Barnen berättar sina upplevelser med hjälp av bildspråket

Om miljön påverkar barnets personlighet, tankar och minnesbilder och bilden berättar och uttrycker likaså är min slutsats att i barnets bilder kan jag spegla deras naturuppfattning och natursyn. Bildskapande är en kroppslig aktivitet och en själslig process. Bildskapande är en handling liksom även hur barnet rör sig och väljer att agera i naturen. Därmed vill jag även koppla naturuppfattningen och natursynen till förhållningssättet i skogen. Barnen berättade sina upplevelser i skogen genom ett tydligt och ledigt bildspråk utan tveksamheter. De hade alla så många positiva berättelser om skogen att papperet inte räckte till och vi glömde helt av tiden. Kanske jag snarare, barnet är inte bunden till tiden och klockan så som vi vuxna är. Kombinationen av allvaret, spänningen, sinnesnärvaron och lusten var fängslande. Vi upplevde en inspiration som inspirerades av inspirationen och flöt med i strömmen av den skapande kraften. Alla barnens bilder är fantastiska, de berättar alla en personlig saga för mig. Barnen hade en förmåga att uttrycka detaljer. Barnets nyfikenhet tror jag ger dem en förmåga att se och lägga märke till detaljer. I naturen finns det många detaljer. Ett tränat och välutvecklat seende hjälper barnets visuella förmåga som i sin tur underlättar i barnets perception. Jag måste ge lite extra ljus på det barnets teckning som målade både dörren till skogen och nyckeln. Den är genial. Vad är verklighet, vad är fantasi? Dörren i skogen är inte gripbar, men barnen måste låsa upp den, öppna den och stiga över tröskeln för att komma in till skogen. Nyckeln till dörren är däremot gripbar och en påtaglig handling. Somliga barn tog även ett kliv över den osynliga tröskeln, den handlingen är också påtaglig. Fantasi möter verklighet. Men var går skiljegränsen? Somliga barn

har inte den här förmågan att se dörren, men vissa har det. Minnet består i erfarenhet, historia och verklighet. Fantasi är för mig förnyelse och framtid. Minnet är fundamentet och fantasin finns i blickfånget. Reggio Emilia menar att fantasin förtjänar en plats bland människans intelligenser.

En annan intressant tanke är barnens reaktion angående bestående bilder och icke bestående bilder. Det kan vara en oförlåtlig handlig om någonting förstörs. Det kan vara egen vårdslöshet eller att en kompis händelsevis råkar förstöra något. Den upprördheten som kan uppstå om en teckning blir nedsölad med smutsfärgat vatten, om den rivs sönder eller försvinner kan vara hejdlös, om det sker inne på förskolan. Men varför reagerar inte barnen på samma vis när de är i skogen? Varför är en negativ handling i naturen inte lika upprörande? Ekorren kan ju inte bara vara liten och söt, om det vore ett av de yngsta barnen som förolyckats någonting för ett äldre – han eller hon är också söt. Hungrig, ekorrar så som barn, alla har sina behov. Vad gör skogens liv som kan vara mer förlåtande?

I bilden kan jag läsa vad som påverkar barnet i deras verklighet, deras erfarenheter och det som berör dem. Jag vill härmed inte utesluta andra tolkningar. Det finns lika många tolkningar på en bild som det finns människor på jorden. Jag vill trots allt vara lite försiktig med att tolka in för mycket betydelser i bilder och särskilt barns bilder. Det finns en viss risk tycker jag att bilden analyseras sönder och känslan i och med bilden försvinner. Ett barn lägger inte medvetet in en värdering eller ett budskap i sina bilder. De analyserar inte heller sina kompisars bilder. De målar inte heller med insikten att bli en framtidsinriktad människa. Att måla är istället en stund av glädje. Vissa bilder tycker jag bara kan få finnas där som ett konstverk för skönhetens skull och smälta in i varje människans inre som ett eget tyst budskap.

