BARNDOM–UTBILDNING– SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Varför gjorde du ingenting?
En kvalitativ studie om anmälningsplikten i förskolan
Why didn’t you do anything?
A qualitative study of preschool staffs’ obligation to report child abuse
Andrea Klasson
Karolina Nilsson
Förskollärarexamen, 210hp
Datum för slutseminarium: 2020-06-01
Examinator: Hanna Sjögren Handledare: Annika Rosén
2
Förord
Vi som genomför denna studie heter Andrea Klasson och Karolina Nilsson. Vi har upplevt att informationen kring anmälningsplikten i vår utbildning till förskollärare har varit bristfällig. Därför kändes detta som ett extra viktigt arbete att skriva om.
Anmälningsplikten är en viktig del i vårt framtida yrke där vi som pedagoger ska vara ett skydd för barnen. Vi har skrivit och arbetat på samtliga delar av denna studie tillsammans, transkriberingen är det enda vi genomförde enskilt. Vi vill därför tacka varandra för ett gott samarbete. Tack till alla barnskötare, förskollärare och rektorer för er medverkan i vår studie. Ett tack till vår handledare Annika Rosén för hennes tålamod, betydelsefulla synpunkter och konstruktiva kritik. Sist men inte minst vill vi tacka våra familjer och vänner som har stöttat oss under detta uppsatsskrivande.
3
Abstract
The purpose of this study is to study preschool employees behave when it comes to report neglect and how they act as mandatory reporters of suspected child neglect or abuse. Through a qualitative analysis and semistructured interviews we have studied how employees interpret the mandate to report, how they practically apply it in their day to day work, and also what the guidelines for reporting are, if any.
The empirical research have been analyzed with the help of the organizational theory through a relational perspective. The results of the study show that while preschools indeed have requirements and processes in place for dealing with the legal duty to report child abuse, when to do so is more dependent on the communication between manager and employees. It appears that preschool employees personal values and level of
support from management determines how personnel relates to reporting when abuse or neglect is observed or suspected in a childcare environment. How employees interpret mandated reporting is highly individual in addition to staff feeling like there is
insufficient training when it comes to mandated reporting requirements and protocols.
5
Innehållsförteckning
Förord ... 2
Abstract ... 3
1. Inledning och problemformulering ... 6
1.1 Syfte ... 7 1.2 Frågeställningar ... 7 2. Bakgrund ... 8 2.1 Lagar ... 8 2.2 Socialtjänstens arbete ... 9 3. Tidigare forskning ... 12 3.1 Hantering av misstankar ... 12
3.2 Kunskapen kring anmälan ... 13
3.3 De professionellas omdöme ... 14
4. Teori ... 16
4.1 Organisationsteori med ett relationellt perspektiv ... 16
4.2 Analysverktyg ... 18
5. Metod ... 19
5.1 Metod och val av metod ... 19
5.2 Urval ... 20
5.3 Genomförande ... 21
5.4 Forskningsetiska överväganden ... 23
6. Analys och resultat ... 24
6.1 Har förskolan rutiner? ... 24
6.2 Hur förhåller sig pedagoger? ... 27
6.3 Hur resonerar pedagoger? ... 33
7. Avslutande tankar ... 36 7.1 Sammanfattning ... 36 7.2 Diskussion ... 37 7.3 Reflektion ... 39 7.4 Fortsatt forskning ... 41 Referenslista ... 42 Bilaga 1 ... 44 Bilaga 2 ... 45 Bilaga 3 ... 47
6
1. Inledning och problemformulering
En pojke på förskolan har en livlig fantasi och berättar ofta historier för pedagogerna. En dag har det varit tigrar hemma hos honom medan nästa dag har polisen varit hos dem hela natten. Pojken visar upp märken på armarna. Pedagogerna har upplevt att det har varit svårt att veta om det har legat någon sanning i historierna och huruvida de ska göra en anmälan om misstänkta missförhållanden i pojkens hem eller inte. Plötsligt en dag dyker familjen inte upp och går inte att kontakta.
Detta är en beskrivning av en händelse som kan ske i förskolan. Pedagogerna anar att allt inte står rätt till för pojken. I detta fall finns det en anmälningsplikt för personalen. I svensk lagstiftning har professionella inom förskola, skola, polis och verksamheter som arbetar med barn en plikt att genast anmäla till sociala myndigheter om de misstänker att ett barn far illa (14 kap 1 § Socialtjänstlagen). I debatter och diskussioner med vänner och familj har vi förstått att barn riskerar att fara illa under längre perioder för att pedagoger är osäkra över hur, vad och när de ska anmäla. Vi uppfattar detta som ett samhällsproblem. Karin Lundén (2010) visar i sin studie att flertalet pedagoger inte anmäler, detta trots en misstanke om att barn far illa och lagstiftningen som reglerar anmälningsplikten. Under de år vi har arbetat som vikarier på förskolor i olika delar i Sverige har ingen av oss fått information om vårt ansvar kring anmälningsplikten. När vi nu utbildar oss till förskollärare har vi under enbart en kurs fått information. Vi anser att detta är bristfälligt då denna plikt är grundläggande inom vår profession och
information kring denna plikt borde ges mer kontinuerligt. Vi har kunnat
uppmärksamma under vår verksamhetsförlagda utbildning att pedagoger tycker att anmälningsplikten är svår att förhålla sig till. Vi anser därför att denna studie kan bidra till en ökad förståelse kring anmälningsplikten som verksamma inom förskolan har. Socialstyrelsen (2019) skriver i sin kartläggning från 2018 att det ska finnas rutiner kring hanteringen av anmälningar. Dessa rutiner menar regeringen ska vara tydliga och ska finnas tillgängliga hos samtliga som har en anmälningsplikt. Hur rutinerna ska utformas är upp till verksamheten att ordna. I Socialtjänstlagen 14 kap 1 § står det att flera yrkesverksamma och myndigheter ”är skyldiga att genast anmäla till
Socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa”. Det är av stort intresse att undersöka varför pedagoger tolkar
7
anmälningsplikten olika. Vi vill undersöka hur rutiner kring anmälningsplikten kan se ut på förskolan och hur pedagoger vid några förskolor förhåller sig till plikten att anmäla när de misstänker att ett barn kan fara illa.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att belysa och ge en djupare förståelse för hur barnskötare, förskollärare och rektorer från några förskolor inom Skåne förhåller sig till
anmälningsplikten.
1.2 Frågeställningar
– Har de studerade förskolorna några rutiner kring när och hur en anmälan ska göras? – Hur uppger de intervjuade pedagogerna att de i praktiken förhåller sig till att anmäla? – Hur resonerar de intervjuade pedagogerna kring anmälningsplikten?
8
2. Bakgrund
I detta kapitel presenterar vi lagar som ligger till grund och styr plikten för
yrkesverksamma att anmäla vid misstankar om att ett barn far illa. Vidare beskriver vi Socialnämndens arbete med att utreda och fatta beslut kring ett barn där det finns en anmälan.
2.1 Lagar
Socialtjänstlagen
Socialnämndens arbete grundar sig i Socialtjänstlagen (2001). I den följande texten förkortas Socialtjänstlagen SoL. I denna lag finner vi kapitel 14 som handlar om anmälningsskyldighet. Det framgår hur yrkesverksamma genast måste anmäla till Socialnämnden om de misstänker eller erhåller kännedom om att ett barn far illa. Socialnämnden består av politiker och finns i varje kommun, de avgör hur arbetet ska fördelas till socialsekreterarna. Socialnämnden har det yttersta ansvaret och det är hit anmälan kommer. Anmälningsplikten gäller myndigheter, verksamheter och
yrkesverksamma som är i kontakt med barn och ungdomar. Dessa personer måste lämna samtliga uppgifter som kan ha betydelse i ärendet, den yrkesverksamma kan bli dömd för tjänstefel om denne väljer att inte följa lagen. Med hänsyn till barnets välmående bör ett möte mellan barn, vårdnadshavare och anmälare vara något som erbjuds av
Socialnämnden. I lagen framgår det att information om utredningens status är möjlig för anmälaren att begära ut. Detta med hänsyn till omständigheterna och om det är lämpligt att göra det (14 kap 1a § Socialtjänstlagen).
