Avslutande diskussion

2015 presenterades ett avvecklingsförslag om Sollefteå sjukhus till följd av att det behövdes göras ekonomiska besparingar inom Landstinget Västernorrland. Till följd av detta

avvecklingsförslag har tusentals medborgare engagerat sig i denna fråga på olika sätt i snart fem år. De manifestationer som arrangerats har beskrivits som några av de största i

Västernorrlands historia och en BB Ockupation har snart ockuperat foajén till Sollefteå sjukhus i tre år där tusentals personer dag och natt visat sitt missnöje över ett

avvecklingsförslag av delar av Sollefteå sjukhus och senare ett faktiskt avvecklingsbeslut. Syftet med denna studie är att skapa en förståelse av hur lokala sociala rörelser försöker påverka en atypisk politisk fråga för sociala rörelser genom att undersöka hur dessa rörelser ramat in frågan utifrån inramningsperspektivet och mobiliserat sig genom kollektivt

handlande i och med att det är en central aspekt i studier av sociala rörelser enligt Benford och Snow.

De sociala rörelser som är föremål för denna uppsats kan definieras som sociala rörelser då rörelserna uppstått ur gemensamma missnöjen. Det går att utläsa ur respondenternas intervjusvar att de är missnöjda med den politik som bedrivs: avvecklingsförslaget är kontroversiellt och de ser hot med förslaget, vilket Tarrow menar är ett krav för att sociala

27

rörelser ska uppstå, därför försöker de på olika sätt påverka politiken. Trots att Respondent A förklarar att hon ser avvecklingsförslaget som något större än ett missnöje är det ändå möjligt att tolka att hennes uppfattning i frågan som ett missnöje. Lokala rörelser vänder sig mot lokala problem där individer i närliggande samhällen stödjer och engagerar sig i rörelsen, vilket dessa rörelser gjort. Samtliga rörelser har också namngett sig efter regionen och vad de ämnar att påverka vilket skapar en identitet bland anhängarna.

Att de sociala rörelser som studerats försökt påverka en atypisk politisk fråga för sociala rörelser stöds av den tidigare forskningen. Områden som lokala sociala rörelser försökt påverka i tidigare forskning rör bland annat fenomenet NIMBY som uppstod när sociala rörelser ville påverka var armén i USA skulle göra sig av med kemiska vapen eller berusade bilförare. Övriga sociala rörelser som studerats har fokuserat på kvinnofrågor, miljöfrågor, mänskliga rättigheter och hur terroristgrupper ramar in missnöje. Vidare beskriver Almeida att lokala rörelser brukar försöka påverka lokala föroreningsproblem eller

fackföreningsrörelser på en arbetsplats. Således är det inte vanligt för lokala sociala rörelser att försöka påverka en avvecklingsfråga av ett sjukhus.

Det går att identifiera både skillnader och likheter i respondenternas inramning av

avvecklingsfrågan. Jag kan utläsa en mer känslomässigt inriktad inramning av Respondent A och Respondent B än av Respondent C. Denna tolkning går bland annat att göra utifrån Respondent As skildring om varför BB Ockupationen gavs det namnet och inte ett annat namn, att det är en hjärtefråga och något som är jätteviktigt. Således hamnar BB inom ramen för förståelsen av avvecklingsförslaget medan kirurgin hamnar utanför. Även Respondent B använder känslomässigt laddade ord som att hon förstod det som ’vansinnigt’ att avveckla BB. Ur hennes beskrivning att politiker lovat tre fullvärdiga akutsjukhus innan valet 2014 men sedan presenterat avvecklingsförslaget, går det att utläsa en uppfattning och känsla av svek från politikernas sida mot medborgarna. Denna inramning skapar en verklighet i relation till avvecklingsfrågan som något anhängare och sympatisörer blir påverkade av på ett

personligt plan. Respondent C ramar in avvecklingsfrågan som en mer sakligt orienterad oriktighet från politikernas sida då han menar att det är ett ogenomtänkt beslut och att politikerna inte har koll på vilka konsekvenserna blir av att lägga ned BB. Det går att tolka denna inramning som en säkerhetsfråga särskilt i och med att han diskuterar hur säkert det är att mammor troligtvis kommer att behöva föda efter vägen på väg till ett annat BB till följd av avvecklingsförslaget.

