När vi inledde vår registerstudie av de lågutbildades situation med att undersöka vad de lågutbildade 22-åringarna år 2003 ägnade sig åt, for- mulerade vi tre preliminära slutsatser.
En sådan slutsats gick ut på att de lågutbildades utbildningsstatus inte nödvändigtvis är huggen i sten, med tanke på att så pass många vi- sade sig vara sysselsatta med studier av något slag. Vi har i kapitlet om de lågutbildades utbildningsansträngningar också kunnat visa att för en del av de lågutbildade så kröntes studieansträngningarna så småningom med framgång: Man erövrade gymnasiekompetens eller till och med en kompetens på eftergymnasial nivå. Men det var inte så stor andel av dem som kämpade med studierna som lyckades med detta och det tog lång tid för många. I de åldersgrupper vi analyserade var det ca 10-13
procent av dem som studerat vid Komvux som vid 26 års ålder lyckats
höja sin utbildningsnivå till en nivå motsvarande minst 3-årig gymna- sieutbildning och vid 29 års ålder uppgick motsvarande andel till om-
kring 20 procent. Även om höjningen av utbildningsnivån var viktig
för dem som lyckades och även om studierna kan ha upplevts som vär- defulla också av en del av dem som inte lyckades nå en formellt högre utbildningsnivå, så kvarstår faktum att flertalet av de lågutbildade som i varierande grad satsat på studier lika fullt blivit kvar i de lågutbildades skara. Kanske skulle en del av dem haft större nytta av att tidigt försö- ka etablera sig på arbetsmarknaden än av ett tämligen resultatlöst har- vande inom utbildningssystemet?
En annan slutsats som vi formulerade handlade ju också om att ar- betsmarknaden inte ens i dagens utbildningssamhälle är oåtkomlig bara för att man har den låga utbildningsstatus som kännetecknar våra låg-
åringarna faktiskt var förvärvsarbetande och det i en sådan utsträck- ning att de kunde svara för sin egen försörjning. Vi har i föregående kapitel kunnat visa att det inte var fråga om något tillfälliga insteg på arbetsmarknaden för de lågutbildades del. Tvärtom förefaller det vara så att man på sikt lyckats bättre på arbetsmarknaden som lågutbildad om man redan tidigt sökt sig dit. Vi kunde t.ex. visa att de lågutbildade som redan vid arton års ålder har en stark arbetsmarknadsanknytning också är de som i högst utsträckning är fast förankrade på arbetsmark- naden elva, tolv år senare. Utfallet i det avseendet tycks vara betydligt sämre för de lågutbildade som var studerande vid slutet av tonårstiden,
liksom–vilket naturligtvis är mindre överraskande–för dem som då
bara hade en svag anknytning till arbetsmarknaden eller som inte hade någon som helst arbetsmarknadskontakt och inte heller var studeran- de.
Den tredje preliminära slutsats som vi redovisade efter vår inledande
genomgång handlade om den sistnämnda gruppen–de lågutbildade
som varken studerade eller förvärvsarbetade vid 22 års ålder–och gick ut på att dessa personer rimligen måste ta andra försörjningskällor i an- språk för att klara sina behov. Vi har också kunnat visa att så är fallet. Utanförskapet leder till att en stor del av dem vänder sig till den kom- munala socialtjänsten för att få ekonomiskt bistånd. De belopp som de i genomsnitt erhåller i form av sådana bidrag är dock genomsnittligt sett inte så höga att de förefaller kunna täcka hela försörjningen. Vi har också kunnat konstatera att den här kategorin i anmärkningsvärt hög grad rymmer personer med fysiska eller psykiska problem, som är så svåra att de berättigar till förtidspension/sjukbidrag. Men för kategorin som helhet är det ändå svårt att, utifrån de registeruppgifter vi har till- gång till, förstå hur man klarar sig försörjningsmässigt.
Vår analys av de lågutbildades bakgrund har visat att många av dem har vissa gemensamma karaktäristika. Risken att bli lågutbildad uppvi-
sar exempelvis tydliga samband med den sociala bakgrund man har–
föräldrarnas utbildningsnivå och yrkesstatus–liksom med familjesitua- tionen vad gäller om man haft båda sina föräldrar i uppväxtfamiljen el- ler bara en eller ingen av dem. Sådana faktorer kan ha betydelse för de resultat man uppnår i grundskolan, vilka i sin tur ofta lägger en viktig grund för den fortsatta utbildningskarriären. Det är starkt känneteck- nande för kategorin lågutbildade att grundskolebetygen var svaga ge-
nomsnittligt sett liksom vad gäller betygen i de så kallade kärnämnena svenska, engelska och matematik.
