AVSLUTANDE DISKUSSION - Uppdrag: Att flytta en stad: - en studie av planeringsprocessen i samba

10.1 Analys av stadsomvandlingsprocessen

Som vi har konstaterat i uppsatsen föreligger samarbetssvårigheter angående Kiruna stadsomvandlingsprocess mellan de två huvudsakliga parterna LKAB och kommunen. LKAB är ett vinstdrivande företag medan kommunen har ett helhetsansvar för alla intressenter. De båda parterna förordar olika omvandlingsalternativ. Parterna är därmed inte samstämmiga vilket skapar samarbetsproblem. Till detta kommer att andra intressenter också är inblandade i stadsomvandlingsarbetet. Inom den närmaste perioden är Banverket en viktig samarbetspartner i samband med den stundande omdragningen av järnvägen.

Den 19 december 2006 är det sagt att kommunen ska fatta beslut angående den fördjupade översiktsplanen. Det återstår i nuläget cirka 6 månader till dess. Det framstår som att det finns en stor tilltro till att kommunen då ska fatta beslut om ett omvandlingsalternativ. Det tycks dock, utifrån vad vi har kunnat utläsa av våra intervjuer med de kommunanställda respondenterna, som att något beslut i den frågan inte är att vänta då. Det som står i fokus hos kommunen just nu är att fatta beslut angående järnvägens dragning den 19 december 2006.

Som framkommit är syftet med denna uppsats att studera Kiruna stadsomvandling utifrån Christoferson/Öhmans utvecklingsplanering. Som vi tidigare har visat finns en koppling mellan planering och Henri Lefebvres teori om rumsskapande. Rummets produktion handlar således om en medveten förändring av rummet. För att åstadkomma förändring handlar det enligt Christoferson/Öhman om samarbete mellan inblandade parter i planeringsprocessen. Nyckelordet i planering är således dialog. Det är genom dialog som de inblandade parterna kan få uppslag till vad som bör förändras i rummet. Därför är det av största betydelse att dialog kan föras fortlöpande mellan olika inblandade parter. Vår fokus i denna komplexa planeringsprocess av Kiruna stadsomvandling är dialogen mellan de två centrala parterna, kommunen och LKAB.

10.2 Slutsatser

Det är svårt att ge entydiga svar på våra frågeställningar då de hänger samman på ett komplext sätt.

För att tydliggöra våra resultat börjar vi med att återigen ställa upp våra frågeställningar i punktform och besvara dem kort. Därefter följer en avslutande diskussion där vi diskuterar svaren integrerat i löpande text. Detta för att visa på dynamiken och det ömsesidiga förhållande som föreligger mellan de tre frågeställningarna. I diskussionen redogör vi samtidigt för våra egna reflektioner kring stadsomvandlingsprocessen.

Kan Kiruna stadsomvandling sägas vara präglad av utvecklingsplanering?

Vi menar att planeringsstrukturen kring stadsomvandlingen är uppbyggd kring utvecklingsplanering. Vi anser dock inte att det verkar som att den fungerar tillfredsställande på grund av bristfällig dialog. Flera parter är inblandade i planeringsprocessen, men vi tror att det behövs tydligare statliga direktiv för att hantera de problem som kommunen har stött på. Vi anser att de statliga resurserna, i form av Malmfältsgruppen och Boverket, bör ta ett tydligare grepp om situationen då Kiruna är omgärdat av en rad riksintressen. Trots att statens kommunala ansvar har minskat sedan 1990-talets kommunreform har staten trots allt en möjlighet att styra i frågor som rör nationens intressen. Som situationen ser ut idag menar vi alltså att det föreligger skäl för ökat statligt styre i Kiruna.

Förs en konstruktiv dialog mellan de två parterna LKAB och kommunen i arbetet med stadsomvandlingen av Kiruna?

Vi kan konstatera att LKAB och kommunen för en dialog beträffande stadsomvandlingen. Dock föreligger oenigheter mellan de olika parterna vilket inverkat negativt på dialogen så tillvida att den delvis har avstannat. Båda parter är dock noga med att framhålla att de vill få till stånd en fungerande dialog sinsemellan. För att det ska vara möjligt att föra en konstruktiv dialog är det dock avgörande med en ömsesidig respekt mellan parterna. Vi ser det som nödvändigt att båda parter är beredda att kompromissa.

