Public service-ideologin ger uttryck för en helt annan sorts service än den kommersiella, med en helt annan drivkraft, helt andra kvaliteter och helt andra typer av uppgifter och ansvarsområden. Av idealen att döma, skulle motsatsen till public service-verksamhet vara kommersiell verksamhet, vars program är enkelspåriga och ytligt underhållande, vars intressen endast riktar sig till masspubliken och vars ambitioner inte präglas av de journalistiska motiven att upplysa, kommentera och granska. Mellan idealet och dess motsats torde det finnas åtskilliga organisationer vars verksamhet inte enkelt låter sig definieras som det ena eller det andra.
Att dra definitiva gränser för vad som skall känneteckna public service är troligtvis omöjligt, eftersom begrepp som mångfald och kvalitet inte lätt låter sig karaktäriseras eller mätas. Ett citat som kan ge en allmän fingervisning om en viktig skiljelinje är att ”synen på publiken och på vad framgång är utgör kanske den främsta skillnaden mellan kommersiell och public service-television”50.
Vid en analys av tidigare teoretikers och förgrundsfigurers public service-begrepp och ideal, kan man se ett tydligt återkommande mönster av begrepp och idéer. Detta mönster återfinns i utredningar och i det egentligen slutliga normativa skedet: de faktiska riktlinjerna.
Sändningstillståndet speglar, i mina ögon, den ideologi som beskrivits av en rad teoretiker i
50 Hultén, O., ”Public Service och konkurrensen”, i Carlson, U. (red) Medienotiser, s. 14.
ett brett spektrum av tankar kring public service. Tillstånden är dock mer specifika och detaljerade i deras karaktär, i förhållande till de mer allmänt hållna idealen. Denna röda tråd av idéer om public service är kanske inte så konstig om man beaktar att en faktisk verksamhet som bedrivits av tongivande och drivkraftiga personer lett till en utveckling av det teoretiska underlaget på området. Detta har i sin tur lett till att utredningar beaktat vissa idéer som framförts av teoretiker, och dessa utredningar har sedan omsatts till realpolitik, i form av beslut som angivit ramarna för den faktiska programverksamheten.
Även om det i litteraturen och mina redovisningar härav ibland uttrycks att vissa ideal tillhörde ett gammalt system, har jag två argument för att ändå ta med dessa kännetecken. Det första är att dessa återspeglas i dagens faktiska riktlinjer och således kan sägas gälla i Sverige, även om vissa andra länder möjligtvis övergivit dessa principer idag. Det andra är att om nu public service-organisationer överger public service-idealen är det kanske på sin plats att börja kalla dem för något helt annat än public service-företag. I litteraturen jag tagit del av finns en ganska bred konsensus om hur viktigt public service-idealet är och hur viktigt det är för den kulturella mångfalden och det demokratiska samhället att public service finns kvar.
Med dessa argument till grund kan man inte samtidigt anföra argument om att public service-idealet bör modifieras i alltför hög grad. Det är kanske viktigt att ha i åtanke att public service är en bräcklig kompromiss, där popularitet och nischverksamhet måste samsas för att verksamheten skall kunna åtnjuta både politisk och folklig legitimitet.
Att karaktärisera public service-idealet med några få ord, eller sammanfatta det med några få punkter är tämligen svårt, av den enkla anledningen att det, precis som det låter, är frågan om ett ideal. Det är svårt att översätta begrepp som kvalitet och mångfald till en faktisk programverksamhet, men det är också oerhört viktigt att detta ideal alltid måste finnas i åtanke när man diskuterar public service. Detta gäller inte bara i den allmänna debatten förd av opinionsbildare och ”vanliga” medborgare, utan även i de interna leden inom public service-verksamheten. Public service-företagen måste även själva inse att deras verksamhets legitimitet inte kan skapas enbart genom popularitet, utan av popularitet i kombination med kvalitet och kreativitet. Höga tittarsiffror är inte alltid relevanta, och det är viktigt att ha i åtanke att man måste distansera sig från sina kvasikonkurrenter. Jag kallar konkurrensen för kvasikonkurrens därför att public service egentligen inte tävlar om tittarsiffror eller reklamintäkter och har en verksamhet som per definition skall skilja sig från den kommersiella.
