Vår förhoppning med studien var att få svar på om begreppet ”skälig levnadsnivå” är tillräckligt entydigt för att tjäna som riktlinje för en rättvis bedömning av människors rätt till bistånd enligt 4 kapitlet 1 § socialtjänstlagen.
Vår studie har visat att handläggare inte tolkar begreppet på likartat sätt samt att bedömningar utförs på olika sätt. Omfattningen av hjälpinsatser varierar i bedömningen mellan de olika kommunerna trots att de bedömt samma ärende, ”Bertil 78 år”. Utifrån studiens syfte och vår egen förförståelse hade vi formulerat följande två frågeställningar,
1). Hur tolkar olika handläggare begreppet ”skälig levnadsnivå”?
2). Är begreppet ”skälig levnadsnivå” tillräckligt entydigt för att tjäna som
riktlinje för en rättvis bedömning av människors rätt till bistånd enligt 4 kapitlet 1 § socialtjänstlagen?
Vad gäller socialtjänstlagens princip att tillförsäkra skälig levnadsnivå i fallet Bertil så ges möjlighet till stort tolkningsutrymme vilket visar sig i vårt resultat genom de skilda bedömningarna.
Ramlagsstiftningens fria tolkningsutrymme vägleds av Socialstyrelsens allmänna råd, lagens förarbeten, samt domstolarnas prejudicerande beslut i överklagade ärenden. Men främst är det som tidigare sagts socialtjänsten i de enskilda
kommunerna som själva ansvarar för att precisera ramlagen genom att skapa egna handlingsmönster och rutiner kring handläggningen.
Utifrån vårt resultat visar det sig att begreppet ”skälig levnadsnivå” tolkas olika handläggare emellan samt att begreppet inte är tillräckligt entydigt för att tjäna som riktlinje för en rättvis bedömning av människors rätt till bistånd enligt 4 kapitlet 1 § socialtjänstlagen. Alla handläggare hänvisar till Bertils rätt att uppnå en skälig levnadsnivå men uppfattningen om vad som är skäligt eller inte skiljer sig åt. I kommentaren till kammarrättsdomen anges att det inte kan anses
nödvändigt att få hjälp med husdjur för att uppnå en skälig levnadsnivå (mål nr 2212-08).Hållande av husdjur anses inte nödvändigt för att den enskilde skall vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå men det måste alltid göras en individuell bedömning om sökande har behov av bistånd till skötsel av djuret. Vårt resultat visar trots detta att sex av fjorton handläggare valde att bifalla ”Bertils” ansökan då de ansåg att hjälp med husdjur ingick i en skälig levnadsnivå. Bertil hänvisas också att själv söka efter privata alternativ vilket förutsätter att hans ekonomi och faktiska förmåga finns för att kunna anlita någon annan som hjälper honom med hundrastning.
Handläggarna har ett krav på snabb handläggning och det finns motsättningar i förhållandet mellan att binda samman tempo och effektivitet med närhet och varaktighet. Jakten på effektivitet och snabb handläggning tror vi kan bidra till att handläggare utreder biståndsansökningar på ett rutinmässigt sätt som inte tar hänsyn till den enskildes hela situation och där närheten går förlorad.
Handläggarna måste beakta alla aspekter kring den biståndssökande, vilket kräver tid och resurser som det kanske inte alltid finns utrymme för.
I vår undersökning har inte handläggarna kunnat kommunicera med den enskilde, vilket vanligtvis alltid görs antingen genom telefonkontakt eller genom ett
deras normala arbetssituation, hade handläggarna kunnat kommunicera med Bertil är det möjligt att utfallet av bedömningarna blivit annorlunda.