Hur tar den rumsliga produktionen sig uttryck i Kirunas stadsomvandlingsprocess?

Som vi nämnt väljer vi att tolka Lefebvres abstrakta teori på ett relativt konkret sätt så till vida att det går att skapa en ny stad i det befintliga rummet. I och med Kiruna stadsomvandling skapas ett helt nytt rum i det befintliga rummet. Redan i och med planeringen för det nya Kiruna påbörjades produktionen av rummet. Detta tar sig uttryck i bland annat de stadsomvandlingsförslag som kommunen och LKAB har lagt fram. Viktigt att nämna är även att de människor som visats i Kiruna, det vill säga de som utgör det levda rummet, kontinuerligt sätter sin prägel på det föränderliga rummet. Således förändras den rumsliga produktionen över tiden. Oavsett hur konkreta planerna för det nya Kiruna än är så blir resultatet abstrakt på grund av att det levda rummet inte låter sig tyglas.

Kommunen har ännu inte fattat något beslut angående lokaliseringen av det nya Kiruna. I väntan på att beslutet ska fattas tycks det ha uppstått ett vakuum i dialogen mellan LKAB och kommunen. Denna bristfälliga dialog har påverkat den rumsliga produktionen som tycks ha stannat upp i väntan på ett beslut. Om ingenting händer riskerar detta i förlängningen att påverka befolkningens nyvunna framtidstro

10.3 Teoretisk koppling till det empiriska materialet

Som vi nämnt är det svårt att särskilja våra tre frågeställningar med tillhörande svar. Därför följer nedan en övergripande diskussion av resultat och slutsatser.

Det finns flera anledningar till att kommunens och LKABs samarbete inte fungerar tillfredsställande i stadsomvandlingsprocessen. En av anledningarna rör omvandlingsalternativen.

Angående beslutsfattandet kring de olika omvandlingsalternativen verkar kommunen helst vilja vänta ytterliggare en tid. Detta för att inte förhasta sig då informationen anses vara otillräcklig och fortfarande präglas av osäkerhet. Kommunen framhåller att de i samband med stadsomvandlingsprocessen noga överväger huruvida dagens samhälle verkligen ska bestämma över hur kommande generationers Kiruna ska se ut i alltför stor utsträckning. Kommunen betonar att nästkommande generationer inte nödvändigtvis önskar det samhälle som dagens planering förespråkar utifrån dagens ideal och kunskap. Vi anser att det resonemang som kommunen för är vettigt, men för den sakens skull ska inte dagens och närtidens situation behöva bli lidande. Vi anser därför att kommunen måste ta steget fullt ut och fatta ett beslut om hur staden ska utvecklas.

Vi tror annars att det finns en risk för att det bildas ett vakuum i denna stadsomvandlingsprocess när olika parter tvingas invänta ett beslut. Det kan i värsta fall leda till att handlingskraften avtar och att dialogen blir lidande. Resultatet kan bli att inblandade parter hamnar i kläm om inget tydligt strategiskt beslut fattats. Risk finns även för att investeringsviljan kan minska på grund av en osäker samhällssituation. Därför är det synnerligen viktigt att kommunen kopplar ett aktivt grepp om situationen.

Medborgardialogen har från första stund varit en hjärtefråga för kommunens planeringsarbete med stadsomvandlingen. Det anser vi också att den ska förbli, men kommunen måste fortfarande agera tydligt i beslutsförfarandet. Vad det enligt vår uppfattning handlar om i detta skede är att kommunen ska fatta ett beslut inom den uppsatta tidsramen om vilket stadsomvandlingsalternativ som ska komma ifråga. Först när det beslutet väl är fattat anser vi att det är dags att diskutera detaljer. Därefter finns möjlighet att under mindre tidspress se över de möjligheter och eventuella problem som finns beträffande detaljplaneringen. Oavsett vilket alternativ kommunen beslutar om kommer det att finnas för och nackdelar. Hur vi än vrider och vänder på de olika omvandlingsalternativen kommer olika intressenter och parter att hamna i kläm. Det gäller kanske i

synnerhet rennäringen som berörs oavsett vilket alternativ som kommunen beslutar om. Dock kan hanteringen av denna fråga skötas på olika sätt. Om kommunen tydligt kommunicerar för- och nackdelar tror vi inte att det kommer att bli några större problem. Situationen är som den är, stadsomvandlingsprocessen är ett faktum. Vår bedömning är att kommunen måste välja ett utvecklingsalternativ. Att överlåta detta till befolkningen är inte rimligt då de omöjligt kan besitta samma kunskaper om stadsutveckling som planerarna. Sakfrågan rör så många aspekter, inte bara hus och hem. Kommunen har således ett viktigt ansvar angående det demokratiska förfarandet.