28

Jag tänker mig att båda dessa typer av inramning som de olika respondenterna gjort kan vara viktiga för att mobilisera potentiella anhängare, för att skapa stöd från åskådare och för att avrusta antagonister som Snow och Benford beskriver är en del av inramning. Politikernas beslut ses inte som legitimt om de inte har tillräckligt med belägg för att besluta om

avveckling samtidigt som anhängare engageras på ett personlig plan vilket gör att de därför engagerar sig i den stora grad de gjort.

Respondent C beskriver också att det var viktigt att visa att avvecklingsförslaget inte bara är en partipolitisk fråga utan fråga allmänheten är intresserad av vilket är en beskrivning som Respondent A också gör, att avvecklingsfrågan är en samhällsfråga. Alltså går det att tolka det som att han ramar in frågan som något alla bör bry sig om oavsett partitillhörighet. Vidare ramar både Respondent C och Respondent B in avvecklingsfrågan ur ett säkerhetsperspektiv. Respondent C fokuserar på mammor som riskerar att föda barn efter vägen och Respondent B på patienter med sjukdomstillstånd som måste resa långa vägar. Att Respondent B har arbetat som sjukhuspräst och detta kan också bidra till den inramning hon gör av avvecklingsfrågan där hon till stor del fokuserar på patienterna.

Inramning beskrivs som en process, något som sker i interaktion med andra människor. Det har varit svårt att utläsa någon form av process i de skildringar som respondenterna ger. Detta kan troligtvis bero på att det är svårt att vara medveten om de processer som en individ själv är del av och således reflekterar inte heller respondenterna över processer som lett till att de har anammat den uppfattning om avvecklingsfrågan de har. Det blir dock tydligt då

respondenterna inramat avvecklingsfrågan olika att det inte finns generaliserad uppfattning om frågan eftersom att politikerna menar att avvecklingen är nödvändig för att spara pengar i och med att de antog förslaget. Denna inramning utmanar således dessa rörelser med sin alternativa förståelse av avvecklingsförslaget och avvecklingsbeslutet, vilket Benford och Snow förklarar att olika verkligheter existerar bara inte, de utmanar också varandra.

Eftersom att inramning faller in under principer om interpretivism innebär det att dessa ramar respondenterna producerat inte är de enda som skulle ha kunnat formas vilket Benford och Snow förklarar. Vad som hade kunnat hamna inom ramen är att mödravård är något som kvinnor som har eller ska föda barn är beroende av. Således hade avvecklingsförslaget av Sollefteå sjukhus och Sollefteå BB exempelvis kunnat ramas in som en jämställdhetsfråga

29

både mellan män och kvinnor samt att kvinnor på landsbygden inte har samma möjlighet till vård på lika villkor som kvinnor i städer.

När det kommer till vilka hot respondenterna kunde identifiera med avvecklingsförslaget pekade Respondent A och Respondent C på aspekten landsbygd mot stad vilket kan relateras till en diskurs som finns i Sverige idag om att städerna växer på landsbygdens bekostnad. En uppfattning som särskilt finns bland landsbygdsbefolkningen är att landsbygden utarmas, det sker nedskärningar av BB och sjukvård och av samhällsservicen som Östholm (2019)

krönikör på Allehanda skriver. Detta ökar möjligheterna för populistiska tendenser att växa när medborgare känner att de inte blir sedda av de folkvalda politikerna. Här står både valet av Trump som president och även Brexit är exempel på vad som sker när befolkningen känner sig förbisedda.

Respondent B pekade på hot relaterade till sjukvården, att den utarmas på grund av politiska beslut och att det är befolkningen och patienterna som drabbas. Både Respondent C och Respondent B såg hot mot framtiden för Sollefteå som stad. Ur deras svar går det att utläsa en uppfattning om att människor kommer att flytta från orten då det inte längre finns sjukvård nära samt att det kommer kunna vara ett hinder för att få folk att flytta hit. Främst läkare under utbildning som inte kan lära upp sig på Sollefteå sjukhus. Att ha nära till sjukvård är en förutsättning för att ha en levande ort, i detta fall en levande landsbygd. Så när sjukvården avvecklas kommer det bli svårt att både behålla bosatta och få nya att komma flytta till orten eller närliggande.

