Sammanfattningsvis har vi kommit fram till följande slutsatser utifrån uppsatsens resultat; (1) en genomsnittlig gymnasieungdom har låga grader av politiskt intresse, (2) elever som studerar högskoleförberedande program har i genomsnitt större intresse för politik än de elever som studerar yrkesprogram och (3) politisk socialisation har störst förklaringskraft i variationer av politiskt intresse. Vidare i detta kapitel förklaras och diskuteras dessa tre slutsatser utifrån uppsatsens syfte, politisk socialisation, tidigare forskning, samt det empiriska materialet och metoden bakom resultatet.
5.1. Hur intresserade av politik är gymnasieungdomar?
Omkring hälften av respondenterna säger sig inte vara särskilt intresserade eller inte intresserade alls av politik generellt. Trots det är nästan 80 procent ganska eller mycket intresserade av de okonventionella områdena jämställdhet och mänskliga rättigheter. Detta resultat visar att det finns bristande överensstämmelser i hur ungdomar uppfattar politik och vad begreppet kan innebära, som Soler-i-Marti (2015, 400-401) och Zeglovitz och Zandonella (2013, 1086) argumenterar för. Dock något förvånande finns det likartade låga nivåer av intresse, om inte ännu mindre, för miljöfrågor som för konventionella politikområdena riksdagsval samt ekonomi och arbetslöshet. Detta gör att vi med säkerhet inte kan säga att ungdomar i genomsnitt har ett större intresse för okonventionella politikområden än konventionella, som från början var antagandet utifrån forskning av Kimberlee (2002, 90-91) samt Furlong och Cartmel (2012, 15). Som väntat finns ändå låga nivåer av konventionell politik som riksdagsval, EU samt ekonomi och arbetslöshet, och politiskt intresse totalt sett.
5.2. Hur kan val av gymnasieprogram förklara nivåer av politiskt intresse?
Som resultatet redovisar, finner vi stöd för hypotesen att det finns ett positivt samband mellan att studera ett program med högskolebehörighet, varav högskoleförberedande program tycks leda till större intresse av politik, i motsats till yrkesprogram. Dock har studier vid ett nationellt gymnasieprogram ensamt låg styrka i att förklara variationer av politiskt intresse.
Av den anledningen går det inte att utesluta att andra faktorer spelar roll i ett sådant samband, vilket skulle kunna bero på att det finns (1) en samvariation med politisk socialisation, (2) en osäkerhet kring den kausala riktningen och (3) brister i det empiriska materialet.
Som väntat, finner jag mönster av att sambandet mellan gymnasieprogram och politiskt intresse samvarierar med socialisationsteoretiska variabler. Det vill säga, de elever som studerar högskoleförberedande program är i genomsnitt mer utsatta för politisk socialisation än de elever som studerar yrkesprogram. Här kan skolan som socialisationsagent ha betydelse, då det finns ett positivt samband mellan hur ofta politiska diskussioner uppstår i skolan och program med högskolebehörighet (något starkare vad gäller högskoleförberedande program), samt ett positivt samband mellan intresse och skolan. En tänkbar förklaring till detta är att program som förbereder för akademiska studier inkluderar kurser såsom samhällsvetenskap och ekonomi. Detta menar Dekker (1991, 29, 33) utvecklar ett politiskt intresse genom politisk socialisation som både är direkt och avsiktlig från skolans sida. Syftet i flera sådana kurser är på så sätt att medvetet lära individen om samhälle och politik. Yrkesprogram har inte samma förutsättningar eftersom de ska, som Nylund (2012, 597) argumenterar, förberedas inför att kliva in i arbetsmarknaden och antas inte behöva sådana kunskaper.
