Graffiti i Karlstad

Graffiti i Karlstad

En konstform som väcker starka reaktioner

Graffiti in Karlstad

An art form that arouses strong reactions

Helen Svanström

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier

Nivå/Högskolepoäng: C-nivå/15 hp Handledare: Eva Zetterman Examinator: Adrian Velicu 2013-05-28

Abstract

Graffiti is a subculture that came to Sweden in the 1980's. Together with rap and breakdance it formed its own culture and graffiti became an art expression. Many people associate graffiti with illegal tags on the city walls and in many cities it became a huge problem. But it can also be considered as an art form and Karlstad is one of the cities that have legal walls for people to practice graffiti.

The purpose of this study is to get the point of view on graffiti in Karlstad by the graffiti writers, the municipality of Karlstad, the board of Culture, the police and Konstfrämjandet. Are the views on graffiti different between these participants?

Another purpose is to explain how the participants in the study encourage children and youth to practice graffiti. I have also looked at how Karlstad municipality is working with the Swedish culture policies goals and if they follow the goals in their daily activities with children and youth.

The result of the study is that the point of view isn’t quite so different as I thought in the beginning of my work. Almost all of the people I have talked to think of graffiti as an art form and want to find ways to let people practice graffiti in legal ways. One problem with graffiti is the illegal graffiti that the participants don’t want to support.

It is also a difference in opinion between the politicians in the city, some of them want to encourage art and some of the politicians want to restrain the graffiti. The Swedish police have the least consistent view on graffiti of my interview objects.

Innehållsförteckning

1 Inledning 4

1.1 Tidigare forskning 4

1.2 Syfte och frågeställning 5

1.3 Tillvägagångsätt och metod 5

1.4 Teoretiska utgångspunkter 7

1.5 Disposition 9

2 Graffiti 10

2.1 Historik 10

2.2 Benämningar 12

2.3 Nolltolerans mot klotter i Karlstad 13 2.4 Projektet ”Ett tryggare och renare Karlstad” 14

3 Graffiti i Karlstad 17

3.1 Värderingar av orden klotter och graffiti 17

3.2 Lagliga alternativ 19

3.3 Karlstad som graffitistad 21

3.4 Hur arbetar aktörerna med graffiti? 22

3.5 Sanering 24

3.6 Graffitins framtid 26

4 Utbud och restriktioner 27

4.1 Kulturutbudet för barn och unga i Karlstad 27

4.2 Graffiti i konstens finrum 29

4.3 Nolltolerans i Stockholms stad och Karlstads kommun 31 4.4 Hur kan graffiti användas i Karlstad? 32

5 Avslutande diskussion 36

5.1 Förslag på fortsatt forskning 40

Källförteckning 41

1 Inledning

Graffiti finns runt om oss dagligen, oavsett om vi vill eller inte och oavsett vad vi tycker om graffiti som konstform. Jag har aldrig utövat graffiti själv men har människor i min omgivning som har målat och som fortfarande målar graffiti och innan jag påbörjade denna undersökning visste jag inte mycket om graffiti. Jag hade hört olika synpunkter om graffiti och ville fördjupa mig mer i ämnet. Graffiti är en konstform som blir förknippad med kriminalitet och det är inte alla som vet att det går att utöva graffiti på ett lagligt sätt med hjälp av lagliga graffitiväggar. Graffitimålarna får även stå till svars för anklagelser från både politiker och från allmänheten. Det är viktigt att redogöra för vilka olika synsätt det finns på graffiti i Karlstad, och bland aktörerna som arbetar med graffiti.

1.1 Tidigare forskning

Jacob Kimvall publicerade 2012 sin bok Noll Tolerans - Kampen mot graffiti som handlar om nolltoleransens Stockholm. På grund av nolltoleransen mot graffiti i Stockholm är det svårt att utöva graffiti och boken tar upp saknaden av lagliga väggar och problematiken med att förbjuda konstformen. Det går att dra paralleller till Karlstads kommun eftersom Karlstad har en uttalad nolltolerans mot klotter.

Jag har även använt mig av Maivor Grundhs IKU-rapport Kan Karlstad bli klotterfritt som baserades på projektet ”Ett tryggare och renare Karlstad” vilket pågick mellan 2003-2006. Rapporten är den enda jag hittat som berör ämnet graffiti i Karlstad och den har varit till mycket hjälp i mitt arbete. Jag tar upp den i ett eget avsnitt längre fram i undersökningen på sidan 14. Det har skrivits om graffiti och vägen till att få lagliga väggar i Karlstad i dagstidningar och om baksidorna av graffiti som till exempel att politiker tror att lagligt graffitimålande föder olagligt målande och att sanering av olagligt graffitimålande kostar Karlstads kommun stora summor pengar varje år.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att redogöra för de olika uppfattningar som graffitimålarna, Karlstads kommun, Kultur- och fritidsnämnden, polisen och Konstfrämjandet i Karlstad har på graffiti. Finns det likheter aktörerna emellan eller skiljer sig deras åsikter åt. Jag vill också undersöka om barn och unga har tillgången till att utöva laglig graffiti.

Mina frågeställningar är:

• Vilka olika synsätt finns det på graffiti bland aktörer i Karlstad?

• Finns det stora skillnader mellan aktörernas synsätt?

• Uppmuntrar aktörerna barn och unga att utöva graffiti?

När jag började min undersökning hade jag som syfte att redogöra för synen på graffiti i Karlstad med omnejd. Jag märkte direkt att det inte skulle fungera att ha med grannkommuner till Karlstad eftersom jag snabbt fick tag i en stor mängd av information om bara en stad. Så jag valde att begränsa mig till Karlstad. Det visade sig under arbetets gång att det var det rätta eftersom jag då kunde fokusera på en stad och dess aktörers synsätt och värderingar: graffitimålare, kommunen, polis, Konstfrämjandet och politiker. Materialet blev på detta vis mer ingående än om jag hade haft med grannkommunerna i undersökningen.

1.3 Tillvägagångsätt och metod

Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer för att jag vill få fram de värderingarna som de jag intervjuat har på graffiti. Intervjuerna kom att vara ett samtal eftersom jag inte höll mig strikt till frågorna och i vissa fall så blev frågorna på det viset besvarade utan att jag behövde ställa dem. Jag har alltså använt mig av en låg grad av standardisering (Patel och Davidson 81). Jag spelade in samtalen med min telefon och transkriberade sedan inspelningarna till text. Varje intervju var mellan 35-55 min.

Mitt urval av intervjupersoner gjorde jag på följande vis. Jag frågade kommunvägledarna vid bibliotekshuset i Karlstad om vem jag skulle tala med angående frågor om graffiti i kommunen och blev hänvisad till Tim Hontwedt som ville svara på intervjufrågor. Konstfrämjandet mailade jag till för att få en annan syn på graffiti och fick där intervjua Jan Ove Ekstedt. För att få en politikers synvinkel kontaktade jag kontaktpersonen för Kultur- och fritidsnämnden och blev hänvisad till Per Inge Lidén. Polisen kontaktade jag genom mail på deras hemsida för att sedan bli uppringd av en polis som har hand om klotter i Karlstad. Jag fick tips av bekanta att det fanns graffitimålare som skulle vara intresserade av att svara på intervjufrågor och jag kontaktade dem via mail.

En av intervjuerna utfördes via telefon. Samtidigt som jag intervjuade skrev jag ner stödord och efter intervjun skrev jag ner allt medan jag hade det färskt i minnet.

Intervjuerna med Jan Ove Ekstedt och Tim Hontwedt gjordes tidigt i min undersökning och vissa av de frågorna jag ställde var inte så relevanta för arbetet eftersom syftet har ändrats under vägens gång. Alla intervjupersonerna har varit tjänstemän förutom graffitimålarna. Med graffitimålarna gjorde jag intervjuerna via mail och svaren blev utförliga. Anledningen till att det blev intervjuer via mail var för att både jag och målarna tyckte att det var enklast på det viset. Jag har valt att kalla de två graffitimålare jag intervjuat för Målare A och Målare B eftersom de vill vara anonyma. Även jag tycker att det är viktigt att de är anonyma, vilket jag var öppen med redan vid första kontakten med dem. Jag har även refererat till dem med hen i undersökningen för att ytterligare anonymisera dem och det är inte heller relevant för undersökningen vilket kön de har.

