I kapitlet analyseras frågeställningarna utifrån resultatet och teoretiska utgångspunkter. Sammantaget visar resultatet att digitala vägledningssamtal upplevs vara ett bra komplement till traditionella vägledningssamtal. Det upplevs leda till ökad tillgänglighet och att kontakten med eleverna blir oberoende av geografiskt läge. Det bidrar till att SYV lättare når ut till
41
elever som annars inte tar sig till skolan, på grund av psykiska eller fysiska hinder. Dock framkommer det att digitala vägledningssamtal inte upplevs kunna ersätta samtal som sker ansikte mot ansikte helt och hållet.
Genom vår första frågeställning; Hur upplever studie- och yrkesvägledare
kommunikationen med eleverna, när samtalen sker genom digitala verktyg?, framkommer
det att alla elektroniska kanaler inte fungerar lika väl för alla individer och att det skiljer sig från elev till elev hur väl de klarar av att kommunicera digitalt. Således bör val av kanal anpassas efter den enskilda elevens förutsättningar. Det leder till tolkningen att varje enskild elev innehar ett eget filtersystem som fungerar olika genom olika elektroniska kanaler, vilket i sin tur påverkar hur eleven tolkar det mottagna budskapet. Likaså hur väl eleven själv lyckas förmedla ett önskat budskap. Vi tolkar utifrån informanternas upplevelse att det är mycket mer än födelseår och ålder som avgör hur väl eleverna klarar av att kommunicera genom digitala verktyg. Vi ser även att det kan finnas psykologiskt brus (Nilsson och Waldemarson 2016, 25) i form av SYV förväntningar på elevernas digitala kommunikativa förmåga och att det kan medföra en risk att vägledningen inte individanpassas i lika hög utsträckning som när SYV och eleven har samtal ansikte mot ansikte.
Det framkommer även i resultatet att den fysiska kontexten där eleven befinner sig kan upplevas distraherade när samtalet sker digitalt. På grund av att det uppstår fysiska brus som är svåra att reducera och att olika fysiska kontexter bidrar till olika förväntningar (Nilsson och Waldemarson 2016, 78). Vidare gör vi slutsatsen att det därför är viktigt att SYV tar fasta på vad eleven har för förväntningar på samtalet för att säkerställa gemensam förståelse.
Som svar på vår andra frågeställning: Hur resonerar studie- och yrkesvägledare kring sitt
användande av samtalsfärdigheter när samtalet sker digitalt?, visar resultatet att det upplevs
leda till ett försämrat samspel och att det lättare missuppfattningar mellan SYV och eleven. När sändare och mottagare inte kan ta del av varandras icke-verbala signaler, i form av kroppsspråk och ansiktsuttryck, uppstår det semantiskt brus (Nilsson och Waldemarson 2016, 25) som kan vara svåra att filtrera bort när samtalen sker digitalt. I resultatet framkommer det att minskningen av icke-verbal kommunikation även leder till att turordningen mellan elev och SYV försvåras och att man tenderar avbryta varandra oftare än vid samtal som sker ansikte mot ansikte.
42
Resultatet visar även att digitala samtal inte tycks leva upp till samma relationella kontakt som ett samtal ansikte mot ansikte upplevs kunna leverera. Vi gör slutsatsen att när en sändare skickar iväg ett relationellt budskap via en elektronisk kanal, där sändare och mottagare inte ges samma tillgång till icke-verbala signaler är det svårare för sändaren att läsa av hur mottagaren filtrerar och tolkar budskapet.
För att främja samspelet och relationen behövs således vissa kommunikativa kompetenser, vilket leder in på vår tredje frågeställning, Hur resonerar studie- och yrkesvägledare kring
sitt användande av samtalsfärdigheter när samtalet sker digitalt?. Det framkommer i resultatet att de samtalsfärdigheter informanterna fått med sig från utbildningen upplevs möjliga att anpassa och använda när samtalen sker via digitala verktyg, samtidigt beskriver informanterna utmaningar med detta. Det kan förklaras genom att studie- och yrkesvägledarutbildningen framförallt rustar SYV med filter för att tolka budskap som sker med sinnesorganen som kanal, då främst via syn och hörsel. Ytterligare en aspekt som framkommer i resultatet är att om SYV eller eleven inte känner sig bekväm eller trygg med att samtala via digitala verktyg kan det leda till brus, i form av en psykologisk barriär, vilket försvårar kommunikationen. Nilsson och Waldemarson (2016, 25) menar att psykologiskt brus går att reducera genom kunskaper om kommunikation. Således görs slutsatsen att SYV därför behöver utveckla sina kunskaper kring användandet av sina filter, för att oavsett kommunikationskanal kunna samtala och skapa ett fungerande samspel och relation med en elev.
43
6. Diskussion
I detta kapitel presenteras resultatet av vår studie med koppling till tidigare forskning och med relevans för yrkesrollen. Därefter diskuteras vårt metodval och teoretiska utgångspunkter utifrån vilken inverkan dessa val har haft. Avslutningsvis presenteras egna reflektioner och förslag på vidare forskning.
