Det har varit en fröjd att få göra intervjuer med dessa unga tränare och få ta del av deras erfarenheter och upplevelser av sitt engagemang. Det har också varit en utmanande tid med reflektion och eftertanke, vad det gäller vetenskapliga metoder, teorier och forskningsetiska ställningstaganden. I detta avsnitt kommer jag att presentera slutsatserna av mitt resultat, aspekter som jag kan se påverkat studien och som jag ser som viktiga att belysa för att själv hålla en kritisk inställning till mitt resultat. Vidare kommer jag att ta upp förslag på framtida forskning som jag kan se idag.
Tränarna upplever att de kan göra skillnad för klubben genom sitt engagemang. Tränarna upplever att det finns möjlighet för dem att påverka verksamheten i klubben och det finns en lyhördhet hos både styrelse och sportchef för deras viljor, behov och åsikter. De upplever att de är betydelsefulla och att uppdraget är meningsfullt (Antonovsky, 1991).Tränarna gör inte bara skillnad under träningar och i hallen med visselpipan i munnen, träningskorna på och nya övningar att träna på. Tränarna gör även skillnad som demokratiska fostrare, inspirerande förebilder och biträdande föräldrar. Tränarna upplever att de kan göra skillnad för barnen som spelar och för klubben som de verkar i. Basketen i denna klubb kan ses som något mer än en källa för idrott och motion, här finns en social mötesplats för tränare och spelare där demokratiska värden förespråkas. Tränarnas etnicitet och kön gör skillnad på bemötandet de får, och precis som idrottens normer påverkar dem inom basketen påverkar omgivningens fördomar om förorten deras handlande och uppförande i omgivningen.
Mitt tidigare engagemang som tränare inom basketen har öppnat upp ett engagemang hos mig själv, som jag från början inte varit medveten om. Jag kunde inte se mig som ledare eller som ideellt arbetande i organisationer, jag ville ju bara vara med och påverka och säga min åsikt. Precis som jag ville höras ville jag att andra skulle lyssna på mig aktivt och komma med respons på det jag sa. Under denna tid som jag arbetat med min studie har jag fått en bild av vad tränaruppdraget kan ha påverkat hos mig men framför allt hur tränaruppdraget påverkar de som jag intervjuat.
Jag har fått en berikande bild av unga kvinnliga baskettränares upplevelser av sitt engagemang under dessa månader. Urvalet kan ifrågasättas, varför intervjuar jag bara tjejer? Dels för att de unga tränarna i denna klubb är tjejer och de äldre tränarna är män, men också för att lyfta fram unga kvinnliga tränares erfarenheter istället för tränarnormens erfarenheter. Ofta i studier om idrott, eller i studier överhuvudtaget utgår vi ifrån den manliga normen (Olsson, 2003). Jag ville med min uppsats bryta detta och istället ta reda på och belysa unga tjejers syn på sitt tränaruppdrag. I skriften om det sociala ledarskapet (Börjesson och von Essen, 2007) som Riksidrottsförbundet gett ut med två manliga författare som intervjuar tränare i olika idrotter kan vi läsa att deras respondenter inte alls lägger lika mycket vikt vid det sociala ledarskapet i förhållande till samhällsfrågor och politiska frågor medan mina respondenter uttryckligen menar att det är en stor del av tränarrollen, att lära de basketspelande barnen och ungdomarna att bli bra människor. Även om det inte är meningen att generalisera eller jämföra kvalitativa studier fick dessa skillnader i svar mig att fundera
över min roll som intervjuare, och vilken vinst det kan vara att komma in som gammal aktiv i en klubb där relationer och en tillit redan finns för mig som intervjuare. Även om jag tolkar det som sägs utifrån mina egna erfarenheter har jag snarare känt att mina erfarenheter berikat studiens genomförande och resultat än påverkat det negativt. Jag har funderat på min roll som intervjuare och som observatör under min tid i fältet vilket har resulterat i frågor angående mina metodval. Hur mycket har det påverkar studien att jag är tjej, att jag har spelat basket och varit baskettränare? Är det så att de intervjuade öppnat sig lite mer för mig för att de känner att jag kan förstå dem och för att de vet att jag varit i samma situation som dem? Är det så att deras identifiering med mig som kvinnlig intervjuare från förorten gjort att jag fått ta del av mer än om det varit en ung kille från innerstan som intervjuade dem? En annan fundering är frågan om jag fått annorlunda svar om jag själv hade mitt ursprung från ett annat land än Sverige.