Vi ser ett tydligt problem i konflikten mellan kommunen och LKAB som bland annat grundar sig i att LKAB har gått in på kommunens domäner beträffande att ta fram en vision för hur staden kan tänkas komma att utformas. Kommunen anser att LKAB ”har gått över gränsen” när de inte har diskuterat sin vision i samråd med kommunen. Kommunen menar att de inte lägger sig i LKABs borrningar och andra tekniska förhållanden. Således borde LKAB visa kommunens arbete större respekt i denna fråga. Vi uppfattar det som något förvånande att LKAB hyr in två konsulter för att ta fram en vision för det nya Kiruna. Företaget hade kunnat ge uppdraget till kommunen eller föreslagit ett samarbete mellan kommunen, LKAB och de fristående konsulterna. Huruvida det förslaget varit aktuellt eller inte kan vi dock inte bedöma utifrån vårt källmaterial. Vad vi förstått har LKAB på eget bevåg gjort ett stadsplaneförslag vilket har fått kommunen att reagera. Samtidigt är det viktigt att förstå LKAB som är under tidspress med anledning av järnvägens dragning för sin fortsatta verksamhet. Dessutom besitter företaget kunskap om markdeformationen. De vill inte att stadstillväxt sker på områden som i framtiden kan komma att påverkas av sprickbildningen. LKAB är dessutom noga med att framföra att detta bara är prognoser och att företaget inte är negativt inställt till att en viss utveckling av den befintliga staden sker. Det bör dock inte ske på områden som kan komma att beröras i framtiden då det bland annat kan innebära framtida kostnader i form av husinlösen samt eventuella problem både för staden och för gruvverksamheten.

Det verkar dock som att både LKAB och kommunen i grunden har samma syn på framtiden.

LKAB framhäver att deras önskan är att staden ska utvecklas under stadsomvandlingsperioden som kan komma att bli utdragen under kanske närmare 100 år. Deras huvudbudskap är dock att kommunen bör tänka sig för innan de fattar alltför stora beslut. Lokaliseringen och byggandet av Sameparlamentet har exempelvis blivit en känslig fråga. Beträffande investeringar i den befintliga staden menar dock Ann-Catrin Fredriksson att dessa måste ske utifrån en risknytta-kalkyl. Hur de olika parterna bedömer vad som är försvarbart i varje enskilt fall kan vi dock inte uttala oss om.

Således resonerar kommunen i stort på samma sätt men de vill ännu inte stänga dörrarna för andra alternativ än enbart det nordvästra alternativet som LKAB förespråkar. Kommunen poängterar också tidsaspekten och den stora osäkerheten på den globala stålmarknaden som kan påverka LKABs produktion både positivt och negativt. Det positiva med LKABs något vidlyftiga vision är att den faktiskt visar på att det är möjligt att utnyttja området kring Luossavaara. Visionen är fullt genomförbar men frågan är om det är ett alternativ som kirunaborna efterfrågar i slutänden. Karl Wikström menar dock att LKAB har fått mestadels positivt gehör för sitt förslag av allmänheten men att mottagandet av kommunen har varit svalare.

Vi tycker att det verkar märkligt att de samarbetsproblem som har uppstått mellan LKAB och kommunen har fått anta dessa proportioner. Det handlar om en mycket komplex och omfattande förändring som Kiruna stad står inför. Därför anser vi att det är extra viktigt att de inblandade parterna kan samverka och kommunicera på ett tillfredsställande sätt. Det finns ingen mall för hur en sådan här fråga ska lösas men en god början är att kunna föra en tydlig dialog. Ju längre tid det tar att få igång en fungerande dialog, desto mer tid går till spillo i en redan tidspressad situation.

