2.1 Användning av bekämpningsmedel
Bekämpningsmedel används i inom jordbruk och frukt- och trädgårdsodlingar samt för hemmabruk.
Medlen används för att skydda grödor och växter mot angrepp från svampar, djur och konkurrerande växter. 2011 uppgick den totala försäljningen av bekämpningsmedel till jordbruk till 1660 ton. De tre mest sålda ämnena 2010 var glyfosat, MCPA och metamitron, som alla används mot ogräs (KemI 2012).
För att ett bekämpningsmedel ska få säljas i Sverige måste det vara godkänt av Kemikalieinspektion-en (KemI), som prövar ansökningar om godkännande utifrån de riskbedömningar som har gjorts inom EU. Vid en ansökan bedöms miljö- och hälsosäkerheten i det ämne som är verksamt i produkten. En del bekämpningsmedel har under årens lopp blivit förbjudna att säljas. Vissa substanser är emellertid
Gränsvärden, riktvärden och tjänlighet I rapporten används begreppen gräns-värde, riktvärde och tjänlighet. Livsmedels-verket och Socialstyrelsen använder samma värden när det gäller högsta tillåtna halt av bekämpningsmedel i dricksvatten, fast de kallar värdet gränsvärde respektive rikt-värde. Halter över gränsvärdet/riktvärdet bedöms som otjänliga. När begreppen används i rapporten, åsyftas de gemen-samma värdena såvida inget annat ut-trycks.
godkända i Sverige, har blivit tillåtna efter inträdet i Europeiska Unionen. Ett exempel är 2,4-D som inte var tillåtet i Sverige mellan 1982 och 2011, men som åter blev godkänt i Sverige 2011.
Verksamt ämne
Nedbrytnings-produkter
Användningsområde
Atrazin (förbjudet sedan 1989) Ogräsbekämping på t ex grusgångar och gruspla-ner.
Diklobenil
(förbjudet sedan 1990)
BAM (2,6-diklobenzamid)
Ogräsbekämping på t ex grusgångar och gruspla-ner.
Glyfosat Ogräsbekämpning
MCPA HMCPA Ogräsbekämpning bland t ex potatis och stråsäd
Terbutylazin (förbjudet sedan 2003)
Ogräsbekämpning bland t ex potatis och majs 2,4-Diklorfenoxiättiksyra
(förbju-det 1990-2011)
Ogräsbekämpning t ex gräsmattor och säd
Pyretroider 3-PBA Insekticider som används mot t ex parasiter på
boskap och i odlingar samt mot mygg.
Exempelvis iprodion (förbjudet sedan 2008)
3,5-DKA Svampmedel som används på t ex oljeväxter, kål, ärtor, gräsmattor och vindruvor
Exempelvis mankozeb ETU Svampmedel som används vid odling av t ex potatis och lök
Klorpyrifos (förbjudet sedan 2008) TCP Insektsmedel
Tabell 1. Ett urval av de bekämpningsmedel som förekommer i rapporten och om de är godkända för använd-ning i Sverige.
2.2 Gränsvärden för dricksvatten
EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) anger ett ramverk hur vatten ska skyddas. Medlemsstaterna ska implementera direktivet genom nationella åtgärder. I Sverige gäller Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30), som anger gränsvärden för förekomst av bekämpningsmedel. Enligt föreskrifterna ska vattnet anses otjänligt om halten av ett
enskilt bekämpningsmedel överstiger 0,1 μg/l eller om summan av alla enskilda substanser är mer än 0,5 μg/l.
Enskilda vattentäkter eller brunnar omfattas inte av Livs-medelsverkets regler, utan istället gäller Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17), senast ändrad genom (SOSFS 2005:20). Riktvär-dena är desamma. Dricksvattnet ska bedömas som otjän-ligt om ett enskilt bekämpningsmedel överstiger 0,1 μg/l eller om den totala halten av alla enskilda bekämpnings-medel överstiger 0,5 μg/l.
Internationellt har Världshälsoorganisationen (WHO) genomfört hälsoriskbedömningar för enskilda substanser och har utformat sina riktvärden i Guidelines for drinking-water quality, vilken anger högsta förekomst för att dricksvattnet ska vara hälsosäkert. Riktvärdena anger en miniminivå för hälsosäker hantering.
2.3 Situationen i skånska kommuner
Skåne är en region där stora arealer används till att odla och driva jordbruk och där över 40 % av länets area omfattas av jordbruksmark (Jordbruket i siffror 2011). Skåne är det län som har störst användning av bekämpningsmedel per area (Länsstyrelsen 2011). Risken är därmed stor att de be-kämpningsmedel som sprids ut på länets åkrar läcker ut i vattendrag och ner i grundvattnet.
