DISKUSSION

Jag ska i denna del först diskutera mitt val av metod, urval och genomförandet av studien. Sedan kommer jag att diskutera mitt resultat utefter de frågeställningar jag haft. Detta kommer att göras i förhållande till tidigare forskning.

6.1 Diskussion av metod

Jag valde att utföra mina undersökningar med observationer och bildanalys som metod. Ett metodval som jag tycker har fungerat bra för min studie. Eftersom jag valde att observera barnen med hjälp av en videokamera kände jag till en början en viss oro för hur de skulle reagera på att bli filmade. Jag var rädd för att situationen skulle kännas konstlad och obekväm för dem och att de inte skulle kunna agera på ett naturligt sätt, vilket jag ville att de skulle göra. Men barnen brydde sig förvånansvärt inte alls om att jag filmade dem. De blev något nyfikna på kamerautrustningen första gången jag plockade fram den, men sedan tänkte de inte på att den stod där. De ifrågasatte inte heller varför, utan nöjde sig med att jag inför varje tillfälle berättade att jag filmade dem för att lättare kunna komma ihåg vad som hänt.

Att förskolebarn många gånger är så naturliga och spontana i sitt agerande och så villiga till att göra saker tror jag har haft stor betydelse för mina undersökningar. Eftersom

undersökningen har varit frivillig att delta i har också en del barn valt att inte vara med eller att avbryta sin medverkan i ett ganska tidigt skede. Men de som har deltagit har gjort det för att de tyckt det varit roligt. Hade jag gjort min studie med äldre skolbarn istället så tror jag att mina undersökningstillfällen hade blivit mer lektionsinriktade. Jag tror då att eleverna i större utsträckning hade ritat vad de trodde att jag ville ha för bilder, än att rita de bilder som de spontant kände för att rita.

Just denna spontanitet som finns hos förskolebarn tror jag har haft betydelse för min studie. Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig när man arbetar med barn och jag tror att det är viktigt att man som vuxen försöker att bortse från sina förutfattade meningar och försöka se situationen utifrån barnens perspektiv. Änggård (2005) skriver en del om vuxenperspektivet och barnperspektivet. Hon menar att dessa två perspektiv ofta krockar. ”För barn är

bildskapande mestadels ett kollektivt projekt- de vill skapa bilder med andra barn och de vill göra bilder som liknar varandra. För vuxna är bildskapandet ett individuellt projekt som handlar om självuttryck” (Änggård 2005, s 203). Jag försökte vid mina undersökningar att

inte påverka barnens bildskapande, men vid ett tillfälle kom jag på mig själv med att bli pedagog istället för observatör.

När barnen fick rita fritt producerade de bilder i ganska stor utsträckning. De började rita ett motiv, men kom sedan på något annat att rita och bad hela tiden om att få ta ett nytt papper. De gjorde inga ”färdiga bilder” som jag såg det, ur ett vuxenperspektiv.

En flicka gav mig en bild med förklaringen att hon hade ritat ett brev. Det enda hon ritat var två tunna streck som korsade pappret. Pedagogen i mig kom då fram och jag såg endast till hur mycket papper som försvann ur högen. Jag frågade flickan om hon inte kunde rita något mer på bilden varpå hon svarade att det då inte längre skulle vara något brev.

Bilder som kanske inte ser ”färdiga” ut i vuxnas ögon kanske är det för barnen. Detta är något som jag tycker är viktigt att ha i åtanke när man som vuxen deltar i barnens skapande.

Eftersom barnen ritade ett stort antal bilder kunde givetvis inte alla vara exempel i

resultatdelen. Det blev därför mitt urval av bilder som fick vara exempel i resultatet. Något som kanske kan ses som ett problem. Men eftersom jag utgått ifrån en kvalitativ

forskningsansats och velat se till det specifika, det typiska för barnens bildskapande, valde jag att använda de bilder som jag ansåg vara tydliga exempel för de upptäckter jag gjort i mina undersökningar.

