På Internationella biblioteket finns medier på ca 130 språk. Personalen kompetens på omkring 30 av dessa språk, vilket betyder att de en stor del av språken är det ingen i personalen som behärskar. Detta kan medföra att en del svårigheter uppstår, även om det i många av dessa fall rör sig om små bestånd.
E menar att katalogposterna ofta är till stor hjälp för att få information om en bok på ett språk man inte är bekant med:
Man får en del information av katalogposten. Vi vet vem som har skrivit boken, för att någon har katalogiserat boken, antingen här eller så har vi skickat den till Bibliotekstjänst. Och vi vet titeln, kanske översätter de ibland titeln, då vet vi vad titeln betyder. Och sen vi har en klassning på boken, vi vet om boken är skönlitteratur, om det är en roman eller novell eller poesi eller historia eller fackbok. Alltså vi får en del information, även om vi inte kan språket, tack vare katalogposten. Och sen vi vet t.ex. utgivningstiden och platsen och så. Men om vi skulle veta innehållet, alltså vi vet att det är en roman, men vad det handlar om det vet vi inte. (E)
D anser att språkkunskaper visserligen är viktiga, men att litteraturkunskaper och allmänna kunskaper om böcker i viss mån uppväga bristen på språkkunskaper. Hon uttrycker sig på följande sätt:
Den här kombinationen med att inte kunna någonting, men att ändå kunna böcker och jobba med det… man lär sig väldigt mycket. Det är som en blind ungefär, man övar upp andra sinnen, och ser och läser saker på ett annat sätt, och man kan läsa av väldigt mycket av att bara hålla i en bok och titta i den, hur den är gjord, och dra mycket slutsatser. (D)
G menar att man oftast kan hjälpa låntagarna även om man inte behärskar deras språk. ”Det viktigaste egentligen är ju att ha en god svenska, trots allt.” Han tror att det skulle gå att driva biblioteket utan personalens språkkunskaper, men att det är en fråga om kvalitet. Även B anser att språkkunskaper påverkar servicens kvalitet: ”Det krävs ju ändå språkkunskaper och litteraturkunskaper för att kunna ge den bästa servicen.”
Även de mest begränsade kunskaper kan vara till stor nytta för att få information om en bok. Kan man t.ex. bara ett visst språks alfabetet så kan man i alla fall slå upp ord i ett lexikon. Detta kan vara till hjälp bl.a. när det gäller katalogisering av skönlitteratur, som inte behöver förses med några ämnesord. B förklarar detta på följande sätt:
Och urdu kan jag inte alls, men i och med att jag kan den arabiska skriften så kan jag åtminstone katalogisera skönlitteraturen. Däremot kan jag inte klassificera facklitteraturen. […] Jag kan se vad det står, jag kan slå upp i ett lexikon och så, men just klassificeringen tar ju så pass mycket tid, så det skulle jag aldrig kunna i och med att jag inte förstår vad orden betyder. (B)
Om man inte kan ett språk så kan det i alla fall löna sig att man lär sig vad som är rimligt. Om en låntagare t.ex. frågar efter en speciell bok eller författare och skriver ner titeln eller författarnamnet så som de tror att det skulle se ut
transkriberat till latinska alfabetet, så då kan det vara bra att kunna avgöra om det de har skrivit ser ut att kunna stämma eller inte. G förklarar att man lär sig känna igen hur det brukar se ut efter hand när man arbetar med ett språk:
Sen jobbar jag också med att skriva etiketter till böckerna. De språk som är katalogiserade de har en märkning, så där lär man sig ganska mycket om vad som är rimligt, hur det ser ut vid transkriberingen. (G)
Depositioner
När personalen ska plocka ihop en deposition på ett språk de inte har den minsta kännedom om rör det sig många gånger om mer eller mindre kvalificerade gissningar. Katalogposterna är till stor hjälp, särskilt vad gäller facklitteraturen, som är försedd med ämnesord. Bokomslag kan också vara till hjälp för att ringa in innehållet i en bok, även om det gäller att vara uppmärksam på att de ibland kan vara missvisande:
Ja, tyvärr så får man gå väldigt mycket på omslag, vilket kan vara väldigt förrädiskt. Man har bl.a. skickat singalesiska […] i tron att det var en deckare i flera år, men det visade sig vara Maupassants Fettpärlan. För att det är en kvinna som ligger på golvet med blodfläckar. Eller arabiska Mahfouz, som om man inte visste vad det var så ser det ut som kiosklitteratur. Så man får försöka lära sig vissa namn. (G)
Det varierar hur pass specificerade önskemål som biblioteken anger när de beställer en deposition. E förklarar att det är olika svårt att plocka ihop depositionen beroende på hur beställningen ser ut:
Det finns olika svårighetsgrader, men om någon säger trettio böcker på persiska, eller på albanska, även om man inte kan språket… okej trettio böcker, de vill ha nya böcker, man har katalogen, man går till katalogen, tittar på posten. Jaha, var det nyutkomna böcker, det är skönlitteratur, romaner, och man blandar dem. Men om […] de vill ha kärleksromaner på albanska, då måste man känna till albansk litteratur. (E)
F menar graden av specifikation säger något om relationen mellan personal och låntagare på det beställande biblioteket:
Vissa skriver t.ex. att kan ni skicka tjugo kärleksromaner. Ibland de skriver att låntagarna är mellan 25 och 35. Vissa bibliotek, det visar att de har bra relation med låntagare. Och sen vissa skriver vi behöver t.ex. tio böcker för barn mellan ett och fyra år. Det visar att nära relation och aktiva personalen och låntagare. Det underlättar vårt arbete, och samtidigt de har bra relation med låntagare där nere. Men vissa säger ”kan ni skicka hundra kurdiska böcker?” (F)
Inköp
När det gäller inköp menar D att om man inte har kompetens på det språk man köper in på finns risken att man köper in mer översatt litteratur, d.v.s. litteratur som man redan är bekant med översatt till det språk man ska köpa in på, än vad man skulle ha gjort om man hade haft kunskaper på det språket.
Tittar man på hur man skulle hantera det här om man inte kan persiska eller har några hjälpredor så att säga, så är det ju klart att då köper man kanske in om det skulle vara någon svensk författare på persiska, det ligger ju väldigt nära till hands. Och sen så tror jag också, och det ser man också på olika bestånd om man tittar, att då köper man kanske några amerikanska deckare, eller någon känd […] ja, nu är det Coetzee som fick Nobelpriset, eller sådana här som rör sig samtidigt i väldigt många länder… sånt som man känner igen och vet att det är god litteratur så att säga. […] Men det är ju svårt, definitivt. Och vad gör man i det läget? Då måste man ju fråga folk. (D)