Uppdrag: Att flytta en stad: - en studie av planeringsprocessen i samband med Kiruna stadsomvandling

Uppdrag: Att flytta en stad

– en studie av planeringsprocessen i samband med Kiruna stadsomvandling

Christin Gimberger och Karin Norberg

Magisteruppsats i Urbana studier Institutet för bostads- och urbanforskning Handledare: Göran Rydén Vårterminen 2006

FÖRORD

Under tio veckors tid har vi studerat stadsomvandlingen av Kiruna. Stadsomvandlingsprocessen är i dagsläget inne i ett intressant skede. I december 2006 ska kommunen fatta ett avgörande beslut om stadens framtid. Under arbetets gång har vi fått nya insikter om hur dagens moderna planering går till. Extra spännande är planeringsprocessen i Kiruna då det finns många aspekter att ta hänsyn till.

Särskilt då en stadsomvandling av denna omfattning aldrig har skådats i modern tid i Sverige. Vi har fått många frågor besvarade, men arbetet har även väckt nya frågor och funderingar kring hur stadsomvandlingsprocessen i Kiruna går till. Denna uppsats har vi genomgående skrivit tillsammans.

Vi vill rikta ett innerligt tack till vår handledare Göran Rydén som stöttat oss under hela uppsatstiden. Tack vare Görans engagemang i vårt uppsatsämne samt hans stora entusiasm och kunskap om skrivprocessen har han sporrat oss i vårt uppsatsarbete. Vi har kunnat diskutera stort som smått och uppskattar särskilt Görans kritiska granskning av vårt alster. Med en stor portion humor och hjärtat på rätt plats har han väglett oss genom Kirunas komplexa planeringssituation. Vi vill även framföra vårt tack till kursansvariga Lena Magnusson och Nils Hertting som givit kommentarer och stöd. Även våra kurskamrater som vi under ett år studerat tillsammans med är värda ett stort tack för både informativa och trevliga stunder.

Vi vill även tacka Jan Öhman som tagit sig tid för att ge oss litteraturtips, goda råd samt inte minst delat med sig av sitt stora kunnande. Med Jans hjälp lyckades vi snickra ihop en teoretisk ansats. Mats Franzén och Peeter Maandi vill vi tacka för litteraturtips och goda råd. Med deras hjälp blev den teoretiska ansatsen begriplig.

I det ovärderliga arbetet med korrekturläsning och bearbetning av texten vill vi framföra vårt tack till Viveca Halldin Norberg för många timmars läsning. Likaså vill vi tacka Marie Sörlin, handledare på Språkverkstaden för värdefulla kommentarer. Vi vill även tacka Kristina Nilsson och hennes studenter Sanna Alm, Ylva Hedin, Ylva Kjellin samt Anna-Karin Skog på SLU, för ett intressant och givande seminarium den 23 maj 2006. Seminariet gav oss nya perspektiv på stadsomvandlingsprocessen.

Vi vill särskilt tacka alla dem som vi har varit i kontakt med i Kiruna. Vi har genomgående fått ett mycket vänligt och hjälpsamt bemötande. Vi vill framföra vårt varma tack till familjen Wollmén i Kiruna som visade oss runt i staden med dess omgivningar samt bjöd oss på utsökt middag och trevlig samvaro.

Slutligen vill vi tacka våra respondenter i Kiruna som ställt upp på ett enastående sätt: Linda Alfredsson, Ann-Catrin Fredriksson, Thomas Nylund, Christer Vinsa, Kenneth Stålnacke, Karl Wikström samt Lars Gavelin. Utan dessa personers hjälp hade denna uppsats inte varit möjlig att genomföra.

Christin Gimberger och Karin Norberg Uppsala den 16 juni 2006

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 4

2. Den kommunala planeringens framväxt och utveckling

– från hierarkisk planering till utvecklingsplanering 5

2.1 Kommunernas övergripande arbetsuppgifter 6

2.2 Kommunal omstrukturering under 1990- talet 7

2.3 Kommunalt planeringsstyre 8

3. Lefebvres rumsteori 8

4. Ändamålsförklaring 11

4.1 Syfte och frågeställningar 11

4.2 Avgränsning 12

4.3 Metod, källmaterial samt källkritik 12

5. Ett planeringsuppdrag i vildmarken 14

5.1 Naturgeografiska förutsättningar 14

5.2 Den första bebyggelsen 14

5.3 Ett mönstersamhälle tar form 16

6. LKABs hundraåriga historia 16

6.1 Ett gruvföretag i världsklass byggs upp 16

6.2 LKAB på den globala arenan 17

6.3 LKABs verksamhet leder till en stad i förändring 18

6.4 Företagets framtidsutsikter 21

7. Kiruna – ett modernt gruvsamhälle 22

7.1 Gruvstadsidentiteten lever kvar 22

7.2 Kirunas befolkning på frammarsch 23

7.3 Kiruna - en stad med framtidstro 24

7.4 Omstruktureringen av Kiruna centralort – en omfattande process 25

8. Alternativa stadsomvandlingsmöjligheter för det nya Kiruna 27

8.1 Alternativ nordöst 28

8.2 Alternativ nordväst 29

8.3 De nordöstra och nordvästra alternativen i kombination 30

8.4 Alternativ Eatnamvárri 30

8.5 Alternativ Apatsvaara 31

8.6 Alternativ Jukkasjärvi 31

8.7 LKABs vision – Nya Kiruna 32

9. Stadsomvandlingsprocessen – diskussion utifrån fältstudie i Kiruna 33 9.1 Kommunen och LKAB – på kollisionskurs om stadsomvandlingen 33 9.2 Järnvägen – en nyckelfråga i omvandlingsprocessen 34

9.3 Demokrati – en central fråga för Kiruna kommun 36

9.4 Företagsutveckling och stadsutveckling – en parallell process 37 9.5 Nutid, närtid och framtid – viktigt i skapandet av en attraktiv stad 38

9.6 Statens agerande i stadsomvandlingsprocessen 40

10. Avslutande diskussion 41

10.1 Analys av stadsomvandlingsprocessen 41

10.2 Slutsatser 42

10.3 Teoretisk koppling till det empiriska materialet 43 Bilagor

Bilaga 1 47

Bilaga 2 48

Bilaga 3 50

Bilaga 4 52

Bilaga 5 53

Bilaga 6 54

Bilaga 7 55

Bilaga 8 56

Käll- och litteraturförteckning 57

1. INLEDNING

Vid årsskiftet 2003/2004 ställdes Kirunaborna inför det omvälvande faktum att Kiruna stad måste flyttas. Vid denna tidpunkt informerade LKAB kommunen om att beräkningarna över markdeformeringen inte stämde överens med den verkliga deformeringsutvecklingen.¹ Staden skulle behöva flyttas på grund av malmbrytningen som är av avgörande betydelse för staden och dess befolkning. Det blev en rivstart för att snabbt arbeta fram en ny plan för Kiruna centralort. På ett tidigt stadium stod det klart att många intressenter och aktörer, samt inte minst medborgarna, skulle komma att beröras av flytten. Hur skulle de ansvariga aktörerna hantera detta på bästa sätt?

I nuläget är kommunen mitt uppe i detta komplexa planarbete. Det finns fortfarande många pusselbitar som måste falla på plats för att en stadsomvandling överhuvudtaget ska kunna genomföras. Arbetet sker dessutom under tidspress. Redan nu finns områden som berörs av gruvbrytningarna. År 2012 måste en ny järnväg stå klar för att LKAB ska kunna fortsätta sin verksamhet. Planerna för dessa mer akuta områden måste överensstämma med planer för övriga mindre kritiska områden. Det är således av största betydelse att en enhetlig planering för hela Kiruna centralort antas snabbt då varje del i planeringsarbetet utgör delar i ett större planeringssammanhang. Ingen plan kan klubbas innan hela det aktuella området har bearbetats och detaljplanerats. Kommunen har som intention att i december 2006 anta den fördjupade översiktsplanen (FÖP) över Kiruna centralort. I skrivande stund tycks dock vägen dit fortfarande krokig. Planprocessen är med andra ord mycket spännande.

Många städer i Sverige har omformerats på grund av industrisamhällets nedmontering, till förmån för den kunskapsintensiva industriutvecklingen. Globaliseringen har både raderat ut och markerat små orter på kartan. Stadsomvandlingar har således berört, och berör fortfarande många små och medelstora städer. Dock har en stadsomvandling aldrig antagit så stora proportioner i Sverige som den omvandling som sker i Kiruna. En intressant aspekt i sammanhanget är det polarklimat som råder i Kiruna, vilket gör att staden måste planeras utifrån speciella kriterier. I arbetet med att ta fram planer ingår åtskilliga aspekter då många parter och intressen, både direkt och indirekt, är involverade i planprocessen. I Kirunas fall är flertalet stora statliga myndigheter, verk och företag involverade så som Vattenfall, Vägverket, Banverket, Länsstyrelsen och LKAB, men även viktiga näringar så som rennäringen, turistnäringen och andra delar av näringslivet.

