Malmö Högskola Hälsa och Samhälle
Där tränaren gör skillnad
En studie om kvinnliga tränares upplevelser av sitt idrottsengagemangHanna Svensson 800814
Handledare: Jesper Fundberg
Magisteruppsats 20 p Hälsa och samhälle
Folkhälsovetenskap Malmö högskola
Folkhälsovetenskapliga programmet 160 p 205 06 Malmö
Abstract
Author: Hanna Svensson
Title: Where the coach makes a difference - a study of female coaches´s experiences of their sports involvement
Masters dissertation in Public Health 30 credits Malmö university, Faculty of Health and Society Autumn 2007
Coaches experience that there is an opportunity to make a difference in somebody’s life as well as within an organisation. The basketball coaches make a difference in young peoples everyday life, in the basketball club but also in their own personal development by being involved in the organisation of the basketball club as coaches. It is easier to make a change in the intern leadership than in the extern leadership. The coaches in this study experience a difference in how they are treated by individuals in the surrounding depending on their age, sex and ethnicity. The coaches experience that there is a sense of openness and understanding within the club as well as a feeling of being listened to. They feel that they have the
opportunity to be involved in the decisionmaking processes and that involvement is meaningful and important. The aim of this thesis is to answer the two following questions: How and what do the coaches experience that they are able to influence within their sports leadership? How are the young coaches influenced by their sports involvement? Qualitative interviews and open observations will be used as methods to find answers to the questions. The theoretical frame of references is based on the concepts of social capital, communicative democracy and senses of coherence.
Keywords: basketball coaches, leadership, communicative democracy, social capital, senses of coherence, Iris Young, Aaron Antonovsky, influence and sports in Sweden.
Abstrakt
Författare: Hanna Svensson
Titel: Där tränaren gör skillnad – en studie om kvinnliga tränares upplevelser av sitt idrottsengagemang
Examensarbete i folkhälsovetenskap 30 hp Hälsa och samhälle, Malmö högskola Höstterminen 2007
Baskettränarna i klubben upplever att de kan påverka verksamheten och att deras engagemang gör skillnad för de basketspelande barnen och ungdomarna, för klubben och för sin egen personliga utveckling. Tränarna erfar att det är lättare att påverka och ha inflytande i den interna tränarrollen än i den externa tränarrollen. Omgivningens individer gör skillnad på tränarna och bemötandet tränarna får upplevs vara beroende av vilket kön, vilken ålder och vilken etnicitet tränarna har. Inom basketklubben upplever tränarna att det finns en lyhördhet och öppenhet för varandras olikheter, dels på grund av att alla känner alla i klubben och för att det finns ett socialt klimat och en tydlighet i organisationens beslutsprocesser som gör att tränarna upplever att de kan påverka verksamheten och att deras engagemang är viktigt och meningsfullt. Syftet med uppsatsen är att genom kvalitativa intervjuer med unga baskettränare och öppna observationer i en stockholmsbaserad basketklubb problematisera och se närmare på hur de unga idrottsledarna anser sig ha möjlighet att kunna påverka mer än själva idrottsutövandet inom ramen för sitt engagemang. Vidare är syftet att besvara frågeställningens två delfrågor: Vad upplever och erfar de unga idrottsledarna att de kan påverka och ha inflytande över inom ramen för sitt idrottsengagemang? Hur påverkas de unga idrottsledarna av sitt engagemang i idrottsföreningen? Med hjälp av den teoretiska referensramen belyses hur de sociala relationerna och den demokratiska organisationens uppbyggnad kan skapa ett medborgerligt engagemang, en kommunikativ demokrati och en Känsla av sammanhang för de intervjuade tränarna.
Nyckelord: baskettränare, tränarrollen, kommunikativ demokrati, socialt kapital, KASAM, Iris Young, Aaron Antonovsky, påverkan och inflytande, svensk idrott.
Förord
Att skriva uppsats har varit en utmanande och rolig uppgift. Med ömsom glädje, frustration och skratt har jag suttit framför datorskärmen. Att ständigt reflektera över sitt språk, vakna mitt i natten med pennan i högsta hugg eller avbryta ett telefonsamtal för att just kommit på den perfekta meningen har varit vardag i tjugo veckor.
Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla er som på något sätt varit delaktiga i arbetet. Jag vill framför allt tacka alla mina respondenter för att ni ställt upp på intervjuer och delat med er av era erfarenheter och upplevelser. Jag vill tacka basketklubbens tränare och spelare för att ni med så öppna och nyfikna sinnen lät mig vara med på träningar. Ett tack till sportchefen som underlättat kontakterna med respondenterna.
Jag vill också tacka min handledare Jesper Fundberg som funnits som guide genom uppsatsskrivandet med snabba svar på mejl och uppmuntrande ord när skrivandets svackor infunnit sig. Ett tack till Riksidrottsförbundet (RF) som tilldelat uppsatsen bidrag i form av ekonomiskt stöd. Ett stort tack till mina vänner Josefiina Ben Azzouz, Jessica Johansson och Caroline Friedman som läst, kommit med insiktsfulla synpunkter och gett konstruktiv kritik.
Och slutligen vill jag tacka mina närmaste. Tack mamma och pappa för att jag fått ha skrivarstuga hemma hos er, ätit upp er mat och klistrat upp mina lappar på väggarna. Tack syster för att du suttit och pluggat med mig och tack bror för att du alltid är så glad och munter. Tack Martin för att du lyssnat på upprörda samtal, på euforiska samtal på dåligt humör och på glada toner. Tack till er alla, utan ert stöd hade jag inte kommit så här långt.
Brommaplan, januari 2008 Hanna Svensson
Innehållsförteckning
I. INLEDNING... 5
II. PROBLEMFORMULERING ... 6
III. STUDIENS GENOMFÖRANDE ... 7
METODVAL ... 7 URVAL ... 8 DATAINSAMLING... 9 Intervjuerna... 9 Observationerna ... 11 DATABEARBETNING... 11 ANALYSMETOD... 12 METODDISKUSSION ... 13
Observatör och intervjuare ... 13
ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 14
Konfidentialitet ... 15
Informerat samtycke ... 15
IV. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 16
SOCIALT KAPITAL ... 16
Socialt kapital och den svenska idrotten ... 18
DEN KOMMUNIKATIVA DEMOKRATIN ... 19
KÄNSLA AV SAMMANHANG... 22
V. ”SÅ MÅNGA OLIKA”... 23
TRÄNARNA, FÖRORTEN OCH KLUBBEN... 23
Tränarna... 24
Förorten... 24
Klubben ... 25
DEN INTERNA TRÄNARROLLEN ... 27
Tränarrollen och klubben... 27
Tränarrollen och barnen... 33
DEN EXTERNA TRÄNARROLLEN ... 38
Tränarrollen och föräldrarna ... 38
Tränarrollen och omgivningen ... 42
DÄR TRÄNAREN GÖR SKILLNAD ... 47
VI. AVSLUTANDE KOMMENTARER ... 52
REFERENSER... 57
BILAGOR... 59
Bilaga 1. Intervjuguiden... 59
Bilaga 2. Skriftlig information till respondenterna ... 61
I. Inledning
Idrottens stora utbredning i samhället, dess stora betydelse för många individer och dess vision om att vara en demokratisk social arena, är anledningar till att jag i denna uppsats vill problematisera kring idrottsföreningens organisation och struktur för påverkan och inflytande, samt upplevelsen av att vara engagerad idrottsledare i föreningsidrotten. Det finns idag nationell idrottsforskning om idrottens sociala ledarskap (Redelius, 2002). Forskningen belyser främst vilken betydelse idrottsledaren har i idrottsutövarnas liv och vilken betydelse det ideella ledarskapet har för idrotten. Det finns inte lika mycket nationell forskning om hur idrottsledarna själva upplever sin roll som ledare eller forskning som beskriver vilka ledarna är och upplever sig vara (RF, 2005 & Redelius, 2002).