6.1 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie var att bidra med insikt kring digital vägledning med grundskoleelever och ge SYV som arbetar på grundskolan insikt i hur kommunikationen kan påverkas när enskilda samtal sker genom digitala verktyg. Vi ville även ge insikt i hur samspelet mellan SYV och elev kan påverkas när den icke-verbala kommunikationen minskar.
Vårt resultat visar att informanterna sällan använder telefon, då det upplevs leda till missförstånd. Det framkommer även att kommunikation i skrift kan upplevas som dubbelt arbete eftersom de behöver upprepa det som skrivits muntligt i efterhand. Detta går i linje med vad Offer (2004a, 2) gällande att kommunikation i skrift ofta leder till missuppfattningar. Liknande resultat presenterar även Coman, Burrows och Evans (2001, 254-256) gällande kommunikation via telefon. Den gemensamma anledningen i båda dessa studier och vår egen är att detta upplevs vara en effekt av bristen på eller minskningen av icke-verbal kommunikation. Det framkommer att informanterna istället föredrar att kommunicera genom videosamtal då de upplever att det leder till ett bättre samspel, för att de då har större tillgång till icke-verbal kommunikation. Det stämmer överens med vad Lindqvist (2019, 15) och Bohannon et al (2013, 177) beskriver gällande att videosamtal är en betydligt rikare form av kommunikationskanal, tack vare att man får med visuella intryck. Vi tycker dock att det viktigt att lyfta att även om videosamtal anses vara det föredragna digitala verktyget pekar vår studies resultat på att det är viktigt att kunna individanpassa
44
vägledningen och välja det verktyg eleven är bekväm med. I vissa fall kan exempelvis anonymiteten som uppstår när man samtalar utan kamera bidra till ett bättre samspel, än om det hade skett med kameran på. Även Dowling och Rickwood (2014, 187) redogör för att effekten av anonymiteten kan leda till att ungdomar samtalar mer ohämmat.
Vårt resultat visar likaså en gemensam fördel när samtal sker genom digitala verktyg, de anser att det leder till att de kan nå elever som de annars kanske inte fått kontakt med, exempelvis hemmasittare. Denna positiva effekt av ökad tillgänglighet och lättare kontakt som digital vägledning bidrar med är något som även lyfts av Lindqvist (2019, 15) och Bambling et al. (2008, 110). Vi ser dessa aspekter som centrala och att det är av vikt att SYV som arbetar digitalt ges insikt i detta. Vi anser det nödvändigt att man som SYV tar sitt ansvar gällande att anpassa vägledningen efter individen. Detta eftersom SYV alltid ska sträva efter att ha elevens behov och förutsättningar som står i fokus och eftersom varje elev besitter olika livserfarenheter och kommer från varierande bakgrunder så är det av vikt att SYV kan anpassa sitt arbetssätt till varje enskild individ (Skolverket 2013, 14).
Att SYV behöver anpassa sitt arbetssätt efter individen ser vi går i linje med vad Dowling och Rickwood (2014, 190) beskriver gällande att det inte anses finnas en specifik metod för att kommunicera digitalt med ungdomar och att SYV behöver fokusera på individen, en så kallad personcentrerad teori och teknik för att föra samtalet framåt.
Något som framgått i vårt resultat är att SYV bör vara uppmärksamma på hur förändringen av den fysiska kontexten (Maltén 1998, 16) kan medföra skilda förväntningar på samtalet. Det är därför viktigt att man som SYV identifierar elevens förväntningar av samtalet. Detta lyfts däremot inte i den tidigare forskningen vi presenterat, då denna snarare fokuserar på hur kommunikationen påverkas, än på hur förväntningarna kan förändras av en annan fysisk kontext.
En aspekt som framkom i vårt resultat som central var informanternas upplevelser kring utmaningen att skapa en god relationell kontakt med eleven när de kommunicerar via digitala verktyg. Informanterna menar att det lättare uppstår missuppfattningar och att samtalen kan upplevas platta, vilket är något som går att härleda till minskningen av icke-verbal kommunikation. Vi ser att detta är en betydande aspekt att lyfta för att ge SYV insikt om att det är nödvändigt att anpassa sina samtalsfärdigheter för en god digital kommunikation. Även Bimrose et. al, (2015, 10-13, 17) lyfter denna aspekt och menar att det är väsentligt att SYV
45
får tillgång till adekvat kunskap och kompetensutveckling inom digital vägledning, förslagsvis genom samtalsmodeller som är utvecklade för digital kommunikation. Det går i linje med Lindqvists (2019, 3-4) rapport, där han synliggör att SYV kan ha svårt att anpassa sina samtalsfärdigheter till digital kommunikation och att det finns ett behov för SYV att utveckla kunskap och kompetens kring samtal som sker genom digitala verktyg.