Dessutom är fastighetsbolag, fastighetsägare, kommunens olika förvaltningar, räddningstjänsten och alla individer som bor i Kiruna centralort berörda. Således finns det många faktorer att ta hänsyn till i planarbetet och den demokratiska processen är viktig. Förloppet är därmed mycket komplext.

Utöver ovanstående finns två andra aspekter som måste beaktas, nämligen tidsaspekten och osäkerheten kring LKABs prognoser. Med anledning av LKABs utökade verksamhet brådskar planeringen av Kiruna centralort samtidigt som LKABs beräkningar bara är prognoser. Vad som kommer att ske inom en period av trettio år vet ingen säkert vilket komplicerar planeringssituationen. Då det är fråga om markdeformationer som kommer att påverka Kiruna centralort i relativt stor omfattning måste dessa mycket viktiga faktorer beaktas. Vi kan således konstatera att Kiruna står inför en rad förändringar som en direkt följd av LKABs gruvbrytningar vilka kommer att påverka såväl landskapet som den enskilda människan.²

Målsättningen med detta arbete är att undersöka och analysera den aktuella planeringsprocessen av Kiruna stadsomvandling. Uppsatsen syftar till att undersöka hur mötet mellan stad och planering sker i Kiruna i samband med denna mycket dramatiska omvandling. Vår utgångspunkt är planeringsprocessen men vår intention är även att föra in ett teoretiskt resonemang, där vi avser att diskutera Henri Lefebvres tankar kring rumsskapande.

1 Kiruna kommun (2006), Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupad översiktsplan, Kiruna centralort – Samrådshandling. s. 15.

2 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort - Samrådshandling. s. 7.

Uppsatsen innehåller fyra delar. Den första delen, kapitel 1-4, inleder vi med att presentera de teoretiska ansatserna vi använder oss av. Vidare presenteras i ändamålsförklaringen syfte och frågeställningar med utgångspunkt i teoriavsnittet. Detta för att syfte och frågeställningar ska kunna förstås utifrån teorierna. Den andra delen av uppsatsen, kapitel 5-6, ger en historisk tillbakablick. Vi inleder denna del med att redogöra för Kirunas naturgeografiska förutsättningar. Därefter beskriver vi bebyggelsens framväxt i samband med gruvnäringens utbyggnad. Vidare följer ett avsnitt om LKABs historia, verksamhetsområden samt dagens internationella verksamhet. Inte minst ger vi en bakgrund till varför sprickbildningarna uppstår. Del tre, kapitel 7-8, ger en lägesbeskrivning av planeringssituationen. Vidare redogör vi i denna del för de stadsomvandlingsalternativ som tagits fram för staden. Den fjärde och sista delen utgår från vårt intervjumaterial som är insamlat under vår fältstudieresa i Kiruna den 9 – 13 maj 2006. Vi avslutar del fyra, kapitel 9-10, med att föra ett analytiskt resonemang där vi kopplar samman våra teorier och frågeställningar med vårt empiriska material. Längst bak i uppsatsen finns bilagor som vi hänvisar till löpande i texten.

2. DEN KOMMUNALA PLANERINGENS FRAMVÄXT OCH UTVECKLING – FRÅN HIERARKISK PLANERING TILL UTVECKLINGSPLANERING Begreppet planering syftar enligt Inger Christoferson och Jan Öhmans definition till: ”att på ett medvetet sätt söka styra utvecklingen i en önskad riktning”. ³ Vidare skriver Christoferson/Öhman att planeringsprocessen innefattar såväl aktiviteter för att få fram beslutsunderlag som hanteringen för att komma fram till vad som är ”önskad riktning”. Framtiden ligger i fokus för planeringen, varför ett visst mått av långsiktighet måste finnas i den. I dag har den fysiska planeringen fått en allt mindre framträdande roll i den samlade kommunala samhällsplaneringen. En förskjutning har skett mot så kallad utvecklingsplanering.⁴ Det innebär att kommunen skapar förutsättningar för att en utveckling ska kunna ske på det lokala planet. Det är av största betydelse att olika parter i samhället samarbetar såväl beträffande sysselsättningen och antalet arbetstillfällen som gällande företagssamheten. Det innebär följaktligen att andra aktörer såsom enskilda företag, enskilda individer samt organisationer och föreningar i kommunen också måste ta ett ansvar för att utvecklingen ska gå framåt. Det handlar om att stärka de förhållanden som råder för att skapa en god utveckling. Även staten kan komma med initiativ till utvecklingsplanering inom ett specifikt område som är av övergripande nationellt intresse.⁵

Den moderna planeringen växte fram i samband med den industriella revolutionen då den växande befolkningen behövde bostäder. Hand i hand med industrialiseringen gick urbaniseringen, det vill säga att befolkningen flyttade från landsbygd till tätort. De sociala och ekonomiska förhållandena var under början av 1900-talet svåra. Bostadsfrågan kom därför tidigt att bli en huvudfråga för samhällsplaneringen. Denna kan således sägas ha vuxit fram genom arbetet med att lösa bostadssituationen. Bostadsfrågan kom så småningom att ses i ett större sammanhang;

bostadsområdet. Bostadsområdena kom att utvecklas under 1930-talet då olika typer av service såsom post, bank, livsmedelsaffär samt barnomsorg lokaliserades till dessa. Således växte kommunens planeringsuppdrag. Utifrån utvecklingen av bostadsområdena kom fokus för samhällsplaneringen att hamna på ett bredare plan, nämligen hela ortsystemet. Kommunerna fick ansvaret för att planera på den lokala nivån. Staten hade dock det övergripande ansvaret för stadsbyggnadsprojekten.⁶

3 Christoferson, Inger – Öhman, Jan (1998) Kommunal planering under 1990-talet – en studie av Sveriges kommuner., s. 6.

4 Ibid.

5 Ibid., ss. 21-24.

6 Ibid., ss. 13-14.

Dagens planering innefattar en rad olika planeringsverksamheter såsom skolplanen, kulturplanen och miljöplanen. Flertalet intressenter och förvaltningar är idag inblandade i den kommunala planeringen. Långsiktighet, flexibilitet samt ekonomi har blivit centrala begrepp.⁷ Den moderna kommunala planeringen har idag inte samma auktoritära roll som tidigare. Idag är många intressenter och aktörer involverade i planprocessen. Många kommuners planeringsarbete är idag marknadsekonomiskt präglat, vilket innebär att de arbetar efter marknadens principer. Detta kan ta sig uttryck i köp av tjänster från andra företag. Dagens moderna planering har blivit allt mer inriktad mot utvecklingsplanering. Detta har inneburit att flera olika intressenter är delaktiga i planeringsprocessen. ⁸

Som figuren nedan visar sker planeringsarbetet på tre nivåer: den centrala nivån som innefattar statsmakten, den regionala nivån som innefattar länsstyrelse, landsting, länsbostadsnämnd samt övriga regionala organ och slutligen den lokala nivån där kommunerna, arbetsförmedling samt övriga lokala organ placeras in.⁹

Modell över samhällsplaneringens regelverk, nivå och verksamhet

Statsmakten

* Länsstyrelse

* Landsting

* Länsbostadsnämnd

* Övriga regionala bolag

* Arbetsförmedling

* Övriga lokala organ

* Kommunerna Central nivå:

Utformande verksamhet

Regional nivå:

Genomförande verksamhet

Lokal nivå:

Genomförande verksamhet

Regelverk

Figur 1. Principuppbyggnad för samhällsplaneringens regelverk, nivå och verksamhet.

Källa: Christoferson – Öhman (1998), s. 14.

I vårt arbete är det främst av intresse att fokusera på den lokala nivån där kommunen placeras in.

Som konstaterats ovan täcker idag kommunens arbete in alla delar av samhällsbyggandet. Det är kommunerna som bär ansvaret för genomförandet av samhällsbyggandet, även om det är staten som anger vilket typ av verksamhet som kommunerna ska bedriva, oavsett geografiskt läge i landet.¹⁰ 2.1 Kommunernas övergripande arbetsuppgifter

7 Christoferson – Öhman (1998), s. 4

8 Ibid., s. 5.

9 Ibid.

10 Ibid., s. 15.

Kommunen har tre övergripande arbetsuppgifter i det lokala samhället; myndighetsutövning, serviceproduktion samt ledning och utveckling.¹¹ Kommunen är enligt lag skyldig att verkställa myndighetsutövning som exempelvis rör miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, djurskyddslagen, lagen om miljöstörande verksamhet samt plan- och bygglagen. Detta är strikt reglerat i respektive lag eller tillhörande regelverk.¹² Inom uppgiften serviceproduktion ansvarar kommunen bland annat för tillhandahållandet av barn- och äldreomsorg, utbildning, vatten- och avloppstillgång samt sophämtning. Dessa uppgifter kan dock skötas av entreprenörer enligt så kallade beställar- utförarmodeller vilket innebär att kommunen köper vissa tjänster i stället för att utföra dem själv.

