I inledningen av detta kapitel konstaterades att företagsdynamiken är en förutsättning för en förnyelse av näringslivet. På kort sikt visar effekten av detta ha en mindre betydelse för den ekonomiska tillväxten. Utifrån detta är det centralt att skapa en förståelse av företags- dynamik och dess betydelse i ett längre tidsperspektiv då produktivitetsförbättringar och utveckling av nya produkter och tjänster utgör grunden för den långsiktiga tillväxten och dess takt, vilket ej fångas upp i ett kortsiktigt perspektiv. Vidare var en utgångspunkt att bland de 35 största svenska företagen, 2004, var endast tre grundande under efterkrigs- tiden. Detta gav hållpunkter för kapitlets historiska översikt: de svenska storföretagens etablering 1850–1950, företagande och strukturomvandling samt den svenska företags- strukturens utveckling under efterkrigstiden.
Med avseende på tiden för etablering av dagens storföretag preciserades den till tiden mellan 1850 och 1920. Dessa företag var en del och en produkt av Sveriges industriella genombrott som inföll under andra halvan av 1800-talet. Storföretagen återfinns i olika branscher som under det senare 1800-talet och det tidiga 1900-talet växte fram i olika eta- bleringsfaser inom det svenska näringslivet. I ett generellt perspektiv ser vi hur företag inom råvaruindustri, träindustrin och stålindustrin, etableras och dominerar den ekono- miska strukturen under perioden 1850–1890, i kombination med den framväxande bran- schen bank- och försäkring. Från 1890-talet fram till 1920 ser vi en tydlig etablering av företag inom elproduktion, byggnadsindustri, elektroteknisk industri samt verkstadsindu- strin. Perioden mellan 1920 och 1950 innefattade en fas av ägande- och företagskoncentra- tion med en huvudsaklig företagsetablering av stora företag inom fordons-, livsmedels- och läkemedelsindustrin. Denna utveckling sett i faser kan på ett sätt utgöra en periodisering det svenska näringslivets utveckling men på samma sätt kan den också dölja en dynamisk
58 Johansson (1997), s 8ff. 59 Ibid.
utveckling av nya företag och branscher. I kapitlet visade vi bland annat på hur verkstads- industrin har en historia som sträcker sig längre bak än 1890. Branschen växer fram från att före 1890 framförallt varit en del av stål- och träindustrin i form av mekaniska verkstä- der som innehade en servicefunktion till nämnda branscher. Under 1870-talet formade verkstadsindustrin en egen bransch utifrån att hemmamarknadsorienterade verksamheter bryter sig loss från råvaruindustrin och startar egna företag. 1890-talet utgör det årtionde då verkstadsindustrin blir mer exportinriktad för att med tiden bli en central aktör inom den svenska industrin och ekonomin. I detta avsnitt pekade vi också på betydelsen av ömsesi- digheten mellan olika branscher och hur de parallellt verkar stärkande för utvecklingen inom respektive bransch, här framhölls stålindustrin och verkstadsindustrin under slutet och början av 1900-talet som ett exempel på detta. Utvecklingen av olika branscher påver- kades även av institutionella förändringar som skapade en stabilare ekonomisk situation för det svenska näringslivet i det industriella genombrottskedet. Framförallt indikerades detta genom den nya regleringen av kapital- och kreditväsendet som också möjliggjorde ökade investeringar. Vidare bidrog näringslivets utveckling också till en samhällsförändring i stort som i sig också möjliggjorde den industriella utvecklingen. Det främsta exemplet på detta var jordbrukets utveckling som dels gav en ökad livsmedelsproduktion men också genom produktivitetsförbättringar som bidrog till en omallokering av arbetskraft. Dessa processer intensifieras under 1800-talets sista decennium och utgör en grund för den dynamiska omvandlingen av näringslivsstrukturen under perioden.
Strukturomvandlingen som också kom att fortsätta under 1900-talet är ett resultat av före- tagens och företagandets förändring i ett långsiktigt perspektiv. Kapitlet innefattade en analys av företagare per anställd i Sverige under perioden 1850–2003. Denna analys visar att från 1890-talet återfinns en tydlig trend att företagare per anställd faller fram till mel- lankrigstiden. Under de problematiska 1920- och 1930-talen ökar företagsandelen för att därefter åter falla fram till 1970-talet. Från mitten av 1970-talet och fram till 2003 ökar företagarandelen i Sverige, vilket indikerar en strukturförändring inom svensk ekonomi Detta kan kopplas till sysselsättningsandelar efter näringsgren under hela perioden. Kart- läggning av denna visade på en tydlig förändring genom den privata tjänstesektorns tillväxt från 1970-talet och tillverkningsindustrins tillbakagång från mitten av 1960-talet sett till sysselsättningsandel. Utvecklingen av svenskt näringsliv och strukturomvandling analyse- rades också genom att jämföra tillväxttakten i BNP och företagarandel under perioden 1853–1996. Resultatet av detta indikerar att det i ett långsiktigt perspektiv ej går att sätta likhetstecken mellan positiv tillväxttakt och en ökad företagarandel.
