Undersökningen gick ut på att redogöra för de olika värderingarna och synsätten som graffitimålare och aktörer i Karlstad har på graffiti. För att få svar på frågan har jag intervjuat graffitimålare, Karlstads kommun, Kultur- och fritidsnämnden, polisen och Konstfrämjandet. De har alla en stor del i hur graffiti utövas och får utövas i Karlstad. Karlstads kommuns Tim Hontwedt är både kultursamordnare och anställd för att ha hand om graffitifrågor i Kommunen. Han medlar mellan graffitimålare och politiker och arbetade länge för att Karlstad skulle få en laglig graffitivägg. Arbetet för fler lagliga väggar fortgår och dialogen alla aktörer emellan är viktig för att arbetet ska fungera. Kultur- och fritidsnämndens ordförande Per Inge Lidén är för graffiti som konstform och har till och med främjat konstformen under Miljöpartiets kongress i Karlstad för några år sedan. Han anser att det behövs fler lagliga väggar men att det inte är möjligt politiskt just nu men trots det har de ofta en dialog politiker emellan. Nu fick jag intervjua en politiker som har en positiv syn på graffiti. Resultatet skulle med största sannolikhet varit annorlunda om jag hade intervjuat en person som varit negativ. Konstfrämjandets Jan Ove Ekstedt är också positiv till graffiti och tycker det är ett uttryck som bör finnas. Konstfrämjandet jobbar ihop med projektet Skapande skola och i och med Skapande skola har även graffitimålare fått chansen att visa upp sin konst i skolor. Konstfrämjandet har även haft utställningar både med graffitikonstnärer och med personer som genom sitt graffitimålande utvecklat andra konstformer.
En frågeställning var om någon av aktörerna har ett synsätt på graffiti som sticker ut och skiljer sig från de andras. Om det är en aktör som avviker med sin syn på graffiti så är det polisens. Detta är inget jag är förvånad över utan snarare hade räknat med. De tycker inte om lagliga väggar och har ingen åsikt om det behövs fler lagliga väggar i Karlstad. Eftersom polisen inte har några åsikter angående den lagliga verksamheten i Karlstad så fokuserar de på den olagliga och har på så vis ett synsätt på graffiti som kriminellt. De arbetar för att utreda olaglig graffiti och få ner antalet ”klotterärenden”. De framhäver också att skolan är nyckeln till samhället. Under 1990-talet så arbetade en polis aktivt tillsammans med graffitimålare och den olagliga
graffitin i stadskärnan försvann nästan helt vid den tidpunkten. Dock är inte detta något som de verkar göra idag.
En av frågeställningarna var om barn och unga får utrymmet att måla graffiti i Karlstad och om aktörerna uppmuntrar dem. Karlstads kommun har flera projekt som stämmer in på Kulturpropositionen och särskilt deras mål att uppmärksamma barn och ungas rätt till kultur. I Karlstad finns UNO och även flera andra fritidsgårdar med olika inriktningar. Med hjälp av ovan nämnda Skapande skola har de även olika projekt i skolor. När det gäller graffiti är det UNO som arbetar med det. De har anordnat workshops och kurser i konstformen. Det finns flera sätt för barn och unga att utöva graffiti lagligt i Karlstad. Den gång som Kulturpropositionen själv kommit upp under intervjun utan att jag behövt fråga om den var när jag intervjuade Konstfrämjandets Jan Ove Ekstedt. Där var det Ekstedt själv som tog upp Skapande skola. De andra fick jag först fråga om hur de jobbar med Kulturpropositionen för att få svar. Kulturpropositionen är något som används och som passar in på mycket av arbetet men det känns ändå som att det inte är något som det talas om varje dag varken hos kommunen eller Kultur- och fritidsnämnden.
Alla jag har talat med håller med om att det är otroligt svårt att definiera skillnaden mellan graffiti och klotter. Jag har märkt under undersökningens gång att det är flera som hellre vill använda ordet klotter än graffiti, även om mina frågor handlat om laglig graffiti. De sätter då en värdering i ordet som är svår att få bort. Kan graffiti vara graffiti även när det är olagligt utfört? Enligt mig så kan det vara det. Det blir inte automatiskt klotter för att det är olagligt utfört. Men det är en svår fråga och det tas upp i både Jacob Kimvalls bok och Maivor Grundhs rapport. Det är intressant att det lades så mycket pengar från olika projektägare in i projektet ”Ett tryggare och renare Karlstad” och att projektets resultat inte alls blev så bra de hoppats på. Den olagliga graffitin var efter projektets gång fortfarande ett problem. Målet med projektet var att helt ta bort den olagliga graffitin och detta är något som jag tror aldrig kommer att kunna ske.