Kommunen har dock fortfarande ansvaret för att uppgifterna blir utförda.¹³ Angående ledning och utveckling kan denna uppgift sägas vara tvådelad. Det första området rymmer kommunens organisation som innefattar kommunens administrativa system, styrsystem och budgetprocess. Det andra området är att leda och utveckla kommunens geografiska område såsom mark, befolkning, sociala strukturer och lokala samhällen.¹⁴ Inom ramen för kommunens uppgifter ingår fysisk planering, där markanvändning samt hushållningen med mark och naturresurser är av central betydelse. Denna del av planeringen är en av kommunens centrala uppgifter men därmed inte sagt att den är viktigare än kommunens övriga uppgifter.¹⁵

2.2 Kommunal omstrukturering under 1990-talet

Den kommunala planeringsverksamheten är inte enhetlig över landet. I landets 280 kommuner ser situationen olika ut beroende på flera aspekter såsom det geografiska läget, befolkningens inkomst- och utbildningsnivå, den demografiska strukturen, näringslivets sammansättning och branschinriktning samt politisk tradition. Dessa aspekter påverkar den kommunala planeringens villkor och möjligheter. För att nå bästa utveckling bör planeringen och samhällsutvecklingen följas åt.¹⁶

Under 1990-talet genomfördes en rad förändringar av kommunens uppgifter och organisation i en avreglerade riktning. En av de viktigaste förändringarna är den nya kommunallagen som trädde i kraft 1991. Den innebär en ökad frihet för kommunerna beträffande den inre organisationen.¹⁷ Kommunerna har fått fler och större ansvarsområden än tidigare och axlar det ansvar som staten tidigare hade inom olika områden. De statliga ambitionerna har under 1990-talet förändrats, statens kontroll och detaljstyrning har minskat över kommunerna. Det innebär även att kommunerna har möjlighet att anpassa sin verksamhet efter lokala förhållanden. Detta kan i sin tur komma att innebära skillnader för medborgarna beroende på var i landet de bor.¹⁸

Den moderna kommunalplaneringen blir allt mer inriktad på att vidareutveckla vad som byggts upp under tidigare decennier, det vill säga att höja standarden och förvalta redan befintligt bestånd. En av kommunernas viktigaste uppgift har kommit att bli planering för utveckling.

Hierarkisk styrning och storskalighet samt övergripande lösningar är inte längre gångbara i det moderna svenska samhället och följaktligen måste planeringen följa tidens gång. Det svenska samhället har förändrats från ett modernistiskt industrisamhälle till ett postmodernt informationssamhälle. Civilsamhällets roll har stärkts och underifrånperspektivet har kommit att spela en central roll. Samhällsutvecklingen och samhällsplaneringen kan således inte frikopplas från varandra.¹⁹

11 Ibid., s. 17.

12 Christoferson – Öhman (1998), s. 17.

13 Ibid., s. 18.

14 Ibid., s. 20.

15 Ibid.

16 Ibid., ss. 2-5.

17 Ibid., ss. 30-32.

18 Ibid., ss. 32-33.

19 Ibid., s. 40.

Denna förändring av styrformer har kommit att leda till en generell nedtoning av samhällsplanering och sociala reformer till förmån för offentliga kostnadsminskningar och minskad statlig styrning av ekonomin. Vidare har en förskjutning skett från politik till ledarskap. Den offentliga verksamheten har kommit att utmärkas av konkurrens och lokalt ekonomiskt ansvar. Den verksamhet som bedrivs kontrolleras i dag genom olika former av så kallad efterkontroll vilket innebär exempelvis effektivitetsmätning, produktivitetsmätning, resultatanalys samt utvärdering.

Den tidigare mer byråkratiska processkontrollen har alltså ersatts. Medborgarnas individuella rättigheter har kommit att betonas. De kan själva välja serviceproducenter i allt större utsträckning.

Allmänheten deltar även i ökad utsträckning i serviceproduktionen.²⁰ De nya styrformerna har dock inneburit minskad överblickbarhet och styrbarhet, vilket ökar kraven på samverkan och samordning. Ett väl fungerande samarbete mellan organisationerna under politisk ledning är viktigt för enskilda individer med särskilda behov. Detta kräver samordning mellan olika instanser för att undvika att ärenden ska hamna mellan stolarna eller skickas mellan olika enheter på grund av dålig samordning. Detta är även en kostnadsfråga och en resursfråga då bristande samordning bland annat kan leda till onödigt dubbelarbete samt ansvarsproblem. Samarbete mellan föreningar, privata institutioner, privata företag etcetera har ökat inom olika politiska områden, exempelvis inom barn- och äldreomsorg.²¹

2.3 Kommunalt planeringsstyre

Normalt följer planeringsarbetet en fast struktur som bygger på att politikerna i kommunen är folkvalda. Deras uppgift är att företräda medborgarna och styra kommunen genom beslutsfattande på alla nivåer. I praktiken sköts beredningen av ärenden och verkställande av beslut av tjänstemän.

Den kommunala förvaltningen är enligt lag lekmannastyrd genom kommunens politiker. En kommunalplan måste antas av en politisk församling för att vara gällande. För att planering ska komma till stånd måste det ha fattats ett politiskt beslut om att så ska ske.²²

Kommunallagen reglerar de politiska församlingarnas ansvarsområden. Instanserna kommunfullmäktige, kommunstyrelsen samt nämnderna är av stor betydelse inom den kommunala planeringen och beslutsprocessen. Kommunfullmäktige beslutar i ärenden av principiell karaktär eller i ärenden som är viktiga för kommunen så som mål och riktlinjer för kommunens verksamhet eller övergripande verksamhetsplaner för exempelvis avfallshantering, budget eller barnomsorg.

Kommunstyrelsen kan sägas vara ”kommunens regering”. Dess uppgift är att förbereda ärenden för kommunfullmäktige och verkställa fattade beslut. Nämnderna består av en samling personer valda för kommunen med uppgift att ha hand om förvaltning och utförande inom respektive ansvarsområde. Dessa bereder även ärenden inom det egna verksamhetsfältet som sedan avgörs av kommunfullmäktige. Det är således kommunfullmäktige som antar de utgångspunkter som sedan blir gällande för planeringen inom kommunen.²³

Inom planeringen förekommer även så kallad informell planering som kopplas till den ovan diskuterade utvecklingsplaneringen. Inom utvecklingsplaneringen är arbetssättet som tidigare nämnts dialog- och processinriktat vilket innebär att det kan vara aktuellt att handla snabbt gentemot en annan part. I praktiken innebär detta att det inte alltid går att invänta politiska beslut.

Det innebär i sin tur att det processinriktade arbetssättet faller utanför ramen för den representativa demokratin. Det medför att det direkta inflytandet för medborgare och/eller organisationer kan komma att minska inom särskilda frågor. Planarbetet blir således informellt, det vill säga att det sjösätts innan ett politiskt beslut är fattat. Det är med andra ord av avgörande betydelse att det finns en dialog mellan de olika parterna samt kommunen för att utvecklingsplaneringsarbetet ska fungera.²⁴

20 Christoferson – Öhman (1998), ss. 35-36.

21 Ibid., s. 37.

22 Ibid., s. 27.

23 Ibid., ss. 27-29.

24 Ibid., s. 27.

3. LEFEBVRES RUMSTEORI

Som vi nämnt tar vi i vår uppsats utgångspunkt i den kommunala planeringsprocessen där vi utgår från Christoferson/Öhmans utvecklingsplanering. Kärnan i modern utvecklingsplanering utgörs som vi kunnat konstatera av dialog mellan olika intressenter och aktörer. Vi för i denna undersökning även ett djupare teoretiskt resonemang där vi tillämpar Henri Lefebvres tredelade rumsbegrepp om hur olika rum produceras och representeras. Vi betraktar det som ett lämpligt analysverktyg i vår studie av planeringsprocessen kring Kiruna stadsflytt.