På grund av att Socialtjänstlagen är en ramlag och därmed vagt utformad ges handläggarna möjlighet att ta beslut utifrån sin egen tolkning av situationen i fråga, vilket tydligt syns i vårt resultat. Eftersom insatserna skall vara individuellt anpassade måste handläggarna ha fria ramar att tolka ärendena som handläggs. I vår studie ser vi att handläggarna tolkar ärendet på olika sätt och att de faktorer som anses betydelsefulla varierar. Vi tror att ramlagsstiftningens utformning medför risker för att handläggarnas tolkningar leder till godtyckliga beslut som påverkas av deras egna värderingar och de kommunala riktlinjer de har att arbeta efter. Vi tror att detta beror på ramlagens oklara framställningssätt vilken öppnar upp för olika tolkningar och att ramlagar inte har ett i förväg stadgat rättsligt innehåll, vilket istället erhålls i själva tillämpningen. Under arbetets gång har vi förstått att motsättningar råder mellan handläggarnas ambitioner och
lagstiftningen samt att handläggarna måste rätta sig efter vissa ekonomiska ramar i verksamheten.
En viss kommunal variation medges enligt lagen, vår studie visar att
rättstillämpningen inte är enhetlig i landets olika kommuner. Den kommunala självstyrelsen är omfattande och vi anser att de olika utfallen i bedömningarna även styrs av de politiska och ekonomiska ideologier som råder i de olika kommunerna. Avhängigt av dessa uppfattningar styrs sedan handläggarna i sina arbeten.
Vad gäller ”Bertil” har han rätt att överklaga avslagen för att den
myndighetsutövning som han utsätts för skall överensstämma med gällande lag och praxis samt för att få myndighetsbeslutet granskat och överprövat av en förvaltningsdomstol.Det är osäkert huruvida ”Bertil” har förutsättningar att överklaga de avslag han fått. Att överklaga kräver kraft och engagemang samt kunskap om tillvägagångssättet. De enskilda som ansöker om bistånd är ofta försvagade av ohälsa samt hög ålder och villkoren kring ett överklagande kan uppfattas som komplicerade att sätta sig in i.
Socialtjänstlagen beskrivs som en målinriktad ramlag, kommunerna har en relativt stor frihet att själva utveckla och utforma socialtjänsten så att den skall ta hänsyn till kommunmedlemmarnas behov. Socialtjänstlagen betonar den enskildes eget ansvar för sitt liv och skall tjäna som ett komplement samt förstärka individens egna resurser där individen själv tar ansvar för sin sociala situation. I några av bedömningarna framkommer ”Bertils” egenansvar och de menar att han inte kan förlita sig på att socialtjänsten skall ta över det fulla ansvaret för sin situation. Socialtjänstens uppgift är att utveckla och frigöra ”Bertils” egna tillgångar och biståndet skall utformas på ett sätt som undviker passivitet och beroende. I vissa fall är det dock inte möjligt för den enskilde att ta ansvar för sig själv och att klara av sin tillvaro vilket socialtjänsten måste ta hänsyn till. I fallet ”Bertil” tror vi att risken är stor för att Bertil skulle passiviseras om inte hjälp ges med hundrastning. De kommuner som avslog ansökan biföll i vissa fall promenader vars syfte
troligtvis skulle motverka passivitet.
Socialtjänsten får inte heller, med tanke på individens eget ansvar och resurser, utforma insatser utan att involvera den enskilde och ta hänsyn till dennes vilja och önskemål. Då socialtjänstlagen inte är någon tvångslag är det den enskildes vilja som styr eventuella insatser.
Under arbetet med denna studie och i sökandet efter fakta som rör området hittades ofta diverse kommunala och regionala handlingsplaner som utarbetats i syfte att ge stöd och vägledning kring sociala biståndsutredningar.
Då handläggarna ofta stöter på varierade och svåra ärenden verkar det finnas ett behov av att utveckla gemensamma bedömningsgrunder. Det uttrycks också ett behov av att mötas för att diskutera hur olika bedömningar bör göras så att
utredningarna förs på ett regelrätt sätt och att det finns en samstämmig lagtolkning handläggare emellan.
Utifrån vår studie kan vi konstatera att ”Bertil” borde vara bosatt i en av de kommuner som gav bifall på hans ansökan om hjälp med hundrastning. I dessa kommuner gavs han hjälp att rasta sin hund och därmed förutsättningen att behålla hunden. Vidare menar vi att de kommuner som gav ”Bertil avslag på sökt bistånd inte gjort någon felbedömning med tanke på tidigare domslut i liknande fall. Detta resonemang visar på det fria tolkningsutrymmet som finns i begreppet ”skälig levnadsnivå”
Vi hoppas att vår studie har bidragit till att väcka intresse för vidare forskning inom detta område.
