Resultatet visade att specialpedagogerna arbetar med olika former av samtal och samtal av olika karaktär. Kvalificerade samtal uppfattas av några specialpedagoger just som ett utvecklingsarbete där en grupp lärare ges handledning, denna typ av samtal har det varit svårt att få tid och stöd för i verksamheterna. Det krävs mandat från ledningen för att implementera kvalificerade samtal. Några specialpedagoger ser möjligheterna med kvalificerade samtal och är medvetna om att ta tillfällen till det, de förstår sitt arbete som att de kvalificerade samtalen hålls hela tiden. Med elevens utveckling och lärande i centrum beskrivs kvalificerade samtal på organisations-, grupp- och individ-nivå utifrån ett hälsofrämjande, rådgivande, åtgärdande och uppföljande syfte. Samtalen är kvalificerade. Specialpedagogerna upplever ett stort behov av att tillföra specialpedagogisk kompetens till organisationen och föreställer sig samtalen som ett hälsofrämjande och förebyggande arbete utvecklingsarbete som det behöver ges tid till och huruvida det sker eller inte beror i hög grad på uppdrag från ledningen och rådande skolkultur. Det finns också en begränsning vad gäller tid för samtalen. Ett intressant resultat som inte uttalas men framträder mellan raderna är att specialpedagogerna inte talar om kollegorna i elevhälsan, men refererar till lärare, speciallärare och rektorer. En tolkning av det kan vara att
specialpedagogerna känner sig ensamma i sin roll. En annan tolkning kan vara en otydlighet kring det specialpedagogiska uppdraget. Samt möjligen att specialpedagogen mer ändå känner samhörighet med lärare som också är pedagoger än med kollegor som tillhör andra professioner i elevhälsan.
I resultatdiskussionen som följer diskuteras och analyseras resultaten kring följande rubriker:
Kvalificerade samtal som begrepp, Samtal som främjande och förebyggande arbetssätt, Samtalens innehåll, Vem äger samtalet? Att äga samtalet tillsammans. Med en avslutande
diskussion kring hur studiens resultat kan användas i vår kommande profession i
specialpedagogisk verksamhet med rubriken Vårt specialpedagogiska samhällsuppdrag, samt
Förslag till vidare forskning.
Diskussion
I detta avsnitt diskuterar vi först det metodologiska genomförandet och val av metod. Därefter följer en diskussion av arbetets resultat utifrån undersökningens syfte, som var att undersöka hur specialpedagoger inom gymnasieskolan beskriver och uppfattar sin roll i arbetet med kvalificerade samtal, för att främja och utveckla pedagogiska frågor. Frågeställningar vi
undersökt är hur specialpedagogen arbetar med olika samtal som rör specialpedagogiska frågor. Hur hälsofrämjande och förebyggande arbetsinsatser framkommer i samtalen. Vilka hinder och möjligheter som finns, samt hur specialpedagogen blir en kvalificerad samtalspartner.
26
Metoddiskussion
Utifrån vårt val av metod har vi funderat på, när är en hermeneutisk teori tillförlitlig om den består av tolkningar? Kvalitativ metod och hermeneutiken innebär en tolkningsprocess i vilken en personlig dimension ingår i till exempel förförståelsen. Det är viktigt att beakta att det material som samlas in, det som skrivs och analyseras, beror på den som gör undersökningen. Detta gäller oavsett vetenskaplig tradition då vi alltid har med vår förförståelse. Men genom att reflektera kring vår förförståelse och vara medveten om den har vi försökt synliggöra tolkningsarbetet där den hermeneutiska spiralen tar avstamp. Vi har förstått ett fenomen, i det här fallet
specialpedagogens upplevelse av att arbeta med samtal utifrån vår förförståelse som lärare i gymnasieskolan och specialpedagoger samt studerande. Det kan ses som en nackdel men också en förutsättning. Det är genom de här glasögonen vi har arbetat i undersökningen. Som Heyman menar att inom kvalitativ forskning finns ingen objektiv sanning utan den kvalitativa forskaren beskriver den livsvärld som arbetet syftat till att förstå (Heyman, 1999). En hermeneutisk teori är enligt Alveson och Sköldberg (1994) sann om den beskriver det fenomen som den är tänkt att undersöka, i vårt fall specialpedagogernas arbete med kvalificerade samtal. Därför blir resultatet en subjektiv analys men genom att vi har beskrivit det metodologiska genomförandet, vilka val vi gjort och det sätt på vilket förståelse har kommit fram samt vår förförståelse hoppas vi minska riskerna som en subjektiv tolkning kan innebära. Vi har också ansträngt oss för att inte göra övertolkningar men är medvetna om att på det sätt vi tolkar specialpedagogernas berättelser kan få konsekvenser för inte enbart hur specialpedagogens arbete förstås utan också att resultatet återspeglar en bild utifrån det här arbetets syfte. Det finns många andra viktiga aspekter av specialpedagogernas arbete som vi inte satt ljuset på, analyserat och diskuterat. Avgränsningar gjordes utifrån arbetets syfte och frågeställningar. Vi har heller inte gjort observationer så de tolkningar vi gjort är utifrån vad specialpedagogerna berättat och svarat på frågor vi formulerat. En annan metod hade gett andra resultat.