Den kausala riktningen kan dock vara i motsats till det som resultatet visar. Är eventuellt sannolikheten större att politiskt intresserade ungdomar väljer att läsa program med högskolebehörighet? Särskilt om vi observerar att det finns ett samband mellan att de som studerar högskoleförberedande program har högre utbildade föräldrar, vilket ofta förmodas enligt Marks (2010, 229) fostrar barn till att genomföra högre studier. Som Verba med flera (1995, 438, 494) konkluderar, ska också högutbildade föräldrar också utsätta sina barn för mer politisk socialisation. Dessutom visar mitt resultat att socioekonomisk bakgrund inte ska ha någon påverkan på sambandet mellan gymnasieprogram och politiskt intresse. Däremot, som diskussionen under rubrik 5.3 går igenom, kan föräldrarnas utbildningsnivå ha betydelse i sambandet mellan familjen som socialisationsagent och politiskt intresse. I ett ytterligare steg kan då socioekonomisk bakgrund spela en roll i sambandet mellan gymnasieprogram och politiskt intresse. En sådan slutsats går således i linje med Nylunds (2012, 597) argument om att de som studerar yrkesprogram i större utsträckning kommer från lägre samhällsklasser.
I övrigt måste vi förhålla oss kritiska till det empiriska materialet och vad det representerar.
Svarsfrekvensen för yrkesprogrammen är betydligt lägre än de som studerar högskoleförberedande program, vilket gör det svårare att göra antaganden om den delen av populationen. Dessutom finns en risk att många respondenter som går högskoleförberedande program studerar samhällsvetenskapliga inriktningar, och inte exempelvis naturvetenskapliga
program. Det vill säga, urvalsgruppen kan vara mer intresserade av samhällsfrågor och politik i det insamlade materialet, än vad de egentligen är i verkligheten som population.
5.3. Vilka andra undersökta faktorer kan förklara politiskt intresse?
Mitt resultat visar som förväntat att socialisationsagenter har tillsammans en hög förklaringsgrad. De socialisationsteoretiska variablerna har en betydligt starkare relation till politiskt intresse till skillnad från övriga variabler som inkluderas i analysen. I sambandet med politiskt intresse har vi kommit fram till att; (1) diskussioner med familj är beroende av föräldrarnas utbildningsnivå, (2) diskussioner med vänner har stor betydelse, (3) diskussioner i skolan saknar direkt effekt och (4) nyhetsmedier har starkast effekt.
Socioekonomisk bakgrund framstår sig i mitt material kunna samvariera i sambandet mellan politiskt intresse och familjen som primär socialisationsagent. Likt forskning av Verba, Schlozman och Brady (1995, 438, 494) samt Quintelier (2015, 63), finns en korrelation mellan hur ofta en ungdom diskuterar politik med familjen och föräldrarnas utbildningsnivå.
Denna företeelse kan i ett teoretiskt sammanhang förklaras med att högre utbildade föräldrar tenderar att vara mer politiskt insatta och diskuterar därför mer om politik med sina närstående. Konsekvensen av en sådan direkt socialisation blir således att barnet fostras till att också utveckla högre nivåer av ett politiskt intresse, eftersom föräldrarna vanligen uppfattas ha störst inflytande i barnets omgivning och överför deras politiska attityder och beteenden.
Politiska diskussioner med vänner har både starkare samband med och större direkt effekt på politiskt intresse än familjen. Detta visar sig här att hos gymnasieungdomar är den sekundära socialisationsagenten av mer betydelse än den primära i att utveckla ett politisk intresse, vilket forskare som Hyman (1969, 55, 76) samt Koskimaa och Rapeli (2015, 144, 151) också argumenterar för. Skolan som socialisationsagent tyder sig dock i uppsatsens regressionsanalys sakna direkt inflytande på politiskt intresse. Resultatet går därför även här i linje med Koskimaa och Rapeli (2015, 151) studie som antyder att lärare eventuellt har en oförmåga att ta upp politiska samtalsämnen i undervisningen. Dock är denna uppsats genomförd under en rådande pandemi, där lektioner på distans är en vanligare undervisningsform i gymnasieskolor. Digitala möten är kanske inte den bästa förutsättningen för diskussioner om politik, vilket skulle göra den inledande slutsatsen endast till en tillfällighet. I annat fall kan möjligen ett politiskt intresse väckas och ökas hos ungdomar när det närmar sig riksdagsval om ett år, då skolan och andra socialisationsagenter troligen tar upp
politik i större uträckning. Likt det fenomen som Levy, Solomon och Collet-Gildard (2016, 492) såg hos amerikanska high school-studenter under presidentvalet 2012.