Reflektioner över hur vi identifierar oss med andra och hur vi känner samhörighet har även gjort att jag kommit att fundera över föräldrarnas frånvaro, men ändå stöttande inställning till barnens basketspelande. Ingen av de intervjuade har själv barn eller är förälder. En faktor som kan påverka föräldrarnas engagemang, då barnens föräldrar kan tänkas uppleva ett större avstånd mellan tränare och dem själva. Är tränaren förälder kan det ge upphov till att de andra föräldrarna känner en samhörighet och en likhet med tränaren. Känslan av likhet kan tänkas påverka graden av samhörighet och förståelse för tränaren och därmed graden av delaktighet och engagemang hos de andra föräldrarna. Varför föräldrarna i denna klubb inte finns med i större utsträckning finns ingen tydlig bild av eller förklaring till, men visst kan det vara så att språket upplevs som en barriär hos föräldrarna. Kan man inte språket och känner sig osäker i en ny social kontext så är det inte lika lätt att engagera sig i en förening eller organisation som det är för den som känner till de sociala koderna och förstår språket till fullo (Young, 2002). Man skulle också kunna vända på resonemanget och fråga sig varför föräldrar bör engagera sig i sina barns idrott. Med tanke på stadsdelens statistik kan jag anta att ett flertal föräldrar till spelarna arbetar inom lågavlönade yrken som exempelvis vård, omsorg eller servicesektor, där helg och skiftarbete är vanligt, vilket gör att det kan vara svårt att vara engagerad under helger och kvällar, tider som idrotten framför allt utnyttjar för sin verksamhet. Jag tror att idrotten skulle kunna behöva mer forskning om idrottens föräldraengagemang och föräldrarnas betydelse för idrotten och varför de ska vara engagerade.
Mitt urval skiljer sig från normens idrottsledare. Ingen av de jag intervjuat är män, i medelåldern, har två svenskfödda föräldrar, har egna barn i klubben eller engagerade sig på grund av sitt föräldraskap (Trondman, 2005). Jag anser att det är dags att inom svensk idrottsforskning se och belysa den mångfald av tränare som finns inom idrotten och uppmärksamma de tränare som inte utgör majoriteten, de som inte är normen. Menar Riksidrottsförbundet att idrotten vill vara en plats för alla, så tror jag att vi behöver ta reda på vilka möjligheter, hinder och upplevelser idrottens olika ledare har. Jag tror att idrotten har en stor förmåga att kunna belysa individers olikheter och hur våra olikheter berikar både idrotten och samhället i stort. Inte bara för att belysa tränarnas olikheter och hur de berikar idrotten är anledning till att forska mer om idrottsledarna. Jag tror att en breddad forskning om idrottsledarskapet kan bana väg för en utveckling av idrottsrörelsen och en utveckling av ledarskapets samtliga dimensioner inom svensk idrott. Att forska om påverkansmöjligheterna och inflytandet olika aktiva individer har inom idrotten kopplat till faktorer som etnicitet, kön och ålder kan ge en tydligare bild av maktens fördelning inom idrotten. Och jag tror att det kan ge en god utveckling för svensk idrott, eftersom denna uppsats visat att tränarna upplever att deras makt att kunna påverka fördelas olika på grund av kön, etnicitet och ålder.