Med visselpipan i munnen, basketskorna på fötterna och nästa övning i beredskap har jag, som ung basketspelare, sett många av mina tränare i hallarna. Ett par år senare stod jag där själv, med visselpipa, basketskor och beredd med en ny övning för mina spelare. Det var med hjärta och kärlek vi spelade basket och tränade. Engagemanget har följt mig, likväl det ideella ledarskapet, vilket gör att jag har anledning att reflektera över hur det ideella ledarskapet och basketen påverkat mig och de andra tränarna. Jag diskuterar fortfarande med gamla tränarkollegor om hur det var att vara tränare, vad var det vi gjorde, varför gjorde vi det och vilka möjligheter hade vi att påverka våra spelare, oss själva och verksamheten inom ramen för vårt engagemang? Egna reflektioner om föreningsidrottens betydelse och mitt intresse för idrottsledarnas erfarenheter ligger till grund för huvudfrågeställningen i denna uppsats.
I regeringens proposition ”En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhållning” beskrivs idrotten som en viktig del i folkhälsoarbetet och ett område att tilldela resurser för ökad nationell välfärd (proposition 1998/99:107). Propositionen menar att idrotten ska ses som något mer än en källa till motion och rörelse. Idrotten är en viktig del i samhället som en social mötesplats för många människor, där demokratiska värden förespråkas och efterlevs. I propositionen beskrivs idrotten på följande vis:
”Den folkrörelsebaserade idrottsrörelsen, med sin demokratiska uppbyggnad, sitt breda engagemang och sina ideella ledarkrafter är en mycket stor tillgång för vårt samhälle och skapar mer än någon annan verksamhet tillfällen till möten och motionsaktiviteter för människor i olika åldrar och samhällsgrupper. Den fungerar som en betydelsefull mötesplats
för människor med olika social och etnisk bakgrund. Idrottsrörelsen kommer med all säkerhet att vara en stor tillgång för vårt samhälle även under 2000-talet.” (Proposition 1998/99:107 )
Med sin stora attraktionskraft hos barn och unga ses idrotten som en viktig arena för demokratisk fostran, inte bara hos regering utan även av Riksidrottsförbundet och av nationella forskare (proposition 1998/99:107 & RF 2005 & Redelius, 2002 & Fundberg, 2007). Idrottsledarna är med och skapar trygghet och social gemenskap grundad på allas lika värde (Börjesson och von Essen, 2007). Med sina ledare som förebilder lär sig barn och ungdomar att respektera och umgås med andra människor, över generations-, kulturella och etniska gränser. Idrottsledarna satsar tid och kraft på att leda och fostra barn och ungdomar och är med i de ungas identitetsskapande. Genom sitt ideella engagemang bidrar de till en positiv utveckling i samhället (proposition 1998/99:107). Vidare påpekar propositionen vikten av att idrottsrörelsen fortsätter utvecklas och förbättrar sitt arbete efter de aktivas behov och önskemål. Idrotten ska låta varje deltagare vara delaktig i besluten som formar verksamheten (ibid.). Att varje människa kan påverka sin idrottsförening och sitt engagemang i en demokratiskt uppbyggd mötesverksamhet likväl som i den vardagliga träningen och tävlingen ses som en viktig del i idrottsrörelsens demokratiska fostran (ibid.).
II. Problemformulering
Inom idrotten, precis som i samhället, finns det en vision och en utgångspunkt om att formella maktpositioner och beslutsprocesser i en förening ska understödjas av en demokratiskt uppbyggd organisation (RF, 2005). Det demokratiska mötet anses säkerställa allas rätt och möjlighet att på rättvisa grunder kunna komma till tals, göra sin röst hörd eller rösta fram det förslag eller den person vi anser kunna ge oss och verksamheten det bästa resultatet (ibid.). Idrotten är också ett organiserat socialt forum för individer att finna jämlikar i, med liknande intressen. Idrotten är ett socialt forum att interagera i och finna samhörighet med, ett forum där individer kan identifiera sig med varandra och verksamheten. Ett exempel på det är uttrycket: ”jag är basketspelare och min klubb är Chicago Bulls”. I föreningarna, precis som i samhällets olika institutioner och förrättningar, finns det en aktivitet, en verksamhet och en organisatorisk struktur som sammanbinder medlemmarna och som medlemmarna inordnar sig under och känner samhörighet med (Ahrne och Hedström, 1999).
Jag har tidigare skrivit uppsats inom sociologi om idrotten som ett verktyg för integration med utgångspunkt i spelarnas upplevelser av idrotten (Svensson, 2004). Idrotten som mötesplats
har fortsatt intressera mig, men denna gång med idrottsledarnas erfarenheter i fokus. Syftet med denna uppsats är att genom kvalitativa intervjuer, problematisera unga idrottsledares upplevelser av sitt engagemang, i en Stockholmsbaserad basketklubb. Jag kommer beskriva och analysera idrottsledarnas syn på påverkan och deras uppfattningar om möjligheterna de har att påverka inom ramen för sitt ledaruppdrag. Ett vidare syfte är att se närmare på hur de unga idrottsledarna anser sig ha möjlighet att kunna påverka mer än själva idrottsutövandet inom ramen för sitt idrottsengagemang.
Uppsatsen belyser de unga idrottsledarnas sociala kontext och problematiserar deras påverkan samt den upplevda demokratiska organisationen som omger de aktiva idrottsledarna i basketklubben. Min frågeställning utgår från två delfrågor; Vad upplever och erfar de unga idrottsledarna att de kan påverka och ha inflytande över inom ramen för sitt idrottsengagemang? Hur påverkas de unga idrottsledarna av sitt engagemang i idrottsföreningen?
III. Studiens genomförande
I följande kapitel presenteras och motiveras utförligt de metodologiska val som gjorts för att underlätta läsarens möjlighet att avgöra studiens reliabilitet. Det vill säga studiens tillförlitlighet och trovärdighet (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991). I metoddiskussionen ställer jag mig kritisk till mina metodologiska val och genomförandet av studien för att upprätthålla studiens validitet, det vill säga om studien ger en sann bild av det som undersöks (Johansson och Svedner, 2001). Här presenteras även egna reflektioner kring studiens genomförande och vad som skulle kunna förbättras. Avslutningsvis presenteras och diskuteras de etiska överväganden som gjorts genomgående i studien med fokus på konfidentialitet och informerat samtycke.
METODVAL
Eftersom syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för upplevelser och erfarenheter ger den kvalitativa metoden mig bäst förutsättningar att uppnå detta. Jag har ingen intention att generalisera resultatet eller göra det applicerbart på annat än det studerade området. För att kunna besvara uppsatsens frågeställning har jag valt intervjuer och observationer, eftersom det ger mig möjlighet att gå på djupet snarare än bredden och jag kan tolka och skapa mig en förståelse för fenomenet som studeras (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991). Jag kan på det sättet skaffa mig en riklig information om få undersökningsobjekt. Jag har intresse i att
finna mönster, finna det unika och det eventuellt avvikande snarare än det generaliserbara. Metoden ger mig även utrymme för att ha ett flexibelt studieupplägg. Som ansvarig för studien kan jag exempelvis ändra i intervjuguidens frågor och finna informanter under pågående studie, vilket ger mig förutsättningar att kontinuerligt skapa en bättre bild av och förståelse för fenomenet som studeras (ibid.).
Jag valde att göra öppna observationer eftersom det tillsammans med intervjuerna ger goda förutsättningar att tolka det insamlade materialet och öka förståelsen för de intervjuades upplevelser genom att jag både kan se och höra samt fråga vad det är som verkligen sker i de intervjuades sociala basketkontext (ibid.). Den semistrukturerade intervjuformen valdes eftersom jag kan leda samtalet med respondenten, med hjälp av min intervjuguide, utan att behöva vara helt fastlåst vid intervjuguidens frågor. De öppna observationerna kan ge mig nya infallsvinklar och perspektiv på fenomenet som studeras då jag kan få möjlighet att prata med andra än respondenterna, exempelvis andra tränare, spelare och föräldrar som befinner sig i de unga ledarnas sociala kontext. Eftersom en acceptans och tillit fanns redan vid första mötet med klubben gav de öppna observationerna en stor frihet att röra mig och finnas med i de studerades sociala kontext, ställa frågor och studera utan att ifrågasättas av de observerade (ibid.). Att göra observationer tillsammans med intervjuer gav mig en djupare förståelse för fenomenet som studerades och ökade min möjlighet att ställa rätt frågor till rätt person under både intervjutillfällen och observationer (Kvale, 1997). För- och nackdelar samt upplevda svårigheter med den kvalitativa intervjun diskuteras senare i metoddiskussionen.