Utöver dessa intervjuer har jag haft mailkontakt med Josefin Berger som är kulturutvecklare på Region Värmland, Ulrika Krantz Tedfelt som jobbar på Karlstads elnät och med ansvarig person på Teknik- och fastighetsförvaltningen. Utifrån de etiska aspekterna har jag utgått ifrån Vetenskapsrådets fyra etikregler för mina informanter. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Patel och Davidson 62-63). Dessa etikregler är viktiga att följa för att informanten ska känna sig så trygg som möjligt med sin medverkan i undersökningen. Alla som nämns vid namn i uppsatsen har

själva meddelat att det är okej och deras svar har jag hanterat på ett sätt så enbart jag själv kan ta del av dem.

Som källmaterial har jag har valt att använda mig av Noll Tolerans - Kampen mot graffiti av Jacob Kimvall, Maivor Grundhs IKU rapport Kan Karlstad bli klotterfritt?

Malcolm Jacobson Graffitins historia, Staffan Jacobsons konstvetenskapliga avhandling Den spraymålade bilden – graffitimåleriet som bildform, konströrelse och läroprocess, Per Anderssons Medan Svensson åt plankstek - En reseberättelse från graffitins hemliga värld, Pierre Bourdieus Konstens regler samt Kultur och Kritik.

Förutom dessa är flera av mina källor tidningsartiklar om graffiti.

Jag har utgått från Tid för kultur, kulturpropositionen från 2009 och målen för att uppmärksamma barn och ungas kreativitet och rätt till kultur. Propositionen har varit en användbar källa under arbetet och jag har använt den genom att redogöra propositionens mål med aktörernas arbete med barn och unga. Jag kommer använda denna proposition och notera om Karlstads kommun följer målen när det handlar om graffiti. Graffiti är ändå en stor del av flera ungas liv och ett tecken på kreativitet. Jag har haft kulturpropositionen i åtanke när jag gjort intervjuerna. Pierre Bourdieus teori om fältbegreppet har varit en viktig teoretisk utgångspunkt. Jag ser graffiti som en konstform som försöker ta sig in i konstens fält och analyserar aktörers positioner inom detta fält.

1.4 Teoretiska utgångspunkter

Jag har utgått från Pierre Bourdieus teori om fält som är baserad på sociala relationer.

Pierre Bourdieu nämner inte gärna samhället utan refererar hellre till det som ett fält.

Det krävs att ett fält ska vara autonomt för att ett fält ska betraktas och få status som ett fält. Med autonom menas att fältet är självständigt i förhållande till andra fält.

Donald Broady skriver i Kulturens fält om Pierre Bourdieus sociologi att: ”Fält uppstår där människor strider om symboliska och materiella tillgångar som är gemensamma för dem”, som till exempel pengar och erkännande inom fältet (Broady). ”Ett fält är ett system av relationer mellan positioner. Ett socialt fält kan

definieras som ett system av relationer mellan positioner vilka besättes av människor och institutioner som strider om något för dem gemensamt”, skriver Pierre Bourdieu i Konstens Regler (9). Inom konstens fält finns förutom konstnärer även gallerister, konstforskare och författare samt institutioner som bland annat museer, gallerier och konstskolor (Bourdieu 2000, 10).

I fältet strider den agent som försöker ta sig in i fältet med den som redan har en plats i fältet. Enligt Pierre Bourdieu vill inte den person som redan har en plats ha konkurrens i fältet, därför uppkommer en strid mellan dem (Bourdieu 1991, 127).

Fältet är också ett ställe där vi kan slå oss igenom med hjälp av en insats (Bourdieu 1991, 128). Både symboliskt och materiellt. I konstens fält så kan det symboliska vara att du blir erkänd som konstnär eller konstskribent. För att graffiti ska kunna ta en plats i konstens fält så måste flera parter vara överens om att graffiti bör få en plats.

Graffiti kan med hjälp av till exempel gallerister eller skribenter i konstens fält konsekreras och uppnå en högre position inom konstens fält. När en gallerist ställer ut graffiti så blir det mer accepterat. Det samma händer när en konstskribent skriver om graffiti, då kommer konstformen ett steg närmre ett erkännande inom konstens fält.

Dock behöver det inte enbart vara aktörer i konstens fält som kan hjälpa till med konsekration. Det kan till exempel även vara politiker utanför konstens fält som är positiva till konstformen och som vill främja den. På detta vis kan aktörer och institutioner både i konstens fält och utanför legitimera något som vill ta sig in. I detta fall graffiti.

Pierre Bourdieus teori om kapital utgår från fyra olika kapital, symboliskt, kulturellt, ekonomiskt och socialt kapital. Med dessa kapital förklarar Pierre Bourdieu hur makt och position kan omvandlas och även växa. De olika kapitalen har man till exempel på grund av sin bakgrund, sina studier eller sin ekonomiska situation. När en graffitimålare går från att måla på stan till att bli erkänd konstnär som ställer ut på gallerier så har hen omvänt sitt kulturella kapital till ett ekonomiskt då hen faktiskt kan tjäna pengar på sin konst. Bourdieus begrepp är användbara för mig, mest användbart är fältbegreppet. Om konsten är ett fält så är graffiti en konstform som vill ta sig in i fältet. Det finns olika aktörer som strider för och emot att detta ska kunna ske. Förutom graffitimålarna själva så finns kommunen och kulturpolitiken som bestämmer hur strukturen ser ut. Det finns även gallerier och museitjänstemän som

bestämmer om graffiti får nå ut i konstens fält. Det finns goda förutsättningar för graffiti i Karlstad. Det gäller bara att graffiti ska behandlas som vilken annan etablerad och accepterad konstform och att fältets aktörer inte sätter stopp för graffitin. Det finns flera positioner inom fältet och flera av dem måste samverka för att graffiti ska kunna utövas lagligt. För att få reda vilka olika värderingar det finns på graffiti i Karlstad så är jag tvungen att redogöra vilket förhållande de olika aktörerna har mellan varandra. Hur ser graffitins bakgrund ut och är det annorlunda idag gentemot hur det var för 10 år sedan och hur kommer det vara om resterande 10 år.

1.5 Disposition

I kapitel två redogör jag för graffitins bakgrund. Här finns även ett avsnitt där graffiti och klotter redovisas och hur orden definieras. Detta är även relevant för mitt arbete då klotter används nedvärderande och att graffiti har kallats för klotter även när det är lagligt utfört. Under Kapitel tre finns resultaten från intervjuerna med aktörernas synsätt på graffiti i Karlstad. I kapitel fyra tar jag upp hur aktörer i Karlstad jobbar med graffiti utifrån kulturpropositionen. Här redovisas även hur andra städer och länder har jobbat med graffiti och exempel på graffitimålare som blivit erkända konstnärer som Nug och Blue. Jag redogör för hur Stockholms stad har en uttalad nolltolerans mot graffiti och Karlstad har en nolltolerans mot klotter och hur dessa kan jämföras med varandra. Avslutningsvis under kapitel fem diskuterar jag resultatet av min undersökning och analyserar vad jag har kommit fram till. Här finns också förslag på fortsatt forskning.

2 Graffiti

2.1 Historik

När den italienska staden Pompeji grävdes fram under 1700-talet så hittades texter och bilder på väggarna i den nu utgrävda staden. Detta kallar Staffan Jacobson för namn- och minnesgraffiti. Han nämner också att fram till nu så är denna typ av graffiti mer inriktad på att meddela att ”jag var här” (22). Liknande uttrycksätt har även påvisats i Roms katakomber och i medeltida kyrkor (Nationalencyklopedin).

Under andra världskriget så skrev de amerikanska soldaterna ”Kilroy was here” på nya platser de anlände till. Till detta användes vanlig penna och eftersom meddelandet fördes vidare till nya platser av nya människor så fick det namnet vandringsklotter (M. Jacobson 12). ”Kilroy was here” kan liknas med hur en tag ser ut idag. Den stora skillnaden mellan de båda är att vandringsklotter skrevs av flera olika personer och en tag som vi ser den idag är personlig för en graffitimålare. Flera olika personer har inte samma tag så länge de målar som individer. En tag är enligt Nationalencyklopedin en namnteckning som är hemligt utformad, och det vanligaste är att tagen är ett påhittat ord eller ett alias som står för graffitimålaren själv. Exempel på tags från svenska målare är Blue, Nug och Karma.

