Barnkonventionens samspel med Europakonventionen

När Europadomstolen ska avgöra ett mål gällande EKMR måste den undersöka om staten ifråga har beaktat barnkonventionen vid applicering av gällande nationell rätt. Stater blir därmed tvingade att respektera barns rättigheter enligt barnkonventionen och

Europadomstolen hålls ansvariga att utreda mål utifrån att barn är individuella rättighetsbärare.

Barnkonventionen och EKMR delar utgångspunkten att barn inte bör skiljas från sina biologiska föräldrar i andra fall än när det är nödvändigt för att säkerställa barnets bästa.194 I Europadomstolens praxis finns bland annat fallet N.TS and Others v Georgia195, där domstolen undersökte hur landets civilrätt och civilprocessrätt stod i förhållande till EKMR och barnkonventionen. Georgiens nationella lagstiftning stadgade att i frågor rörande barn skulle barnen företrädas av deras föräldrar, fosterföräldrar eller förmyndare.196 Lagen handlade alltså direkt om barn. Dessutom stadgade nationell lag att föräldrar hade rätt att begära dom om återförande av barn, vilket inte direkt handlar om barnet men påverkar

barnet.197 I fallet hade de tre barnen flyttat till sin mammas släkt i slutet av 2009 för att bo där efter mamman dött och pappan hade psykiska hälsoproblem. När pappans mentala hälsa förbättrades ansökte han i början av 2010 om att barnen skulle återföras till att bo med honom. Myndigheterna ordnade övervakade umgängen mellan barnen och deras pappa, men när barnen i slutet av april 2010 togs till ett barnsjukhus och fick psykologutlåtanden framkom det att alla tre barnen led av separationsångest. Dessutom hade barnen en negativ inställning till sin pappa och olika typer av rädslor gentemot honom. Utöver detta uppvisade de tecken på ångest efter mammans död och rekommendationen blev att boendesituationen med mammans

190 _{Harroudj mot Frankrike, dom 2012-10-04, nr 16318/09, punkt 42.} 191 _{HFD 2015 ref. 5.}

192 _{Price mot Storbritannien, dom 1988-07-14, nr 12402/86; N.TS. and Others v Georgia, dom 2016-02-02, nr} 17776/12.

193 _{Hokkanen mot Finland, dom 1994-09-23, nr 19823/93.} 194 _{Artikel 9 p.1 barnkonventionen.}

195 _{N.TS and Others v Georgia.} 196 _{Ibid, 37.}

30 släkt borde bestå för att inte skapa ytterligare skada för barnen. Trots detta dömde den

nationella domstolen i maj 2010 till pappans fördel; domaren ansåg inte psykologutlåtandet trovärdigt och ansåg att barnens psykiska ohälsa var på grund av mammans död och att en nära relation med pappan därför var nödvändig. Mammans släkt överklagade och vann framgång men målet gick vidare till landets högsta domstol som återförvisade målet till ytterligare handläggning i underrätten, som därefter ändrade sitt beslut och gav pappan rätt igen. Därefter överklagade mammans släkt till Europadomstolen och hävdade att barnens rättigheter enligt artikel 8 EKMR har brutits mot. Domstolen undersökte båda lagarna i förhållande till EKMR och gjorde en bedömning utifrån barnets bästa. Sammanfattningsvis fann den att barnets rättigheter enligt artikel 8 EKMR hade brutits mot.198 Domstolen ansåg att barnens rätt att göra sin röst hörd i nationell domstol inte hade följt och att de nationella domstolarna inte hade beaktat barnens perspektiv och deras vilja att inte bo med sin pappa. Särskilt utmärkande enligt domstolen var psykologutlåtanden som påvisade risken för barnens psykiska hälsa om de återfördes för att bo med sin pappa. Att de nationella domstolarna i en situation som denna tog ett direkt beslut om återförande till boende med pappan och inte först bistod med stöd och hjälp för att återuppbygga relationen mellan barnen och pappan var inte förenligt med barnets bästa.