URVAL
För min studie har jag valt att göra intervjuer och observationer i en basketklubb som jag själv varit aktiv i och som har sin vardagliga verksamhet och hemmavist i tre olika Stockholmsförorter, men i en och samma stadsdel. Mina inklusionskriterier för respondenterna var från början att de skulle vara unga idrottsledare som även själva var aktiva idrottsutövare. Kriterierna ändrades då få tränare själva idrottade aktivt i klubben och klubben främst har kvinnliga ledare. Eftersom den kvalitativa metoden ger möjligheter att under pågående studie finna respondenter och informanter (Lantz, 1996) lät jag mina inklusionskriterier reduceras till nu aktiva unga kvinnliga tränare i klubben. Under observationer och intervjuer fick jag tips och information om lämpliga tränare att intervjua. De kontaktades under sina träningstider. Jag presenterade mig och min studie överskådligt samt bokade tid för intervju. Samtliga intervjuade har träffat mig minst en gång innan
intervjun. Intentionen med att träffa dem innan intervjun, istället för att ringa och boka en tid, var dels att det skulle kunna underlätta självaste intervjusituationen samt göra det bekvämare och så naturligt som möjligt för informanten att bli intervjuad då de känner igen mig.
För att välja ut tränare till mina intervjuer har jag använt mig av så kallade gate-keepers. En person som har möjligheten att öppna upp fältet för mig, underlättar mitt deltagande samt ger för studien relevant och intressant information (Bailey, 1996). Det finns både formella och informella gate-keepers. Chefen för en verksamhet har den formella makten att tillåta forskaren access och kan ses som en formell gate-keeper. En informell gate-keeper kan vara en person som andra har stor tillit till i föreningen, och den som har goda kontakter och stort nätverk inom föreningen (ibid.). Min första kontakt med klubben var via sportchefen, för att få ett formellt godkännande att komma till klubben och genomföra studien. Efter att ha varit med på en träning och pratat med två andra coacher fanns en ny informell gate-keeper som gärna förmedlade information samt gav förslag och kontaktvägar på unga ledare att intervjua.
Jag har intervjuat åtta stycken idrottsledare vid sju intervjutillfällen. Antalet intervjuer i studier skiftar beroende på tid och resurser (Kvale, 1997). En av mina intervjuer är en parintervju. Samtliga intervjuade är aktiva tränare i basketklubben. Intervjuerna har gjorts i anslutning till träning i baskethallarnas korridorer eller omklädningsrum, förutom en intervju som gjordes på ett café i närområdet. Utförligare presentation av de intervjuade finns i resultatkapitlet.
DATAINSAMLING
På hösten börjar hela “basketsverige” vakna till ordentligt, seriespelet sätter igång, det är full fart i baskethallar och på kanslier. Det är i denna sociala kontext datainsamlingen för studien gjorts. Nedan följer en beskrivning av hur intervjuer och observationer använts och hur de växelverkat och kopplats samman under studiens gång och gett mig en djupare förståelse för basketens unga tränare.
Intervjuerna
Studien fokuserar på unga ledares upplevelser av sitt engagemang. Jag har satt åldersgränsen 25 år eller yngre för att inkluderas. En av de intervjuade föll utanför ålderskategorin, men är tränare i klubben och sitter på fruktbar information. Den intervjun ses som en informantintervju medan de övriga sju är respondentintervjuer. Informantintervjun
kännetecknas av att den intervjuade har relevant information men står utanför fenomenet som studeras, till skillnad mot respondentintervjun där den intervjuade är delaktig i fenomenet (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991). Samtliga intervjuade kommer fortsättningsvis att benämnas respondenter för att underlätta läsning och inte röja individers identitet.
Inför intervjuerna utformades en intervjumanual med fyra teman att ställa frågor om. Dessa teman har fått rubrikerna; bakgrundsinformation, basketens betydelse, tränarrollen och ledarskap samt klubbens organisation och struktur. Samtliga intervjufrågor har klassificerats och placerats inom något av temana. Då min intention med intervjuerna har varit att låta de intervjuade så fritt som möjligt tala kring de förutbestämda temana, har min intervjuguide varit mer som ett stöd och checklista än följts till punkt och pricka. Tillvägagångssättet skapade en djupare förståelse för respondentens perspektiv och beskrivning av hur den omgivande sociala verkligheten är konstruerad. Denna intervjuform passar sig väl då jag inte haft för avsikt att generalisera eller kvantifiera resultaten som kommer av intervjuerna (Lantz, 1993). Med den halvstrukturerade intervjun kunde jag exempelvis ändra frågor eller ställa följdfrågor för att ge de intervjuade stort utrymme att uttrycka sina upplevelser och tolkningar av sin livsvärld (Kvale, 1997).
Frågorna utformades i olika ”abstraktionsnivåer” för att få en så nyanserad bild av respondentens verklighetsbeskrivning som möjligt. Frågor som får respondenten att beskriva hur det är, har gett en bild av fenomenet. Följdfrågorna har i stor utsträckning gått in på en djupare nivå och försöker få de intervjuade att analysera, värdera och hitta eventuella alternativ till den händelse eller det fenomen de beskrivit. Respondenten utryckte ofta själv sin helhetssyn på fenomenet och följdfrågorna behövde sällan ställas. Intervjuguiden finns med som bilaga 1.
Tillsammans med respondenten valdes en plats avskild från verksamheten men ändå i nära anslutning till den, så att kombinationen av både en avslappnad och fokuserad miljö skapades (Lantz, 1993). Korridorer och omklädningsrum skapade kombinationen av en trygg miljö och ett bra samtal. Att sitta i korridorer eller omklädningsrum och samtala är inte ovanligt för vare sig basketspelare eller tränare. Intervjun på caféet gjordes i en mer avskild del, där folkgenomströmningen inte var så hög, för att koncentrationen skulle kunna bibehållas genomgående i intervjun.
Observationerna
Inför första fysiska mötet med klubben och första observationen kontaktades sportchefen via mail och sms. Vi kom överens om en passande tid för ett första möte. För att skapa ett förtroende och en tillit till mig som observatör var det viktigt att presentera syftet med studien och berätta varför jag var där för klubbens äldsta lag, tränare och sportchefen.
Sammanlagt har sju observationstillfällen i basketklubbens verksamhet gjorts. Samtliga observationer har genomförts på basketklubbens hemmaarenor, det vill säga i de två idrottshallar klubben huserar i. Oftast har observationerna gjorts i samband med en bokad intervju för att underlätta datainsamlingen och spara tid. Observationerna pågick från en timme till fem timmar i baskethallarna. Som passiv observatör var jag framför allt med på de intervjuade ledarnas träningar. Min avsikt var att vara så passiv som möjligt under observationerna i tro om att jag på detta sätt påverkade individerna, verksamheten och deras interaktioner så lite som möjligt (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991).
DATABEARBETNING
Det finns en betydelse av att kunna gå tillbaka till mitt material i analysen, för att skapa mig en djupare förståelse för de intervjuades upplevelser och tolkningar. Med hjälp av en minidisc spelade jag in intervjuerna. Inspelningen gjorde det lättare för mig att dokumentera intervjun i dess helhet och jag kunde som intervjuare koncentrera mig på samtalet och dynamiken istället för att fokusera på att skriva ner respondentens svar under pågående intervju (Lantz, 1993). Efter att intervjuerna gjorts och spelats in transkriberades de ut i textform ord för ord1. Jag
transkriberade den första intervjun innan den andra intervjun genomfördes. Jag fick därmed ett grepp om dels ljudkvaliteten men också min egen roll som intervjuare. Förfaringssättet gav mig en god möjlighet att reflektera över hur jag ställde frågorna, hur samtalet fortgick och vad jag kunde göra bättre till nästa intervju (Kvale, 1997). Jag ändrade lite i intervjuguiden, jag förstod också att mina frågor fungerade och att jag fick svar på det jag sökte svar på. Detta förfaringssätt fortsatte och medförde att de sista intervjuerna höll en bättre kvalitet. Dels för att jag utvecklade min roll som intervjuare, men också för att jag lärde känna min intervjuguide och mina teman, vilket gav mig en större trygghet och säkerhet som intervjuare (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991).
