Avslutande reflektioner

Det finns många olika argument - både för och emot - konfessionella friskolor som figurerar i debattartiklar och insändare i dagstidningar. Vissa argument väger tyngre utifrån hållbarhet och relevans, medan andra vinner lättare poäng med hjälp av populistiska argument. De flesta argument eller kategorier av argument som jag kommit fram till i min undersökning finns, på

ett eller annat sätt, även upptagna i de böcker och tidskrifter som jag tagit med i min litteraturöversikt. Argument som inte förekommer med den pondus och med den frekvens som man kan anta i artiklarna och insändarna är jämlikhets- och jämställdhetsperspektiven. Visserligen kan de här perspektiven läsas mellan raderna i det skribenterna skriver (t.ex. demokrati och valfrihet), men uttryckligen hittade jag inga direkta och utvecklade argument angående detta. I litteraturöversikten var det lättare att finna tankar och argument om jämlikhet och jämställdhet. Det finns uttryckliga textavsnitt i skollag och i läroplanernas värdegrund (Lärarboken, 2003) som talar om vad som gäller och Gerle (2000) skriver också en del om jämlikhetsideal. Jämställdhetsargumentet lyser med sin frånvaro, men med ett undantag – nämligen Hans Olsson (2003). Kanske ska det till en skolpolitiskt ansvarig inom RFSU för att betona denna fråga angående jämställdhet, sexualitet och sexualundervisning. Möjligen beror frånvaron av jämställdhetsperspektivet på att det är en självklarhet (eller inte) på dessa skolor, att andra frågor prioriteras framför denna eller att det helt enkelt av olika anledningar är bortkommen i debatten. Jag menar att jämställdhetsperspektivet är högst relevant att betona (i likhet med jämlikhetsargumentet), eftersom det är en grundbult i det demokratiska samhället. Jag tror dock att detta argument förekommer mer i debatter som rör specifikt könsrelaterade frågor med kopplingar till religion, exempelvis i slöjdebatten.

De två kategorier av argument som jag vill framhäva, främst på grund av deras relevans och betydelse för existensen och framtiden för de konfessionella friskolorna samt för diskussionen om värdegrunden och skollagen, är föräldrarätten kontra barnrätten, och segregation kontra integration. Jag hävdar att dessa argument på ett tydligt sätt problematiserar och konkretiserar diskussionerna och debatterna kring de konfessionella friskolorna. Jag finner i likhet med några av skribenterna att våra svenska, nationella lagar kommer i konflikt med internationella lagar och konventioner, vilket gör att det för människor i allmänhet kan ses som en inkonsekvens hos myndigheter, makthavare och regeringar att på så olika sätt ta tag eller ta ställning för eller emot konfessionella friskolor. Jag anser att vår skollag och vår demokratiska värdegrund som ska gälla i skolan tillsammans med den demokratiska nationens jämlikhetsprinciper och grundläggande fri- och rättigheter måste stå framför religiösa gruppers möjliga odemokratiska och indoktrinerande värderingsgrunder och läror. Jag ser

valfriheten som en självklar del i en demokrati och möjligheten till att kunna välja

konfessionella friskolor likaså, men valfriheten får inte kränkas av anti-demokratiska medel och mål. Barns och ungdomars rätt till att få välja skola och att inte kränka deras religionsfrihet är en svår problematik att penetrera, men att enbart låta föräldrar avgöra i vilka

skolor deras barn och ungdomar går kan utgöra allvarliga hot mot deras och samhällets framtida demokratiska grund. Frågan är vem som ska bestämma? Jag anser att föräldrarna måste få bestämma så mycket som möjligt, men att barn och ungdomar ska kunna ges större utrymme i sina val, även om det kan vara svårt att bryta en religiös eller icke-religiös gemenskap. Jag tror att det måste till kraftigare politiska incitament för att se till att de konfessionella friskolorna verkligen följer värdegrunden och den skollag vi har i landet. Frågan är vidare om dessa konfessionella friskolor kan hävda internationella rättigheter som gör att de får utrymme till att ha en möjlig odemokratisk (t.ex. rasistisk eller homofobisk) verksamhet utifrån läror grundade på konfessionell övertygelse. Enbart framtiden med ställningstaganden angående de aktuella diskussionerna om intelligent design och konsekvenserna av Åke Greens frikännande dom kan visa på detta.