Som Christoferson/Öhman har visat innebär planering att omskapa rum och att medvetet styra utvecklingen mot ett uppsatt mål²⁵. De visar således att det finns en likhet mellan utvecklingsplanering och Lefebvres teoretisering av rum. Utifrån Lefebvres tankar om rumslig produktion kan vi studera denna del av planeringen även på en teoretisk nivå. Det finns således starka kopplingar mellan producerandet av rum och planering. Vi använder Lefebvres rumsteori specifikt för att analysera det resultat vi fått fram under vår fältstudie i Kiruna. Däremot löper den planeringsteoretiska utvecklingen utifrån Christoferson/Öhman som en röd tråd genom uppsatsen.

Vi använder oss av den svenska tolkning som Mats Franzén har gjort av Lefebvre. Detta komprimerade material är för oss mer lättillgängligt än det abstrakta arbete som Lefebvre har lagt fram. Vi vill poängtera att vi använder teorin främst som ett verktyg för att teoretisera planeringsprocessen kring Kirunas stadsomvandlingsprocess. Vi vill framhålla att vi gör en relativt konkret tolkning av Lefebvres abstrakta rumsteori. Det konkreta i Kiruna stadsomvandling är att ett nytt rum ska skapas. Det är alltså inte fråga om en studie av Lefebvres rumsteori. Med hjälp av Lefebvre ser vi en möjlighet att kunna generalisera undersökningen.

Vi tar i detta teoretiska avsnitt fasta på Henri Lefebvres betraktelser av samhället och rummet som han ser som två delar av en enhet. Samhället och rummet är inte motställda varandra då samhället utgörs av rum samtidigt som samhällets förrumsligande bestämmer hur samhället kommer att fungera.²⁶ Enligt Lefebvre är förhållandet mellan samhälle och rum komplext. Han menar att rummet är både socialt och materiellt. Till detta förhållande länkar han människan genom människokroppen då han menar att den mänskliga existensen främst är kropplig-rumslig.²⁷

Platsbegreppet är viktigt för Lefebvre. Exempelvis är en stad en plats, men denna plats består samtidigt av flera andra platser. Var vi än befinner oss pågår en ständig process av platsskapande.

Plats handlar således om mer än bara rum, nämligen även om mening. Lefebvre talar här om produktion av rum och sociala rum. Sociala rum uppstår när ett rum kan benämnas och förknippas med en viss plats.²⁸

Lefebvres begreppsliga och dialektiska triad består av enheterna rumslig praktik, representationer av rum samt representationellt rum. Alla enheterna har med rummet att göra samtidigt som de var och en är sociala i sin natur. De representerar var sin samhällelig aspekt som skiljer sig åt i sina rumsliga kvaliteter. De tre enheterna bidrar till rummets produktion på grund av sina egenskaper och särdrag.²⁹ Nedan redogör vi för de tre enheterna i triaden och deras innebörd.

– Rumslig praktik

Begreppen praktiker och representationer samt förhållandet däremellan är viktigt att reda ut.

Representationer innebär föreställningar medan praktiker innebär verksamheter, exempelvis sysslor som kommunmedborgare utför i sitt vardagliga liv. Praktiker är normalt materiella och har direkt

25 Christoferson – Öhman (1998), s.6.

26 Franzén, Mats (2004) ”Rummets tvära dialektik – Notater till Henri Lefebvre” i Johanson, Thomas – Sernhede, Ove (red). Urbanitetens omvandlingar. s. 51.

27 Ibid., s .52.

28 Ibid.,s. 53.

29 Ibid., s. 54.

anknytning till kroppen (som utför verksamheten). Genom denna kroppsliga koppling blir praktikerna lokaliserade i rummet, det vill säga att de blir rumsliga praktiker. Praktikernas förhållande till rummet är praktiskt vilket Lefebvre benämner som det sedda eller uppfattade rummet (rummets utsträckning, gränser, öppningar och anvisningar).³⁰ Uttryckt på ett annat sätt kan de rumsliga praktikerna sägas vara levda och består av människor i sina vardagliga liv till skillnad från representationer som kan förklaras som symboler på en karta.³¹ Även Christoferson/Öhman har använt Lefebvres rumsteori i sitt arbete Mot en kommunal utvecklingsplanering? – Fallstudie av Sveriges kommuner. Om den rumsliga praktiken skriver författarna att ”[f]ör individen i sitt dagliga liv är rummet som levt rum något subjektivt med minnen, upplevelser och symboliskt laddat och har på detta sätt få likheter med arkitektens kalkylerbara och uträknade ´planrum´.”³²

– Representationer av rum

Andra viktiga begrepp är erfarenheter och visioner. Rumsliga praktiker kan sägas vara erfarenhetsbaserade vilket också representationellt rum är. Representationer av rum handlar dock om förväntningar, det vill säga rumsliga framtidsvisioner. Det föreligger en spänning mellan erfarenheter och visioner som är grundläggande för moderniteten, särskilt när ett framtidsperspektiv antas och erfarenheter blir mindre värda.³³ Representationer av rum syftar på föreställningar om rum och särskilt de föreställningar som planerare, arkitekter, ingenjörer, geografer med flera står för. Denna typ av föreställningar används för att strategiskt forma, skapa och styra över rum och är således riktade mot framtiden. Dessa föreställningar kan med andra ord sägas innefatta idéer om rum som kan komma att skapas i framtiden och kallas även för det tänkta rummet.³⁴

– Representationellt rum

Representationellt rum är som sagt erfarenhetsbaserat och syftar på representationer eller föreställningar i faktiska rum. Dessa föreställningar kan handla om vad som helst men kan knytas till ett bestämt rum. En annan term som används för att förklara detta är det levda rummet. Det levda rummet grundas på erfarenheter. Genom det mänskliga tänkandet och fantasin kan det levda rummet förvandlas till det upplevda och således kan representationella rum inneha föreställda eller tänkta värden.³⁵ Vad som är intressant i vår studie är att det representationella rummet, det vill säga att det som är Kiruna i dag vid stadsflytten, kommer att utraderas. De beståndsdelar som har gjort staden Kiruna till vad det är kommer att förändras och/eller försvinna vilket gör att det levda rummet utplånas ur minnet och ersätts med ett nytt rum.

Genom ett historiskt utbyte mellan de tre enheterna bildas platser. I den moderna staden utgörs en plats normalt av byggd och planerad miljö, det vill säga tänkt rum. När rummet väl materialiseras tas det tänkta rummet i bruk, och således kan planeringen aldrig bestämma de praktiker som kommer att prägla rummet. Till detta kommer upplevelsen eller föreställningen av rummet som kan gestaltas genom bilder och berättelser och som också gör rummet till en plats.³⁶

Staden Kiruna kan utifrån ses som en plats. Om perspektivet antas inifrån består Kiruna av en mängd platser som alla har sina egna särdrag men med ett förhållande dem emellan. Det är intressant att se hur det trialektiska förhållandet mellan enheterna påverkas i och med planeringen inför stadsomvandlingen.

30 Ibid., ss. 54-55.

31 Christofersson, Inger – Öhman, Jan (2000) Mot en kommunal utvecklingsplanering? – Fallstudier av Sveriges kommuner. s. 1.

32 Ibid., s. 2.

33 Franzén (2004), s. 55.

34 Ibid.

35 Ibid., ss. 55-56.

36 Ibid., ss. 56-57.

Lefebvre talar även om en annan typ av dialektik som rör sig i skalans dimension. Han menar att rummet finns representerat i olika skalnivåer. Skalan sträcker sig från ett ”mikrorum” - som utgår från att människokroppen bildar vår referenspunkt i omvärlden genom gator, byggnader, stadsdelar och städer – till ett ”makrorum” där det globala rummet är representerat genom exempelvis ett kapitalistiskt urbant nät. Denna rumsliga skala innefattar ett förhållande som kan förstås utifrån ett top-down perspektiv, där de högre skalnivåerna utövar makt över lägre skalnivåer, från staten/nationen och nedåt. I och med globaliseringen har dock denna skalordning förändrats och nationsbegreppet har fått förändrad betydelse vilket betyder att det inte längre är självklart att samhällsbegreppet bestäms utifrån nationsgränsen. Det har blivit svårare att definiera på vilken skalnivå olika samhällsfenomen utspelar sig då en omskalningsprocess håller på att utvecklas där nationalstatens betydelse minskar samtidigt som högre och lägre skalnivåer ökar i betydelse. I och med denna omskalningsprocess utvecklas en ny rumslig sammansättning där städernas och regionernas ekonomiska, kulturella och politiska betydelse växer.³⁷ I den svenska kontexten innebär detta att nationen har minskat i betydelse samtidigt som det globala och det kommunala styret tilltagit i styrka.

