I detta kapitel presenterar vi en sammanfattning av arbetet för att sedan diskutera studiens resultat. Sedan kommer en reflektion kring vilka konsekvenser resultatet i vår studie kan komma att ha på vår framtida yrkesroll och utifrån ett kritiskt perspektiv resonerar vi kring genomförandet av studien. Avslutningsvis presenterar vi förslag på vidare forskning.
7.1 Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka hur personal inom barnomsorgen förhåller sig till anmälningsplikten, vilka rutiner och riktlinjer förskolan har kopplat till lagarna som styr vår plikt till att anmäla. Våra frågeställningar är: Har de studerade förskolorna några rutiner kring när och hur en anmälan ska göras? Hur uppger de intervjuade pedagogerna att de i praktiken förhåller sig till att anmäla? Hur resonerar de intervjuade pedagogerna kring anmälningsplikten?
Resultatet från första frågeställningen visar att organisationerna har en rutin som stödjer personalen i hur de ska gå tillväga för att göra en anmälan till Socialnämnden och detta kände samtliga intervjuade pedagoger till. Det framgår att pedagoger hade svårt att veta när de ska anmäla och vad som anses vara en grund till att anmäla. Pedagogerna uppger att det finns flera rutiner på förskolorna som är kopplade till att anmäla, bland annat att dokumentera något de vill avvakta med att anmäla eller att prata med rektorn innan de gör en anmälan. Utifrån det relationella perspektivet är kommunikation och samspel mellan pedagoger och rektor viktig för de anställda. Det framgår att det i områdena ser olika ut när det kommer till rutiner som är kopplade till anmälningsplikten. I område 1 upplever de att via kommunikationen har det skapats en gemensam rutin som fungerar för dem gällande hur de går tillväga för att genomföra en anmälan. Detta medan de i område 2 lyfter att det behöver vara tydligare och att de behöver samtala mer om anmälningsplikten.
Resultatet i den andra frågeställningen är att värderingar kan påverka hur pedagoger förhåller sig till att anmäla. Utifrån empirin visar det sig att det främst är de informella- och djupstrukturella nivåerna med personliga värderingar, normer eller hur de förhåller sig till sin plikt som påverkar om de gör anmälningar eller inte. Samtliga deltagare
37
upplever att de i sin organisation har ett gott klimat. Där F1 och B1 arbetar är en möjlig tolkning att de byggt upp en kultur där en informell ledarroll har skapats utifrån deras gemensamma beslut. Vi uppfattar det som att det på avdelningen finns viss osäkerhet och de vet inte hur de ska förhålla sig till att anmäla, denna kultur kan ha uppstått då den informella ledaren känner sig bekväm i sin profession. Stödet mellan ledning och personal visar sig ha en stor betydelse i hur pedagoger förhåller sig till att anmäla. Utifrån den information de får från ledningen så kan det påverka hur de i verksamheten utövar sin plikt, detta har vi tolkat fungerar bra i område 1 men brister i område 2. I båda områdena framgår det att bristen på okunskap, konsekvenser såväl som reaktioner från föräldrar och bristen på återkoppling från Socialnämnden påverkar huruvida pedagoger anmäler eller inte.
Resultatet i den tredje frågeställningen visar att pedagogerna i denna studie vet att de har en anmälningsplikt, men vilken innebörd denna plikt har kan se olika ut för varje individ. I de två områdena tolkar de plikten som en skyddsåtgärd, ett ansvar, att den är lagstadgad och att det är en skyldighet för pedagoger att anmäla. Samtliga i studien uppger att mer utbildning kring anmälningsplikten är nödvändig samt att den bör ske kontinuerligt och tas på allvar. I område 1 tolkar vi det som att deras ledning förser sin personal med kunskap och utbildning, medan det i område 2 framgår att de saknar utbildning.
