Som visats ovan är det tillåtet att sprida biogödsel från BiB på de anslutna åkrarna. Att sprida biogödsel kräver inte tillstånd från behörig myndighet trots eventuell klassificering som t.ex. avfall. Det är enbart kraven på hygienisering som varierar då olika substrat rötas. Vilka frågor och funderingar kvarstår då för diskussion efter dessa slutsatser?
Det kvarstår funderingar kring hur kravet på hygienisering varierar då olika rötningsmaterial används. Som redovisats i uppsatsen kan naturgödsel omvandlas i en biogasanläggning utan föregående hygienisering. Blandas naturgödsel och slakteriavfall måste blandningen hygieniseras enligt huvudregeln för kategori 2- material, dvs. mer långsgående krav ställs på blandningen än vad som gäller för både naturgödsel och slakterirester som rötas var för sig. Sådan lagstiftning anser jag inte vara vare sig konsekvent eller realistisk. Jag ställer mig frågande till vilka lagstiftarens motiv varit vid instiftandet av bestämmelserna. Själv anser jag att det inte är rimligt att naturgödsel som inte måste hygieniseras och slakteriavfall som skall hygieniseras vid 70˚C, måste hygieniseras vid 133˚C under 3 bars tryck då de blandas. Materian hygieniseras för att förhindra smittspridning. Att blanda sådan materia som jag här avser, torde inte medföra att det föreligger en ökad risk för smittspridning. Enda anledning som enligt mig kan ligga bakom detta val av reglering, är att lagstiftaren principiellt vill vara restriktiv med att tillåta
blandningar av material för att minimera riskerna för smittspridning eller
inblandning av otillåten materia. Jag anser således att denna del av lagstiftningen måste ses över i det snaraste, alternativt att andra hygieniseringsmetoder skall tillåtas även för aktuell blandning av materia.211 I dagsläget tillåts alternativa hygieniseringsmetoder endast för kategori 3-materia som används i
biogasanläggningar. Alternativa hygieniseringsmetoder borde tillåtas även för en blandning av aktuell materia, enligt mig. Att upphetta materia till t.ex. 55˚C i sex timmar borde rimligtvis hygienisera slakteriavfall lika bra som en blandning av naturgödsel och slakteriavfall. I detta avseende ställer jag mig frågande till lagstiftarens bakomliggande motiv och regleringens rimlighet och hoppas på en översyn av lagen i det snaraste.
Tillåts alternativa hygieniseringmetoder även för en blandning av naturgödsel och slakteriavfall kan rötkammaren aktualiseras som hygieniseringsenhet. Om termofil rötning skulle vara en acceptabel hygieniseringsmetod skulle separat hygieniseringsenhet inte vara nödvändig, men är det då tillåtet att använda
befintlig enhet för hygienisering? Enligt mig borde det vara tillåtet, huvudsaken är att kontentan blir den samma, en minimal risk för smittspridning. Om föregående uppnås med hjälp av rötkammaren eller separat enhet borde spela mindre roll. Mina återstående funderingar är att hänföra till listningen över A, B respektive C-verksamheter i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Kommer spridning av biogödsel att bli en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet de lege ferenda, dvs. listas som en A, B eller C-verksamhet i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd? Det är enligt mig inte
211 Blandning av naturgödsel och slakterirester kategoriseras som kategori 2-material, vilket skall
hygieniseras vid 133˚C i 20 min. under 3 bars tryck. För biogasanläggningar kan andra hygieniseringsmetoder än vad huvudregeln säger, aktualiseras efter validering av behörig myndighet.
troligt att spridning av biogödsel blir tillståndspliktigt. Spridning av biogödsel är ingen verksamhet som medför några större förändringar av eller påverkningar på miljön, varför den inte torde bli tillståndspliktig. Däremot kan jag se att
verksamheten de lege ferenda blir anmälningspliktig. Anledning till detta uttalande är att jag kan se en poäng med att kommunerna varseblir vilka företag som använder biogödsel som gödselmedel. Kommuner som vet vilka företag som sprider biogödsel har bättre förutsättningar att kontrollera att verksamheten utförs på korrekt sätt och att nödvändiga skyddsåtgärder företas. Vad som dock talar emot att spridning av biogödsel kommer att bli anmälningspliktigt är
biodrivmedelsdirektivet212. Enligt biodrivmedelsdirektivet skall framställningen av biogas underlättas, varför densamma kanske inte kommer att bli vare sig tillstånds- eller anmälningspliktig.213
Min avslutande fundering rör produktionen av biogödsel. I lagens mening är biogödsel en biprodukt av biogasproduktionen, vilket bl.a. framkommer av definitionen av vad som är att klassificera som återvinning av avfall. Om
slakteriavfall används för biogasframställning, klassificeras detta som återvinning av avfall och inte som nyproduktion av ett högkvalitativt gödselmedel, biogödsel. Kontentan av föregående är att biogödsel klassificeras som avfall och då som återvunnet avfall, om någon avfallskategori, t.ex. slakteriavfall, används som rötningsmateria. Enligt mig kan denna klassificering diskuteras. Jag menar att biogasframställningen även kan ses som en framställning av ett nytt gödselmedel. Enligt mig är biogödsel en biprodukt som egentligen kanske inte skall
klassificeras som en biprodukt utan som en produkt lantbrukaren har för avsikt att framställa, tillsammans med biogasen. Då en lantbrukare tar beslutet att framställa biogas, tas framställningen av biogödsel med största sannolikhet med i
beräkningarna och ses troligen som ett välkommet tillskott till lantbrukets odlingar. Sagda talar för att biogödsel inte nödvändigtvis skall anses som en biproduktion utan som en, med biogasen, likvärdig produktion, enligt mig. Uppsatsens slutsats har besvarat frågeställningen kortfattat och konsekvent. Trots den till synes enkla slutsatsen ger ämnet upphov till många frågetecken och ett utredande arbete på området är på intet sätt enkelt, trots den detaljerade lagstiftningen. Uppsatsen har givit upphov till flera nya frågeställningar, som jag gärna skulle se utredas i det snaraste, något som dock inte skett inom ramen för denna uppsats pga. utrymmesskäl. Det kan hållas för visst att miljörätten är ett högaktuellt och intressant rättsområde som ständigt genomgår mer eller mindre stora förändringar. Jag ser med spänning fram emot kommande förändringar och förbättringar av miljörätten, ett rättsområde som till stor del är delaktig i den dagsaktuella kampen mot bl.a. klimathotet. Av nyss nämnda anledning kan biogasframställningen vara ett steg i rätt riktning, enligt mig.