En studie av ett antal vattendrag i Skåne med många jordbruksmarker i sina tillrinningsområden vi-sade att 49 av 52 ytvattenprover innehöll rester av bekämpningsmedel. Totalt hittades 26 olika be-kämpningsmedelsrester och i medeltal påträffades sju substanser per prov. Det vanligast förekom-mande bekämpningsmedlet var glyfosat, som hittades i 48 av 52 prover. På flera platser uppgick hal-terna av bekämpningsmedel till nivåer som riskerade påverka djur- och växtlivet i vattendragen (Länsstyrelsen 2011).
I Saxån-Braån har halter av bekämpningsmedel mätts sedan 1988 4 till 6 gånger per år. Förekomst av bekämpningsmedel förekommer i stort sett vid alla provtillfällen, även om vintern. Under 2011 de-tekterades 36 olika substanser (Ekologgruppen 2012).
I Länsstyrelsens undersökning av Skånes grundvatten mellan 2007 och 2010 fann man rester av be-kämpningsmedel i var tredje provpunkt. Totalt påvisades 18 av de 33 undersökta substanserna och det var framför allt substanser som inte längre var godkända som påträffades. Av de tio mest före-kommande substanserna var det bara bentazon och etofumesat som var godkända för användning.
Det vanligast förekommande ämnet var BAM (2,6-diklobenzamid), som påvisades i 58 av 245 prov.
Näst efter BAM kom bentazon följt av atrazin och dess nedbrytningsprodukter (Länsstyrelsen 2012).
En undersökning från 2009 konstaterade att 17 kommuner i Skåne har analyserat förekomsten av bekämpningsmedel i enskilda brunnar. På grund av skillnader i mätningar och hur omfattande kon-trollen har varit, var det svårt att jämföra kommunerna. Undersökningen visade dock att 21 olika substanser hade påvisats i de 17 kommunerna. De vanligast förekommande resterna var atrazin och BAM, som hade hittats i prover från de flesta kommunerna (Christiansson 2009).
2.4 Grundvattenkontroller i Landskrona
Miljöförvaltningen i Landskrona har sedan år 1992 undersökt halter av kemiska bekämpningsmedel i grundvatten genom ett detaljerat kontrollprogram. Programmet syftar till att följa långsiktiga föränd-ringar av grundvattenkvaliteten. Sedan starten har fem jordlagerbrunnar analyserats för bekämp-ningsmedel och redan 1993 påvisades rester av atrazin och BAM i tre av brunnarna. Fem år senare när detektionsgränserna var lägre hittades bekämpningsmedelsrester (främst BAM och atrazin) i alla fem brunnarna (Johansson 1999). Även om några brunnar har bytts ut på grund av brister i kon-struktionen vilket kan medföra ytvattenläckage, visar kontrollprogrammet att bekämpningsmedels-rester förekommer i Landskronas grundvatten.
Under senare år har analyserna genomförts med lägre detektionsgränser, och kontrollprogrammet har utvecklats genom att uppdatera parameterlistan och att lägga stor vikt vid analys av bekämp-ningsmedel som används i regionen. Kontrollen 2011 visade att 10 av 15 brunnar hade halter av be-kämpningsmedel och i två fall var halterna så höga att vattnet skulle bedömas som otjänligt. BAM och atrazin påträffades i sju av provtagningspunkterna (Thorbäck 2012).
Sedan 2001 har Miljöförvaltningen erbjudit gravida och familjer med barn under ett år kostnadsfria analyser av brunnsvatten för att mäta förekomsten av bland annat bekämpningsmedelsrester. Resul-taten har visat att rester av kemiska bekämpningsmedel är vanligt förekommande i kommunens dricksvattenbrunnar. Det är även vanligt att proverna bedöms som ”otjänliga”, eftersom halterna av kemiska bekämpningsmedel är för höga. Precis som i kontrollprogrammet, har de frivilliga kontrol-lerna visat att de vanligast förekommande restsubstanserna är BAM samt atrazin och dess nedbryt-ningsprodukter. Analyserna har hittat sammanlagt ett 15-tal olika ämnen och nedbrytningsprodukter från kemiska bekämpningsmedel i de brunnar som har undersökts.
2.5 100 brunnar i Landskrona
I årsskiftet 2005/06 genomförde Miljöförvaltningen i Landskrona en undersökning av 100 enskilda dricksvattenbrunnar utspridda i kommunen. Syftet med projektet var att få en bild av dricksvatten-kvaliteten för de invånare som inte har tillgång till kommunalt dricksvatten. Dessutom avsåg pro-jektet att undersöka hur vanligt problemet är med framförallt rester av kemiska bekämpningsmedel i dricksvattnet.