År 1967 skrev en kille med namnet Cornbread ”Cornbread loves Cynthia” i det offentliga rummet och han sägs vara den första writern (S. Jacobson 24). En writer är ett engelskt begrepp för en person som målar graffiti. Han började sedan skriva Cornbread med sprayfärg på bussar och på gator i sin hemstad Philadelphia, USA.

Detta spred sig i flera olika stadsdelar och ungdomarna började umgås och skriva sina olikt utformade tags. Cornbread säger: ”Graffiti var mitt sätt att fly från det svåra livet i ghettot. Jag var inte med i gängkrig och slagsmål. Jag sprejade istället” (M. Jacobson 7). Det blev senare vanligt att lägga till gatunamn efter sitt vanliga alias. Julio 204 och Taki 183 är två exempel på writers som gjorde detta. Taki 183 taggade inte bara i stadsdelen som han bodde i utan över hela New York. Han blev snabbt erkänd och var den första som fick ”fame” genom media på grund av att New York Times skrev en artikel om honom den 21 juli 1971. Med fame menas att en graffitimålare blivit känd

för något hen utfört. Efter att artikeln publicerats så spreds taggandet ännu mer i New York. Efter några år utövade flera tusen ungdomar graffiti i USA. I början av 1970- talet handlade det mest om att skriva sin tag. De stora graffitimålningarna kom först senare. Det var vid den här tidpunkten som det bildades crews, ett gäng målare som tillsammans målar målmedvetet. De målar inte alltid samtidigt men de hjälps åt att skriva deras crews tag så det blir välkänt. Taggen håller de för sig själva inom sitt crew och bara de som är med där har tillåtelse att skriva den. En tag som ett crew har är ofta en förkortning och några exempel på detta är WCH – Working class heroes, WOL -Way of life och DCA – Da concrete artists.

Under 1970-talet blev taggarna sporadiskt mer och mer som målningar. Det gick nu att byta munstycken på sprayburkar och det gjorde att det blev lättare att måla olika sorters linjer. Målarna kunde få både breda och smala linjer och det resulterade i att det blev större variation i målningarna och det gick lättare att spraya större ytor. De kunde laborera med hjälp av munstycken. År 1974 målades den första tågvagnen. En hel tågvagn som täcktes med graffiti kallas wholecar. Då var det inte bara tags som skrevs utan stora målningar med figurer, moln, djur, ytor täckta med färg och landskap. År 1977 målades även ett wholetrain, som är ett helt tåg som är övermålat.

Detta tåg bestod av 10 tunnelbanevagnar som var täckta med julhälsningar i graffitiform eftersom det vid tidpunkten närmade sig jul (M. Jacobson 38). Stora väggar var också populärt att måla på, stora ytor gav stora målningar. Det var även nu under 1980-talet som graffitin spred sig till Europa och Sverige. År 1984 räknar den svenska graffitikulturen som sitt startår. Det var detta år allt startade i Sverige (Andersson 56). Sensommaren 1984 hade två filmer premiär på Svenska biografer och på SVT, vilket sägs ha skapat stort intresse hos blivande graffitimålare. Beat Street och Style Wars. Style Wars handlar om graffitin i New York där ett dokumentärteam följer några graffitimålare och filmen blev snabbt populär hos ungdomarna i Sverige. Staffan Jacobson skriver i Den spraymålade bilden att filmen hade stor betydelse för graffitimåleriets etablering i Sverige och i resten av västvärlden (37).

2.2 Benämningar

Finns det någon skillnad på graffiti och klotter? Enligt Brottsförebyggande rådet är klotter det kriminella uttrycket och graffiti det lagliga uttrycket (”Klotter/skadegörelse”). Det märks att det är problematiskt för de jag har intervjuat har även de haft problem med att definiera graffiti och klotter. Det har framkommit att det är svårt att förklara orden i både Jacob Kimvalls Noll Tolerans - Kampen mot graffiti och Maivor Grundhs Kan Karlstad bli klotterfritt? Det är enkelt att kalla all olaglig graffiti för klotter. Men det kan även enligt mig vara graffiti när det utförs olagligt. Slår man upp ordet graffiti i Nationalencyklopedin så får man följande definition.

Graffi´ti ital., plur. av Graffito ”ristning”, ytterst av grek. Gra´phö, ”skriva”) kan utgöras av text, bild eller bådadera, ristat, skrivet eller målat, oftast olovligen på offentliga platser eller annans egendom för att dekorera eller för att uttrycka åsikter och känslor. Ibland används det svenska ordet klotter (Nationalencyklopedin).

Enligt denna definition är det alltså mycket möjligt att kalla all graffiti för just graffiti.

Så varför kan vi inte göra det? Klotter och graffiti används för att skilja mellan fult och snyggt enligt Jacob Kimvall (Kimvall 33). Det finns alltså en värdering i orden.

Vad som är fult och snyggt är en subjektiv fråga och ingen kan bestämma det åt den enskilda individen. Det kan alltså tala mer om personen i fråga som väljer sitt ord än om ordet själv. Att den person som kallar all graffiti för klotter inte tycker om graffiti överlag och då använder ett nedsättande ord för att beskriva det (Kimvall 34). Det läggs en värdering i ordet klotter.

Även Maivor Grundh tar i Kan Karlstad bli klotterfritt upp att definitionen av graffiti och klotter är problematisk. Hon skriver: ”Kan till exempel slarvigt skriven text av typ könsord eller bara planlöst ritade streck på en yta, kallas för graffiti om det är lagligt utfört?” (Grundh, 20). Det lagliga uttrycket graffiti och det kriminella uttrycket klotter tar inte hänsyn till om det är konst eller inte, bara om det sker lagligt eller olagligt. Nu har jag valt att kalla graffiti för laglig eller olaglig graffiti för att förklara om det är lagligt eller olagligt utfört. Använder jag ordet klotter så är det för att citera någon annan. Jag har även frågat mina respondenter hur de definierar skillnaden

mellan graffiti och klotter. I andra konstformer så används inte nedlåtande ord på samma sätt som inom graffitin, oljemålningar beskrivs till exempel inte som kladd.

2.3 Nolltolerans mot klotter i Karlstad

Karlstads kommun har en så kallad nollvision och nolltolerans mot klotter. År 2005 sa kommunfullmäktige i Karlstad nej till ett medborgarförslag att skapa en laglig graffitivägg. Kommunen deltog under tiden för förslaget i projektet kallat ”Ett tryggare och renare Karlstad” där en av utgångspunkterna var att det inte skulle finnas en laglig graffitivägg (”Kort från kommunstyrelsen”). Därefter fick samverkansgruppen för barn och ungdom i uppdrag att ta fram ett förslag hur graffiti kan utövas i Karlstad på ett lagligt sätt genom ett graffitiforum. Tim Hontwedt och Mazdak Haghanipour hade redan då drivit frågan om graffiti länge i ungdomsfullmäktige och fick uppdraget att resa runt och se hur det ser ur i andra städer och länder. Rapporten efter resan togs upp i Kultur- och fritidsnämnden och där beslutades att en verksamhet för graffiti i Karlstad skulle skapas och två personer anställas som handledare för 160 000 kr.

År 2008 intervjuas tre graffitimålare i Karlstad av Värmlands folkblad. Alla tre var positiva till initiativet till lagliga väggar. De var även säkra på att om de skulle finnas lagliga väggar så skulle målandet på olagliga ställen bli mycket mindre. Folkpartisten Robert Warholm var inte så nöjd med idén angående lagliga väggar och sade: ”Vi har ett beslut om nolltolerans mot klotter och ändå ska vi alltså bidra till att rekrytera klottrare” (Schmidt).   I graffitikulturen finns koder och ”lagar” att följa även när det målas graffiti som förs över från äldre till yngre. Du bör inte måla på kyrkor, kyrkogårdar, privat ägda hus eller bilar. Och detta verkar vara koder som väldigt många följer. Tim Hontwedt som är kultursamordnare på Karlstads kommun ansåg 2008 att: ”Kommunens initiativ med nolltolerans mot klotter och ett tryggare och renare Karlstad har inte hjälpt för att det klottras massor ändå. Nu är det dags att prova ett annat sätt” (”Graffitiforum på G i Karlstad”). Tanken med graffitiforumet var att få målarna att måla på andra material än husväggar. De mobila kuberna som används under kulturnätterna som äger rum varje höst är ett sätt, lagliga väggar är ett annat. De mobila kuberna är enkla att flytta och har därför stora användningsområden.