7.2 Diskussion
Inför studien hade vi ingen vetskap om att rutiner kring att anmäla fanns, då vi under vår utbildning endast fått till oss att allt ska anmälas vid minsta misstanke samt att det är vi som enskilda individer som står på anmälan. När vi nu har genomfört studien har vi förstått att förskolor har liknande rutiner kring hur de ska genomföra en anmälan till Socialnämnden. Det var mer otydligt kring rutiner om när en anmälan ska göras, detta är något som vi upplever behöver bli tydligare för alla som har en anmälningsplikt. Detta överensstämmer med Lundén (2010) när hon förklarar att pedagoger inom barnomsorgen oftast vill ha konkreta orsaker till att anmäla. Vi kan se att
kommunikation påverkade rutinerna på förskolorna och att en god kommunikation samt ett gemensamt synsätt resulterade i att pedagogerna kände sig säkrare i både hur och när en anmälan ska göras. Detta tar även Bandy-Fazioli, DeLong-Hamilton och Krase (2015) upp när de förklarar att en gemensam samsyn på begrepp som exempelvis
38
vanvård gör det tydligare för pedagoger att besluta om en anmälan ska ske eller inte. I område 1 tolkar vi det som att de har en gemensam syn på anmälningsplikten, detta då de i intervjuerna uttrycker liknande svar i frågan kring när en anmälan ska göras. Utifrån resultatet kan vi tyda att de i område 2 saknar den tydliga strukturen från sin ledning samt att kommunikationen inte är tydlig nog, detta tror vi kan vara anledningen till att de upplevs osäkra kring att anmäla. Flera av deltagarna lyfter i intervjuerna att de upplever kommunikationen mellan Socialnämnd och förskola som ett hinder till att göra fler anmälningar då de inte får någon återkoppling om anmälan är befogad eller inte. Detta överensstämmer med Svenssons (2013) resultat. Det framgår att emotionella hinder såväl som oron för hur Socialtjänsten kommer bemöta deras anmälan skapar osäkerhet som i sin tur påverkar förskolpedagogers yrkesprofessionalitet. I OSL 26 kap framgår det att Socialnämnden har strikta direktiv som de måste följa, därför menar vi att pedagoger behöver en större förståelse för lagar och inte låta sina personliga värderingar påverka plikten till att anmäla.
Något vi inte trodde skulle spela så stor roll i rutinerna kring att anmäla var det relationella perspektivet, där stödet från sin ledning, klimatet i arbetsgruppen samt de kulturer de skapat i organisationen påverkade. I område 2 tolkar vi det som att det finns brister i den formella nivån då det framgår att ledningen inte tillhandahåller sin personal med tillräcklig information kring anmälningsplikten. Ännu en sak som vi reflekterade kring var rektorns roll i anmälningarna och att pedagogerna skulle känna ett stort behov av att anmälningen skulle vara befogad. I Backlund m.fl. (2012) framgår ett liknande resultat, där de kommit fram till att förskolechefen oftast är delaktig i anmälan och den fortsatta föräldrakontakten. Vår förståelse sen tidigare var att den enskilda individen var ansvarig för anmälan har vi nu förstått att det främst är stödet från rektorn som
pedagogerna vill ha och inte bekräftelsen. Vi ser också att rektorer och pedagoger har olika syn på huruvida rutinen att konsultera med rektorn först är en rutin eller inte. Rektorerna säger att det inte är en rutin medan vi tolkar det som att pedagogerna ändå tycker att det är det. Utifrån detta uppfattar vi det som att de informella- och
djupstrukturella nivåerna påverkar huruvida pedagogerna genomför en anmälan eller inte. Det är utifrån organisationens kultur, normer och dolda styrprinciper som vi uppfattar rutinen att gå till rektorn samt att föra dokumentationer har skapats. Det framgår i lagen att du ska anmäla så snart du misstänker eller erhåller kännedom om att ett barn far illa, i vårt resultat framgår det att pedagoger vid tillfällen dokumenterar sina
39
misstankar eller avvaktar i väntan på rektorns godkännande. Vi tolkar det som att denna rutin inte följer lagen. Då det i lagen framgår att du vid minsta misstanke genast ska anmäla med eller utan rektorns samtycke.
