Så vad kan slash vara ett uttryck för? Vi har fått se fem intervjupersoners berättelser om varför de läser och skriver denna typ av berättelser. Vad som framträtt är en bild av både längtan och frustration. De beskriver först och främst att de i grund och botten är fans till originalmaterialet de hämtar miljöer och karaktärer ifrån, vilket i detta fall blir Supernatural och Sam och Dean. Det innebär att de har en känslomässig anknytning till dem. Tish menar till och med att de älskar dem (se citat på sida 30). Fanfiction och slash uppstår när författarna upplever att originalet kommer till korta gällande emotionellt utspel och interaktion mellan karaktärerna. De menar att det är frustrerande att uppfatta en erotiskt laddad subtext som aldrig kommer visas öppet och som förmodligen inte ens är menad att vara där. De skapar därför sin egen fortsättning och det gör dem delaktiga i karaktärsutveckling och
händelseförlopp, någontings om de anser vara högst tillfredställande. Att intervjupersonerna är Supernatural-fans är dock långt ifrån tillräckligt för att förklara slash som uttrycksform. Det har exempelvis föga att göra med varför kvinnor väljer att para ihop- och skriva om två män.
När jag började med textanalysen förväntade jag mig att hitta helt andra tendenser än de som jag faktiskt hittade i slash som fokuserar på sex. Jag väntade mig något slags bevis för Jenkins teori om slash som ett försök att beskriva det fullständigt jämlika förhållandet, vilket är svårt att åstadkomma mellan en man och en kvinna då könsroller alltid spelar en stor roll. Så, uppnår PWP slashfiction detta jämlikhetsideal? Nej. Jag vill till och med påstå att det inte handlar om något sådant ideal alls. Det vittnar om ett missnöje över maktförhållanden, som de ser ut idag. Som Suzuki skriver handlar det om en frustration över en närmast ofrånkomlig sexism. Vissa av respondenterna menar klart och tydligt att det är enklare att beskriva ett homosexuellt förhållande, att det inte är möjligt att fokusera på de manliga och kvinnliga karaktärernas interaktion med varandra utan att ta med deras förutbestämda könsroller. Det homosexuella förhållandet är en neutral grund att utforska maktförhållanden på, att agera utefter olika roller, då ”vem som ska spela vad” inte är givet mellan två individer av samma kön. Men slash jämnar, som sagt, inte ut de hierarkiska strukturerna, det kastar om dem. Den kaxiga, karikatyrbilden av maskulinitet blir underlägsen den mjukare, traditionellt mer
feminina karaktären. På det viset blir dessa texter mer ett motstånd i form av ett maktskifte, än ett jämlikt ideal.
Om man bortser från jämlikhetsfrågan är det dock lättare att koppla slash till ideal, speciellt i de berättelser där sex inte är den primära handlingen. I Hurt/Comfort texterna kunde vi se att rollerna såg annorlunda ut. Här får den maskulina, viljestarka och hårdnackade hjälten behålla sin plats i hierarkin även om han, i relationen till sin skyddsling, är omhändertagande och förstående. Detta kan tolkas som en manifestation av Radways teori som handlar om
kvinnors behov av att bli förstådda och älskade på ett visst sätt, som är en produkt skapad av det patriarkala samhället men som det inte förmår leva upp till. Det finns kanske fortfarande en längtan efter att omfamnas av romanhjältens starka, maskulina armar och falla under hans beskydd. Men slashförfattarna kan inte identifiera sig med den osjälvständiga, beroende kvinna som ryms i hans famntag. Följden blir en slags dissociation av könsrollerna, som internaliserar traditionellt feminina egenskaper i en manlig karaktär som innehar samma plats i genushierarkin som hjälten. Det handlar fortfarande inte om jämlikhet, men ett romantiskt ideal börjar formas här.
Informanterna förklarar tydligt hur det som de skriver och läser om representerar en längtan efter en viss typ av kärlek. En förstående och omhändertagande kärlek, oberoende av fastspikade könsroller och regler. Så långt är allt klart. Men att beskriva ett ideal fritt från genusnormer visar sig vara svårt. Hur mycket de än kämpar för det, så kan inte heller dessa författare frångå kontexten av sin egen verklighet. De mönster de har socialiserats in i och de erfarenheter som de lever med, ligger som bakgrund till deras författande. Verkligheten medför upplevelsen av fasta könroller och detta gör, som vi kunnat se, även inverkan i fantasins värld.
I berättelserna där fokus ligger på karaktärernas närhet och intimitet, där sex är ett medel att nå djupare in i relationen, finns en intressant koppling till Giddens romantiska och
sammanflödande kärlek. Nutidens tillvägagångssätt innebär en stor osäkerhet, men en tillbakagång till det romantiska idealet medför genast en ojämlik maktstruktur och en
kvinnosyn som dessa författare, som sagt, så tydligt inte kan identifiera sig med. Här blir åter igen vikten av en slags könsneutral grund att utgå ifrån påtaglig. Kärlek som övervinner sociala regler och motstånd, som man kan tolka som ”menad” och kanske till och med ”ödet” kan hyllas, utan att behöva beröra den ojämlikhet detta ideal stod för. Här kan man alltså tala
om slash som en representation av det ideala förhållandet i den mån att karaktärernas
romantiska roller gentemot varandra kan formas, oavsett deras kön. Men framför allt så är det bilden av en trygg, evig och oförstörbar kärlek som görs slutgiltig och trovärdig genom att den lyckas överskrida allt det motstånd den ställs emot, som målas upp. Här kommer funktionen med gränsöverskridning in i bilden.
Jag var förundrad över författarnas olika behandling av ämnet incest, när jag först började läsa slash om Sam och Dean. Jag funderade mycket över det och det styrde på sätt och vis hur jag uppfattade texterna, men jag visste inte hur jag skulle tolka det. Detta förändrades dock över tid, och helt utan att jag själv la märke till det, började jag ta aspekten för givet. Så läste jag Leonidaslions Parting Shots, vilken jag använt som exempel ovan, som till skillnad från nästan alla andra berättelser jag kommit i kontakt med, inte slutar med ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Det fick mig att återuppta tankarna om incest som en faktisk tabu, ett svårt ämne som säkerligen inte skulle kunna hanteras så ”i förbifarten” i verkligheten som det gör i slash. Den pornografiska beskrivningen, alla lyckliga slut och skildringen av brödernas ändlösa kärlek till varandra hade på sätt och vis förblindat mig och suddat ut min ursprungliga inställning. Jag insåg att i just detta forum hade tabun normaliserats. Framför allt i de
berättelser som parar ihop bröderna utan att kommentera det.
Intervjupersonerna är dock, som vi sett, högst medvetna om dess roll i den fiction de skriver och läser. De använder sig av den för att visa hur långt karaktärerna är beredda att gå i sina känslor till varandra. Att överkomma någonting så svårt vittnar om en episk kärlek.
När karaktärernas relation överkommit de sociala hinder, det eldprov, den ställts mot är den
fulländad - ett ord som inte passar in i den sammanflödande kärlek som Giddens menar
dominerar samhället idag. Slash visar en, kanske något naiv längtan efter evig kärlek, som till informanternas stora frustration upplevs som ovanlig eller rent av omöjlig i dagens otrygga och i grunden även ojämlika samhälle.