När individernas boende skall lokaliseras på en subkommunal nivå har man vid registerstudier ofta varit hänvisad till församlingsnivån. I ri- kets kommuner finns ca 2200 församlingar och det är alltså fråga om en betydligt finare geografisk indelning än vad som enbart en indelning efter kommuner erbjuder. En nackdel med att här använda församling som indelningsgrund är dock att en församlingsgräns inte sällan spän-
ner över flera bostadsområden i kommunen–områden som kan ha en
helt olikartad social och etnisk sammansättning.
I vår underliggande databas har vi emellertid tillgång till ett alterna- tiv i form av ytterligare en subkommunal indelning, som antagligen bättre kan göra åtskillnad mellan områden med olika social och etnisk
struktur, nämligen SAMS som är en akronym för ”Small Areas for
Market Statistics”. SAMS delar in riket i mer än 9000 områden.63 Även
om indelningens kvalitet och upplösning varierar mellan olika kom- muner kan det vara värt att pröva den i detta sammanhang, där syftet är att belysa att det kan finnas stora variationer mellan olika typer av områden inom en kommun beträffande andelen lågutbildade.
Vi gör först en redovisning som gäller personer med invandrarbak- grund, nämligen alla som är födda utomlands eller vars båda föräldrar är födda utomlands även om de själva är födda i Sverige (de som ibland
brukar kallas andragenerationsinvandrare). Av forskningsetiska skäl–
för att inte riskera att personer i de kategorier vi redovisar skall kunna identifieras–låter vi endast SAMS-områden som rymmer minst 30 per- soner i den åldersklass vi studerar ingå i underlaget. I Tabell B10 i ta- bellbilagan listas samtliga sådana områden för nämnda invandrarkate- gori. I diagrammet på nästa sida har vi tagit med de 25 områdena med högsta andelen lågutbildade.
63. Indelningen som finns från 1990 och framåt, tillkom ursprungligen för att kunna erbjuda andra användare än kommunerna statistik för små områden. Avsik- ten med indelningen var att försöka ringa in bostadsområden med en någorlunda homogen sammansättning. Som underlag användes bl.a. kommunernas nyckel- kodsområden, valdistriktsindelningen och, när det gäller Stockholms län, basom- råden. Under dessa indelningar finns i botten fastighetsindelningen, vilken i sin tur möjliggör en koppling till enskilda individer. (MIS 2005:2, sid. 33).
Andel av 16-åringar (födda utomlands eller vars båda föräldrar är födda utomlands) i olika SAMS-omåden 1997 som var lågutbildade 22-åringar år 2003: SAMS-
områden med högsta andelen*
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Huddinge: Västra Skogås Stockholm: Södra Akalla Huddinge: Grantorp Stockholm: Nedre Kista Nacka: Fisksätra sm Södertälje: Hovsjö Södertälje: Norra Ronna Haninge: Brandbergen flerbost-hus Jönköping: Öxnehaga Huddinge: Vårby Gård Göteborg: Angered 8 Stockholm: Bredängs Allé Stockholm: Södra Husby Göteborg: Biskopsgården 4 Stockholm: Norra Tensta Malmö: Västra Skrävlinge 10 Stockholm: Östra Vårberg Haninge: Jordbro flerbostadshus Botkyrka: Södra Norsborg Botkyrka: Krögarvägen-Värdshusvägen Stockholm: Bjursätra Stockholm: Mellersta Skärholmen Stockholm: Norra Rinkeby Botkyrka: Albyslätten Botkyrka: Storvreten
Andel i procent
Diagrammet baseras på tabell B10 i tabellbilagan * Endast områden med minst 30 personer i
Det är nästan uteslutande invandrartäta områden i storstadsregio- nerna som finns representerade, framför allt i Storstockholmsområdet. Vi kan notera att även ett par områden i Göteborg finns med här (i Biskopsgården och Angered), vilket inte var fallet när vi tidigare redo- visade 25 i-topplistan för kommunerna. I samtliga SAMS-områden som finns med i diagrammet ligger andelen lågutbildade på 20 procent eller mer–alltså långt över snittet för riket på ca 12 procent. Allra högst, närmare 50 procent, är andelen i bostadsområdet Storvreten i Botkyrka
och i sammanlagt femton SAMS-områden överstiger andelen 30 pro-
cent. Det enda området som ligger utanför Storstockholm, Göteborg och Malmö som finns med på listan är området Öxnehaga i Jönköping, där andelen lågutbildade uppgick till 28 procent.
Av Tabell B10 i tabellbilagan, som innehåller ytterligare några områ- den som inte platsar bland de 25 som finns i diagrammet, framgår att det också finns bostadsområden där invandrarungdomarna inte är sär- skilt överrepresenterade som lågutbildade. Det gäller t.ex. området Fornhöjden i Södertälje och Norra Hagalund i Solna, där andelen lig- ger ungefär vid riksgenomsnittet.