Vi genomförde intervjuerna på tu man hand. Dels blev det så av bekvämlighetsskäl då vi bor i olika städer, dels med tanken att det underlättar förutsättningen att skapa ett mer personligt och avslappnat möte, än om vi varit två intervjuare med en intervjuperson. Det tror vi hade gett en större obalans och kunnat hämma intervjupersonen. En fördel med att vara två under intervjun hade varit möjligheten att kunna hjälpas åt med att vara uppmärksam på olika saker redan i tolkningen under intervjun istället för först i tolkningen av transkriberingen.
Det har varit en utmaning att helt synliggöra förståelseprocesserna i tolkningsarbetet men genom den hermeneutiska cirkeln har förståelsen väckts i olika steg och flera nyanser utkristalliserats och vävts samman till en helhet. Vi har med detta arbete önskat undersöka flera skikt i specialpedagogens arbete med samtal, inte enbart vad specialpedagogen gör utan hur. Hur uppfattas det förebyggande och hälsofrämjande arbetet med samtal, hur kommer det till stånd? I tolkningen av specialpedagogernas tankar och vad berättat i intervjuerna behövs vår intuition och lyhördhet, samt empati för att förstå hur en person uppfattar sin funktion och situation.
Tolkningen är en förutsättning för att förstå kunskapen och den mening specialpedagogerna tillskriver sitt arbete och förutsättningarna att utföra det. På det sättet har vi inte kunnat använda en annan metod än just kvalitativa intervjuer men möjligtvis kombinerat den med observationer och etnografisk metod. Intervjuerna ägde rum på olika platser men det är gemensamt att det var på olika gymnasieskolor. I två fall genomfördes intervjuerna på telefon då det var svårt att fysiskt träffas. Vid ett tillfälle svek inspelningen som avbröts mitt i men togs upp igen vilket bidrog till att just den intervjuns inspelning fick ett ofrivilligt avbrott vilket också gjorde att den
27 transkriberingen blev ofullständig. Detta kan ha fått betydelse för den informantens sammanhang. Vi insåg vikten av att intervjun görs utan avbrott då det underlättar bearbetningen av berättelsen och tolkningsprocessen blir mer sammanhängande. De andra intervjuerna skedde utan avbrott och tekniska missöden.
Utifrån den kvalitativa ansatsen utgick intervjuerna från specialpedagogernas perspektiv och även deras arbetsplatser som också inverkade på hur mycket tid specialpedagogen kunde avsätta. Vid några intervjuer fick vi känslan att den här specialpedagogen har väldigt mycket att berätta medan andra var mer fåordiga. Vi är också medvetna om att våra frågor under intervjun kan ha väckt funderingar: “Vad vill de att jag ska säga, vad är det rätta svaret? och efteråt: ”Hur arbetar jag egentligen?”
I följande avsnitt reflekterar vi kring vår roll till de vi studerat.
Etiska reflektioner efter arbetets slut
Vi är medvetna om att efter intervjuerna kan våra frågor fortsatt snurra i specialpedagogernas huvuden och i verksamheten. Vi var ivriga att komma igång med intervjuerna och har gjort anspråk på specialpedagogens arbetstid och skolans upptagna verksamhet, så samtalen genomfördes under en avgränsad tid. Möjligheten vi fick att intervjua specialpedagogerna på deras arbetstid leder till att vi också kommer ut och arbetar som specialpedagoger samt att studiens resultat kan komma till användning i vår kommande profession. Vi har varit noga med att inte göra övertolkningar, utan just beskriva specialpedagogernas uppfattning av sin livsvärld utifrån det här examensarbetets syfte med hänsyn till vår förförståelse och subjektivitet.