Under kulturnatten som arrangeras varje höst har Karlstads invånare i alla åldrar kunnat prova på att måla graffiti. Det har varit populärt. Politikern Robert Warholm sa till Värmlands Folkblad 2008 att samtidigt som han inte är emot graffitin som konstart tyckte han beslutet var konstigt eftersom han inte tror att utövarna kan hålla sig till den lagliga sidan. Norrköping är ett exempel på en stad där det har fungerat att ha haft en laglig vägg. Där har den lagliga väggen funnits sedan 1994 och den olagliga graffitin har minskat (van Luik). Eftersom majoriteten i Karlstad var för förslaget för en laglig graffitivägg så gick förslaget igenom i mars 2008 och den lagliga väggen var uppskattad av graffitimålarna i Karlstad.

En av de lagliga väggarna som Karlstad har haft är Kannikenäset som ligger på väg mot Hammarö. Enligt Målare A var den bara laglig under en kort tid och specifikt när det var kommer hen inte ihåg. Numera är det inte lagligt att måla där trots att väggen fortfarande existerar. Efter det uppkom lagliga väggar vid BMX-banan vid Edsgatan i Karlstad efter beslutet 2008. En av väggarna var en wallride som användes till att åka BMX på. De andra lagliga alternativen var två av de mobila kuberna. Dock var de mobila kuberna en nödlösning eftersom de är så små. Det får då inte plats så många målare där samtidigt. En vägg av betong är bättre att måla på än väggar av trä eftersom betongen inte suger åt sig någon färg anser Målare A. 2010 fick Tom Hontwedt och Karlstad kommun igenom den lagliga väggen som ligger vid vattenreservoaren uppe vid stadsdelen Rud och som idag är den enda lagliga väggen som finns. Karlstads kommun har också kvar de mobila kuberna som används vid olika projekt, till exempel vid kulturnatten som jag nämnde ovan.

2.4 Projektet ”Ett tryggare och renare Karlstad”

År 2003 påbörjades ett projekt i Karlstad som fick namnet ”Ett tryggare och renare Karlstad”. Projektet gick ut på att få bort den olagliga graffitin i Karlstad. Målet var som namnet visar att få Karlstad att bli tryggare och renare (Grundh 5). Mellan 2003 och 2006 var det flera aktörer som var med i projektet, till exempel KBAB, Värmlandstrafik och Kultur- och fritidsförvaltningen. Det märks på projektets namn att initiativtagarna till projektet inte tycker att graffiti och trygg kan höra ihop. I rapporten som utvärderar projektet Kan Karlstad bli klotterfritt? skriver Maivor

Grundh om ordet klotter och använder klotter när det är olagligt utfört.

Brottsförebyggande centrum i Värmland tog initiativet till projektet 2003 och sen fick aktörer köpa in sig för att vara med. Aktörerna som köpte in sig blev projektägare och fick betala 14 000 kr för första året och för de två resterande år 20 000 kr per år. 54 000 kr per projektägare för tre år. Projektägarna, styrgrupp och projektledare träffades två gånger per år för att prata vad som skett och vad som gjorts. Några valde dock att hoppa av redan innan hela projekttiden hade gått ut för att de inte märkt någon skillnad med den olagliga graffitin i Karlstad och ville därför inte betala för något som de kände att de inte fått nytta av (Grundh 37). Intervjuer och enkäter har gjorts i projektet för att få fram värderingar och synsätt på graffiti och klotter. De som var tilldelade enkäter var elever vid två skolor i Karlstad, graffitimålare och även invånare i Karlstads kommun.

Det var viktigt för projektgruppen att ha en dialog med graffitimålare som målat olagligt och det enda graffitimålarna ville ha var en laglig graffitivägg. Som jag tidigare nämnt fick de ingen laglig vägg eftersom kommunens politiska ledning och projektets styrgrupp vid tidpunkten var negativt inställda till den. De blev då en meningsskiljaktighet mellan de båda och kommunikationen mellan dem fungerade inte eftersom det enda graffitimålarna ville ha var en laglig vägg och när det beslöts under projektet gång att detta inte var något de kunde få så ville de inte längre samarbeta. Maivor Grundh skriver att en anledning till problemen dem emellan var även klotter- respektive graffitidiskussionen. Att det under projektets gång var viktigare att bekämpa klottret än att satsa på graffitin med lagliga väggar (Grundh 105).

Vid projektets slut 2006 så hade den olagliga graffitin inte minskat i den mån som projektägarna och initiativtagarna ville när de startade projektet. Om Karlstad fortfarande var otryggt låter jag vara osagt för det anser jag är svårt att bevisa. Det är även något jag kommer ta upp senare under mina intervjuer. Den olagliga graffitin var efter projektet fortfarande påtaglig i staden och det blev inte det resultat som projektägarna och initiativtagarna hade tänkt att det skulle bli. Tanken var att de klotterförebyggande åtgärderna skulle vara hållbara i längden och att det inte skulle förekomma olagligt målande. Detta försökte man uppnå genom bland annat undervisning i skolor (Grundh 104). Undervisningsmaterial gavs till skolor men det

var bara en av lärarna som aktivt använde materialet. Vissa av lärarna sa att anledningen till att de inte använt materialet var att de inte fått det i tid och därför inte hunnit använda det (Grundh 105). Men det egentliga skälet till att projektet misslyckades var att dialogen mellan initiativtagarna och projektägarna inte höll. Det saknades engagemang och efter projektets slut på var det bara en av projektägarna som hade skapat en åtgärd gällande olaglig graffiti i sitt arbete (Grundh 105).

3 Graffiti i Karlstad

3.1 Värderingar av orden graffiti och klotter

Målare A anser att ordet klotter definierar att hen ofta skriver sin tag, att det inte ligger någon i värdering i hur målandet ser ut, medan graffiti är när hen producerat ett konstverk som hen senare kan stå för. Graffiti är något som hen lägger ner sig med att göra, det tar längre tid. Målare A menar också att hen inte använder ordet klotter alls utan hen använder alltid ordet graffiti, men att det även kan vara olagligt gjort. Målare A gillar att det offentliga rummet används.

Jag valde att intervjua polisen för att få deras synpunkt på hur graffitiscenen ser ut i Karlstad. På frågan vad skillnaden är mellan graffiti och klotter så lägger inte polisen stor värdering i själva orden. Klotter är det kriminella uttrycket, allt som utförs olagligt blir alltså klotter. Polisen använder ordet klotter direkt det är ett brott. Polisen i Karlstad säger att det är uteslutande killar som målar olagligt och de som är mest aktiva med olaglig graffiti just nu är över 30 år. Ur etnisk synpunkt är det killar med svensk härkomst som målar olagligt i Karlstad enligt polisen. Polisen tycker dock att det finns olika sorters klotter. Det finns de graffitimålare som målar länge och har ett syfte med sin målning även om det är olagligt. Detta är ungefär vad Målare A menade ovan. Det finns även de målare som planlöst taggar och bombar olagligt. Med bomba menas att målare skriver sin tag flera gånger, till exempel flera gånger på en lång byggnad. De som alltså inte lägger ner någon tid alls på målningen. Så även om detta enligt vissa människor kan ses som graffiti är det alltid klotter enligt polisen.

Tim Hontwedt var en av de två som blev anställda av kommunen 2008. Han är kultursamordnare och jobbar på UNO som är ungdomens hus i Karlstad. Samtidigt har han hand om graffitifrågor inom kommunen. Hontwedt jobbar med att vara en medlare mellan graffitimålare och kommunen. Graffitimålare kommer med sina åsikter och förslag som Hontwedt sedan för vidare till politiker och andra i kommunen. De har en dialog med varandra. På frågan om det finns någon skillnad mellan graffiti och klotter så tycker han att det är en svår fråga. Att när det pratas om klotter så hör även annat sabotage in i kategorin klotter, som olaglig affischering och

krossade rutor. När det står klotter i tidningar så kan det handla om annan skadegörelse än olagligt graffitimålande, även fast det är lätt att dra paralleller till enbart graffiti.

Per Inge Lidén, ordförande i Kultur- och fritidsnämnden och även kommunalråd skiljer på graffiti och klotter även om han tycker att det är en svår definitionsfråga.

