Följande kommer en metoddiskussion där vi kritiskt granskar vår metod och tar upp de styrkor respektive svagheter som vi ser med vårt val av metod. Även en resultatdiskussion där vi diskuterar vårt resultat i jämförelse med redan befintlig fakta.
8:1 Metoddiskussion
Under arbetets gång har vi letat efter litteratur och tidigare forskning. Vi har använt oss utav hermeneutiken för att kunna förstå människors beteende eller på förstående av människors beteende. Detta genom att analysera vårt resultat för att lyfta fram en sådan konkret beskrivning som möjligt. Ett hermeneutistiskt synsätt har fördelen att resultatet kan bearbetats större och ur ett bredare perspektiv.
I vårt arbete var syftet att vi skulle få mer erfarenheter kring stöd och hjälp som finns till utsatta män i våld i nära relationer samt om hur de professionella resonerar om hur dom kan hjälpa de utsatta männen och hur dom hantera möten. Vi vill få ämnet synligt i samhället genom att göra en studie kring detta som sedan förhoppningsvis utforskas mer vid ett senare tillfälle. Tack vare personal på de olika verksamheternas medverkan och att de delade med sig av sina erfarenheter möjliggjorde de för oss att göra denna studie möjlig och visa att våld mot män är vanligare än vad man kan tro samt att normerna kring skam och tabu stämmer för att anmälningar oftast dras tillbaka. Vi har också valt att använda oss utav citat som de professionella sagt för att säkerställa trovärdigheten i studien.
Det urval som gjorts för att få svar på syftet är att vi valt att intervjua personer som är välmotiverade och samarbetsvilliga på olika verksamheter i Sverige. Vårt val av att först kontakta chefen på de olika verksamheterna gjorde vi för att öka konfidentialiteten hos intervjupersonerna då de själv får välja att delta i vår studie, undantag om det inte fanns någon utskriven chef på hemsidan så skrev vi till en allmän mejladress och därav fick den personen sedan skicka det vidare alternativ delta
själv i vår studie. Det har gett ett önskat resultat. De medverkande hade arbetsplatser
på olika ställen runt om i landet och på grund av en del långa avstånd så valde vi att
genomföra två intervjuer via telefon och resterande fyra intervjuer på deltagarnas kontor för att vi ville framstå och upplevas som seriösa. Nackdelen med telefon intervjuerna är att vi inte lyckades få ett ansikte av personerna
som vi intervjuade och därpå blev det svårt att eventuellt tolka det dom säger och hur
dom säger sina svar. Nackdelen med att inte kunna se personens reaktioner på
frågorna påverkade inte vår studie eller vårt resultat men det kan ha kommit att påverka på hur vi har tolkat deras svar på frågorna. Vi menar att när vi hade de
fysiska mötena att vi såg om personen vände och vred på sig eller tvekade innan dom
gav oss ett svar, medans via telefon gick allt fort och deras svar blev svåra att förstå
och svåra att tolka. Nackdelarna enligt oss var också att vi upplever att intervjupersonerna var stressade och vill få intervjun klar så fort som möjligt, detta
gjorde att vi inte fick de utförliga svaren vi ville ha eller behövde för ett ännu säkrare
resultat. Vi var inte alltid två när vi intervjuade för att vissa av intervjuerna va samma
dag och på olika ställen men vi båda tyckte att det fungerade bra oavsett om vi va två
eller själva på intervjun. Dock så föredrar vi att vara två för att den ena ses som
”ledare” och den andra är med för att kunna ställa eventuella följdfrågor som kan
missas om man är själv. När vi hade fysiska intervjuer så kunde de lätt bli en del
diskussioner men med vår telefonintervju som enbart var en så blev det tyvärr att vi
ställde våra frågor och vi fick våra svar vi vill och tänkte oss och det är en negativ del
som vi gärna ändra på tills nästa gång, att vi har det i åtanke. Även om vi hade ett
datum och en bestämd tid som vi skulle ringa upp så kändes det som att intervjupersonerna var stressade och ville få intervjuerna överstökade. Den känslan
fick vi inte under de fysiska intervjuerna, då det var en lugnare miljö och vi kunde
berätta mer om varför vi gjorde studien och vad vårt syfte samt frågeställningar var.