Barnkonventionen
FN:s barnkonvention innehåller 54 artiklar som beskriver mänskliga rättigheter som barn har. Genom att skriva under denna konvention blir staten skyldig att följa
barnkonventionens föreskrifter och bestämmelser som rör barn. Sverige skrev under och ratificerade denna konvention år 1989 och den första januari 2020 blev
barnkonventionen lag i Sverige. Det finns tre artiklar som vi anser kan kopplas till anmälningsplikten. I artikel 9 framgår det att barn mot sin vilja inte ska kunna skiljas från sina föräldrar. Enda undantaget är om behöriga myndigheter anser att det skulle vara en nödvändighet för barnets bästa, exempelvis att föräldrarna har vanvårdat eller begått övergrepp mot barnet. I artikel 12 framgår det att barnen ska få sin röst hörd och
9
de ska få uttrycka sina åsikter kring händelser som berör dem själva. Detta ska tillämpas utefter barnens mognad samt ålder. I artikel 19 ska stater skydda barn från bland annat utnyttjande, övergrepp, samtliga former av våld och vanvård. Detta genom att vidta de åtgärder som är lämpliga, exempelvis lagstiftningsåtgärder (Barnkonventionen, 1989).
Offentlighets- och sekretesslagen
I den följande texten förkortas Offentlighets- och sekretesslagen OSL. I denna lag skrivs bestämmelser kring hanteringen av registrering, utlämnande och hantering av allmänna handlingar inom myndigheter fram. I vissa fall begränsas rätten till att ta del av
uppgifter och allmänna handlingar såväl som att det sker begränsningar i rätten att offentliggöra uppgifter. I kap 26 framgår det att Socialnämnden har en stark sekretess, de får inte lämna ut några uppgifter om det inte står klart att det kan göras utan obehag för den enskilde. Detta gör att Socialnämnden inte får ge ut information kring
utredningar. OSL reglerar förskolepedagogers plikt till sekretess när en anmälan görs, i 23 kap framgår det att förskollärare har en stark sekretess, denna sekretess är densamma som Socialnämndens. Tystnadsplikten i det allmännas verksamheter regleras i denna lag såväl som sekretessen kring utlämning av allmänna handlingar. Förbudet avser att det inte är tillåtet att avslöja uppgifter varken muntligen eller genom ett fysiskt utlämnande av uppgifter. Det finns en sekretessbrytande möjlighet för de som har anmälningsplikt, detta framgår i 10 kap 28 §. Denna sekretessbrytande paragraf påpekar att en myndighet som har uppgiftsskyldighet får bryta sin sekretess till en annan myndighet, exempelvis mellan förskollärare och socialsekreterare.
2.2 Socialtjänstens arbete
En kartläggning från Socialstyrelsen (2019) visar att cirka 331 000 anmälningar som var kopplade till barn som far eller misstänks fara illa inkom till Socialtjänsten år 2018. Flera anmälningar kan beröra samma barn och därmed är antalet anmälningar större än antalet barn. Anmälningarna som kom in till Socialtjänsten innefattar ungefär 180 000 barn. År 2018 var det runt 8,3 procent av Sveriges barn som genom en anmälan kom till Socialtjänstens vetskap. Polis, förskola och skola var de som anmälde mest, dessa anmälningar stod för ungefär 21 procent vardera. Den kartläggning Socialstyrelsen gjort bygger på enkätundersökning och de fick svar från 129 kommuner. Enkäten visar att den procentuella fördelningen var 3 procent i förskolan jämfört med 18 procent i skolan. Socialstyrelsens undersökning visar att 39 procent av anmälningarna är kopplade till
10
föräldrars eller vårdnadshavares problematik, och det blir därmed den vanligaste orsaken till anmälan. Ungefär 20 procent av anmälningarna visar sig vara kopplade till våld i nära relation.
Annika Staaf och Lina Corter (2020) skriver om Socialtjänstlagen. De går igenom lagen som helhet och riktar sitt intresse framförallt till de som arbetar inom eller i anslutning till Socialnämnden. När en anmälan kommer till Socialnämnden får den som gjort anmälan information om att de tagit emot ansökan och vem den tilldelade
socialsekreteraren är. När Socialnämnden ska starta utredningen kan detta göras utan föräldrarnas godkännande. Vid anmälningar som rör barn som utsätts för våld sker en bedömning inom samma dag eller dagen efter beroende på när anmälan kommit till Socialnämnden. Det bedöms om barnet är i behov av akut skydd, detta kallas för skyddsbedömning. Om det anses att barnet inte är i behov av akut skydd inleds en förhandsbedömning, det vill säga att tjänstemannen letar efter tidigare dokumentation kring individen. De kan under denna förhandsbedömning kontakta anmälaren för att kunna få svar på frågetecken som uppstår. Socialnämnden får fjorton dagar på sig att bestämma om anmälan ska läggas ner eller om det ska inledas en utredning. När en utredning har startat får föräldrarna reda på detta och i denna del av utredningen sker samtal enskilt med barnen respektive med vårdnadshavarna. Det kan också förekomma samtal tillsammans för att finna en bra lösning. Socialnämnden fattar ett beslut om vilka insatser som behövs, exempelvis om stöd ska sättas in för familjen eller om barnet ska omplaceras eller inte. Staaf och Corter framför att ärendet kan också leda till
tvångsomhändertagande enligt LVU, detta är inget vi i denna studie har valt att fördjupa oss i. LVU står för lagen om vård av unga. När beslutet angående stöd för familjen tagits följer Socialnämnden upp beslutet och efter uppföljning avslutas ärendet. Om utredningen visar att anmälan inte grundades i något och beslutet blir att ärendet inte behöver några insatser avslutas utredningen. Det sker hela tiden dokumentationer kring vad som sägs ifall det skulle komma en ny anmälan.
För individer som är verksamma i organisationer där barn befinner sig tillhandahåller Socialtjänsten handböcker, allmänna råd och konsultering när osäkerhet uppstår
(www.Socialstyrelsen.se, 20200410). I dessa handböcker är materialet framskrivet med stöd i vetenskaplig expertis inom området, de innehåller lagtext, beslut från JO,
11
Socialstyrelsens hemsida och de går att beställa hem. Hur lagar bör användas i exempelvis förskolan kallas för allmänna råd och de bindande reglerna kallas för föreskrifter.
12
3. Tidigare forskning
I detta kapitel presenterar vi tidigare forskning kring anmälningsplikten och
anmälningar som berör barn som är utsatta för våld eller sviktande omsorg. Vi har inte kunnat hitta forskning som endast handlar om förskolan. Därför har vi valt att använda forskning som berör andra yrkeskategorier som också har en anmälningsplikt.
3.1 Hantering av misstankar
Lundén (2010) har använt sig av anknytningsteorin för att studera hur
barnavårdscentralen, förkortat BVC, och barnomsorgspersonal tolkar tecken på oro för barn som far illa. Vad de anser om när anmälan bör göras och vilka tecken de olika grupperna uppmärksammar. Gäller det fysiskt och psykiskt våld eller finns det oro för att barnet utsätts för vanvård? Genom intervjuer kom författaren fram till att oron som BVC- och barnomsorgspersonalen känner kring barn som riskerar att fara illa kan beskrivas som olika orosnivåer. En av nivåerna är att personalen känner en oro över att allt inte står riktigt rätt till fast det finns inget konkret att grunda denna oro på. En annan nivå är när personalen tror att barnet utsätts för sviktande omsorg men att det finns något specifikt att grunda sina aningar i. Här upplevs det att misstankarna som finns inte är tillräckliga för att göra en anmälan utan andra åtgärder vidtas för att lösa det på annat sätt. Den sista nivån är när observationer om bristande omsorg har skett och vetskapen finns om att barnet far illa. Här blir det tydligt att det råder osäkerhet kring hur olika situationer med barn tolkas och bedöms. I studien framgår det att i situationer där både BVC- och barnomsorgspersonal har haft vetskap om att barn far illa anmälde BVC enbart 5 procent medan barnomsorgspersonalen anmälde 14 procent.
Birgitta Svensson (2013) skriver i sin avhandling om barn som riskerar att fara illa. Hon har använt sig av fyra delstudier som bygger på datainsamling. Det framgår i hennes avhandling att det finns både juridiska och emotionella svårigheter kring barn som far illa. De juridiska hindren menar författaren är att föräldrar har större rättigheter än vad barnet har, detta gör att Socialtjänstens arbete står inför svårigheter då dessa rättigheter hamnar i konflikt. Hon poängterar att professionella som arbetar med barn anser att de emotionella hindren kan vara mötet mellan föräldrar, professionella och barnet innan och efter en anmälan. Svensson menar att emotionella hinder kan vara att pedagoger inte orkar se när ett barn far illa och detta utgör då ett hinder för att anmäla. Det kan
13
också vara rädslan för vilken reaktion föräldrarna kommer ha, rädslan över att anmälan gör mer skada än nytta och oron att Socialtjänsten inte tar anmälan på allvar. Svensson framför att dessa emotionella hinder påverkar förskolepedagogers yrkesprofessionalitet i att göra en anmälan, vilket kan leda till en större risk att barn fortsätter fara illa.