Något vi reagerade på är att de personliga värderingarna och normerna har en stor del i hur pedagogerna förhåller sig till att anmäla och att det fortfarande finns en stor
osäkerhet till att anmäla bland utbildad personal. Vi ser hur pedagogerna i område 1 har skapat en kultur som vi ställer oss frågande till. Vi menar att utbildad personal ska ha tillräckligt med kunskap och känna sig trygga i sin yrkesroll som pedagog inom förskolan, det framgår trots allt i lagen att du har en plikt att anmäla. Vilket DeLong- Hamilton och Krase (2015) instämmer med när de lyfter bristen av utbildningen kring anmälningsplikten i USA. De antyder att diskussioner kan skapa en större medvetenhet kring plikten att anmäla hos studenterna, detta gör att de blir mer självsäkra i utförande av sitt arbete. Vår tanke är att du som pedagog ska vara medveten om vad din plikt är och då ska inte osäkerheten, personliga värderingar eller konsekvenserna stoppa dig från att anmäla. Det framgår att samtliga deltagare vill och behöver mer utbildning kring anmälningsplikten. Innan denna studie skrevs upplevde vi att det under vår utbildning till förskollärare har varit bristande information kring att anmäla såväl som om vad anmälningsplikten innebär. Detta överensstämmer med Backlund m.fl. (2012) studie där de betonade att betydelsen av utbildning kring anmälningsplikten för förskolepersonal. Där resultatet innehöll kritik mot lärarutbildningen där de ansåg att det var brist på information gällande anmälningsplikten. Vi tror en mer jämlik och omfattande
utbildning kan leda till en gemensam syn på anmälningsplikten. Om pedagoger får detta tror vi att det skulle bli en mer jämställd förskola där alla barn skulle ha samma
förutsättningar om de far illa. Detta jämför vi med Bakka m.fl. (2014) som säger att det behövs en gemensam strävan inom yrket med tydliga ramar och metoder för hur vi förhåller oss till att anmäla.
7.3 Reflektion
Syftet med detta arbete är att ge en djupare förståelse för hur förskolepedagoger i olika fall förhåller sig till den lagstadgade plikten att göra anmälningar till Socialnämnden kring barn som misstänks fara illa. Då vi enbart har utfört studien på två förskolor har vi förståelse för att det inte är möjligt att bilda sig en uppfattning av hur det ser ut i alla förskolornas organisationer baserat på denna studie. Inom ramen för ett examensarbete
40
kan vi enbart göra en begränsad undersökning av detta med hjälp av ett mindre antal intervjuer. Vi saknar möjligheter att göra den större undersökning med intervjuer och observationer av all personal på olika förskolor som skulle kunna ge svar på hur detta arbete faktiskt går till. Vår empiri bygger på intervjuer av hur personal utifrån sin uppfattning beskriver arbetet med misstänkta fall bland barnen. Med observationer under en längre tid hade vi kunnat följa hur arbetet med barnen och med anmälningar faktiskt går till i verksamheten. Vårt examensarbete har alltså flera begränsningar. Vi har inte underlag för att säga något om hur denna verklighet faktiskt ser ut. Däremot finns det ett värde i vår studie i hur intervjupersonerna utifrån sina personliga uppfattningar beskriver denna verklighet. De beskrivningar som den intervjuade personalen gör speglar hur de uppfattar att arbetet med anmälningar och barn som misstänkts fara illa går till. Genom att jämföra beskrivningar av detta hos personal i två områden med förskolor är det möjligt att ge exempel på hur förskolepedagoger i olika fall tycks förhålla sig plikten att anmäla när barn far illa. Vår utgångspunkt är att personalens beskrivningar kan tolkas som tecken på hur arbetet med barn som misstänkts fara illa faktiskt går till. Vi kan därmed säga hur arbetet med denna fråga möjligen skulle kunna gå till på de förskolor där vi har gjort intervjuer. Även tecken på att arbetet kring barn som misstänks fara illa inte går rätt till i beskrivningar hos
personal som intervjuats i denna studie är tillräckligt allvarligt i verksamheten för att få uppmärksamhet.