Eftersom jag ville se till barnens bildskapande ur ett genusperspektiv så hade det varit bra om könsfördelningen vid de olika undersökningstillfällena hade varit mer jämn. Tyvärr så blev det ett visst överskott av flickor. Annars tycker jag att mina undersökningar blivit ungefär som jag tänkt mig. Jag hade räknat med ett visst bortfall vilket också blev fallet. Barngrupperna blev ungefär så stora som jag räknat med och jag känner mig överlag nöjd med

genomförandet av studien.

6.2 Diskussion av resultat

Jag har efter att ha utfört mina undersökningar på förskolan fått en djupare förståelse för barns bildskapande. Det finns mycket som stämmer överens med den tidigare forskning som jag berört i min studie och jag har sett tydliga mönster i barnens bildskapande.

Min första frågeställning var: Vad utmärker en bildskapande process?

Det första jag upptäckte var att barnens bilder har så mycket mer att berätta om man ser till hela processen än enbart till den färdiga produkten. Aronsson (1997) skriver att barnens bilder är narrativa, att de ger uttryck för vad barnen vill berätta. Något som jag sett mycket av i min undersökning. Jag har fått ta del av många av barnens funderingar och tankar genom att följa hela skapandeprocessen. Eftersom de hela tiden berättade när de skapade blev också

skapandet något gemensamt. Barnen förhandlade fram olika teman och motiv under processens gång och deras bildskapande blev kollektivt. Änggård (2005) beskriver barns bildskapande som en social och kulturell aktivitet som handlar mycket om bildskapande inom samma genre och om kopiering. Hon menar också att man kan se tendenser till vissa trender av motiv under en viss period. Detta har jag sett tydliga exempel på i min undersökning. En återkommande bildgenre vid denna förskola under denna period verkade vara bilgenren. Alla pojkar som deltog i studien ritade bilar, oftast monstertrucks. Detta gjorde även en del av flickorna. Jag fick uppfattningen av att barnens flitiga ritande av monstertrucks var en trend på förskolan och att de hade hämtat sin inspiration från media.

Mycket av det jag sett av barnens bildskapande kan jag förknippa med den sociokulturella teorin, vars utgångspunkt, enligt Löfstedt (2004), är att människors tänkande,

kommunicerande och handlande inte kan skiljas från de sammanhang eller situationer som de ingår i.

Min andra frågeställning var: Vilka skillnader/likheter kan man finna mellan flickors och pojkars bildskapande?

Aronsson (1997) skriver om att flickornas bilder gestaltar skönhet och relationer medan pojkarnas skildrar kamp och bedrifter. Grewin (2001) skriver om hur flickor tycks föredra fenomen som hör till hemmets sfär och att deras bilder ofta uttrycker harmoni och skildringar av mänskliga relationer. Pojkarnas bilder däremot skildrar ofta fenomen från den offentliga sfären i sina bilder och innehållet handlar ofta om action, dramatik och teknologi. Detta är något som delvis stämmer överens med min studie.

Jag kunde inte se att flickorna och pojkarna valde typiska ”flick- och pojkmotiv” i sitt fria skapande, men om jag ska se till helheten så skildrar många av flickornas bilder relationer,

harmoni och glädje medan många av pojkarnas bilder ger uttryck för dramatik och action. Även när flickorna och pojkarna ritade samma motiv eller gestaltade samma karaktär från sagorna så kunde jag se skillnad i deras bilder. Flickornas bilder var mer detaljerade och de verkade också vara mer noggranna med att rita tecken för att tydligöra sin bild.