Litteraturlista:
Bergstrand, Bengt Olof (2009). Den nya socialtjänstlagen. Höganäs: Bokförlaget Kommunlitteratur AB.
Byberg, Ingrid (2002). Kontroll eller handlingsfrihet? – en studie av
organiseringens betydelse i socialbidragsarbete. Rapport i socialt arbete nr 101 –
2002. Edsbruk: Akademitryck AB.
Clevesköld & Lundgren & Thunved, (2007). Handläggning inom socialtjänsten. Stockholm: Norstedts Juridik
Dunér och Nordström (2003) Bevilja och ta emot hjälp. Om biståndsbedömare
och äldre i kommunal äldreomsorg. Rapport 5:2003. FoU i Väst.
Göteborgsregionens kommunalförbund
Fahlberg, Gunnar (2009). Socialtjänstlagarna. Malmö: Liber AB. Hetzler
Hydén, Håkan (1984) Ram eller lag. Stockholm: Civildepartementet. "Ds C 1984:12."
Jergeby, Ulla (1999). Att bedöma en social situation- tillämpning av
vinjettmetoden. Stockholm: Socialstyrelsen, CUS-skrift, 1999:3.
Johansson, Roine (1997) Vid byråkratins gränser – om handlingsfrihetens
organisatoriska begränsningar i klientorienterat arbete. Lund: Arkiv Förlag.
Kammarrättsdom Stockholm 2008-09-26, mål nr 2212-08
Lindelöf Margareta & Rönnbäck Eva (2004) Att fördela bistånd. Om
handläggningsprocessen inom äldreomsorgen.Umeå: Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
Lindevall, Berit (2005) Att handlägga ärenden i socialtjänsten (inklusive LSS). Stockholm: Gothia
Lipsky Michael (1980) Street-level Bureaucracy, Dilemmas of the Individual in
Public Services. New York: Russel Sage Foundation.
Meeuwisse Anna m.fl. (2008) Forskningsmetodik för socialvetare. Stockholm: Natur och Kultur
.
Norström & Thunved, 2007 proposition 2000/01:80
proposition 1979/80:1, sid. 185
Rosengren, Karl Erik & Arvidson, Peter (2002). Sociologisk metodik. Malmö: Liber
Socialstyrelsen (2003) Är det skäligt att bry sig om själen? – Kartläggning av det sociala innehållet i hemtjänsten i 23 kommuner 2002.
Socialstyrelsen (2002) Nationell handlingsplan för äldrepolitik. Slutrapport Socialstyrelsen (2002) För en kunskapsbaserad socialtjänst.
Redovisning av ett regeringsuppdrag åren 2001–2003. Slutrapport
Svensson, Per-Gunnar & Starrin, Bengt (red). (1996). Kvalitativa studier i teori
och praktik. Lund: Studentlitteratur AB
Wedin & Sandell (1995) Psykologiska undersökningsmetoder: en introduktion. Lund: Studentlitteratur AB Internet adresser: atvidaberg.se/forinvanare/vardstodomsorg/anhorigstod/frivilligcentral.4.680de888 117ab21a8128000804.html, 091117). frivilligvantjanst.se/ (091215) lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/394DB76F-1D4E-4F6E-BD62- A8E9CBD044FB/0/aldreomsorg_lstgem.pdf (091216) ne.se/lang/fattigdom?i_h_word=levnadsniv%C3%A5 (091116) sfpnorramellansverige.se/download/18.60d24d5d1134f3b74a4800015923/bistand 1.pdf (091216) socialstyrelsen.se/etiskafragor/etiskafragestallningar/arpromenaderanhor igasellerhemt (2009-11-25) socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9979/2005-114- 11_200511411.pdf ( 091118). Lagar: Socialtjänstlag (1980:620)
BILAGA 1 Malmö Högskola Hälsa och samhälle Socionomprogrammet C-uppsats, ht 09
Handledare Ingela Kolfjord
Hej! Vi heter Kristin Jonsson och Petra Breselius och går termin sju på socionomprogrammet med inriktning social omsorg.
