Muslim eller svensk? En läromedelsanalys

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

Muslim eller svensk?

En läromedelsanalys

Muslim or Swede?

Johanna

Winbladh

Samhällskunskap och lärande 2007-01-25

Examinator: Mariann Enö Handledare: Måns Holmstedt

Sammanfattning

Den här uppsatsen handlar om den bild av muslimer och den islamska kulturen som skildras i läroböcker inom samhällskunskap för gymnasieskolan. Undersökningen är en kvalitativ textanalys kombinerat med en analys av de bilder och bildtexter som skildrar muslimer, jämfört med bilder som skildrar det svenska samhället.

I undersökningen ingår även en analys av läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Där diskuteras de delar som bland annat talar om förståelse och respekt för andra folk och kulturer, och att ingen i skolan skall utsättas för diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning, och hur de läroböcker som analyseras lever upp till dessa skrivningar. Lpf 94 behandlas även utifrån den kluvenhet som finns på grund av de skrivningar som bland annat talar om förmedlandet av en kristen etik och svensk kultur.

Sammanfattningsvis tycks det i dessa läroböcker finnas ett visst sätt att uttrycka sig om muslimer och muslimsk kultur och att det finns mönster i vilka bilder som väljs ut för att porträttera dessa. Detta mönster rimmar illa med vissa av de budskap som läroplanen predikar.

Innehåll

2 Teori och centrala begrepp 13

2.1 Läroboken 14

2.2 Läroplanen 16

2.3 Kultur och mångkultur 18

3 Läroplan - och läromedelsanalys 20

3.1 Värdegrunden i läroplanen 20 3.2 Samhällsboken 22 3.2.1 Bilder i Samhällsboken 23 3.3 Reflex 24 3.3.1 Bilder i Reflex 25 3.4 Nya Millennium 26

3.4.1 Bilder i Nya Millennium 28

3.5 Zigma 28

3.5.1 Bilder i Zigma 30

4 Läroplanen kontra läroböckerna 31

4.1 Porträtteringen av muslimerna i läroböckerna 31 4.2 Diskrepansen mellan läroplanen och läroböckerna 33

5 Avslutande diskussion 35

Källor 37

1 Inledning

Sverige befinner sig i en värld som blir allt mer globaliserad. Inflyttningen av nya grupper i samhället syns även inom den svenska skolan där majoritetskulturens företräde inte längre är självklart. Pedagoger och andra yrkesverksamma inom skolan har nu att ta hänsyn till ett elevlandskap där många olika kulturer och religioner finns representerade och undervisningen skall utformas för att passa alla dessa grupper. Det gäller alltså att kunna erbjuda en meningsfull undervisning som är både fostrande och lärorik, utan att för den sakens skull bli antingen etnocentrisk eller totalrelativistisk i det innehåll vi lär ut. Ibland kan detta innebära en balansgång eftersom den omgivande världen, som skolan också är del av, innebär spänningar mellan vissa av dessa grupper.

I denna uppsats skall jag fokusera på den spänning som finns mellan den av tradition kristna, svenska skolan och de muslimer som nu befinner sig i den. En spänning som finns där eftersom det samtidigt på många håll i världen förekommer en mängd konflikter i dessa båda religioners namn. Styrdokumenten i form av läroplanen och värdegrunden försöker anpassa sig till nya förhållanden i samhället, utan att göra avkall på vad som anses vara det svenska kulturarvet. Inom samhällskunskapsämnet på gymnasiet gör pedagoger och läroboksförfattare sitt bästa för att anpassa undervisningen till den globaliserade värld som är våra elevers framtid. En framtid där västvärldens definition av kristendomen inte längre är den enda normen.

Den svenska skolan är icke-konfessionell och har som mål och riktlinje att vara öppen för alla de kulturer och religioner som ryms inom den. Ändå finns, som vi senare kommer se, i våra styrdokument formuleringar som antyder en rädsla för att den kristna normen skall tappas bort i och med ökad sekularisering och inslag av andra religioner i vårt svenska samhälle. De läroböcker som används inom samhällskunskapen på gymnasiet borde kunna lämna utrymme för en nyanserad framställning av andra kulturer och religioner eftersom ämnet i sig inbjuder till en diskussion om samhälleliga och mänskliga värden. Jag vill ta reda på om de lyckas med det eller om vi i våra läroböcker kan skönja värderingar, baserade på vad som anses svenskt eller västerländskt.

1.1 Syfte

Den svenska skolan ska vara en öppen institution där olika åsikter, religioner och kulturer kan fungera sida vid sida. Mångkulturalitet har blivit ett modeord i samhällsdebatten där tolerans mellan olika kulturer ses som ett motto. Jag tycker att talet om kulturmöten ofta handlar om svensk tradition som möter den muslimska världen. Det kan ibland kännas som att mångkulturalitet betyder islam. Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en diskrepans mellan officiella formuleringar om öppenhet och tolerans i våra styrdokument för de frivilliga skolformerna, och den faktiska rapporteringen av världen som den uttrycks i läroböcker. Detta genom de formuleringar författare väljer i beskrivningar av muslimer som grupp, och dess roll i världspolitiken. Jag kommer även att analysera de bilder som läroboksförfattarna valt att ta med på muslimer kontra de som visar andra grupper.

1.2 Frågeställningar

De frågeställningar jag kommer att utgå ifrån i denna uppsats är:

• Hur porträtteras muslimer och islamistiska samhällen i jämförelse med svenskar och det svenska samhället i läroböcker för gymnasiets samhällskunskapskurser?

• Hur stämmer dessa porträtt överens med de styrdokument som styr de frivilliga skolformerna i form av Lpf 94?

1.3 Metod

Den metod jag har valt för min uppsats är en kvalitativ textanalys. Esaiasson et al definierar den metoden som att det ”går ut på att ta fram det väsentliga innehållet genom en noggrann läsning av textens delar, helhet och den kontext vari den ingår” (Esaisson et al, 2003, s.237). Det innebär därför att jag inte har begett mig ut i skolorna och tittat på någon faktisk verklighet, utan istället tolkat hur värderingar tar sig uttryck i tryckta källor. Detta har jag gjort i såväl utdrag ur texter som bilder och bildtexter. Såväl kvantitativ som kvalitativ metod går att använda på den sortens arbeten. En kvantitativ metod har fördelen att den gör slutsatsen av undersökningen mer generaliserbar, medan den kvalitativa mer visar på en helhetsbild av situationen. Om jag väljer att titta på endast ett fåtal läroböcker kan jag inte

göra anspråk på att uttala mig om läromedel i allmänhet, men istället blir min analys mer användbar ur ett ”systemperspektiv” (Holme & Solvang, 2000, s.79). Det betyder att genom att titta på mönster i det lilla sammanhanget träder en bild av det stora sammanhanget, eller systemet, fram. Eftersom jag är intresserad av att titta på kvalitativa skillnader i hur muslimer och andra grupper skildras i text såväl som i bild anser jag att en kvalitativ metod är att föredra. Det är också så att den metoden passar sig väl då ”vissa passager i texten anses viktigare än andra” (Esaisson et al, 2003, s.233). På det sättet kan jag bättre visa på tendenser i texterna som ett led i ett större sammanhang, vilket passar mitt syfte väl.

Jag har i detta arbete också att granskat Lpf 94 utifrån de stycken som behandlar just det mångkulturella samhället med inslag av olika religioner, samt hur den svenska skolan skall förhålla sig till dessa. Jag har även analyserat fyra vanliga läroböcker för samhällskunskap på gymnasiet utifrån hur de framställer islam i form av dess utövare och de samhällen och konflikter i världen där det förekommer och jämföra med hur motsvarande framställning av kristendomen porträtteras. Jag har också tittat på bilder från läroböckerna utifrån hur de framställer muslimer och kristna och föra en jämförande diskussion. Poängen med att göra en läromedelsanalys som denna är att se om det finns tendenser i den diskurs om muslimer som uttrycks i läroböckerna. Diskursbegreppet myntades av den franske filosofen Michel Foucault och avser just mönster i hur människor talar eller uttrycker sig om ett visst fenomen. Geografen Lena Molin från Uppsala universitet uttrycker sig om ”diskurs” att ”i grunden avser begreppet att fånga regelbundenheter i text och kommunikation” (Molin, 2006, s.85).

Min undersökning kan eventuellt klassificeras som en idékritisk analys. Den sortens analys går enligt Esaiasson et al ut på att ”ta ställning till i vilken utsträckning en given argumentation lever upp till bestämda normer – rationella eller moraliska” (Esaisson et al, 2003, s.239). När idéer ingår i ett större sammanhang och är sammanlänkade till en heltäckande bild av ett fenomen, ingår de i en ideologi om hur samhället är utformat. I denna uppsats granskar jag läromedelstexter utifrån en ideologikritisk synvinkel för att visa vilka ”samhälleliga konflikter som återspeglas i en given text. Vad säger texten och vilka faktiska principer styr samhället?” (Ibid.).