”Jag vill ju ha bra graffiti och jag tycker det är en spännande konstform men jag vill inte ha staden taggad”, säger Lidén. Just idag är det inte stora problem med olagligt målande i centrala Karlstad, enligt Tim Hontwedt. Förr var det mycket taggande i bussar men det problemet är i stort sett borta nu. Taggande i bussarna är något som Målare A reflekterade över. När hen målade aktivt så var många bussar nedtaggade och målade. En anledning till att det är bättre idag kan vara att förr hade målarna i Karlstad pennor med sig som var lättare att måla med, särskilt inuti bussar och tåg. Nu för tiden säger Målare A är det inte lika vanligt längre med pennor, då sprayburkar används mer i Karlstad. Ofta förknippas graffiti med en otrygg stad. Att graffiti i städerna skapar otrygghet. Detta är inget som varken Tim Hontwedt eller Per Inge Lidén håller med om. Lidén menar att det är ett konstnärligt uttryck. Det kan göras så mycket mer för att skapa en trygg miljö. Tim Hontwedt tycker att den omtalade vikentunneln i Karlstad inte hade varit otrygg med stor och färgglad graffitimålning och riktig belysning.

Jan Ove Ekstedt som är verksamhetsledare på Konstfrämjandet anser att graffiti handlar om demokrati. Han menar att det kan finnas lika mycket skval i ljudrummet som i det offentliga rummet och ingen ifrågasätter det. Graffiti är ett uttryck och kanske blir det så att när graffitimålare kommer in i gallerier eller museum så tystnar uttrycket. Vem har egentligen rätten till det offentliga rummet, frågar Ekstedt. Han menar också att graffitin har en plats i konstvärlden. På frågan om skillnaden mellan graffiti och klotter märks det även här vilken svår fråga det är. Han definierar inte orden utefter att det är olagligt eller lagligt utfört. Men han nämner att han kan bli förbannad över olaglig graffiti, men att det ändå tillhör stadsbilden. I denna fråga är det polisen som har den mest avvikande synsättet jämfört med de andra aktörerna. För dem är det lagbaserat, medan de andra aktörerna inte har lika lätt att definiera graffiti och klotter som ord.

3.2 Lagliga alternativ

Karlstad kommun och ungdomsfullmäktige har länge jobbat för att kunna uppföra en laglig graffitivägg och sedan mars 2008 finns det ett lagligt alternativ. Den lagliga väggen anser polisen är bra för att ”tömma färg” (polisens egna ord) på, men de anser att de flesta som målar där, målar även olagligt i det offentliga rummet. Det föder idéer att även måla olagligt anser polisen, det ger mersmak och att ytan på lagliga väggen inte alltid räcker till. Däremot tycker polisen att den lagliga väggen som finns nu vid vattenreservoaren är betydligt bättre än den förra som fanns nere vid BMX- banan. Där var det dålig ordning och mer klotter runt om själva väggen. Det har visat sig under undersökningens gång att det var graffitimålare själva som ringde polisen om att det var stökigt vid den lagliga väggen. Det hängde folk där som enligt Målare A skapade oordning. Men på frågan om det behövs flera lagliga väggar i Karlstad så har inte polisen någon uppfattning om det. Paragraf 3 i polislagens kapitel 36 låter polisen stoppa och visitera personer som de tror har med sig material att utöva brott med (”Sveriges riksdag”). Materialen kan i detta fall vara sprayburkar, pennor och skisser på målningar. Polisen kan då ta beslutet att beslagta materialet de hittar och visitera personerna i fråga. Detta kan även vara problematiskt då det i Karlstad finns en laglig vägg och personerna ifråga kan vara på väg dit. Då hindras deras rätt att utrycka sig lagligt.

Polisen anser att lagliga graffitiväggar skapar mer olaglig graffiti. Det är inget som Tim Hontwedt håller med om, som säger: ”Min huvuduppgift är väl att minska klottrandet men jag kommer aldrig kunna ta bort det”. Hontwedts mål är att skapa kontakt och förmedla, något som han gör på många olika sätt. Ett exempel är att när personer målar mycket olagligt så tar Hontwedt dit en äldre graffitimålare som tidigare målat olagligt och har åkt fast vilket resulterat i stora skulder för hens del.

Detta gör Tim Hontwedt för att visa att så här kan resultatet bli om de målar olagligt och det är viktigt att undvika att hamna där. Nu finns det ändå ett lagligt alternativ i Karlstad och det är viktigt att framhålla hur bra det är och hur lång tid det har tagit för graffitimålare och för Karlstads kommun att nå dit. Den lagliga väggen som fanns vid Kannikenäset togs bort just för att problemen med olagligt målande försvann. Det är inte konstigt att de försvann när det fanns en laglig vägg. Däremot är det konstigt att

de valde att ta bort den lagliga väggen, för då hade inte graffitimålarna någonstans att måla lagligt vilket såklart gjorde att de blev upprörda. Det är även det stället som Honwedt gärna vill ha tillbaka som laglig vägg för att det finns möjlighet att måla på vintern och vid regn för att det är under tak. När jag har sökt i Karlstads kommunarkiv så har jag funnit medborgarförslag gällande lagliga graffitiväggar. Det finns en del genom åren. Däremot var det sista som lades in från september 2011. Men dialogen om lagliga väggar finns kvar enligt Tim Hontwedt och det söks hela tiden nya alternativ att använda som lagliga väggar. Just nu under 2013 letas det efter en laglig vägg som kan användas året om.

Av materialet jag funnit i Karlstads arkiv så märks det att det är i början av 1990-talet som graffitifrågan börjar skapa debatt i kommunen. 1993-06-09 ville Fritidsnämnden få anslag till att köpa utrustning för klottersanering samtidigt som det 1993-01-04 berättades om att det var klotter på kommunens egendom. I mitten av 1990-talet så kom det in ett förslag angående att en verksamhet kring graffiti och klotter skulle skapas. Den första noteringen jag har fått av arkivet om just ordet graffiti är från januari 1993. Målare A började måla graffiti i slutet av 1990-talet. Då var det många aktiva och det var en bra sammanhållning målarna emellan. Olagliga platser har det varit gott om, populära platser är där graffitin syns bra. Däremot fanns det inga lagliga alternativ Målare A kände till i början av 2000-talet. Det fanns lugna olagliga som hen pratar om, platser som är olagliga fast som nästintill var öde platser. Det märks alltså att redan då var en laglig vägg åtråvärd. Flera målare berättar om att de målar olagligt för att det är spännande och de får ett stort adrenalinpåslag när de målar. Målare A slutade dock måla graffiti efter några år för att det inte fanns något lagligt alternativ.

Målare A säger: ”Jag insåg att det inte var värt priset det skulle kosta om jag åkte fast”. Hen menar alltså att det skulle vara ett stort problem om hen arresterades av polisen för skadegörelsebrott. Målare A började sedan måla igen 2008 när det lagliga alternativet vid Edsgatan i Karlstad uppkom. Det var till stor glädje för de som ville stå i dagsljus och måla i lugn och ro utan att ha bråttom.

Dock är det svårt att få igenom beslut angående lagliga graffitiväggar när det är politiska partier som ska vara med och bestämma. Det kan även vara därför det tog lång tid under början av 2000-talet att få igenom lagliga väggar här i Karlstad. För även om Miljöpartiet uppskattar graffiti och vill främja konstformen så finns det

många partier som inte har samma syn. Per Inge Lidén vill ha flera lagliga väggar men menar att det också krävs att flera politiska partier är överens och just nu 2013 går inte det. Eftersom det redan finns en laglig vägg så verkar det inte som att det är ett prioriterat ärende. Dock så berättar Per Inge Lidén att de pratar om graffiti i Kultur- och fritidsnämnden och för en dialog med varandra, även om detta inte alltid märks utåt. Hur många som målar lagligt vid väggen har polisen inte kartlagt, då det inte är något som enligt dem inte rör deras arbete.

3.3 Karlstad som graffitistad

På frågan om Karlstad är en bra graffitistad och om graffitimålarna får det utrymme de behöver, så tycker inte Per Inge Lidén att Karlstad är en särskilt bra graffitistad.

Det behövs mer jobb med graffiti för att graffitimålarna ska tycka det, och fler lagliga väggar. Dock har Målare B en annan åsikt. Hen tycker att Karlstad är en bra graffitistad jämfört med många andra städer. Här genomförs olika evenemang som kulturnatten och Lots of love. Lots of love arrangeras av Karlstads Ungdomsfullmäktige och är en antirasistisk festival där det målats graffiti (”Lots of love – En antirasistisk festival”). Hen tycker också att det finns lagliga alternativ i Karlstad som fungerar bra, att den nu lagliga väggen är betydligt bättre än kuberna som användes förut. Men visst vill Målare B ha fler lagliga väggar.