Vad säger oss då till sist vår genomgång av den bakgrund de lågutbil- dade har, de studie- och arbetsmarknadsaktiviteter de ägnar sig åt, den framgång de har i dessa aktiviteter och de övriga data om de lågutbil- dade som vi kunnat redovisa? Skall vi ta bort frågetecknet på titeln till vår studie: Utbildningssamhällets underklass? Nej, vi tycker inte det. Snarare menar vi oss ha fått fog för att betona det avslutande fråge- tecknet.
Vår genomgång har avslöjat att de lågutbildade inte utgör någon homogen grupp. Den rymmer både personer som så småningom skall visa sig klara av att avsevärt höja sin utbildningsnivå och personer som inte gör det. Den rymmer personer som, förmodligen obekymrade över sin låga utbildningsnivå, tidigt söker sig ut på arbetsmarknaden och som också lyckas etablera sig där. Men bland de lågutbildade finns också personer som har mycket svårt att få ett ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden. Kategorin lågutbildade består till en del av personer som i åratal harvar runt i utbildningssystemet trots att de antagligen hellre skulle vilja ha ett förvärvsarbete. Men där finns också personer, framför allt kvinnor, som kanske skulle vilja utbilda sig men tvingas avstå i samband med att de fått egna barn i tidig ålder och därmed fått ett föräldraansvar som är svårt att förena med den utbildning de från början tänkt sig. Bland de lågutbildade finns också, som vi nyss nämnt, personer med allvarliga fysiska och psykiska problem. Och vi har till och med kunnat konstatera att det efter 22 års ålder och så långt fram i tiden vi kan överblicka–fram till 29 års ålder för den äldsta kohorten– finns en överdödlighet bland de lågutbildade.
I vår genomgång har vi flera gånger fått anledning att peka på att förvärvsarbete i unga år syns ha varit ett fungerande alternativ för en del lågutbildade, och vi vill gärna avrunda framställningen med en sista kommentar på detta tema.
De ungdomar, som tidigt finner en väg ut i arbetslivet utan att först skaffa sig en gymnasieutbildning eller högskoleutbildning, behöver inte uppleva att de misslyckats på sin väg ut i vuxenlivet, bara för att de har en formellt låg utbildningsnivå. Möjligheten att försörja sig själv och på den grunden kunna börja utforma och styra sina liv är för en del kan- ske det som mest hägrar när man lämnar den obligatoriska skolan. Det finns skäl att tro att många fler än dem som faktiskt lyckas etablera sig
som förvärvsarbetande under slutet av tonåren skulle vilja göra detta istället för att kanske under stor leda sitta av flera år i skolbänken. Att det kunde vara en god idé att förbättra tillvaron för dem som tänker så genom att hjälpa dem till ett arbete, istället för att med alla medel för- söka lotsa dem in på, och igenom, en utbildning, som de helst skulle vilja slippa. En utbildning som för somliga ungdomar närmast blir stigmatiserande då skoltillvaron innehåller återkommande moment och situationer som bekräftar att man inte kan det som förväntas och att man är misslyckad i jämförelse med de andra, de som uppfyller ut- bildningssystemets krav.
För en sådan omorientering talar i alla fall en del av de resultat som vi kunnat redovisa i vår studie. Nämligen de som visar att de lågutbil- dade, som tidigt fått in en fot på arbetsmarknaden är de som mer än andra har en stark arbetsmarknadsförankring också på längre sikt, sam- tidigt som många av de lågutbildade som försöker ta sig fram i utbild- ningssystemet misslyckas med detta och också får ett sämre utfall när det gäller andelen som lyckats bra med att etablera sig på arbetsmark- naden och skapa sig en egen försörjning.
Emot talar kanske utvecklingen på arbetsmarknaden i sig, där efter- frågan på arbetskraft med låg utbildning och låg ålder varit neråtgående under många år. Men det är inte fråga om en naturlag och mycket bor- de gå att göra för att ge fler ungdomar chansen att arbeta och att utbil- da sig inom ramen för ett arbete–utbildning måste trots allt inte vara detsamma som skolutbildning. I detta sammanhang ligger det också nära till hands att fundera över om inte ett större inslag, redan långt ner i åldrarna, av lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagd utbildning inom ramen för skolutbildningen, skulle kunna vara en framgångsväg. I dag sker också en utveckling i den riktningen inom ramen för den svenska gymnasieskolan. Kanske kunde det vara värt att även göra för- sök i den riktningen redan på förgymnasial nivå?