Återigen uppstod svårigheter i att följa de processer när jag analyserade hur rörelserna definierat mål i och med att Respondent A menade att det inte var svårt att definiera målet med rörelsen. Även Respondent C och B menade att man kom fram till krav och mål gemensamt. Hur rörelser definierar mål är en aspekt av kollektivt handlande och en process vilket gör det svårt att veta varför målen definierats som de gjort om jag inte kan följa

processen bakom. Dock kan anledningen bakom att det inte var svårt att komma fram till mål och att de gjorde det gemensamt bero på hur rörelserna ramat in avvecklingsförslaget: som något fel och ologiskt. Då är det möjligt att tolka det som att det blir logiskt att göra det som anses rätt, det vill säga kräva att BB och resterande verksamheter först och främst inte läggs ned men nu ska öppna igen efter avvecklingsbeslutet. Således behövs inte mer invecklade processer för att komma fram till ett gemensamt mål.

30

En annan anledning till att det inte var svårt att komma fram till ett gemensamt mål kan vara för att rörelserna försöker åtgärda ett en tydlig avvecklingsfråga vilket för dem har ett tydligt svar: att inte avveckla. Det är inte en diffus fråga som exempelvis miljö eller jämlikhet, vilket Futrell kunde identifiera i sin studie då medborgare inte hade tydliga svar på sina frågor, där först jämlikhet eller vad som är miljövänligt måste definieras innan krav eller mål kan definieras. Detta skulle vidare kunna kopplas till de sociala nätverk som respondent A beskriver finns, att på mindre orter vet människor vilka som brukar vara engagerade och ställer upp. Dessa personer kan alltså antas redan uppfatta ett liknande missnöje. Det finns således ett socialt kapital som kan spela in i hur gemensamma förståelser skapas.

Genom den inramning som respondenterna beskriver går det att utläsa att ledarna genomfört en diagnostisk inramning vilket innebär att potentiella anhängare kan definiera problem och tillskriva skuld utifrån den inramning ledarna gjort vilket enligt Almeida är en ledares uppgift. Utifrån Snow och Byrds artikel om hur ledare i terroristorganisationer ramar in ett gemensamt missnöje från något som kan ses om en obehaglig politisk aspekt som ändå går att tolerera till en orättvisa som inte kan tolereras och hur de ska komma ur orättvisan. I politik tas beslut om att antingen utveckla eller avveckla olika verksamheter kontinuerligt, det är inte bara en representation av vilka partier som styr och således vilka prioriteringar utan också utifrån en ekonomisk verklighet. Vanligtvis kan medborgare acceptera att nedskärningar görs i olika verksamheter men dessa rörelser och respondenterna har ramat in avvecklingsförslaget som något som inte kan accepteras. Således har respondenterna, som Snow beskriver det,

omvandlat missnöjen som vanligtvis kan accepteras till orättvisor att mobilisera sig mot. Alltså kan resultat utifrån inramningsperspektivet, även om väsentligt olika sociala rörelser studeras, relateras till andra områden vilket då ökar generaliserbarheten av denna uppsats.

I frågan om ledarens roll i de sociala rörelserna beskriver respondenterna att det inte funnits tydliga ledare utan att de gemensamt har kommit fram till mål och vad som ska göras. Respondent A beskriver att hon fick en mer betydande roll då hon ofta intervjuades och var påhittig när det kommer till att arrangera saker men hon beskriver att det inte var meningen att få denna roll. I SFA syns också ordförande i media likaså berättar respondent C att han gör som ordförande för Ådalen reser sig. Enligt han är det ett medvetet val att inte ha en tydlig ledare eftersom att de utmanar ganska starka krafter som möjligtvis har intresse av att tysta ledaren och på så vis även rörelsen då rörelsens verklighetsskildring skiljer sig från

31

makthavarnas. Greta Thunberg är exempelvis en extremt tydlig och stark ledare för

miljörörelsen Fridays for Future som syns i media och framför den inramning och rörelsen tolkar utifrån miljöförstöring. Vad som skulle hända med miljörörelsen om Greta inte längre skulle vara en ledare är oklart då hon som person så tydligt är kopplat till rörelsen.