Ett problem när det gäller diskursanalyser är reliabiliteten eftersom analysen i sig är subjektiv (Bergström & Boréus, 2005, s.353). Det kan därför vara viktigt att ta med sig i läsningen av min uppsats att den analys jag gjort av såväl texter som bilder är ett av många möjliga sätt att granska läromedlen utifrån. Jag tror inte att det finns ett objektivt rätt sätt att vare sig skriva eller läsa en text eller bild, och det kan vara viktigt att vara medveten om den subjektivitet som ligger som en förutsättning för undersökningar av den typen som min är.

1.3.1 Urval

De läroböcker jag har valt att analysera i min uppsats är fyra vanligt förekommande på svenska gymnasieskolor, och som jag själv har stött på under mina praktikperioder, nämligen

Reflex, Samhällsboken, Nya Millennium och Zigma. Antalet läroböcker i samhällskunskap för

gymnasiet är stort och nya upplagor kommer från förlagen ut i stort sätt varje år, och jag har valt att titta på böcker som både är nya och lite äldre. Detta har jag gjort för att få en spridning över tid mellan de utvalda texterna. Jag har valt att titta på fyra olika böcker, dels på grund av att göra undersökningen hanterbar, dels också för att få ett tillräckligt stort undersökningsmaterial för att överhuvudtaget kunna tala om en diskurs. Eftersom jag har valt ut dessa fyra speciellt representerar de ett icke-sannolikhetsurval, alltså inte ett slumpmässigt sådant. Jag har istället valt dem för att de är lättillgängliga på grund av sin höga frekvens ute på skolorna, alltså ett bekvämlighetsurval (Holme & Solvang, 2000, s.181ff.). Nackdelen med det är att just de enheter jag valt ut kanske inte är representativa för hela gruppen av läroböcker i Sverige, och jag inte kommer att göra några anspråk på att beskriva hela gruppen. Den vinst jag istället gör, i och med valet av böcker som läses av många elever och lärare, är större.

De texter jag valt att titta på inom läromedlen är däremot slumpmässigt utvalda. Mitt kriterium för att ta med dem har varit att de skall innehålla orden muslim, islam eller på annat sätt tydligt signalera att de handlar om nämnda grupp. Jag kunde också ha valt att ta med alla texter som uppfyller mitt kriterium, anledningen till att jag inte gjort det är utrymmesskäl. Enligt Esaiasson et al är totalurval och slumpmässigt urval de två överlägset bästa metoderna (Esaiasson et al, 2003, s.191). Jag tror dock att den kvalitativa analys som jag använt mig av när jag granskat texterna gör undersökningen trovärdig.

De bilder som jag valt ut och analyserat är också slumpmässigt utvalda. Jag har tittat på 3-4 bilder från varje lärobok och mitt kriterium för att få komma med i analysen har i stort liknat det som gällde för texterna. Jag har tittat på bilder som utifrån motiv eller tillhörande bildtext tydligt har visat att de föreställer muslimer eller islamistiska samhällen. Jag har också inkluderat bilder som utifrån val av motiv eller bildtext visar att de skildrar det svenska samhället för att jämföra om det finns någon kvalitativ skillnad på hur dessa grupper och samhällen skildras.

1.4 Tidigare forskning

Lena Molin har, i sin avhandling ”Rum, frirum och moral. En studie av skolgeografins

innehållsval.”, analyserat betydelsen av vad hon kallar det ”frirum” som uppstod i och med

reformen av läroplanen 1994. Då infördes en skola som skulle vara styrd av mål och resultat och där undervisning i enlighet med läroplanen skulle gå före kursplanerna. Istället för att som tidigare detaljstyra undervisningen blev huvudmålet med läroplanen att poängterar skolans uppgift som förmedlare av demokratiska värden. Detta lämnar alltså ett ”frirum” till pedagogen att själv välja stoff till undervisningen så länge som det är i enlighet med målen. Eftersom hon själv är geograf har Molin fokuserat på hur detta frirum används av geografilärare till att tolka läroplanens teoretiska mål till den praktiska undervisningen. Analysen visade bland annat att frirummet skapat en osäkerhet hos lärarna om den så kallade ”värdegrunden” i läroplanen. Att didaktiskt arbeta med läroplanen har blivit en del av lärarens vardag, från att innan 1994 inte alls funnits i lärarens arbete (Molin, 2006, s.206 f.).

Inom sitt eget ämne, menar Molin, har utvecklingen inneburit att samtalet om demokratiska värden fått stå tillbaka för den essentialistiska filosofi kring kunskap som varit tradition inom geografiämnet. Detta eftersom lärare fortfarande förlitar sig till mycket stor del på de läroböcker som finns tillgängliga. ”Studier visar att läromedel ses som auktoritativa texter, de representerar sanningen och ifrågasätts sällan av lärare och elever” (Molin, 2006, s.186). Författaren menar vidare att konsekvensen av den tilltro som finns till läromedlen hos lärare och elever kan bli en omedveten bekräftelse av förtryckande maktstrukturer när nationalistiska eller rasistiska ideologier framställs som fakta (Molin, 2006, s.188).

Professor i pedagogik vid Örebro universitet, Tomas Englund, har forskat kring utbildning och demokrati. I sin bok ”Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension” betonar han förståelsen av läroplanen som en kompromiss mellan olika politiska krafter. Detta får särskild betydelse för de samhällsorienterade ämnena därför att det där blir extra tydligt, genom det stoff som elever blir presenterade, den ideologi kring samhället som är politisk norm. Englund menar att ”[l]äroplaner, läromedel och undervisning kan i detta perspektiv aldrig ses som neutrala frågor för metodiska överväganden, helt skilda från politik. Detta innebär att det ständigt och på alla nivåer existerar olika uppfattningar om innehållets precisering och uttolkning, grundade i skilda ideologier” (Englund, 2005, s.27). En sådan uppfattning om vad innehållet skall vara har, enligt Englund, inneburit att innehållet i undervisningen inom de samhällsorienterade ämnena under det senaste seklet förskjutits åt

vänster på den politiska skalan i enlighet med arbetarrörelsens framfart (Englund, 2005, s.187 f.). Läroplanen och innehållet i undervisningen följer alltså de politiska svängningar som det omgivande samhället undergår.

2 Teori och centrala begrepp

Jag kommer att diskutera tre olika områden under denna rubrik. Detta för att ge en bakgrund till de områden jag valt att titta på i min uppsats. Det första området handlar om läroboken som fenomen och vad som skiljer den från annan typ av litteratur. Den andra delen behandlar läroplanen som politiskt verktyg och vilken typ av dokument den egentligen är. Den tredje och sista delen handlar om kultur och jag kommer att problematisera begreppet mångkulturalitet och försöka reda ut skillnaden mellan kultur och religion.

Syftet med min uppsats är som jag tidigare nämnt, att undersöka om det finns ett särskilt sätt att beskriva den muslimska världen som skiljer sig från hur andra grupper porträtteras. Den officiella hållningen från politiskt håll är att skolan ska förhålla sig värdeneutral till religion och kulturer. Skolans värld får gärna vara politisk, men ska inte ta ställning. Jag menar att detta är en omöjlighet eftersom den svenska skolan är präglad av den svenska kulturen - och svensk religion som får agera norm i vårt samhälle. Det finns därför en särskild idé om vad ett modernt levnadssätt betyder som får fungera normaliserande. I vårt samhälle finns en särskild diskurs om vad demokrati innebär som stämmer väl överrens med hur vi själva lever. Demokrati är ett av de begrepp som värderas högt i det samhälle vi lever, och vår definition av det är enligt många svenskar inte förenligt med islam, som istället upplevs som patriarkaliskt, auktoritärt och ojämlikt i största allmänhet. Den uppfattning vi har om rätt och fel sätt att leva blir särskilt tydlig i skolan eftersom det är en av våra mest inflytelserika institutioner i samhället. Återigen vänder jag mig till den franske filosofen Michel Foucault som i sin analys av mänskliga maktrelationer menade att makt är ett tudelat fenomen som dels disciplinerar individer och dels styr befolkningen som helhet. Han fokuserar också på att makt inte är något som kan innehas utan endast utövas. Foucault var intresserad av hur makt reproduceras inom de statliga institutionerna, såsom skolan, genom kontroll av individen och gruppen, normalisering och inte i första hand lagstiftning (Andersen & Kaspersen, 2000, s.354 ff.). På samma sätt menar jag att den diskurs som finns inom skolan om muslimer och muslimskt leverne inte främst kommer till uttryck genom förordningar, som läroplanen är ett exempel på, utan genom de läromedel som faktisk förmedlar samhällets värderingar. På så vis

är läroboken, och naturligtvis den pedagog som använder sig av den, långt mer auktoritär som normskapare än de politiska formuleringar som ligger till grund för våra styrdokument.