Vi var tvungna att göra ett urval på de förskolor som skulle delta i studien. Vi hade från början tänkt ha förskolor som vi inte hade någon personlig relation till, på grund av Covid-19 blev det inte möjligt. Vi mötte vissa tekniska problem på Zoom, där delar av en intervju inte går att använda, när vi senare mötte liknande problem lyckades vi lösa det genom att återuppta intervjun via telefon istället. I analysen av vår empiri insåg vi att våra följdfrågor till viss del blev påverkade av vad som sagts i tidigare intervjuer. I efterhand reflekterade vi kring våra följdfrågor. När vi transkriberade insåg vi att det på vissa ställen hade behövts fler följdfrågor detta då vi hade fått större förståelse för informantens svar samt ett djupare innehåll. Trots att det var en liten studie som inte ger svar på hur det ser ut på alla förskolor har den gett oss mycket. Efter genomförandet av denna studie känner vi att den kommer att hjälpa oss i vår profession, studien har gett oss större förståelse och mer kunskap kring vad som står i lagar kopplat till vår plikt att anmäla. Genom att vi fått en inblick i hur några pedagoger i praktiken förhåller sig till
41
att anmäla såväl som hur rutiner kan vara utformade anser vi att informationen har varit tillräcklig för att känna oss mer självsäkra när vi ska ut i yrkeslivet.
7.4 Fortsatt forskning
När vi har sökt efter tidigare forskning till denna studie har vi saknat forskning om anmälningsplikten som enbart riktar sig mot förskolan. Vi saknade också studier som är genomförda i en större skala. Det hade därför varit intressant att genomföra forskning som handlar om hur förskolor arbetar med anmälningsplikten, detta i en större och mer omfattande studie. Vi fann ett intresse att skriva om anmälningsplikten, då vi under förskollärarutbildningen upplevt att det har varit bristande information kring detta. I vårt resultat framkommer det att pedagoger upplever att de inte får tillräckligt med
utbildning om just detta i sin yrkesutövning. Därför hade det varit intressant att studera vad anledningen är till varför det brister i utbildningen kring anmälningsplikten samt hur förskollärarutbildningen är utformad kring detta område.
42
Referenslista
Alvehus, Johan (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod. En handbok. Stockholm: Liber.
Backlund, Åsa, Wiklund, Stefan & Östberg, Francesca (2012). När man misstänker att
barn far illa. En studie av hur professionella inom BVC, förskola och skola förhåller sig till anmälningsplikten. Stockholm Universitet.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:551614/FULLTEXT01.pdf (2020-04-09)
Bakka, Jørgen Frode, Fivelsdal, Egil & Lindkvist, Lars (2014). Organisationsteori:
struktur, kultur, processer. 6., rev. och aktualiserade uppl. Stockholm: Liber
Barnkonventionen (1989).
https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#hela-texten (2020-04-10)
DeLong-Hamilton, Tobi A. Krase, Kathryn och Bundy-Fazioli, Kimberly (2015).
Exploring Child Welfare Workers’ Experiences with Neglect Cases: A Qualitative Study. Pages 21-38 | Received 09 Sep 2014, Accepted 29 Jun 2015, Accepted author
version posted online: 18 Sep 2015, Published online: 21 Dec 2015
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/15548732.2015.1075454?fbclid=IwAR3 SqAsKNIkgylyUWzCzMM7abJ3XpuNH57ssLsI_5gftgp3p4yVrBsjwMk4(2020-04- 21)
DeLong-Hamilton, Tobi A & Krase, Kathryn S (2015). Preparing social workers as
reporters of suspected child maltreatment. Pages 967-985 | Published online: 02 Nov
2015. https://www-tandfonline-
com.proxy.mau.se/doi/ref/10.1080/02615479.2015.1094047?scroll=top& (2020-04-20)
Glisson, Charles, Hemmelgarn, Anthony L & Lawrence R. James (2006) Organizational Culture and Climate: Implications for Services and Interventions
Research. Children's Mental Health Services Research Center: University of Tennessee. // Clinical Psychology: Science & Practice; Mar2006, Vol. 13 Issue 1, p73-89, 17p.
https://eds.a.ebscohost.com/eds/detail/detail?vid=1&sid=c59a9b25-9199-4e56-8fcd- 064dab73dacf%40sessionmgr4006&bdata=JnNpdGU9ZWRzLWxpdmU%3d#AN=199 95158&db=edb (2020-04-08)
43
Granér, Rolf & Granér, Simon (2016). Personalgruppens psykologi. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Hallin, Anette & Helin, Jenny (2018). Intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Larsen, Ann Kristin (2018). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. Uppl. 2. Malmö: Gleerup
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser för vård av ung
Lipsky, Michael (2010). Street-level bureaucracy: dilemmas of the individual in public
services. 30th anniversary expanded ed. New York: Russell Sage Foundation
Lundén, Karin (2010). Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn. Göteborg Universitet.