Begreppet rummets produktion är den del av Lefebvres rumsliga teori som vi i denna studie väljer att i huvudsak fokusera på. Produktionen av rummet sker i en integrationsprocess mellan de tre rumsliga dimensionerna som bildar en helhet. Rumslig praktik, representationer av rum och representationellt rum bidrar därmed till rummets produktion på olika sätt. Bland annat beroende på deras olika särdrag, på det historiska sammanhanget samt på samhället och de olika produktionssätten.³⁸ Rumslig produktion behandlar alltså rummet utifrån ett historiskt perspektiv där varje tid har sin specifika rumsrepresentation i fråga om rummets produktion. Utifrån denna teoretiska redogörelse står kopplingen mellan rummets produktion och planeringen klar. Kiruna stadsomvandling innebär att en förändring i, men också av, rummet sker vilket påverkar det trialektiska rumsförhållandet.

4. ÄNDAMÅLSFÖRKLARING

4.1 Syfte och frågeställningar

Kiruna stad är en relativt ung stad. När den uppfördes i vildmarken för cirka hundra år sedan utgjorde den ett unikt samhällsbygge i svensk historia. Med anledning av gruvbrytningarna har förutsättningarna för staden förändrats. Kiruna stad står idag återigen inför ett omfattande samhällsbygge. Stadsomvandlingsprocessen i Kiruna är ett unikt planeringsläge i det moderna Sverige. På grund av LKABs gruvbrytning måste staden flyttas inom de närmaste decennierna.

Enligt de uppställda tidsramarna ska planerna för den framtida stadens lokalisering fastställas i december 2006. Att flytta en stad är ett enormt projekt. För att en stadsomvandling ska kunna ske krävs ett omfattande planeringsarbete.³⁹

Uppsatsen syftar till att undersöka stadsomvandlingsprocessen i Kiruna. Vi fokuserar undersökningen på den lokala planeringen i Kiruna utifrån ett planeringsperspektiv där utvecklingsplaneringen står i fokus. På ett mer teoretiskt plan relaterar vi planeringsprocessen till Lefebvres modell om rumsskapande. Kiruna stadsomvandling teoretiseras således utifrån Christoferson/Öhmans utvecklingsplanering och Lefebvres rumsbegrepp, där vi i den senare framförallt tar fasta på rummets produktion. Vi diskuterar utvecklingsplaneringen parallellt genom vårt arbete, medan vi använder Lefebvres rumsteori specifikt för att analysera våra fältstudieresultat.

37 Franzén (2004), ss. 57-58.

38 Zampoukos, Kristina (2002) IT, planeringen och kommunerna. s. 34.

39 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort - Samrådshandling

Vi undersöker hur utvecklingsplaneringen i Kiruna stadsomvandling tar sig uttryck. Vår första frågeställning lyder därför: Kan Kiruna stadsomvandling sägas vara präglad av utvecklingsplanering? Dialog mellan inblandade parter är avgörande för att utvecklingsplanering ska kunna bedrivas. Vi undersöker de två aktörerna kommunen och LKABs agerande i arbetet med att omskapa rummet, det vill säga planeringsprocessen av det nya Kiruna. Vår andra frågeställning lyder således: Förs en konstruktiv dialog mellan de två parterna LKAB och kommunen i arbetet med stadsomvandlingen av Kiruna? Kiruna stadsomvandling innebär att ett nytt rum skapas. Det betyder att det trialektiska förhållandet mellan de olika delarna i rumsbegreppet påverkas. Mot bakgrund av detta lyder vår tredje frågeställning: Hur tar den rumsliga produktionen sig uttryck i Kirunas stadsomvandlingsprocess?

4.2 Avgränsning

Som vi tidigare nämnt är en rad olika aktörer inblandade i Kiruna stadsomvandling. Bland andra berörs Kiruna kommun, LKAB, Vägverket, Vattenfall samt Banverket och Länsstyrelsen av processen. Likaså påverkas flertalet näringar så som rennäringen, turistnäringen och andra delar av näringslivet. Även fastighetsbolag, fastighetsägare och olika kommunala förvaltningar påverkas, liksom räddningstjänsten och Kirunas befolkning. Processen är därmed oerhört komplex.

Med anledning av uppsatsens omfång är det en omöjlighet att få med alla aspekter av stadsomvandlingen. Vi avgränsar oss därför till att i huvudsak behandla dialogen mellan kommunen och LKAB i stadsomvandlingsprocessen. Vi använder oss vidare av den geografiska avgränsning som kommunen har dragit upp i sina plandokument. Denna avgränsning åskådliggörs i Bilaga 1, sidan 45.

Det finns många viktiga områden som vi berör mer eller mindre ingående i uppsatsen även om vi inte har möjlighet att diskutera dem i detalj. Vi går inte djupare in på Miljökonsekvensbeskrivningen av Kiruna stadsomvandling trots att den är ett viktigt planeringsdokument. Järnvägen är en central fråga i omvandlingsprocessen. Även om vi diskuterar järnvägen relativt ingående går vi dock inte in på de olika förslagen på sträckningarna för den.

Även sträckning av E10 är en viktig aspekt i stadsomvandlingsprocessen, men vi berör inte heller den närmare. Rennäringen och samerna kommer att påverkas oavsett vilket av stadsomvandlingsalternativen som antas. Även denna fråga faller dock utanför vår avgränsning. En annan intressant aspekt som vi inte heller diskuterar men som kan komma att påverka stadsplaneomvandlingen är att Sverige i september går till val.

4.3 Metod, källmaterial samt källkritik

Kiruna stadsomvandling är en unik planeringsprocess så tillvida att en stadsomvandling av denna omfattning inte har skett tidigare i Sverige i modern tid. Därför finns det inte någon mall att gå efter för de inblandade parterna i planeringsprocessen. Inte heller finns det för oss något tidigare material att bygga vår studie på. För att vi skulle få en uppfattning om staden och dess situation började vi med att läsa in oss på bakgrundsmaterial om hur Kiruna stad bildades i slutet av 1800-talet i samband med att järnmalmsbrytningen satte igång. Det material som ligger till grund för dessa avsnitt i vår uppsats är främst hämtat från tryckt och elektroniskt material från Kiruna kommun respektive LKAB. Även författaren och journalisten Åke Barck som har skrivit mycket om Kiruna kommun har varit en användbar källa för oss. Vidare har vi noga studerat de aktuella plandokument som finns över Kiruna centralort. För att strukturera studien har vi använt oss av Jan Öhman och Inger Christofersons studier om kommunal planering. För att nå en djupare teoretisk nivå kopplar vi ihop dessa med Henri Lefebvres rumsteori.

För att få en inblick i den lokala kontexten samt för att skapa oss en egen bild av hur staden ser ut gjorde vi en fältstudieresa till Kiruna mellan den 9 – 13 maj 2006. Där genomförde vi fem intervjuer med totalt sex respondenter samt fick en guidad visning i LKABs besöksgruva för att få så stor inblick och kunskapsbas som möjligt. Respondenterna hade vi i förhand kontaktat och fått intervjutid med så när som på en respondent, Kenneth Stålnacke, som vi tipsades om att kontakta av

en av våra informanter på plats i Kiruna. Intervjuerna genomfördes utifrån en intervjumall, (se bilaga 2, sidan 48). Samtliga i förväg inbokade informanter hade fått denna intervjumall utskickad till sig via e-post. Tillsammans med denna följde ett brev där vi kort presenterade oss samt syftet med vårt uppsatsarbete.

Vi insåg tidigt att denna process är oerhört komplex då den innehåller många olika aspekter som är omöjliga för oss att känna till. Detta med anledning av att relativt lite material finns att tillgå om planprocessen i detta skede. De respondenter vi har intervjuat är på olika sätt inblandade i stadsomvandlingsprocessen. För att inte missa viktig information om processen valde vi en relativt öppen intervjumetod där respondenterna kunde vara fria i sina svar. Vår första intervju genomfördes med Linda Alfredsson, journalist och reporter på Norrbottens Kuriren den 10/5 2006.

Detta med anledning av att vi ville få ett övergripande perspektiv på omvandlingsprocessen sett utifrån en journalists granskande perspektiv. Vidare genomförde vi en telefonintervju den 10/5 2006 med Kenneth Stålnacke, kommunalråd, Kiruna kommun. Eftersom han sitter som ordförande i översiktsplangruppen, samt är kommunstyrelsens ordförande och dessutom ingår i Malmfältsgruppen (se vidare avsnitt 9.6 Statens agerande i omvandlingsprocessen) såg vi honom som en viktig informant. Då vi inte hade förbokat en intervju med honom och han inte hade möjlighet att träffa oss under vår studieresa ställde han upp för en kort telefonintervju. Också denna intervju utgick från vår intervjumall. Även Ann-Catrin Fredriksson, kanslichef på Kiruna kommun, ställde upp för intervju den 10/5 2006. Vi såg det som intressant att få en inblick i arbetet utifrån hennes position som kanslichef.