Lundén (2010) förklarar i sin studie att BVC- och barnomsorgspersonal tolkar
anmälningsplikten olika, detta utifrån två kategorier. Den ena är barnkategori och med detta menas att fokus läggs på barnets utveckling och hälsa. Den andra kategorin kallas för föräldrakategorin och den har mer fokus på föräldrar och deras svårigheter.
Författaren menar att BVC-personal gör fler anmälningar som hamnar inom barnkategorin medan barnomsorgspersonal gör fler anmälningar som är inom föräldrakategorin. Hennes forskning visar att barnomsorgspersonal fokuserar mer på barn som far illa på grund av föräldrars misär och våldsamheter. Detta kan i sin tur leda till att personal inom barnomsorg missar de barn som har problem med utveckling och hälsa. Lundéns studie visar att barnomsorgspersonal är i behov av en mer konkret orsak till att anmäla, de upplever att det är svårt att anmäla orsaker som berör barns hälsa och utveckling.
3.2 Kunskapen kring anmälan
Åsa Backlund, Stefan Wiklund och Francesca Östberg (2012) har i studien genomfört gruppintervjuer med BVC-personal samt personal från förskola och skola. Deras syfte är att ge ökad kunskap kring beredskapen att upptäcka barn som far illa, de analyserar sitt material utifrån organisationsteoretisk forskning. I studien visar det sig att
majoriteten av deltagarna hade riktlinjer kring anmälningar i sin verksamhet, vad som inte framgår är vilka typer av riktlinjer dessa är. I de genomförda intervjuerna framgår det att ungefär hälften av personalen inte fått någon form av information eller utbildning kring ämnet. Både BVC och förskolepersonal betonade betydelsen av utbildning kring anmälningsplikten. I studien lyfter gruppen från förskolan en kritik riktad mot
lärarutbildningen och bristen på information kring anmälningsplikten under
utbildningens gång. Här visar det sig att studenter får kunskap kring anmälningsplikten i den grad som det berörs under deras verksamhetsförlagda utbildning. BVC gruppen upplevde att de fått god utbildning kring anmälningsplikten och detta var något som senare kunde visa sig ha betydelse när de skulle anmäla. Kathryn Krase och Tobi DeLong-Hamilton (2015) har genomfört en studie i USA där de samlat in material via
14
en enkätundersökning. Studien handlar om hur socialsekreterare förbereds kring sin plikt att anmäla vid misstanke om att barn utsätts för både psykisk och fysisk misshandel. Ett av de första och viktigaste stegen visar sig i studieresultatet vara att yrkesutbildningen måste förbereda och skapa medvetenhet hos studenterna innan de ger sig ut i arbetslivet. I resultatet visar det sig att i 75 procent av de program som deltog i studien fick studenterna under sin utbildning ta del av informationen kring
socialsekreterarnas anmälningsplikt. Resterande lyfter att denna information inte finns med i deras läroplan och i diskussionen lyfter studenterna i studien förslag på hur detta skulle kunna utvecklas genom exempelvis olika tester där studenterna kan utveckla sin kompetens.
Backlund m.fl. (2012) visar i sin studie att pedagogen som upplevt oro kring ett barn är den som vanligtvis genomför anmälan. I intervjuerna med förskolegruppen framgår det att förskolechefen oftast är delaktig i både anmälan och den fortsatta föräldrakontakten. Resultatet av deras studie visar att det organisatoriska stödet upplevs vara större runt en anmälare inom förskola och skola än vad det är inom BVC. När det handlar om
allvarliga övergrepp och en polisutredning blir aktuell visar det sig att enhetliga rutiner kring den information föräldrarna får, har hjälpt personalen. Vidare framgår det i studien att deltagarna har olika uppfattningar och kunskaper kring hur rutinerna för en sådan här typ av situation ser ut. Uppfattningen från förskolepersonal är att inblandning av polis kan leda till dramatiska ingripanden som var onödiga och traumatiska för barnen. En rutin som utvecklades var att en pedagog som hade nära kontakt med barnet fick följa med under utredningens gång. Något som visar sig ha betydelse för huruvida en anmälan sker eller inte är samverkan med Socialtjänsten. Ett problem som tas upp i studien är återkopplingen från Socialtjänsten, deltagarna upplever den som bristande. När forskning tidigare gjorts kring anmälningsplikten har frågan om återkoppling lyfts. Backlund m.fl. menar att en frustration skapas när anmälaren inte får veta vad som händer med barnet eller vart anmälan leder. Att ha en god relation till Socialtjänsten visar sig i studien vara viktigt, att kunna få stöd och någon att konsultera är något förskolepersonal i studien menar att de är i behov av.
3.3 De professionellas omdöme
Tobi A. DeLong-Hamilton, Kathryn Krase och Kimberly Bundy-Fazioli (2015) har i USA genomfört en studie med fyra olika fokusområden. Vi utgår från det fokusområdet
15
som studerar hur personal som arbetar med barn dagligen blir påverkade i frågor som rör barn som far illa och hur detta påverkar det professionella omdömet. Det
professionella omdömet innebär att personalen utifrån det enskilda ärendet använder sin utbildning, erfarenheter samt med stöd i sina värderingar möter familjens behov.
Författarna menar att socialsekreterarens professionella bedömning grundar sig i vilken information de får från barnomsorgspersonalen. De framför att vanvård är ett av de svåraste begreppen att tolka och det framgår i studien att barnomsorgspersonalen har kunnat identifiera 35 olika faktorer som är kopplade till begreppet. Socialsekreterarna i studien ansåg att om det fanns en samsyn på begreppet vanvård och om det inte var en tolkningsfråga skulle det bli lättare att ta beslut i ärendena. Författarna poängterar att anmälningar som föranleds av fysiskt våld är lättare att bedöma då de i USA vilar på tydligare definitioner i lagen. Studiens resultat visar att anmälningarna som kommer till Socialnämnden behöver bli tydligare, detta för att socialsekreterarna ska kunna se en helhet. Det uppstår ofta vad de kallar för ”osynliga” problem när de behandlar ett ärende. Något som författarna menar är svårt i den professionella bedömningen, att kunna förstå vad som faktiskt händer i hemmen. Socialsekreterarna behöver kunna dyka in i familjens verklighet, som kan bestå av dåliga hemförhållanden, missbruk och psykiska sjukdomar, detta för att skaffa sig en helhet över situationen för att få ett beslutsunderlag inför kommande beslut.
16
4. Teori
Vi kommer att analysera vår empiri med hjälp av organisationsteori och teori om ledarskap. I vår analys använder vi flera olika organisationsteorier för att få en bred och djup förståelse för det förskolepersonalen har berättat i intervjuerna.
4.1 Organisationsteori med ett relationellt perspektiv
För att få en förståelse för organisationsteorin presenteras Michael Lipskys (2010) beskrivning av street-level bureaucrats. Han belyser att dessa är individer som arbetar i den offentliga sektorn. Exempel på organisationer som utför detta arbete är
Socialnämnden, polisen, skola och förskola. Författaren skriver att individer som arbetar med allmänheten är skaparna av rutiner och policys. Lipsky beskriver att det är de offentligt anställda som befinner sig bland allmänheten som tillämpar de lagar som är stiftade av riksdagen. De som utför politiska analyser och inte befinner sig bland allmänheten tillhör enligt Lipsky inte i street-level bureaucrats.
Egil Fivelsdal, Jørgen F Bakka och Lars Lindkvist (2014) framför att organisationer kan förstås på många olika sätt, det kan ses som en helhet eller hur olika avdelningar
arbetar. Organisationer kan ses som ett administrativt regelsystem och denna struktur påverkar hur medarbetare i organisationen utför sitt arbete. Genom olika positioner, erfarenheter, personliga egenskaper och funktioner leder detta till hur det slutliga resultatet blir, när organisationer omstruktureras kan detta påverka resultatet. Stefan Morén (2015) lyfter tanken om ett relationellt perspektiv kopplas till organisationer och han poängterar att organisationen uppstår mellan individer i deras relationer. Författaren förklarar hur kommunikationen påverkar organisationen, via språket kan underförstådda budskap och hur arbetet genomförs förmedlas. Detta språk är kopplat till varje
organisation och ser olika ut på varje arbetsplats. Kommunikationen innehåller öppna budskap och dolda underförstådda budskap kring hur verkligheten och situationer kopplade till anmälan ska uppfattas. I kontakten mellan personalen och rektorn får dessa dolda anvisningar en tyngd och legitimitet, här talas det om en synlig formell nivå i förskolans organisation med arbetsfördelningen för personalen och givna lagar och regler. Det finns också en informell nivå med förskoleorganisationens tradition, kultur och normer. Den tredje nivån i organisationen är en djupstrukturell nivå med koder och dolda underliggande styrprinciper.