1Avbrott i intervjun från utomståendes samtal med respondenten skrivs inte ut. En kommentar görs om att
Under och efter varje intervju fördes anteckningar i form av en intervjudagbok. Intervjudagboken gav mig ytterliggare infallsvinklar att reflektera ifrån. Reflektioner över mitt studiegenomförande, över mina respondenters reaktioner och min roll som intervjuare skrevs ned här. Syftet med att föra intervjudagbok var främst att lättare komma ihåg intervjusituationer, mina reaktioner i och reflektioner kring de olika intervjutillfällena (ibid.). Intervjudagboken var dock mest en personlig reflektion över mig själv som intervjuare men dess anteckningar användes för att tillsammans med ljudinspelningarna öka min förståelse för det som sades. Jag använde exempelvis min intervjudagbok för att minnas frågor jag glömt ställa. Frågor jag ville komma ihåg för att kunna ställa nästa gång jag observerade eller intervjuade.
Tillsammans med intervjudagboken fördes kontinuerligt fältdagbok under studiens gång. Fältdagboken var framför allt fokuserad på observationerna till skillnad mot intervjudagboken som fokuserade på min intervjuarroll. Under de första observationerna var det viktigare att få tillit och acceptans, varför fältdagboken låg i väskan till efter observationernas genomförande. I samband med att jag blev mer accepterad kunde fältdagboken vara framme och jag kunde anteckna under observationernas gång. Stödorden som skrevs under och i direkt anslutning till observationerna blev samma kväll eller morgonen efter nedskrivna som löpande text. I fältanteckningarna skrev jag inte bara vad det var som hände och skedde under observationen utan även mina tolkningar och reflektioner skrevs här. Jag var noga med att skilja på egna tolkningar och reflektioner och på det som faktiskt hände eller skedde för att lättare kunna förhålla mig kritisk till det insamlade materialet och för att min förförståelse för det studerade inte skulle få påverka resultatet påfallande i viss riktning (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991).
ANALYSMETOD
Under intervjuns dialog gjordes viss analys. Jag som intervjuare lyssnade till det respondenten sa, tolkade det som sades och hade möjligheten att ställa följdfrågor samt få mina tolkningar bekräftade eller falsifierade i vår dialog (Kvale, 1997). Nästa steg i analysen var att tolka de utskrivna intervjuerna. Med studiens frågeställning och syfte i bakhuvudet läste jag igenom de åtta utskrivna intervjuerna och klargjorde vad som var väsentligt och oväsentligt i materialet. Under genomläsningen gjordes markeringar, understrykningar och egna kommentarer i marginalen för att skapa mig en tydligare bild av hela materialet. Även fältdagboken och intervjudagboken lästes igenom för att finna eventuella mönster eller teman. Efter första
genomläsningen av alla intervjuerna fick materialet vila för en stund, för att senare läsas igenom ytterliggare en gång. Vid den andra genomläsningen av intervjuerna försökte jag att gå utöver det direkt sagda. Utifrån intervjuer, observationer och tidigare erfarenheter lästes materialet igenom och jag försökte finna strukturer och relationer som inte omedelbart framträtt (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991).
METODDISKUSSION
I detta avsnitt diskuteras betydelsen av mitt tidigare engagemang samt för- och nackdelar med de olika val som gjort i studiens genomförande, samt möjliga konsekvenser till följd av de metodologiska valen. Vidare presenteras och diskuteras egna reflektioner och tankar om att vara intervjuare och observatör samt upplevda metodologiska faktorer som kan påverka resultatet. Genom att ställa mig kritisk till min studie och mitt studieupplägg kan jag öka studiens validitet (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991). Att problematisera studiens genomförande har för syfte att öka läsarens möjlighet att uppskatta studiens reliabilitet och validitet (ibid.).
Innan jag går in på mina reflektioner kring hur det var att göra intervjuer och observationer vill jag göra läsaren uppmärksam på att jag inte ser mig själv som objektiv i sammanhanget. De erfarenheter jag har från eget engagemang som både spelare och tränare inom idrotten påverkar naturligtvis mitt val av frågeställning, val av teoretiska utgångspunkter och definitioner samt mina tolkningar av materialet. En konsekvens av detta kan exempelvis vara att jag inte ställt frågor som någon utan en idrottsbakgrund hade ställt, vilket kan göra att jag gått miste om information från fältet. Men med medvetenhet om denna problematik hoppas jag mina erfarenheter snarare varit till en styrka än en svaghet.
Observatör och intervjuare
Jag bestämde mig för att försöka lägga en del av mina egna erfarenheter från tränartiden åt sidan inför observationerna och komma in med nya ”glasögon” för att inte entusiasmeras av basketen och glömma bort min roll som observatör. Många av tränarna som fanns i klubben under min tid hade slutat och det var mestadels nya ansikten som mötte mig. Jag befann mig på relativt ny mark, men jag hade fördelen av mitt tidigare idrottsengagemang. Jag blev snabbt accepterad av spelare och tränare under de tre veckor jag befann mig i klubbens sociala kontext. Jag sågs inte helt och hållet som en nykomling i klubben, vilket underlättade min datainsamling och jag kände att de delgav mig relevant och ärlig information. Tidigare engagemang resulterade i att jag redan under första observationen blev inbjuden att sitta ned
över en kopp kaffe tillsammans med tränare och sportchef och lyssna till deras eftersnack om träningen, spelarna och klubben. Under hela studiens gång fick jag ta del av lite mer information än vad jag ansåg mig behöva för att studiens resultat skulle vara fruktbart. Att jag fått reda på både känsliga diskussioner och uppfattningar upplever jag som ett mått på hög ärlighet från informanter och respondenter. Som observatör på fältet innebär det inte bara att hämta in material, det innebär också att göra avvägningar om vad jag ska presentera eller inte och vilket material som jag anser ge frukt åt studiens resultat utan att skada de medverkande (Bailey, 1996).
Att vara passiv observatör, sitta på sidan om och observera kontexten de unga idrottsledarna befinner sig i är inte alltid lätt. Som gammal tränare ansågs jag kunna hjälpa till och fick småuppgifter som jag förväntades göra, exempelvis uppgiften att skriva namn på nyinköpta basketbollar under ett träningspass. Samtidigt som jag var mer av en aktiv observatör i detta läge gav det mig en chans att vara en av dem och öka acceptansen för min närvaro. Med ökad acceptans skapades möjligheter att få mer givande information (Holme Magne och Solvang Krohn, 1991).
Intervjuernas upplägg fungerade bra och jag fick reda på det jag ville. Ibland hände det att respondenten hamnade utanför temat som jag frågat om, då lät jag henne berätta klart om sidospåret. Dessa berättelser besvarade i många fall andra frågor i intervjuguiden. Intervjuerna kändes bra, men det var lättare att intervjua de äldre än de yngre tränarna. Kanske för att vi är mer jämngamla eller för att de äldre kände sig mer trygga i intervjusituationen. Att jag är tjej och gammal tränare och de intervjuade också är tjejer och tränare kan tänkas ha påverkat intervjusituationen (ibid.). De identifierade sig med mig till viss del och jag kände att deras tillit till mig var stor och de antydde en tro om att jag kände igen mig i deras situation som tränare. En nackdel med att de vet om att jag varit tränare i klubben var att de ofta tog för givet att jag visste mer än vad jag gör om klubben idag vilket kan ha lett till att jag missat viss information.
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Studies genomförande är beroende av människors deltagande varför etiska överväganden har gjorts. Inom forskning som har med människor att göra och där forskningen direkt påverkar deltagare är det viktigt att göra etiska överväganden för sin studie. Etiska överväganden innebär dels att i början av studien ställa sig frågor som exempelvis; vilka konsekvenser kan
deltagande i studien få? Hur erhålls informerat samtycke? Vilken nytta kan denna studie har för de medverkande? (Kvale, 1997) Etiska överväganden i denna studie innebar att jag gjorde en avvägning av värdet av det förväntade kunskapstillskottet mot möjliga risker i form av negativa konsekvenser för berörda studiedeltagare. Både kortsiktiga och långsiktiga följder beaktades (www.vr.se). Denna studie är, innan genomförandet, godkänd av den lokala etikprövningsnämnden vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola2. Under studiens gång har etiska överväganden gjorts kontinuerligt och etiska krav så som informerat samtycke och konfidentialitet har beaktats. Konfidentialiteten kan ibland vara svår att hantera och diskuteras vidare i avsnittet nedan.