I vår C-uppsats ska vi undersöka begreppet ”skälig levnadsnivå”, det är det sociala biståndet vi syftar på. Det är bedömningen och tolkningen av begreppet vi är intresserade av och vi vore tacksamma för er medverkan.
Syftet med vår uppsats är att få en generell bild av tolkningen av begreppet och biståndsbedömningen i olika kommuner.
Självklart är er medverkan frivillig och vi kommer att behandla uppgifterna konfidentiellt och enbart för syftet i vår uppsats.
Resultaten kommer inte att knytas till enskilda kommuner eller handläggare, vi kommer inte att redovisa vilka kommuner vi varit i kontakt med. Alla kommuner kommer att få ta del av samma ärende.
I vårt fiktiva ärende som handlar om ”Bertil, 78 år” vill vi att en handläggare bedömer ansökan utifrån de riktlinjer och regelverk som finns att tillgå.
Senast 091115 vill vi att frågeställningen är besvarad. Det går bra att maila eller posta uppgifterna till nedanstående adresser. Vid frågor går det bra att kontakta oss via telefon eller mail. Vänligen underteckna och skicka tillbaka medföljande bilaga två och tre snarast.
C-uppsatsen kommer att publiceras i Malmö högskolas elektroniska datasystem Malmö University Electronic Publishing (MUEP www.mah.se/muep).
Stort tack för ditt deltagande, Kristin och Petra.
Kristin Jonsson G:a Dalbyvägen 94 245 92 Staffanstorp Tel: 046-246800 Mob: 0733-866782 gastgarden@telia.com Petra Breselius Gränsgatan 49 235 36 Vellinge Tel: 040-8957 Mob: 0739366782 petra866@hotmail.com
BILAGA 2
Bertil, 78 år
Bertil är änkeman sedan några år tillbaka. Hans två döttrar är bosatta på annan ort, därför träffar han inte dem mer än ett par gånger om året.
I hela sitt yrkesverksamma liv arbetade han som konduktör.
Har alltid tyckt om att vistas i naturen och gå långa promenader med sina hundar. Bertils umgänge är inte särskilt stort och han tillbringar det mesta av sin tid ensam. Han har sedan tidigare reumatisk värk och har nyligen vistats på sjukhus pga försämrat allmäntillstånd samt nedstämdhet.
Bertil bor i en trerumslägenhet på andra våningen utan hiss, vilket försvårar möjligheterna att komma ut.
I dagsläget är han orolig för att ta sig ut på egen hand och vågar inte gå ut utan sällskap.
Bertil har en liten hund som han haft i sex år.
Tidigare har Bertil själv klarat att rasta hunden men pga förvärrad värk och därav en ökad fallrisk klarar han inte längre alltid av detta.
För tillfället rastas hunden genom att Bertil med svårighet tar sig nerför trappan och släpper ut hunden på gräsmattan utanför huset.
Detta har dock lett till klagomål från grannarna eftersom han inte kan plocka upp efter hunden samt att det inte är tillåtet att rasta hundar där.
Hunden är ett stort sällskap som han inte skulle vilja vara utan.
Bertil skulle helst vilja vara med när hunden rastas och undrar om det finns någon hjälpinsats som skulle kunna möjliggöra detta.
Pågående insatser: Städning varannan vecka, tvätt varannan vecka, inköp en gång per vecka, trygghetslarm samt matdistribution.
Sökta insatser: Hjälp med promenader för att Bertil ska kunna rasta sin hund. Som ansvarig handläggare: Vad antar du är viktigt att ta fasta på i fallet Bertil? Bedömer du att han har rätt till någon insats för att få hjälp med rastning av hunden?
Hur konkretiseras socialtjänstlagens princip om skälig levnadsnivå i fallet Bertil?
Vänligen motivera ditt beslut
4 kap. Socialtjänstlagen Rätten till bistånd
1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat
sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.