17
Anthony L. Hemmelgarn, Charles Glisson och Lawrence R. James (2006) har studerat organisationers kulturer och klimat. Med kultur menar de hur organisationens
gemensamma erfarenheter grundar sig i medlemmarnas mening, ordning och sammanhållning. Med klimat menar de att den sociala interaktionen grundas i hur gruppen gemensamt tolkar vad som sker i organisationen, dessa är grundbegrepp som påverkar organisationens sociala kontext. Kulturen och klimatet i organisationen formar arbetsvillkoren, förhållandena och beteendet hos medlemmarna inom organisationen, vilket påverkar resultatet och framgången i verksamheten. Kommunikationen och pedagogernas beteende påverkar hur de inom organisationen kommer att värderas, detta utifrån sina personliga värderingar och hur de resonerar kring sin plikt att anmäla. I organisationens sociala miljö blir anställdas beteende anpassat till organisationens förväntningar och normer, exempelvis när en nyanställd ska börja arbeta i sitt nya arbetslag. Genom sina observationer och erfarenheter uppmärksammar hen hur saker blir gjorda i just denna verksamhet, det observeras vad som är tillåtet och vad som inte anses vara tillåtet (Glisson, Hemmelgarn & Lawrence, 2006). Det framgår att goda kulturer och klimat i verksamheter som arbetar med barn ger positiva resultat kring barns psykosociala funktion. Författarna menar också att organisationens normer kan påverka klientens behov, inom förskolans område betyder klienten barn. I exempelvis Socialnämndens service kan normerna påverka besluten till olämpliga placeringar som utsätter barnen för risk till psykosociala problem, detta minskar kvaliteten på deras tjänster. Organisationsteoretikerna Glisson m.fl. fortsätter beskriva att den sociala kontexten i organisationen hjälper till att bestämma olika typer av interventioner som kommer väljas, hur det kommer genomföras, hur beslutet kommer tas och hur
problemet kommer lösas. Beroende på vilka val som görs i organisationens dagliga genomförande av en intervention påverkar det effekten, om den kommer maximeras eller minimeras.
Rolf Granér och Simon Granér (2016) skriver om ledarskap inom organisationen. En av chefens uppgifter är att skapa motivation hos sina medarbetare och få deras behov tillgodosedda, chefen ska kunna se både individens behov såväl som organisationens behov. Chefen erhåller ofta en hög position i organisationen därför får de respekt från de anställda, författarna förklarar hur denna position kan ses som både positiv och negativ då den antingen används för sin egen vinning eller för organisationens bästa. En chef som inte har något intresse av att ha en högre position menar författarna ofta blir
18
dåliga chefer. Denna högre position ger chefen möjlighet att kunna möjliggöra personalens idéer och stödja dem i att uppnå sina mål.
4.2 Analysverktyg
Syftet i denna studie är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till anmälningsplikten. Därför kommer vi använda oss av de tidigare presenterade begreppen för att analysera den insamlade empirin. För att analysera relationerna i förskolan kommer det
relationella perspektivet användas. Detta för att belysa hur relationerna påverkar
pedagoger i deras värderingar kring anmälningsplikten. Begreppen samspel och
kommunikation kommer användas för att skapa en förståelse för hur det mellan
personalen skapas och vidmakthålls organisatoriska symboler. Dessa anger vilken syn på arbetsuppgiften som är den giltiga, vad anställda kan och får göra. Vidare blir de
formella, informella och djupstrukturella nivåerna behjälpliga för vår analys. Vi
kommer främst att analysera hur den informella- och djupstrukturella nivån med sin kultur, normer, koder och dolda styrprinciper påverkar hur personalen kommer att hantera en anmälan i organisationen. Begreppen kultur och klimat används för att analysera hur den sociala kontexten i organisationen ser ut och hur detta påverkar pedagogers förhållningssätt angående anmälningsplikten. Begreppen kommer också bli behjälpliga för att analysera hur förskolornas organisation faktiskt gör när det finns delade normer, beteendeförväntningar och övertygelser. I analysen kommer begreppet
ledarskap användas för att analysera rektorns betydelse för organisationen samt hur
rektorns ledarskap kan påverka pedagogernas förhållningsätt till att anmäla. Detta för att hjälpa oss i att skapa en förståelse för hur rutiner och strukturer i praktiken skapas samt hur pedagoger i sin tur förhåller sig till dessa.
19
5. Metod
I detta kapitel presenteras metod, val av metod, urval, genomförande och de forskningsetiska principerna vi har förhållit oss till i vår studie.
5.1 Metod och val av metod
Den kvalitativa metoden menar Ann Kristin Larsen (2018) har fokus på relationer som sker mellan forskare och informant och att forskaren ska vara närvarande i
verksamheten, vid intervjuer eller observationer. Vi valde den kvalitativa metoden istället för en kvantitativ metod för att vi ville få en djupare förståelse för ämnet och den kvalitativa metoden är den som vi anser kan komma att generera mest information. Hade vi istället velat få svar från ett större antal förskolor kring deras rutiner hade den kvantitativa metoden varit bättre. Detta då vi hade kunnat samla in en större mängd data genom enkäter där svaren inte går på djupet. Larsen menar vidare att den kvantitativa metoden blir mer opersonlig och fokus läggs mer på ytlig information.
Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod, detta för att kunna genomföra semistrukturerade intervjuer där vi kan få en helhet av barnomsorgspersonalens syn på anmälningsplikten. Vi valde att genomföra semistrukturerade intervjuer där vi hade grundläggande frågor förberedda samt lämnat utrymme för följdfrågor. De förberedda frågorna var samma till samtliga deltagare medan följdfrågorna anpassades utifrån deltagarnas svar, erfarenheter och kunskaper. Vi valde semistrukturerade intervjuer för att kunna ta del av vad deltagarna upplevt och deras erfarenheter. Hade vi valt att utföra strukturerade intervjuer förklarar Johan Alvehus (2019) att fokus istället legat på att endast få svar på de förberedda frågorna. Utifrån det vi undersöker tänker vi att strukturerade intervjuer inte blivit lika personliga eller gett oss de detaljrika svar vi önskade i studien. Vi som utförde studien valde båda två att vara delaktiga under intervjuerna. Beslutet att hålla enskilda intervjuer istället för intervjuer i grupp valde vi då det är ett känsligt ämne och vi tror att det blir lättare för deltagaren att öppna upp sig om sina tankar och erfarenheter de har kring anmälningsplikten. Jan Trost (2010) skriver att en forskare bör undvika gruppintervjuer då det finns de som är mer språksamma och tar för sig medan de som är mer tystlåtna kan sättas åt sidan vid intervjuer i grupp. Han förklarar att om intervjuaren tystar ner de som dominerar samtalen ger det ofta en spänd atmosfär, vilket kan påverka fortsatta samtal. Det var
20
viktigt för oss som intervjuare att lyssna aktivt och vara intresserade av vad deltagaren förmedlar, detta menar Anette Hallin och Jenny Helin (2018) är för att intervjuaren ska kunna följa upp och ställa relevanta följdfrågor. Lyckas vi med detta kan vi skapa ett behagligt klimat och målet är att deltagaren känner sig trygg i att dela med sig av sina erfarenheter. Med semistrukturerade intervjuer kan deltagaren känna att det förs samtal istället för ett förhör.
5.2 Urval
Innan vi bestämde oss för att skriva om hur pedagoger förhåller sig till
anmälningsplikten var vi intresserade av hur många barn som far illa, detta kunde vara både i hemmet och på förskolan där pedagoger kan utsätta barn för kränkande
behandling. Vi insåg att detta var ett svårt ämne att forska kring. Därför valde vi att fokusera enbart på hur pedagoger förhåller sig till och resonerar kring
anmälningsplikten samt hur rutinerna kring när och hur en anmälan ska göras. Vi kontaktade två förskolor som befinner sig i olika kommuner, detta för att se hur dessa kommuner arbetar med anmälningsplikten. När vi sedan började söka efter
kunskapsluckor kring anmälningsplikten upptäckte vi att det fanns lite forskning kring hur rutiner i förskolan ser ut när det kommer till att anmäla. Av denna anledning valde vi att lägga vårt fokus på just denna fråga.