Konfidentialitet
Att kunna säkerställa de medverkandes konfidentialitet är av yttersta vikt i all forskning som rör människor (Lag 2003:460). Genom att inte namnge vare sig de deltagande, klubbens namn eller förorten kan de medverkandes anonymitet upprätthållas. Där det finns citat som lätt kan kopplas till en av de medverkandes identitet har jag antingen valt att ta bort de namn som nämns i citatet eller så har delar av den intervjuades utsaga tagits bort i citatet. Detta medför att vissa citat inte är helt korrekt återgivna, men det har varit viktigare för mig att mina respondenters uttalanden inte kan kopplas till dem som enskilda individer än att deras uttalanden är återgivna i dess exakthet. Jag kan inte se att resultatet påverkats i någon stor utsträckning av mitt val, då det som är viktigt för resultatet sällan förknippas med ett namn eller en person utan snarare med en händelse eller en funktion. Eftersom det är en relativt liten klubb med relativt få tränare känns det än viktigare att måna om de intervjuades konfidentialitet. Med anledning av konfidentialiteten hos mina respondenter finner jag ingen anledning att berätta vilken basketklubb jag gjort min studie hos. Här finns ett litet etiskt dilemma. Hur ska jag göra när jag presenterar socioekonomiska fakta om stadsdelen? Jag har valt att enbart skriva vilken stads huvudhemsida jag använt för att inte direkt avslöja vilken stadsdel det rör sig om och för att inte direkt röja individers identitet.
Informerat samtycke
Personerna som är med i min studie vet om att de deltar och har informerats om studiens syfte muntligt och skriftligt (bilaga 2). Personerna har också samtyckt till deltagandet frivilligt. Jag har klargjort för deltagarna vilka uppgifter som kommer användas, hur uppgifterna kommer användas och vilka som kommer att ta del av det enligt forskningsetiska förhållningssätt
2På Hälsa och samhälles hemsida går det att läsa om nämndens sammansättning, funktion samt tillvägagångssätt
(Holme Magne och Solvang Krohn, 1991). Vidare har jag innan intervjun påbörjats berättat mer utförligt om intervjuns tillvägagångssätt, studiens syfte och hur resultatet kommer presenteras. De har haft möjligheten att ställa frågor och efter klargöranden om studien och om deras deltagande har de frivilligt skrivit under samtyckesblanketten (bilaga 3). Därmed har de gett sitt informerade samtycke till deltagande i studien. Deras samtycke kan och får de när som helst dra tillbaka utan förklaring (www.vr.se). För observationerna har inget samtycke inhämtats eftersom jag inte funnit det nödvändigt för att finna studien etisk försvarbar. Mina observationer röjer inte någons identitet, medför inte heller någon risk eller fara för de deltagande. Jag har heller ingen intention att påverka de deltagande vare sig psykiskt eller fysiskt (ibid.). Verksamhetschefen underrättades om studien och studiens syfte vid första kontakt med klubben. Tillstånd för att få genomföra studien är inhämtat och undertecknat av verksamhetschefen innan studien påbörjades i basketklubben.
IV. Teoretiska utgångspunkter
Med min teoretiska referensram vill jag belysa de sociala relationernas betydelse för att skapa ett medborgerligt engagemang i samhället och en fungerande demokratisk organisation. Jag belyser samhällsbegreppet socialt kapital som har tilldelats stor betydelse för att kunna bygga en fungerande demokrati (Putnam, 1996), precis som idrotten i Sverige har tilldelats stor betydelse för att påverka ungdomars och barns delaktighet i och förståelse för den demokratiska organisationen (proposition 1998/99:107). Vidare presenteras Iris Youngs teori om den kommunikativa demokratin där fokus ligger på hur de demokratiska beslutsprocesserna bör se ut för att få en demokratiskt uppbyggd organisation som tar till vara på allas lika rätt att vara med och göra sin röst hörd (Young, 2000). Slutligen kommer jag in på Aaron Antonovskys begrepp KASAM - känsla av sammanhang, som bland annat belyser hur individers engagemang och möjlighet att kunna påverka sina egna liv påverkar deras välmående och hälsa (Antonovsky, 1991). Teorierna och begreppen tar alla upp olika perspektiv på de förutsättningar som krävs för att individer eller grupper ska kunna påverka sin omgivning och sitt eget liv. Tillsammans med intervjuerna i denna studie kan dessa teorier ge en tydligare bild av och eventuella förklaringar till varför det ser ut som det gör för de intervjuade unga idrottsledarna.
SOCIALT KAPITAL
Socialt kapital bygger på individers interaktioner, till skillnad mot ekonomiskt kapital som värderas utifrån människors bankkonton eller humankapital som värderas utifrån människans intellektuella kapacitet och kunskap (Wamala, 2003). Socialt kapital har blivit ett
tvärvetenskapligt begrepp som uttrycker hur relationer, attityder, värderingar och normer styr individers och institutioners samspel och hur detta bidrar till ekonomisk och social utveckling (ibid.). Det finns skiftande definitioner av begreppet och jag kommer framför allt att utgå från två samhällsvetares definitioner av socialt kapital för att sedan gå in på hur begreppet definieras och används i Sverige idag.
Bourdieu menar att det sociala kapitalet bland annat uppkommer då individerna ser en nytta av att delta i grupper och vara med i nätverk. Nyttan av att vara medlem i en grupp bidrar till solidaritet enligt Bourdieu (1986). Denna solidaritet skapar i sin tur en nytta för gruppen och gruppens medlemmar. Sociala nätverk är ingen naturlig process utan ska snarare ses ur ett investeringsstrategiskt synsätt enligt Bourdieu. På samma sätt som deltagande i nätverk ger en ökad nytta för individen och ökade skyldigheter så bidrar nätverken också till ett större omgivande stöd och ökad tillgång till resurser. Bourdieu utgår ifrån att det framför allt är individerna som drar nytta av det sociala kapitalet och att socialt kapital främst ska ses som en individuell vara.
Putnam menar vidare att en del av investeringsvinsten går till oss själva (individuellt) samtidigt som en del går till omgivningen (kollektivt). Socialt kapital är både en individuell vara och en kollektiv vara. I exempelvis humanitära hjälporganisationer så arbetar individer för att samla in pengar till mediciner, forskning och bekämpa fattigdom, samtidigt som medlemmarna blir goda vänner och får sociala kontakter som lönar sig för dem personligen (Putnam, 2000). Putnam menar att det sociala kapitalets välstånd kan mätas genom att se på ett samhälles befintliga och tillgängliga nätverk och organisationer, deltagandet i dessa nätverk, hur stark känsla för lokalsamhällets identitet och tillit individerna har, samt vilken grad av ömsesidig hjälp och stöd det finns mellan medlemmarna i samhället (ibid.).
I Putnams bok ”Den fungerande demokratin” (1996) kopplar han samman socialt kapital med hur pass väl en demokrati fungerar. Han påvisar att samhällen där människor är engagerade och organiserade i olika frivilliga nätverk och organisationer har den bäst fungerande demokratin. Deltagandet i samhällets frivilligorganisationer skapar starka sociala normer om tillit och ömsesidighet, vilket blir till ett starkt sammanhållande kitt mellan medborgarna. Ett socialt kapital där medborgarnas relationer och samarbete bygger på förtroende för andra människor i samhället (ibid.). Det är inte bara de individer som samarbetar, och därigenom skapar socialt kapital, som har nytta av det, utan de flesta medborgare kan använda sig av det
sociala kapitalet för att uppnå sina mål. Det är framför allt ett samhälles sociala normer om tillit och förtroende som tillsammans med det medborgerliga engagemanget bygger det sociala kapitalet, enligt Putnam (1996). Minskad delaktigheten i frivilligorganisationer och nätverk medför en försvagad demokrati (Putnam, 2000). Med det sociala kapitalet kommer en medborgerlig anda och ett större förtroende för demokratin, dess ledare och det demokratiska engagemanget. För en välfungerande demokrati är det sociala kapitalet grundbulten enligt Putnam (1996).
