Jag ska i denna resultatdel presentera de upptäckter jag gjort vid mina studietillfällen. Jag har valt att dela in resultatet i fyra kategorier. Process- produkt, individ- grupp, flickor- pojkar och fantasi- verklighet. Detta för att inte enbart beskriva de fyra tillfällena som enskilda
situationer, utan istället ge en mer sammanhängande bild av vad som gav uttryck för barnens bildskapande.
5.1 Process - produkt
Jag har i min undersökning upptäckt att barnens bilder kan berätta så mycket mer om man sett till hela processen än endast till den färdiga produkten, bilden. Barnen berättade hela tiden när de skapade, både för sig själva men också för mig och för de andra barnen. Deras bilder blev
narrativa. Det kan de även vara som färdig produkt, men inte i lika stor utsträckning. Man kanske kan urskilja vad bilden föreställer, denotationen och eventuellt bildens innehåll, konnotationen. Men har man följt hela skapandeprocessen och lyssnat till vad barnen berättar medan de skapar, så kan man enligt min mening också ta del av många av deras egna tankar och funderingar, deras privata associationer.
Även sagoberättandet och barnens lyssnande var en del av mina observationer och jag videofilmade och analyserade även detta skede för att få ta del av hela processen. Jag presenterar därför även sagoberättandet.
När jag läste sagan Rödluvan och vargen för barnen lyssnade de med stort intresse. De satt tysta och avbröt mig inte inte med några kommentarer eller argument. När jag kom till skeendet när vargen skulle äta upp mormor och Rödluvan blev de allt mer intresserade och började röra på sig, en del av barnen reste sig upp för att kunna se bättre. Jag kunde urskilja en viss konkurrens om de ”bästa platserna” men kunde inte se till några skillnader mellan
flickornas och pojkarnas förmågor att ta för sig. Den enda kommentar som gavs under berättandet var i slutet av sagan när vargen dör på grund av att jägaren fyllt hans mage med sten. - Usch, det var ruggigt! utbrister en av flickorna.
När jag läste den feministiska sagan Prinsessan Papperspåse för barnen visade de ett större intresse. Bara jag nämnde titeln på boken kiknade de av skratt och tyckte att den verkade tokig. Barnen var också mycket mer talförda vid detta tillfälle och gav kommentarer under sagoberättandet. Både flickor och pojkar kommenterade vad som hände i sagan ungefär lika mycket. De tyckte att det var spännande samtidigt som det var tokigt. När Prins Roland inte vill bli räddad av Prinsessan Elisabeth försvarade en av pojkarna hans agerande med att påpeka att Roland kanske inte visste om att draken sprutat eld på Elisabeth och att det var därför som hon såg ut som hon gjorde.
När jag var klar med sagoberättandet bad jag barnen att rita vad de kom ihåg från sagan. En del barn kastade sig direkt över uppgiften medan andra satt och funderade över vad de skulle rita.
En av pojkarna, Benny hade under helaundersökningsperioden enbart ritat bilar. Så fort barnen fick uppgiften att rita något från sagan Rödluvan och vargen sa han bestämt ifrån att
det ville han inte göra, han ville rita en bil istället. När han efter många ritade bilar fick frågan om han inte kunde försöka rita något från sagan så ritade han till sist Rödluvan och hennes bil. Hans bild blev narrativ även om den inte stämde överens med sagans egentliga handling.
Rödluvan och hennes bil, Benny 5 år
Benny ritar först rödluvan och hennes bil. Han ritar även dit det översta blå strecket och förklarar att det är ”skinigt” väder ute idag. Sedan ritar han det svarta strecket och säger att nu blev det natt så Rödluvan måste krypa in i sin bil och sova. Till sist ritar han det nedersta blå strecket med förklaringen att det blir dag igen.
Hade jag inte fått ta del av Bennys berättande under skapandeprocessen hade jag antagligen tolkat bilden som att den föreställde en bil, en människofigur och en himmel. Mer hade jag inte fått reda på. Men genom att se till hela skapandeprocessen kunde jag också ta del av Bennys berättande av bildens innehåll.
