Bakgrund - Distriktssköterskors erfarenheter av att använda Senior Alert i omvårdnad av äldre p

2. Bakgrund

Inom kunskapsområdet omvårdnad talas det om fyra konsensusbegrepp: människan, hälsan, miljön och omvårdnaden, som utgör grunden för omvårdnad (Friberg och Öhlén, 2019). Distriktssköterskor har ett viktigt ansvarsområde i omvårdnad och målet för omvårdnaden är människan och hennes hälsa. En god omvårdnad innebär att patienter ges en god och säker vård utifrån patientens behov och den aktuella situationen. Vårdens kvalitet och säkerhet beror på vårdgivarnas enskilda kompetens och hur omvårdnadsinsatserna genomförs (Swenurse, 2014). Grunden i distriktssköterskans arbete är att ge stöd till människor med olika sjukdomstillstånd genom att ha ett hälsofrämjande förhållningssätt. En god förståelse behövs också för hur den omgivande miljön påverkar hälsan på ett positivt eller negativt sätt. Distriktssköterskan har ansvar för att upprätta en samordnad individuell omvårdnadsplan för att ge en säker och sammanhållen vård för patienten (Swenurse, 2014). Ett sätt att förbättra patientsäkerheten och ge en mer sammanhållen vård är att använda kvalitetsregistret Senior Alert.

2.1 Senior Alert

Landstinget i Jönköpings län startade i början av 2000-talet kliniska förbättringsarbeten som hade som syftet att minska undernäring, trycksår och fallolyckor inom vård- och omsorgsarbetet. Utvecklingen av nya arbetssätt och metoder gav gemensamma riktlinjer inom vård och omsorg gällande trycksår, fallolyckor och undernäring och det blev också klargjort att det var samma grupp äldre patienter som involverades i alla tre områden. Detta innebar en gemensam förbättring i förebyggandet av att minska risk för trycksår, undernäring och fallolyckor (bilaga 5a och 5b). Mätningar gjordes för att följa resultatet av förbättringsarbetet och registrerades i en Excelfil. Landstinget i Jönköpings län införde år 2005 denna vårdprevention på samtliga enheter och data registrerades i ett lokalt register, MOA (Mätning och Analys) där resultaten av det preventiva arbetet kunde följas. Resultat från MOA låg sedan till grund för utvecklande av ett nationellt kvalitetsregister (Senior Alert, 2020a).

I Senior Alert ingår olika parametrar inom till exempel Modifierade Nortonskalan (ex. rörelseförmåga, psykisk status, födointag samt inkontinens), Mini Nutritional Assessment (ex. aspekter gällande viktförlust, nutrition, rörlighet och BMI – Body Mass Index) och Downton Fall Risk Index (relevanta kriterier angående fallrisk). Det finns även bedömningsformulären för munhälsan i samarbete med ROAG (Revised Oral Assesstment Guide), (bilaga 5c) och bedömningsformulären för blåsdysfunktion i samarbete med Nikola (bilaga 5d och 5e) som är ingår i Senior Alert. Kriterier fylls i för de olika riskfaktorerna för att sedan summeras för att kunna se om det finns risker för t.ex. trycksår, fall, nutrition och munhälsa. På framsidan av de olika blanketterna finns riskbedömningen och på baksidan finns de olika planerade och pågående förebyggande åtgärder (Senior Alert, 2020b).

Syftet med Senior Alert är som tidigare sagts, det förebyggande arbetet med att registrera riskbedömningar och vidta åtgärder som möjliggör förbättrad vård och omhändertagande, och samtidigt öka säkerheten för patienter inom hälso- och sjukvård. Senior Alert innehåller fyra fundamentala delar som utgör ett systematiskt arbetssätt; Registrering i kvalitetsregistret, preventivt arbetssätt, reflektion över resultatet och förbättringsarbete. Grundtankarna i det förebyggande arbetssättet består av systematik, struktur och synliggörande av resultat (Senior Alert, 2020c). Hos äldre kan det ofta finnas flera riskfaktorer som kan orsaka hälsoproblem.