Enligt de målare jag har talat med så har Karlstad varit en stor graffitistad förr med många målare och flera olika crews. Idag ser det annorlunda ut då det inte är så många crews kvar och målarna har flyttat från Karlstad, alternativt bara kommer hit på helger. Rudsberget i Karlstad var förr stort sett alltid graffitimålat. På 1990-talet fanns även en skateboardhall som det ibland målades i. Om det var lagligt att måla där verkar vara lite skilda meningar om, men vissa av målningarna finns kvar än idag fast nu i Solareturens regi. Där finns de äldre målarna från Karlstad representerade.

3.4 Hur arbetar aktörerna med graffiti?

Det är viktigt för Karlstad kommuns kultursamordnare Tim Hontwedt att det finns en dialog med graffitimålarna i Karlstad. De umgås vid den lagliga väggen och pratar om allt möjligt, inte bara om graffitirelaterade saker. Genom att ha en dialog skapas förtroende för varandra. Om det framkommer att en av målarna har målat olaglig så kan detta ifrågasättas för att olagligt målande av graffiti förstör verksamheten som Karlstads kommun länge har arbetat för att kunna ha. Karlstads kommun har genom UNO haft populära workshops i graffiti för att främja graffitin och få fler människor att prova på konstformen, och på detta viset uppmuntrar de unga att utöva graffiti.

Per Inge Lidén är väldigt öppen för graffiti som konstform och uppskattar den lagliga väggen. Han har även värnat om graffitin i ungdomsarbetet i Kultur- och fritidsförvaltningen. När Miljöpartiet hade kongressmöte i Karlstad för några år sedan så köpte de en specialdesignad graffitivägg av två graffitimålare från Karlstad.

Målningen skulle spegla Miljöpartiet och Värmland. Detta skapade jobb åt två graffitimålare samtidigt som Miljöpartiets visade sin ståndpunkt i frågan. Per Inge Lidén anser att graffiti är en konstform och ska behandlas som vilken konstform som helst. Lidén säger: ”Vi har ju ett ansvar för konst rent allmänt och så som jag ser på graffiti så är det en konstart, som ska behandlas som vilken konstart som helst när vi köper in konst och när vi har allmänt konstansvar i stan.” Det finns även graffiti som konst i kommunalrådskorridoren på Karlstad CCC.

Responsen från allmänheten om den lagliga graffitiväggen har varit mestadels positiv.

Det finns de människor som klagar, men så är det oavsett vad det handlar om säger Tim Hontwedt. Det har till exempel varit äldre personer vid väggen sittandes på sina rollatorer och tittat på när de målar. Graffitiscenen i Karlstad har alltid varit mansdominerad, få tjejer målar graffiti. Enligt polisen är det inte några tjejer alls som målar olagligt som de vet om. Däremot är det flera tjejer som målar lagligt här i Karlstad. Karlstads kommun jobbar också mycket med att verkligen peppa tjejer och ger dem ibland sprayfärg så de kan åka till lagliga väggen och måla. För det är viktigt att få in fler tjejer i Karlstads graffitiscen anser Tim Hontwedt.

Just nu värnar Kultur- och fritidsnämnden om det arbete som redan finns med graffiti, att den lagliga väggen fortsätter existera och att den öppna verksamheten fungerar.

Per Inge Lidén menar att man inte kan förbjuda konst på precis samma sätt som man inte kan förbjuda böcker eller en akvarellmålning. Han tycker att en dialog är bättre att ha, med Tim Hontwedt på kommunen och med målarna. I början av 1990-talet så var det mycket olagligt målande i Karlstad. Med hjälp av en polis blev sedan Karlstad nästan helt fritt från olagligt graffitimålande. Flera av graffitimålarna jag pratat med har pratat gott om polisen ifråga. Polisen förde en dialog med målarna och med hjälp av det så skapades en respekt mellan målare och polis och det olagliga målandet i Karlstad försvann för ett tag. Anledningen till att målandet tilltog igen kan bero på att nya crews bildades och de yngre visste inte hur dialogen tidigare hade varit mellan polis och målare.

Jag frågade Josefin Berger som är kulturutvecklare på Region Värmland om deras synsätt på graffiti utifrån regionen. De har ingen officiell syn på graffiti för deras politiker har inte behövt ta ställning till frågan ännu. De har däremot stött på graffiti i projekt som de beviljat medel till exempelvis genom Konstfrämjandet. ”Vi har ingen policy att förhålla oss till som direkt avvisar kulturprojekt på grund av konstform, tvärtom så ska vi se till att det finns en spridning av konstformer”, säger Josefin Berger. Här främjas graffiti som konstform och som kan användas i projekt som Skapande skola. Målare A berättar att hen blev uppmuntrad av bildläraren i skolan att utveckla skisstekniken och fick samtidigt se stora muralmålningar för att inspireras.

Hen tycker att det var roligt att läraren ansåg att graffiti var en del av bildämnet och att det gick lika bra att måla bokstäver på samma sätt som de fick lära sig att rita kroppens anatomi. Konstfrämjandet har jobbat med projektet Skapande skola genom att föra in konstnärer i kulturprojektet. Konstfrämjandet får verksamhetsbidrag från Karlstads Kommun och har då enligt Jan Ove Ekstedt ett ansvar gentemot skattebetalarna i konstbildningssyfte. Konstfrämjandet ställde ut graffiti i Storfors 2011 och konstnärerna var några av de mest kända graffitimålarna i Sverige.

Konstfrämjandet i Karlstad har också haft en utställning med Jonathan Josefsson alias Ollio. Ollio målade graffiti som ung och när han gick på högskolan för design och konsthantverk i Göteborg började han tufta mattor som man kan se är influerade av graffiti. Mattorna var hans examensprojekt och det var tuftade mattor han ställde ut på Konstfrämjandet 2007.

3.5 Sanering

Målare B tycker inte att hen har märkt av Karlstads Kommuns nolltolerans mot klotter då hen trodde att allt skulle vara sanerat inom 24 timmar. Enligt ansvarig person på Teknik- och fastighetsförvaltningen är målet att det ska vara sanerat inom 48 timmar efter uppkomst. Däremot är det svårare att sanera på vintern än på sommaren och det beror även på arbetsbelastning hur snabbt saneringen görs. All skadegörelse anmäls till polis och efter att anmälan inkommit till kommun beställs saneringstjänst vars sanerare jobbar både inom Karlstads kommun och även hyrs in privat från andra företag. Per Inge Lidén tycker att ha goda förebilder som metod är att föredra och att se till att husväggar inte förstörs så att det läggs skattepengar på att sanera, när de skattepengarna istället kan användas till en aktivitet som främjar graffitin, till exempel som en heltidstjänst att undervisa i graffiti. Det används stora summor pengar varje år på sanering. Teknik- och fastighetsförvaltningen hade förra året en kostnad på 900 000- 1 miljon kr på sanering av skadegörelse. Två viadukter i Karlstad har även fått insidorna klädda i vit glasemalj. De mörka viadukterna blev ljusa invändigt samtidigt som den olagliga graffitin blev mycket lättare att sanera. Det är numera bara att torka av dem utan att använda farliga kemikalier. Det har kostat Karlstads kommun 170 000 kr att placera glasemalj på insidan av de två viadukterna (Nelson). Det är alltså en ekonomisk fråga. Att sätta glasemalj på varje hus i Karlstad är inte direkt ett realistiskt förslag när det handlar om så mycket pengar, men på vissa problemområden så kan det vara ett bra sätt att handskas med den olagliga graffitin.

Karlstads elnät som bland annat har hand om kabelskåpen i Karlstad har egna kostnader för sanering och 2012 var den kostnaden 200 000 kr.