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur specialpedagoger i gymnasieskolor uppfattar sin roll i arbetet med kvalificerade samtal. Detta har varit vårt främsta fokus, då det enligt den svenska högskoleförordningen som specialpedagog ska ingå rådgivande samtal och man ska fungera som en kvalificerad samtalspartner i pedagogiska frågor för kollegor, föräldrar och andra berörda (Högskoleförordning 1993:100). Sammanfattningsvis stödjer vårt resultat tidigare forskningsresultat men vårt resultat har också givit oss nya insikter och kunskaper. Detta genom analysen av våra åtta intervjuer, som bearbetades och tolkades i olika steg för att hitta mönster och viktiga meningsbärande enheter i hur specialpedagogerna upplever sitt arbete med
kvalificerade rådgivande samtal. Vi kommer nedan problematisera och diskutera vårt resultat utifrån följande rubriker: Kvalificerade samtal som begrepp, Samtal som främjande och
förebyggande arbetssätt, Samtalens innehåll, Vem äger samtalet? och Att äga samtalet tillsammans.
Kvalificerade samtal som begrepp
Att vara en kvalificerad samtalspartner är ett uppdrag med en bakgrund, syfte och en mening. Kvalificerade samtal är för specialpedagogen ett arbetssätt samt förhållningssätt i professionen för att kunna arbeta förebyggande i skolorna. Dock menar Bladini och Naeser (2012) att kvalificerade samtal inte har etablerats i de svenska skolorna som ett godtaget begrepp. Det saknas tydlighet i vad ett sådant samtal ska innehålla eller hur det ska föras. Detta är även något som vårt resultat visar, att specialpedagogerna känner en frustration att inte kunna arbeta på det
28 sätt som är menat. Ett arbetssätt som de alla fick till sig i sin treåriga utbildning på halvfart, i enlighet med Högskoleförordningen (1993:100). Samtliga specialpedagoger upplever att de inte använder sig av kvalificerade samtal på det sätt som de fick lära sig i utbildningen vilket de känner en frustration kring.
I bakgrunden framkom att samtal i kompetensutvecklande syfte är av betydelse för specialpedagogiskt arbete, att samtal av kunskapande karaktär kan leda till gemensamt meningsskapande (von Ahlefeld Nisser, 2014). Bladini (2004) beskriver handledning som verktyg och rum för reflektion. Att handledning tillsammans med en specialpedagog bidrar till att vidga pedagogers perspektiv och ger tid och möjlighet till reflektion samt ökad förståelse i arbetet. Vilket i sin tur är betydande för elevers utveckling och att pedagoger får tid och möjlighet att reflektera över sin egen undervisning är betydelsefull för skolutveckling. Vårt resultat visar att specialpedagogerna ser samtal som en möjlighet till utveckling hos lärarna att kunna möta olika behov och situationer, tillgängliggörande av undervisningen och eleverna ökade förutsättningar att utvecklas i riktning mot kursmålen. Som specialpedagog är det viktigt att kunna undersöka och veta vilka frågor man bör ställa i ett samtal, undersökande frågor och frågor som får pedagogerna att börja tänka och reflektera på sitt eget dilemma, att undvika snabba råd. Genom samtal blir situationer synliga, det sker en utveckling av nya arbetssätt, och formen för samtalet skapar en mottaglighet för det erfar specialpedagogerna. Men precis som Sahlins avhandling (2004) visar att specialpedagogens kompetens främst ska användas som stöd och resurs till lärare, visar även vårt resultat att specialpedagogerna inte riktigt ser samtalen som ett förebyggande arbete utan att de mer används i åtgärdande syfte.
Samtal handlar om utveckling, resultatet visar att specialpedagogerna ser samtalen som ett utvecklingsarbete. Ainscow et al. (2012) lyfter fram nödvändigheten av skolutveckling för en jämställd skola. Det är en central del i specialpedagogernas förståelse för sitt uppdrag och upplevs som väsentligt för att utveckla pedagogiken både på organisations-, grupp- och individnivå. I resultatet påvisar specialpedagogerna att samtal är en process, som kräver sin tid vilket inte ges förutsättningar för på gymnasieskolorna. Åman, 2008 i Larsdotter Bodin (2010) beskriver detta genom att i ett kvalificerat samtal kartlägger man en situation, genom att ställa relevanta frågor som öppnar upp förståelsen för att ta en annan väg och gå vidare. Vårt resultat visar att det kvalificerade samtalet förstås som något meningsfullt, en specialpedagog beskriver samtalet som att det sker en perspektivering.