Den 11/5 2006 genomförde vi en förbokad intervju med Christer Vinsa, chef för planerings- och utredningsavdelningen, Kiruna kommun samt Thomas Nylund, arkitekt SAR/MSA planarkitekt, Kiruna kommun. Dessa respondenter intervjuades vid samma tillfälle på förslag från Christer Vinsa. Då båda respondenterna har varit och är djupt inblandade i författandet av samrådshandlingar och i planeringsarbetet anser vi att deras kompetens och kunskaper är centrala för förståelsen av stadsomvandlingsprocessen. Vi vill understryka att vi är väl medvetna om den problematik som kan uppstå vid en intervjusituation med två eller flera respondenter. Dels kan respondenterna hämmas av varandra, dels kan de påverkas av varandra.

För att få LKABs perspektiv på stadsomvandlingsprocessen kontaktade vi Karl Wikström, verksamhetschef för gruvrätt, LKAB, Kiruna. På Kiruna kommuns hemsida står Karl Wikström som LKABs kontaktperson angående frågor om stadsomvandlingen. Av den anledningen fann vi det därför lämpligt att intervjua honom. Intervjun genomfördes den 12/5 2006. För att få en djupare förståelse för LKABs gruvverksamhet bokade vi in en informationsguidning i LKABs besöksgruva med Lars Gavelin, ansvarig för utbildningskontakter, LKAB, Kiruna. Den visningen genomfördes den 12/5 2006 och varade i ca tre timmar. I denna visning ingick en rundtur med bil i besöksgruvan, informationsfilm samt en guidning på LKABs produktionsområde. Vi fann det mycket värdefullt för vårt uppsatsarbete att få denna inblick i verksamheten.

Bortsett från telefonintervjun med Kenneth Stålnacke har samtliga intervjuer spelats in.

Intervjutiden har varat mellan en och drygt en och en halv timme. Även informationsguidningen i besöksgruvan spelades in. För att inte missa någon information har vi ordagrant skrivit ut det inspelade materialet innan det bearbetades. Vi vill dock understryka att ingen av våra informanter i efterhand har fått tillgång till det otryckta intervjumaterialet. Informanterna har därför inte granskat materialet. Ingen av informanterna har heller bett om att få göra det. Därför tar vi som författare på oss ansvaret för alla tolkningar och eventuella felaktigheter i samband med de genomförda intervjuerna.

Vårt material är i huvudsak inriktat på kommunen samt LKAB. Det förklaras av att vi har fokuserat studien på dessa aktörer. En brist med denna avgränsning är att vi riskerar att gå miste om andra infallsvinklar som kan vara av intresse för ett kritiskt förhållningssätt till materialet. Ett vetenskapligt problem vi har att hantera är att vi är beroende av det material som Kiruna kommun har givit ut. Detta kan ses som ett problem då detta material till stor del är utgivet av studieobjektet.

Problemet är dock svårt att komma runt då materialtillgången angående stadsomvandlingsprocessen

är liten. Kommunen är den part som står i centrum för den kommunala planeringen och således författare av exempelvis samrådshandlingar.

Beträffande det material vi använt där LKAB står som utgivare är vi även här medvetna om att en vetenskaplig problematik föreligger. Då LKAB är ett vinstdrivande företag kan vi inte utesluta att företaget har vinklat sitt informationsmaterial till sin fördel. Vi har med anledning av detta försökt att förhålla oss kritiskt till LKABs material.

Ett problem vi har att förhålla oss till i samband med att vi diskuterar statens inblandning i Kiruna stadsomvandlingsprocess är att vi inte har haft kontakt med någon statlig representant som arbetar med denna fråga. Detta innebär att vi eventuellt skulle ha kunnat dra andra slutsatser om en statlig representant fått uttala sig i frågan. Detta är en problematik vi är medvetna om.

5. ETT PLANERINGSUPPDRAG I VILDMARKEN

5.1 Naturgeografiska förutsättningar

Kiruna kommun är Sveriges till ytan största och nordligast belägna kommun. Omgivningarna kring Kiruna centralort karakteriseras av traditionellt renbetesland. Kiruna centralort ligger 14 mil norr om polcirkeln vilket gör att klimatet utmärks av en lång snösäsong. Snötäckesperioden börjar omkring den 10 oktober och slutar omkring den 10 maj. Vintertid har Kiruna låg solinstrålning.

Under tre veckor i december råder så kallad polarnatt då solen inte går upp över horisonten, medan det under sommartid råder midnattssol som lyser under 50 dygn. Närheten till Atlanten och Golfströmmen värmer upp landskapet vintertid är stora vilket gör temperaturen relativt hög med tanke på stadens nordliga breddgrad. Temperaturskillnaderna är stora inom bara några kilometers radie även om Kiruna är välplanerat efter rådande klimat, topografi, landskap samt växtlighet.

Sommartemperaturen faller i takt med höjden. Beträffande nederbörden är den mindre i Kiruna jämfört med i stora delar av Sverige. I Stockholm faller det 600-700 mm/år varav snö utgör 20 % medan det i Kiruna faller 400-500 mm/år varav snö utgör 40 %.⁴⁰

Kring Kiruna centralort växer i huvudsak fjällbjörkskog. Vegetationsperioden är med anledning av klimatet kort och sträcker sig över endast 120 dygn per år vilket kan jämföras med Stockholm som har en vegetationsperiod på 180-190 dygn per år. Det finns få sjöar och vattendrag i anslutning till centralorten. Naturförutsättningarna ger naturligtvis konsekvenser vid den omvandling av staden som kommer att ske.⁴¹ Med tanke på klimatet och naturförutsättningarna är det av central betydelse hur ny bebyggelse placeras i landskapet. Som tidigare nämnts skiftar klimatet även inom en liten radie. Ny bebyggelse bör därför lokaliseras där det är ett gynnsamt lokalklimat. Höjder och sluttningar är mer gynnsamt att bygga på jämfört med sänkor och dalar där kalluft samlas vintertid. Beträffande solinstrålningen är det mer gynnsamt läge att bygga på syd- sydvästliga sluttningar än på ost- nordostliga sluttningar. Att bevara och plantera växtlighet samt genom att koncentrera bebyggelsen gör att vindskydd kan skapas i fjällandskapet.⁴²

Av ovanstående genomgång kan vi konstatera att platsen för det som skulle komma att bli Kiruna för cirka hundra år sedan brottades med besvärliga naturgeografiska förhållanden. Att bygga en stad i vildmarken där naturen präglades av berg och otillgänglighet och där kommunikationerna var obefintliga måste ha varit en till synes oöverstiglig uppgift till en början. Hur det än var så lyckades projektet.

5.2 Den första bebyggelsen

Det finns spår av bebyggelse kring platsen för dagens Kiruna från omkring 1600-talet då samerna hade uppfört bosättningar där. Det var inte fråga om några permanenta bosättningar utan var i första hand renbetesområden. Det tvistas om när den första fasta bosättningen uppfördes. Några säkrare svar än att det skedde under 1600-talet ges inte i vårt material. Dock är det troligt att de första bosättningarna har samisk härkomst. Således har samerna en lång historia på platsen och var länge ensamma nyttjare av marken. Vissa lämningar som hittats i området har dateras till 1500-talet vilket, kan tyda på att andra jägarfolk har levt i området före samerna.⁴³

De första uppgifterna om malmfyndigheter i Kiruna är daterade till år 1696. När den västerbottniske landshövdingen Gabriel Gyllengrip begav sig till Kiruna för att undersöka de påstådda malmfyndigheterna slog han fast att det var ett område att satsa på. Detta efter att samen Anund Anundsson Mangi berättat om de fyndigheter som fanns i två mäktiga berg.⁴⁴ Det ena av

40 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort - Samrådshandling. s. 31.

41 Ibid., ss. 32-34.

42 Ibid., ss. 35-36.

43 Kiruna kommun (1999), Kirunas första sekel – en hundraårskrönika sammanställd av Åke Barck. ss. 28, 30.

44 Barck, Åke – Hedström, Lars (2006), En historisk resa. s 14.

bergen kallades Kiirunavaara som är samiska och på svenska betyder ”Ripberget” med anledning av den goda tillgången på ripa. Det andra berget kallades Luossavaara som betyder ”Laxberget”.

