Segregation, integration och det mångkulturella samhället

För att anknyta till det ovanstående argumentet om att valet av konfessionella friskolor kan göras utifrån viljan hos föräldrarna (och eleverna) att isolera sig från omvärlden och att känna samhörighet enbart med sin egen grupp. Skolministern Ibrahim Baylan (RoD, 2005:22) menar att det är en stor risk med de konfessionella friskolorna att de skapar segregation mellan olika människor, religioner och kulturer. Detta är en fara som några av skribenterna till debattartiklarna och insändarna också instämmer i. Simonsson (DN) menar att i de konfessionella friskolorna, där alla har samma grundsyn, blir livsåskådningsdebatten ensidig och mötena mellan människor av olika religiös och profan livsåskådning uteblir. Ringqvist (SVD) befarar att det religiösa inslaget på skolorna influerar den övriga undervisningen och att exempelvis Darwins utvecklingslära kommer i skymundan av skapelseberättelsen. Även Blomqvist (SVD) instämmer i att de konfessionella friskolorna är platser där möten mellan olika religiösa och icke-religiösa uteblir. Han påstår också att segregerande skolor (som de konfessionella friskolorna) kan vara en orsak till hat mellan olika befolkningsgrupper. Zackari och Modigh (2000) skriver att de konfessionella friskolorna begränsas i sina förutsättningar

att skapa dessa möten mellan människor. De ser inte enbart problemet i de fristående skolorna, men hävdar att dessa kan ha det svårare med att skapa en mångfald i skolan. De anser att de konfessionella friskolorna både kan skapa en god integration, men också en segregation genom sin verksamhet. I Skolverkets undersökning (SOU 1997:810, 1997) tas en motsatsdimension upp, nämligen den multikulturella skolan i relation till den homogena skolan. Argumenten från de homogena konfessionella friskolorna säger att eleverna bygger upp sin identitet och trygghet på skolorna för att sedan kunna integreras i samhället. Skolverket ser det inte att man bara kan avfärda detta argument, men genom sitt resultat från många av föräldrarna på de muslimska om att de inte ser skolan som en integrationsbyggare, så befaras segregation. Gerle (2000) skriver att kristna och muslimska grupperingar kan se den enhetskultur som regerar i det svenska samhället som en förtryckande kultur, som inte ger dessa grupperingar tillräckligt med utrymme. Den sekulära staten och skolan med deras betoning av objektivitet och rationalism kan ses som värderingsfri och ateistisk, vilket kan skapa en skarp kritik av denna föreställning om en kulturell och (icke-)religiös hegemoni i samhället.

Davidson (DN) skriver till de konfessionella friskolornas försvar att de ofta skapar en rädsla för fanatism och sektbildningar, men att dessa skolor varken är orsaken till detta, eller utanförskap och otrygghet. Hon anser att de konfessionella friskolorna snarare kan förhindra isolering och fanatism, eftersom de är öppna för insyn och kontroll från statens sida. Johansson (Hermansson, 2005) litar till fullo på Skolverkets kontroller och menar att de garanterar kvaliteten på friskolorna. Han påpekar att de konfessionella friskolorna skapar en trygghet för eleverna och att friskolorna ofta väljer att anställa svenska lärare för att öka integrationen på skolorna. Även Sandström (2002) tar upp problematiken kring segregation. Han diskuterar om valfriheten att välja skola leder till segregation, och han kommer fram till att det inte finns något stöd för detta argument. Sandström gör en skillnad mellan segregering och skadlig segregering, och han menar att en segregering naturligtvis finns i och med att människor får välja skolor efter behov och intresse, vilket gör att människor med liknande behov och intressen skapar grupperingar i och med sina val. En annan form av segregering fanns dock i det tidigare systemet då man fick gå i den skola som man bodde närmast. Även då fanns det en segregering som innebar att människor som bodde i eller flyttade till attraktivare bostadsområden också fick tillgång till attraktivare skolor. Sandström frågar sig om den senare segregeringen är bättre än den förra, där valfriheten är mer omfattande och där pengar och bostadsområde är en mer avgörande faktor.

Några av skribenterna behandlar värden och religionsämnet i anslutning till integrations- /segregationsproblematiken. Blomqvist (SVD) skriver att demokratin kräver både olikheter och likheter. Olikheter när det gäller kulturell och religiös mångfald, men likheter när det kommer till värden som vi alla i samhället måste eller bör sträva efter. Han anser att detta är ett måste, eftersom samhället annars slits sönder av olika kulturella och religiösa konflikter. Persson (DN) menar på att religionsämnet i skolan borde betonas mer, fram för allt på grund av att kunskapen om människors olika trosföreställningar och kulturer motverkar segregation. I Skolverkets undersökning (SOU 1997:810) framkommer det av intervjupersonerna på friskolorna att de var mer oroade över att ämnena svenska och engelska skulle blir lidande i en konfessionell friskola och segregera eleverna från integration, snarare än att religionsprofileringen skulle utgöra ett hot mot detta. Däremot kommer också undersökningen fram till att många föräldrar i de muslimska friskolorna har ett utbrett ointresse för att låta skolan fungera som en brobyggare i integrationen med det svenska samhället.

Det mångkulturella samhället och mångkulturalismen förekommer en del i artiklar och insändare och detta ofta tillsammans med kopplingar till demokrati. Simonsson (DN) tar upp en mycket omdiskuterad rad ur läroplanerna som lyder ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Diskussionen har gällt och gäller fortfarande huruvida det bör står specifikt kristen tradition och det är precis detta som Simonsson tar upp i sin insändare. Han menar att eftersom vi lever i ett mångkulturellt samhälle innebär denna formulering en begränsning gentemot alla andra influenser och religiösa uttryck i dagens samhälle. Detta mångkulturella perspektiv presenterar Gustavsson och Osman (i Larsson, 1996) som en del i en process från det tidigare homogena svenska samhället till det moderna mångkulturella, där konflikten mellan assimilering och integrering i relation till kulturell särprägel också utgör en het diskussion. Rothstein skriver (DN) att framdrivandet av en kulturell pluralism kan vara en fara eftersom de olika friskolorna på ett sätt får mandat att hävda sin kulturella identitet och dess värderingar.