Det framgår dock tydligt att både LKAB och kommunen har en ambition att processen ska skötas genom samverkan och dialog. Därför anser vi det vara anmärkningsvärt att de inblandade parterna inte kan komma runt de problem som har uppstått, även om det kan innebära att båda parter måste vara beredda att kompromissa. I slutänden måste de tillsammans finna en lösning på stadsomvandlingen och det kan endast göras genom samarbete.

Beträffande stadsomvandlingen ser vi en brist i denna kommunikation mellan de centrala parterna, LKAB och kommunen. Periodvis har parterna varit oeniga om hur omvandlingsprocessen

ska fortlöpa. Idag är situationen mellan kommunen och LKAB sådan att en konflikt tycks föreligga angående rummets produktion. Att kommunen och LKAB lyckas gå vidare och lösa sina problem ser vi som avgörande för att omvandlingsprocessen ska falla i god jord. En fortsatt motsättning kan ta sig uttrycket att stadsomvandlingsprocessen i Kiruna riskerar att stagnera. Det kan finnas en risk för att denna problematik överförs i dialogen med övriga intressenter så som medborgare och övriga näringar. Vi ser det som nödvändigt att en tydlig dialog förs med det övriga näringslivet för att skapa en attraktiv stad att etablera företagsamhet i. Det i sin tur kan innebära en positiv befolkningsutveckling och stärka kommunen.

Då dialog är avgörande för att utvecklingsplanering ska kunna bedrivas kan vi konstatera att arbetet med denna tycks svår då omvandlingsprocessen i Kiruna är så omfattande och komplex. Det tycks även vara så att kommunen och LKAB uppfattar att det finns en bristande dialog med staten som är den tredje viktiga parten i denna omvandlingsprocess. Problem som kan skönjas beträffande detta är exempelvis finansieringsfrågan. Kanske kan det vara orsaken till att kommunen och LKAB upplever det som att stödet från staten i omvandlingsprocessen har varit tämligen svalt? Då utvecklingsplaneringen inte tycks fungera tillfredsställande ser vi det som nödvändigt att staten går in och stöttar genom att hjälpa de inblandade parterna att dra upp tydliga riktlinjer för att ett utvecklingsarbete ska kunna komma till stånd. Den omfattande uppgift kommunen har tycks dem övermäktig även om kompetens finns. Vi vill understryka att vi inte har varit i kontakt med någon representant från staten. Staten har därmed inte haft möjlighet att uttala sig. Det är av central betydelse att läsaren har det i åtanke.

Det framkommer i vårt material att varken kommunen eller LKAB är helt tillfredsställa med hur staten har agerat i frågan. Här står LKAB och kommunen enade i sin uppfattning om statens agerande. Innan staten ger besked angående sin del i finansieringen av exempelvis järnvägen är det svårt för både LKAB och kommunen att hantera den övergripande omvandlingsprocessen. Staten kan dock inte gå in och styra hur som helst då Sverige tillämpar kommunalt självstyre. Dock kan staten, som vi konstaterat i avsnitt 2, lägga sig i frågor som rör nationens intresse. Vi anser att Kiruna stadsomvandling är en nationell angelägenhet med tanke på alla riksintressen och att staten därför bör agera mer kraftfullt. Vi ser det således som önskvärt att staten bidrar mer aktivt i stadsomvandlingsprocessen. Det tycks vara av intresse att utlåtanden och riktlinjer dras upp från statligt håll. Det framgår även med all tydlighet av våra informanter att även befolkningen och Kiruna har ett bevarandevärde. Vi frågar oss om denna situation skulle ha hanterats på samma sätt från statligt håll om det berört en stad i södra Sverige?

Vi ser det som att det förändrade förhållande mellan staten och kommunen under 1990-talet har komplicerat omvandlingsprocessen i Kiruna. I och med 1990-talets reform har kommunernas självstyre ökat och planeringen decentraliserats. I fallet med Kirunas omvandlingsprocess har reformen komplicerat situationen då staten inte längre har mandat att styra i kommunerna. Utifrån Lefebvre kan detta förklaras med att skalordningen har förändrats. Statens betydelse har minskat till förmån för kommunens. Således är statens roll i samband med stadsomvandlingen oklar. Vi vill dock understryka att vi generellt är positivt inställda till ett ökat kommunalt självstyre och en decentralisering. I det här enskilda och mycket komplexa fallet tycks det dock ha inneburit problem för kommunen. Det rör bland annat de lagstadgade riksintressena vilket komplicerar stadsomvandlingen då Kiruna är omgivet av riksintressen. LKABs förhållande till staten ser vi också som en anledning till att staten bör gå in och tydliggöra hur kommunen och LKAB ska hantera olika strategiska frågor.