8:2 Resultatdiskussion
I detta avsnittet diskuterar vi resultatet där vi utgår ifrån samma underrubriker somutgör resultatet. Den insamlande empirin diskuteras tillsammans med den tidigare forskning som finns kring ämnet. Vårt material anser vi vara tillräckligt för att vi ska
kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. 8:2:1 Männens utsatthet Att en mans självbild kan komma att ändras när det kommer till våld i nära relationer,
detta kan man se i vårt resultat av våra intervjuer. Att vara rädd i en våldsutsatt
situation behöver inte betyda att det hänger på våldet i sig utan det kan ha sina
grunder i hur omgivning och samhälle ska välja att ta emot det när en våldsutsatt
väljer att gå ut med att det har förekommit våld i deras relation. Man kan ha svårt att
berätta det samtidigt som det kan handla om hur normen ser ut i samhället idag att en
man inte ska vara utsatt utan han ska ha förmågan att klara sig på egen hand och ska
därför inte behöva ha stöd eller hjälp i det. Kullberg (2015) skriver om den skam som
männen kan känna efter att ha blivit utsatt för våld i en nära relation av en kvinnlig
förövare. Det sker en statusförändring hos männen som kan handla om den förlusten av den manliga bilden som han kan ha på sig själv genom självständighet, handlingsfrihet samt initiativkraft.
En av intervjupersonerna valde att dra en jämförelse med 30-talet och idag där
intervjupersonen menar på att det fanns tydliga riktlinjer på hur en man och en kvinna
skulle vara. Att det fanns outtalade regler kring vem som ska ta hand om barnen och
hemmet. Där kan vi genom vårt resultat se att det finns tecken på att männen idag kan
ha svårt att hitta sin roll i samhället och i familjen. I dagens samhälle är det mer
jämställt och det drar med sig att oavsett kön kan man jobba vart som helst samt att
man inom familjen lägger upp vem som tar vilket ansvar. Att vara man och bli utsatt
för våld i en nära relation blir mer känsligt och som våra intervjupersoner nämner så
blir det en större och tydligare skam kring att normerna tyder på att en man ska klara
sig själv. En av intervjupersonerna nämnde att det handlar om vem som befinner sig i
vems våld för det blir det avgörande för hur situationen blir. Intervjupersonen menade då på att oavsett kön, ålder, vikt eller andra omständigheter så handlar det i slutändan
om vem som befinner sig i vems våld. Drijber, Reijnders & Ceelen (2013) nämner att kvinnor är lika våldsamma som män är
vid våld i nära relationer samt att män upplever liknande fysiska övergrepp som
kvinnor gör. Man kan se att kvinnor kan vara mer benägna att använda fysiskt våld
och aggression än vad män är samt att kvinnor tenderar att använda olika former av
övergrepp som inte kräver en fysisk styrka så som exempelvis vapen. I vårt resultat
kan vi se att det finns en skillnad king hur intervjupersoner såg på detta. Resultatet
kan därför tyda på att det kan vara olika sorters våld beroende på vilken verksamhet
som man jobbar på samt vilken klientgrupp man har. Vi kan i resultatet utläsa att det
finns skillnader kring vilket våld som förekommer men efter intervjuerna ser vi att det
i stora drag är ett liknande våld som sker oavsett den utsatte. I resultatet kan man se hur intervjupersonerna ställer sig till förändringarna jämfört
med förr och nu hur våldet ser ut. Där kan vi se att det finns delade meningar kring
huruvida våldet har förändrats eller inte. En av intervjupersonerna valde att se det
genom hur man ser på en bra man respektive bra kvinna idag och kunde där dra slutsatsen kring att oavsett kön kan det vara svårt att identifiera sig och hitta sin roll i
samhället. Detta kan vara en anledning till att våldet blir mer yvigt idag. En annan
intervjuperson såg det genom att våldet i sig inte har förändrats utan det är mer bilden
av det som har ändrat sig. Att man idag kan se bredare på vad våldet kan innebära
medan en av intervjupersonerna valde att se på det som att våldet inte har förändrat
sig på något speciellt sätt utan det har mer förändrat sig genom vad våldet är
exempelvis, knytnävar eller skärsår men i helhet har det inte ändrat sig. Här kan man