5.2 Individ- grupp
När jag observerade barnens bildskapande upptäckte jag att barnens bilder var deras individuella verk men att själva skapandeprocessen var något kollektivt som hela tiden gav uttryck för dialog och samspel. De skapade sin egen bildkultur genom att förhandla fram genrer och motiv. Barnen ägnade sig också mycket åt kopiering i sitt skapande, både i ord och i bild. Ibland kopierade de enbart någon detalj, ibland följdes de åt under hela
När barnen blev tilldelade uppgiften att rita ett valfritt motiv började de genast att producera bilder. Den första bilden barnen ritade var relativt individuell och motiven varierade kraftigt. Men var efter barnen började diskutera och samtala kring sina bilder började också motiven alltmer att likna varandra. Inte alltid till utseendet men deras berättelser kring bilderna bekräftade att de ritat liknande motiv.
Flicka, 5 år Pojke, 5 år Pojke, 4 år
Tre av barnen ritar hus. Det första är ritat av en flicka som berättar att hennes familj bor i huset. Det andra huset är ritat av en pojke och föreställer ett hus med en radio på vinden och bord och stolar på nedre våningen. Det sista huset är ritat av en pojke och går under
benämningen ”hus” utan någon ytterligare förklaring.
Det verkade som om barnen i sitt fria skapande ofta började rita spontant på sin bild för att senare under processen bestämma sig för vad bilden skulle föreställa och jag såg ofta att de ändrade förklaring om bilden utefter vad kompisen intill hade ritat eller berättat. Hade de ingen förklaring till vad de hade ritat så benämnde de ofta motivet som ”mönster”.
Ibland ritade barnen samma motiv redan från processens början. Resultatet blev då att bilderna liknade varandra i större utsträckning än i exemplet ovan. I vissa fall var barnen mycket noga med att rita likadant och bilderna blev nästan kopior av varandra. Det var främst några av flickorna som ägnade sig åt kopiering på detta sätt.
Hus ritade av två flickor, 5 år gamla
Även när barnen fick uppgiften att rita utifrån sagorna ägnade de sig åt kopiering.
Två flickor ritade slottet från sagan Prinsessan Papperspåse. Det verkade som att det var den ena flickan som kopierade den andra.
- Gör du samma som mig Edith?
- Mmm…
- Men jag tänker inte ha lila här.
Hilda börjar rita över med grå penna varav Edith gör likadant.
När de ska rita taket på slottet påpekar Linn, en tredje flicka att Hilda har gjort ett trekantigt tak medan Edith har gjort ett fyrkantigt. Edith tittar på Hildas bild och ändrar snabbt sin egen så att även hennes slott får ett trekantigt tak.
- Så, nu blev det bättre! säger hon.
Hildas slott Ediths slott
Samma flickor ritade också prinsessor utifrån sagan. De fortsatte att ägna sig åt kopiering då plötsligt Linn, den tredje flickan utbrister.
- Ska ni inte måla kronorna?
- Ni måste väll måla kronorna på prinsessorna! Hilda och Edith ritar genast dit varsin röd krona.
Det verkade som om tecken, i detta fall i form av en krona var mycket viktiga för många av barnen. Kronan utgjorde en kod för att den kvinnliga figuren på bilden var en prinsessa. Hade de inte ritat en krona så var det heller ingen prinsessa de ritat. Flickorna var också mycket noga med hur prinsessorna framställdes i deras bilder. De bad om att få titta i boken när de ritade och valde främst att titta på de bilder där Prinsessan Elisabeth fortfarande hade kvar sina vackra prinsesskläder.
Prinsessor, ritade av Hilda och Edith, 5 år gamla
Solen skiner och prinsessorna är glada. Eftersom flickorna hade ritat prinsessornas kroppar bruna frågade jag om bilderna föreställde Prinsessan Elisabeth iförd sin papperspåse. Det gjorde de inte. Hon bar enligt en av flickorna prinsessklänning på bilden. Trots att prinsessan i sagan under nästan hela handlingen var iklädd en papperspåse så valde flickorna ändå att gestalta henne som vacker, i fina kläder.