Politiska nyhetsmedier har i alla fall störst betydelse i mitt material att förklara variationer i politiskt intresse. De ungdomar som tar del av politiska nyheter oftare kommer att i genomsnitt ha ett större politiskt intresse. En möjlig förklaring till detta kan vara att dessa aktörer förmedlar politiska kunskaper och utvecklar ett politiskt intresse hos sina mottagare, precis som Moeller med flera (2014, 691) argumenterar. Sedan finns även antagandet om att ungdomar i allt mindre utsträckning tar del av information från massmedier. Kan detta vara en omständighet som gör att det finns färre ungdomar som har höga nivåer av politiskt intresse?
Emellertid är det svårt att avgöra hur kausaliteten ser ut i detta samband. Som Amnå, Ekström och Stattin (2016, 21, 71) påpekar kan media utveckla ett politiskt intresse hos unga, samtidigt som ett sådant intresse redan innan kan finnas. Med andra ord kan fallet vara att mer politiskt intresserade individer underhåller sig med och kommer således att ta del av mer politiska nyheter och även politiska diskussioner på sociala medier. Medier som socialisationsagenter kan emellertid förstärka socialisationsprocessen i diskussioner med andra socialisationsagenter, där exempelvis politiska nyheter ger upphov till politiska samtal i vardagen. Ett mönster som vi också kan utgöra i uppsatsens resultat, där det finns starka positiva korrelationer mellan variablerna.
5.4. Avslutning & vidare forskning
Var det politiska intresset kommer ifrån förblir något av ett mysterium. Denna studie förstärker argument från tidigare forskning att skillnader i politisk socialisation har betydelse för vilka som utvecklar högre nivåer av politiskt intresse. Det ger oss en uppfattning om att det politiska intresset grundar sig socialpsykologiska processer, där omgivningen överför sina politiska beteenden och attityder till individen. Det kan således framhållas att det politiska intresset kan öka genom att mer frekvent ha samtal om politik och ta del av politiska nyheter oftare. Socialisation är dock ett komplext fenomen, där olika socialisationsagenter har olika betydelse för en individ och där socialisationsagenter även socialiserar varandra. Dessutom kan andra faktorer vara av betydelse, till exempel hur socioekonomisk bakgrund möjliggör politisk socialisation att äga rum inom familjen. Som Amnå, Ekström och Stattin (2016) redan har betonat, föreslår även denna uppsats att framtida forskning bör vidare undersöka relationen mellan socioekonomiska förhållanden och politisk socialisation. Forskningen kan
även förslagsvis fortsätta studera vilken betydelse det nuvarande svenska gymnasiesystemet har för ungdomars politiska utveckling. Vad blir konsekvenserna av att ungdomar som studerar yrkesprogram tycks tendera att vara mindre politiskt intresserade än de som studerar högskoleförberedande program? Innebär det att framtidens yrkesarbetare får mindre politiskt inflytande? Inte desto mindre har den genomsnittliga ungdomen generellt lägre nivåer av politiskt intresse. I ett större perspektiv kan det antydas att den svenska demokratin riskerar att försvagas om dessa låga nivåer i sin tur förklarar den allmänna minskningen i exempelvis ungdomlig politiskt engagemang. Samtidigt kanske det är ett nytt typ av samhälle vi ser växa fram, där ett lågt intresse för politik egentligen innebär ett förändrat intresse. Fokuset i den politiska arenan skulle kunna riktas från den formella partipolitiken till alltmer enskilda sakfrågor. Möjligen kan det, på gott eller ont, leda till en ny form av demokrati i framtiden.
6. REFERENSLISTA
6.1. Litteratur
Adelson, Joseph & Robert P. O’Neil (1966), “Growth of Political Ideas in Adolescence: The Sense of Community”. I Journal of Personality and Social Psychology. vol. 4:3, ss. 295-306.
Amnå, Erik (2012), “How civic engagement developed over time? Emerging answers from a multidisciplinary field”. I Journal of Adolescence. vol. 35, ss. 611-627.