Davies (2003) skriver om hur flickor och pojkar gör kön, att de lär sig att positionera sig som flickor eller pojkar. Hon menar att redan förskolebarn är väl medvetna om tudelningen kring manligt/kvinnligt och att tydliga markörer för detta är frisyrer och kläder. Dessa markörer kan jag likna vid de tecken som finns i barnens bilder. Davies (2003) beskriver också hur barnen i hennes studie reagerade på de feministiska sagornas handlingar som rent av felaktiga. Detta gjorde även några av flickorna i min undersökning, när jag frågade dem om prinsessor brukar vara lika modiga som Prinsessan Elisabeth. De menade att det skulle vara prinsarna som räddade prinsessorna och att prinsessorna brukade gifta sig. De verkade med andra ord ha kännedom om de könstereotypiska mönster som ofta, enligt Davies (2003), återfinns i klassiska sagor.

Aronsson (1997) skriver om hur pojkar indelar sig i ”pojk- klubben” genom att rita liknande bilder som andra pojkar gör. Detta tyckte jag mig se ett tydligt exempel på i situationen med Simons drake. Simon hade under hela undersökningsperioden varit den pojke som ritat mest utifrån sagorna och som hade den bredaste bildgenren av pojkarna som deltog i studien. När han fick uppgiften att rita utifrån sagan Prinsessan Papperspåse valde han att rita draken. Den andra pojken som deltog, Anton, ritade bilar. När flickorna kritiserade Simons drake för att ha stora vingar och inga armar valde han att avbyta sitt ritande av draken för att istället göra en monstertruck. Det verkade som om han var ute på ”farlig mark” och valde därför att indela sig i ”pojk- klubben” och den trygga bilgenren istället.

Min tredje fråga var: Hur kan man förstå barns bildskapande ur ett identitetsperspektiv?

Den största skillnaden mellan flickornas och pojkarnas skapande såg jag inte i deras val av motiv utan i deras förmåga att kunna rita utifrån sagorna. Flickorna hade mycket lättare för att komma på motiv och hade en bredare bildgenre än vad pojkarna hade. Rydins (1996) studie visar hur barnens identitetsbildning återspeglas i deras bilder. Hon menar att barn använder sig av bildskapandet för att etablera sig själva som personer, speciellt vad gäller kön. I hennes studie fick barnen utgå från en Törnrosa berättelse och det visade sig, likt mina upptäckter att

det var flickorna som gick upp starkare i handlingen. Rydin (1996) tror att en orsak till detta var att huvudrollen i berättelsen var en kvinna och att flickorna därför hade lättare att

identifiera sig med denna.

Jag upptäckte i min studie att flickorna nästan alltid valde att inleda skapandeprocessen med att rita de kvinnliga karaktärerna från sagan för att sedan eventuellt också rita manliga. Pojkarna valde främst att inte avbilda karaktärerna från sagan över huvud taget, men när de väl gjorde det, så ritades flest manliga, men också ett par kvinnliga karaktärer. När barnen fick rita utifrån Rödluvan och vargen, förekom karaktärerna Rödluvan och vargen i de flesta bilderna. Även mormor fanns med vid några. Jägaren däremot, som ändå har en relativt central roll i sagan, uteslöts helt. Rydin (1996) skriver om hur pojkarna i hennes studie läste in manliga karaktärer i sina tolkningar av Törnrosa, då de flesta berättelsens karaktärer är

kvinnliga. I Rödluvan och vargen finns ändå en manlig karaktär, som i sagans värld ses som hjälte. Men ändå valde inget barn, inte heller pojkarna att avbilda denna karaktär. En orsak till detta tror jag var att alla barn var överens om att det var jägaren som var den onde i sagan. Vargen var i deras ögon god, och det som jägaren gjorde med vargen i slutet av sagan

regerade många barn negativt på. Att barnen valde att utesluta jägaren, tror jag beror på att de tyckte att han var ond och att avbilda honom kunde innebära att de också blev tvungna att identifiera sig med hans ondska.

När barnen fick rita utifrån Prinsessan papperspåse valde alla flickor att rita prinsessan. Den ena pojken som deltog ritade draken, den andra ritade en drakbil. Draken förekom också i ett fåtal av flickornas bilder. Prins Roland uteslöts helt, likt jägaren. Att alla flickor valde att rita prinsessan blev jag inte särskilt förvånad över. Det som var intressant var att de valde att rita henne som en prinsessa ”ska” se ut med vackra prinsesskläder och ett leende på läpparna och inte som smutsig och arg som hon egentligen var i sagan.