Både Målare A och B säger att det finns flera riktlinjer graffitimålare följer. Oskrivna lagar. Att de inte målar över något som någon äldre mer erfaren har målat. Detta gäller givetvis inte lagliga väggar eftersom där målas det över hela tiden. Med äldre erfarna menar de målare som kanske under 1990-talet målade graffiti som sedan blev känt i staden. Hagagaragen i Karlstad är ett sådant ställe. Det har inte blivit sanerat ännu och jag personligen hoppas att det aldrig blir det heller eftersom det är kult här i Karlstad. Det är inte heller okej att som jag tidigare nämnt måla på bilar, privata hus och allra minst på kyrkogårdar. Dock sa polisen att de har haft problem med målande

på kyrkogårdar nu på senare tid. Men Målare A säger att det är en handling som hen absolut inte gör. Det handlar om respekt. Ett exempel på att det sanerats bort olaglig graffiti trots att vissa parter vill ha kvar målningen är den ledsna hunden som målades nära servicehuset på Hagaborg i Karlstad. Graffitimålaren som kallade sig Ledsen, gjorde denna graffitimålning i början av 2000-talet. Efter vad jag hört pratas om av graffitimålare så var det många som tyckte om den. Första gången sanerarna kom dit så sparade de den eftersom pensionärerna som bodde i närheten tyckte mycket om den. Men efter några månader så försvann målningen trots protester eftersom Karlstad har en nolltolerans mot klotter. Men detta är ett tecken på att graffiti uppskattas i det offentliga rummet även om det är olagligt gjort.

De delar av Karlstads kommun som drabbas mest av olaglig graffiti är stadsdelen Haga och Norrstrandsgatan i stadsdelen Norrstrand. Idag är det fler anmälningar mot skadegörelse och klotter i Karlstads kommun än tidigare år säger polisen. Tidigare år har det inte varit många som anmälde brott för att det var svårt att få målare att bli dömda. Nu blir fastighetsägare mer motiverade att anmäla då kartläggningen av graffitimålare gör att brottsutredningarna går framåt. Detta ser polisen som ett steg i rätt riktning jämfört med tidigare då många utredningar lades ner i brist på bevis.

Polisen anser inte att det är själva brottet som är det stora problemet utan att målarna ifråga är vakna på nätterna vilket resulterar i att de missar skolan på dagarna och inte orkar hålla sig vakna. Det blir då en ond spiral. Enligt polisen mår de dåligt, i många fall väljer de att missbruka droger för att orka. Då har det enligt polisen skapats ett större problem än vad det egentligen började med. Det är viktigt enligt polisen att ungdomarna kommer ifrån det olagliga målandet. Det finns ändå en möjlighet att måla i och med den lagliga väggen. Däremot är det inget som polisen hänvisar till utan de menar att målarna själva vet om att väggen finns och var den är placerad, det är då deras beslut att söka sig dit och måla lagligt. Polisen säger också att av de personer som blir dömda är det hög procenttal som faktiskt slutar att måla olagligt.

Om de fortsätter att måla lagligt har inte polisen någon uppfattning om.

3.6 Graffitins framtid

Målare A tror att graffitin är mer accepterad på gallerier om tio år. Hen tror att de som börjar måla graffiti då kommer börja måla på canvasduk direkt, första gången de målar graffiti så målar de inte på en betongvägg. Hen tror att graffitin i sig kommer bestå av mer utställningar och mindre skadegörelse. Målare A tror också att lagliga väggar kommer vara den nya inkörsporten till graffiti istället för att måla olagligt.

Hen tror också att graffitin kommer vara mer rumsren och målare kommer bli bättre och bättre i och med lagliga väggar. Målare A tror att genom lagliga väggar kommer graffitimålare ha möjlighet att träffa varandra på ett sätt som inte är aktuellt när de målar olagligt mitt i natten.

Om tio år tror Tim Hontwedt att graffitin är mycket mer accepterad och att det är fler konstnärer som ställer ut sin graffitikonst. En väg som många målare har tagit är att de blivit tatuerare och vissa har även startat designbolag säger Tim Hontwedt. Så även om de inte aktivt jobbar som graffitimålare och konstnärer så har de lagt sin kreativitet på en annan konstform. Per Inge Lidén tror att graffiti som konstform kommer att mogna hos alla människor. Han tror att till slut kommer pensionärer att måla och graffitikonsten kommer att komma in i de stora konsthallarna i större utsträckning än vad de är idag och säljas för dyra pengar. Per Inge Lidén tycker att utvecklingen går ditåt. Att de två världarna, där laglig graffiti och olaglig, kommer mötas och kunna leva ihop.   Det som är rebellisk underground nu kommer så småningom bli finkultur, tror Per Inge Lidén. Polisen hoppas på ännu mer samarbete i kommunen. Målet är att få ner statistiken för det olagliga målandet ännu mer så att klotterärendena blir färre. När nolltolerans diskuteras finns det två förhållningssätt menar Per Inge Lidén. Förbjud det som är jobbigt eller gå i dialog med det. ”Jag vill gå i dialog med det”, säger han.

4. Utbud och restriktioner

4.1 Kulturutbudet för barn och unga i Karlstad

Kultur är viktigt för barn och unga och det finns kulturpolitiska mål att följa för att kulturutbudet i skolan och på fritiden ska bli så givande som möjligt för dem. Anders Frenander skriver i Arkitekter på armlängds avstånd: ”I Sverige har den statliga kulturpolitiken ett övergripande ansvar, uttryckt i generella målsättningar, medan regioner och kommuner har frihet att inom dessa statliga ramar själva utforma en konkret politik” (3). Den 10 september 2009 lämnade regeringen över kulturpropositionen Tid för kultur till riksdagen. Meningen är att kulturpolitiken ska ha ett medborgarperspektiv och ett samarbete mellan statlig, regional och lokal nivå (Tid för kultur 12). Kommuner ska själva bestämma hur de kulturpolitiska målen ska efterföljas. Regeringens mål för kulturpolitiken 2009 är följande.

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.

För att uppnå målen ska kulturpolitiken:

− främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,

− främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,

− främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,

− främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,

− särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur (Tid för kultur 26).

Ovan kan vi läsa att barn och ungas rätt till kultur är viktigt, enligt kulturpropositionen. Alla ska ha rätt till att delaktigt främja kulturlivet. Barn och unga ska kunna ta del av och skapa konstnärliga uttryck i olika former och på det viset skapa kultur. Det står inte i kulturpropositionen vad som är ”rätt” kultur att syssla med. Dock är vissa konstformer svårare att få ta del av än andra. Skillnaden på att måla akvarell jämfört med att måla graffiti är ganska stor. Vissa konstformer främjas redan tidigt i skolan medan graffiti verkar vara svårare att få använda sig av. Åtta månader innan denna kulturproposition lades fram påstod Kulturminister Lena

Adelsohn Liljeroth följande: ”Graffiti är till sin natur olagligt. Det här är inte konst”

(Kimvall 13). Uttalandet kom i samband när Magnus Gustafsson vars alias är Nug ställde ut sitt videoverk Territorial Pissing på konstmässan Market i Stockholm.

Filmen visar hur en maskerad person målar olaglig graffiti inne i en tunnelbanevagn för att sedan hoppa ut genom fönstret och fortsätta måla inne i vänthallen. Att Sveriges kulturminister ens yttrar sig om att en konstform inte är konst är uppseendeväckande. Visst är Nugs verk provocerande, men att kalla ett konstverk för ickekonst har hon inte rätt till som kulturminister eftersom hon då går emot principen om en armlängds avstånd. Med en armlängds avstånd menas att politiker inte ska ta ställning till enskilda konstverk utan ska istället lägga upp riktlinjer för kulturpolitiken (Kimvall 13).

Hur följs kulturpropositionen i Karlstad när det gäller barn och ungdomar och uppmuntras unga till att utöva graffiti? UNO är en verksamhet som fokuserar på ungdomar över 16 år och deras rätt att utöva kultur. Ungdomar kan skapa egna projekt och söka projektpengar från Karlstads Kommun.403 000 kr finns i potten som delas ut varje år och ungdomar kan söka pengar för till exempel konst, dans, musik och teater (”Gör ditt eget projekt”). Det finns flera fritidsgårdar i Karlstad där ungdomar från 13 år kan tillbringa sin lediga tid. Karlstad har också ett Hbtq-cafe som har träffar två gånger i veckan. För barn mellan 8-12 år så finns det en drop in skaparverkstad i bibliotekshuset som har workshops, kurser och verkstad (”Skaparverkstaden i bibliotekshuset”). Där är kreativiteten i centrum. Det finns många kreativa mötesplatser i Karlstad och flera ställen för barn och ungdomar att vara på. UNO är den plats som verkar främja graffitin mest samtidigt som det finns en laglig vägg att tillgå.