Bilar var något som verkade vara en populär bildgenre på förskolan under denna period. De ritades flitigt och det var nästan alltid en pojke, Benny, som började rita motivet. Jag
uppfattade det som om det var han som inspirerade de andra barnen till att rita bilar. Benny berättade för mig hur han ofta såg på ”Monster Jam” på Tv och hur han hemma brukade spela dataspel med bilar. Det verkade som om han hade hämtat sin inspiration från media och i sin tur inspirerade de andra barnen.
Anton 4 år går på en annan avdelning än vad Benny gör. Han hade inte varit med vid något tidigare tillfälle då Benny varit med och vid det sista tillfället då Anton deltog, var inte Benny med. Antons bildskapande uttryckte liknande drag som Bennys genom att han direkt började rita en bil när han fick uppgiften att rita utifrån Prinsessan papperspåse. Visserligen ritade han
en drakbil som sprutade eld vilket jag kunde koppla till sagan, men efter att ha ritat drakbilen började han genast att rita monstertrucks. Just vid detta tillfälle kunde inte Anton få sin inspiration från Benny utan det verkar snarare som om monstertrucks var väldigt populärt under denna period på förskolan, särskilt bland pojkarna. Jag frågade även Anton var man kunde se monstertrucks och även han svarade att de fanns både på datorn och i Tv:n.
Simon, en tredje pojke hade något lättare för att rita utifrån sagorna än vad de andra pojkarna hade. Han ritade draken från Prinsessan papperspåse. Två av flickorna kommenterade hans drake och sa att den hade stora vingar men inga armar. Han svarade med att säga att det är jättesvårt att rita drakar. Sedan började han rita monstertrucks som sprutade eld istället.
Drake, Simon 5 år
5.3 Flickor- pojkar
Vad gäller skillnader i flickornas respektive pojkarnas bilder så vill jag inte påstå att barnen alltid valde att rita typiska flick- eller pojkmotiv när de fick rita fritt. De valde snarare motiv utefter vad kollektivet, de andra barnen valde att rita. Även pojkarna ritade hus med familjer och flickorna ritade bilar vid detta tillfälle. Men enbart då de ritade ”tillsammans” med någon av det andra könet. Jag såg till exempel aldrig att en flicka började rita en bil utan att först ha blivit inspirerad av en pojke som ritade bilar eller tvärtom. Att flickorna ritade typiska ”pojkmotiv” verkade också vanligare än att pojkarna ritade ”flickmotiv”.
När barnen ritade utifrån en saga kunde jag se tydligare skillnader på flickornas respektive pojkarnas bildskapande än vad jag gjorde under det fria skapandet. Flickorna hade lättare för att ta till sig av sagorna och de verkade ha en bredare bildgenre än pojkarna, de hade lättare för att rita olika motiv medan pojkarna lätt fastnade i samma genre, främst bilgenren. Flickornas bilder varierade mer i motiv än vad pojkarnas bilder gjorde.
Även om flickorna och pojkarna vid några tillfällen ritade samma motiv så upptäckte jag att man ändå kunde urskilja om det var en pojke eller flicka som ritat bilden. Ofta såg man det på de tecken som fanns i bilderna. I detta fall, tecken i form av färgval och mönster.
Pojke, 5år Flicka, 5 år
Bilar ritade av en pojke respektive en flicka. Formmässigt liknar bilarna varandra till stor del men om man ser till mönstret och färgvalet så finns där en skillnad. Pojkens bil domineras av mörka färger i ett randigt mönster. Flickans bil innehåller något ljusare färger och mönster av blommor och cirklar.