Barnen tolkar sagorna utifrån sina egna erfarenheter och sin fantasi i ganska stor utsträckning och det är få av bilderna som helt och hållet återberättar sagans handling. Detta ser jag som ett sätt för dem att skapa identiteter genom sina bilder. Genom att de ritar något från sin egen värld och skildrar sådant de har kännedom om, visar de också vilka de är. Jag tolkar pojkarnas flitiga ritande av eldsprutande bilar som ett sätt för dem att visa att de är pojkar som gillar action och dramatik. Att alla flickor valde att rita leende prinsessor var ett sätt för dem att visa att de är flickor och att de prioriterar skönhet och relationer framför action och dramatik.

Även när barnen berättade kring sina bilder kunde jag som observatör få en uppfattning om deras personlighet. Detta identitetskapande kan jag koppla till vad Davies (2003) menar med att flickor och pojkar gör kön.

6.3 Egna slutsatser

Jag har genom att skriva denna uppsats fått ta del av mycket intressant forskning inom området bildskapande, genus och identitet. Även min egen studie har visat på en hel del intressanta resultat om hur förskolebarn skapar bilder ur ett genus och identitetsperspektiv. Ett resultat som enligt mig är ganska skrämmande. Att barn i så unga åldrar, är medvetna om vad som är manligt respektive kvinnligt och hur de ska vara och bete sig för att infoga sig i dessa sociala konstruktioner som finns i samhället. Jag tror att en stor ”bov” för dessa

könstereotypiska mönster är media. Tittar man på ett barnprogram, läser en saga eller tittar i leksakskatalogen så finns där tydliga mönster vad gäller genus. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att man som pedagog på förskolan aktivt försöker att motverka dessa mönster. Något som faktiskt står i Lpfö 98 och som jag citerar till i min inledning. Det är nog viktigt att som pedagog reflektera över hur man bemöter flickor och pojkar. Säger man t.ex. Åh vilken söt tröja du har idag till flickorna, medan man säger åh, vilka tuffa byxor du har, till pojkarna? Små ord som man kan tycka är oväsentliga men som jag tror är viktiga att tänka på. Man bör som pedagog reflektera över vad man har för förhållningssätt till flickorna respektive

pojkarna. Det är först när man har en medvetenhet om problemet som man kan börja arbeta för att nå en förändring.

6.4 Förslag på fortsatt forskning

Rydins (1996) studie, visar i enighet med min, att det är flickorna som har lättare för att ta åt sig av en sagornas handling och rita utifrån dessa. Både Rydins och min egen studie har utgått från sagor med kvinnliga huvudroller och det vore därför av intresse att göra en studie där sagan fokuserade mer på det som verkar tilltala pojkars bildskapande, exempelvis dramatik och action. Eftersom pojkarna i min studie helst ritade bilar hade jag velat göra ytterligare en studie som utgår från en saga om just bilar för att undersöka om pojkarna då skulle ha lättare för att rita utifrån sagan än vad de hade denna gång.

REFERENSER

Ahlner, Malmström Elisabet (1991): Är barns bilder språk? Malmö: Carlssons.

Aronsson, Karin (1997): Barns världar - barns bilder. Stockholm: Natur och kultur.

Grewin, Ann Margret (2001): Unga flickor skriver in sig i sin kultur. Möjliga sätt att vara-

Uttryck i text och bild. Stockholm: Stockholms universitet, pedagogiska institutionen.

Davies, Bronwyn (2003): Hur flickor och pojkar gör kön. Stockholm: Liber.

Gripsrud, Jostein (1999): Mediekultur, Mediesamhälle Göteborg: Daidalos.

Hirdman, Yvonne (2003): Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Lpfö 98, Läroplan för förskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Löfstedt, Ulla (2004): Barns bildskapande. Teoretiska perspektiv och didaktiska

konsekvenser. Jönköping: Högskolan för lärande och kommunikation.