Kulturpropositionen uppmärksammar barn och ungas rätt till kultur och i Karlstad finns det utrymme för detta, särskilt i fritidsverksamheten. I skolan finns även Skapande skola som infördes 2008. Skapande skola är ett bidrag som skolor kan söka för att utöka sin verksamhet med kultur och med professionella kulturutövare. Genom Skapande skola vill regeringen främja kulturen i skolorna. Att påvisa den viktiga roll som kultur har ihop med barn och unga. Det är regeringens långsiktiga kultursatsning.

Målet är att nå alla barn och unga och på det viset skapa en samverkan mellan kulturlivet och skolan (Tid för kultur 20). I Tid för kultur står: ”Ett syfte kan vara att

stärka barn och ungas möjligheter att delta i kulturlivet och att utveckla sina skapande förmågor” (20). Tanken med Skapande skola är att öka utbytet mellan skolan och professionella kulturarbetare som till exempel konstnärer, dansare och skådespelare.

Konstfrämjandet i Karlstad har tillsammans med en graffitimålare haft ett projekt under en dag på en skola. Per Inge Lidén menar att Skapande skola hör till sättet de jobbar med kulturpropositionen precis som UNO också hör dit. Han tycker också att Skapande skola är ett viktigt arbete i skolan. Barn och unga får utöva kultur i skolan och uppmuntras till detta. Karlstads kommun arbetar med fritidsgårdar som har en kulturprofil. Tidigare har det funnits spontanidrott som projekt vilket Kultur- och fritidsnämnden nu vill utöka till spontankultur. Genom enkla medel ska det gå att skapa till exempel teater eller dans spontant på samma vis som spontanidrott skapas med hjälp av fotbollsmål och bollar. Det finns alltså gott om utrymme för barn och unga att få ta del av kultur i Karlstad. Konstformen graffiti verkar också vara något som blir mer och mer accepterad att ha i fritidsverksamheten eftersom arbetet med graffiti växer.

4.2 Graffiti i konstens finrum  

Jag har tidigare i undersökningen nämnt Nugs videoverk som var hans examensprojekt på Konstfack 2009. Det får inte glömmas att detta konstverk var ett videoverk och inte ett graffitikonstverk även om det målades graffiti i det inspelade materialet. Konstverket skapade stor debatt. Det framkom senare att Territorial Pissing inte hade godkänts av Konstfack i förväg och att konstnären själv inte hade velat svara på frågor angående om brott ägt rum under inspelningen (Cordenius).

Konstfack införde efter denna händelse nya regler om att handledarna tydligt måste informera att Konstfack inte stödjer olagligt utförda material i sina konstverk (Cordenius). Stockholms lokaltrafik anmälde Nug för skadegörelse, men åtalet lades ner eftersom det inte gick att se på den inspelade filmen vem personen i fråga var som utövade spraymålandet (Olsson). Nug har även ställt ut Territorial Pissing på konsthallen Foundation Cartier i Paris.

Med exemplet med Nug kan vi konstatera att även om du är graffitikonstnär och har målat olagligt så finns det ändå möjligheter att ställa ut på stora erkända gallerier och sälja dina verk för stora summor pengar. Nug har en egen gallerist i egenskap av

Andreas Brändström och genom det sker en konsekration för att få Nug att nå högre upp i hierarkin i konstens fält. Genom sin gallerist och det faktum att han ställer ut sin konst på stora konsthallar så når Nug en högre status i konstens fält.

Kanske är det Nugs historia som olaglig graffitimålare som gör att hans konstverk blir eftertraktade, men det kan jag bara spekulera i. Malcolm Jacobson skriver i Graffitins historia: ”Kulturministerns ilska har gjort att Nugs konst visas för människor som tidigare inte brydde sig om graffiti. Och fler har blivit intresserade av hans konst.

Kulturministern hjälpte till att göra Nug känd” (121). Genom kulturministerns uttalande var det flera som fick upp ögonen för graffiti och konstformen fick publicitet även om det inte var det som var syftet. Många andra graffitikonstnärer har satsat på en konstnärlig utbildning. Ekta, Karma och Ollio är några av dem. Ollio menar att det är mer accepterat att vara graffitikonstnär nu än vad det har varit innan.

Fast han tycker också att det är mycket jobb kvar att få politikerna att ändra åsikt (Säll). Graffitimålarnas kapital ändras när de äntrar finkulturen i form av att de får ställa ut sin konst. De går från att ha målat på lagliga eller olagliga platser till att få ställa ut sin konst i gallerier och på museum. De får då en annan sorts status som konstnär. Ollio säger: ”Graffitin är på uppgång mer och mer. Nu finns det många svenska konstnärer som har antagits på konstskolor och som har en bakgrund i graffitivärlden” (Säll).

Carolina Falkholt eller Blue som hon också kallar sig valde dock att inte gå på konstskola. I början av 2013 såg vi henne i Sveriges televisions Konstkuppen där hon fick i uppdrag att måla husgaveln av en skola i Bengtsfors tillsammans med eleverna.

Blue menar att: ”Som graffitikonstnär blir du omyndigförklarad. Det finns många fantastiska konstnärer som ingen känner till bara för att de är graffitikonstnärer”

(”Falkholt lever för graffitin”). Blue är också konstnären som har gjort den grafiska formgivningen på drycken Festis Remix flaskor och genom det har hon tagit sitt konstnärskap ännu ett steg med marknadsföring av produkter. Blue var projektledare i graffitiprojektet Graffiti Mariestad som gick ut på att måla graffiti på en silo som sedan skulle rivas. Baksidan på silon användes som laglig vägg och alla som ville fick använda ytan att måla graffiti på (”Ett projekt som växer och ger kraft”).

De jag har talat med för denna undersökning håller med om att graffitin är på väg att bli en mer etablerad konstform och att den borde höra till finkulturen. Graffitimålare går nu på konstskolor och de ställer ut sin graffiti. Dock så känns det som att det alltid skapar viss provokation. Men gör inte all konst det? Meningen att det ska skapa en reaktion. Så varför ska det vara svårare för graffitikonstnärer? En av graffitimålarna från Karlstad som heter Robert Forsberg har också fått sin graffitikonst utställd både i Värmland och utanför länets gränser. Han är även en av graffitikonstnärerna bakom

”Mjölk är tjockare än vatten”, ett projekt LRF startade 2012 som går ut på att måla rundbalar som finns längs vägarna i hela Sverige. Robert Forsberg som även kallar sig Super G säger i Värmlands folkblad: ”Det är roligt att vara med. Man vill ju synas.

Rundbalarna har toppenläge” (Ström). Han har även börjat måla på duk och gått ifrån graffitimålandet för att utvecklas. Super G var även en av två konstnärer som 2009 målade väggmålningar med Selma Lagerlöf motiv i Fryxellska skolan i Sunne. Det märks att graffitin i viss mån når skolorna och att det är en spännande och intressant konstform eftersom det finns efterfrågan för graffiti.

4.3 Nolltolerans i Stockholms stad och Karlstads kommun  

Både Karlstad och Stockholm har gått ut med att de har en nolltolerans mot graffiti och klotter. Dock är det stor skillnad på städerna i storlek. Stockholm kommun med sina 881 235 invånare 2012 jämfört med Karlstads kommun 86 929 invånare (”Befolkningsstatistik”). Det är inte konstigt att skillnaden är stor och att Stockholm har ett större problem med olaglig graffiti än andra städer. Men att som Stockholm förbjuda graffiti till den grad att till och med utställningar förbjuds, så långt har inte Karlstad dragit sin nolltolerans. Karlstads nolltolerans har mer att göra med den olagliga graffitin. I Karlstad finns möjlighet att måla graffiti lagligt och här jobbar även Karlstad kommun med att främja graffitin hos unga och att de ska få utöva graffiti lagligt. Utgår vi däremot från Storstockholm fanns det 2012 två lagliga väggar. Den ena i Märsta och den andra fanns i Alby, men den sistnämnda brann ned hösten 2012. Den nedbrunna väggen ska dock byggas upp och det ska genomföras ett event för att samla in pengar så detta kan ske (”Monkey Suit gör stödfest + utställning till förmån för uppbyggandet av Subtopiaväggen”). Men i dagsläget har Storstockholm en laglig vägg som ansökt efter permanent bygglov (Lundström).