Som vi har sett finns vissa mönster i hur muslimer som grupp skildras i dessa fyra läroböcker;
Samhällsboken, Reflex, Nya Millennium och Zigma. Muslimer förekommer ofta som exempel
i avsnitt som handlar om terrorism, krig och i anslutning till religiös fundamentalism. Ibland gör författarna till böckerna försök till att visa på skillnaden mellan just fundamentalister och sekulariserade muslimer genom att påpeka att det rör sig om ett fåtal och inte hela gruppen. Men det bortförklarar inte det faktum att muslimer hela tiden behandlas som om de agerar som en grupp, och inte som individer, som exempelvis svenskarna blir behandlade. Anledningen till att muslimer och islam förknippas med krig och terror hänger antagligen samman med den utveckling som skett inom världspolitiken de senaste åren. Efter 11 september fick vi en ny världsordning där hotet om terrordåd plötsligt blev verklighet även i den rika och välmående delen av världen, vilket i sin tur skapade ett behov av en fiende att skylla hotet på. Det faktum att många av de mer omtalade terrordåden de senaste åren har utförts av muslimska grupper tar inte bort fokus från det problematiska med dels generaliseringar av muslimer som grupp, dels den kontext som diskussioner om muslimer förs i. Man behöver inte inta en kulturrelativistisk hållning för att våga kritisera bilden av förövare och offer inom världspolitiken.
Förklaringar till muslimernas ondska saknas inte, i mina exempel har jag visat att det talas om hämndlystnad efter kolonialtiden, människor som styrs av känslor och traditioner istället för förnuft och att muslimer känner sig hotade av att vara beroende av västvärldens ekonomi. Med andra ord framstår ofta muslimer som en grupp som inte förmår att sätta sig över känslor av sentimentalitet och hämnd och se till rationella argument, så som vi i väst kan. Denna logik haltar på många sätt. Ett är naturligtvis att muslimer finns i alla länder och inte bara de som har islam som statsreligion. I den globaliserade värld vi lever finns alla typer av människor i alla länder, och det blir allt svårare att tala om någon viss kultur som bara finns inom ett visst område. Snarare är det så att den globaliserade ekonomin gör att vi alla blir styrda av samma vinstintressen och fluktueringar på världsmarknaden. Ett annat skäl är att muslimer varken är mer styrda av känslor än andra, eller liknar varandra mer än någon annan grupp. Muslimer finns som sagt över hela världen och är inte mer lojala mot varandra
än andra. Sådana tankar är enligt mig exempel på fördomar men upplevs uppenbarligen som sanningar för författarna som skrivit dem.
De bilder som jag valt att titta på i denna uppsats visar även de på en tendens att förknippa muslimer med vissa speciella situationer. Muslimer och motiv som förknippas med islam förekommer på bilder som visar lidande och människor i kris, eller som symboler för krig och väpnad konflikt. Dessa bilder uttrycker också dramatik och blodigt allvar till skillnad från dem som skildrar det svenska samhället. På de bilder som skildrar vanliga svenskar verkar människor lugna och harmoniska, och i flera fall används även humor för att föra fram ett budskap, något som nästan aldrig händer när muslimer ska skildras.
Placering av bilder är också viktigt. I många fall kan en bild i sig vara relativt harmlös, men satt under eller över en text som berättar om något specifikt, kan bilden få eget liv. Då kan den plötsligt komma att exemplifiera något som den till en början inte alls hade någon koppling till. I min uppsats har jag visat på flera fall där ett sådant läge har uppstått som till synes är en helt oskyldig illustration till ett avsnitt, men som tillsammans med texten säger något helt annat.
Det jag ville titta på i denna uppsats var hur muslimer och islam skildras i läroböcker, och hur det stämmer med läroplanens tankar om hur skolan ska agera i ett mångkulturellt samhälle. Jag har funnit att muslimer urskiljs som grupp och att den kluvenhet som finns i läroplanen om respekt för andra folk, samtidigt som det svenska och västerländska perspektivet skall framhållas speglas i läroböckerna. Det positiva, som jag ser det, är att trots den förvirring som tycks råda inom ämnet så finns en gryende medvetenhet om problemet och såväl läroplanen som läroböckerna försöker sig på en diskussion om den svenska kulturens plats i en globaliserad värld.
Som jag nämnde i metodavsnittet är min läsning av dessa läromedel inte den enda möjliga. Jag bestämde mig för att titta på ett visst fenomen i dessa böcker, nämligen bilden av muslimer jämfört med bilden av svenskar, vilket eventuellt bidrog till det resultat jag fått fram. Hade jag valt att jämföra porträtteringen av två andra grupper, eller till och med muslimer mot någon annan grupp, hade bilden av muslimerna kanske framträtt i ett annat ljus. Då hade kanske muslimer som grupp framstått på ett helt annat sätt i kontrast mot porträtteringen av den andra gruppen. Jag tycker dock att en av de intressanta aspekterna med att jämföra muslimer med just svenskar är att analysen också säger något om den bild vi har av oss själva i det här landet. En bild som hänger samman med ett ideal om rationalitet, sekularisering och demokrati, och att den bilden behöver en motbild av ett ”dem” för att definiera sig själv som ett ”vi”.