5.3 Slutord

Vi lever i ett mediasamhälle. Med media menar jag bland annat television, reklam, radio och somliga tidningar. Överallt finns det någonting som vill säga oss någonting. Hur mycket media vi utsätts för varje dag är individuellt. Med säkerhet påstår jag att somliga utsätts alla dagens vakna timmar; väckarklockan är radion som går igång, H&M reklam i busskuren, en såpa som sällskap, paus med Se och Hör, chatta på Facebook där reklamen poppar upp framför ögonen som om det vore popcorn. Att göra barnen medvetna om bildspråket genom att berika dem med ett eget bilduttryck tror jag kan ge dem en möjlighet att skilja på nyttigt och onyttigt.

I Sverige finns det även en lag i barnets förmån som lyder ”en skola för alla”. För att uppnå det målet anpassar vi miljön i den mån ekonomi och annan resurs räcker till. Alla barn är unika personligheter. Min erfarenhet av skolan idag är snarlik Deweys. Med naturen som ett pedagogiskt rum kan alla barn medverka var och en på sitt sätt. Bland barnen som deltog i min undersökning kunde jag inte upptäcka missnöje hos någon. Sitta, ligga eller stå – alla kunde välja, tätt intill kompisarna eller en bit därifrån. När de tröttnade fanns det en spännande aktivitet i nästa dunge. I naturen behöver vi heller inte anpassa någon miljö och vi behöver inte heller några extra pengar. Där kan alla hitta sin roll, verka tillsammans och tillhöra ett och samma klassrum. Det finns samma dynamiska gränser i bildskapandet. Naturen och bildskapandet är för mig ett. Naturen är en inspirationskälla. Den är kravlös, det finns inga bra eller mindre bra konstuttryck, särskilt inte i ett barns otvungna bildskapande. Alla skapar på sina villkor och det som kommer fram på bilden är en visuell bild och en djupt personlig process. I litteraturgenomgången var det dessutom en svårighet att separerar natur, bild och mötet i naturen och bilden. På ett eller annat sätt hittar jag vändningar och mellanled till det ena eller det andra. Egyptierna ristade sina levnadshistorier på grottans väggar och idag pryder många av våra väggar tavlor föreställande orchidéer och vackra landskap -jag tror inte det kan vara en slump att konstnärer genom tiderna ofta använder sig av naturen. Jag tror att i naturen finns ett intryck till varje sinnesstämning till varje människa. Natur kontra bildskapande förenar kropp, tanke och själ.

Skulle jag ha gjort om undersökningen idag så hade jag antagligen gjort den på ett annat sätt. Bättre planering av tid, barnets bildskapande ska inte behöva avbrytas och jag skulle vilja ha möjlighet att engagera mig åt varje barn lite mer. Alla barn skulle ha målat tillsammans och vi skulle ta med oss lunch. Den medhavda lunchen bidrar också till vissa saker men det är ett kapitel för sig. Jag skulle ta assistans från övrig personal. Hade årstiden varit annan hade jag dessutom använt mig av färg på flaska och penslar eller använt mig av naturens eget förråd. Det skulle vara spännande att genomföra en liknande studie, följa upp barnets bild och låta den utvecklas och experimenteras med likt Reggio Emilia. Tillsist skulle vi uttryckt samma sak igen på samma plats i skogen för att se på förändringen. Skulle jag göra om litteraturgenomgången hade jag varit mer bestämd och säker på vilken riktning min uppsats skulle ta. Förstahandslitteratur och andrahandslitteratur hade jag ingen upplysning om. Idag vet jag betydelsen av litteraturval och hur ord och meningar färgas av den som läser och refererar till dem. Vi fick ett råd att söka litteratur genom andras litteraturval i tidigare uppsatser. Därifrån jag hämtade litteratur höll inte måttet. Hade jag känt till och valt en förstahandslitteratur från början, följt min intuition, stått på

mig, så hade jag sluppit att göra en mycket stor omväg. Mitt råd till andra är att söka och läsa relevant och inspirerande litteratur för att sedan undersöka deras referenser och se till att det är förstahandslitteratur. Återigen, det handlar om styrka i egna val och sortera bland all information som möter oss varje dag.