Det är svårt att ta bort all olaglig graffiti samtidigt som jag kan tycka att det tillhör stadsbilden. Men det är även problematiskt då det är någon som äger ytan det utförs på. Det läggs mycket pengar varje år på sanering. Om det funnits en laglig vägg
närmare citykärnan i Karlstad så kanske inte den olagliga graffitin skulle utövas i samma utsträckning. För som Målare A säger så målas det graffiti för att målarna vill att det ska synas. De vill att någon ska se deras målningar. Det verkar överlag som det är politikerna som sätter stopp för graffitin. Som jag tidigare nämnt handlar det inom vilket parti som politikerna är verksamma inom. Det är tydligt att de borgliga partierna har en mindre tolerant syn av graffiti än till exempel Miljöpartiet. Detta märks i Stockholm. Nu finns det många graffitikonstnärer som ställer ut på museer och gallerier. Flera av mina respondenter tror att graffiti kommer ges större yta på gallerier och konsthallar. Att det kommer se annorlunda ut om tio år. Graffitin har då fått en större plats och är kanske på väg att bli accepterad inom konstfältet. Det kanske inte läggs så mycket energi åt att diskutera om det är konst eller inte, utan att graffiti respekteras som vilken konstform som helst. Just nu känns det som att man hela tiden får definiera skillnaden mellan graffiti och klotter, och att det bara är den lagliga tolkningen av graffiti som kan vara konst.
Det är en strid i konstfältet genom att vissa parter vill främja graffitin medan andra inte vill det. På det viset är det svårt att få graffiti att bli en del av konstens fält. Vissa politiker och polisen menar att laglig graffiti föder olaglig graffiti. Pierre Bourdieu skriver om att olika positioner i fältet skapas utifrån lagar i fältet och individens kapital. Det märks att politikerna har en stor roll för vad som får göras och inte får göras med graffiti i Karlstad. Det är politikerna som bestämmer om en laglig vägg får finnas på kommunens mark. Så för att laglig graffiti ska få utövas i Karlstad så behöver politiker komma överens med graffitimålarna och kommunen. Dessa aktörer måste ha en dialog. Det verkar av undersökningen som att de har en dialog mellan varandra men att uppföra en laglig vägg tar tid att organisera. Jag har märkt under undersökningens gång att allt inte är så svart och vitt som jag trodde innan. Att det skulle vara enkelt att uppföra en laglig vägg, men det krävs hårt arbete för att det ska hända och inte minst måste aktörerna vara överens. Det finns flera olika sätt att arbeta för att främja graffitin mer i Karlstad och vissa exempel har jag presenterat. Som att anordna graffitiworkshops med seniorer vid seniorernas hus. Eller som Judith F Baca att tillsammans med ungdomar som har det besvärligt arrangera projekt under sommaren som går ut på att måla Värmlands historia på lagliga väggar.
Eller som Målare B förslag att man kan arrangera att måla ett motiv tillsammans, alla som vill.
Jacob Kimvall skriver i Noll tolerans - Kampen mot graffiti att i Stockholm stad kriminaliseras all graffiti oavsett om den är laglig eller olaglig. Men att det inte har med graffiti att göra utan med politik (14). Än en gång har vi den politiska aspekten. Vissa personer kämpar hårt för att förbjuda en konstform. Det blir inte heller bättre när en av fältets viktigaste personer, vår kulturminister anser att graffiti är olagligt till sin natur och att det inte kan vara konst. Att säga att något är till sin natur olagligt stämmer inte eftersom graffiti är ett kulturfenomen, det har inte en natur enligt Jacob Kimvall (Kimvall 14). Politikern Robert Warholm tyckte att den lagliga väggen i Karlstad skulle resultera i rekrytering av klottrare (Schmidt). Då drog han paralleller direkt från ett lagligt alternativ till något som görs olagligt. Att de personer som målar lagligt vid väggen är samma personer som sedan målar olagligt på andra ställen.
Jag tror att vi är på väg mot ett mer tolerant samhälle när det gäller graffiti. Städer tar bort sin nolltolerans och arbetar för graffitin istället för mot den. Det är en lång väg kvar och det behövs ett större accepterande från politiker och allmänheten för graffiti enligt mig. Synen på graffiti borde ändras till att man skiljer på lagligt och olagligt. För visst kan man anse att det är en problematik med olaglig graffiti men att det är en konstform som kan främjas på ett lagligt sätt. Det märks att Karlstad kommun jobbat hårt med att få lagliga väggar och att de försöker främja graffitin och få graffitimålarna att lagligt få uttrycka sig. Inte minst nu när det blev officiellt att Walls of fame kommer till Karlstad i augusti 2013 för att hylla den lagliga väggen. Så den lagliga väggen, UNOs arbete med workshops och utbildningar tillsammans med andra aktörer, kulturnatten med mobila väggar och inte minst medlandet mellan graffitimålare och kommunen, är alla viktiga arbeten för barn och unga och deras rätt att utöva graffiti. Det är ett betydelsefullt arbete och förhoppningsvis kommer det arbetet även fortgå i framtiden.
5.1 Förslag på fortsatt forskning
Det finns mer att undersöka om graffiti. Det jag gjort nu är bara att fokuserat på en liten del. Det tillkommer hela tiden mer och mer intressanta synpunkter som är värda att fokusera på. Förslag för fortsatt forskning inom ämnet är politikers syn på graffiti. Varför är synsättet mellan dem ibland så annorlunda? Det märktes i mina resultat att det var meningsskiljaktigheterna i det politiska styret som verkade vara det största problemet med att försöka få fler lagliga väggar skulle uppföras. Ett annat förslag på fortsatt forskning är att följa graffitimålare från vägen vid lagliga och olagliga väggar till mötet med konstskolorna. Hur deras uttrycksätt och konstform ändras när det väljer att skolas på konstskola. Blir deras konstnärliga uttryck annorlunda och märks det att de är graffitimålare i grund och botten? Dessa ämnen vore värda att forska vidare om.