DOI: 10.1016/j.adolescence.2012.04.011.
Amnå, Erik & Joakim Ekman (2014), “Standby citizens: diverse faces of political passivity”. I European Political Science Review. vol. 6:2, ss. 261-281.
DOI: 10.1017/S175577391300009X.
Bryman, Alan (2018), Samhällsvetenskapliga metoder. 3 uppl., Lund: Liber.
Cooper, Christopher A., Lauren Golden & Alan Socha (2013), “The big five personality factors and mass politics”. I Journal of Applied Social Psychology. vol. 43, ss. 68-82.
DOI: 10.1111/j.1559-1816.2012.00982.x.
Dawes, Christopher, David Cesarini, James H. Fowler, Magnus Johannesson, Patrik K. E.
Magnusson & Sven Oskarsson (2014), “The Relationship between Genes,
Psychological Traits, and Political Participation”. I American Journal of Political Science. vol. 58:4, ss. 888-903. DOI: 10.1111/ajps.12100.
Dekker, Henk (1991), “Political Socialization Theory and Research”. I Henk Dekker &
Rüdiger Meyenbergs (red.) Politics and the European Younger Generation: Political Socialization in Eastern, Central and Western Europe. Oldenburg: BIS. ss. 15-58.
Djurfeldt, Göran (2009), “Multipel regressionsanalys (MRA)“. I Göran Djurfeldt & Mimmi Barmarks (red.) Statistisk verktygslåda 2: multivariat analys. 1 uppl., Stockholm:
Studentlitteratur.
Farthing, Rys (2010), “The politics of youthful antipolitics: representing the ‘issue’ of youth participation in politics”. I Journal of Youth Studies. vol. 13:2, ss. 181-195.
DOI: 10.1080/13676260903233696.
Furlong, Andy & Fred Cartmel (2012), “Social Change and Political Engagement Among Young People: Generation and the 2009/2010 British Election Survey”. I
Parliamentary Affairs. vol. 65, ss. 13-28. DOI: 10.1093/pa/gsr045.
Fraile, Marta & Irene Sánchez-Vítores (2020), “Tracing the Gender Gap in Political Interest Over the Life Span: A Panel Analysis”. I Political Psychology. vol. 41:1, ss. 89-106.
DOI: 10.1111/pops.12600.
Gabriel, Oscar W. & Jan W. Van Deth (1998), “Political Interest”. I Jan W. van Deth & Elinor Scarbroughs (red.) The Impact of Values. Oxford: Oxford University Press. ss.
390-411.
Henn, Matt, Mark Weinstein & Sarah Forrest (2005), “Uninterested Youth? Young People’s Attitudes towards Party Politics in Britain”. I Political Studies. vol. 53, ss. 556-578.
Hjerm, Mikael (2014a), “Kvantitativ analys”. I Mikael Hjerm, Simon Lindgren & Marco Nilssons (red.) Introduktion till samhällsvetenskaplig analys. 2 uppl., Malmö:
Gleerups. ss. 87-101.
Hjerm, Mikael (2014b), “Multivariat analys”. I Mikael Hjerm, Simon Lindgren & Marco Nilssons (red.) Introduktion till samhällsvetenskaplig analys. 2 uppl., Malmö:
Gleerups. ss. 133-147.
Hjerm, Mikael & Simon Lindgren (2014), “Metod och metod - jag vill ju förstå samhället?”. I Mikael Hjerm, Simon Lindgren & Marco Nilssons (red.) Introduktion till
samhällsvetenskaplig analys. 2 uppl., Malmö: Gleerups. ss. 13-27.
Hyman, Herbert H. (1969), Political socialization: a study in the psychology of political behavior [ny upplaga]. New York: Free Press.
Inglehart, Ronald (1997), Modernization and postmodernization: cultural, economic, and political change in 43 societies. Princeton, New Jersey: Princeton University Press.
Jennings, Kent M & Richard G. Niemi (1974), The Political Character of Adolescence: The Influence of Families and Schools. Princeton, New Jersey: Princeton University Press.
