33 studie varit framträdande ligger i mångt i linje med Puentes militära etik (2007). I förelig- gande studie kompletteras dessa interna värden med ärlighet/ öppenhet som även Lievens et al. studie uppmärksammat (2007). Denna ärlighet/öppenhet är för respondenterna främst framträdande på soldatnivå enligt föreliggande studie. Andra viktiga interna värden i För- svarsmakten är resultat och ansvar. Samtliga respondenter beskriver också en jargong som kan beskrivas macho. Dessa interna värden tillsammans med aktiviteter utgör således den faktiska identiteten.
Den kommunicerade identiteten betonar i motsats till den faktiska identiteten värden som feminism, jämställdhet, inkludering och demokrati. Ett sådant resultat står i kontrast till Wæraas studie (2010) som argumenterar för att demokratiska värden inte är framträdande i myndigheters kommunikation. När det gäller de aktiviteter som beskrivs i den kommu- nicerade identiteten upplever samtliga respondenter att det som visas upp i kampanjerna är verklighetsfrånvänt frånsett kampanjen Många har många frågor från 2020. I Försvars- maktens kampanj Välkommen till vår verklighet (2011) visas till och med verkligheten upp, men förnekas av speakerrösten. Några respondenter upplever att kampanjerna för- minskar Försvarsmaktens kärnverksamhet och framställer väpnad strid som något negativt, vilket påminner om Strand & Berndtssons studie från 2015 som visade att svensk Försvars- makt i sina kampanjer undviker att tala om vapen och strid. Den kampanj som av respon- denterna upplevs verklighetsförankrad är kampanjen Många har många frågor från 2020 eftersom där visas både verksamhetskildringar och ett språkbruk i linje med organisation- ens. Undantaget denna kampanjfilm saknas alltså verklighetsförankring och värden som är av betydelse för organisationen, enligt respondenterna. Att rekryteringskampanjerna end- ast skapats för rekrytering ifrågasätts av respondenterna. Kampanjerna tolkas mer som le- gitimitetskampanjer där Försvarsmakten försöker stärka sitt stöd hos medborgarna genom att anspela på värden som är förankrade i samhället. Deverell och Wagnsson (2016) dis- kuterar hur vida kampanjer som söker legitimitet istället kan få motsatt effekt då motstri- diga värden riskerar falla bort. Sådana indikationer återfinns även i föreliggande studie då respondenterna påtalar risken med att kampanjer kan skapa föreställningar om att Försvars- makten ”leker krig i skogen” (Emanuel). De poängterar vikten av att förmedla verksam- hetsbilder så att medborgaren förstår Försvarsmaktens uppdrag och verksamhet då folk- förankringen minskat i och med att värnplikten lades vilande. Att det finns en oro hos respondenterna att kampanjerna framför en bild av att de ”leker krig i skogen” är ytterli- gare ett resultat som går emot Wæraas studie (2010). Respondenterna menar i motsatts till Wæraas (2010) resultat att Försvarsmaktens kampanjer inte visar på den kunskap och pro- fession som finns inom organisationen.
Deverell och Wagnsson (2016) fokuserade sin studie på legitimitet i samhället. Förelig- gande studie kan även påvisa risken med minskad legitimitet inåt, det vill säga att kam- panjerna har negativ effekt på medlemmarnas syn på sin egen organisation. Flera respon- denter påtalar irritationen och förtroendebristen som uppstår i och med kampanjerna. Denna irritation och förtroendebrist påverkar det ”glapp” som redan finns i Försvarsmak- ten mellan ledning och soldatnivå, mellan militärer och civila i verksamheten som tidigare uppmärksammats av Puranen et. al. (2006). Det finns således inte bara en risk av bristande
34 legitimitet i samhället på grund av kampanjerna, kampanjerna påverkar också Försvars- maktens legitimiteten inom organisationen.
För att återkoppla till inledningen där det i Deverell och Wagnssons studie (2016) framgick hur en respondent uttryckte att det verkade finnas ett uppdämt behov av att internt kritisera Försvarsmaktens kampanjer ger föreliggande studie en möjlig förklaring till detta ”upp- dämda behov”. Den förklaringen ligger i avsaknad av verklighetsgestaltningar, förtroen- debrist för ledning och avsaknad av kommunicerade professionella värden i kampanjerna. Jag vill mena att det inte räcker med att konstatera att det finns ett ”uppdämt behov” i en organisation. Behovet måste söka förstås. Inte minst med utgångspunkten att Försvarsmak- ten som organisation vill ha medlemmar som har förtroende för sin egna organisation och medlemmar som kan följa order. På ett överskådligt plan visar föreliggande studie hur de postmoderna värden som Puente (2007) presenterar i sin artikel har betydelse för hur För- svarsmakten kan bemöta sina medlemmar. Problemet med medlemmar som inte känner förtroende för sin ledning är ett stort problem som måste hanteras. Utifrån postmoderna värden där auktoriteter måste kunna underbygga sin rätt att bestämma, i det här fallet ut- formningen av kampanjerna, bör Försvarsmakten försöka förstå sina medlemmars kritik och bemöta den, snarare än att konstatera den.