Som specialpedagog innebär arbetet att skapa en helhet, en förståelse för vilka frågor bör jag som specialpedagog ställa för att komma fram till en lösning. Ett utvecklingsarbete innebär ett
systematiskt arbete, detta visar Long et al. (2007). Resultatet av deras modell visar på goda förutsättningar för ett specialpedagogiskt arbete. Även Lundqvist et al. (2015) påvisade vikten av att det organiseras samtal och handledning i skolorna, då det enligt författarna bidrar till ett lärande för pedagogerna. Det här ser specialpedagogerna som vi intervjuat också behov av. Vår tolkning är att vissa saker uttalas medan annat ligger dolt. Tiden till exempel, eller snarare brist på tid är mindre farligt att pratat om än något annat mer implicit. En tolkning kan vara att specialpedagogerna inte släpps fram i arbetet med kvalificerade samtal av den anledning att det finns många andra yrkeskategorier på skolan som har tolkningsföreträde samt mandat för att driva utvecklingsarbeten. Varför specialpedagogens arbete är känsligt beror på en rad faktorer som till exempel skulle kunna förklaras som Helldin (1998) och Sahlin (2004) gör utifrån maktförhållanden och nya roller. Att det kan vara känsligt att ta emot råd från specialpedagogen, extra känsligt om det är en tidigare kollega som sedan gått en utbildning på avancerad nivå.
29 En annan tolkning skulle kunna vara att specialpedagogen görs upptagen med andra uppgifter som inte är lika känsliga som ett förändringsarbete kan vara. Det kan tolkas som att
specialpedagogerna upplever en förväntan hos lärarna att de ska arbeta som speciallärare. Ytterligare en aspekt kan vara, vilket en specialpedagog lyfter, att det finns en okunskap hos ledningen vad specialpedagogens utbildning innehåller och vad specialpedagogen skulle kunna arbeta med i form av samtal på skolan.
Samtal som främjande och förebyggande arbetssätt
Elevhälsan utökades 2010 med specialpedagogisk kompetens i syfte att utveckla en undervisning och lärmiljö som kan möta elevers olika behov och förutsättningar (SFS 2010:800). Long et al. (2007) menar att det är en förutsättning att som pedagog kunna göra undervisningen begriplig och meningsfull vilket kräver att undervisningen anpassas till varje barns enskilda behov. Vad gäller detta område kan vi se ett mönster i hur specialpedagogerna resonerar och reflekterar kring sitt arbete. Det kan vara en utmaning att problematisera ett pedagogiskt grepp eller didaktiken när det är eleven som förstås som otillräcklig. Att möta läraren i den otillräckligheten som överförs på eleven men ändå inte gå in i terapeutisk verksamhet utan hålla sig till arbetssätt och bemötande kräver fingertoppskänsla. För att vara mottaglig för en förändring som måste komma inifrån krävs också att känna sig förstådd och lyssnad till. När en specialpedagog säger att i samtal med lärarna kan man som specialpedagog bidra till att hjälpa läraren hjälpa eleverna att lyckas, kan detta tolkas som för att få elever att lyckas kan läraren också behöva känna att de kan. Detta bidrar även till deras självkänsla vilket i sin i tur bidrar till bättre hälsa både för lärare och elev. Hälsa är också att nå målen, vilket några specialpedagoger lyfter fram som centralt i skolans hälsofrämjande arbete. Skolan som skyddsfaktor. Nilsson (2014) skriver även i sin rapport att elevhälsans uppdrag är att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål med fokus på att elever ska må bra, arbeta för goda lärmiljöer, bra relationer och få eleverna att känna sig delaktiga. Detta kopplar vi till samtalet mellan specialpedagog och lärare att det finns något motsägelsefullt i samtalen som specialpedagogerna upplever som frustration. Å ena sidan