2.1 Läroboken

”Frågan är inte om läromedlen styr utan hur de styr” (Gustavsson, Rapport 284, s.14) En utredning gjord 1980 av Christina Gustavsson på uppdrag av utbildningsdepartementet, visade att läromedel till stor del styr undervisningen i våra skolor. De har stor betydelse för innehållet i undervisningen, för att uppnå målen som är satta i kursplanerna, och för att hålla elever sysselsatta (Ibid.). Även senare undersökningar gjorda av bland annat Cherryholmes (1988) och Boel Englund (1998), styrker denna uppfattning (Molin, 2006 s.186). Molin säger att läromedel betyder mycket ”[f]ramförallt i den mening att elevernas kunskaper kontrolleras (läxor och prov) och betygssätts i relation till lärobokens text” (Ibid.). Läromedel kan i praktiken innebära nästan vad som helst, inte minst i ämnet samhällskunskap där de flesta former av medier går att använda som utgångspunkt i undervisningen. Jag har i denna uppsats valt att fokusera på läroboken, det fortfarande mest frekvent förekommande läromedlet, och det som de flesta människor som befunnit sig i skolvärlden kan relatera till. Läroböcker används till stor del i undervisningen i skolorna vilket gör att det känns relevant att sätta fokus där.

Texter i läroböcker skiljer sig från andra texter främst genom att de är en produkt av en medveten urvalsprocess riktad mot en särskild läsarkrets, men också för att de strukturerats så att de ska passa en viss utbildningsnivå. Pedagogiska texter är utformade för att passa i undervisningssituationer, de är korta och följer ofta ett liknande mönster med rubriker och underavdelningar vilket ger intrycket att alla områden under samma typ av rubriker är jämförbara. Forskaren och författaren Staffan Selander menar att den pedagogiska texten utmärker sig genom att återberätta redan etablerad kunskap, och inte att utmana fasta samhälleliga föreställningar om hur omvärlden är beskaffad. ”Grundidén med den pedagogiska texten är att den ska återskapa eller reproducera befintlig kunskap, inte skapa ny kunskap” (Selander, 1988, s.17). De fakta som presenteras i en lärobok skall alltså vara av sådan grundläggande karaktär att den lärare som använder sig utav texten relativt lätt ska kunna verifiera sanningshalten i de påståenden som görs, och även kunna förklara samma sak på andra sätt och med egna ord. Författandet av läroböcker bygger alltså på antagandet att den presumtive läsare har en viss baskunskap inom ämnet som texten sedan kan ta avstamp i och

förhoppningsvis bygga vidare på. Själva idén med läromedel är ju att de ska hjälpa eleven att ta ett steg vidare på sin väg mot ny kunskap. Selander menar också att en lärobokstext ”karaktäriseras av att kunskap och moral är sammanvävt på ett sätt som har officiell sanktion men som oftast inte är uppenbart i texten utan ligger fördolt i den” (Ibid.). Detta kan tolkas som att den pedagogiska texten har ett fostrande syfte snarare än ett ifrågasättande.

Vad som skall väljas ut av allt det oändliga vetenskapliga material som ligger till grund för läroböcker är en komplicerad process som kräver en medveten författare som vet att sålla i sina egna kunskaper. Det handlar också om att kunna förvandla en ofta komplex teori om hur ett fenomen fungerar i omvärlden, till en förenklad modell som bygger på kausala samband. Det stoff som slutligen hamnar i en lärobok handlar till viss del om den styrning som läroplanen ger, men stor del även om det urval som författaren, och det förlag som han eller hon tillhör, har gjort. Sett ur det perspektivet kan och bör läroböcker granskas lika källkritiskt som vilken annan typ av media som helst som vi kommer i kontakt med. Selander vill även påpeka att urvalet av material till pedagogiska texter ofta bygger på vad tidigare läroböcker tagit upp. Det verkar alltså finnas en slags lärobokstradition. ”Vad som påverkar lärobokens utformning tycks i stor utsträckning bero på hur tidigare läroböcker har utformats” (Selander, 1988, s.19). Det verkar alltså som att författare och förläggare av lärobokstexter tar intryck av och känner sig hemma i det format som pedagogiska texter av tradition tidigare haft i skolan. Lena Molin säger att ”läromedel har tilldelats en kunskapsgaranterande- auktoriserande roll”, men ifrågasätter samtidigt detta eftersom ”[a]ndra studier har ifrågasatt den kunskapsgaranterande rollen genom att påvisa att läromedelstexter… inte förändras nämnvärt, läromedelstexter ’ärver varandra över tid’” (Molin, 2006, s.186).

Vad är då syftet med den pedagogiska texten? Det mest uppenbara är att föra vidare kunskaper till en ny generation elever. Texten är ett verktyg för att ta till sig nya tankar och för att ge en förståelse av en komplex omvärld. Andra mer underliggande syften handlar om att fostra ungdomar till att ”värdera företeelser i omvärlden: att inpränta ett visst arbetssätt, att disciplinera eleverna m.m.” (Selander, 1988, s.38). Här återkommer den fostrande aspekten i de värderingar läroboken förmedlar genom sin utformning och sitt underliggande budskap av vad som är viktigt och inte, helt enkelt genom sitt urval av kunskaper. Forskaren Göran Andolf vill i sin avhandling ”Historien på gymnasiet” varna för vad han anser är en tendens att rensa läroböcker från individuella uttryck och åsikter: ”[a]mbitionen att undvika personliga synsätt och direkta värderingar har onekligen gjort att läroböckerna blivit allt mindre engagerande” (Selander, 1988, s.45). Det kan finnas risker med att försöka undvika värderande åsikter i pedagogiska texter eftersom de kan bli ointressanta samtidigt som de

bakomliggande värderingarna ändå skiner igenom. Oavsett om det övergripande syftet med en lärobokstext från författarens sida är att fostra goda medborgare eller inte, påverkar den eleverna genom att ge dem begrepp och sätt att angripa problem som är reproducerade från tidigare traditioner inom skolan, och som kan vara svåra att upptäcka när vi studerar samtida texter.

2.2 Läroplanen

För att kunna diskutera vad vi skall ha läroplanen till och hur den skall tolkas, vill jag först diskutera vilken typ av text den egentligen är. Läroplanen är ett politiskt dokument, och som sådant ett resultat av en kompromiss mellan våra riksdagspartier. Skolan som institution har en särskild laddning i samhället därför att den inte bara reproducerar gamla sanningar utan även formar nästa generation. Dessutom är den ur samhällsekonomisk synpunkt kostnadskrävande och alla partier vill försäkra sig om att deras väljares skattepengar hamnar rätt. Här har politikerna chansen att påverka framtidens samhälle genom att fostra ungdomar till att bli den typ av medborgare de önskar. Tomas Englund menar att ”[d]et synsätt på skolans medborgarutbildning som de olika politiska ideologierna bär med sig, förmedlas på den utbildningspolitiska arenan och i den utbildningspolitiska debatten via olika utbildningsfilosofier (Englund, 2005, s.28).

Syftet med läroplanen är att styra skolan i den riktning som våra politiskt folkvalda finner önskvärt, därmed inte sagt att dokumentet går att använda som en manual i undervisningen. Eftersom den behandlar övergripande visioner om vilket håll skolan skall sträva, är det inte möjligt att nå målen i styrdokumenten. Har vi väl nått dem är de inte visioner längre och förlorar sin funktion som riktningsgivare. Forskaren Gunilla Svingby skriver i sin bok Från läroplanspoesi till klassrumsverklighet om diskrepansen mellan målen i läroplanen och den reella undervisningen att den kan ses från två håll; antingen som positivt eller negativt. Den som ser positivt, menar Svingby, ser att skolan utvecklas i rätt riktning även om den inte når sin målsättning. Det negativa synsättet innebär istället att läroplanen är utopisk i den bemärkelsen att den sätter upp mål för undervisningen som är omöjliga att förverkliga inom det nuvarande samhällssystemet. I realiteten är skolan en fostrare av lydiga arbetare som har sin givna plats i den ekonomiska strukturen, och möjligheten för den individuelle eleven att ta sig ur den strukturen är mycket liten (Svingby, 1979, s.38).