2.2 Riskfaktorer hos äldre

Att arbeta förebyggande för att förhindra undernäring, trycksår, fall och ohälsa i munnen är viktigt. De olika professionerna inom vård och omsorg arbetar ständigt med dessa områden som har en stark koppling till varandra; en person som är undernärd har lättare att utveckla trycksår, lättare att få problem i munhåla samt att lättare råka ut för fallolyckor. Fallet kan i sin tur orsaka höftfraktur, vilket också kan ytterligare försämra patientens rörelseförmåga och därmed utveckla trycksår (Senior Alert, 2020c).

2.2.1 Trycksår

Trycksår är en komplikation som oftast drabbar personer som har sämre eller är utan rörelseförmåga.

Dessa sår orsakar ofta stort lidande och ger också psykosociala och fysiska konsekvenser för den drabbade. Trycksår innebär också omfattande och långvariga behandlingsinsatser. I de flesta fall kan trycksår undvikas genom att upptäcka patienter som kan vara i riskzonen för trycksår och genom medicinska åtgärder och riktade omvårdnadsinsatser kan trycksår förebyggas genom t.ex. regelbunden inspektion av huden, tryckavlastning, och hudvård (Larsson och Rundgren, 2010). Det finns olika framgångsfaktorer i omvårdnadsarbetet mot trycksår. Det är bland annat samarbete med patient och närstående, individanpassade åtgärder, ett systematiskt och långsiktigt arbete, snabb återkoppling av resultat, ett förebyggande arbete och regelbundna utbildningar (Sveriges Kommuner och Regioner [SKR] 2015). Immobilisering är en riskfaktor för att utveckla trycksår och den så kallade RAPS-skalan (Risk Assessment Pressure Scores) som återfinns i Senior Alert är ett riskbedömningsformulär som är användbart för att se risk för utveckling av trycksår (Lindgren et al., 2004). Att förebygga trycksår bör vara en given prioritet i omvårdnaden av patienter, med fördelar både för patient och vårdgivare.

Distriktssköterskan behöver vara kapabel att identifiera början till trycksår, förstå hur de uppkommer och veta vilka faktorer som patienten möjligen kan vara utsatt för som kan utveckla trycksår (Davies, 1994). Det förebyggande arbetet mot trycksår behöver vara målmedvetet. Genom att implementera olika aspekter i arbetet såsom fördjupad kunskap, tillgång till tryckreducerande hjälpmedel,

återkommande utvärdering och att ha en positiv attityd i arbetet mot trycksår har visat sig förbättra det preventiva arbetet (Sving et al., 2017).

2.2.2 Malnutrition

Ett fullgott näringsintag ökar patientens förutsättningar för rehabilitering och möjlighet till att tillfriskna. Distriktssköterskan ska ha kunskap om näringsämnenas viktiga roll för äldre patienters hälsa. Att regelbundet kontrollera vikt är viktigt för att se tecken på viktminskning och risk för malnutrition. Att också mäta BMI kan hjälpa till med detta. Orsakerna till att äldre tappar i vikt kan vara många; nedsatt aptit beroende på t.ex. omgivning, depression, ointresse för mat (pga. nedsatt smak och lukt), läkemedelsanvändning, avsaknad av motorik pga. t.ex. stroke, tuggnings- och sväljproblem (Larsson och Rundgren, 2010). Genom många äldre har problem med sväljdysfunktion ökar risken för undernäring och malnutrition. Detta belyser vikten av systematisk och noggrann riskbedömning (Hägglund et al., 2017). Bedömningsskalan MNA (Mini Nutritional Assesstment) som finns med i Senior Alert visar och validerar risken för malnutrition hos äldre. Låga poäng på MNA är i en svensk studie relaterat till undernäring, beroende på dålig aptit, svårigheter att tugga och svälja, dålig syn, dåliga tänder och att de äldre hade svårigheter att använda kniv och gaffel (Saletti et al., 2005).