Jonsson, Anna-Carin & Dennis Beach (2013), “A Problem of Democracy: Stereotypical notions of intelligence and identity in college preparatory academic programmes in the Swedish upper secondary school”. I Nordic Studies in Education. vol. 32, ss. 50-62.
Kimberlee, Richard H. (2002), “Why Don’t British Young People Vote at General Elections?” I Journal of Youth Studies. vol. 5:1, ss. 85-98.
DOI: 10.1080/13676260120111788.
Koskimaa, Vesa & Lauri Rapeli (2015), “Political Socialisation and Political Interest: The Role of School Reassessed”. I Journal of Political Science Education. vol. 11:2, ss. 141-156. DOI: 10.1080/15512169.2015.1016033.
Langton, Kenneth P. (1969a) “Family Structure and Politics”. I Kenneth P. Langtons (red.) Political Socialization. New York: Oxford University Press. ss. 21-51.
Langton, Kenneth P. (1969b) “The Study of Political Socialization”. I Kenneth P. Langtons (red.) Political Socialization. New York: Oxford University Press. ss. 3-20.
Langton, Kenneth P. & M. Kent Jennings (1969) “Formal Environment: The School”. I Kenneth P. Langtons (red.) Political Socialization. New York: Oxford University Press. ss. 85-119.
Lantz, Björn (2011), Den statistiska undersökningen: grundläggande metodik och typiska problem. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Levy, Brett L. M., Benjamin G. Solomon & Lauren Collet-Gildard (2016), “Fostering Political Interest Among Youth During the 2012 Presidential Election: Instructional Opportunities and Challenges in a Swing State”. I Educational Researcher. vol. 45:9, ss. 483-495. DOI: 10.3102/0013189X16683402.
Marks, Gary Neil (2011), “Issues in the Conceptualisation and Measurement of Socioeconomic Background: Do Different Measures Generate Different Conclusions?” I Social Indicators Research. vol. 104:2, ss. 225-251.
DOI: 10.1007/s11205-010-9741-1.
Moeller, Judith, Claes de Vreese, Frank Esser & Ruth Kunz (2014), “Pathway to Political Participation: The Influence of Online and Offline News Media on Internal Efficacy and Turnout of First-Time Voters.” I American Behavioral Scientist. vol. 58:5, ss. 689-700. DOI: 10.1177/0002764213515220.
Niemi, Richard G. & Mary A. Hepburn (1995), “The Rebirth of Political Socialization”. I Perspectives on Political Science. vol. 24:1, ss. 7-16.
DOI:10.1080/10457097.1995.9941860.
Nylund, Mattias (2012), “The Relevance of Class in Education Policy and Research: The case of Sweden’s Vocational Education”. I Education Inquiry. vol. 3:4, ss. 591-613.
DOI: 10.3402/edui.v3i4.22056.
Powell, Bingham Jr. (1986), “American Voter Turnout in Comparative Perspective”. I The American Political Science Review. vol. 80:1, ss. 17-43.
Prior, Markus (2010), “You’ve Either Got It or You Don’t? The Stability of Political Interest over the Life Cycle”. I The Journal of Politics. vol. 72:3, ss. 747-766.
DOI: 10.1017/S0022381610000149.
Quintelier, Ellen (2015), “Engaging Adolescents in Politics: The Longitudinal Effect of Political Socialization Agents”. I Youth & Society. vol. 47:1, ss. 51-69.
DOI: 10.1177/0044118X13507295.
Sapiro, Virginia (2004), “Not Your Parent’s Political Socialization: Introduction for a New Generation”. I Annual Reviews of Political Science. vol. 7:1, ss. 1-23.
DOI: 10.1146/annurev.polisci.7.012003.104840.
Soler-i-Marti, Roger (2015), “Youth political involvement update: measuring the role of cause-oriented political interest in young people’s activism”. I Journal of Youth
Studies. vol. 18:3, ss. 396-416. DOI:http://dx.doi.org/10.1080/13676261.2014.963538.
Verba, Sidney, Kay Lehman Schlozman & Henry E. Brady (1995), Voice and equality: civic voluntarism in American politics. Cambridge, Mass: Harvard University Press.