Vi har tidigare haft kontakt med förskolorna och har därmed viss form av privat relation med några av informanterna. På grund av den rådande situationen med Covid-19 blev vi begränsade i valet av förskolor och informanter. På den ena förskolan fick vi kontakt med rektorn som i sin tur samtalade med sina medarbetare och vi fick via mailkontakt information om vilka som ville och skulle delta. På den andra förskolan kontaktade vi en bekant som skickade ut informationen (se bilaga 1) till sina kollegor och de som i sin tur var intresserade fick kontakta oss. Förskolorna fick ta del av information kring studien och de som skulle delta skickade vi ut samtyckesblanketter till. Vi valde att intervjua en barnskötare, en förskollärare och rektor på respektive förskola, detta för att vi ville ha olika perspektiv utifrån deras roll i organisationen. Hallin och Helin (2018) förklarar att vid intervjuer med chefer eller högre uppsatta individer blir ofta den som intervjuar nervös då det finns en stor respekt för dessa människor. De antyder att intervjuerna kan få en officiell version och inte vad chefen faktiskt tycker och känner.
21
Det är därför vi har valt att intervjua de andra yrkeskategorierna också, för att få svar ur olika perspektiv.
Vi kommer benämna intervjudeltagarna med förkortningar. B1 och B2 står för barnskötarna från område 1 och 2. Områdena är belägna i två kommuner. På motsvarande sätt svarar F1 och F2 för förskollärarna från de två olika områdena, rektorerna benämns med R1 och R2.
5.3 Genomförande
Vi började med att skriva vår samtyckesblankett samt våra intervjufrågor. Vi kom fram till att först ha fyra bakgrundsfrågor som gav oss svar på bland annat hur länge
informanterna har varit verksamma i förskolan samt på nuvarande förskola. Detta för att få en förförståelse för deltagarnas erfarenheter kring anmälningsplikten. Därefter hade vi ett antal frågor som var formulerade för att få svar på studiens frågeställningar (se bilaga 2). Vi diskuterade kring antalet intervjuer samt var vi ville genomföra
insamlingen av vår empiri. Vi kom fram till att vi ville göra intervjuerna i två olika kommuner samt att vi ville genomföra totalt sex intervjuer med barnskötare,
förskollärare och rektorer. Via mail kontaktade vi förskolorna och vi skickade ut en kort information om vad studien skulle innehålla. Hallin och Helin (2018) förklarar att använda sig av e-post är något som många känner sig bekväma med, risken är att responsen tar för lång tid eller uteblir. Detta var ett problem som vi stötte på då en av informanterna dröjde med sina svar, i detta fall hade det varit bättre med telefonkontakt. Informationen i mailet bestod av syftet med studien, att intervjun skulle pågå under cirka en timme och att ljudupptagning skulle ske. Vi planerade för att varje enskild intervju skulle ta cirka en timme och beroende på hur intervjuerna utvecklades tog de olika lång tid, allt mellan 16-60 minuter. Vid våra intervjuer valde vi att använda
ljudupptagningar och fördelarna med detta är att vi vet vad som ordagrant har sagts samt att vi kunde gå tillbaka och analysera tonfall, pauser samt tystnader genom att lyssna flera gånger (Trost, 2010). En nackdel med ljudupptagningar menar Hallin och Helin (2018) är att tekniken inte alltid fungerar, de anser att en intervju alltid ska kompletteras med anteckningar. Vi valde att anteckna efter intervjuerna där vi reflekterade över hur känslan hade varit samt hur vi uppfattade att deltagare hade tagit sig an frågorna. Vi valde att inte enbart använda fältanteckningar för vi ansåg att för mycket material skulle försvinna. Vi skulle inte heller ha kunnat vara lika delaktiga med informanterna för vårt
22
fokus hade då legat på att anteckna (Trost, 2010). Informationen skickades sedan till två förskolor som vi visste skulle ha deltagare som var intresserade av att delta trots Covid-19. När de tagit del av vårt mail kunde de som ville delta kontakta oss och de fick nu ta del av samtyckesblanketten (se bilaga 3).
Via mailkontakt med rektorn i område 1 kom vi överens om tid och plats. Rektorn gav informationen till utvalda kollegor, där det fanns två med kunskap och erfarenhet kring ämnet som ville delta. På grund av Covid-19 fick deltagarna valen att ha telefonintervju, Zoom intervju eller att ses fysiskt och pedagogerna i område 1 var villiga att ses fysiskt på förskolan. På utsatt dag genomfördes samtliga tre intervjuer och här används
ljudupptagningar vid alla tre intervjuer. De anställda på förskolan i område 2 fick ett gemensamt mail där de som var intresserade fick återkoppla till oss. Vår kontakt har därför varit individuell med samtliga deltagare och vi har kommit fram till olika lösningar på när, var och hur vi ska genomföra intervjun med varje informant. Vi fick kontakt med rektorn som ville ställa upp på en intervju, detta kom vi fram till skulle ske via Zoom. Hallin och Helin (2018) skriver att det finns både fördelar och nackdelar med att intervjua via digitala tekniker. En fördel är att intervjuerna kan ske med andra länder eller olika kommuner. En nackdel är att tekniken inte alltid fungerar och att
nätverksuppkopplingen är dålig. Detta kan göra att bild och ljud inte synkar eller att ljudet bryts helt, vilket hände oss när vi genomförde våra Zoom intervjuer.
Nätverksuppkopplingen fungerade inte riktigt och delar av den ena intervjun går därför inte att använda då ljudet består av brus. Förskollärarens intervju skedde först över Zoom men på grund av störningar i nätverket fick vi övergå till en telefonintervju. Hallin och Helin poängterar att telefonintervjuer inte är den bästa formen att utföra intervjuer på då du inte kommer lika nära informanten som du gör när du träffas fysiskt. Barnskötaren var villig att ses fysiskt och vi bokade in tid och plats.
Vi var båda två närvarande och delaktiga vid samtliga intervjuer. Hallin och Helin (2018) belyser att de som genomför intervjun ska vara väl förberedd på vad de ska göra, detta för att inte missförstånd ska ske som kan påverka intervjun och dokumentationen negativt. I förberedelsen inför intervjuerna bestämde vi oss för att den ena av oss skulle ha mer fokus på våra intervjufrågor och den andra la mer fokus på att lyssna aktivt på informantens svar för att kunna ställa relevanta följdfrågor. Efter intervjuerna delades de upp och vi transkriberade tre intervjuer var. När transkriberingen var klar skrevs de ut
23
för att underlätta analysarbetet vilket Hallin och Helin menar hjälper för att få en helhetsbild över vad som sagts. Vi använde oss av den tematiska strategin, vilket betyder att vi använder begrepp från teorin eller intervjuer och utifrån dessa skapade vi teman eller kategorier för att analysera vår empiri (Helin och Hallin, 2018). Vi
bearbetade materialet genom att läsa intervjuerna flertalet gånger både tillsammans och var för sig. Vi gick igenom intervjuerna på två olika sätt, först gjorde vi en överblick på det vi tyckte var meningsfullt från vad informanterna sagt i intervjuerna, nästa gång vi läste dem lade vi fokus på våra frågeställningar utifrån organisationsteorin. Vi har sedan jämfört och diskuterat varför dessa teman och begrepp är betydelsefulla för vårt syfte och de frågeställningar vi ska söka svar på. Med hjälp av olika tankekartor har vi kunnat hitta de specifika teman som vi behövde analysera för att få svar på våra frågor.
5.4 Forskningsetiska överväganden
Enligt Vetenskapsrådet (2002) bör forskare följa individskyddskravet. Detta krav innebär att det inte är tillåtet för personer att utsättas för kränkningar, obefogad insyn i bland annat livsförhållanden samt psykisk eller fysisk skada. Individskyddskravet kan definieras utifrån de fyra huvudkraven; informationskravet, samtyckeskravet,
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska
lämna information till samtliga deltagare kring studien, deltagarna ska få information kring studiens syfte, vilka villkor som gäller samt rättigheterna de har kring att avbryta sin medverkan. Vi har i vår studie förhållit oss till detta krav genom att delge all denna information till samtliga deltagare. De har fått ta del av vår samtyckesblankett (se bilaga 3) där de kan välja om de vill delta eller inte, de blev informerade om att deras samtycke kan tas tillbaka. Detta är enligt samtyckeskravet som innebär att de som deltar i
undersökningen behöver lämna sitt samtycke och individen har själv rätten till att
bestämma kring sitt deltagande. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas uppgifter behandlas konfidentiell och uppgifterna hålls förvarade där inga obehöriga kan få
tillgång till dem. Uppgifter som kan identifiera deltagarna kommer i texten att
avidentifieras så att utomstående ej ska kunna identifiera personen, detta gäller särskilt etiskt känsliga uppgifter. Samtliga samtyckesblanketter har förvarats inlåsta.
Ljudupptagningarna har laddats upp på Malmö Universitets server, detta för att obehöriga ej ska kunna få tillgång till informationen. Den information som kan identifiera deltagaren finns inlåst med samtyckesblanketterna, i arbetet har deltagarna varit anonyma och vi har använt pseudonymer för att tydliggöra vilka deltagarna är.