2.2.3 Fallolyckor

Äldre som drabbas av fallolyckor är vanligt och det medför ett stort lidande för de som drabbas och stora kostnader för samhället. Orsakerna kan vara komplexa samband mellan olika faktorer, läkemedel, sjukdomar, försämrad syn och olika faror i den äldres miljö (Larsson och Rundgren, 2010). Att kunna se riskmoment och att förebygga fallolyckor med hjälp av DFRI (Downton Fall Risk Index) som också ingår i Senior Alert har visat sig vara ett hjälpmedel i det förebyggande arbetet med fallolyckor (Nilsson et al., 2016). Fallolyckor bland äldre är mer vanliga på äldreboenden jämfört med fallolyckor på sjukhus (Trinks et al., 2018). Höftfrakturer orsakade av fallolyckor påverkar individens livskvalitet, förmåga till aktivitet och den fysiska och mentala hälsan, samt rädslan för att ramla påverkar också självkänslan negativt (SBU, 2014). Fallolyckor, malnutrition, trycksår och oral hälsa är relaterade till varandra och Senior Alert har därför stor betydelse i det preventiva arbetet mot fallolyckor (Trinks et al., 2018).

2.2.4 Munhälsa

Dålig munhälsa har en negativ påverkan på livskvaliteten hos äldre människor. Tandvård och munhygien är därför en viktig daglig omvårdnadsåtgärd för att eliminera orala hälsoproblem.

Distriktssköterskor i omvårdnaden av äldre behöver support, och detta kan ske genom samarbete med t.ex. tandhygienist i arbetet med munhälsa. Många äldre har dålig oral hälsa, främst gällande trasiga tänder. Då gäller det inte bara att kunna identifiera tecken på orala hälsoproblem, utan att också kunna ha kunskap och strategier för nödvändig vård för optimal oral hälsa (Rantzow et al., 2018). Eftersom problem i munnen är vanligt hos äldre är det viktigt att standardiserade bedömningar av munhälsan görs rutinmässigt. Det är också viktigt att individuella åtgärder sätts in (Andersson, 2004).

2.2.5 Blåsdysfunktion

Inkontinens eller blåsdysfunktion är ett stort folkhälsoproblem i världen, och i Sverige är det cirka 30–

40 procent av äldre människor över 65 år som har detta problem. Blåsdysfunktion beskriver flera olika problem med t.ex. urinläckage, trängningar eller tömningsproblem av urinblåsan. En stor del av dessa människor med blåsdysfunktion får behandling och vård i hemsjukvård eller i särskilda boendeformer och upp till 80 procent av alla med inkontinens behöver använda inkontinenshjälpmedel. Kunskap om problemen som förekommer vid blåsdysfunktion ger bättre förutsättningar för att ge passande

individuell behandling till den person som behöver omvårdnaden. Ett grundläggande mål är att alla med en blåsdysfunktion ska få sina problem utredda och få individuellt anpassade hjälpmedel. På detta sätt ökar den enskildes livskvalitet, och komplikationer och samhällskostnader kan genom detta sätt minska (Senior Alert, 2020d). Vården av personer med blåsdysfunktion behöver stärkas genom mer struktur i arbetet med blåsdysfunktion och mer utveckling av vårdpersonalens kompetens

(Socialstyrelsen, 2016). Sjuksköterskor har en viktig roll i att identifiera och etablera adekvata åtgärder vid blåsdysfunktion hos äldre. Det gäller att arbeta personcentrerat och evidensbaserat och utforma ett individuellt förebyggande arbete för den äldre (Borglin et al., 2020). Genom att implementera ett personcentrerat arbetssätt kan en varaktig god effekt på kvaliteten på vården erhållas och därigenom ökat välbefinnande för personen med blåsdysfunktion (Wijk et al., 2018).