Putnams teori har kritiserats för att definitionen på socialt kapital är allomfattande och därmed blir oklar. Socialt kapital kan både innebär formella och informella nätverk, men också faktorer som förtroende och mellanmänsklig tillit. Vidare finns kritik riktad mot att Putnam enbart fokuserar på det sociala kapitalets positiva effekter utan att överväga de negativa effekterna (Wamala, 2003 & Kumlin och Rothstein, 2005). Att allt socialt kapital som skapas i frivilliga organisationer är bra för demokratin är inte självklart. Det finns exempelvis nätverk som har till syfte att stänga ute andra individer och skapa gränser eller som sysslar med kriminell verksamhet. Vidare finns kritik riktad gentemot Putnams tro på att det är det sociala kapitalets tillit mellan människor som är grundbulten till en välfungerande demokrati med delaktiga medborgare. Kritiker menar att det är svårt att se vad som är orsak och verkan av tillit och delaktighet i samhället (Kumlin och Rothstein, 2005). De menar att det likväl kan vara så att det är de individer som redan har en stark tro på demokratins grunder som deltar i frivilligorganisationerna och att tillit och förtroende inte byggs upp på grund av själva deltagandet i dessa organisationer. Trots kritiken gentemot Putnams definition av socialt kapital har den blivit den mest tillämpade definitionen i folkhälsosammanhang (Wamala, 2003).
Socialt kapital och den svenska idrotten
Idrottsrörelsen ses som en av Sveriges största folkrörelser då den med sina 20 000 fria föreningar har mer än tre miljoner medlemmar och engagerar över 600 000 ideella ledare (RF, 2005). De flesta människor har ett förhållande till idrotten som aktiva, ledare, eller föräldrar till idrottande barn. Idrottsrörelsen värnar om sin autonomi, det vill säga rätten att själv bestämma över verksamhetens mål, inriktning och former i en demokratisk process (ibid.). Idrottsrörelsen är en arena där medlemmar erbjuds en möjlighet att ta del av en social gemenskap byggd på demokratiska grundvärden. Idrotten är en mötesplats och en arena för interaktion och kommunikation och här kan sociala relationer byggas upp mellan människor
(RF, 2005). En människas sociala kapital kan således byggas upp inom idrotten. Idrotten som folkrörelse och med sin demokratiska fostran skapar möjligheter för individer att bygga upp social trygghet, social delaktighet, medborgerligt engagemang, förtroende och tillit. Faktorer som alla påverkar det sociala kapitalet hos individer och grupper (Putnam, 1996, 2000).
Sammanfattningsvis kan sägas att det i vårt svenska samhälle och i den svenska politiken finns en syn på idrotten som en viktig plats där en del av individers och gruppers sociala kapital skapas. Idrotten anses ha goda förutsättningar för att skapa ett socialt kapital som är gynnsamt för folkhälsoutvecklingen och minskningen av de sociala klyftorna (SOU 1999:137). Precis som Putnam (2000) påpekar att deltagande i frivilligorganisationer genererar medborgerligt engagemang och en grogrund för en fungerande demokrati pekar många källor på att idrottsrörelsens frivilligbaserade engagemang är en grogrund för demokratiska värden och medborgerligt engagemang (proposition 1998/99:107 & Putnam, 1996). Genom de demokratiska beslutsprocesserna skapas tillit och förtroende hos de aktiva, men vad är det mer som krävs för att individerna ska få vara med i dessa demokratiska beslutsprocesser?
DEN KOMMUNIKATIVA DEMOKRATIN
I avsnittet om socialt kapital har jag belyst uppfattningen om att en välfungerande demokrati skapas genom de sociala relationernas tillit och förtroende. Vidare har jag i inledningen belyst den svenska politikens syn på idrotten som en demokratiskt uppbyggd folkrörelse som skapar möjligheter att öva barn och ungdom i demokratiska beslutsprocesser (proposition 1998/99:107). För att öka förståelsen för påverkan och vilka förutsättningar som krävs för att uppnå de demokratiska beslutsprocesserna med allas lika värde har jag tagit del av filosofen Iris Youngs problematisering av maktens fördelning. Iris Young skriver så här om den demokratiska processen:
”… even though one side in the debate may have ‘won’, few question the legitimacy of the outcome because the process was relatively public, inclusive, and procedurally regular.” (Young, 2002)
I diskussionen om demokrati menar hon att demokratins norm är inkludering och politisk jämlikhet, där ett beslut ses som legitimt av både ”vinnare” och ”förlorare” då beslutsprocessen är öppen, inkluderande och man känner igen sig i beslutsprocessens gång.
Hon menar vidare att även om samhällen och organisationer är demokratiskt uppbyggda så kan medborgarnas och medlemmarnas deltagande och möjligheter att kunna påverka se olika ut i beslutsprocesser. Många gånger bryter demokratier mot normen om inkludering och allas rätt att delta. Det finns både medvetna och omedvetna anledningar till och metoder för att stänga ute individer eller grupper från de demokratiska processerna (Young, 2000). Hennes problematisering om demokratins inkluderings- och exkluderingsmönster är intressant då det visat sig att det i den svenska idrotten finns många idrottsaktiva tjejer och många idrottsaktiva med utländsk bakgrund, men i de beslutande organen inom svensk idrott lyser de med sin frånvaro (Fundberg, 2007). Vad krävs av en demokratiskt uppbyggd organisation, enligt Young, för att individer ska kunna påverka?
Iris Young menar att det finns olika dimensioner av demokrati. Att ha en representativ demokrati där vi kan rösta fram våra representanter är en dimension av demokratin. Att därtill, oavsett exempelvis kön, etnicitet, klass eller religionstillhörighet, få möjligheten att ta plats och göra sin röst hörd, bli sedd och lyssnad till är en annan dimension i de demokratiska processerna. Young menar att i teoretiserande om demokrati och dess processer bör vi även se till den politiska exkludering och inkludering som ständigt sker. Extern exkluderingen karakteriseras av att individer eller grupper inte får vara med eller inte är inbjudna att delta i de forum där de demokratiska processerna äger rum. Att lägga möten och beslutsfattande diskussioner på svåråtkomliga platser eller obekväma tider kan också vara ett sätt att stänga ute individers medverkan (Young, 2002). Trots att individer eller grupper blir formellt inbjudna, i tid, till demokratiska forum eller processer så kan de uppleva att deras åsikter inte blir tagna på allvar och känna att de blir åsidosatta. Det kan vara så att den dominerande normen anser att deras idéer och åsikter är mindre värda eller till och med ses som ointelligenta. Även om individerna finns med i ett beslutande forum saknar de möjligheten att effektivt kunna påverka och influera andra individers tänkande, den interna exkluderingens ansikte (Young, 2002). Young menar att det är den vita medelålders mannen som dag står för normen i vårt samhälle och därmed missgynnas ett stort antal individer och grupper som inte faller inom ramen för denna norm (ibid.).
I sin teori lägger Young (2002) fokus på den interna exkluderingens interaktion och kommunikation, eftersom den inte riktats lika mycket uppmärksamhet i teorier om demokrati. Hon negligera dock inte att den externa exkluderingen är det fundamentala hindret för upprätthållandet av politisk jämlikhet i demokratiska processer. Hon menar att demokratins
deltagande norm (extern inkludering), tillsammans med en öppenhet gentemot olikheter i interaktioner och kommunikation (intern inkludering) är en god grogrund för att skapa den kommunikativa demokratin. Hälsningens erkännande och hänsynstagande av den andre tillsammans med retorikens sammanbindande funktion och berättandets kunskapsförmedling är de tre byggstenarna i den kommunikativa demokratin enligt Young (2000). Att hälsa på varandra med leenden, handskakningar eller givande och mottagande av mat och dryck är ideal i den kommunikativa demokratin då det är en gest av ödmjukhet och artighet. Med retoriken kan situationsbundenheten i kommunikationen tydliggöras, talaren kan etablera sin egen position i förhållande till åhörarnas. Slutligen kan berättandet öka förståelsen för varandras olikheter och exempelvis konflikter uppkomna ur missuppfattningar kan minimeras (Young, 2000).
Young menar sammanfattningsvis att individer och grupper är olika och ska fortsätta vara olika, men att de inte ska ha mindre möjlighet att delta i beslutande diskussioner eller ges mindre makt att påverka beslut eller beslutsprocesser på grund av att de skiljer sig från normen. Young (2000) menar att de individer som passar in i normen ges större makt och möjlighet att påverka än de som står utanför, därmed ges marginaliserade grupper sämre förutsättningar att påverka. Att försöka se ett fenomen ur en annan individs perspektiv och vara representant för en grupp som man inte tillhör själv går enligt Young inte, eftersom det finns en överhängande risk för att de hierarkiska skillnader som finns dem emellan försummas. Vi kan inte se ur någon annans perspektiv eftersom eventuella fördomar och egna föreställningar påverkar vår uppfattning av andra och därmed hur vi, i en beslutsprocess, skulle representerar dem. Det är därför viktigt att vi alla har möjligheten att bli inbjudna till forum för beslut men att vi också låter alla komma till tals och bli lyssnade till i interaktioner och kommunikationer med varandra (Young, 2000). Den kommunikativa demokratin är en demokratimodell där de demokratiska processerna är öppna och betraktar individers och gruppers olikheter som tillgångar samt en modell där kommunikationen speglas av ömsesidig respekt, och en vilja att förstå varandra för att nå kollektiva beslut (Young, 2002).