Weinschenk, Aaron C. & Christopher T. Dawes (2017), “The Relationship between Genes, Personality Traits, and Political Interest”. I Political Research Quarterly. vol. 70:3, ss.
467-479. DOI:http://dx.doi.org/10.1177/1065912917698045.
Zeglovits, Eva & Martina Zandonella (2013), “Political interest of adolescents before and after lowering the voting age: the case of Austria”. I Journal of Youth Studies. vol.
16:8, ss. 1084-1104. DOI:http://dx.doi.org/10.1080/13676261.2013.793785.
6.2. Rapporter & offentliga tryck
Amnå, Erik, Mats Ekström & Håkan Stattin (2016), Ungdomars politiska utveckling:
slutrapport från ett forskningsprogram. (RJ 2016:12). Göteborg, Stockholm:
Riksbankens Jubileumsfond.
https://www.rj.se/globalassets/skriftserie/rj_skriftserie_12.pdf.
Europeiska Unionen (2016), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT, L 119, 4.5.2016, ss. 1-88).
http://data.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj.
Skolverket (2011), Gymnasieskola 2011. Stockholm: Skolverket https://www.skolverket.se/publikationer?id=2597.
Skolverket (2021), Elever i gymnasieskolan läsåret 2020/21. (PM 2020:798).
https://siris.skolverket.se/siris/sitevision_doc.getFile?p_id=550215.
Tillväxtverket (2015), Funktionella analysregioner - revidering 2015. (PM 2015:22).
Östersund: Tillväxtverket.
https://tillvaxtverket.se/download/18.607baaf915a3b6cb29683e9b/1487858390254/p m_2015_22_FA-regioner.pdf.
Vetenskapsrådet (2017), God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet
https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/God-fo rskningssed_VR_2017.pdf.
6.3. Webbsidor
Skolkollen (2019), Gymnasium.https://skolkollen.se/gymnasium, (hämtad 2021-03-31).
Social Psychology Network (2021), Research Randomizer.https://www.randomizer.org/, (hämtad 2021-03-31)
The jamovi project (2021), jamovi. (Version 1.6) [Datormjukvara]. Hämtad från https://www.jamovi.org.
Tillväxtverket (2021), Städer och landsbygder.
https://tillvaxtverket.se/statistik/regional-utveckling/regionala-indelningar/stader-och-l andsbygder.html, senast uppdaterad: 2021-04-26 (hämtad 2021-04-27).
Umeå Universitet (u.å), Behandling av personuppgifter.
https://www.umu.se/om-webbplatsen/juridisk-information/behandling-av-personuppgi fter/(hämtad 2021-05-11).
7. APPENDIX
7.1. Appendix 1 - VIF-test
Tabell A1 - VIF-test 1 Tabell A2 - VIF-test 2, oberoende variabel årskurs utesluts
Variabel VIF Tolerans Variabel VIF Tolerans
Prog. (hög.b) 1.66 0.602 Program (högskolebehörighet) 1.65 0.606
Prog. (hög.för) 1.66 0.604 Program (högskoleförberedande) 1.65 0.604
Kön 1.13 0.887 Kön 1.12 0.889
Ålder 2.70 0.371 Ålder 1.07 0.932
Årskurs 2.75 0.364 Bostadsområde 1.01 0.985
Bostad 1.04 0.965 Utbildning (pappa) 1.12 0.889
Utb. (p) 1.13 0.887 Utbildning (mamma) 1.13 0.888
Utb. (m) 1.13 0.888 Politiska nyheter 1.55 0.645
Nyheter 1.55 0.643 Diskussioner med familj 1.34 0.749
Disk. familj 1.34 0.749 Diskussioner med vänner 1.38 0.723
Disk. vänner 1.41 0.710 Diskussioner i skolan 1.29 0.776
Disk. skolan 1.31 0.765 Sociala medier 1.19 0.843
SM 1.23 0.812
7.2. Appendix 2 - Enkäten
7.2.1. Samtyckes- & informationsblad
7.2.2. Enkätfrågor