Som vi förmodade bekräftar således vår granskning på subkommu- nal nivå att det inom kommunerna finns områden som kännetecknas av en stark koncentration av ungdomar med invandrarbakgrund som
misslyckats med att genomföra sin ungdomsutbildning och som vid 22
års ålder inte har den gymnasiekompetens, som idag brukar betraktas som en minimistandard i utbildningshänseende.
Hur ser det då ut när det gäller dem av deras lågutbildade årskamra- ter som inte i någon utsträckning tyngs av den ryggsäck en utländsk härkomst kan utgöra? I vilken utsträckning går det att se liknande klustring av de lågutbildade ungdomarna med ”helsvensk” bakgrund, dvs. de som är födda i Sverige av föräldrar som också är födda i Sveri- ge?
Också för dessa personer finns en fullständig redovisning i Tabell B10
i tabellbilagan. (Som vi påpekat gäller dock att endast SAMS-områden
innehållande minst 30 individer av nämnda etnicitet i den aktuella
årskullen tagits med i underlaget). Här gör vi, i diagrammet på nästa sida, ett utsnitt ur denna tabell i form av en motsvarande 25-i-topplista som vi redovisade för invandrarungdomarna.
Andel av 16-åringar (födda i Sverige och vars båda för- äldrar är födda i Sverige) i olika SAMS-omåden 1997
som var lågutbildade 22-åringar år 2003: SAMS- områden med högsta andelen*
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Stockholm: Östra Stureby Trollhättan: Sjuntorp S Stockholm: Bjurholmsplan Stockholm: Östra Gröndal Mark: Skene 1 Mark: Fritsla 1 Stockholm: Mellersta Skärholmen Stockholm: Zinkensdamm Sundsvall: Njda-Forsa-Mjösund Stockholm: Södra Akalla Stockholm: Bjursätra Stockholm: Pungpinan Stockholm: Bagarfruvägen Stockholm: Västra Farsta Södertälje: Järna Stockholm: Sätra Torg Stockholm: Bredängs Allé Örebro: Mikael 60 Ale: Nödinge 2 Salem: Skyttorp Stockholm: Årsta Centrum Stockholm: Hässelby Torg Stockholm: Lagaplan Haninge: Norra Tungelsta Stockholm: Ormkärr
Andel i procent
Diagrammet baseras på tabell B10 i tabellbilagan * Endast områden med minst 30 personer i
Återigen gäller att alla områden som kommit med i listan ligger högt över snittet för riket, uppemot dubbelt så högt eller mer än så. Åter-
igen gäller också att listan domineras av SAMS-områden i Storstock-
holmsområdet. Inget område i Malmö eller Göteborg finns med bland de 25 i topp när det gäller de ”helsvenska” ungdomarna, däremot några områden i kommuner av mindre storlek, som Ale, Örebro, Sundsvall, Mark och Trollhättan.
Allra högst ligger området Ormkärr i Stockholm med 43 procent. Därnäst kommer Norra Tungelsta i Haninge och Lagaplan i Stock-
holm där andelen ligger kring 36 procent följt av områdena Hässelby
torg och Årsta Centrum i Stockholm samt Skyttorp i Salem som alla tre ligger strax över 30 procent.
Av underlagstabellen i tabellbilagan kan utläsas att det för de ”hel- svenska” ungdomarnas del också finns bostadsområden med mycket låg andel lågutbildade eller helt utan sådana. Det sistnämnda gäller bl.a.
områden i några av de kommuner som också finns med på 25-i topp-
listan ovan–som Enskededalen i Stockholm, Längbro 41 och Mikael
60 i Örebro samt Halvorstorp i Trollhättan–vilket väl kan sägas illu- strera förekomsten av den skiktning i boendets lokalisering mellan re- sursstarka och resurssvaga etniska svenskar, som vi tidigare talade om.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att även när det gäller ung- domar utan invandrarbakgrund så ger vår redovisning belägg för att det i olika kommuner finns bostadsområden med tydliga anhopningar av ungdomar som misslyckas med att genomföra sin ungdomsutbild- ning och som vid 22 års ålder tillhör de lågutbildades skara.
Vi skulle nog vilja tolka de resultat som här framkommit som att de indikerar att det finns sociala och strukturella förklaringsvariabler med i spelet, att det inte bara är fråga om individuella tillkortakommanden bakom det faktum att ett tiotusental ungdomar, i var och en av de åtta årskullar som vår studie omfattar, misslyckas med att tillägna sig den ungdomsutbildning som vårt utbildningssamhälle erbjuder. Frågor kan ställas om i vilken utsträckning det faktiska innehållet i detta erbju- dande är utformat på ett sätt som tar nödvändig hänsyn till de skillna- der som finns mellan resursstarka och resurssvaga och till de extra be- hov som de senare har. När vi i nästa kapitel går vidare med en granskning av de lågutbildades sociala bakgrund och familjebakgrund framkommer resultat som ytterligare understryker att sådana frågor är värda att tas på allvar.