se att det finns en stor och bred variation kring hur intervjupersonerna ser på hur
våldet ser ut idag jämfört med förr. Vi tror att variationen kan bero på till stor del hur
verksamheten jobbar emot männen samt vilken ingång man har till männen. Eftersom vi intervjuade både socialarbetare och polis kan vi i efterhand se att det gör en viss
skillnad på hur man ser våldet. 8:2:2 Att inleda en kontakt Kullberg (2015) visar den enlighet som finns bland socialarbetare där man kunnat se
att män i större grad har svårare att prata om känslor en samtalssituation samt att män
i större utsträckning erhåller allt färre kontakter i jämförelse med kvinnor. I samtalen
med män görs det ingen skillnad med hur och vad man pratar om i jämförelse med
lyfter upp att man kan ha olika strategier för att tala med männen och det kan
exempelvis vara att gå ut och då eller göra en annan aktivitet. Under våra intervjuerna
kom liknande resultat upp kring att arbetet genomförs på samma sätt oberoende av
vilket kön det handlar om. Normalisera reaktionerna som mannen har är en viktig del, att visa att det är helt okej
att han är arg sam att han kommer att få tillbaka olika minnesbilder från olika
situationer. Som professionell blir det då viktigt att lyfta upp detta och visa att det är
normala reaktioner och en individ som har blivit utsatt för våld i en nära relation. Att
avdramatisera en situation eller händelse kan vara ett sätt att arbeta för att genom det
få männen att prata om sina egna känslor och tankar (Kullberg, 2015). I vårt resultat
kan vi se att det framkommer att de professionella har upplevt att männen ofta vill
prata av sig i de första samtalen och det är någonting som måste få komma ut för att
behandlingen ska ge ett så bra resultat som möjligt. Att få prata om de sakerna som
inte alltid är mest relevanta är ett steg i processen och det kan även få mannen att inse
vilka brister han kan ha i situationen. Att han kanske har provocerat fram vålder eller
motsatsen att han inte har bidragit till att våldet har skett. Det kan bli ett uppvaknande
och ett bra sätt för mannen att se till hans vardag utifrån och från en annan synvinkel. Alla verksamheter som vi pratat med har en gemensam tanke kring hur männen bör
komma i kontakt med verksamheten för att få hjälp och det bygger på att männen ska
ta första steget samt första kontakten med verksamheten. Verksamheterna som vi
intervjuade kunde kontaktas genom hemsida, anhörig, sjukhus eller genom att ringa
112 vid akuta situationer. Genom att männen kan bli rådgivna att kontakta verksamheten för stöd eller att mannen själv hittar verksamheten via deras hemsida gör att valet hamnar hos mannen själv. Verksamheterna menade på att om en man
själv tar kontakt är han oftast mer bredd på vad som kommer ske samt att mannen är
mer benägen att kunna förändra sin livssituation än om verksamheten skulle själva
söka upp mannen. Nybergh (2013) har valt att se till aspekten med olikkönade och samkönade relationer
där det förekommer våld. Man kan se att de samkönade relationerna ofta hamnar i
skuggan samt att de stödprogram som finns sällan har den kompetens som krävs för
att bemöta de utsatta männen. Man kan se likheter genom att psykologiska och
kontrollerande våldshandlingar är främst förekommande sedan kommer de fysiska
och de sexuella handlingarna. Män i samkönade relationer upplever i jämförelse
mindre allvarliga handlingar samtidigt som det förekommer de allvarliga samt det mer dödliga våldet. Här kan man se att det finns skillnader mellan vad våra intervjupersoner svarade. Det fanns de verksamheter som inte kunde svara på hur stor
andel som var olikkönade respektive samkönade samtidigt som de fanns de verksamheter som kunde se vad som behövdes för att kunna öka främst de olikkönade
relationerna till att söka hjälp. De kunde då se att de kunde finnas skillnad beroende
på om verksamheten låg i en större stad eller inte samt hur samhället ser på detta. I
resultatet kan man se att en av verksamheterna var HBTQ certifierade. Samtliga
verksamheter menade på att detta är ett område som man kan lyckas bättre med i framtiden och någonting som man jobbar på.