Luossavaara fick sitt namn på grund av att det i sjön Luossajärvi vid bergets fot fanns ett stort laxbestånd.⁴⁵

Malmtillgångarna innebar att många platser tidigt befolkades. Dessa bosättningar övergavs dock långt före anläggandet av staden Kiruna.⁴⁶ Den plats som kom att bli Kiruna var innan bygget satte igång i huvudsak vildmark med ett fåtal fiskarkojor. Det dröjde till år 1899, då järnvägen stod färdig i provisoriskt skick, innan samhället kunde börja byggas. Innan järnvägens färdigställande fanns få hus. Ett av dem, Kirunas första, stod klart 1890 och fraktades till Kiruna från Jukkasjärvi eller Kaperasjärvi. Denna stuga och några till användes som bostad för de 20-30 arbetare som sommartid förvärvsarbetade på det blivande gruvberget.⁴⁷

År 1898 lade regeringen fram en proposition om att förlänga malmbanan från Gällivare till Narvik. Det fanns ett stort motstånd från flera håll till denna proposition. Dels var bergsmännen i Bergslagen upprörda över att få en stor konkurrent i norr, dels var militären negativt inställd till malmbanans förlängning då det skulle kunna göra norra Sverige intressant för Ryssland. Utöver detta bidrog de dåliga erfarenheterna som fanns från Malmberget där gruvsamhället skapat en dålig social miljö. Att skapa ett nytt sådant samhälle i norr ansågs inte vara något som riksdagen borde bidra till. Trots detta fattade riksdagen den 30 mars 1898 med knapp majoritet beslut om att förlänga malmbanan. Det innebar att det nya samhället Kiruna skulle byggas.⁴⁸ Först när järnvägen stod färdig kunde byggmaterial transporteras till platsen och det var just byggmaterial som kom att dominera transporterna de första åren även om det redan 1899 fraktades dryga 1000 ton järnmalm från Kiruna.⁴⁹

Vid sekelskiftet utvecklades den moderna industrialismen i Sverige och arbetarrörelsen växte sig starkare vilket påverkade den politiska arenan.⁵⁰ Arbetarrörelsen sågs på många håll i landet som ett hot, men i Kiruna kom ett positivt bemötande av arbetarna att spela en avgörande roll för stadens utveckling. LKABs disponent på den tiden, Hjalmar Lundbohm, påverkade starkt Kirunas stadsbildning. Han framhöll vikten av att skapa ett fungerande samhälle för att den industriella satsningen skulle bli lyckosam. Med sin liberala politiska uppfattning ansåg han att de bästa lösningarna nåddes genom samarbete med arbetarna, vilket inte minst blev tydligt vid byggandet av Folkets Hus där LKAB ställde upp med lån för byggandet.⁵¹ I denna turbulenta tid skapades staden Kiruna med idéer om att staden skulle möta den nya tidens ideal. Förlängningen av malmbanan var den största industriella satsningen i landet och den mest centrala riksdagsfrågan under 1890-talet, vilket bidrog till intresset att skapa ett attraktivt samhälle. Denna vilja utgjorde en god grund för en lyckad industrisatsning.⁵²

Det omfattande gruvarbetet krävde stora arbetsinsatser vilket gjorde att befolkningen växte snabbt. Bostadsbyggandet kunde inte hålla jämna steg med befolkningstillväxten. Det tvingade fram provisoriska bostadslösningar som många gånger var mycket undermåliga. Redan innan anläggandet av Kiruna var ledningen vid LKAB mån om att inte upprepa samma misstag som hade inträffat i Malmberget med en okontrollerad kåkstadsbebyggelse. Denna målsättning misslyckades men redan några år efter första spadtaget var hälsovådliga kåkar rivna och arbetarna kunde flytta in i bättre, permanenta bostäder. Detta skedde lagom till kung Oscars invigningsbesök sommaren 1903.⁵³

45 Informationsfilm vid visning av besöksgruvan, 2006-05-12

46 Kiruna kommun (1999), s. 34.

47 Ibid., s.44.

48 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort – Samrådshandling, s. 25.

49 Kiruna kommun (1999), s. 44.

50 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort - Samrådshandling, s.26.

51 Ibid., s.25

52 Ibid., s.26.

53 Kiruna kommun (1999), ss. 44-45.

5.3 Ett mönstersamhälle tar form

Hjalmar Lundbohm, LKABs första disponent till och med år 1920, hade ett stort samhällsbyggnadsintresse och goda kontakter inom arkitektur- och konstvärlden. Han hade höga ambitioner för uppbyggnaden av Kiruna gruvstad. För att hämta inspiration till anläggandet av Kiruna gjorde han studieresor till England, Frankrike och USA där han studerade nybyggda industrisamhällen. Han var fast besluten om att Kiruna skulle bli ett modernt och attraktivt mönstersamhälle.⁵⁴ Efter hemkomsten från studieresorna anlitade han en av landets då främsta stadsplanearkitekter, Per Olof Hallman, för att bygga en svensk mönsterstad långt upp i fjällvärlden.

Tillsammans med Gustaf Wickman ritade han stadsplanen som antogs den 27 april 1900 av den Kungliga Majestäten. Det blev starten för byggandet av ”världens bästa stad”.⁵⁵ Stadsplanen var nydanande dels för att den var Sveriges första ”naturanpassade” stadsplan. Staden anlades på en höjd där luften var varmare än i dalgångarna. Den för tiden moderna rutnätsplanen modifierades i Kirunas stadsplan och anpassades till naturens topografi och variationer. Gatorna fick följa bergets konturer för att bromsa upp nordanvindarna och på så sätt klimatanpassa staden.⁵⁶ En annan nyskapande faktor med stadsplanen var att den inte betonade samhällets viktigaste byggnader, till skillnad från traditionella planer som framhävde torg, esplanader och viktiga samhällsbyggnader som rådhus, bank och kyrka.⁵⁷

Som nämnts ovan var kontakten mellan arbetare och tjänstemän god vilket också återspeglas i bebyggelsen där Folkets Hus har fått en central lokalisering. Gruvdisponentens bostad bestod avsiktligt av ett trähus som inte var uppseendeväckande påkostat.⁵⁸ Andra exempel på faktorer som gjorde staden till en mönsterstad var dåtidens nytänkande om världens nordligaste spårväg, Sveriges första yrkesskola samt mycket bra arbetarbostäder.⁵⁹ När Kiruna byggdes blev det ett unikt experiment beträffande samhällsbyggnation. Kiruna anses även idag vara en av landets mest intressanta samhällsbyggen.⁶⁰ När det nu för Kiruna centralort väntar stora samhällsbyggnadsförändringar vill kommunen återskapa flera av de faktorer som var viktiga när det första mönstersamhället byggdes upp, nämligen att anpassa samhället till befolkningen, klimatet och andra för Kiruna speciella förhållanden.⁶¹

6. LKABS HUNDRAÅRIGA HISTORIA

6.1 Ett gruvföretag i världsklass byggs upp

År 1890 bildades Luossavaara Kiirunavaara AB (LKAB). I början bröts malmen i dagbrott och bergets struktur förändrades bit för bit. Sträckan mellan Gällivare och Luleå godkändes för trafik år 1892 och efter att malmbanan färdigställts växte verksamheten snabbt. Från början var LKAB privatägt men 1907 blev Svenska staten delägare till 50 %. Femtio år senare stod staten som majoritetsägare. Krigen ansträngde verksamheten hårt då produktionen sjönk och flera av

54 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort – Samrådshandling, s.25.

55 ”Sveriges bästa samhällsbygge” [Tidningsartikel] Tillgänglig [online]:

<http://www.kommun.kiruna.se/web2/ny_web/nyheter_Ny/jan.feb_03/images/exp5.pdf,> [2006-04-24], samt Kiruna kommun (1999), s. 45.

56 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort – Samrådshandling, s.25, samt

”Sveriges bästa samhällsbygge” [Tidningsartikel] Tillgänglig [online]:

<http://www.kommun.kiruna.se/web2/ny_web/nyheter_Ny/jan.feb_03/images/exp5.pdf,> [2006-04-24].

57 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort – Samrådshandling, ss.25-26.

58 Regeringskansliet, Näringsdepartementet, (2006), s. 19.

59 ”Sveriges bästa samhällsbygge” [Tidningsartikel] Tillgänglig [online]:

<http://www.kommun.kiruna.se/web2/ny_web/nyheter_Ny/jan.feb_03/images/exp5.pdf,> [2006-04-24].

60 Kiruna kommun (2006), Fördjupad översiktsplan över Kiruna centralort – Samrådshandling, s.26.

61”Sveriges bästa samhällsbygge” [Tidningsartikel] Tillgänglig [online]:

<http://www.kommun.kiruna.se/web2/ny_web/nyheter_Ny/jan.feb_03/images/exp5.pdf,> [2006-04-24].

malmfartygen sänktes. År 1961 uppgick antalet anställda på LKAB till 8 297, att jämföra med dagens 3 500 anställda.⁶² År 1962 stängdes dagbrottet och brytningen övergick till underjordisk brytning. En stor arbetarstrejk utbröt 1969 vilken varade i 56 dagar.⁶³ Produktionen låg nere fram till den 4 februari 1970. Tre år senare var efterfrågan på malm stor och årsproduktionen uppgick till 28 miljoner ton malm. Året därpå blev ett rekordår och produktionen steg till 30 miljoner ton malm.