Emot talar, enligt vår mening, däremot inte de mer eller mindre ut- sagda eller underförstådda argument som hävdar att det är en jämlik- hetsfråga av rang att se till så att alla ungdomar pressas igenom gymna- sieskolan med eller mot sin vilja. Som menar att man kommer att frambringa en utbildningssamhällets underklass om man låter en del ungdomar lämna utbildningssystemet tidigare än andra. För det första vet vi ju att strävan att köra alla igenom gymnasieskolan inte fungerat. För det andra kan denna strävan istället, som vi ovan påpekade, vara
direkt improduktiv när det gäller att få alla ungdomar jämlikt utrusta- de inför det kommande vuxenlivet: en del ungdomar blir snarast knäckta och stigmatiserade på ett sätt som kan vara förödande för en lyckosam personlig utveckling. För det tredje gäller att den utbildning man tillägnar sig som tonåring inom skolans ram inte utgör slutpunk- ten på all väsentlig förkovran. Man lär sig också genom att arbeta. Den kunskapstillägnelse som sker i arbetets sammanhang måste kunna upp- fattas och värderas som ett viktigt och bärande inslag i det livslånga lä-
randet. Och i ett samhälle som erbjuder goda chanser till vuxenutbild-
ning kan man återuppta skolbänkslärandet om och när man känner att det behövs. Så borde i alla fall, enligt vår mening, ett bra utbildnings- samhälle kunna beskrivas och vara beskaffat.
Referenser
Abrahamsson, K., Abrahamsson, L., Björkman, T., Ellström P.-E., Jo- hansson, J. (red) (2002). Utbildning, kompetens och arbete. Studentlit- teratur, Lund
Arnell Gustafsson, U. (utan årtal). Från utbildning till arbete. Problem och institutionella lösningar.
http://www.skolliv.nu/filer_hallbart/pdf/arnell.pdf.
Bihagen, E. (2005), Nya möjligheter för stratifieringsforskning i Sveri- ge: Internationella yrkesklassificeringar och stratifieringsmått över tid, SOFI, Stockholms universitet, 2005.
Björklund, A. Lindahl, M. (2005). Utbildning och ekonomisk utveckling -
vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden? Rapport till ESS, Expertgruppen för studier i samhällsekonomi, 2005:1, Fi- nansdepartementet, Stockholm.
Börjesson, M. (2004). Gymnasieskolans sociala struktur och sociala grup-
pers utbildningsstrategier– tendenser på nationell nivå 1997-2001. SEC,
ILU, Uppsala Universitet, Research Reports/Rapporter från Forsk-
ningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi, No. 32, oktober
2004.
Edlund, H. (2005). Det kommunala uppföljningsansvaret för sysslolösa ungdomar under 20 år. Stencil, juni 2005.
Edlund, H. (2006a). Dropin-projektet i Köpings kommun, Västman-
lands Kommuner och Landsting, 2006.
Edlund, H. (2006b). Dropin-projektet i Sala kommun, Västmanlands
Ellström, P-E. (1997) Livslångt lärande. Nedladdad den 2008-01-25 från
http://www.skolliv.nu/filer_hallbart/pdf/ellstrm.pdf.
Ellström, P.-E., Gustavsson, B. & Larsson, S. (red.) (1996). Livslångt lä-
rande. Lund: Studentlitteratur .
Eriksson, R., Nordström Skans, O., Sjögren, A. och Åslund, Å. (2007).
Ungdomars och invandrades inträde på arbetsmarknaden 1985-2003.
IFAU Rapport 2007:18.
Fokus 05, En analys av ungas etablering och egen försörjning, Ungdoms-
styrelsens skrifter, 2005:10, Ungdomsstyrelsen, Stockholm, 2005.
Ganzeboom, H.B.G., De Graaf, P., Treiman, D. J., (with De Leeuw, J.) (1992). “A Standard International Socio-Economic Index of Oc- cupational Status”, Social Science Research (21-1), pp. 1-56.
Ganzeboom, H.B.G. & Treiman, Donald J. (1996). “Internationally
Comparable Measures of Occupational Status for the 1988 Interna-
tional Standard Classification”,Social Science Research 25, pp. 201–
239, 1996.
Ganzeboom, H.B.G. (2005). On the cost of being crude: A comparison of detailed and coarse occupational coding in the ISSP1987 data,Pa-
per to be published in: Jürgen H.P. Hoffmeyer-Zlotnik, Methodo-
logical Aspects of Cross-National Research, Mannheim: ZUMA-Nach- richten [Special Issue #10], 2005.
HSV (2005). Etableringen på arbetsmarknaden–examinerade 2001/02,
Rapport 2005:42 R, Högskoleverket, Stockholm.
HSV (2007). Etableringen på arbetsmarknaden–examinerade 2003/04,
Rapport 2007:52 R, Högskoleverket, Stockholm.