I min studie har det visat sig att basketklubben vill vara en klubb för alla och arbetar inom sin verksamhet för att alla som vill ska få vara med även om det är svårt att få tillräckligt med halltider. Jag har fått en upplevelse av att basketklubben till viss mån hittar tränare bland sina egna. De intervjuade berättar att det varit sportchefen eller deras tränare som frågat om de ville börja som tränare för klubben. Här kan finnas en tendens att klubben efterfrågar tränare bland de spelare som anses passa in i klubbens verksamhet och som klubben anser tänker i samma banor som klubbens ledning. Eftersom en av de intervjuade berättar att det även kommit tränare utifrån till klubben så är det svårt att veta hur rekryteringen gått till och hur pass likformade tränarna i klubben är. Här behövs mer forskning och mer ifrågasättande av idrottsrörelsen, speciellt då idrotten berör och attraherar så pass stor del av befolkningen i Sverige.
Jag tror att forskning om kvinnliga tränare och tränare med utländsk bakgrund kan ge intressanta och betydelsefulla resultat för utvecklingen av svensk idrott, dels eftersom de som minoriteter inom idrottsledarna går miste om makten men också för att de ofta glöms bort i det vardagliga talet om idrottens ledare där den manliga normen hägrar (Young, 2000). Det finns ett mönster inom idrotten där den manliga normen kan tänkas vara en anledning till
varför vissa tränare och ledare går vidare och finns med i de ledande positionerna inom idrotten i Sverige (Fundberg, 2007). I denna klubb är de unga kvinnliga tränarna i majoritet och kanske är det därför de upplever att det finns en kommunikativ demokrati i klubben. Det skulle kunna vara så att dessa unga kvinnliga ledare kan tänkas stänga ute andra tränare, och att de som majoritet sitter på makten i föreningen där jag gjort min studie. Jag kan ha intervjuat de som i idrottens statistik anses ha mindre makt, men som har makten och möjligheten att påverka i basketklubben. De intervjuade tränarna i denna studie kan påverka i klubben. Det ser dock svårare ut för dem att komma in i till exempel svenska basketbollförbundets styrelse där endast en ledamot är kvinna (www.basket.se).
Att de ideella ledarna är viktiga att behålla inom idrotten kan vi förstå ur ett politiskt intresse. De anses bevara de demokratiska värdena och fostra ungdomarna. Skulle alla dessa ledare betalas med ekonomiska medel skulle vi inte ha en idrottsrörelse som den ser ut idag och inte heller någon väl fungerande demokrati om vi ska ta Putnams (1996) ord för givet, eftersom den svenska idrottsrörelsen är en av de största ideella folkrörelserna med sin stora attraktionskraft hos både unga och gamla (proposition 1998/99:107 & RF, 2005). Att våga rikta mer kritik och att belysa idrottens svaga sidor är minst lika viktigt för att kunna utvecklas som folkrörelse som att lyfta fram de bra sidorna och de goda exemplen. Jag tror att idrotten har mycket gott att komma med, men att hålla sig kritisk och våga ifrågasätta en stor idrottsrörelse som allt som oftast förknippas med positiva värden är viktigt anser jag för att få en bred bild av verksamheten och de aktivas upplevelser av den.
Som ett resultat av min studie har nya frågor väckts om idrotten. Är idrotten en plats för alla eller rekryterar idrottsföreningarna enbart de ungdomar som passar in i normen och visar sig vara villiga att reproducerar idrottsföreningars förhållningssätt och arbetssätt utan att ifrågasätta? Hur öppen är den svenska idrotten för oliktänkande tränare? Handlar idrotten snarare om en konformitet i rekryteringen av nya tränare än en öppenhet för alla olika?