Vi har fått höra i våra intervjuer att en del begränsningar görs vid vissa metoder, till
exempel så har en av verksamheterna gruppbehandling med endast för kvinnor. Vi
vill påpeka att det är av vikt till att börja planera gruppbehandling för män då det
skulle kunna väcka intresse hos män att vilja söka hjälp och stöd om det skulle erbjudas en sådan behandling. 8:2:3 Hjälp & stöd Drijber, Reijnders & Ceelen (2013) nämner att män som blir utsatta för fysiskt våld
mer mer benägna att få prata med polis än de som blivit utsatta för psykiskt våld,
synen på detta handlar då om att bli utsatt för våld av ett föremål som man sedan kan
visa upp skadorna än att bli utsatt för någonting som inte syns utåt sätt. Detta kan vara
en anledning till att män väljer att inte anmäla de våldet som man inte kan visa upp att
de förekommit. Nybergh (2013) nämner att flertalet män väljer att inte söka hjälp för
att ha blivit utsatta för våld eftersom de känner en skam, skuld samt att de har lättare
att förneka det våldet som de blivit utsatta för. De män som söker hjälp hos polisen
söker oftast för fysiskt våld än för psykiskt våld eftersom det är lättare att bevisa då
det är mer synligt än det psykiska våldet. Samtidigt finns det många fall som inte
anmäls då förtroendet hos de utsatta männen är lågt då det gäller alla typer av våld. Kullberg (2015) tar upp ämnet kring mäns hjälpbehov samt hjälpsökande beteende där man kan se att unga män framförallt kan ha svårt att se sig själva som brottsoffer
samt att det kan finnas en svårighet i att uttrycka sina känslor kring ämnet. Kullberg
(2015) nämner även aspekten kring hur manligheten kan skapa svårigheter för män att
söka hjälp samtidigt som det kan bli en svårighet med att få hjälp för de utsatta. En
anledning till detta kan vara att det finns brister i sociala nätverk, deras oförmåga att
uttrycka sina känslor samt att söka hjälp och samt den samhällsenliga rätts- och hjälpsystem. Kullberg (2015) tar upp aspekten från socialarbetarens synvinkel där detta påverkar de utsatta männen på ett negativt sätt vid mannens väg till att kunna få
hjälp och stöd samt hur de kommer att uttrycka sina behov efter hur normerna är emot
männen i dagens samhälle. I vårt resultat kan man se att en av de utmaning som fanns med att jobba med utsatta
män kunde handla om vem som var våldsam. Att berättelsen kan vara en till en början
och sedan utmynna i någonting annat där båda kan vara våldsamma. Detta var en
tydlig utmaning som vi kunde utläsa efter våra intervjuer var gjorde att det var en
genomgående utmaning kring många av intervjupersonerna. Det kan handla om att
alla individer har en gräns oavsett hur långt bort det är så kan man komma till en
punkt i en våldsam relation där båda blir våldsamma på olika sätt emot varandra både
fysiskt och psykiskt. Berättelsen kan vara en vid första samtalet men sedan kan den
utmynna i någonting som visar att båda parterna kan ha en del i de våld som utförs
inom relationen. Detta är någonting som Kullberg (2015) nämner att hur verksamma
männen varit i de utförda våldet kan ha en betydelse samt att en del av männen väljer
att försöka ta hand om de våld som sker på egen hand istället för att be om samhällets
stöd. Att kunna se de signaler kring hur allvarligt en misshandel kan bli över en natt
eller en helg blir en fråga som kommer att handla om en arbetserfarenhet där man kan
se genom vårt resultat att de finns en stor variation i åldrar på intervjupersonerna.
Detta var någonting som vi kunde se i svaret som vi fick beroende på erfarenhet
en kortare erfarenhet blir svårare än om man har varit med om liknande situationer
tidigare under sitt yrkesliv. Därav kan vi se genom vårt resultat att kommunikationen
blir en central och väsentlig del i en situation där det krävs en riskbedömning ifrån
den professionellas sida. Kullberg (2015) nämner att det tas ofta för givet i samhället att män inte är i behov av
hjälp då de manliga normerna tyder på detta. Skammen är någonting som är påtagligt
för de utsatta männen och där kan man se att det handlar mycket om vilken relation
mannen har till utövaren samt vem som utövar våldet (Kullberg, 2015). I resultatet
kan kan se att en del av den rädsla och den skammen som finns kan bygga på att
mannen är rädd för att den andre parten ska begära ut skilsmässa om mannen inte går
med på det som den andre parten vill. Detta är någonting som vi kunde tydliga tecken
av efter våra intervjuer som genomfördes att skilsmässa kan vara någonting som gör
att en man kan gå med på det som krävs, han befinner sig inom våldet. I vårt resultat
framkommer det att som speciellt kvinna kunna använda sig utav hotet kring en skilsmässa just för att det skiljer så pass mycket i muskelstyrka och det blir då ett sätt
att komma åt mannen. En skilsmässa är någonting som många känner som en rädsla
att det ska bli utvägen på relationen. Att som man behöva gå ut med att de har begärt
ut en skilsmässa är inget som är en utväg många gånger och det har sin grund ett
flertal gånger i att männen är rädda för hur omgivningen och samhället ska ta
informationen. I Sverige kan man se att de män som utsätts för våld i en relation har ett lågt
förtroende till rättsväsendet (Nybergh, 2013). Man kan se att det finns få verksamheter som erbjuder männen de stöd och den hjälp som de behöver utan våldsutsatta män väljer oftare därför att vända sig till familj eller vänner för att kunna
få stöd därifrån. En del av de utsatta männen väljer även att ringa till olika stödtelefoner för våld i nära relationer men där kan man se att det ofta saknas kunskap