Young kan kritiseras för att hennes demokratimodell lättast tillämpas inom mindre samhällen, där det är kortare vägar mellan individen och den beslutande statsapparaten. Jag kan själv ha svårt att se hur denna kommunikativa modell och detta tankesätt ska implementeras i exempelvis den svenska politikens allomfattande vardagliga verksamhet. En verksamhet där den politiska debattens retorik snarare går ut på att trycka ned sin motdebattör än förstå henne,
där vinstintresset och prestigen driver företag framåt snarare än förståelsen och respekten för varandras olikheter. Kanske är Youngs modell snarare lämpad att använda sig av och arbeta med i demokratiska organisationer som omsluter färre individer och där närheten till de beslutande organen är större, så som i folkrörelserna och i föreningslivet.
KÄNSLA AV SAMMANHANG
Genom att presentera Antonovskys KASAM-begrepp kan ytterliggare förståelse skapas för de intervjuades syn på sitt engagemang och engagemangets betydelse för dem. Det sociala kapitalet hos individer och grupper påverkar möjligheten att kunna påverka och ha inflytande som samhällsmedborgare (Putnam, 1996), liksom beslutsprocessernas inkludering av deltagare påverkar de politiska aktörernas inflytande och påverkansmöjligheter (Young, 2000). Även en individs KASAM är en faktor som kan påverka individers möjligheter att påverka och ha inflytande över sitt liv och sin omgivning. Antonovskys begrepp, känsla av sammanhang (KASAM), förklarar hur individers syn på och upplevelse av sin omgivning påverkar deras förmåga att hantera eventuella förändringar och påfrestningar, vilket i sin tur påverkar individernas hälsa (Antonovsky, 1991).
KASAM innehåller de tre komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet beskriver i vilken utsträckning en individ upplever omgivningen som greppbar. Det vill säga om omgivningen är sammanhängande med ordentlig information som är strukturerad och tydlig snarare än en omgivning som upplevs kaotisk, oväntad och oförklarlig. Hög känsla av begriplighet innebär att en individ förväntar sig att det som händer i hennes omgivning är förutsägbart och överraskningar går att förklara eller strukturera. Hanterbarhet beskriver till vilken grad individen upplever att det finns resurser till hennes förfogande som hon kan använda för att möta de krav omgivningen ställer på henne. Resurserna kan stå under individens egen kontroll eller kontrolleras av andra som hon känner att hon litar på, exempelvis vänner, kollegor, husläkaren, föräldrar. En hög känsla av hanterbarhet innebär att individen kan hantera olyckliga saker i livet utan att känna sig som ett offer för omständigheterna eller i orättvisorna. Tredje komponenten i KASAM är meningsfullhet och Antonovsky (1991) betraktar den som en motivationskomponent. Meningsfullhet ger uttryck för hur en individ upplever att livet har en känslomässig innebörd. Det vill säga att en individ känner att hon är delaktig i livet och att det är värt att engagera sig i det. Att känna en hög meningsfullhet innebär att individen har ett område livet som är viktigt för henne, som hon är engagerade i och som hon ger stor betydelse. Det som sker (negativt och positivt) inom dessa
betydelsefulla områden ser individen som utmaningar värda att investera sina känslor och sitt engagemang i. Häri lägger även individen vikt vid att vara delaktig som medverkande i de processer som skapar ens omgivning. Dessa tre delbegrepp ska inte ses som självständiga enheter utan är ”oupplösligt sammanflätade” enligt Antonovsky (1991). Känsla av sammanhang är därmed ett uttryck för i vilken utsträckning en individ upplever att hon har en varaktig men dynamisk känsla av tillit till att hennes liv är strukturerat, förutsägbart och begripligt, att resurser som krävs finns tillgängliga för att möta omgivningens krav samt att dessa krav är utmaningar värda att investera känsla och engagemang i (Antonovsky, 1991).
V. ”så många olika”
”… man är så många olika, ibland måste man vara mamma, ibland måste man vara tränare, ibland måste man vara kompis. Det är olika hela tiden…”
En intervjuad uttalar sig om rollen som tränare
Det uppdagades två olika sfärer inom tränaruppdraget då de intervjuade pratade om sina möjligheter att kunna påverka och dessa sfärer har fått namnen: den interna tränarrollen och den externa tränarrollen. I sfärerna utkristalliserades fyra underkategorier; tränarrollen och klubben, tränarrollen och barnen, tränarrollen och föräldrarna samt tränarrollen och omgivningen. I detta avsnitt presenteras det insamlade materialet under de fyra huvudrubrikerna; Tränarna, förorten och klubben, Den interna tränarrollen, Den externa tränarrollen och Där tränaren gör skillnad. I det första avsnittet presenteras de intervjuades bakgrund, en överskådlig socioekonomisk bild av förorten ges och klubbens yttre budskap presenteras. I avsnittet om den interna tränarrollen presenteras de intervjuades upplevelser och syn på tränarrollen inom klubben och tränarrollen i förhållande till barnen. I avsnittet om den externa tränarrollen presenteras de intervjuades syn på sin tränarroll gentemot föräldrar, omgivningen samt tränaridentiteten de bär med sig. I det avslutande avsnittet ”Där tränaren gör skillnad” sammanfattas studiens huvudresultat och frågeställningen besvaras.
TRÄNARNA, FÖRORTEN OCH KLUBBEN
Jag börjar med att presentera bakgrundsfakta om tränarna och deras uppväxt. En kortare beskrivning om stadsdelen i siffror presenteras tillsammans med en avslutande beskrivning om klubben. Avsnitten presenteras för att få en bild av de intervjuades boende- och uppväxtsituation, och för ökad förståelse för klubben och omgivningen tränarna verkar i.
Tränarna
Samtliga intervjuade i denna studie är boende i närområdet och alla förutom en av dem är även uppvuxna i samma område. Samtliga intervjuade är födda i Sverige förutom en som flyttade hit fyra månader gammal. Alla intervjuade har minst en förälder som flyttat till Sverige från ett utomeuropeiskt land. De flesta intervjuade har två föräldrar som flyttat hit från utomeuropeiskt land. De intervjuade har sina bakgrunder från Eritrea, Ungern, Korea, Kongo, USA, Gambia och Cape Verde. De flesta föräldrar till de intervjuade har bott i Sverige längre än i sitt födelseland. Samtliga respondenter bor hemma hos en eller två föräldrar förutom en som bor med sin sambo. Samtliga mammor till de intervjuade har yrken inom omsorgs- eller servicesektorn, som exempelvis vårdbiträde, skolpersonal, lärare eller butiksbiträde. Flera av de intervjuade saknar en klar och tydlig bild av sina föräldrars utbildning, samtliga vet dock att deras föräldrar har grundskolekompetens (t.o.m. åk9) antingen från hemlandet eller kompletterad i Sverige. Två av de intervjuade har vuxit upp med en pappa som studerat på högskolenivå. Alla intervjuade har syskon. I samtliga familjer så är idrotten en naturlig del, flertalet av de intervjuade påpekar att det är syskon eller föräldrar som medverkat till att de börjat spela basket själva. Även kompisar är en anledning till att de börjat spela basket. Alla intervjuade är tränare i klubben just nu, två av dem spelar även basket i ett av klubbens lag. Åldrarna på de intervjuade ligger i ett spann mellan 15-34 år. Två av de intervjuade arbetar medan de andra fem studerar. Tre av de studerande studerar på högskolenivå.
Förorten3
Utifrån ett folkhälsovetenskapligt perspektiv är de faktorer och siffror som presenteras nedan ofta förknippade med samhällsgruppers hälsoindex och har statistiska samband med folkhälsan och den sociala hälsan (Liljeberg, 2005). Delaktighet och inflytande påverkas av en rad olika faktorer som exempelvis tillgång till arbete och sysselsättning, utbildning, föreningsliv, kultur och sociala nätverk och information (Liljeberg, 2005 & Putnam, 1996). Klubben rekryterar i huvudsak sina ledare och spelare från stadsdelen, och dessa fakta kan vara intressanta för att få en tydligare bild av klubbens omgivning med tanke på faktorerna inflytande och påverkan.