5.2 Ur ett lärandeperspektiv
Föreliggande studie har författats inom ramen för ämneslärarutbildningen, med inriktning mot samhällskunskap. Utifrån ett demokratiskt perspektiv är föreliggande resultat proble- matiskt eftersom medborgare har rätt att ta del av tillförlitlig information för att kunna verka som aktiva medborgare. Det går förstås och man kanske också bör efterfråga en förändrad kommunikation från myndigheter som tydligt påvisar när något är information och när något är ren marknadsföring vilket även Kjellgren (2002) framfört i sin avhandling. Betraktar vi däremot resultat utifrån ett lärandeperspektiv, måste vi, oavsett hur verklig- heten ser ut, förhålla oss till den. Det är verkligheten som våra elever ska ges möjligheten att vara aktiva medborgare i, genom kunskaper och förmågor. Det är i ljuset av verklig- heten samhällskunskapsundervisningen måste utformas. Så vad får då studiens resultat för betydelse för samhällskunskapsundervisningen?
I Skolverkets kunskapsöversikt Att förstå sin omvärld och sig själv (Skolverket, 2013) po- ängteras vikten av att elever införskaffar sig handlingsberedskap för att kunna förstå sin omgivning och bidra till dess utveckling. Grunden till handlingsberedskapen ligger bland annat i förmågan att ta del av, kritiskt granska och förstå de budskap som sänds ut. Här är således källkritik av vikt. På Skolverkets hemsida återfinns en så kallad ”checklista för källkritik” (Skolverket, 2020). En första fråga som ställs i checklistan är ”Vem har gjort källan? Är det en myndighet? Är det en organisation? Är det ett företag? […] Är det någon du litar på?” (Skolverket, 2020). Även om dessa frågor endast är en del av de frågor som ställs i checklistan återfinns en viss problematik om vi utgår från det faktum att Sveriges medborgare generellt sett har ett högt förtroende för myndigheter (Malmström, 2020). Utan att med säkerhet kunna veta tycks här finnas en uppenbar risk att elever som tar del
35 av myndighetskommunikation genom den källkritiska checklistan bedömer informationen i källan som trovärdig på grunder av att källan är en myndighet. Ställs detta i relation till föreliggande studies resultat blir det uppenbart att det är något mer än checklistan som måste till för att elever ska kunna tillgodogöra sig handlingsberedskap. Det blir påtagligt att den källkritiska undervisning som bedrivs i samhällskunskapen måste handla om mer än hur information ska granskas och när den ska granskas. Utifrån studiens resultat bör aspekter som bakomliggande mekanismer i myndigheters kommunikation synliggöras och diskuteras. Det är inte givet att den information som en myndighet sänder ut är en direkt avspegling av verkligheten och här måste elever få kunskaper som gör att de kan utveckla förmågan att avgöra, inte bara företags, privatpersoner eller främmande makts avsikter utan också myndigheters avsikter. På så vis ökar elevernas handlingsberedskap och i för- längningen möjligheten att verka som aktiva medborgare.
Ytterligare en viktig grundpelare för att unga ska kunna agera som aktiva deltagare i sam- hällslivet är, precis som i inledningen beskrevs, att unga människor har tillgång till tillför- litliga verklighetsgestaltningar (Sjöberg, 2015). Som tydligt framgått i studiens resultat så är just rekryteringskampanjer generellt inte tillförlitliga verklighetsgestaltningar av hur Försvarsmakten verkar och fungerar. Utifrån ett lärarperspektiv innebär det att de verklig- hetsgestaltningar som elever får tillgång till genom exempelvis myndighetskommunikat- ion måste nyanseras, revideras och problematiseras i samhällsundervisningen för att gene- rera en så tillförlitlig verklighetsgestaltning som möjligt. Utifrån studiens resultat kan där- för undervisningen fokusera på det bestående, det vill säga det som är kärnan. Ett annat sätt att uttrycka det är att fokus torde ligga på de informella strukturerna i myndigheter, i den uträckning det är möjligt. En sådan konklusion bygger på det faktum att Försvarsmak- tens formella struktur är i ständig förändring och inte alltid verklighetsförankrad utifrån de arbetssätt som används inom myndigheten. Samtidigt verkar Försvarsmakten och det kan antas, andra myndigheter också, måna om att förmedla den formella strukturen. Därför kan antas att extra fokus kan ligga på, om så möjligt, de aspekter som myndigheterna inte själv- mant pratar om och kommunicerar.