Provtagningen visade att dricksvattnet i 43 brunnar innehöll rester av kemiska bekämpningsmedel. I mer än en tredjedel av brunnarna hittades rester av bekämpningsmedel i sådana halter att dricks-vattnet bedöms vara ”otjänligt” enligt SOSFS 2003:17 (>0,10 μg/l för ett ämne eller >0,5 μg/l i total-halt). Totalt hittades 13 olika restsubstanser från kemiska bekämpningsmedel. Den överlägset vanlig-aste restsubstansen var BAM, som hittades i 37 av 43 brunnar. Därefter kom atrazin och dess ned-brytningsprodukter, som påvisades i 11 av brunnarna. I 14 brunnar hittades mer än en restsubstans från kemiska bekämpningsmedel. I ytvattenundersökningar i Saxån-Braån hittades 36 ämnen 2011.
2.6 Bekämpningsmedel i livsmedel
Exponering för kemiska bekämpningsmedel kan komma från flera källor. En viktig källa, förutom att direkt hantera bekämpningsmedel i sitt yrke eller för hemmabruk, har visat sig vara intaget av livs-medel. Behandling med bekämpningsmedel under odling, lagring eller transport av livsmedel medför i många fall att rester av olika medel har hittats i matvaror. I sin kontroll 2009 genomförde Livsme-delsverket 1180 prover på frukt och grönsaker och fann rester av bekämpningsmedel i 66 % av pro-verna. I 7 % av fallen överskreds gränsvärdet för högsta tillåtna halt av bekämpningsmedel i livsmedel (Jansson et al. 2011).
Bland den allmänna befolkningen, som inte direkt hanterar kemiska bekämpningsmedel, sker expo-neringen för kemiska bekämpningsmedel sannolikt främst genom mat och dryck (Lu et al. 2001, 2006). Hur mycket en person exponeras för bekämpningsmedel beror på val av livsmedel och hur mycket man konsumerar av det.
Flera studier har visat att förekomsten av bekämpningsmedelsrester är vanligare i konventionellt producerade livsmedel jämfört med ekologiska varor (Buchholt och Persson 2006). Till skillnad från konventionell produktion tillåter ekologisk odling inte användning av kemiska bekämpningsmedel.
Det har konstaterats att barn som har ätit ekologisk mat är mindre exponerade för bekämpningsme-del (Lu et al. 2006). Det finns även skillnader mellan importerade och inhemskt producerade livsme-del. I Livsmedelsverkets undersökning 2009 påvisades bekämpningsmedelsrester i en högre andel utländska livsmedel jämfört med svenskodlade (Jansson et al. 2011).
Avdelningen för Arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet har genomfört flera studier av före-komsten av bekämpningsmedelsrester i människor genom att mäta halterna i urinen hos olika grup-per av allmänbefolkningen. I två studier (2004/05 och 2005-07) uppmättes resthalter av vissa be-kämpningsmedel hos mellan 90-100 % av deltagarna (Littorin et al. 2009).
Studierna hittade små skillnader i halter av bekämpningsmedelsrester som kunde härledas till fak-torer som kön, ålder, årstider och livsmedel. Skillnaderna skulle kunna bero på skillnader i konsumt-ionen av livsmedel, som har behandlats med olika bekämpningsmedel.
Inga tydliga samband mellan graden av intag av ekologiska livsmedel och halter av bekämpningsme-del i urinen kunde konstateras, även om det fanns antydningar. I den första studien 2004/2005 var halterna av 2,4-D lägre bland de som åt ekologisk mat, men i den senare skilde sig grupperna inte åt.
Undersökningarna hade dock ingen grupp som enbart åt ekologiska livsmedel, vilket innebär att viss påverkan från bekämpningsmedel kan ha skett. Däremot uppvisade de vegetarianer som åt mest ekologiskt lägre halter av svampmedelsresten ETU än övriga.
Vin har visat sig innehålla rester av bekämpningsmedel (Aprea et al. 1996 och 1997; Cabras och An-gioni 2000; Lorenzin 2007; Poulsen et al. 2007). Vid odling av vindruvor har fungiciderna vinklozolin och iprodion samt mankozeb använts under flera år (Colosio et al. 2002; Rial-Otero et al. 2004). Inga preparat med iprodion och vinklozolin är godkända i Sverige sedan 2008 respektive 1996. Arbets- och miljömedicins studier konstaterade en tydlig relation mellan konsumtion av vin och russin och de uppmätta halterna av 3,5-DKA och ETU.