24
Nyttjandekravet betyder att materialet som samlas in endast får användas i aktuell studie och inte får användas för andra syften. Vi förhåller oss till detta krav då empirin enbart kommer att användas i denna studie och efter sex månader kommer allt insamlat
material att raderas. Denna information har deltagarna fått ta del av då den skrivs fram i samtyckesblanketten.
6. Analys och resultat
I detta kapitel redogör vi för vår empiri och studieresultatet analyseras utifrån våra teoretiska utgångspunkter. Kapitlet är uppdelat i tre underrubriker som kopplas till våra frågeställningar. När vi använder oss av [...] i citaten betyder det att vi har uteslutit information som vi anser vara mindre viktigt i sammanhanget.
6.1 Har förskolan rutiner?
Samtliga deltagare i studien kunde beskriva hur en anmälan ska göras men en del hade svårigheter att beskriva när en anmälan ska göras. Flera av deltagarna uttryckte att detta var en tolkningsfråga. Dessa deltagare sade uttryckligen att det berodde på hur en är som person om en anmälan görs eller inte. Däremot kunde samtliga deltagare förklara steg för steg hur de går tillväga för att genomföra en anmälan. Till exempel, F1 säger:
Ja, jag går in på Komin, laddar ner blanketten från Socialtjänsten [...] Fyller i den, beskriver, där fyller du i barnens namn, var de bor, personnummer och vårdnadshavarna eller vårdnadshavare, det beror ju på. Sen gör du en händelsebeskrivning av det som har hänt. Jag personligen skriver ut den sen, lämnar den till min chef, antigen rektor eller biträdande. Får ett ok sen skriver jag på den och då lämnar vi över den till Socialtjänsten. (F1)
I frågor kopplade till när personalen inom förskolan ska anmäla kan vi möjligen tyda det som att det uppstod viss osäkerhet. Utifrån Morén’s (2015) beskrivning av
begreppet kommunikation går det att förstå F1’s förklaring som att kommunikationen i organisationen har varit tydlig. Han beskriver att det i kommunikationen finns öppna budskap, dessa förklarar han är kopplade till vad man får och kan göra. Det är möjligt att utifrån deltagarnas utsagor tyda att alla är eniga om att en anmälan genast ska in till Socialnämnden. Då samtliga deltagare uttryckligen säger om ett barn uttrycker att de far illa i hemmet eller om tecken på misshandel och sexuella övergrepp finns ska en
25
deltagarna och ledningen i detta anseende har varit tydligt eftersom vi tolkar det som att de har en gemensam syn på när just anmälningar kopplade till våld ska göras.
R1 säger i intervjun att anmälningsplikten är en självklarhet och en skyddsåtgärd för barnen samt för familjen men det kan dock vara svårt att veta när en anmälan ska göras. Hon förtydligar i citatet nedan att en anmälan ska göras när:
... det händer någonting som gör att vi inte har svar utan vi känner att det finns något obehag i bakgrunden. (R1)
Detta citat är möjligt att tolka utifrån Morén’s förklaring av dolda underförstådda budskap. Där han menar att det är via kommunikation som de dessa budskap framgår och det är här som budskapet kan bli otydligt. I intervjuerna med F1 och B2 uttrycker dem att det finns en osäkerhet bland personal gällande när en anmälan ska göras. De säger att en form av dokumentation förs när osäkerheten uppstår kring när barn far illa. F1 säger att denna dokumentation sker för att hålla koll på förändringar hos barnet samt för att kunna förstå bakgrunden kring vad de upplevt, medan B2 förklarar att det har varit en rutin som hennes tidigare rektor infört. Utifrån dessa utsagor är det möjligt att tolka det som att osäkerheterna pedagogerna känner är på grund av att
kommunikationen brister då den består av dolda budskap. Pedagogerna i område 2 uttrycker att de skulle skriva upp alla konstigheter de hört eller sett och när det fanns tillräckligt med dokumentation nedskrivet skulle de anmäla. Det framgår i 14 kap 1 § SoL att yrkesverksamma genast ska anmäla vid misstanke eller om de har erhållit kännedom om att ett barn far illa. Möjligen kan det tydas som att pedagogerna har olika syn på när genast är. I intervjuerna framgår det att barnskötarna och förskollärarna vill informera rektorn om att en anmälan kommer göras och vissa uttrycker att de vill få ett samtycke. I de fall där dokumentation sker är det möjligt att tolka det som att
pedagogerna bryter mot lagen, detta då de skriver ner sina misstankar kring barnets välmående och inte gör en anmälan direkt. Utifrån intervjuerna med R1 och R2 är det möjligt att tolka det som att de i sin organisation inte har som rutin att medarbetarna måste prata med dem innan anmälan, detta då varje medarbetare har sitt egna ansvar. R1 säger att de byggt upp en rutin som går ut på att medarbetarna kommer till henne för att prata om anmälningar. Hon uttrycker att ledningen ska ge stöd och att samspel ska finnas mellan ledning och medarbetare. Vidare säger hon att det handlar om att
26
beskrivningen ovan kan det relationella perspektivet användas för att tolka situationen. Morén (2015) förklarar att relationerna i organisationen är en viktig del för att driva arbetet framåt. Utifrån detta tolkar vi det som att pedagogerna upplever denna relation som viktig när de ska genomföra en anmälan.
Kommunikationen mellan pedagoger och chef
I område 2 uttryckte både förskollärare och barnskötaren att informationen de erhållit kring att anmäla såväl som innebörden av anmälningsplikten har varit otydlig. Ett budskap kan ha olika innebörder och därför är tydligheten betydelsefull, det är baserat på när, var, hur och varför gör vi en tolkning på vad som sägs. Detta kan kopplas till den relationsdefinierande aspekten där relationen mellan mottagare och sändare påverkar hur budskapet framförs (Granér & Granér, 2016). När vi frågade B2 om hon visste hur hon ska gå tillväga för att göra en anmälan så förklarar hon steg för steg men säger också att:
… alltså jag visste faktiskt inte att det fanns, inte förrän nu den sista anmälan. Att det fanns ett färdigt formulär på intranätet. (B2)
Citatet ovan tolkar vi utifrån vad Granér och Granér (2016) skriver om kommunikation. De menar att information bör ses som preliminär och behöver uppdateras allt eftersom, vilket vi uppfattar hade behövts i situationen med B2. Vi tolkar det som att ledningen i område 2 inte haft en tillräckligt tydlig kommunikation med sina anställda och att de har olika förståelse kring vilken information om anmälningsplikten som behövs. I
intervjuerna med F2 och B2 lyfter de att de har jobbat många år inom förskolan och endast fått informationen kring anmälningsplikten när de börjat arbeta. Att ha en tydlig struktur och rutiner som är väl inarbetade menar Granér och Granér kan hjälpa
individen att veta hur och vad de ska göra, det behövs en ledare som ser till att dessa följs. Vidare förklarar de den formella strukturen inom en organisation, som betyder att det finns specifika organisatoriska symboler för hur rutiner ska följas. Dessa rutiner menar R1 inte behöver vara nedskrivna, utan kan ske via kommunikationen, hon säger:
... jag tror nog de stora rutinerna ligger nog i att vi alltid pratar om det, alltid tar upp det, så va. Därför att egentligen är ju inte de nedskrivna rutinerna de absolut viktigaste. (R1)
27
Utifrån informationen vi fått från pedagogerna i område 1 tolkar vi det som att pedagoger och rektor har en god kommunikation och samspel. Vår tolkning är att de genom detta samspel tillsammans har skapat en rutin som fungerar för dem, där alla är informerade och medvetna om hur de ska gå tillväga för att genomföra en anmälan. Grunden för en organisation menar Bakka m.fl. (2014) är kommunikationen och det är nödvändigt att erhålla en god kommunikation för att bibehålla strukturen och
gemenskapen i en organisation. Detta kan ske både i den formella såväl som den informella nivån, det viktigaste är att budskapet når mottagaren. R1 betonar att det viktigaste inte är att rutinerna ska vara nedskrivna, utan det är att samtala om dem. Utifrån vad Bakka m.fl. skriver om kommunikation menar de att om inte informationen är tillräckligt tydlig kan det uppstå störningarna mellan sändare och mottagare. Når budskapet inte fram till mottagaren påverkas resultatet av utförandet, i detta fall skulle det kunna vara att anmälan inte sker. Med utgångspunkt i vad författarna skriver kan vi tolka det som att de i område 1 har en fungerande kommunikation och budskapet når fram. Utifrån detta är en möjlig tolkning att de anställda i område 1 får bättre
förutsättningar till att utföra sin plikt.