Svingby diskuterar vidare att det inom läroplanen finns en mängd föreställningar om hur skolan ser ut i nuet och att dessa ställs emot föreställningar om vart den är på väg. Hon menar att ”läroplanstexten dels är att betrakta som mål i egentlig mening … dels har funktionen att hos läraren befästa vissa bestämda föreställningar om samhällets struktur, om undervisningens syfte och mening, om elevers möjligheter etc. Föreställningar vars funktion är att fungera som en ideologi utifrån vilken praktiken kan förklaras” (Svingby, 1979, s.41). I detta avseende får vi med ordet ideologi skilja mellan de politiska ideologierna och istället tänka oss en allomfattande föreställningsvärld. Lena Molin definierar ideologier som ”[u]tsagor som bidrar till att producera, reproducera och transformera dominansrelationer” (Molin, 2006, s.188). Forskarna Göran Bergström och Kristina Boréus, vid Stockholms universitet, skriver om skolans ideologi att det finns ”ett visst synsätt [som] genomsyrar skolväsendet, kanske att det finns alldeles specifika föreställningar inom skolan som motiverar hierarkier… och att det finns vissa föreställningar som har att göra med hur man värderar olika saker i skolan” (Bergström & Boréus, 2005, s.154). Författarna understryker vikten av att särskilja olika typer av ideologier därför att den typ som här avses kan vara svår att undersöka eftersom den är mera implicit och måste tolkas utifrån tryckta källor. Vi får vara medvetna om att den ideologi vi kan uttolka om skolan, utifrån läroplanen, är en typ som måste skiljas från andra som vi finner ute i den faktiska verksamheten, och även i läroböckerna.

Läroplanerna har under skolans historia förändrats i takt med att samhället gjort det, vilket kan anses vara en naturlig följd. Under tidigt nittonhundratal fanns få uttalade visionära mål inskrivna i läroplanen, fokus låg i stället mer på metoder och material. Kristendomsundervisningen var viktig och mycken tid anslogs till exempelvis katekesläsning. ”Skolans uppgift var att överföra katekesens samhällsuppfattning och moralregler” (Svingby, 1979, s.216). Utvecklingen har sedan mitten av 1900-talet alltmer gått från en konservativ till en socialliberal syn där målet varit att skolan skall finnas till för alla, alltså en enhetsskola (Svingby, 1979, s.218). Efter det kom styrningen mer att handla om att skolan skall vara en plats för självförverkligande för individen och ett demokratiskt förhållningssätt. Under 70-talet uppkom tanken att skolan skulle anpassas till eleven och inte tvärtom, och att klasserna därför skulle indelas i grundkurser och överkurser för att på bästa sätt möjliggöra nämnda självförverkligande på elevernas egna villkor (Ibid.). Nu betonades också elevers medverkan och aktiva deltagande. Den finns alltså en tradition av att den ideologi som är dominerande i det omgivande samhället avspeglas i styrdokumenten, och det är ett relativt säkert påstående att så är fallet även med den läroplan vi styrs av inom skolan idag.

2.3 Kultur och mångkultur

Vad är kultur och hur kan vi skilja det från religion? Etnologen Magnus Berg skriver att ”[k]ultur är den process i vilken människor skapar tolkningar av världen och den egna relationen till världen och i vilken dessa tolkningar kommuniceras. Tolkningarna skapas antingen genom traditionsöverföring… eller genom reflektion över och problematisering av redan föreliggande tolkningar” (Otterbeck, 2000, s.39). Jag ansluter mig till dem som menar att kultur innebär ett ständigt nyskapande av den egna identiteten och dess förhållande till omvärlden, medan religion innebär ett visst mått varaktighet över tid. Jag menar att kristna i Jerusalem för cirka 2000 år sedan måste ha något gemensamt med kristna i Sverige i dag, medan den svenska kulturen är under ständig utveckling och inte kan anses som likvärdig under lång tid. Jag är dock medveten om att detta inte är en självklar definition och uppdelning, och att många människor menar att kultur och religion är för evigt sammanblandade och inte går att behandla var för sig.

Ett mångkulturellt samhälle är där grupper med olika kulturella identiteter samexisterar. Styrkeförhållandet grupperna emellan kan variera, och är oftast inte särskilt jämställt. Detta hindrar dock inte att mångkulturaliteten kan vara positiv. Hans Ingvar Roth, docent vid lärarhögskolan i Stockholm, menar att eftersom debatten oftast kretsar kring i fall mångkulturella samhällen är konfliktfyllda eller inte, kan en definition på positiv mångkulturalitet vara konfliktfrihet. Om det finns en frånvaro av starka intressemotsättningar i samhället finns möjlighet att ”olika folkgrupper med skilda språk, religioner och kulturer… möts inom ramen för ett och samma samhälle” (Roth, 2005, s.121). Roth fokuserar här på det jämlika mötet mellan olika kulturer inom staten som ett kvitto på en positiv gemenskap. Han använder sig också av begreppen ”positiv/negativ närhet och distans”. Med dessa termer som verktyg diskuterar Roth mer och mindre lyckade exempel från olika samhällen där majoritetskulturen haft olika inställning till assimilering. Ett exempel på negativ närhet är när majoritetsgrupper försökt tvinga in minoriteter i den egna kulturen trots att den mindre gruppen själv inte haft intresse av detta. Positiv distans skulle i sådana fall vara samhällen där minoriteter tillåts leva enligt den egna kulturella identiteten och kanske till och med enligt egna lagar och samhällssystem (Roth, 2005, s.75).

En gemensam nämnare i de flesta definitioner av ordet kultur är att det är något av människan skapat, en gemenskap som behöver ständig bekräftelse för att behålla sin aktualitet. Thomas Hylland Eriksen, professor i socialantropologi i Oslo, hävdar att

människors beredvillighet att ingå i gemenskaper ständigt utnyttjas politiskt. Han menar att auktoriteter kan undertrycka eller framhäva skillnader och tillhörigheter hos underlydande beroende på vilket syfte det tjänar dem. Grupptillhörighet skulle inte vara något problem, enligt Eriksen, om det inte samtidigt förutsatte ett utanförskap. ”Problemet med gemenskap är att inte alla kan vara med: Gemenskapen är alltså tvungen att vara avgränsad utåt, och det är nödvändigt att definiera en inträdesbiljett” (Hylland Eriksen, 1999, s.24). Likaså kan kulturrelativismen användas som ett politiskt instrument för att söndra grupper i en stat genom att framhäva deras inbördes kulturella skillnader. Ingen anhängare av humanismen kan rimligtvis tycka att stärkande av minoriteters rättigheter till sin särart kan vara av ondo, ändå kan det leda till en fokusering på skillnader mellan människor istället för de intressen grupper har gemensamt. Särskilt allvarligt kan det bli i de fall där vissa minoritetsgruppers tillkortakommanden och svårigheter stigmatiseras i ett samhälle där homogenitet och likhet betonas.

Jag började min definition av begreppet kultur med att särskilja det från religion genom sitt särdrag att ständigt omskapas. Jag tror dock att det är viktigt, för att få förståelse av det empiriska material jag kommer att presentera i nästa kapitel, att vara medveten om att min uppfattning inte är den vanligaste. Många människor uppfattar religion som en underkategori till kultur och menar att religionen inte är dess skrifter utan dess utövare. Med en sådan definition blir religion naturligtvis lika föränderligt som kulturbegreppet. Lundaforskaren och islamologen Jan Otterbeck, menar att en sträng uppdelning mellan begreppen oftast görs av religiösa människor som vill hävda relevansen i sin religion genom att hänvisa till urgamla traditioner. Han tar också upp att människor som lämnat sina tidigare hemländer, och på så vis lever i någon form av diaspora ofta blir mer religiösa i det nya landet och att ”det finns en stark koppling mellan religion och etnicitet bland människor som emigrerat” (Otterbeck, 2000, s.31). Trots att jag inte håller med Otterbeck i hans definition av kultur och religion tycker jag att hans resonemang angående användandet av religionen beroende på brukaren går att applicera på min undersökning. Jag vill därför med denna uppsats undersöka om kopplingen mellan religion och etnicitet också kan finnas hos majoritetskulturen, alltså om svenska staten genom styrdokument och läroböcker tenderar att överbetona religionens betydelse som kulturyttring.