Efter litteraturgenomgång, studie i skogen och intervjun med föreståndaren har jag som pedagog blivit mer övertygad i mitt ställningstagande om min framtida yrkesroll. Jag vågar till och med spetsa till det lite; Jag vill ge barnet tillgången att bildskapa i och med naturens krafter. Jag har övertygelsen att det skänker en rättvis och harmonisk bild av verkigheten och i mötet med andra människor kommer de att utstråla godhet, framåtanda och vilja. Det skulle vara spännande att se hur barn från andra kulturer med annat modersmål eller hur barn med funktionsnedsättningar skulle uppleva och uttrycka sig. En bild säger inte mer än tusen ord utan det som inte tusen ord säger.

Referenslista

Ahlner Malmström, E. (1991). Är barns bilder språk? Malmö: Carlssons Bokförlag (ISBN 91 7798 473 0)

Andersson, A. mfl (2003). Att skriva för barn. Stockholm: Ordfront förlag (ISBN 91-7321-939-4)

Dahlgren, L.O. & Szczepanski, A. (2001). Utomhuspedagogik, Boklig bildning och sinnlig erfarenhet. Lindköpings universitet, Skapande Vetande (ISBN 91-7871-979-8)

Dewey, J. (2004). Individ, skola och samhälle. Stockholm: Natur och Kultur (ISBN 91-27-09799-4)

Doverberg, E., Pramling Samuelsson, I. (2000). Att förstå barns tankar. Stockholm: Liber AB (ISBN 91-47-04968-5)

Ericson, C. (1991). Det målande barnet. Stockholm: Författarna och Almqvist & Wiksel Förlag AB (ISBN 91-11960-0)

Ericsson, G. (2002). Lära ute. Friluftfrämjandet

Fröbel, F. (1995). Människans fostran. Lund: Studentlitteratur (ISBN 91-44-36711-2)

Hansén, S., Thor, C. (1997). Intervjua. En grundbok för media. Stockholm: Ordfront förlag (ISBN 91-7324-509-7)

Read, H. (1956). Uppfostran genom konsten. Stockholm: Natur och kultur

Svedberg, L., Zaar, M. (1993). Boken om pedagogerna. Falköping: Gummessons Tryckeri AB (ISBN 91-634-0268-8)

Lindqvist, G. (1989). Från fakta till fantasi. Lund: Studentlitteratur (ISBN 91-44-30561-3)

Nordenfalk, K. (1996). Barns bilder och solen lyste blå. Stoockholm: Berghs Förlag AB (IBSN 91-5021265-6)

Nyhus Braute J och Bang C (1997) Följ med ut! Barn i naturen. Stockholm: Universitetsforlaget (IBSN 91-88584-24-0)

Read, H. Uppfostran genom konsten. (1956). Stockholm: Natur och Kultur

Wallin, K. (1981). Ett barn har hundra språk. Stockholm: Utbildningsradion (ISBN 91-26-81500-1)

Westerlund, A. m fl (2007). I Ur och Skur, Grundbok för Friluftsfrämjandets I Ur och Skurverksamhet. Friluftsfrämjandet

Vygotskij, Lev S. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Diadalos AB (ISBN 9171730117) Läroplan för förskolan 98 http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068007400740070003a002f002f007700770077003400 2e0073006b006f006c007600650072006b00650074002e00730065003a0038003000380030002f007 70074007000750062002f00770073002f0073006b006f006c0062006f006b002f00770070007500620 06500780074002f0074007200790063006b00730061006b002f005200650063006f00720064003f00 6b003d0031003000360037/target/Record%3Fk%3D1067

Bilaga 1 Frågor Ur och Skur;

• Hur arbetar ni med bild i naturen? Sommar, vinter, använder ni det på olika sätt? • Hur tänker ni kring barns bildskapande?

• I Ur och Skur säger ni att barnen själva får undersöka och upptäcka vilket uttryck de tycker bäst om. Hur går det till?

• Hur spelar barnens ålder in?

• Kan du avläsa i barnens bilder att stor del av deras verksamhet är i skogen? • Har profileringen inneburit några nya tankesätt?

Frågor barn;

• Vad tycker du om att göra när du är i skogen? • Kan du göra något mer?

• Kan du hitta något spännande? • Brukar ni måla utomhus?

• Har du målat någon gång förut när du har varit i skogen? • Hur gjorde ni då? tog ni med er kritor och papper?

• Men om fröken har glömt papper/kritor hemma, hur ska du göra då? • På vintern hur kan du måla utomhus då?