Om vi inte förmår identifiera oss med och förverkliga public service-idealet, riskerar sårbara kulturella värden att gå förlorade i en värld där marknadsmekanismerna uppenbarligen inte förmår tillgodose den mångfald, opartiskhet och kvalitet som vi i egenskap av medborgare har rätt att kräva av ett medium i allmänhetens tjänst. Härmed vill jag inte påstå att konkurrensen public service-organisationerna utsatts för och den explosionsartade utvecklingen av utbudet som denna konkurrens lett till är något negativt eller att den kommersiella sfären inte tillför något, snarare tvärt om. Det jag däremot vill poängtera är att den kommersiella sfären rättar sig efter helt andra principer än de normer som kan hittas i public service-ideologin. Jag skulle avslutningsvis vilja citera det som i mina ögon är kärnan av public service:
”Idag alldeles i slutet av nittiotalet har efterklokheten dämpat även de mest hängivna marknadsförespråkarna som vill sälja ut och privatisera även public service-kanalerna. Det gäller både i Sverige och inom EU. Erfarenheterna från mediepolitikens experimentverkstad har visat att ett public service-företag inte kan likställas med ett industriföretag. En radio och TV i allmänhetens tjänst är en samhällelig och kulturell institution. Vi får inte glömma att televisionen idag har blivit den största teatern, den inflytelserikaste nyhetsförmedlaren, den största underhållaren och den största folkbildaren i landet. Den har blivit den nationella scenen och det nationella forumet för information och debatt. I vilken mån televisionen kommer att kunna behålla denna position i framtiden eller istället bara bli ett underhållningsmedium, är nära sammanknutet med public service-företagens framtid.” 51
51 Findahl, O., ”Public service - En bräcklig men seglivad konstruktion”, i Carlsson, U. (Red) Public Service-TV, s. 19. (Min kursivering)
Litteraturförteckning
Tryckt litteratur
Blumler, Jay G., ”Public service broadcasting before the commercial deluge”, i Blumler, Jay G. (red) Television and the Public Interest - Vulnerable Values in West European Broadcasting. SAGE London / Thousand Oaks / New Delhi, 1992.
Borg, Anders E., Förmynderiets teori - en kritik av public service ideologin. City University Press, 1994.
Branston, Gill, ”Histories of British Television”, i Geraghty, Christine och Lusted, David (red) The Television Studies Book. Arnold, New York / London, 1998.
Brants, Kees och Siune, Karen, ”Public Broadcasting in a State of Flux”, i Siune, Karen och Truetzschler, Wolfgang (red) Dynamics of Media Politics - Broadcast and Electronic Media in Western Europe. SAGE, London / Thousand Oaks / New Delhi, 1992.
Briggs, Asa, The BBC. The First Fifty Years. Oxford University Press, 1985.
Broadcasting Research Unit. “The Public Service Idea in British Broadcasting: Main Principles”, i Communication Research Trends, Nr 3+4,1987.
Collins, Richard och Murroni, Christina, New Media New Politics. Polity press, 1996.
Dahlgren, Peter, Television and the Public Sphere - Citizenship, Democracy and the Media.
SAGE, London, 1995.
Edin, Anna, ”Svensk public service och kontakterna med allmänheten och publiken”, i Hultén, Olof, Söndergaard, Henrik och Carlsson, Ulla (red) Nordisk forskning om Public Service - Radio och TV i allmänhetens tjänst. NORDICOM, Sverige, 1996.
Findahl, Olle, ”Public service - En bräcklig men seglivad konstruktion”, i Carlsson, U. (red) Public Service-TV. NORDICOM, Sverige, 1999.
Furhammar, Leif, Med TV i verkligheten. Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 1995.
Furuhagen, Hans, ”Guden med janusansiktet”, i Jacobson, Bertil, (red) Från folkbildning till tingel tangel - En debattbok om media i allmänhetens tjänst. Carlssons, Stockholm, 1994.
Hadenius, Stig, Kampen om Monopolet - Sveriges radio och TV under 1900-talet. Prisma, Stockholm, 1998.
Hadenius, Stig och Weibull, Lennart, Massmedier - Press, Radio och TV i förvandling. 6:e upplagan, Bonnier Alba, 1997.
Hultén, Olof, ”Public Service och konkurrensen”, i Carlsson, Ulla. (red) Medienotiser. Nr 4, NORDICOM, Sverige, 1991.