3 Läroplan - och läromedelsanalys

I den kommande delen kommer jag att gå igenom de delar av läroplanen som handlar om skolvärldens sätt att förhålla sig till kultur och religion. Jag kommer att kommentera de delar som berör skolans uppgift som förmedlare av normer och värderingar. I nästkommande delar ämnar jag sedan titta på och analysera utdrag ur texter och bilder från de läroböcker jag valt ut som berör muslimer och islam. Jag kommer sedan att jämföra bilder med hur motsvarande bilder i läroböckerna behandlar ”den vanlige svensken”. Slutligen tänker jag mig en kvalitativ jämförelse mellan de tankar som finns i läroplanen för de frivilliga skolformerna, kring hur skolan skall tackla ett mångkulturellt samhälle, och hur muslimer och islam verkligen porträtteras i de läroböcker jag valt ut.

3.1 Värdegrunden i läroplanen

”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på… I överrensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande” (Lpf 94, 1994, s.3). Detta citat rymmer en av de mest omdiskuterade formuleringarna inom styrdokumenten under de senaste decennierna. Vad innebär egentligen formuleringen ”den etik som förvaltats av kristen tradition”? Den som tolkar snällt läser in att vi som vuxit upp i Sverige fått i oss en speciell form av etik genom modersmjölken, och att den formen sedan förts vidare genom religionen. Däremot är det diskutabelt om det finns någon religion som inte förespråkar en etik som påminner om den kristna. Kärleksbudskapet, som antagligen är en del av det som åsyftas i citatet, återfinns inom andra religioner än den protestantiska formen av kristendom som varit förhärskande i Sverige.

På samma sida står att ”[i]ngen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller

funktionshinder eller för annan kränkande behandling” (Ibid.). Diskriminering är till viss del en subjektiv upplevelse som kan vara svår att bevisa, vissa gånger kan det handla om vad vi väljer att inte ta upp i stället för det som verkligen behandlas. I läroböcker kan det innebära att författare väljer att illustrera positiva företeelser med en viss typ av bilder och negativa företeelser med andra. Det kan också ha betydelse vilka exempel som används i böcker för att förtydliga resonemang om bland annat fredsbevarande styrkor eller terroristgrupper.

Läroplanen tar också upp att en ”[f]örtrogenhet med Sveriges kultur och historia samt det svenska språket skall befästas genom undervisning i många av skolans ämnen” samtidigt som ”[u]ndervisningen skall vara saklig och allsidig. Då värderingar redovisas, skall det alltid framgå vem det är som står för dem” (Lpf 94, 1994, s. 3f.). För mig är dessa formuleringar motsägelser. Uppdraget i skolan innebär att respektera alla människors olika sätt att leva och se på världen, samtidigt som vi skall förmedla vikten av Sveriges kultur och historia för eleverna före alla andras. Det tyder på en kluvenhet mellan synen på det svenska samhället som å ena sidan ett föredöme för andra länder, och å andra sidan ett litet land i en stor värld. För mig tycks den enda vettiga tolkningen vara att vi som arbetar i skolan uppmanas att vara kulturrelativister som dels upplyser om den svenska kulturen i synnerhet, men samtidigt säger att den är bara en bland många andra precis lika viktiga kulturer. Denna kluvenhet finns också i läroböckerna, vilket vi snart skall se, där det svenska samhället får agera exempel på en modern stat styrd av rationellt tänkande, samtidigt som författarna försöker uttrycka sig försiktigt kring samhällen i muslimska länder. Under ”Mål och riktlinjer” står att ”[s]kolan skall sträva mot att varje elev… har god insikt i centrala delar av det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet” och ”kan bedöma skeenden ur ett svenskt, nordiskt, europeiskt och globalt perspektiv” (Lpf 94, 1994, s.10f.). Här syns tydligt vilket perspektiv skolan skall inpränta i eleverna. De är i första hand inte världsmedborgare i en global värld eller ens européer, utan svenskar, i andra hand möjligen nordbor. Den svenska och nordiska identiteten som redan tidigare sagts vila på en kristen etik och västerländsk humanism.

Under rubriken ”Normer och värden” finns andra formuleringar om skolans uppdrag att fostra eleverna till humanister. Här kan vi bland annat läsa att ”[s]kolan skall sträva mot att varje elev…respekterar andra människors egenvärde och integritet” och ”förstår och respekterar andra folk och kulturer” (Lpf 94, 1994, s.12). Vi ska fostra eleverna till att respektera andra och att agera när de upplever att någon annan förtrycks. Återigen ett mycket ambitiöst mål men vad menas här med ordet respekt? Innebär det att utan fördomar sätta sig in i hur andra människor tänker eller att befinna sig sida vid sida med andra folk utan att tvingas till en verklig förståelse av varandras sätt att leva? Detta kan leda till att vi fortsätter

se på varandra som ”den andre” enligt Roths teori om negativ, kontra positiv, närhet som jag tidigare nämnt.

3.2 Samhällsboken

Samhällsboken som är skriven av Jan Kieser och Kjell Rydén, omfattar A, B och C-kurserna

på gymnasiet och ges ut av Almqvist & Wiksells förlag. Boken är en typisk lärobok i samhällskunskap och tar upp alltifrån befolkningsfrågor, arbetsmarknaden och ekonomisk utveckling till demokrati, samhällsplanering och internationell politik. Författarna har valt att avsluta varje kapitel med en sammanfattning och fördjupningsfrågor tänkta som diskussionsunderlag i klassrummet. Många av bokens bilder är tecknade och ger ett litet omodernt intryck.

Under kapitlet ”Statsskick i andra länder” finns rubriken ”Den islamska revolutionen” där Kieser & Rydén börjar med att beskriva var i världen vi finner den ”islamska världen” (Kieser & Rydén, 1997, s.458). Därefter följer en förklarande text om skillnaden mellan sunniter och shiiter, men även om vad som förenar olika typer av muslimer. Bland annat står att ”[m]ånga muslimer misstror Västerlandet. USA, Västeuropa och Israel kallas ibland Stora satan och västerlänningar benämns otrogna” (Kieser & Rydén, 1997, s.459). Sedan följer en beskrivning av olika länder där islam har en politisk roll och man ger några tänkbara förklaringar till detta. Avsnittet avslutas med formuleringen ”[d]et är svårt att tänka sig ett modernt politiskt system som kan förenas med islam. I en fundamentalistisk stat, där grunden är muslimsk, finns det inte plats för olika politiska partier. De rättrogna måste styra” (Ibid.). Författarna delar alltså i detta avsnitt in världen i muslimer och västerlänningar där de föregåendes sätt att tänka måste förklaras som styrt av historiska händelser och känslor. Kieser och Rydén verkar också oförmögna att föreställa sig ett samhälle som styrs i enlighet med islam utan att vara fundamentalistiskt, utan att reflektera över att samhällen världen över är influerade av diverse olika religioner men ändå fungerande demokratier.

Under rubriken ”Terrorism” kommer en förklarande text om vad som driver människor som ägnar sig åt terrorism. De ”anser att andra kampmetoder inte räcker till” (Kieser & Rydén, 1997, s.478). Därefter nämns en rad kända organisationer som ägnar sig åt väpnad kamp världen över. De rörelser som räknas upp är bland annat PLO, PKK, IRA, ETA och så vidare. Författarna försöker i detta avsnitt problematisera diskussionen om var gränsen för terrorism går, att det som styr definitionen ofta handlar om vilken part i konflikten som har

tolkningsföreträde. Trots den nyanserade tonen kring vilka grupper i samhället som kan kallas terrorister (där till och med CIA nämns som en tänkbar terroristorganisation) är bilden som upptar ungefär halva sidan föreställande muslimer. Texten som följer bilden lyder ”[d]emonstration i Alger mot islamsk fundamentalism” (Kieser & Rydén, 1997, s.478).

”För tre hundra år sedan drog svenskar ut i världen för att med livet som insats försvara den rena evangeliska läran. Nu är det den shiamuslimska, fundamentalistiska grenen inom

islam som är på krigsstigen” (Kieser & Rydén, 1997, s.483). Detta citat är taget ur den text

som kommer under rubriken ”Religiösa samfund” i kapitlet om internationell politik. ”I vårt sekulariserade (världsliga) samhälle har vi svårt att förstå de stormar som religionen kan väcka i politiska sammanhang” (Ibid.). Här förmedlas återigen en bild av muslimer som en annan typ av människor än den som författarna tillhör. Här får vi intrycket av traditionsbundna, krigiska och bakåtsträvande människor som styrs av sina känslor och av nostalgi snarare än förnuft och logik som moderna medborgare gör. Muslimer tycks enligt Kieser och Rydén också hålla ihop som grupp över nationsgränserna. ”När Jugoslavien föll samman kunde vi se att den religiösa lojaliteten är stark. Muslimerna i Bosnien stöddes av andra islamska länder utanför Europa” (Ibid.).

