Vi skall också redovisa de skillnader som finns vad gäller andelen lågut- bildade i kategorier med olika etnisk bakgrund. I samband med detta vill vi påpeka två saker.
Dels att den avgränsning av undersökningspopulationen som vi gjort innebär att bara de som gått nionde året i svensk grundskola ingår i studien, vilket innebär att framför allt många ungdomar som invandrat efter 16 års ålder är exkluderade.55
Dels att de kategorier med olika etnisk bakgrund som vi här och i andra kapitel använder i redovisningen, skiljer sig avsevärt storleksmäs- sigt: Av 22-åringarna i varje årskull har ca fyra femtedelar en ”hel- svensk” bakgrund, dvs. de är födda i Sverige av föräldrar som också är födda i Sverige. Andelen var något högre i början av den studerade pe- rioden (82 procent) än i slutet (77 procent). Den övriga femtedelen av ungdomarna i varje årskull har vi delat in i fyra kategorier beroende på eget och föräldrars födelseland. Andelen ”andragenerationsinvandrare”, dvs. personer som är födda i Sverige, men vars båda föräldrar är födda utomlands utgjorde ca 4 till 5 procent av årskullarna, den lägre andelen
1996 och den högre år 2003. Nästan dubbelt så många tillhörde katego- rin födda i Sverige med en av föräldrarna född utomlands. Andelen är ca 9 procent i samtliga årskullar. Återstår så två kategorier bestående av ungdomar födda utomlands. Det är dels en större kategori bestående av personer som är födda i något land utanför Norden, som varierar mel- lan drygt 4 procent 1996 och drygt 8 procent 2003. Dels en mindre, be- stående av personer födda i något nordiskt land (utom Sverige), som i samtliga årskullar utgör mindre än 1 procent av alla 22-åringar.56
55. Se avsnittet om hur lågutbildade definierats i studien på sid. 14ff.
56. Det exakta antalet personer i de olika kategorierna framgår av Tabell B6 i ta- bellbilagan.
I de två diagrammen på nästa sida visas hur stor andel lågutbildade det fanns i nämnda fem kategorier i de olika årskullarna av 22-åringar. Det övre diagrammet avser män, det nedre kvinnor.57
Av det övre diagrammet framgår att andelen lågutbildade är lägst bland män med helsvensk bakgrund, näst lägst bland dem födda i Sve- rige med bara en invandrad förälder. Andragenerationsinvandrarna (dvs. födda i Sverige, men med båda föräldrar födda utomlands) ligger högre, liksom nordiska och utomnordiska invandare. En jämförelse mellan dem med helsvensk bakgrund och dem som är födda utanför norden visar att den senare kategorin rymmer en minst dubbelt så hög andel lågutbildade i de flesta årskullar. Och för vissa årskullar är skill- naden nästan lika stor också när vi jämför de ”helsvenska” ungdomarna med andragenerationsinvandrarna.
I det nedre diagrammet, som visar motsvarande kurvor för årskul-
larna med 22-åriga kvinnor, ser vi ungefär samma mönster, men på en
något lägre nivå utom vad gäller kategorin nordiska invandrare som här sticker ut med de högsta andelarna i varje årskull. När det gäller dessa nordiska invandrare skall vi komma ihåg att de, som vi tidigare
påpekat utgör en storleksmässigt mycket liten andel av samtliga 22-
åringar.
Från vilka länder kom då de lågutbildade invandrarna? Vi nöjer oss här med att besvara den frågan beträffande årskullen 22-åringar år 2003, som alltså är den senaste vi har data om. Detta år fanns totalt 7762 ut- omnordiska invandrare bland de 22-åringar som ingår i den population vi studerar. Av dessa var 1 608 personer, eller 21 procent, lågutbildade.
I relativa tal var andelen lågutbildade särskilt hög, 30 procent eller
mer, bland invandrarungdomarna från Somalia (42 procent), Thailand
(39 procent), Irak (32 procent) och övriga Afrika varmed förstås länder
i Afrika förutom Etiopien och Somalia, (30 procent). I andra änden
kan vi notera att andelen lågutbildade var jämförelsevis låg, mindre än
15 procent, bland ungdomar från Rumänien (12 procent), Bosnien och
Östasien (13 procent) samt Polen och Centralasien exklusive Iran och Irak (14 procent).58
57. En redovisning för de tre kommunerna som ingår i Dropinprojektet finns i Tabell B58 på sid. 237 i tabellbilagan.
58. Andelen var allra lägst i de små invandrargrupperna från Baltikum, Storbri- tannien/Irland samt Tyskland. Se Tabell B7 i tabellbilagan.
Andel lågutbildade 22-åringar i riket åren 1996-2003 i kategorier med olika etnisk bakgrund
Män 0 5 10 15 20 25 30 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 An de l i pr oc en t Kvinnor 0 5 10 15 20 25 30 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 An de l i pr oc en t
Om vi i stället ser till absoluta tal, dvs. tar hänsyn till invandrar- gruppernas storlek, finns flest lågutbildade bland invandrarungdomar- na från forna Jugoslavien (exklusive Bosnien), Iran, Chile, Irak, övriga Centralasien och Libanon. I samtliga dessa invandrargrupper finns 100 eller fler lågutbildade 22-åringar år 2003, varav flest i gruppen från for-
na Jugoslavien som rymmer 196 lågutbildade personer. Sammantaget
kom hälften av alla lågutbildade utomnordiska invandrare från något av dessa länder.
När det gäller invandrarna från nordiska länder var andelen lågut- bildade relativt sett högst (37 procent) i den lilla invandrargruppen från Island (endast 30 personer totalt) och lägst bland de 22-åringar som in-
vandrat från Danmark (17 procent). Av invandrarna från Finland och
Norge var 22 procent respektive 25 procent lågutbildade. Dessa in- vandrarkategorier var också störst bland de Nordiska invandrarna och svarade tillsammans för 70 procent av de lågutbildade invandrarna från Norden.
Vi vet att invandrarna i Sverige inte är jämt fördelade över kommu- nerna utan att de tenderar att vara geografiskt klustrade både mellan och inom kommunerna och att detta fenomen också varierar i styrka mellan olika invandrargrupper. En konsekvens av detta blir att vissa kommundelar i vissa kommuner härbärgerar en proportionellt stor andel av de lågutbildade invandare vi här talat om, liksom även av de lågutbildade andragenerationsinvandrarna. Det skulle föra för långt att utreda detta i detalj inom ramen för vår studie, men vi skall redovisa några analyser som belyser nämnda förhållande. Vi håller oss då till den studerade periodens sista år, 2003, och vi börjar med att undersöka vilka variationer som finns mellan rikets kommuner vad gäller andelen