2.3 Hemsjukvård

Hemsjukvård innebär hälso – och sjukvårdsinsatser som ges till patienter som inte själva kan ta sig till t.ex. vårdcentral eller sjukhus. Vårdinsatser kan ges både i ordinärt och i särskilt boende.

Hemsjukvården ges av legitimerad personal och personal med delegation. Den grundläggande förutsättningen för hemsjukvård är att det finns behov av hälso – och sjukvård hos den enskilde, vilket bedöms av läkare och/eller distriktsjuksköterska. Vårdinsatser kan bl.a. bestå av t.ex. provtagningar, läkemedeljusteringar, såromläggningar, smärtlindring, blodtransfusioner, infusioner/dropp eller sondmatning. Hemsjukvård kan pågå under längre eller kortare tid (SOU 2011:55).

Hemsjukvård utgör en viktig del av distriktssköterskans arbetsområde. Hemsjukvården ska utgå från den enskilde patientens behov, innehålla stödjande samtal, information till patient och närstående samt undervisning till hemtjänstpersonal. Distriktssköterskan har en central och strategisk roll i det förebyggande arbetet i sitt vardagliga möte med patienter och närstående och det pedagogiska och vägledande arbetet ska vara inriktat på att tillvarata dessa personers egna resurser för att stödja egenvården och det friska. Hemsjukvårdens patienter får också insatser från kommunens hemtjänst och det krävs samordning och nära samarbete för att vården och omsorgen ska utformas optimalt för att tillgodose patientens behov. Distriktssköterskan har en viktig handledande funktion för omvårdnadspersonal i hemtjänsten när det gäller omvårdnad, behandling och rehabilitering omvårdnadspersonal i hemtjänsten när det gäller omvårdnad, behandling och rehabilitering (Swenurse, 2019). Ett samarbete mellan olika yrkesgrupper förbättrar omvårdnaden inom hemsjukvården. En god och säker hemsjukvård för äldre personer kräver bland annat trygghet, säker läkemedelshantering, teamsamverkan, hög omvårdnadskompetens, nolltolerans mot vårdskador, och att förebygga undernäring, fall och trycksår är exempel på olika framgångsfaktorer (Josefsson, 2010).

2.4 Distriktssköterskans roll i säker vård och i det förebyggande arbetet

I distriktssköterskans arbete är det viktigt att den planerade omvårdnaden sker i samarbete med patient och närstående, värna dessa personers rätt till autonomi, samt ta hänsyn till sociala och psykosociala förhållandens som kan påverka deras hälsa. Distriktssköterskan har också ett viktigt arbete för att säkerställa att hänsyn tas till att omvårdnaden främjar patientens värdighet och rättigheter, samt att omvårdnaden sker på ett patientsäkert sätt. Omvårdnaden ska också främjas av en öppen dialog och ett etiskt förhållningssätt (Swenurse, 2019).

Användandet av Senior Alert har möjliggjort att vårdinrättningar kunnat ändra sina förebyggande vårdprocesser. Kliniska resultat har visat på förbättringar i vårdarbetet. Att använda Senior Alert kan också möjliggöra bättre vårdresultat hos patienterna och ge bättre kompetens i omvårdnadsarbetet hos vårdpersonalen. Användandet av Senior Alert kan hjälpa vårdgivarna att få goda kunskaper och praktiska erfarenheter i det förebyggande arbetet. Användningen av registret Senior Alert kan också ge uppgifter som kan hjälpa till i utmaningen att driva utvecklingen för god vård till den äldre patienten.

Den stora mängden data som finns tillgängligt i registret kan också ge forskare material för studier för att förebygga ohälsa bland äldre (Edvinsson et al., 2015).