uttrycks en profession som kan mycket om samtal och ser betydelsen av samtal och å andra sidan uppfattas lärare som står och stampar och vill ha hjälp. Specialpedagogerna föreställer sig hälsofrämjande och förebyggande arbete som att hälsa och inlärning går hand i hand. Här har specialpedagogen en betydelsefull roll som en brygga mellan till exempel lärare elev, gruppen och organisationen. Specialpedagogen som brygga och även samordnare av olika insatser. Det har blivit en av våra insikter i denna undersökning, att specialpedagogen arbetar med hälsa som en förutsättning för eleverna att klara gymnasieskolan och då krävs att hänsyn tas till flera olika aspekter såsom den fysiska, psykiska och sociala dimensionen. Det visar både vårt resultat samt bakgrund och tidigare forskning. I skolinspektionens rapport framhålls bland annat att en god hälsa leder till ett ökat välbefinnande, vilket sin tur ger eleverna större förutsättningar för en god inlärning (Skolinspektionens rapport, 2015:05 s 8). Men i detta finns ett glapp med de
kvalificerade samtalen som specialpedagogerna ser brister i och som påverkar hälsan. En annan föreställning hos specialpedagogerna är att hälsobegreppet innebär flera olika perspektiv och att hälsa är balans. Specialpedagogerna kopplar framför allt elevernas hälsa till skolan och inte något som ligger utanför, i problematiska hemförhållanden eller en diagnos. Hälsa genomsyrar allt som har med skolan att göra samt att hälsa har en stor betydelse för att möjliggöra studierna. Det är detta Antonovsky (2005) förklarar som känsla av sammanhang. Att kunna hantera situationen, vilken än man än hamnar i, och genom att kunna göra sammanhanget begripligt blir skolan även meningsfull. En aspekt av det är att specialpedagogen i sitt arbete med
30 samtal stöttar i att utveckla känsla av sammanhang. Det kan innebära samtal med en elev,
föräldrar, lärare, arbetslag, rektor, elevhälsoteam eller annan berörd personal i eller utanför skolan. En annan aspekt av specialpedagogiskt sammanhang kan vara att genom att skapa begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet för sig själv och för eleven vilket fortplantar sig i skolan och skapar en skolkultur med fokus på det salutogena, det friska. Enligt Antonovsky ska ett hälsofrämjande arbete utgå ifrån ett salutogent perspektiv, det vill säga utgå ifrån det friska (ibid.). Några specialpedagoger nämner inte det salutogena perspektivet utan förstår den hälsofrämjande aspekten av samtalen som ett utvecklingsarbete med arbetslag i form av
kontinuerliga samtal som kan handla om alltifrån låg progression till arbetsro. En specialpedagog återkommer till det salutogena förhållningssättet och förståelsen flera gånger under intervjun och som vi tolkar det har en arbetsmodell och ledstjärna kring att fråga vad skolan gör för den här eleven, vad är det som fungerar?
Specialpedagogerna menar att tiden till kvalificerade samtal mer eller mindre finns, men att den inte prioriteras. Vi tolkar det som att anledningen till att tiden blir ett hinder är att det händer mycket annat i skolorna som ska klaras av och rymmas i kalendariet. Med organiserade samtal i skolorna sker en kompetensutveckling kring pedagogik och specialpedagogik, i detta sker positiva effekter kring lärande då erfarenheter utbyts och tid till reflektion infinnes (Lundqvist et al., 2015). En viktig fråga vi funderar över utifrån resultatet är, vad är det som sker i skolorna att prioriteringen tangerar att hamna någon annanstans? I inledningen skriver vi att specialpedagogen enligt skollagen främst ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande (SFS 2010:800). Ändå är det åtgärdande arbetet som ofta lyfts fram som specialpedagogens främsta uppgift. Detta ger även specialpedagogerna i vår studie exempel på, att annat prioriteras, vardagen rullar på och en chans till ett systematiskt arbete kring kvalificerade samtal försvinner och skjuts på till framtiden. De kvalificerade samtalen prioriteras inte, det viks inte tid för dem i kalendariet, mycket annat ska få plats. Resultatet visar även att det också finns en förståelse för de kvalificerade samtalen som i sig kan vara ett hinder. Hindret består i att varken elever eller pedagoger förstår innebörden eller vikten av vad ett kvalificerat samtal kan ge. En annan specialpedagog förstår kvalificerade samtal som formen av handledning. Kvalificerade samtal möjliggör tid för läraren att reflektera vilket ger en kompetensutveckling. Denna specialpedagog menar att det är hälsofrämjande att