Förändringen av och dynamiken inom näringslivet studerades också genom att studera den svenska företagsstrukturens utveckling under efterkrigstiden genom att undersöka föränd- ringar av företagsstorlek utifrån anställda per företag. Sett till antalet små företag med 2–9 respektive 10–49 anställda har dessa ökat från slutet av 1960-talet fram till 2003, dock har denna utveckling planat ut under 1990-talet. Ser vi till stora företag med fler än 500 anställda återfinns en antalsmässig ökning fram till 1980-talet då dessa minskar. Under 1990-talet förändras inte denna grupp, om vi ser till antal, i någon större utsträckning. I ett europeiskt perspektiv följer den svenska företagsstrukturen den allmänna trenden. Dock med färre mindre företag (10–49 anställda) och proportionerligt fler stora företag under perioden 1968–1993. Med avseende på antalet mellanstora företag (100–499) följer den svenska företagsstrukturen den europeiska utvecklingen.
Utvecklingen av företagsstrukturen påverkas av allmänna strukturförändringar där vi från 1970-talet kan se en tydlig expansion av tjänsteföretag. I ljuset av denna utveckling kan vi konstatera att tillverkningsindustrin är och var en dominerande bransch bland svenska stor-
företag. Detta indikerar också ett svar på frågan om varför Sveriges näringsliv innefattas av relativt få etableringar av storföretag under efterkrigstiden. Perioden från 1970-talet domi- neras av den växande tjänstesektorn och de svenska storföretagen som påverkat det svenska samhället och dess näringslivspolitik under 1900-talet är till stor utsträckning till- verkningsföretag som genomgick en dynamisk formeringsfas under perioden 1850 till 1920. I detta sammanhang kan man också se att de svenska företag som idag är storföretag relativt tidigt lyckades skapa en efterfrågan på en internationell marknad, vilket påverkade marknadens storlek och omvänt det individuella företagets tillväxtpotential. Tjänstesektorn och dess företag är generellt sett mer hemmamarknadsberoende, i alla fall i en inledande fas. Detta skulle kunna betyda att för företag inom tjänstesektorn utgör hemmamarkandens storlek en relativt mer betydelsefull komponent för den potentiella tillväxten för företaget. Hemmamarknadens storlek skulle, i ett internationellt perspektiv, också kunna vara ett svar på frågan varför så få svenska storföretag har etablerats under efterkrigstiden.
Den historiska översikten kan sammanfattningsvis också sägas visa på den långsiktiga omvandlingen inom Sveriges näringsliv där olika branscher uppkommit och växt med nya produkter och tjänster – en förnyelse och dynamik som utgör grunden för en långsiktig ekonomisk tillväxt.
4
Företagsdynamik i ett internationellt perspektiv
4.1 Inledning
Utifrån ett internationellt perspektiv är företagsdynamiken ungefär lika intensiv i Sverige som i flera andra Västeuropeiska länder. I jämförelse med genomsnittet för Västeuropa är företagsdynamiken i Sverige låg om man mäter nyföretagande och företagsnedläggningar i relation till företagsstocken. Om man i stället mäter nyföretagande och företagsnedlägg- ningar i relation till befolkningen är företagsdynamiken i paritet med detta genomsnitt. Använder vi en kombination av företagsstock och befolkning är andelen nya och nedlagda företag i Sverige ungefär likvärdigt med genomsnittet för Västeuropa.
I litteraturen har faktorer såsom BNP-tillväxt, sociala faktorer och institutioner lyfts fram som möjliga förklaringar till variationer i företagsdynamiken. I den allmänna diskussionen om nyföretagandet har bland annat svårigheter förknippade med administrativa bördor, arbetsmarknadsregleringar och socialförsäkringar lyfts fram som tänkbara orsaker till skillnader i nyföretagandet mellan länder. För att undersöka dels företagsdynamikens bety- delse för tillväxten, men också konjunkturella och institutionella faktorers inverkan på nyföretagande är det viktigt att det finns riklig tillgång till väldokumenterade data med gemensamma definitioner av nyföretagande från ett stort antal länder under en längre tids- period. Tyvärr försvåras sådana studier av en brist på väldokumenterade och väldefinierade data tillgängliga för internationella jämförelser. Det finns därför anledning att kritiskt granska de uppgifter som förekommer inom fältet. Mot den bakgrunden kommer jämförel- sen av uppgifter om företagsdynamik från Sverige och andra länder att användas med för- siktighet.
I det följande kapitlet kommer företagsdynamiken, med avseende på nyföretagande, över- levnad och dödlighet, att beskrivas utifrån ett internationellt perspektiv. I linje med detta är kapitlet disponerat som följer. Efter inledningen följer en diskussion av de faktorer som kan påverka variationer i nyföretagandet. I det tredje avsnittet redovisas och granskas de uppgifter och definitioner används inom fältet. I det fjärde avsnittet presenteras en interna- tionell jämförelse av företagsdynamiken. Kapitlet avslutas med en diskussion av resultaten.