Vinsten resulterade i nya investeringar.

Oljekrisen gav märkbara negativa effekter för LKAB år 1975 då produktionen minskade med ca 1/3 jämfört med föregående år. Kommande år infördes anställningsstopp och krisen var ett faktum. För första gången sedan år 1930 gjorde företaget en förlust och tvingades ta obligationslån samt ytterliggare ett lån på ca en miljard kronor. Fram till och med år 1978 var LKAB ett bolag i kris. Företaget tvingades vända sig till staten och ansöka om bidrag samt rekonstruktionslån. Flera av LKABs enheter berördes. Bland annat stängdes pelletsverket i Kiruna. Följande år vände situationen något då produktionen och leveranserna ökade. Ett nytt pelletsverk byggdes i Kiruna med hjälp av statligt bidrag som togs i bruk 1981. Fortfarande var företaget förlusttyngt av krisen under 1970-talet och förlusten uppgick till 2,8 miljarder kronor. Bolaget fick i samband med detta en ny styrelse och en ny ledning. Kommande år klubbades ett sparprogram, som innebar att personalstyrkan skulle minskas från 6 238 anställda till 3 700 personer. Samtidigt lades gruvan i Tuolluvaara ned och nedläggningarna fortsatte 1983. Produktionen var liten men företaget hade nu åter börjat gå med vinst. Tack vare besparingarna uppgick vinsten till 100 miljoner kronor.

Lönsamheten fortsatte och året därpå uppgick vinsten till 761 miljoner kronor. Företaget gjorde år 1985 en rekordvinst på över en miljard kronor samtidigt som ytterliggare förändringar genomfördes.

År 1990 firade LKAB hundraårsjubileum med fortsatta vinster och gjorde under det följande året investeringar på två miljarder. Året därpå fortsatte företaget att investera trots att en djup internationell lågkonjunktur rådde. I mitten av 1990-talet tog LKAB över järnvägstrafiken från SJ och konjunkturen vände åter upp. Detta ledde till att malmpriserna ökade för första gången på länge. Åren 1996-1998 fortsatte LKAB att göra omfattande investeringar i järnväg, lok samt nya huvudnivåer för malmbrytning. 1990-talet avslutades dock med ett förlustår, det första sedan 1982.

Det nya århundradet inleddes med ett nytt rekordår för råstålsproduktionen, men året därpå var marknaden åter i obalans. Detta ledde till att LKAB tvingades stänga pelletsverket i Kiruna under drygt två månader. Under 2003 gick stålproduktionen uppåt med anledning av den ekonomiska tillväxten i Kina och pelletsproduktionen stod för 76 % av försäljningen. Följande år beslutade styrelsen om investeringar i nya pelletsverk för 2,6 miljarder kronor.⁶⁴ Idag står företaget inför en ljus framtid. Nya malmfyndigheter har hittats och världsmarknaden är gynnsam.⁶⁵

6.2 LKAB på den globala arenan

Idag bedriver LKAB verksamhet i stora delar av världen. Företaget är inriktat mot brytning, förädling och försäljning av järnmalmsprodukter. Företaget förädlar malmen till olika kundanpassade produkter men den främsta försäljningsvaran är pellets. Pellets är malmkulor som består av en hög järnhalt och har en jämn kvalitet. LKAB är en världsledande pelletsleverantör.⁶⁶ Företaget säljer huvuddelen av sina produkter till den europeiska marknaden. Företaget har även

62 Barck – Hedström (2006), ss. 21, 23-24.

63 Informationsfilm vid visning av besöksgruvan, 2006-05-12

64 LKAB (2006) Historik 1970-. Tillgänglig [online]:< http://www.lkab.com/?openform&id=3B0E> [2006- 05-20]

65 Gruvvisning den 12/5 2006 med Lars Gavelin, LKAB, Kiruna.

66 Kiruna kommun (2006), Miljökonsekvensbeskrivning för fördjupad översiktsplan, Kiruna centralort – Samrådshandling. s. 35.

viktiga handelsförbindelser med Nordafrika, Mellanöstern, Asien, Sydostasien samt USA där försäljningen ökar.⁶⁷

Inom företagskoncernen finns omkring 30 bolag spridda över 15 länder. Drygt 3 500 personer arbetar för företaget runt om i världen.⁶⁸ Företaget är idag helägt av den svenska staten och är en mycket viktig arbetsgivare i Kiruna som den dominerande arbetsgivaren på orten. Företagets affärsidé är att tillverka och förse kunderna på världsmarknaden med förädlade järnmalmsprodukter. LKABs vision är att de ska uppfattas som ledande inom sitt marknadsområde.

Vidare ska företaget framstå som den leverantör som ger mest mervärde.⁶⁹

Hanteringen av järnmalm är en verksamhet som påverkar miljön, då den kräver mycket energi samt påverkar landskapet och bidrar till miljöutsläpp i luften och vattnet. LKAB försöker så långt det är möjligt att begränsa denna påverkan och därför präglar ett långsiktigt miljöarbete verksamheten.⁷⁰ LKAB kallar sin pellets ”grön pellets” med anledning av denna miljöinriktning.⁷¹ LKAB har som mål att minska andelen industriavfall som deponeras, liksom energiförbrukningen vid pelletsproduktionen. Malmens sammansättning är fördelaktig för miljön då den till största delen består av magnetit. Detta innebär att koldioxidutsläppen är lägre samt att energiförbrukningen är mindre jämfört med andra malmsorter. LKAB arbetar med att ta tillvara värmeenergin som används vid produktionen. Företagets tydliga miljöprofilering har lett till att Svappavaara Kiruna kommun tilldelade LKAB ett miljöstipendium år 2005.⁷²

6.3 LKABs verksamhet leder till en stad i förändring

Ett stort antal byggnader, vägar och anläggningar i Kiruna kommer att behöva flyttas på grund av LKABs pågående brytning av järnmalm under jord. Denna påverkar marken genom sprickbildning, vilket gör marken olämplig att bebygga.⁷³ LKAB planerar att utvidga malmbrytningen i både Kiruna och Malmberget samt att göra nya investeringar till ett beräknat värde av 21 miljarder kronor. I Malmberget byggs ett nytt pelletsverk för malmbearbetning och det har fattats beslut om att bygga ett nytt även i Kiruna. Det råder för närvarande stor efterfrågan på järnmalm och förädlade malmprodukter. Experter på området beräknar att denna ska hålla i sig en ansenlig tid framöver. Det finns således stora förväntningar och hög tilltro till fortsatt brytning som kommer att påverka samhällena ytterligare. En stadsomvandling för Kiruna framstår för LKAB som den enda lösningen om brytningen ska kunna fortgå.⁷⁴

Ända sedan Kiruna grundades har det funnits ett ömsesidigt beroende mellan LKAB och staden. Samhällets fortlevnad har sedan dess varit beroende av LKABs fortsatta produktion och utveckling. LKAB å sin sida är beroende av ett välutvecklat samhälle som erbjuder goda levnadsvillkor för LKABs anställda.⁷⁵ Företagsklimatet på LKAB anses som positivt. Fortfarande lever en form av bruksanda kvar i bygden. De anställda känner en stark samhörighet med bolaget.

Kiruna och LKAB lever i symbios i mångt och mycket.⁷⁶

67 LKAB (2006) Kort om LKAB. Tillgänglig [online]: <http://www.lkab.com/?openform&id=2E42> [2006- 04-24].

68 LKAB (2006) Kort om LKAB. Tillgänglig [online]: <http://www.lkab.com/?openform&id=2E42> [2006- 04-24].

69 Ibid.

70 LKAB (2006), Miljö. Tillgänglig [online]:< http://www.lkab.com/?openform&id=2DDE> [2006-05-20]

71 Informationsfilm vid visning av besöksgruvan, 2006-05-12

72 LKAB (2006), Miljö. Tillgänglig [online]:< http://www.lkab.com/?openform&id=2DDE> [2006-05-20]

73 Regeringskansliet, Näringsdepartementet, (2006), Gruvverksamheten i Kiruna och Malmberget – vissa administrativa förutsättningar för utvecklingen. s.16.

74 Ibid., ss.16-17.

75 Ibid.

76 Intervju den 10/5 2006 med Ann-Catrin Fredriksson, kanslichef, Kiruna kommun, Kiruna, samt intervju den 11/5 2006 med Thomas Nylund, arkitekt SAR/MSA planarkitekt, Kiruna kommun, Kiruna och Christer Vinsa, chef planerings- och utredningsavdelningen, Kiruna kommun, Kiruna.