Ytterliggare en iakttagelse som kan kopplas samman med den förändrade skalordningen i rummet gäller dialogen med medborgarna. Det har tydligt framkommit att det på kommunens samrådsmöten har varit dålig uppslutning från medborgarnas sida. Detta trots att kommunen har arbetat aktivt för att medborgarna ska ha möjlighet att ta del av omvandlingsalternativen och kunna säga sin mening. Detta resulterar i en överhetsplanering då kommunen inte på ett tillfredsställande sätt kan ta del av medborgarnas åsikter. Det innebär att kommunen kan fatta beslut utan att medborgarna har tyckt till. Detta trots att medborgarna har bjudits in till dialog. Således föreligger en risk att det mot kommunens vilja kan bli fråga om ”top-down planering”.

Den bild som Kiruna idag förmedlar, det vill säga det representationella rummet, fokuserar bland annat på vildmarken, fjällen och samekulturen, men även LKAB präglar staden tydligt. Detta kan ses som representationer av Kirunas rum och är tydliga identitetsskapande värden för staden.

Dessa representationer visar på den rumsliga praktik som föreligger i Kiruna idag. Det framtida rum som kommunen vill representera bygger på att befolkningen ska vara med under hela omvandlingsprocessen. De olika planer som kommunen respektive LKAB har lagt fram bidrar till att olika representationer av ett framtida rum framställs. Denna oenighet är ytterliggare ett tecken på att dialogen är undermålig mellan berörda parter. Vi vill dock understryka att vi anser att både kommunens och LKABs planer står för en framtidstro för bygden. Det centrala är att en öppen dialog kan föras mellan olika intressenter och berörda parter.

Symbiosen mellan LKAB och kommunen är i många delar tydlig; när det går bra för LKAB går det också bra för kommunen. Nu när LKAB har goda framtidsutsikter sprider det en positiv framtidstro i bygden. Denna framtidstro vill kommunen dra nytta av i stadsomvandlingen.

Kommunen ser stadsomvandlingen som en möjlighet att utveckla övriga näringar för att säkra framtiden. Det rum som kommunen tycks ha för avsikt att skapa handlar om att försöka göra staden självständig den dagen då LKAB inte står lika stark. För att kommunen ska kunna åstadkomma detta är kommunikationerna avgörande. Järnvägen blir därmed en central del i arbetet med att göra staden tillgänglig och därmed attraktiv för näringslivet. Här anser vi att LKAB har missat en central poäng i diskussionen kring samhällsutvecklingen när företaget helst ser att järnvägen uteslutande används för deras transporter. Karl Wikström menar att järnvägen finns kvar även den dag som företaget läggs ner och att den då kan utnyttjas för andra näringar. Problemet är att det tar tid att utveckla näringslivet och etablera företagare. Det kan vara för sent att attrahera andra näringar om det en dag blir så att LKABs verksamhet går med förlust. Därför måste kommunen arbeta pro-aktivt och redan i nuläget sörja för nya etableringsmöjligheter och ökad infrastruktur. Det är viktigt att nya arbetstillfällen skapas i kommunen för att den positiva befolkningsutvecklingen som för närvarande sker ska hålla i sig. Sammantaget skapar detta goda förväntningar om det framtida rummet.

Stadsomvandlingen innebär att ett helt nytt rum produceras. Vi undrar hur de olika parterna vill representera Kiruna i det nya rummet. Om vi ser till de planer som finns för framtiden beträffande LKABs vision ställer vi oss frågan om det verkligen är den representationen av staden som kirunaborna vill ha? Vi frågar oss om den rumsliga produktionen, som gestaltas i LKABs plan är ett sätt att ge Kiruna stad en ny identitet? LKAB har i sin storslagna vision målat upp ett framtida

In document Uppdrag: Att flytta en stad: - en studie av planeringsprocessen i samband med Kiruna stadsomvandling (Page 45-50)