3
I avsnittet finns ingen specificerad referens eftersom det ökar risken för att röja individers identitet, vilket jag vill undvika. Samtliga fakta är dock hämtade från Stockholms stads hemsida. Statistiken är presenterad för året 2006 och hämtades på hemsidan 2007-11-10.
Basketklubben huserar i tre olika stockholmsförorter och ligger i en stadsdel med cirka 45 000 invånare. Stadsdelens tre förorter är byggda i början av 1970-talet som en del av miljonprogrammet4. I stadsdelens lokala åtgärdsplan från april 2002 går att läsa om stadsdelens ena förort:
”Samtidigt som XXX har genomgått en mycket snabb segregationsutveckling är XXX kanske det föreningsaktivaste bostadsområdet i stadsdelen med såväl traditionella svenska organisationer som nya folkrörelser. Flera av de stora invandrargrupperna har aktivt engagerat sig i integrationsfrågorna.”
En beskrivning som är talande för området och tillsammans med siffrorna som presenteras nedan ger oss en bild av områdets sociala och ekonomiska status. Medelinkomsten är lägre i stadsdelen (195 000 kr) jämfört med stadens medelinkomst (283 300 kr) per år och person. Cirka 15,4 procent av befolkningen i stadsdelen lever med ekonomiskt bistånd jämfört med staden som helhet där siffran är 5,4 procent. Andelen arbetslösa i stadsdelen är 5,4 procent jämfört med stadens 3,2 procent. Andelen med eftergymnasial utbildning i åldern 25-64 år är 31,5 procent i stadsdelen, jämfört med stadens 50,9 procent. I stadsdelen saknas dock uppgifter om eftergymnasial utbildning för 7,4 procent av befolkningen, samma siffra för stadens bortfall är 2,4 procent.5 Boendet tar sig främst form av lägenheter (både hyresrätter och bostadsrätter), det finns även ett fåtal radhus i stadsdelen. Stadsdelen har sammanfattningsvis en större andel arbetslösa, färre med eftergymnasial utbildning, fler som lever med ekonomiskt bistånd och en större andel invånare med utländsk bakgrund än Stockholm i genomsnitt.
Klubben
Jag kommer in i baskethallen som jag varit i för längesen. Jag känner igen mig och vet åt vilket håll jag ska gå för att komma ner till basketplanen och träningarna. I samma trappa som jag själv sprungit i för tio år sedan möter jag tre unga tjejer fyllda med nyfikenhet och frågor:
4
Bostadsbyggandet under 1965-1975 brukar vardagligen kallas för miljonprogrammet. Målet med
miljonprogrammet var att bygga en miljon bostäder för att lösa den akuta bostadsbristen i städerna och för att öka boendestandarden. Dessa områden karaktäriseras framför allt av lägenheter i höghuskluster.
5
Denna skillnad kan förklaras med att bortfallet för dem med utländsk bakgrund är generellt större än för dem med svensk bakgrund. Eftersom stadsdelen har 74, 5 procent invånare med utländsk bakgrund jämfört med stadens 27 procent finns ett samband och en förklaring till skillnaden i bortfallet.
”hej! Vem är du? Vad kommer du ifrån? Vem ska du träffa och varför är du här? Ska du börja coacha? Vi behöver tränare… men vänta jag känner igen dig! Vem är du?”
Jag hinner inte svara på alla frågor, öppnar munnen för att säga att jag ska träffa sportchefen, men precis innan jag hinner säga något, är det som om en av tjejerna redan har svaret och hon säger ”ja, men välkommen i alla fall… han finns därinne, det e bara att knacka på…” Lite konfunderad över att hon visste vem jag sökte knackar jag på dörren, går in i hallen och hälsar på sportchefen.
På klubbens hemsida går att läsa en kort överskådlig presentation av klubben och dess verksamhet. Klubben grundades 1983 och bedriver verksamhet primärt för barn och ungdomar i åldern 8 till 18 år. Kansli, klubblokal och hemmaplan ligger i en och samma sporthall i en av stadsdelens förorter. Under den senaste säsongen hade föreningen 639 aktiva medlemmar, varav 356 är tjejer och 321 är killar samt 52 stödmedlemmar. Klubben har 26 tränare uppdelade på 19 flicklag och 13 pojklag. Samarbete med sex närliggande basketklubbar och en basketklubb utanför storstadsområdet finns. Förutom den vardagliga verksamheten med träningar och matcher i veckorna under höst och vår, anordnas en veckas träningsläger under sommaren, riktat till basketspelande ungdomar i åldern 12-16 år runt om i landet.
Klubben leds av en styrelse med tio ledamöter som sammanträder cirka en gång i månaden. I styrelsen diskuteras framför allt ekonomiska frågor, så som medlemskapets kostnad samt eventuella inköp till klubben i form av profilkläder, material eller tränarutbildningar.6 Coachmöten riktade till alla tränare hålls genomsnittligen en gång varje månad, ett forum med syfte att upprätthålla kontakten mellan tränarna i klubben och samtidigt delge och inhämta information till och från tränarna om läget just nu. Sportchefen är klubbens verkställande organ och ansvarar för att styrelsens beslut genomförs, att hemsidan uppdateras, att klubben är uppdaterad inom ”basketsverige” och att verksamheten går framåt. Det är han som ska ha koll på kommande utbildningar och som ska informera klubbens tränare om aktualiteter. Sportchefen är klubbens ansikte utåt och en slags ”allt-i-allo” med sin långa erfarenhet av klubbens verksamhet.
6Jag har fått ta del av klubbens styrelseprotokoll för året 2007 samt deras verksamhetsberättelse för året 2006
Gemensamma grundvärderingar och ledord klubben förmedlar utåt genom sin hemsida är ”integration, gemenskap och respekt för varandra och basketen” något som även de intervjuade vittnar om i sina uttalanden om klubben och klubbens budskap. En av de intervjuade som sitter med i styrelsen svarar så här på frågan om vilket klubbens viktigaste budskap är:
”Jag tror det är solidaritet, fair-play, att man ska spela och att man ställer upp för varandra, inte bara som klubb utan som medmänniska och spelare, att man hjälper varandra och att man spelar fin och bra basket bara… att få en bra plats för ungarna… en öppen plats för alla, alla ska få komma hit och spela basket oavsett var de kommer ifrån eller vad de tror på, alltså att det ska vara öppet för alla.”
DEN INTERNA TRÄNARROLLEN
”Jag vet inte men jag kallar det för DET.”
En av de intervjuade om rollen som tränare
I avsnittet ovan gavs en kortare presentation av klubbens uppbyggnad och klubbens budskap utåt, i detta avsnitt vill jag klargöra hur de intervjuade tränarna upplever att det är att vara tränare i denna klubb. Här presenteras de intervjuades syn och upplevelse av det som jag kommer att kalla den interna tränarrollen. Det är framför allt den rollen tränarna beskriver sig ha inom klubben och i förhållande till barnen. Jag har delat upp den interna tränarrollen i två underkategorier som är, ”tränarrollen och klubben” samt ”tränarrollen och barnen” då jag under mina intervjuer fann att tränarna gjorde en åtskillnad mellan dessa olika kontexter.
Tränarrollen och klubben
Klubben förmedlar ett budskap utåt, men hur upplever tränarna att det är inom klubben? För att kunna påverka och ha insyn är det viktigt att få relevant information och ha en förståelse för hur en organisation eller en verksamhet bedrivs (Young I. 2002). I klubben finns fyra olika vägar (organ) för beslut eller förslag enligt mina tolkningar av tränarnas utsagor. För det första har sportchefen ett mandat att fatta egna beslut. För det andra fattar styrelsen klubbens formella beslut och de stora ekonomiska besluten. För det tredje finns coachmötena, där diskuteras verksamheten och förslag till styrelsen kan komma upp här. För det fjärde är det i tränarnas vardag, i hallarna, i korridorerna, i interaktioner och i diskussioner mellan träningar och matcher som tränarna förmedlar sina åsikter om och synpunkter på klubbens verksamhet och tillvaro.