Återigen kan det vara ett fall av att respondenterna inte nämnt processuella aspekter av

ledarens roll i exempelvis skapandet av mål och krav och således går inte innebörden av deras roll att utläsa, å andra sidan kan det vara så att inramningsperspektivet överdriver ledarens roll när inramning och engagemang initialt tar form för lokala sociala rörelser. Som

inramningsperspektivet

Självklart kan lokala rörelser förekomma på större och mindre platser och således kan engagerade individer ha erfarenhet av att samarbeta i andra kontext och således inte nödvändigtvis behövt en uttrycklig ledare utan som Respondent A beskriver beror det på vilken roll individer tar på sig. Grupprocesser är något som kan ske obemärkt som personen som får en ledarroll uppfattar möjligtvis inte detta. Samtliga rörelser har idag styrelser så idag går det inte att säga att de idag är formellt ledarlösa.

Utifrån inramningen som de olika respondenterna har gjort går det också att koppla en parallell till hur de olika sociala rörelserna arbetat för att påverka avvecklingsfrågan då inramning leder till ramar för kollektivt handlande som sedan skildras genom hur rörelserna adresserar frågan genom mobilisering. Rörelserna har till största del använt sig av

okonventionella metoder som manifestationer och ockupation som metod för att påverka. SFS och BB ockupationen har skapat en namninsamling och brev lämnats över till politiker är inte det tillräckligt för att dessa rörelser inte skulle vara sociala rörelser. Alltså har en blandning av både okonventionella och konventionella metoder för att påverka frågan. Respondent C och Ådalen reser sig har exempelvis skapat en seminarieserie ”Sagan om Ådalen” för att

informera medborgare om avvecklingsfrågan och de många konstigheter i

avvecklingsförslaget i och med att de uppfattade att innehållet i avvecklingsförslaget inte stämde.

McCarthy och Wolfson beskriver hur det är centralt att undersöka hur sociala rörelser

allokerar resurser. Rörelserna samlar in pengar på olika sätt, genom att anhängare bland annat kan donera pengar samt betala medlemsavgifter. Respondent C förklarar att dessa pengar

32

sedan används till att genomför olika evenemang för att påverka och skapa opinion i frågan. Resurs kan också vara individer som engagerar sig i frågan och Respondent A beskriver att man burkar känna vilka som är engagerade på en mindre ort och således vilka man kan kontakta när det är dags att genomföra något. Således är det möjligt att tänka sig att det är lättare att starta ett stort engagemang i en mindre ort. Detta går att koppla till Karlskoga med sina 27 000 invånare samlade 3000-4000 till en demonstration jämfört med manifestationen i Kramfors som samlade 15 000 individer och Kramfors kommun har 18 000 invånare och Sollefteå kommun 19 000 invånare.

En aspekt av kollektivt handlande är att rörelser vänder sig till institutioner med sina krav. Samtliga respondenter beskriver svårigheter med att föra en dialog och diskussion med landstingspolitiker i frågan. Detta blir en fråga om huruvida individer och politikerna anser medborgare ska engagera sig i politiken mer än vid valår när folket väljer de som ska representera dem för nästkommande mandatperiod. Respondent B och Respondent A

beskriver också att de har varit i kontakt med representanter på riksnivå i form av partiledare, socialministern och statsministern. I och med att vi har regionalt och kommunalt självstyre kan inte dessa politiker på riksnivå påverka avvecklingsfrågan direkt utan det handlar snarare om att de kan bidra till en allmän opinion i frågan. Almeida beskriver att mottagare av

rörelsernas krav brukar vara kopplad till regeringen, genom representanter från

Regionfullmäktige eller Kommunfullmäktige som slutliga instans där politiska missnöjen diskuteras, rikspolitiker är dock nödvändigtvis inte kopplade till regeringen då de kan sitta i en opposition. Respondenterna beskriver att de försökt vända sig till landstingspolitiker men att de inte velat diskutera med dem.