6.2 Hur förhåller sig pedagoger?
Bakka m.fl. (2014) beskriver de informella- och djupstrukturella nivåerna som att pedagogers värderingar kan bli påverkade av organisationernas normer, koder och dolda styrprinciper när de ska genomföra en anmälan till Socialnämnden. I intervjuerna tolkar vi det som att det blev tydligt hur de personliga värderingarna påverkade hur de gick tillväga för att genomföra en anmälan, i frågan kring hur de förhåller sig till sin plikt att anmäla svarar de:
...om det var sant eller inte, det vet ju inte jag. Men det lägger jag ju ingen värdering i. Jag hörde det jag hörde, jag anmäler det jag hörde och sen får socialen bestämma om de är någonting som de ska ta vidare. (B2)
…vi är skydd för tredje man som aldrig kan försvara sig. Och då är inte mina personliga värderingar eller min oro den som är det väsentliga, utan det är ju vad som löper ut i tredje part som är det väsentliga. (R1)
I intervjuerna med B2 och R1 framgår det att de inte lägger några värderingar i vad de personligen tycker, istället har de fokus på plikten att anmäla för att skydda barnen. I intervjun med F2 tolkar vi det som att hennes förhållningssätt gentemot att anmäla
28
präglas av personliga uppfattningar. För det första uttrycker hon att det är viktigt att individer känner sig säkra på att de verkligen vill anmäla. För det andra lyfter F2 in socioekonomiska bedömningar för om en anmälan ska bli aktuell. F2 talar om skillnader mellan olika samhällen som en grund för om en anmälan kan behövas. Detta framgår i citatet nedan:
... jag tror att man ska nog känna sig, inte säker på att det har hänt nånting utan säker på att man vill anmäla [...] det dyker ju som tur inte upp varje år nått som man tycker man ska anmäla. Då händer det ju mycket mer i en storstad och i utsatta områden. [...] Här ute på landet där alla har jobb och alla har bra liv. I Malmö är det ju helt annorlunda, där är ju helt andra kriterier. [...] det är en helt annan fattigdom i vissa områden. Här handlar det, kan jag nog mer känna att det hade handlat om en förändring, för här är det ju ingen som är skitig och fattig. (F2)
Utifrån ens personliga värderingar som präglas av ens uppväxtmiljö, utbildning och den sociala bakgrunden, kan detta påverka ens handlingar. Enligt Bakka m.fl. (2014)
påverkar detta hur individen kommer utveckla organisationens kultur, utifrån ens värderingar och intresse utvecklas kulturen i verksamheten och organisationens
framgång. Hur pedagoger förhåller sig utifrån sina personliga värderingar till att anmäla är enligt författarna en del av de informella aspekterna, dessa är delvis dolda då de bygger på värderingar, känslor och gruppens normer. Vidare förklarar de att ens eget tyckande har genomgått en inlärningsprocess och beroende på hur de upplever denna process resulterar det i huruvida individen antar dessa värderingar. Med hjälp av Bakka m.fl. (2014) organisationsteoretiska begrepp tolkar vi det som att F2 redan har en tydlig bild av hur hon förhåller sig till att anmäla. Vi tolkar det som att det är möjligt att dessa värderingar och normer kan komma att påverka hennes beslut till att anmäla.
Kultur och klimat
Klimatet och kulturen ser olika ut i alla organisationer, det kan vara samma
gruppstorlek, samma arbetsuppgifter med samma arbetsvillkor och ändå är den sociala kontexten på varje avdelning inte den samma. Granér och Granér (2016) menar att varje grupp skapar sin egen kultur där individerna tillsammans arbetar för att lösa problem, hantera konflikter, utföra sina arbetsuppgifter samt bibehålla ett gott klimat i
arbetslaget. I intervjuerna ställs frågan om informanterna har möjlighet att konsultera sina kollegor i frågor som rör barn som far illa, samtliga svarade att klimatet i deras arbetslag var bra och att de ville konsultera med sitt arbetslag först och främst. I område 1 har de ett stort arbetslag och lyfter att de inte träffar alla kollegor varje dag, de
29
förklarar att det förekommer vikarier på avdelningen. R1 uttrycker i intervjun att de därför har behövt strukturera upp sin organisation. F1 och B1 poängterar i sina intervjuer att de har ett system där förskolläraren står för de anmälningar som sker på avdelningen, R1 förklarar detta genom att säga:
... på grund av att det fortfarande finns en stor osäkerhet, [...] så kan man väl säga såhär att det har blivit så att förskollärare som har lite mer kött på benen står på anmälan. Så behöver inte alla andra bli så oroliga då va. [...] då kan ju de som liksom är mer osäkra liksom ställa sig lite bakom ryggen på henne. Men samtidigt är det ju så att när det väl brinner så är det ju banne mig så att du kan inte stå bakom ryggen på någon. Du måste stå för vad du har sagt. (R1)
Enligt Bakka m.fl. (2014) är ledaren en central del i utformningen av organisationens kultur. I arbetslaget där F1 och B1 är verksamma kan vi tyda att en kultur har skapats där vi tolkar att F1 har intagit en informell ledarroll, detta menas att hon är delaktig i utformningen såväl som utvecklingen av kulturen på avdelningen. Avdelningen har gemensamt kommit fram till detta system och en möjlig tolkning är att F1 har erhållit den informella ledarrollen. Hon uttrycker i intervjun att hon ser sig själv som kompetent och bekväm i frågorna som rör anmälningar. Flera av deltagarna var positiva till att antingen arbetslaget eller rektor skulle stå för anmälan medan några ansåg att det inte spelade någon roll, de kunde däremot förstå att det kunde vara en trygghet för
pedagoger som är osäkra. Det verkar som R1 är förstående till rutinen som avdelningen ha skapat fast menar att:
...det du ser kan väl inte fem andra ha sett samtidigt. Det blir, vad är det för någonting, du går och hämtar din lön varenda månad och du tycker att du är kompetent som
förskollärare. Vad fasiken skulle du inte kunna stå för det uppdraget, att du skyddar barnet i det sammanhanget. [...] Då måste vi ha vuxna människor i förskolan som kan stå för det som ses och hörs. (R1)
Vi tolkar det som att R1 inte egentligen står för rutinen kring att F1 ska stå för alla anmälningar. Detta då hon i citatet ovan uttrycker att kompetenta pedagoger ska kunna utföra sin plikt. På just denna avdelning har de omsättning på personal och vi tolkar det som att R1 accepterar detta arbetssätt så länge arbetet blir gjort. Bakka m.fl. (2014) förklarar att personalens kompetens är grundläggande i hur arbetet är utformat. De behöver ha den kunskap och de färdigheter som organisationen kräver samt att det ska finnas utrymme att utvecklas. Morén (2015) tar upp att det finns både en informell och formell nivå i organisationer. I den senare nivån har ledningen ett ansvar för att förse
30
sina anställda med en tydlighet kring hur arbetet som ska utföras. Däremot i den
informella nivån kan det finnas dolda anvisningar som påverkar hur arbetet genomförs. Detta belyses i intervjuer från område 2. Förskolläraren och barnskötaren i detta område konstaterar i sina intervjuer att de inte har fått information från ledningen kring hur och när de ska anmäla. De säger uttryckligen att de inte vet vilka förväntningar rektorn har på dem gällande anmälningsplikten. Dessa förhållanden skulle kunna tyda på att informationen från ledningen inte har varit tydlig och inte har nått fram till
pedagogerna. Detta skulle möjligtvis kunna leda till att det sker färre anmälningar i område 2.
Däremot i område 1 nämner F1 och B1 ett flertal gånger att de på sin arbetsplats, som drivs av R1, får allt stöd och ledning de kan tänkas behöva för att genomföra och utföra en anmälan. Med utgångspunkt i Glisson m.fl. (2006) tankar om klimat tolkar vi det som att de i område 1 har ett gott arbetsklimat som grundas i en gemensam struktur och syn på vad som sker i organisationen gällande anmälningsplikten. Vi tolkar det som att R1 förser sina anställda med en tydlig struktur kring hur de ska gå tillväga för att genomföra en anmälan. I intervjuerna med B1 och F1 uttryckte de att samspelet mellan pedagoger och rektorn är bra, då de upplever att hon är närvarande i organisationen och alltid finns där när de är i behov av stöd.
Till skillnad från område 2 där vi utifrån intervjuerna med de anställda under R2 kan tyda att de saknar en struktur gällande hur de går tillväga för att göra en anmälan. Vi tolkar det som att arbetsklimatet mellan ledning och pedagoger i område 2 inte är lika betydelsefullt som det är i område 1. Utifrån begreppet klimat är det möjligt att tolka denna jämförelse då pedagogerna menar att bristen på samspel och kommunikation kring att anmäla gör att budskapet inte når fram. Det är möjligt att detta kan påverka dem i deras profession och vidare uttrycker personalen osäkerhet kring när de ska göra en anmälan till Socialnämnden.