När det gäller segregations- och integrationsfrågan uppenbarar sig en mängd olika perspektiv och ställningstaganden. Jag kan på ett sätt hålla med om att det skapas en segregation mellan olika skolor i och med att det de facto är så att elever med olika intressen och konfessionell bakgrund (t.ex. de konfessionella friskolorna) samlas på en skola. Jag anser dock att denna segregation med valfriheten i centrum ändå är ett alternativ som borde prioriteras framför en annan segregation som bygger på tillhörigheten med en viss bostadsort. Jag befarar också på ett sätt att det kan skapas ”elitskolor”, inkluderande de konfessionella skolorna, som kan vara en fara för demokratin, men detta måste ligga i händerna på den regering och de myndigheter vi har som ska se till att en mångfald i demokratin bevaras och utvecklas med en portion kontroll och granskning. Jag ser inte att det per automatik måste bli så att de konfessionella friskolorna utgör en fara innehållandes sekteristiska och anti-demokratiska krafter, men naturligtvis kan möjligheten till detta isolerande och denna utveckling ligga något närmare till hands för vissa av de konfessionella friskolorna med tanke på vissa av Skolverkets undersökningsresultat och vissa konfessionella lärors grunder, exempelvis synen på kvinnor, homosexuella och demokrati.

Gällande undervisningens icke-konfessionella karaktär, menar jag att den är av stor betydelse för att inte vilseleda och predika ovetenskapliga teorier för människor. Jag anser dock att det måste finnas utrymme för ifrågasättande av de gällande teorierna, men möjligen är det en fråga för äldre ungdomar. Om vi inte ska bygga vår verklighetsuppfattning och kunskapssyn på den vetenskapliga grund vi i stort sett erfar varje dag och som vi har empiriska eller logiska belägg för, så kan det resulterar i ett skapande av fundamentalistiska och odemokratiska

attityder bland barn och ungdomar. Jag tror inte heller att ett totalt avståndstagande från att kritisera eller diskutera möjliga alternativ till den rådande ordningen måste till, men svårigheterna kommer in då man ska bygga en hel skola och dess verklighets- och kunskapssyn på religiösa läror och värderingar. En tydlig och väl avvägd gränsdragning är på sin plats, men väl så svår att göra.

Att ta ställning i en fråga innebär ett blottande av en själv och det visar vad man har för värderingar och vilka intentioner ens handlingar har. Jag är medveten om att mitt ställningstagande i frågan om de konfessionella friskolorna inte är fullständigt genomanalyserat och frågan är om man någonsin kommer att har ett kategoriskt och genomreflekterat svar på en frågeställning i allmänhet. Jag ser mitt problematiserande ställningstagande för konfessionella friskolor som en demokratisk rättighet och självklarhet för en individ som är för valfrihet när det gäller att välja skola och som framhäver existensen av en mångfald av skolor grundade på en kontrollerad och problematiserande icke- konfessionell undervisning.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om möjlig fortsatt forskning inom det ämnesområde som jag behandlat i min uppsats. När det gäller min egen undersöknings möjligheter till att utvecklas och till att generera mer kunskap inom området, så skulle jag gärna se en mer omfattande undersökning av debattörers och andra skribenters inställningar till konfessionella friskolor, exempelvis genom att inbegripa ett antal andra dagstidningar (morgontidningar) eller kvällstidningar. Jag anser att det även skulle vara intressant och givande att utifrån de argument som presenterats i uppsatsen undersöka människors tendens till att godta eller avvisa de olika argumenten angående konfessionella friskolor, bland annat genom att använda enkäter eller intervjuer.