I ett annat fall rörande barn, föräldrar och deras inbördes rättigheter till varandra fann Europadomstolen tillskillnad från N.TS and Other v Georgia att artikel 8 EKMR brutits mot men att det inte innebar återställelse i form av återförande av barnet till de tilltänka

föräldrarna. I Paradiso and Campanelli v Italy199 hade ett äldre gift par från Italien ingått ett surrogatarrangemang med en klinik i Ryssland. Värt att notera är att paret inte hade några biologiska eller genetiska kopplingar till barnet men angav att deras tanke varit att mannen skulle ha genetisk koppling till barnet. Barnet föddes i Ryssland i februari 2011 och paret fick utfärdat en rysk födelseattest där de angavs som barnets föräldrar. De reste hem till Italien men i maj 2011 rapporterade den italienska ambassaden i Ryssland till de italienska myndigheterna att födelseattesten innehöll falsk information. I den ryska födelseattesten framgick ingen information om att barnet fötts genom surrogatarrangemang. De italienska myndigheterna agerade genom att en åklagare påbörjade en brottsutredning för bland annat förfalskade dokument och att ha brutit mot nationell lagstiftning rörande internationella adoptioner.200 Samtidigt startades en utredning gällande parets vårdnad om barnet och socialarbetare fann i deras rapport att paret hade en bra inkomst, hade god respekt från medborgarna i deras samhälle och att barnet hade utmärkt hälsa. Men i augusti 2011 fastslog ett DNA-test att det inte fanns några biologiska kopplingar alls mellan barnet och föräldrarna och i oktober 2011 omhändertogs därför barnet av myndigheterna och placerades på ett barnhem.201 Paret nekades information om var barnet placerades och fick inte träffa barnet. Enligt ett psykologutlåtande hade det dock varit barnets bästa att få stanna hos sina föräldrar, det italienska paret, och psykologen varnade för de förödande effekter en separation kunde

198 _{N.TS and Others v Georgia, 45-84.}

199 _{Paradiso and Campanelli v Italy, App no 25358/12 (ECtHR, 24 January 2017) [cit. Paradiso and Campanelli v} Italy].

200 _{Ibid, 21.} 201 _{Ibid, 36-37.}

31 få.202 Barnet hade därefter ingen officiell identitet i över 2 år, men gavs sedan ett nytt namn och ny födelseattest och placerades hos en fosterfamilj som hade intentionen att adoptera barnet. I juni 2013 fick paret beskedet att de inte längre hade någon möjlighet att agera i ärendet om adoption eftersom de varken var barnets föräldrar eller familjemedlemmar. Paret överklagade till Europadomstolen med artikel 6, 8 och 14 EKMR som grund.

Europadomstolen avvisade sökandenas yrkanden med artikel 6 och 14 EKMR men fann att beslutet stred mot rätten till privat- och familjeliv enligt artikel 8 EKMR. Domstolen angav att de italienska myndigheterna inte lagt tillräckligt mycket fokus på att avgöra barnets bästa när det skulle vägas mot staten och det allmännas bästa och att det de facto hade funnits ett familjeliv mellan barnet och paret.203 Domstolen kritiserade att de italienska myndigheterna vidtagit särskilt ingripande åtgärder när de omhändertog barnet, något som endast ska göras när barn är i fara, på grund av att de inte rättsligt kunde erkänna det familjeliv som faktiskt förelåg mellan paret och barnet.204 _{Dessutom fann domstolen att även om omhändertagandet} av barnet varit lagenligt och enlighet med syftet att skydda barnet och dess rättigheter och friheter så var de italienska myndigheternas handlande inte nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.205 Sammantaget ansåg domstolen att de italienska myndigheterna misslyckats med att väga statens intressen mot parets intressen samt inte beaktat vidden av principen barnets bästa.206 _{Trots detta innebar domslutet inte att Italien var skyldigt att återförena barnet med} paret, på grund av de nu starka känslomässiga band barnet knutit till sin fosterfamilj.207