Konsekvenser av en anmälan
Pedagogerna i både område 1 och 2 uttrycker i intervjuerna att de tror att den största anledningen till att pedagoger inte anmäler är den okunskap, rädsla och osäkerhet de kan känna när de ska göra en anmälan. I intervjuerna berättar de om rädslan för föräldrars reaktioner och agerande, osäkerheten om misstanken är sann eller inte, att situationen skulle bli värre för barnet och när de anmäler men inte får någon
31
återkoppling från Socialnämnden. En möjlig tolkning är att dessa faktorer kan ha betydelse för pedagogernas val att anmäla eller inte. För det första tolkar vi det som att en av anledningarna till att pedagoger avstår från att göra anmälningar beror på den kultur förskolan har. Vi tyder det som att pedagogerna i studien har en gemensam syn på konsekvenserna och därför skapat en kultur. Glisson m.fl. (2006) beskriver att kulturen är något som grundas i pedagogernas gemensamma erfarenheter. Utifrån det deltagarna i studien uttrycker kring vilka konsekvenser som kan uppstå vid en anmälan uppfattar vi det som att en kultur har skapats på deras respektive förskola. För det andra tolkar vi det som att det relationella perspektivet också har en betydelse för om de kommer göra en anmälan eller inte. F1 säger att relationen till vårdnadshavare hjälper i situationer när en anmälan ska göras, då vårdnadshavare visar mer förståelse och generellt blir mer tacksamma över att de uppmärksammat deras barn. Hon förklarar att även om relationen till vårdnadshavarna är bra är de ändå inte dina vänner, relationen ska inte påverka beslutet att anmäla. Morén (2015) beskriver det relationella
perspektivet, där relationen mellan individer är betydelsefull för att leda organisationens arbete framåt. Utifrån detta är det möjligt att tolka det F1 uttrycker om att relationen mellan vårdnadshavare och förskolan är viktig i bemötandet både före och efter en anmälan är gjord. Det är möjligt att tolka det som att pedagogers värderingar och relationer påverkar huruvida de kommer att anmäla eller inte. Även B2 uttrycker att relationen till vårdnadshavare inte ska påverka beslutet i att göra en anmälan, hon säger att vårdnadshavarna är väl medvetna om att pedagoger har en plikt att anmäla våra misstankar till Socialnämnden. Hon betonar betydelsen av att inte lägga några värderingar i sitt beslut. Vidare uttrycker hon att det inte är upp till pedagogerna på förskolan att avgöra om det är rätt eller fel, detta ska inte påverka relationen och klimatet mellan förskola och hemmet. Glisson m.fl. (2006) förklarar att klimatet i organisationen påverkar den sociala kontexten, i situationer som berör barnets
välmående kan klimatet och kulturen påverka hur bemötandet kommer att ske. Utifrån intervjuerna tolkar vi det som att en del av deltagarna upplever att det är svårt att möta både vårdnadshavare och barn efter en genomförd anmälan, detta då de inte får någon återkoppling från Socialnämnden. I citatet nedan betonar B1 just detta:
... det finns ingen anledning för mig att ha alla detaljer kring ett ärende men att man hade haft någonting mer. För det är ju vi som har barnen dagligen. Och det är svårt att bemöta barnen när de till exempel får ett anfall, raseriutbrott, alltså för att de har så mycket
32
känslor, för att det har hänt någonting. [...] Man vill hjälpa utan detaljer liksom. Och det får man inte alltid av Socialtjänsten. (B1)
Vi tolkar det som att åsikterna kring Socialnämndens arbete är delad bland informanterna. Flera av informanterna uttrycker att de har förståelse för att
Socialnämndens beslut angående en anmälan inte ska påverka det dagliga arbetet i förskolan. R1 uttryckligen säger att pedagogerna gärna vill få reda på mer än vad hon anser att de behöver. Hon säger att det kan uppstå en viss frustration och menar att pedagoger måste lära sig att inte lägga näsan i blöt när det inte berör verksamheten. Däremot om det skulle vara att personalen är i behov av återkoppling från
Socialnämnden på grund av till exempel en hotsituation, då delger hon informationen till de berörda. Vi tolkar det som att pedagogerna är frustrerade kring att göra anmälning efter anmälning när den enda återkoppling de får från socialsekreteraren är att ärendet har tagits emot eller lagts ner. R1 betonar att det därför är viktigt för anställda att förstå hur Socialnämndens arbete ser ut.
... vi har alldeles för få gånger då vi lämnar saker och ting dit vi ska [...] Men förstår inte heller systemet då, att man måste kanske anmäla många gånger, att vi har en Socialtjänst som ska vara hjälp och stöd och trygghet till familjerna, inte att splittra dem och förstöra dem eller läxa upp dem, alltså så, utan. Det tar tid och ta sig in i sådana här ärenden och så va. (R1)
Citatet ovan går att tolka utifrån Morén’s (2015) begrepp formell organisation.
Socialnämnden är en formell organisation, det vill säga att de styrs av lagar samt har ett regelsystem som är styrt utifrån bestämmelser, instruktioner och anvisningar. En möjlig tolkning är att deltagarna inte är helt insatta i hur Socialnämndens arbetsgång ser ut då de uttrycker att det brister i den information de får kring ärendet. I OSL 26 kap framgår det att Socialnämnden inte får bryta sekretessen om det kan ge obehag för individen. I den sekretessbrytande paragrafen i 10 kap 28 § framgår det att myndigheter som
förskola och Socialnämnd mellan sig kan bryta sekretessen om behovet för det finns för att kunna följa sin anmälningsplikt och lämna upplysningar till Socialnämnden. Under F1’s intervju uttrycker hon sin förståelse för att sekretessen finns. Vidare förmedlar hon att återkopplingen från Socialnämnden är en trygghet för personalen på förskolan, ett sätt att få veta om barnet har fått hjälp. Sedan uttrycker hon att det skapar en större förståelse för hur pedagoger ska bemöta både barn och vårdnadshavare. Vilket är möjligt att tolka utifrån Morén’s (2015) begrepp relationellt perspektiv. Med
33
förskolan har en betydelse för pedagogernas fortsatta arbete med barnen i förskolan. Detta då en del av deltagarna under sina intervjuer har uttryckt att återkopplingen har varit en trygghet och en bekräftelse på om anmälan har varit befogad eller inte.
6.3 Hur resonerar pedagoger?
I yrkesrollen som barnskötare, förskollärare samt rektor finns en del lagar att följa, i 14 kap 1 § SoL framgår det att anställda inom barnomsorgen har en plikt att anmäla alla misstankar. I intervjuerna blir det synligt att deltagarna resonerar snarlikt kring
anmälningsplikten och det framgår vilken kunskap de har kring sin plikt att följa lagen. Här är två exempel på hur pedagoger i område 1 resonerar kring anmälningsplikten:
Ansvar, tänker jag, gentemot barnen som man har här, alltså att man, på ett sätt så för man deras talan när de uttrycker sig liksom. Av olika, eller med olika saker, så är det liksom vårt ansvar att se till att de blir hörda. [...] att det är liksom okej att ibland också gå på magkänslan att det behöver inte alltid vara någonting fysiskt liksom. För att det är ju inte bara det som är anmälningsplikt på. (B1)
... jag tycker väl att det är en självklarhet och en skyddsåtgärd. Det är alltså en rättighet som ger ett starkt skydd till framförallt barnen. Som jag ser det. Men även till familjer såklart. (R1)
Utifrån citaten ovan tolkar vi det som att deltagarna i område 1 har ett liknande sätt att resonera kring sin plikt att anmäla. Pedagogerna tycks mena att de har förståelse för att det inte enbart är en plikt utan även en skyddsåtgärd. Utifrån Morén’s (2015) begrepp samspel och kommunikation tolkar vi det som att dessa begrepp kan ha hjälpt
deltagarna i område 1 att skapa en gemensam förståelse för vad som framgår i lagen. I område 2 är svaren korta, formella och mer riktade mot lagen.
Då tänker jag att var och en som arbetar i förskolan har anmälningsskyldighet. (R2) Den är lagstadgad. Den är obligatorisk för alla. (B2)
Utifrån dessa citat är det möjligt att tolka hur pedagogerna i område 1 och 2 tycks resonera och förstå anmälningsplikten. I intervjuerna uttrycker de att deras plikt är att skicka in sina anmälningar till Socialnämnden, de säger att pedagoger i förskolan inte är lagen och det inte är de som ska tolka den. I intervjun med B2 återberättar hon en händelse gällande en anmälan hon nyligen gjort, anmälan var baserad på ett barn som uttryckt att det skett våld i hemmet. På förskolan fanns rutinen att prata med rektorn