I slutet av kapitlet om internationell politik kommer rubriken ”Krishärdar i världen”. Där följer en genomgång av några av de största konfliktområdena i världen, bland annat det som kallas ”krutdurken Mellanöstern”, ”Arabstaterna och Israel”, ”Palestinierna” och ”Iraks roll”. I alla dessa delar nämns muslimer som orsak till och part i konflikterna. Detta trots att en världskarta som inleder avsnittet tydligt visar att stora väpnade konflikter pågår även i länder som inte har koppling till muslimska intressen.

3.2.1 Bilder i Samhällsboken

De bilder som tydligt visar muslimer eller där texten som följer avslöjar att muslimer är avporträtterade följer i boken ett visst mönster. De tenderar att visa lidande människor och krig. Bilden som finns på sidan som inleder avsnittet om terrorism, som jag tidigare nämnt, visar ett demonstrationståg där en äldre kvinna med sjal går först med knuten näve i luften, skanderande sitt budskap. Bakom henne går bland annat fyra unga män varav två håller upp en skylt som på franska säger ungefär ”terrorism- vi är alla berörda” (Kieser & Rydén, 1997, s.478, se bilaga 1, bild1). På nästa sida finns en bild av skelettet av en buss som blivit sprängd. Inuti det som en gång varit bussen är en röra av saker och eventuella kvarlevor av människor som hjälparbetare letar runt i. Bildtexten lyder: ”I konflikten i Mellanöstern har

terrormetoder använts av båda sidor. Här är en buss som sprängts av palestinska terrorister” (Kieser & Rydén, 1997, s.479, bilaga 1, bild 2). Andra bilder som har anknytning till muslimer visar bland annat en palestinsk ung man som arresteras av israeliska soldater. I bakgrunden syns en äldre kvinna i sjal (eventuellt mannens mor) och som ser ledsen och bekymrad ut.

Som jämförelse till dessa bilder kan jag nämna några som visar det vanliga svenska samhället. I kapitlet om ekonomisk balans finns under rubriken ”Den svenska modellen” två bilder som ska illustrera det ”svenska välfärdssystemet… som ett system som tar hand om medborgarna ’från vaggan till graven’” (Kieser & Rydén, 1997, s.277, bilaga 1, bild 3). Där syns på den ena bilden vuxna som hjälper barn att ta på sig ytterkläder i hallen på en förskola. Den andra bilden visar en manlig och en kvinnlig skötare som pratar med en äldre kvinna på något som liknar ett äldreboende. På båda bilderna utstrålar människorna välmående och hälsa. De vuxna på förskolan och skötarna på boendet ser professionella och lugna ut, ingen av de avbildade verkar må dåligt på ett liknande sätt som muslimerna gjorde på de bilder jag nämnt ovan.

3.3 Reflex

Reflex- Samhällskunskap för gymnasieskolan är skriven av Hans Almgren, Stefan Höjelid och

Erik Nilsson. Den är utformad för A- kursen med en del extramaterial för den som vill ha mer att läsa och ges ut av Gleerups förlag. Liksom Samhällsboken är Reflex en ganska typisk lärobok i samhällskunskap. Den är indelad i kapitel som genom fakta, frågeställningar och diskussionsunderlag försöker motsvara de förväntningar kursplanen i samhällskunskap på gymnasiet ställer. De flesta bilder är fotografier som föreställer olika samhällsfenomen, antalet tecknade bilder är få. Eftersom just denna version av Reflex endast är utformad för A-kursen (plus lite extramaterial), handlar den till största delen om det svenska samhället. Det betyder att antalet exempel på formuleringar kring islam och muslimer är färre än i övriga böcker jag tar upp.

Mot slutet av boken finns emellertid ett kapitel om internationella relationer och inom detta, under rubriken ”Terrorgrupper och terrorism”, hittar vi en text som bland annat handlar om muslimer. Där kommer först en definition av att terrorism ungefär betyder att bruka våld som maktmedel genom den fruktan det skapar. Direkt därefter står att ”Usama bin Ladin och al-Qaida skiljer sig från normen i det här fallet eftersom de inte gick ut med något budskap

eller krav i samband med attackerna mot USA 11 september 2001” (Almgren & Nilsson, 2005, s.339). Någon förklaring till varför man valt att ta upp just dessa terrorister direkt efter definitionen av fenomenet finns inte. Sedan kommer mer förklarande text kring olika sorter av terrorism med exempel för att illustrera typerna. Som exempel för statsterrorism nämns Stalinregimen och för nationell terrorism palestinska bombare i Israel och ETA. Exempel för internationell terrorism är återigen Usama bin Ladin och al-Qaida. Bilden bredvid denna text föreställer Usama bin Ladin som pekar finger i luften och bildtexten lyder: ”Usama bin Ladin höjer ett varningens finger. Anfallet mot USA i september 2001 ställde traditionella säkerhetsbegrepp på huvudet. En internationell terrorgrupp anföll på supermaktens egen planhalva…” (Almgren & Nilsson, 2005, s.340).

Fortfarande under kapitlet om internationella relationer under rubriken ”Dagens och morgondagens krig”, förs en diskussion om hur krig kommer att se ut i framtiden. Där står att ”[a]ttackerna mot World Trade Center och Pentagon i september 2001 är bra exempel. De visade att det inte räcker ens för en supermakt som USA att vara rustad till tänderna mot en traditionell invasion … när fienden beter sig på ett oväntat sätt. Terroristerna i det här fallet använde sig av helt andra metoder” (Almgren & Nilsson, 2005, s.346f.). Här finns, trots den nyanserade diskussionen tidigare om vem som är terrorist, ingen tvekan kring vem som är vän och fiende, offer och förövare.

3.3.1 Bilder i Reflex

Bilder föreställande muslimer och som förknippas med islam på något sätt följer även i denna bok ett visst mönster. Åter ser vi människor som lider eller motiv som förknippas med våld. Trots detta förs en diskussion i boken om tolkningsföreträde och den makt som kommer med det. I början av Reflex finns bland annat ett avsnitt om källkritik som visar den världskända bilden från attacken den 11 september där en palestinsk kvinna jublar. I texten till bilden står att ”vittnen hävdat att kvinnan blivit bjuden på godsaker av tyska journalister och sedan blivit ombedd att jubla. Detta påstående har i sin tur ifrågasatts” (Almgren & Nilsson, 2005, s.12, bilaga 1, bild 4). Här förs en medveten diskussion kring bilders betydelse och vikten av att vara försiktig med att tolka dem. En brasklapp läggs emellertid in med orden ”[d]etta påstående har i sin tur ifrågasatts”.

Under rubriken ”Bristande fri och rättigheter” i kapitlet om demokrati och diktatur kommer en text om vådan av diktaturer. Under denna finns en bild föreställande två kvinnor varav en har slöja och bär på ett litet barn. Hon ser uppenbart oroad ut. Kvinnan bredvid

henne bär på en mörk rock och en vit, vågig peruk och förefaller vara en juridisk person av något slag. Bildtexten berättar att detta är en bild från en nigeriansk domstol där kvinnan blivit dömd av en muslimsk domstol till döden genom stening. Detta för att hon hade fött ett utomäktenskapligt barn (Almgren & Nilsson, 2005, s.77, bilaga 1, bild 5). Detta kan jämföras med bilder från det svenska samhället där bland annat IT-tekniker på Ericsson som arbetar i ett labb, och en hårfrisörska som arbetar med en kunds hår, under kapitlet om arbete och arbetsmarknad. De människorna ser nöjda och välmående ut. Den miljö de framställs i är också väldigt lugn och konfliktfri (Almgren & Nilsson, 2005, s.228, bilaga 1, bild 6).

Den enda bilden som skiljer sig från normen är från Kuwait där tre män iförda muslimsk klädedräkt samtalar utanför McDonald’s. ”En bild av den globaliserade världen: även i Kuwait City kan man äta Big Mac & Co” (Almgren & Nilsson, 2005, s.316, bilaga 1, bild 7), lyder bildtexten. Även i Kuwait City alltså, som för att försäkra läsaren att det finns moderna inslag även i den bakåtsträvande delen av världen.

3.4 Nya Millennium

Nya Millennium är författad av Christer Palmqvist och Hans Kristian Widberg, och ges ut av

Bonnier Utbildning AB. Boken riktar sig till A, B och C-kurserna i samhällskunskap och känns väldigt modern till sin utformning. Bildmaterialet är nästan uteslutande fotografier av samtida samhällsfenomen även om vissa modeller är tecknade. Till varje kapitel finns nyckelord, en engelsk ordlista och ”forskningsuppgifter” som skall inspirera till vidare läsning. Här finns också så kallade ”case” inkluderade som underlag till diskussioner i klasserna.