Gemensamt för flickorna och pojkarna var att de utifrån sagan om Rödluvan och vargen valde att återskapa samma karaktärer. Rödluvan och vargen. Även mormor och Rödluvans mamma förekom i några av flickornas bilder medan jägaren inte fanns med i en enda bild. Det som skiljde pojkarnas och flickornas bilder åt när de ritade samma karaktärer var hur detaljerade de var och vilka uttryck de gav. Flickorna hade ritat nästan alla sina karaktärer som glada medan pojkarnas karaktärer var mer svårtolkade vad gällde känslouttryck.
Jag tolkar bilden som att vargen har ett ganska neutralt ansiktsuttryck och det kan vara svårt att urskilja en känsla.
Vargen, Pojke 5 år
De översta tänderna är hjälptänder som biter vargen i skinnet. De nedersta är tänder som är trasiga. Jag tolkar denna varg som arg då den har ett mycket starkt uttryck av ilska.
Vargen, Flicka 5 år Vargen, Flicka 4 år Jag tolkar denna varg som mycket glad. Ännu en glad varg.
Alla barnen var överens om att vargen var god i sagan och att jägaren var den onde. Även pojken som ritade vargen som uttryckte så mycket ilska menade att vargen han ritat inte var elak. Elak var däremot jägaren som dödade vargen.
Förutom vargen så var Rödluvan den karaktär som avbildades mest av barnen. Alla flickor valde att rita henne och två av de tre pojkarna. Det som skilde pojkarnas och flickornas Rödluvor åt var hur detaljerade de var. Pojkarnas figurer var ganska enkla och könsneutrala medan flickornas figurer innehöll fler tecken för att visa att Rödluvan är en flicka. Ett tecken
som både flickorna och pojkarna använde för att visa att de hade ritat Rödluvan var att figuren ritats med röd penna. Ett annat tecken var den röda luvan.
Rödluvan, ritade av pojkar, 5 år gamla
Enkla människofigurer som är svåra att bestämma könet på.
Rödluvan, ritade av flickor, 5 år gamla
Mänskliga figurer med tydliga tecken. Som exempelvis den triangulära kroppen som bildar en kod för att visa att figuren bär klänning. Andra tecken för att utgöra koden för kvinna är håret och ögonfransarna.
När barnen fick rita utifrån Prinsessan papperspåse valde två pojkar att de inte alls ville vara med och rita och de lämnade rummet direkt efter sagoberättandet. De två pojkar som var kvar funderade en stund innan de bestämde sig för vad de skulle rita. Den ena pojken, Simon började rita draken, medan den andra, Anton, ritade en drakbil, Alla flickor satte genast igång med att rita prinsessan.
Alla flickorna ritade Prinsessan ur sagan Prinsessan papperspåse.
De verkade som om de kunde identifiera sig med den kvinnliga huvudrollen och de diskuterade vid ett tillfälle hennes agerande.
Stina ritar en prinsessa och hon förklarar att hon tyckte att det var en modig prinsessa som kunde lura draken och sen rädda prinsen.
- Jag har aldrig varit så modig, säger hon.
- Inte jag heller, för jag är rädd för drakar, instämmer Linn.
Prinsessan Elisabeth, Stina fyra år
Jag frågade barnen om de flesta prinsessor brukar vara lika modiga som Elisabeth och lura drakar och rädda prinsar.
Nej, utbrister flickorna.
- De brukar inte göra sånt, de brukar gifta sig, säger Linn.
- Prinsar brukar rädda prinsessor. Inte prinsessor som räddar prinsar. Så har det varit i alla sagor jag läst, menar Hilda.
Även om flickorna stod för majoriteten av skapandet vid detta tillfälle så kunde jag ändå finna samma skillnader i flickornas och pojkarnas bildskapande som vid tillfället då de ritade utifrån Rödluvan och vargen. Flickorna hade lättare för att rita utifrån sagan och de var mer noggranna med att förklara sina bilders innehåll med hjälp av tecken och koder. De
återberättade även denna saga som mer romantisk än vad den egentligen var. Bilderna uttryckte glädje med leende prinsessor, solsken och klarblå himmel. Ingen av flickorna hade
ritat Prinsessan Elisabeth som arg, vilket hon många gånger var i sagan, eller skildrat de mest dramatiska scenerna som när draken sprutade eld, brände ner slottet eller tillfångatog Prins Roland. Inte heller pojkarna skildrade dessa scener rakt av men jag fann ändå deras bilder med eldsprutande bilar som mer händelserika och dramatiska än flickornas bilder av leende prinsessor.