Referenser
Ahrne Göran och Hedström Peter (1999), Organisationer och samhälle, analytiska perspektiv. Studentlitteratur:Lund
Antonovsky Aaron (1991), Hälsans mysterium. Andra utgåvan 2005. Natur och Kultur: Stockholm
Bailey A. Carol (1996), A guide to field research. SAGE Publications: California
Bourdieu Pierre (1986), ”The forms of Capital” i Handbook of Theory and Research for the Sociology of Education. red. Richardson, John G, Greenwood Press: Connecticut
Börjesson Martin och von Essen Johan (2007), Det sociala ledarskapet. Riksidrottsförbundets FoU-rapport nr 2007:3: Stockholm
Coakley Jay J. (1998), Sport in society – Issuses & Controversies. 6th edition. McGraw-Hill International editions: New York
Fundberg Jesper (2003), Kom igen gubbar! – Om pojkfotboll och maskuliniteter. Carlsson: Stockholm
Fundberg Jesper (2007), Är de ideella ledarna de ideala? Om representation och etnisk mångfald inom idrottsrörelsen i Sverige. Riksidrottsförbundet: Stockholm
Gatz Margaret, Messner Michael A. och Ball-Rokeach Sandra J. red. (2002), Paradoxes of Youth and Sport. State University of New York Press: New York
Goffman Erving (1974), Jaget och maskerna. Stockholm: Rabén & Sjögren: Stockholm Holme Magne Idar och Solvang Krohn Bernt (1991), Forskningsmetodik- Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Studentlitteratur: Lund
Johansson Bo och Svedner Per Olov (2001), Examensarbete i lärarutbildningen –
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Kunskapsföretaget i Uppsala AB: Uppsala Kumlin Staffan och Rothstein Bo (2005), ”Making and Breaking Social Capital: The Impact of Welfare State Institutions” in Comparative Political Studies 2005 vol 38
Kvale Steinar (1997), Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund Lag om etikprövning som avser forskning om människor, Lag 2003:460
Lantz Annika (1993), Intervjumetodik. Studentlitteratur:Lund
Liljeberg Karin (2005), Hur påverkas hälsan av delaktighet och inflytande i samhället? – En litteratursammanställning. Statens folkhälsoinstitut: Stockholm
Olofsson Eva (2003), ” Den föränderliga kvinnligheten” i Svensk Idrottsforskning nr 2/2003 Centrum för idrottsforskning: Stockholm
Proposition 1998/99:107- ”En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhållning ” Fritzes: Stockholm
Putnam D. Robert (1996), Den fungerande demokratin. SNS Förlag: Stockholm Putnam D. Robert (2000), Den ensamme bowlaren. SNS Förlag: Stockholm
Ramberg Ingrid och Pripp Oscar (2001), Fittja, världen och vardagen. Mångkulturellt centrum: Botkyrka
Riksidrottsförbundet (2005), Idrotten vill . Idrottens idéprogram, Riksidrottsförbundet:Stockholm
Redelius Karin (1995), ”Idrott kvinnor och ledarskap” i Aktuell Beteendevetenskaplig idrottsforskning Sociologiska institutionen Lunds universitet: Lund
Redelius Karin (2002), Ledarna och barnidrotten – Idrottsledarnas syn på idrott, barn och fostran. HLS förlag: Stockholm
Redelius Karin (2004), ”Att vara ung idrottsledare” i Aktuell Beteendevetenskaplig idrottsforskning Sociologiska institutionen Lunds universitet: Lund
SOU 1999:137, Hälsa på lika villkor – andra steget mot nationella folkhälsomål. Fritzes: Stockholm
SOU 2000:91, Hälsa på lika villkor – nationella mål för folkhälsan. Fritzes: Stockholm Strandbu Åse (2006), Idrett, kjønn, kropp og kultur – Idrottsjenters møte med norsk idrett. NOVA (Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd och aldring): Oslo
Svensson Hanna (2004), Idrott och integration – En studie om flickors integration genom basketen. C-uppsats vid Lund Universitets Sociologiska institution
Tebelius Ulla (1995), ”Idrottskvinnor i tonåren” i Aktuell Beteendevetenskaplig idrottsforskning Sociologiska institutionen Lunds universitet: Lund
Trondman Mats (2005), Unga och föreningsidrotten – En studie om föreningslivets plats, betydelser och konsekvenser i ungas liv. Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:9
Ungdomsstyrelsen: Stockholm
Wamala Sarah. (2003), Socialt kapital och folkhälsa i Välfärd, jämlikhet och folkhälsa – vetenskapligt underlag för begrepp, mått och indikatorer. Statens Folkhälsoinstitut: Stockholm
Young M. Iris (2000), Att kasta tjejkast. ATLAS: Stockholm
Young M. Iris (2002), Inclusion and democracy. Oxford University Press
www.vr.se, http://www.codex.vr.se/oversikter/manniskor/samtycke.html 071216