Sammanfattningsvis visar vårt resultat att samspel och kommunikation är starkt påverkade av icke-verbala signaler och att SYV därav behöver ges tillräckligt tillgång till kunskap för att ha möjlighet att utveckla sina färdigheter. Detta för att kunna överbrygga de utmanande och försvårande omständigheter som uppstår på grund av den nya fysiska kontext som digital kommunikation medför, samt för att kunna arbeta för ett gott samtalsklimat och relationell kontakt även när de inte har full tillgång till elevens icke-verbala signaler.
6.2 Metoddiskussion
På grund av att vi valde en kvalitativ metod fick informanterna möjlighet att bidra med mer berättande data och vi fick en djupare förståelse för deras upplevelser.
När det kommer till vårt urval ser vi att detta gav tillräckligt svar på våra frågeställningar. Dock har vi i efterhand reflekterat över hur det hade påverkat vårt resultat om vi haft fler kriterier. Exempelvis hade vi inte något krav på att informanterna skulle genomfört någon kompetensutveckling eller genomgått någon kurs med fokus på att vägleda via digitala verktyg. Vi ställer oss därför frågande till om ett sådant krav hade bidragit till en ökad validitet och reliabilitet till vår studie.
Vi är även medvetna att på grund av antalet informanter, sex stycken, tenderar vår studie inte nå hög generaliserbarhet. Vi anser dock att antalet informanter var adekvat till vår studies omfattning samt att antalet bidrog till att vi kunde lägga mycket tid på att analysera empirin ordentligt (Kvale och Brinkman 2014, 156-157)
Vi har funderat kring valet av att utföra semistrukturerade intervjuer med flexibel intervjuguide. Vårt mål var att skapa utrymme och möjlighet att ställa följdfrågor, samt tillåta informanterna ta upp ämnen eller åsikter som möjligtvis kunde vara relevanta för att få svar på våra frågeställningar (Larsen 2018, 139). När vi transkriberade våra resultat så
46
uppmärksammade vi att informanterna tolkat och utvecklat sina tankar om samspel olika djupt. Detta tror vi beror på att vi i vår intervjuguide enbart hade med en fråga om samspel, där borde vi varit mer noga med att ställa fler uppföljningsfrågor, i slutet av intervjun så hade vi även kunnat lägga till fler direkta frågor (Kvale och Brinkmann 2014, 76-77). Detta för att få ett ännu mer nyanserat resultat. Således hade vi kunnat ha nytta av att utföra ett par pilottester för att uppmärksamma vilka frågor i vår intervjuguide som eventuellt behövts utvecklats (Larsen 2018, 137). Vi anser att detta hade kunnat höja vårt arbetets validitet och reliabilitet (Larsen 2018, 129-131).
Genom läsning av tidigare forskningsartiklar har vi fått insikt i att kommunikationen och samspelet kan påverkas när samtal sker genom digitala verktyg. Därför var vi noga med att använda oss av vårt kroppsspråk och samtalsfärdigheter vi fått med oss från studie- och yrkesvägledarutbildningen. Vi var exempelvis noga med att göra sammanfattningar och speglingar av vad informanterna uttryckt. Huruvida vi lyckades med att överbrygga kommunikations-utmaningarna som uppstår vid digitala samtal går endast att spekulera i.
6.3 Teoridiskussion
Vi anser att vår teoretiska utgångspunkt var fortsatt relevant och användbar genom hela studien. Vi anser att filter- och brusmodellen gav oss goda möjligheter att synliggöra och förklara olika typer av brus som påverkar kommunikationen, samt att modellen gav tydliga exempel på hur missförstånd kan uppstå i budskap när de färdas genom digitala verktyg. Vi ser även att kontextmodellen gav oss möjlighet att se och förklara aspekter gällande hur kommunikation kan påverkas av ändringen av fysisk kontext. Dock ser vi att vi kunnat komplettera och utöka vår teoretiska utgångspunkt med Goffmans teori, jaget och maskerna (2014), för att ge ytterligare förståelse för den fysiska kontexten.
Vid utskrivning av vårt resultat blev vi överraskade av informanternas fokus på hur relationen och förtroendet utmanas och försvåras genom digitala verktyg. Vi upplever därför svårigheter i att analysera detta fullt ut med våra utvalda teoretiska begrepp och anser därför att detta är en aspekt som skulle dra nytta av vidare forskning i framtiden.
47
Vi har använt oss av Prenskys teori (2001) om digitala infödingar för att skapa oss en förståelse för elevernas hantering. Vi ser dock denna teori tenderar att vara för generell, då vårt resultat visar en delad upplevelse kring hur väl eleverna hanterar digital kommunikation och att det är fler aspekter än tillgång till digitala verktyg som påverkar elevernas kompetens. Det går inte att undgå att väga in andra aspekter såsom språkkunskaper, eget intresse, erfarenheter och lärstilar. Vi anser därför återigen att det är av vikt att SYV är noga med att anpassa efter den enskilda elevens behov och förutsättningar för att kommunikationen ska vara välfungerande.