Morén, Stefan (2015). Undran inför socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (Riksdagen.se)
Socialstyrelsen (2019). Anmälningar om barn som far illa eller misstänks fara illa.
Nationell kartläggning 2018.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-12-6502.pdf (2020-04-10) Socialtjänstlagen (2001:453) (Riksdagen.se)
Staaf, Annika & Corter, Lina (2020). Socialtjänstlagen 2020. Helsingborg: Komlitt Svensson, Birgitta (2013). Barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö [Elektronisk
resurs]: utmaningar i ett förebyggande perspektiv. Diss. (sammanfattning) Karlstad:
Karlstad universitet.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kau:diva-26456 (2020-04-20)
Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. 4., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
44
Bilaga 1- Informationsbrev
Våra namn är Andrea Klasson och Karolina Nilsson. Vi är två studenter som utbildar oss till förskollärare på Malmö universitet. Vi läser nu termin sex och vi kommer ta examen i januari 2021.
Vi skriver nu på vårt examensarbete som kommer beröra anmälningsplikten.
Undersökningen kommer ha fokus på hur ni som pedagoger resonerar samt förhåller er till anmälningsplikten. Undersökningen kommer även lägga vikt i hur förskolans rutiner kring när och hur en anmälan ska göras. Vi kommer utföra semistrukturerade intervjuer där vi önskar att ni som medverkar känner er bekväma att dela med er av era
erfarenheter. Dessa intervjuer kommer vara i cirka en timme.
Då vi befinner oss i en ovanlig situation på grund av Corvid-19 har vi en förståelse för att det kan bli svårt att utföra intervjuer på plats. Vi har därför möjlighet att ses efter överenskommelse, eller att genomföra intervjuerna via Zoom (som är en plattform där de utförs videokonferens). Vid dessa möten kommer ljudinspelningar och eventuellt även bildinspelning ske med ert godkännande.
Vi skulle gärna vilja intervjua barnskötare, förskollärare och en rektor, finns denna möjlighet hos er? Dela gärna detta med personal som kan vara intresserad och är ni intresserade så kontakta oss på:
Vår önskan skulle vara att kunna genomföra intervjuerna under v 16 eller v 17, hoppas detta kan passa.
Vi mailar ut samtyckesblanketter så fort de är tillgängliga. Tack på förhand! Med vänliga hälsningar Andrea och Karolina.
45
Bilaga 2 – Intervjufrågor
INTERVJUFRÅGOR FÖRSKOLLÄRARE & BARNSKÖTARE: Bakgrundsfrågor:
- Hur länge har du varit verksam i förskolan? - Hur länge har du varit på denna arbetsplats?
- När gick du din utbildning, och vad har du för examen? - Hur gammal är du?
- När du hör begreppet anmälningsplikt, vad tänker du då? - Har du gjort någon anmälan?
- Kan du ge exempel på en situation när en anmälan ska göras?
- I de fall där du anser att en anmälan ska göras, har du då varit delaktig? I så fall hur? - Vem/vilka har du möjlighet att konsultera ifall osäkerhet uppkommer i beslutet gällande att anmäla?
- Är du införstådd med vad anmälningsplikten för professionella som arbetar med barn innebär?
- Vet du hur du ska gå tillväga för att genomföra en orosanmälan? - Har ni några rutiner kring att anmäla?
- Finns det lagtext, dokument, manualer och formulär tillgängliga på förskolan? - Hur uppfattar du samarbetet mellan Socialtjänsten och förskolan?
- Får ni på förskolan ta del av utredningen som Socialtjänsten gör?