Avsaknad av maktfria relationer

I observation 7 med en barngrupp på nio barn, tre till fem år gamla fick de i uppgift av pedagog 6 och 7 att göra ett ansikte utomhus. Barnen samlade på sig löv, stenar, pinnar och kastanjer. De gjorde tillsammans av detta material ett ansikte. En pojke sa att de gjort en gubbe och de skulle sjunga ”Gubben i lådan” för honom. Barnen och pedagog 6 och 7 sjöng och deras ansikte blev plötsligt en ”gubbe”. Enligt Vygotskij har människan två typer av handlingar reproduktiva som är återskapande och kombinatoriska som är kreativa. Dessa handlingar kan kopplas till situationen i observation 7 då barnen först återskapade ansiktet och därefter skapade något nytt, ”gubben” genom kreativa handlingar (Vygotskij 2006).

Barnen fick först i uppgift att göra vars ett ansikte men då pedagog 6 och 7 märkte att barnen blev lite frustrerade sa de att de tillsammans skulle göra ett ansikte. Detta kan bland annat kopplas till Vygotskijs socio-kulturella perspektiv. Han menar att barn utför många av sina viktiga upptäckter tillsammans med andra barn eller med någon vuxen. Detta kallar han för ett dialogiskt samarbete vilket vi känner att vi fick ta del av i observation 7 (Vygotskij 2006).

Det är svårt att säga vad fri lek är. Man kan säga att det är när barnen leker utan att man har något planerat. Det ser jag som ett sätt att se på fri lek. Det kan även vara fri lek även när en vuxen är med. För mig är det viktigt att det inte blir som så att barnen leker själva och vi gör något helt annat. Ja fri lek är när barnen ska leka själva fast det låter så fel. (pedagog 3).

Enligt Knutsdotter Olofsson (1991, 1996) är det viktigt att de vuxna är med i barnens lek, även i den fria leken. Pedagog 3 anser att fri lek är när barn leker själva men att det även kan vara fri lek när en vuxen är med. Detta kan kopplas till Knutsdotter Olofssons (1991,1996) tolkningar av fri lek. Hon menar att fri lek bland annat innebär

fri för barnen men styrd för den vuxne. Fri lek innehåller lekregler. Om den vuxne ska vara med i den fria leken behöver lekreglerna vara skapade av barnen och den vuxne ska följa de. På så sätt är leken styrd för den vuxne.

Detta kan även kopplas till Foucaults teori där han menar att det inte finns några helt maktfria relationer och att styrkeförhållandena är föränderliga. Det innebär att det dialogiska samarbetet riskerar bli påverkat av detta. Barnen leker själva i den fria leken som pedagog 3 säger fast det kan även vara fri lek när en vuxen är med. Förutsättningen är då att det är barnen som styr, att de har makten. Vidare menar Foucault att de inte kan besitta makten utan att utöva den (Nilsson, 2008).

Det är bra att styra den styra den fria leken lite. De ska kunna leka med det de vill men pedagogen ska ha ett öga ett öra med. Man ledsagar de vidare till nya roller eller lekar, fast det är de som leker. Deras fantasi, men man hjälper de på traven. (pedagog 1)

Pedagog 1 anser precis som pedagog 3 att det är bra att den vuxne är med i den fria leken. Skillnaden i deras svar är att pedagog 1 anser att den vuxne ska vara med i leken genom att ”ha ett öga och ett öra med” hon anser även att det är bra att styra den fria leken.

I de disciplinära maktmetoderna arbetar man med tekniker och med kontroll. Disciplin fungerar som en teknik som konstruerar fördelaktiga individer. Den disciplinära makten innehåller enligt Foucault tekniker. En av dessa tekniker är övervakning. Den övervakning Foucault talar om kan kopplas till att pedagog 1 anser att det är betydande att ha ett öga och ett öra med i barns fria lek (Foucault, 1993). Palla (2011) belyser att ett av förskolans uppdrag är att forma individer som ska passa in i samhället. Hon menar att styrning kan förekomma även i leken och att den övervakande blicken styr barnen mot eftersträvansvärda beteenden och goda leksituationer (Palla, 2011).

Det pedagog 1 svarar kan även kopplas till Foucaults begrepp Governmentality. Denna styrningsrationalitet är inriktad på att instruera människors handlingar. Denna typ av styrning kan ses som ett sätt att utforma och arrangera ett handlingsfält åt

andra. Detta kan kopplas till att pedagog 1 anser att det är bra att styra den fria leken lite, detta genom att ledsaga barnen i deras lek (Nilsson, 2008).

På förskolorna B och C fick vi ta del av planerade samlingar. Samlingarna i sig känner vi att vi kan koppla till Foucaults begrepp disciplin och styrningsrationalitet. Ur denna styrning och disciplin såg vi i en av samlingarna fri lek. Detta tyder på att maktförhållandena är föränderliga, barnen tog över (Nilsson, 2008). Det var när en flicka som fyllde år lekte med den docka och nappflaska hon fick i födelsedags present, under samlingen i observation 4. Lillemyr (2001) förklarar lek som något som är på låtsas och det var precis vad flickan gjorde hon matade dockan på låtsas. Att det var just fri lek kopplar vi till Knutsdotter Olofsson (1996) som förklarar att det är barnen som bestämmer lekreglerna och de vuxna måste följa de vilket pedagogerna i samlingen gjorde. I den andra samlingen i observation 6 fick vi även ta del av att maktförhållandena ändrades. Barnen tog över samlingen och styrde. Det var fria tankar från barnens sida och de började prata om olika former istället för om kroppen vilket pedagogerna hade planerat. Då makten alltid kan förändras kan den både omformas och upplöses i olika situationer, vilket påvisades i samlingen. Samlingen omformades till att handla om något annat än planerat. Gränsen mellan överläge och underläge i makten är därför minimal då växlingen ständigt kan ske. Pedagogerna som här besitter makten vet vad de vill göra men hur det i slutändan blir kan ingen veta; styrkeförhållandena är ständigt föränderliga (Nilsson, 2008).