Jaensson, Carl-Fredrik, Att lära Svinen uppskatta pärlor - Idén om radio/TV som public service. Rapport nr 2, Näringslivets Mediainstitut, Stockholm, 1992.
McDonnell, James, Public Service Broadcasting - A reader. Routledge, London / New York, 1991.
McQuail, Dennis, Mass Communication Theory - An Introduction. 3:e upplagan, SAGE, London, 1994.
Smith, Anthony, ”Television as a Public service medium”, I Smith, Anthony, (red) Television - An International History. Oxford University Press, 1995.
SOU 1989:73, TV-politiken. Betänkande av TV-utredningen, Stockholm.
Syvertsen, Trine, ”Begreppet public service i mediedebatten” i Carlsson, U. (red) Medienotiser. Nr 4, NORDICOM, Sverige, 1991.
Syvertsen, Trine, ”Hva kan public service begrepet brukes til?” i Carlsson, U. (red) Public Service-TV. NORDICOM, Sverige, 1999.
Television i Sverige - Ägande och struktur. Arbetsdokument från rådet för mångfald inom massmedia, Kulturdepartementet, Stockholm, 1996:5.
Thurén, Torsten, Medierna i blåsväder - Den svenska radion och televisionen som samhällsbevarare och samhällskritiker. Stiftelsen Etermedierna i Sverige, 1997.
Tracey, Michael, The decline and Fall of Public Service Broadcasting. Oxford University Press, 1998.
Tunstall, Jeremy, Television Producers. Routledge, London / New York, 1993.
Elektroniska källor
Direktiv 2007:71, hämtat från: www.sou.gov.se/Direktiv/Dir.2007:71, 2007-09-26.
Radio- och TV lagen, (SFS:1996:844), hämtad från:
www.svt.se/Företagsfakta/Om SVT/Public Service/Lagar och regler/2007 års Radio- och TV-lag, nedladdningsdatum 2007-08-01.
Sändningstillståndet för SVT 1997-2001, hämtat från:
http://www.svt.se/omsvt/regler/index.html, 1999-01-16.
Sändningstillståndet för SVT 2007-2009, hämtat från:
www.svt.se/Företagsfakta/Om SVT/Public Service/Lagar och regler/Sändningstillståndet 2007-2009, nedladdningsdatum 2007-08-01.
Bilaga 1 – det aktuella sändningstillståndets motsvarighet i sändningstillståndet 1999-2001.
Paragraf i gamla
sändingstillståndet Motsvarighet i
nya tillståndet Kommentarer
Inledning Inledning Digital sändningsteknik ny. Ny tillståndsperiod.
1§ 5§ Samma formulering.
2§ 1§ Text-TV borta. Två nya programtjänster tillagda.
3§ 2§ Samma formulering.
4§ 3§ Samma formulering.
5§ 4§, 23§ Analog teknik nu digital. Satellitsändningar tillagda. Säkerhet i ny paragraf.
6§ 4§ TERACOM ersatta av BOXER.
7§ 12§ Samma formulering.
8§ 6§ Samma formulering.
9§ 7§ ”Prime time” resonemang borta. Nyskapande och fri åsiktsbildning tillagda.
10§ 9§ Stockholmsperspektivet borta. Mångfald och olika perspektiv tillagda.
11§ 10§ Stimulera fantasin borta. Mångkulturella Sverige + dramaproduktion tillagda.
12§ 10§, 8§ Svensk kultur och kulturbärare borta. Producentsamarbete tillagt.
13§ 10§ Se ovan.
14§ 14§ Prioriterat område, dialog med berörda parter och Romani Chib tillagda.
15§ 11§ Högkvalitativt, varierat utbud tillagd. Nyproduktion och teckenspråk tillagda.
16§ §15 Distriktsproducerade utbudet borta.
17§ 8§ Ansvar för svenska språket + mångsidigt utbud på svenska tillagda.
18§ 13§ Mer omfattande nu. Tillgänglighet, ambition och de enda nivåerna i nya.
19§ 16§ Samma formulering.
20§ --- Information till Granskningsnämnden helt borta (förutom under genmäle).
21§ 17§ Liknande formulering.
22§ 18§ Samma formulering.
23§ 19§ Förtydligande vad gäller indirekt sponsrade program.
24§ 20§ Mindre omfattande.
--- 24§ Roll vid beredskap. Sårbarhets- och riskanalys. Helt nytt.