AVSLUTANDE DISKUSSION

Tidigare forskning om vägledningssamtal har enligt min syn på saken varit särskilt inriktat på hur de yttre villkoren och förutsättningarna har avgörande betydelse för hur samtalet utformas, ex. Lindhs perspektiv på vägledning: ”Mitt övergripande perspektiv är att samtal är en social konstruktion där yttre villkor och förutsättningar har avgörande betydelse för hur samtalet utformas” (se Lindh 2007, s. 36). Likaså hur komplexiteten i mötet mellan vägledare och elev ofta beskrivs med utgångspunkten att de båda har olika bakgrund, värderingar, erfarenheter, intressen, färdigheter, kunskaper, egeninsikt samt genus, som präglar deras handlingar i samtalet (Lovén 2000, s. 15-17). Jag skulle härmed våga påstå att också de inre villkoren och förutsättningarna har betydelse för hur samtalet utformas, och att både vägledare och den vägledningssökande i mötet kan ha olikheter gällande anknytningsmönster, vilket därmed också kan prägla de bådas handlingar i mötet.

Jag drar enligt studiens resultat slutsatsen att vägledningssökande kan ha olika villighet att söka hjälp i vägledningssammanhang, och också ha olika villkor och förutsättningar för att kunna ta emot hjälp i vägledningssamtalet på grund av skillnader i sitt individuella anknytningsmönster.

Jag drar också slutsatsen att individer med tryggt anknytningsmönster verkar vara de med bäst förutsättningar i vägledningens hjälpsituation, eftersom de har lättare för att hysa förtroende i en relation, oftare har goda förväntningar på vad relationen kan ge dem, och ”vågar” vara mer öppna för att berätta om sig själva och sina problem. De verkar dessutom ha lättare för att definiera vad de egentligen behöver hjälp med, och kan därmed lättare också få ”den”.

De med otryggt anknytningsmönster har i större utsträckning negativa förväntningar på vägledningens hjälpsituation och vad den kan bidra med. Det är också ett större hot mot självkänslan att överhuvudtaget söka hjälp, och att därmed visa sig svag och misslyckad med sig själv. De har tidigt fått lära sig att de inte har mycket att förvänta sig av uppmärksamhet och annat, och har därmed svårare för att också uppmärksamma sig

36

själva och var deras egentliga problem ligger. I förlängningen leder det till att det då också har svårare att få den. De uppvisar samtidigt också upp ett beteende som gör det ”svårare” för vägledaren att knyta an till dem, eller rättare sagt ”ge dem det som de verkligen behöver”, framför allt bekräftelse och uppmärksamhet.

Jag är medveten om att vägledningssamtal kan te sig olika och kan ha olika slags karaktär och vara av mer eller mindre djup. Vissa samtal är rena informationssamtal och andra kan ha formen av ett terapeutiskt samtal med både djup och bredd. Jag tror inte att tidiga anknytningar skulle få någon märkbar betydelse gällande förutsättningarna att ta emot information i ett informationssamtal, i jämförelse med ett mer terapeutiskt samtal. Å andra sidan tror jag att benägenheten att söka hjälp, även i ett informationssamtal (då man aldrig på förhand kan veta vart samtalet slutar), kan påverkas av typ av anknytningsmönster. Jag drar därför slutsatsen att djupare typ av samtal kan utgöra större hot för självkänslan, och desto större påvekan av anknytningsmönstret, eftersom anknytningsmönstret kan aktiveras av rädslosystemet (se Fonagy 2007).

Denna studie är tänkt som en grund för en vidare intervjustudie och är därmed enbart ett ”litet” bidrag till en större ”helhet”. Min förhoppning är att resultatet av denna studie kan bidra till en bättre förståelse för den vägledningssökande, och kanske också bidra till en mer individanpassad vägledning, genom att känna till att sökandes förutsättningar för att ta emot hjälp i vägledningens hjälpsituation skiljer sig åt. Med individanpassad vägledning menar jag här att i tillägg till att använda sig av en samtalsmodell för alla, vill visa på betydelsen av att använda andra slags hjälpmedel som är anpassade till den vägledningssökande, exempelvis kort, bilder, teckning, penna/papper och så vidare. Det vill säga hjälpmedel som ökar den sökandes förutsättningar att kunna ta emot hjälp i vägledningssamtalet utifrån sina egna villkor. Ett förslag på en inspirerande källa med olika slags hjälpmedel är Norman E. Amundsons Aktivt engagemang – att berika

vägledningsprocessen. I denna utmanar Amundsons det traditionella sättet att bedriva

vägledning steg för steg och föreslår mer aktiva och okonventionella metoder.