Grunden för att skapa en hälso-och sjukvård av hög kvalitet är en säker vård. Säker vård innebär att det måste finnas kunskap om risker i vården och att arbeta för att riskerna minimeras. Säker vård kräver också samarbete med alla professioner inom vården, med patienter och närstående. Genom ett etiskt förhållningssätt, god yrkeskunskap och med ett interprofessionellt samarbete kan vårdskador undvikas (Swenurse, 2016).

För att vården ska bli så säker och god som möjligt har alla chefer, ledare och hälso- och sjukvårdspersonal ett gemensamt ansvar för att så få patienter som möjligt ska drabbas av vårdskador.

Chefer och ledare inom omvårdnadsarbetet har alla viktiga roller i arbetet med patientsäkerhet. En god och trygg arbetsmiljö där medarbetare tillsammans med ledningen samarbetar för att förbättra verksamheten är oftast den bästa miljön för att utveckla god kvalitet och patientsäker vård. All personal som arbetar inom hälso- och sjukvården har ansvar att ge patienterna en omsorgsfull och sakkunnig omvårdnad samt hur arbetet utförs (Socialstyrelsen, 2020).

2.5 Att arbeta med Senior Alert

Distriktssköterskor, sjuksköterskor och undersköterskor har ofta en hög arbetsbelastning och brist på tid. Detta kan innebära att det kan vara svårt att prioritera användningen av Senior Alert på ett sätt som det är tänkt att användas. Detta kan påverka noggrannheten och insamlandet av data på ett negativt sätt. Det kan också finnas brist på tid för att göra uppföljning av informationen som finns och ibland kan bristen på tid också göra att bara den allra nödvändigaste informationen om patienterna samlas in (Trinks et al., 2018).

Vårdgivaren har ett ansvar för verksamheten och ska leda, planera och kontrollera verksamheten så att det leder till att en god omvårdnad upprätthålls. Vidare måste vårdgivaren också vidta åtgärder som behövs för att kunna förebygga att patienterna inte råkar ut för vårdskada (Socialstyrelsen, 2020). Ett fungerande utvecklingsarbete på många områden och nivåer är en förutsättning för en säker vård. Det måste finnas ett engagerat och tydligt ledarskap, tekniska färdigheter och förmågor att använda standardiserade arbetsmetoder t.ex. informationsöverföring i patientsäkerhetsarbetet.

Patientsäkerhetsarbetet är också processer som ständigt måste pågå (Swenurse, 2016).

För att kunna upprätthålla och genomföra det preventiva arbetet med hjälp av Senior Alert krävs ett optimalt hanterande av verktyget. Det krävs ett ledande teamarbete, en förebyggande omvårdnadsprocess och struktur med en organisatorisk support. Att hantera Senior Alert optimalt främjar lärande och kvalitetsförbättringar i omvårdnadsarbetet (Meranius och Josefsson, 2018).

Betydelsen av att hela tiden hålla intresset ”igång” för det preventiva arbetet med Senior Alert har beskrivits av sjuksköterskor som mycket viktigt (Rosengren et al., 2012).

Forskning visat att sjuksköterskor ibland har upplevt att olika faktorer har gjort att verktyget Senior Alert inte har kunnat användas på ett tillfredsställande sätt. Detta relaterat till att hälsoriskerna hos äldre ofta är komplexa, och det gäller att så tidigt som möjligt upptäcka risker för att kunna förebygga och behandla dessa risker. Detta tillsammans med den successiva ökningen av antalet äldre i befolkningen i framtiden kommer att medföra utmaningar inom hemsjukvården när det gäller

ekonomi, personaltillgång och krav på utförandet av patientsäkert omvårdnadsarbete (Lannering et al., 2017). Det finns också begränsad forskning när det gäller distriktssköterskors erfarenheter av att använda Senior Alert i sitt dagliga arbete, därför väcktes författarnas intresse av att undersöka detta.

In document Distriktssköterskors erfarenheter av att använda Senior Alert i omvårdnad av äldre patienter inom hemsjukvården (Page 8-13)