Barnets bearbetning

Vi har funnit att lekarbete kan stödja barn, som upplevt föräldrars skilsmässa, i deras bearbetning av denna. I lekarbete är barnet ensam med en intresserad och förstående vuxen som håller fokus på det barnet gör samtidigt som lekpedagogen benämner och bekräftar barnets lekhandlingar. Detta har stor betydelse för barnets bearbetning. Även Erikson (1950/1993) menade att närheten av en förstående och bekräftande vuxen är viktig för att barnet ska kunna bearbeta upplevelser som kan ha påverkat barnet negativt, detta under förutsättning att barnet är ensamt med den vuxne och leksakerna. Vi anser att barnet i lekarbete kan få en chans att leka i lugn och ro utan störande moment som annars kan förekomma i den dagliga verksamheten i förskolan. Vi tror också att det har stor betydelse att lekpedagogen finns där och hela tiden bekräftade barnet, detta är ingenting som pedagogerna i barngruppen vanligtvis gör.

Erikson (1950/1993) och Winnicott (1971/1995) menar att barnet kan leka ut sina problem och därigenom bearbeta en upplevelse. Detta är även något som Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, framhåller. Lpfö 98 betonar också vikten av barns möjlighet att uttrycka upplevelser i leken. Att leken har betydelse för barnets bearbetning var något vi har kommit fram till i studien och som vi själva håller med om. Knutdotter Olofsson (1992) anser samma sak och att det är genom att kunna upprepa de smärtsamma

upplevelserna gång på gång som barnet får förståelse för dem. I lekarbete bestämmer barnet själv vad det vill göra, inom ramen av vad den vuxne anser är lek. Barnet kan på så sätt leka i sin egen takt och då bearbeta upplevelsen på det sätt som föregående författare menar. Vi tror att alla behöver lugn och ro ibland framför allt de barn som, på grund av skilsmässan, har en rörig och kaotisk tillvaro.

När barnen går igenom separation genom föräldrarnas skilsmässa är det många känslor barnet upplever. Många av dessa känslor kan vara omtumlande för barnet och det kanske inte vet hur det ska handskas med dem. Leken kan enligt Knutsdotter Olofsson (1999) hjälpa barnet att känna igen sina känslor och vi tror att det är ovärderligt för barnet att först känna igen sina känslor för att sedan lära sig hantera dem. I lekarbete får barnet tid till att leka utan avbrott och detta borde, enligt föregående författare, vara grunden för att barnet ska lära sig känna igen sina känslor. Vi tror att om barnet får kontakt med sina känslor och vet vad det känner så har barnet lättare att förstå sin omgivning och det som händer runt omkring barnet, allt detta kan ska i leken. Edenhammar & Wahlund (2000) anser också att det är i leken barnet lär sig hantera sin omgivning. Detta styrker även Vygotskijs teori om lek, där han anser att det är i leken som barnet tolkar de känslor och erfarenheter som det får av sin omgivning.

Leken har en läkande effekt, både enligt det resultat vi kom fram till och de teorier vi använt oss av, borde det inte vara möjligt för barnet att bearbeta sin upplevelse i den lek de utövar utanför lekarbetet. Vi har inte hört någon som säger emot detta men den nya frågan som nu uppkommit är om det är lugnet i lekrummet och närvaron av den intresserade vuxne som gör att barnet kan bearbeta upplevelsen. Eller är det så att barnet bara behöver leken? En av pedagogerna ansåg sig frågande till om det var lekarbetet självt som hjälpte barnet bearbeta skilsmässan, eftersom resultatet angående detta inte är entydigt måste vi som forskare ställa oss osäkra om lekarbetet självt stödjer barnet. Kan det vara så att leken, bekräftelse av lekhandlingar och den totala uppmärksamheten hade fungerat stödjande utanför lekarbetets ramar?

Som vi tidigare skrivit var resultatet av studien att lek som specialpedagogisk metod är stödjande för skilsmässobarn och att barnen kan bearbeta upplevelsen i lekrummet. Vi ställer oss dock kritiska till detta, hur kan lekpedagogerna se att barnen bearbetar upplevelsen när de inte tolkar barnets lekhandlingar.

6.1.2 Lekpedagogens förhållningssätt

Under studiens gång har vi förstått att det är viktigt att få barnet att känna sig tryggt. Häggström (1999) menar att lekpedagogen måste skapa en trygg miljö för att leken ska bli utvecklande för barnet. Vi har även förstått att pedagogens förhållningssätt, att hålla fokus på barnets handlingar och inte på barnet som person inger trygghet för barnet. När barnet känner trygghet kan barnet vara sig själv. Att barnet får vara sig själv är något vi tror är väldigt viktigt för att barnet ska kunna bearbeta en händelse och utvecklas som personer. Eftersom lekarbetet sker på samma dag och tid ger det barnet en kontinuitet som i sig tillsammans med ovanstående hjälper till att skapa en trygghet för barnet. Vi tror att inte bara barn som går i lekarbete behöver kontinuitet för att känna trygghet utan att alla barn mår bra av att ha rutiner och att veta vad som ska hända.

Lekpedagogen ska under lektillfället inte hjälpa och underlätta för barnet utan det ska försöka klara ut situationen på egen hand (Häggström, 1999). Återhållsamheten från lekpedagogens sida är till för att barnet ska få en känsla av att vara kompetent och duglig. Lekpedagogerna vi intervjuat framhåller anledningen till varför återhållsamheten är så viktig medan vi i litteraturen om lekarbete inte finner något som styrker detta. Vi tror att det är viktigt att låta barnet prova sig fram eftersom vi anser att vuxna många gånger kan vara för snabba med att hjälpa barnen.

Delar av lekpedagogernas speciella förhållningssätt är något de flesta av intervjupersonerna tar med sig ut i barngruppen, framför allt att de är mer återhållsamma och bekräftande än de var innan sin lekarbetsutbildning. Vi tycker också att det är viktigt att bekräfta barnet och låta det försöka själv. Som vi skrev i ovanstående stycke anser vi

att vuxna många gånger hjälper barnen för snabbt och för mycket. Bekräftelse är något som vi alla människor behöver enligt vår åsikt, framför allt människor som går igenom en kris exempelvis en skilsmässa. Vad hade hänt i barngruppen om alla pedagoger hade haft lekpedagogikens förhållningssätt mot barnen? Vi tror att många barn hade mått bra av det och blivit mer harmoniska, men det är något som vi tycker borde forskas på mer i framtiden.

Vi tycker att vi har fått en positiv syn på lekarbete och att den verkar väldigt användbar för barn som av någon anledning behöver stöd i sin utveckling. Enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, har förskolan som uppdrag att ge det stöd som barn tillfälligt eller varaktigt behöver. Vi tycker att lekarbete tar hänsyn till barnets behov och förutsättningar som det även står i Lpfö 98. Genom att barnet själv bestämmer och att det inte ställs några som helst krav på barnet samt att barnet är där för att leka, tror vi att lekarbete hjälper många barn oavsett behov och förutsättningar. Det kan vara bra att man som pedagog är medveten om att denna metod finns och fungerar när vi i förskolan stöter på barn som är i behov av särskilt stöd.