Jag tyckte att flickorna överlag hade lättare för att rita utifrån sagorna än vad pojkarna hade. De gick djupare in i berättelsen och diskuterade mer kring handlingen än vad pojkarna gjorde. Flickorna ägnade hela tillfället åt att rita utifrån sagorna och några flickor fortsatte enligt pedagogerna att rita utifrån Rödluvan och vargen även när jag lämnat förskolan. Gemensamt för pojkarna var att de nöjde sig med att rita en, högst två bilder utifrån sagan för att sedan rita bilar istället. Det verkade som om pojkarna kände sig mer säkra på sitt bildskapande om de höll sig inom bilgenren.
5.4 Fantasi- verklighet
Barnen berättade ständigt när de skapade och deras bilder gav uttryck för både fantasi och verklighet. De verkade hämta sin inspiration från tidigare erfarenheter men också från olika medier.
Jag upptäckte att barnen utgick mycket från sin fantasi när de ritade, även när de ritade utifrån sagorna. Istället för att enbart återberätta sagans handling, hittade de också på egna tolkningar och drog egna slutsatser. I sina bilder och i sitt berättande växlade de ständigt mellan fantasi och verklighet.
När jag läste Rödluvan och vargen för barnen tyckte de flesta att det var synd att vargen skulle dö i slutet och inget av barnen ritade denna scen. De uteslöt scenen med jägaren helt och två fickor hittade till och med på egna slut för att både Rödluvan, mormor och vargen skulle överleva sagans slut. Vad jägaren gjorde med vargen var också något som diskuterades mellan flickorna.
Kajsa: - Jägaren gjorde ett hål i magen på vargen.
Nina: - Jag tycker synd om vargen. Man får inte skjuta vargar! Hilda: - Jo, om de blir för många så får man det.
Två av flickorna kommer på egna lösningar för att alla karaktärerna ska överleva sagans slut.
Nina har ritat Rödluvan på väg med sin korg till mormor. Hon har också ritat två vargar, varav den lilla är mycket snäll och den stora är lite elak, men när den stora ser Rödluvan så springer den in i ett träd och får hjärnskakning och kan därför inte äta upp Rödluvan och mormor. På grund av sin hjärnskakning har den stora vargen stjärnor över huvudet. Ett tecken som ofta förekommer i tecknade serier.
Linn har ritat vargen med jättelånga armar.
Hon har gjort så långa armar på vargen med förklaringen att om vargen skulle försöka fånga mormor och Rödluvan så skulle hans långa armar ändå bara gå av.
Linn: - Titta vilken konstig varg. Han ser ut som en kanin. Hur ska han kunna äta upp mormor och Rödluvan när han ser ut så här? Nej, han kan inte äta upp dem för då kommer han att bryta armarna.
Några av flickorna väljer att rita mormor. De ritar dit mormors nattmössa som en kod för att det är mormor de har ritat. En av flickorna, Linn gör en mycket tjock mormor med glasögon men utan nattmössa och hon berättar samtidigt som hon ritar.
Mormor, Linn 5 år
Linn: - Min mormor är jättetjock!
- Äggmormor, nej förresten, basketbollsmormor.
- Med puttelitet huvud och puttesmå armar och puttesmå ben.
Jag tolkade detta som om Linn i sitt skapande både utgick ifrån fantasi och verklighet. Kanske hade hon en kraftig mormor men överdrev bilden av sin mormor något. När hon kallade mormor för ”äggmormor” och ”basketbollsmormor” så associerade hon till runda ting hon känner till i sin omgivning.
En annan flicka, Nina, kopplade samman scenen där jägaren skär upp vargens buk med något