Ett kapitel handlar om ”omvärlden” där politiska fenomen runt om i världen behandlas utifrån aktuella händelser och teman. Där finns en text om islam där man bland annat söker reda ut skillnaden mellan fundamentalister och islamister. Den berör också var skiljelinjen går mellan shia- och sunnimuslimer. Författarna är till en början noggranna med att påpeka att fundamentalisterna är i minoritet inom såväl judendomen som islam och att det handlar om grupper som anser just sin religion vara överlägsen andra. Sedan står om islamister att de ”ser roten till allt ont i den korrumperade västvärlden med sina klasskillnader och religiösa förfall. Islamistledare uppmanar sitt folk till Jihad- det gemensamma upproret mot Islams fiender… Vi uppfattar deras människosyn som ’medeltida’, ofri och ojämlik” (Palmqvist & Widberg, 2007, s.176). I texten som sedan tar upp skillnader mellan shia- och sunnimuslimer får vi veta

att de är ”rivaler och båda vill se sig som den främsta företrädaren för islam… Denna oenighet har orsakat konflikter och krig genom sekler fram till våra dagar” (Ibid.). Återigen får vi en bild av muslimer som irrationella människor som styrs av känslor för traditioner och hämnd, mer än rationell politik.

I kapitlet om omvärlden under rubriken ”Terrorism” finns även en text om vad terrorism är och att de stora och rika länderna i världen samtalar om hur man skall kunna skydda sig mot terror i framtiden. Senare följer ett antal exempel på terrorism under de senaste åren där man bland annat räknar upp palestinska självmordsbombare i Israel, al-Qaida, islamister i Indonesien, självmordsbombare i London, Madrid osv. I den följande texten som berör det hårdnande läget i världen efter 11 september, 2001 får vi veta att det västerländska samhället plötsligt blivit mer sårbart, och att länder i väst förklarat krig mot terrorn. ”Den främsta måltavlan för det nya ’antiterrorkriget’ var ett islamistiskt nätverk, al-Qaida, och dess ledare Usama bin Ladin” (Palmqvist & Widberg, 2007, s.177ff.). Det verkar på Palmqvist & Widberg som att det bara är länder i väst som måste samarbeta kring terrorhot. Andra länder står (underförstått) på andra sidan och skyddar terrorgrupperna.

Ett avsnitt i boken handlar om FN som benämns en ”vingklippt duva” och tar upp exempel på olika konflikthärdar i världen där FN varit inblandat. Dessa exempel visar sig alla kunna samsas under rubriken ”Mellanöstern” eftersom de behandlar Palestina och Israelkonflikten. Hizbollah och Hamas tas upp som muslimska organisationer och konkurrerande parter i kriget. Vi får veta att Hamas utfört självmordsattacker och betraktas som terrorister trots att de sitter i det palestinska parlamentet (Palmqvist & Widberg, 2007, s.184ff.). FN tycks i denna text vara synonymt med de västerländska samhällena i världen, inte de mellanösterländska muslimska länderna.

I Nya Millennium tas avsnittet om fundamentalism och islamism upp under ett kapitel om ideologier som en av ”världens icke-demokratiska rörelser”. Islamism som politisk kraft förklaras med en sårad självkänsla hos världens muslimska befolkning efter ”kolonialtidens förödmjukelser” (Palmqvist & Widberg, 2007, s.245). ”Efter den 11 september 2001 har relationerna mellan västvärlden och den muslimska världen tagit en allt oförsonligare hållning. Från den dagen upplevs islamism som ett hot mot väst” (Ibid.). Författarna tonar ner sin beskrivning av det spända läget mellan västvärlden och islamisterna genom att betona vikten av att skilja mellan ”islam som religion från några enskilda aktivisters handlingar”, men avslutar med formuleringen att ”[e]fter Sovjetunionens sönderfall och efter Kuwaitkriget har dessutom beroendet av västvärlden ökat, något som givetvis lett till besvikelse bland många muslimer” (Ibid.).

I kapitlet som handlar om internationella maktfaktorer under rubriken ”Religiösa rörelser” kommer en text om islam. Där beskrivs islam som en ”rörelse med flera baser eller maktcentra” (Palmqvist & Widberg, 2007, s.448). Vi får veta att den islamska religionen växer och får allt större politisk betydelse i världen och att islamister förkastar västerländsk kultur. ”De politiska islamisterna försöker mobilisera massorna i kampen” (Ibid.). I slutet av avsnittet görs dock ett försök att visa på skillnader mellan sekulariserade och fundamentalistiska muslimer, de oljeproducerande arabländerna tas som exempel på områden där islam är statsreligion och där landet ändå är en del av världsekonomin.

3.4.1 Bilder i Nya Millennium

Liksom i de tidigare böcker jag diskuterat finns en tendens att de bilder som visar muslimer och följder av islam liknar varandra. Under kapitlet som handlar om media visas en bild på en ung pojke i muslimsk dräkt i svart med en sorgsen min. I sina händer bär barnet en stor skylt där det står ”We are ready to kill Rushdy” (Vi är beredda att döda Rushdie) (Palmqvist & Widberg, 2007, s.45, bilaga 1, bild 8). Bildtexten berättar om författaren Salman Rushdie som levt under dödshot alltsedan han gav ut Satansverserna.

En annan bild föreställande muslimer finns under kapitlet om internationell politik där texten berättar om konflikten i Danmark efter publicerandet av avbilder av profeten Muhammed i dansk press. På fotot syns ett demonstrationståg med upprörda människor som skriker och pekar finger högt upp i luften. Demonstranterna ser mycket upprörda ut och på de plakat som syns på bilden står bland annat ”Slay those who insult islam” och ”Europe you will pay, your 9/11 is on it’s way” (”slakta dem som förolämpar islam” och ”Europa ni skall få betala, ert 11/9 kommer”) (Palmqvist & Widberg, 2007, s.164, bilaga 1, bild 9).

Bilderna till texterna om terrorism och terrorister föreställer bland annat en amerikansk soldat med uniformen på som öppnar sin jacka och visar en t-shirt med Usama bin Ladin på. Här ser vi åter en referens till krig och våld.

3.5 Zigma

Zigma- Samhällskunskap är skriven av Bengt- Arne Bengtsson, är skriven för att passa alla

kurser på gymnasiet i samhällskunskap, och ges ut av Liber förlag. Zigma är en flitigt använd bok ute i skolorna i landet och förlaget ger ständigt ut nya upplagor. Boken är traditionellt utformad, späckad med fakta om allt mellan himmel och jord. Den är uppdelad i block med

underkapitel som vart och ett avslutas med en ruta med nyckelord för att rekapitulera de viktigaste begreppen som tagits upp. Antalet bilder i boken är många och utgörs av såväl fotografier som teckningar för att illustrera textens budskap.

Trots att Zigma är en så tjock och omfattande lärobok är den märkvärdigt sverige- orienterad, avsnitt om politik och statsskick behandlas mest i allmänna termer och med svenska exempel. Först mot slutet inom kapitlen om internationella relationer och politik går Bengtsson utanför den europeiska, och ofta svenska, sfären för att exemplifiera sina teoretiska resonemang. Även där är han väldigt försiktig, och många gånger föredömligt nyanserad, när han väljer att ta upp känsliga frågor om internationella konflikter. När han beskriver inramningen för internationella konflikter räknar han bland olika aktörer in terrorgrupper. Där skriver han: ”’Frihetskämpe’ eller ’terrorist’? Valet av ord uttrycker samtidigt en åsikt. Att vi i den här boken betecknar al-Qaida (se bildtexten på föregående sida) som terrorgrupp är alltså en värdering” (Bengtsson, 2006, s.503). Författaren visar här att han är medveten om såväl bilders betydelse som val av exempel för att visa på ett fenomen.

Det ambitiösa tilltalet till trots kan inte heller Bengtsson hålla sig från att använda sig av en schabloniserad bild av muslimer och islam bland annat när han ska beskriva problemen med FN: s tandlösa sanktioneringssystem mot länder som inte följer internationell rätt. Här används som exempel Iraks invasion av Kuwait, indonesiskt övervåld i Östtimor, det krig som förts mellan USA- Storbritannien och Irak. Han uttrycker sig om Iraks förre ledare som ”Stalinbeundraren Saddam Hussein vars terrorregim bedömdes förfoga över massförstörelsevapen” (Bengtsson, 2006, s.526). Vidare skriver han, angående diskussionen som fördes inom FN efter attacken mot World Trade Center, att: ”Säkerhetsrådet gav sitt godkännande, då man ansåg det bevisat att terrorattackerna mot USA den 11 september utförts med stöd från al Qaida och att detta terroristnätverk skyddades av den dåvarande talibanregeringen i Afganistan” (Ibid.).