5.3 Förslag på vidare studier
När de sista meningarna i föreliggande uppsats författas pågår en febril verksamhet på flera av landets regementen med förberedelser för att ta emot årets rekryter. Vissa rekryter ham- nar i den militära organisationen av tvång, andra av frivillighet. De frågor som kvarstår är, vilka föreställningar har rekryterna av Försvarsmakten? Kommer Försvarsmakten kunna leva upp till de förväntningar som finns och slutligen, om förväntningarna och verkligheten inte stämmer överens, blir det ett problem för personalförsörjningen inom Försvarsmakten och Försvarsmaktens legitimitet i stort? Dessa frågor lämnar fältet öppet för nya studier om relationen mellan unga medborgare och myndigheter. Vilka föreställningar har unga om myndigheter idag och vad beror det på? Vad händer på kort och lång sikt när unga inte upplever att myndigheter är det de utger sig för att vara? Dessa frågor är av intresse att studera närmare, både när det gäller Försvarsmakten men också när det handlar om andra myndigheter i Sverige.
36 Ur ett didaktiskt perspektiv har föreliggande studie genererat nya frågor vad gäller lärares hantering av undervisning om samhällets organisation. Vad ligger i fokus för lärares ut- formning av undervisning som rör myndigheter och offentlig verksamhet. Är det infor- mella strukturer eller formella? Och hur påverkar i förlängningen dessa val elevers möjlig- heter att utveckla förmågor som krävs för ett aktivt deltagande i samhällslivet? Dessa frå- gor ger upplägg för vidare studier kring undervisning i och om samhällets organisation.
Studiens metod har huvudsakligen varit riktade öppna intervjuer där intervjuerna varit te- mamässigt upplagda utifrån studiens frågeställningar. Att intervjuerna inte varit helt öppna kan medföra att vissa aspekter av de tankar, känslor och upplevelser som respondenterna har kring Försvarsmakten har försummats. Samtidigt har tematiken gjort att responden- terna haft viss frihet vad gäller de aspekter som kan tas upp då intervjuerna inte är statiska i vilka frågor som berörs. Begräsningen i föreliggande studies metod ligger snarast i för- fattarens begränsade erfarenhet av att genomföra intervjuer som genererar någon form av kvalité. Denna oerfarenhet ledde stundtals till att vissa ämnen som respondenterna berörde, inte följdes upp i den utsträckning man kan önska. Detta dilemma blev främst påtagligt i fokusintervjun där respondenterna gärna byggde vidare på varandras tankegångar utan att först låta varandra tala till punkt. Här hade intervjuaren med fördel kunnat moderera mer så att samtliga respondenters tankar fick framträda fullständigt. Denna problematik kom att påverka efterföljande bearbetning där vissa passager i intervjuerna framträdde osam- manhängande- Därav har vissa passager i fokusintervjun fått lämnas därhän. Samtidigt var fokusintervjun som metod fördelaktig då respondenterna prövade varandras tankar mot varandras och det blev tydligt att respondenterna både höll med varandra och distanserade sig från varandras förståelse av Försvarsmakten. På så vis genererade fokusintervjun in- tressanta nyanser av förståelsen av Försvarsmakten som inte varit möjlig i de personliga intervjuerna. De personliga intervjuerna var mer lättmodererade och blev i efterföljande bearbetning mer hanterbar än fokusintervjun. Sammantaget kan sägas att fokusintervjun och de personliga intervjuerna genererat olika aspekter av Försvarsmaktsanställdas förstå- else av sin organisation vilket i sin tur genererat en bredare förståelse än om endast en av metoderna använts. Metodernas fördelar och nackdelar kan sägas ha vägt upp för varandra. Vad gäller metoden Photo Elicitation finns både fördelar och begräsningar. Ett påtagligt problem med metoden är att de visuella material som används, i det här fallet rekryterings- kampanjer kan tolkas olika av intervjuaren jämfört med respondenterna (Glaw et. al., 2017). Denna begränsning kan anses vara överhängande i föreliggande studie då jag som intervjuare har minimal kunskap om och insyn i Försvarsmakten som organisation till skill- nad från respondenterna. För att minimera denna problematik har det varit viktigt att re- spondenterna verkligen fått tid och uppmanats att beskriva vad rekryteringskampanjerna betyder utifrån deras egna förståelse så att missförstånd och misstolkning minimeras. I