212 (EG) nr. 2003/30 om främjande av användning av biodrivmedel eller andra förnybara
drivmedel.
Källförteckning
Offentligt tryck
Propositioner
Proposition 1997/98:45 Bilaga 5. Annat riksdagstryck
Leivik, B. Bråland Biogas. Motion 2007/08:N229.
Rådberg, P. och Ehn, T. Biogasutveckling i Fyrbodal. Motion 2007/08:N258.
Litteratur
Bengtsson, B. Speciell fastighetsrätt Miljöbalken. Iustus Förlag AB, 2003.
Bernitz, U. och Kjellgren, A. Europarättens grunder. Norstedts Juridik AB, 2002. Hettne, J. och Otken-Eriksson, I. EU-rättslig metod. Norstedts Juridik AB, 2005. Jensen, U. m.fl. Att skriva juridik Regler och råd. Iustus förlag, 2004.
Mahmoudi, S. EU:s miljörätt. Norstedts Juridik AB, 2003.
Michanek, G. och Zetterberg, C. Den svenska miljörätten. Iustus Förlag AB, 2004.
Warnling-Nerep, W. En introduktion till förvaltningsrätten. Norstedts Juridik AB, 2003.
Artiklar
Inger, M., m.fl. Hygienisering av biologiskt avfall. JTI-rapport, Kretslopp & Avfall, nr. 10. Jordbrukstekniska institutet, 1997.
Sommer, S. m.fl. Greenhouse gas emission from stored livestock
slurry. Journal of Environmental Quality, vol. 29, s. 744-751, 2000.
Westin, J. Förnybar energi på frammarsch bland Sveriges bönder. Välfärd, nr. 1, 2007. Statistiska centralbyrån, 2007.
Övrigt tryck
Anvisningar för ekologisk produktion – växtproduktion. Evira, 2007.
www.evira.fi.
Börjesson, P. och Berglund, M. Miljöanalys av biogassystem. Rapport nr. 45. Lunds tekniska högskola, Inst. för teknik och samhälle, Avd. för miljö- och energisystem, 2003.
Eriksson, P. Biogas framtidens fordonsbränsle. Presentation, Hushållningssällskapet väst.
Eriksson, P. Slutrapport Planering av projektsteget för Brålanda Biogas. Hushållningssällskapet, 2006.
KRAVs regler – utgåva juli 2003.
KRAVs regler – utgåva oktober 2007. http://regler.krav.se/, 13-12-07. Norstedts svenska ordbok. Språkdata och Norstedts ordbok, 1999.
Persson, M. Biogas Basfakta om biogas. Svenskt Gastekniskt Center, 2006.
SPCR 120 Certifieringsregler för biogödsel. Sveriges Provnings- och
Forskningsinstitut, december 2006.
Praxis
EG-domstolen
C-206-207/88, Brottmål mot G. Vessoso och G. Zanetti. REG 1990.
Mål 129/96, Inter-Environnement Wallonie mot Région Wallonne. ECR I-07411. Mål 9/00, Palin Granit Oy. ECR I-03533.
Regeringsrätten RÅ 1996 ref. 22. RÅ 1996 ref. 56. Miljööverdomstolen MÖD 2002:10. MÖD 2003:73. MÖD 2003:121.
Personlig kontakt
Albin, A. Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Telefonsamtal, 018-67 40 00. 18-12-07.
Bratt, P. Processingenjör, Skövde kommun, 16-11-07.
Eriksson, P. Biogas i Brålanda – projektmöte inför aktuella uppsats. Vänersborg, 13-09-07.
Eriksson, P. Hushållningssällskapet väst. Faktafrågor besvarade via mail, 22-11-07 och 30-11-07.
Gullin, P. Dahlbergs slakteri. Telefonsamtal, 070-951 24 11. 03-12-07. Persson, P-E. Svensk Växtkraft AB. Telefonsamtal, 021-39 35 65. 16-12-07. Widell, S. Statens Jordbruksverk. Telefonsamtal, 036-15 50 00. 15-12-07.
Övrigt
EU:s medlemsstater.
http://europa.eu/abc/european_countries/eu_members/index_sv.htm, 11-12-07.
Svensk Växtkraft AB. http://www.vafabmiljo.se/artikel.asp?strukturId=105,
14-12-07.
SWEDAC. www.swedac.se, 13-12-07.
VAFAB. Regelförfrågan från VAFAB till KRAV, Uppsala den 16-01-03. VAFAB. Beslut om regelförfrågan från VAFAB, av KRAV, Uppsala den 19-08-03.