Avslutningsvis vill jag poängtera att ett brett urval av hjälpmedel kan vara ett bra komplement i vägledningssamtalet för att få till en fungerande vägledning, genom möjligheten att kunna välja bland alla möjliga hjälpmedel för en i tillägg till en vägledningsmodell som används för alla.

37 7.4 FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING

I denna studie har jag inriktat mig på och intagit den vägledningssökandes perspektiv och vilken betydelse dennes anknytningsmönster får för dennes förutsättningar att kunna ta emot hjälp i vägledningssamtalet. Då jag sökt kunskap för studien kan kallas vara en form av grundforskning, där ”värdet ligger i att kunskapen är intressant i sig och i sin förlängning kan leda till tillämpningar” (Patel, 1994 s. 8). Uppsatsen är tänkt som en grund för en eventuell vidare studie med den omfattning och omfång som exempelvis djupintervjuer, observationsundersökning eller gruppfokusintervjuer kräver. Ett förslag till framtida forskning är därför att bygga vidare på den explorativa grund som jag lagt, i och med denna studie. Med andra ord vidareutveckla och mer djupgående undersöka vilken betydelse anknytningsmönstrets får i vägledningssammanhanget, och förhoppningsvis komma med starkare argument för anknytningsteorins relevans i vägledning än vad denna studie presenterat i form av en litteraturstudie.

Ett annat förslag på vidare forskning är att inrikta sig på vägledarens perspektiv och vilken betydelse dennes anknytningsmönster möjligtvis skulle kunna få yrkesmässigt i den hjälpande professionen dit vägledning hör till.

Ytterligare förslag på framtida forskning som jag anser skulle vara intressant, är att göra en empirisk studie om, och hur vägledarens och den sökandes olikheter gällande anknytningsmönster får betydelse i vägledningssamtalet. Eftersom anknytningsteorin menar att man i möte med andra ofta ”känner sig hemma” med människor ur samma anknytningsgrupp som en själv, framför allt i kärleksrelationer och vänskapsförhållande, och kan ofta lättare förstå sig på varandra.

38

8. KÄLLFÖRTECKNING

Amundson, Norman (2000) Aktivt engagemang – att berika vägledningsprocessen. Stockholm: Trinom Förlag AB.

Broberg Anders, Granqvist Pehr, Ivarsson Tord, Risholm Mothander Pia (2008).

Anknytning i praktiken. Stockholm: Natur och Kultur.

Broberg Anders, Granqvist Pehr, Ivarsson Tord, Risholm Mothander Pia (2006).

Anknytningsteori -betydelsen av nära känslomässiga relationer. Stockholm: Natur och

Kultur.

Crafoord, Clarence (2005). Människan är en berättelse: tankar om samtalskonst. Stockholm: Natur och Kultur.

Egan, Gerard (2007) 8:e uppl. The Skilled Helper. USA: Brooks/Cole Publishing Company, California.

Fonagy, Peter (2007). Anknytningsteori och psykoanalys. Stockholm: Liber.

Hägg Kerstin, Kuoppa Svea Maria (1997). Professionell vägledning – med samtal som

redskap. Lund: Studentlitteratur.

Josefsson Dan, Linge Egil (2008). Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation. Stockholm: Natur och Kultur.

Landerholm, Lotta (2005). Hjälp mig den som kan- en bok om konsten att ge och ta

emot hjälp. Stockholm: Natur och Kultur.

Lindh, Gunnel (2007). Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen. Stockholm: HLS Förlag.

Lindh, Gunnel (red) (1988). Vägledningsboken. Lund: Studentlitteratur. (Lyons- Ruth, Karlen (2003-2005) Forskningsartiklar.

www.challiance.org/bio_behavioral_studies/publications.shtml)

Lovén, Anders (2000). Kvalet inför valet. Om elevers förväntningar och möten med

vägledare i grundskolan. Malmö: Institutionen för pedagogik, Lärarhögskolan i Malmö.

Nelson- Jones, Richard (2005). Grundläggande samtalsmetodik- en handbok för

hjälpare. Lund: Studentlitteratur.

Patel Runa, Davidson Bo (1994) 2:a uppl. Forskningsmetodikens grunder. Att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Thurén, Torsten (2003). Sant eller falskt? Metoder i källkritik. Stockholm: Krisberedskapsmyndigheten.

39