MIS 2005:2, Geografin i statistiken – regionala indelningar i Sverige, Meddelanden i samordningsfrågor för Sveriges officiella statistik,
SCB, 2005.
Korupp, S.E., Ganzeboom, H.B.G., Van der Lippe, T. (2002).
”
DoMothers Matter? A Comparison of Models of the Influence of Mothers’ and Fathers’ Educational and Occupational Status on Children’s Educational Attainment”,Quality & Quantity 36:17–42,
Mohlin, E. (2005). Betyg och bakgrund, Näringspolitiska enheten, LO,
2005.
Murray, Å. (1994). Ungdomar utan gymnasieskola. En uppföljningsstudie
från 13 till 24 års ålder. Stockholm: Almqvist & Wiksell. (Doktors-
avhandling).
Norberg, H. (2003). Skolmisslyckande – hur gick det sen? Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Ds 2003:33, Finansdeparte- mentet, Stockholm: Fritzes.
Olofsson, Jonas (2003). Grundläggande yrkesutbildning och övergången
skola arbetsliv – en jämförelse mellan olika utbildningsmodeller. SMIF
forskningsrapport 2003:3, Uppsala.
Olofsson, J., Stanfors, M. och Östh, J. (2003). 20–24-åringars etable- ringsproblem på 1990-talets arbetsmarknad. En översikt om inaktivitet och låga inkomster delrapport 1. SMIF forskningsrapport 2003:4, Uppsala.
Olofsson, J., Wadensjö E. (2006). Lärlingsutbildning – ett återkommande
bekymmer eller en oprövad möjlighet. ESS 2006:4.
Olofsson, J., Wadensjö, E. (2007). Ungdomar, utbildning och arbets-
marknad i Norden - lika men ändå olika. FAS, SOFI, Stockholms universitet. Stockholm.
Olofsson, J. (red.) (2007). Utbildningsvägen – vart leder den? Om ung-
domar, yrkesutbildning och försörjning. SNS Förlag.
Pettersson, Lars (2007). Svenska tonåringar mellan utbildning och arbe- te, stencil, Ekonomisk-historiska institutionen, Lunds Universitet.
Rydstedt, M. (2006). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik 2004
AM0207, stencil, Statistiska Centralbyrån, 2006.
Salonen, T. (2003). Ungas ekonomi och etablering. Ungdomsstyrelsens skrifter 2003:9, Stockholm.
Schröder, L. (1995). Ungdomars etablering på arbetsmarknaden: från
femtiotal till nittiotal. EFA-rapport, Stockholm.
Sidebäck, G., Sundbom, L. (2004). Bruk av offentliga försörjningssystem.
port nr 7, skriftserie A, Centrum för välfärdsforskning, Mälardalens högskola.
Skolverket (2007). Attityder till skolan 2006. Elevernas och lärarnas atti- tyder till skolan. Rapport 299, Skolverket, Stockholm.
SCB (2006). Universitet och högskolor. Social bakgrund bland högskoleny-
börjare 2005/06 och doktorandnybörjare 2004/05. Statistiska medde-
landen UF 20 SM 0602, Högskoleverket och Statistiska Centralby-
rån.
SOU2003:92. Unga utanför.
SOU 1999:141. Från Kunskapslyftet till en Strategi för Livslångt Lärande. Stanfors, M. (2007). ”Utbildningsexpansionen under 1900-talet. Ett eko-
nomiskt-historiskt och befolkningshistoriskt perspektiv” i Olofs- son, J. (red.) (2007). Utbildningsvägen – vart leder den? Om ungdo-
mar, yrkesutbildning och försörjning. SNS Förlag.
Stråth, A. (2005). ”Utbildning och ekonomisk utveckling utifrån ett so- ciologiskt synsätt” i Björklund, A. Lindahl, M. (2005). Utbildning
och ekonomisk utveckling - vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden? Rapport till ESS, Expertgruppen för studier i
samhällsekonomi, 2005:1, Finansdepartementet, Stockholm.
Tåhlin, M. (2007). ”Överutbildningen i Sverige–utveckling och kon- sekvenser” i Olofsson, J. (red.) (2007). Utbildningsvägen–vart leder den? Om ungdomar, yrkesutbildning och försörjning. SNS Förlag.
Törnqvist, Tommy (2008). Från högskola till arbete. En intervjustudie
om högskoleutbildades etableringsprocess på arbetsmarknaden. Studies
in Social Sciences. Forskningsrapport 2008:2. Mälardalens högskola.
Wiberg, A. (2007). Övergången från gymnasieskolan till högskolan.
Statistisk analys. Högskoleverket, avdelningen för statistik och ana- lys, 2007/10.