Løkken, Gunvor & Søbstad, Frode (1995): Observation och intervju i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Repstad, Pål (1999): Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Rydin, Ingegerd (1996): Making sense of TV – narratives. Children´s readings of a fairy tale. Linköping: Linköpings universitet, institutionen Tema barn.

Svaleryd, Kajsa (2003): Genuspedagogik. Stockholm: Liber.

Änggård, Eva (2005): Bildskapande – en del av förskolebarns kamratkulturer. Linköping: Linköpings universitet, institutionen Tema barn.

Elektroniska källor

Hopperstad Marit Holm (2008): How children make meaning through drawing and play. Vetenskaplig artikel. http://elin.lub.lu.se.db.ub.oru.se/elin?

func=record&resid=a95bc69c5b4a083b39d2efa4405a3760&lang=en&query=all

%3Ahopperstad&start=2&sessionId=25F8D2594106DD144BA35E5DAF9ADF44&orgFunc =basicSearch&ftxtOnly=on&sdi [Hämtad 2008-10-30]

Vetenskapsrådet (2001): Forskningsetiska principer inom humaniora och samhällsvetenskap

http://www.vr.se/download/18.427cb4d511c4bb6e38680002601/forskningsetiska_principer_f ix.pdf [Hämtad 2008-11-05]

BILAGOR Bilaga 1 - Observationsschema ’

Sagoberättandet

-lyssnandet

Kommentarer

-reaktioner

-argument

-kvinnligt/manligt

Kroppsspråk

-reaktioner

-intresse

-maktkamp

Dialoger

-diskussioner

-talfördhet

-ordval

Bildprocessen

-skapandet

Kreativitet

-uttryck

-entusiasm

-skaparglädje

Dialog

-kommentarer

-diskussioner

-kvinnligt/manligt

Samspel

-gruppering

-samarbete

-imitation

Bilaga 2 – Analysschema

Semiotisk

bildanalys

Bildens bi betydelse Egna upplevelser av ^{Privat association} bilden Tecken - Vad föreställer bilden? Kod - Vad uttrycker bilden? Individen - Vad tänker barnet?

Motiv Färgval Perspektiv Kultur Känslor Händelser Erfarenhet Relationer Media

Bilaga 3 - Brev till föräldrar

Hej! Jag heter Malin Sandström och är student vid Örebro universitet. Just nu läser jag sista terminen på lärarutbildningen med inriktning mot tidigare åldrar och håller på att arbeta med mitt examensarbete. Jag har tidigare läst natur och skapande som inriktning men även ämnet bild och hade därför tänkt göra en undersökning som handlar om barns bildskapande, sett ur ett genus- och identitetsperspektiv. Det jag vill undersöka är om flickors och pojkars

teckningar skiljer sig åt och i så fall på vilket sätt.

Min tanke är att utföra undersökningen här på förskolan, tillsammans med fyra och femåringarna och jag undrar därför om ……… får medverka i undersökningen. Undersökningen kommer att innebära att barnen får lyssna på sagor och sedan rita utifrån dessa. Jag kommer att videofilma dem medan de skapar samt ställa frågor, intervjua. Videobandinspelningarna kommer jag sedan att analysera och använda som material i mitt skrivna arbete. Efter analysen förstörs allt material. Endast fiktiva namn kommer att finnas med i arbetet och ditt/ert barn kommer att förbli anonymt. Barnens medverkan är naturligtvis frivillig.

Var vänlig och skriv under och lämna lappen till någon av pedagogerna om du/ni godkänner att ert barn får medverka i undersökningen.

Har ni några frågor kan ni höra av er till mig på 073-9095360 eller på mejl malin.sandstrom051@student.oru.se

Ni kan också kontakta min handledare från universitetet Matilda Wiklund, på telefon 019-303125 eller på mejl, matilda.wiklund@oru.se

Tack på förhand! Malin