligger närmst geografiskt men att det åtminstone ska finnas möjligheter för föräldrarna att ansöka om plats på en annan skola, om så önskas (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 99). Valfrihet inom skolväsendet motiveras vidare med hänvisning till privatskolor då partiet hävdar att dessa bidrar till mer valfrihet för föräldrar och elever (ibid, 101).
6.2.2 Avproducering
I termer av avproducering menar Fremskrittspartiet vidare att det är positivt att det finns olika aktörer inom dagis-och förskoleverksamheter, då detta bidrar till önskvärd pedagogisk mångfald (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 73). Även inom vård och-omsorgssektorn menar partiet att det är positivt att det finns en mångfald av aktörer och konkurrens mellan olika tjänsteproducenter (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 77) Inom äldreomsorgen menar Fremskrittspartiet att både
offentliga och privata aktörer ska ha möjlighet att konkurrera på lika vilkor (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 78). Partiet hävdar vidare att privata aktörer ska kunna konkurrera på lika villkor med kommunen även när det kommer till utbudet av sjukhusplatser (ibid). I Primärhälsan menar även partiet att det ska finnas ett rikt utbud av både offentliga och privata aktörer (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 80). När det kommer till sjukhusvård tycker partiet även här att offentliga och privata hälsotjänster ska tillhandahållas likställd juridisk och ekonomisk rätt för att kunna konkurrera på samma villkor (ibid, 83). Inom utbildningsväsendet hävdar partiet att det i högre grad bör öppnas upp för mer privata aktörer än vad som finns i dagsläget (ibid, 97).
Inom den del av partiprogrammet som just behandlar utbildnings-och skolpolitik finns en rubrik med titeln ”Finansieringsmodell og likebehandling av offentlig godkjente skoler” (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 101). Här vidareutvecklar partiet sin syn på privatskolor och hävdar att dessa bör likställas med offentliga skolor, med hänvisning till att de bidrar med mångfald och variation inom det norska skolväsendet (ibid). De offentliga skolorna anser Fremskrittspartiet bör vara självständiga enheter med egna ansvariga kontrollenheter som väljs av skolägaren men som representeras av föräldrarna. Privatskolor ska ges möjlighet och rätt till att utvecklas på egen hand, vilket bör stärkas fastslår partiet, i synnerhet när det kommer till pedagogiska möjligheter och livssyn (Ibid). Vilket innebär att det bör finnas mer frihet när det kommer till anställning och genomförande av läroplan och organisering för just privatskolor (ibid, 102). Detta utvecklar partiet genom att uttrycka att det ska råda fri etableringsrätt för privatskolorna (ibid)
6.2.3 Avfinansiering
Fremskrittspartiet vill verka för att det genomförs en välfärdsreform där staten tar över finansieringen av välfärdstjänster från kommunerna (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 77). När det kommer till äldreomsorgen säger partiet att de förespråkar att det är det offentliga som bör stå för finansieringen och att detta bör vara ett statligt åtagande. Detta motiverar partiet genom att en individs ekonomi inte ska vara avhängande för den äldreomsorg man är i behov av (Prinsipp-og handlingsprogram 2017, 78). Även när det kommer till primärhälsan säger partiet att det är staten som ska stå för finansieringen av denna typ av välfärdstjänster (ibid, 80). Denna syn på finansiering manifesteras även i Fremskrittspartiets syn på sjukhusen, där man menar att sjukhusen bör få betalt via statliga styckespriser, vilket partiet anser ska öka de ekonomiska incitamenten för patientbehandling.
Detta motiveras genom att alla patienter oavsett var man bor ska vara säkrade en god och likvärdig hälsovård (ibid, 83).
Inom skolan menar också partiet att det offentliga ska stå för finansieringen, dock nämns det inte om det ska vara staten som är huvudman för finansieringen (ibid, 97). Fremskrittspartiet menar att privatskolor ska finansieras via vad partiet benämner som en differentierad styckesprisfinansiering (ibid 101) , vilket innebär att skolpengen för varje elev ska följa eleven oavsett vilken skola den går i. Vidare anser partiet att den kapitalkostnaden som tillkommer vid huslånet, eller byggandet av privata skolor bör räknas in i den offentligt finansierade skolpengen, med hänvisning till att det är först då som alla som önskar kan gå i privatskola oavsett föräldrarnas ekonomi (ibid, 102).
6.3 Dansk Folkeparti
6.3.1 Avreglering
I Dansk Folkepartis partiprogram som benämns ”arbejdsprogramet” där partiet redogör för sin syn på det kommunala självstyret uttrycker partiet att de tycker det bör finnas minimumkrav för tjänster inom det sociala området, med hänvisning till att man ska få likvärdig service oavsett i vilken kommun i Danmark man bor (Dansk Folkepartis Arbejdsprogram 2008, 15). Inom äldreomsorgen betonar partiet vidare att det är av högsta relevans att det finns tydliga kvalitetskrav och beskrivelse av arbetsuppgifter som ska gälla både privata och offentliga aktörer (ibid, 51). Dansk Folkeparti menar att vid de tillfällen där privatisering övervägs ska det säkerställas att det görs för att förbättra situationen för den äldre (ibid). Inom grundskolan anser Dansk Folkeparti att det ska finnas vissa minimumkrav när det kommer till att få ta del av offentliga medel (ibid, 76). Liknande krav ställs på den del av partiprogrammet som avhandlar synen på friskolor, där partiet att anser att det är viktigt med en kontrollinstans som kontrollerar att utbildningen lever upp till krav som relaterar till politisk och religiös obundenhet.
När det kommer till avreglering i termer av valfrihet menar Dansk Folkeparti att genom en certifiering av olika sjukhusavdelningar ska medborgarna ha ett bättre underlag för fritt sjukhusval (Dansk Folkepartis Arbejdsprogram 2008, 55). Även inom skolan anser partiet att det är positivt med valfrihet, med motiveringen att danska föräldrar ska kunna välja alternativ till den offentliga folkskolan (ibid, 77).
Detta resonemang betonar även partiet på sin hemsida där man presenterar sina sakpolitiska åsikter i korthet, i delen som behandlar utbildning framgår det att Dansk Folkeparti förespråkar fritt skolval mellan offentliga och privata skolor (Dansk Folkeparti, uddannelse).