”’Du vet att din granne misshandlar sin sambo. Det är inget tvivel om vad som försiggår bakom väggen till lägenheten bredvid- han kuvar henne och en dag kan slagen bli hennes död. Hur bör du agera’?” (Bengtsson, 2006, s.532). Så liknas situationen i Irak när Storbritannien och USA invaderade landet under 2003, i tidskriften Axess av Sofia Nerbrand, och Bengtsson använder sig av samma liknelse. Irakierna är alltså offer i en patriarkalisk världsstruktur där USA är den misshandlande hegemonen till make. Denna konflikt som liknats vid en ”civilisationernas kamp” gör Irak till den kuvade kvinnan som behöver vårt, västvärldens, rådiga ingripande för att inte bli ihjälslagen. Till detta har man satt en bild på en stridsvagn med geväret riktat mot en stor bild på Saddam Hussein inrama av en muslimsk stjärna. Under

vapnet står och sitter en handfull irakiska barn, förtroendefullt lutade mot soldaternas sandsäckar.

Under rubriken ”Efter det kalla kriget – en ny världsordning” berättar Bengtsson i stora drag om vad som hänt inom världspolitiken efter kalla kriget. Han tar upp USA: s beslut att fungera som världssamvete mot farliga krafter i andra länder. Där nämns också kriget mot ”skurkstater och deras terrorklienter” så som det sades i Bushdoktrinen i början av 2000-talet (Bengtsson, 2006, s.549). Till dessa stater hör Iran, Irak och Nordkorea, och som agenter nämns al-Qaida, Hamas och islamiska Jihad. Dessa formuleringar är inte gjorda av författaren till Zigma i första hand, utan av Bushadministrationen i USA, men att Bengtsson utan diskussion väljer att föra dem vidare tyder på att han ser dem som oproblematiska. De exempel på stater och agenter som nämns är Bengtssons egna och det görs också utan att problematisera kring varför nästan alla tycks ha koppling till den muslimska världen.

3.5.1 Bilder i Zigma

Även i Zigma kan vi se ett visst mönster i de bilder som använts för att porträttera muslimer och företeelser som är förknippade med islam. En av bilderna har jag redan berättat om där krig och våld är det centrala budskapet när en stridsvagn riktar sina vapen mot en bild av Saddam Hussein (Bengtsson, 2006, s.532, bilaga 1, bild 10). En annan bild som talar sitt tydliga språk föreställer en flicka med svart sjal och klädedräkt som håller ett plakat med en bild av en muslimsk leende man med helskägg och huvudbonad. Under bilden finns en text på arabiska, bilden antyder att texten har ett religiöst eller politiskt budskap. Bredvid finns en annons från svenska Vägverket föreställande en man i cykelhjälm och solglasögon. Ovan mannen står att ”Gud förutsåg allt, utom matkassar i framhjulet”. Här anspelas på humor till skillnad från den förra bilden som var blodigt allvarlig. Som bildtext till det hela står att ”[p]ropaganda kan ta sig många uttryck – både i Iran och Sverige” (Bengtsson, 2006, s.35, bilaga 1, bild 11).

Ytterligare en bild som tidigare berörts är från attacken mot World Trade Center 2001. Bilden är mycket dramatiskt komponerad med ett störtande plan på väg in i mot det andra av tvillingtornen som blev träffade. Bildtexten under talar bland annat om att ”[t]errorismen fick en mycket tydligare plats än tidigare i det allmänna medvetandet världen över, då en liten grupp muslimska fanatiker ’lyckades’ släcka upp emot 3 000 människoliv i staden New York” (Bengtsson, 2006, s.502, bilaga 1, bild 12).

4 Läroplanen kontra läroböckerna

Läroplanen visar på den kluvenhet som finns inom skolan om hur vi skall bemöta ett mångkulturellt samhälle där den svenska kulturen och kristendomen bara är ett sätt att se på världen. Skolan skall grunda sig i västerländsk humanism, och vi ska lära elever att respektera andra folk och kulturer. Samtidigt poängterar läroplanen vikten av att framhålla den svenska kulturen och historien på ett sätt som vilar på en kristen tradition. I de läroböcker jag har tittat på speglas denna ambivalenta hållning. Författarna kan i ett avsnitt föra en nyanserad diskussion om vikten av att skilja mellan muslimer i allmänhet och islamister inom terrororganisationer, bara för att i nästa påstå att de senaste årens ökade ekonomiska beroende av länder i väst sticker i ögonen på många muslimer.

4.1 Porträtteringen av muslimer i läroböckerna

Lena Molin tolkar Michel Foucaults diskursbegrepp som regelbundenheter i kommunikationen om något eller någon (Molin, 2006). Jag skulle vilja påstå att en sådan regelbundenhet verkligen går att urskilja i talet om muslimer i de texter jag analyserat. Diskursen om muslimer är att deras liv handlar om krig, lidande, heder och religion. Att vara muslim handlar om att leva ett liv i smärta eftersom det är så de vill ha det. Islams trotjänare har lidit alltsedan kolonialtidens kränkningar och måste hämnas västvärldens brott till dess att skulden är betald. Det är alltså en civilisationernas kamp vi talar om här, och eftersom muslimerna får representera terroristerna, blir det implicita budskapet att de sekulariserade länder i väst där dåd utförs står för den demokrati som härmed hotas. Anledningen till att vi ens kan tala om en diskurs kring muslimer som grupp är inte beroende på vad som sägs i varje enskilt avsnitt. Det beror snarare på det urval av situationer och områden där man valt att framhålla just tillhörigheten till gruppen muslimer och som visar på när det varit viktigt för författarna att visa vilken typ av människor som finns representerade här.

Som jag tidigare nämnt, menar Selander att läroböcker utmärker sig genom att erbjuda fakta med en enkelt kontrollerad sanningshalt. Samtidigt menar han att i läromedel är kunskap och moral sammanvävda (Selander, 1988). Det påståendet stämmer till viss del eftersom vi visst kan kontrollera med flera, av varandra oberoende, källor om vissa fakta stämmer. Men den medborgerligt fostrande funktionen som läromedel har är svårare att verifiera. Läroböckerna har ju inte fel i sig när de exempelvis berättar om islamister som begår terrordåd eller om muslimska mödrar som gråter sig fördärvade därför att deras barn fängslas, men de lämnar upp till läraren och eleverna själva att fråga sig varför det är viktigt att berätta att vissa kriminella människor tillhör en viss religion.

Foucault talar också om makten, och hur den reproduceras genom normalisering och kontroll (Andersen & Kaspersen, 2000). I de texter jag har analyserat har vi sett hur en norm av det fungerande och demokratiska västerlandet ställs emot irrationella muslimska terrormakter, som istället för demokrati, styr genom fruktan. Den förhärskande ideologin inom den svenska skolan idag, så som vi ser den i läroböckerna, talar om ett idealsamhälle som styrs genom en representativ demokrati så som den ser ut i vårt eget land. Att välja att organisera sitt samhälle efter religiösa principer, så som muslimerna gör är inte rätt och leder således till krig och elände. Genom att polarisera muslimer och islam mot västländerna framträder en alltför tydlig struktur av två rivaliserande grupper där den västerländska normen behöver sin muslimska motsvarighet för att kunna identifiera sig. På så sätt finns det, om än implicit, en politisk poäng att plocka hem med etnifieringen av muslimer.

Fokus i de böcker jag har tittat på har legat på utövarna och inte på själva läran, alltså på kulturen istället för religionen. Genom att påstå att muslimer tänker och handlar på vissa sätt visar författarna att de anser att muslimerna tillhör en enhetlig kultur och inte en religion som går att tolka på lika många sätt som antalet utövare. Jag menar att detta sänder ett märkligt budskap till de muslimska elever vi har i den svenska skolan idag. De får det serverat att de tillhör en viss kultur som är mer våldsam och känslosam än sina klasskamraters. De flesta muslimer i Sverige i dag är inflyttade och som Otterbeck säger kan människor som emigrerat eller flytt från sina hemländer, och alltså lever i diaspora, ofta uppleva sig som mer religiösa i sitt nya hemland än tidigare (Otterbeck, 2000). Det blir därför lite märkligt när ungdomar som kanske tidigare inte upplevt sin tillhörighet till islam särskilt närvarande, får lära sig i sina samhällskunskapsböcker att vara muslim innebär så mycket mer än att bara vara en religiöst troende människa.

Hans Ingvar Roth skriver i sin bok om positiv och negativ närhet och distans i förhållandet mellan minoritets och majoritetskulturer (Roth, 2005). Jag menar att diskursen