Från barnmorskestudent till barnmorska

Många av barnmorskorna beskrev övergången som stor och svår och att det innefattade betydande samt mycket ansvar på en gång. En del beskrev omställningen som kaosartad, som att slängas ut i elden och in i en stekpanna och kämpigt. Andra hade svårt att hitta känslan av att inte längre vara barnmorskestudent. Det tog tid för känslan av att vara barnmorska att infinna sig.

”Nervöst, hade två tuffa förlossningspraktiker så kämpade i början, men efter att jag varit klar snart ett år känns det som att jag vuxit in i min roll som barnmorska!” (#60)

Flera barnmorskor beskrev snabb personlig utveckling, denna utveckling var inte alltid rak. En barnmorska beskrev:

”…Ena dagen kändes det som att en inte kunde något alls, andra dagen tvärtom…” (#86)

Andra barnmorskor beskrev omställningen som bra, smidig och förvånansvärt enkel. ” Känslan av att vara ny fanns fortfarande men jag kände mig inte längre som student. Jag visste att jag hade en ny legitimation som bevis på att jag lärt mig massor.” (#59)

”Som nyfärdig BM hade jag fint stöd från kollegor och kände mig trygg i arbetslaget så

omställning var rolig, förvånansvärt enkel. Jag kände mig stolt över min nya yrkes titel och har värnat om den enda sedan dess.” (#43)

6

DISKUSSION

6.1 Resultatdiskussion

Sammanfattningsvis det viktigaste som framkom i resultatet var att barnmorskorna beskrev osäkerhet kring känslan av att vara förberedd eller inte inför nya professionen. Det uttrycktes behov av att förlänga barnmorskeutbildningen och utöka vissa områden. Lång inskolning (12 veckor) och mentorsprogram underlättar övergången från barnmorskestudent till

barnmorska.

Bakgrundsinformation

Majoriteten av barnmorskorna som deltog hade tagit examen 2020 och 2019. Författarnas anser att det möjligen kan bero på att barnmorskorna som tagit examen 2018 inte minns närmsta tiden efter examen och valt att avstå från att delta på grund av detta. Boychuk Duchscher (2012) beskriver i transitionsteorin att övergången pågår första året efter examen.

Intresset av att besvara enkäten kan ha påverkats av att barnmorskorna som tagit examen 2020 och 2019 möjligen är eller nyligen varit i en övergångsperiod, medan det för 2018 årskull gått längre tid sedan övergången och därmed medförde svagare intresse för arbetet. Åldersfördelningen på barnmorskorna som besvarat enkäten var jämn. Författarna upptäckte dock när resultatet analyserades att åldersgrupperna kan ha varit missvisande. När frågan formulerades om ålder, var tanken att åldern räknades fram till det år som personen fyller. Ålder har inte använts som variabel i detta arbete därför anses det inte ha påverkat resultatet i sin helhet.

Av barnmorskorna som deltog hade n=36 (42,9%) varit yrkesverksamma som sjuksköterska 5 år eller längre. Tidigare forskning har visat att det anses finnas personliga faktorer som påverkar hur förberedda barnmorskor upplevs vara vid examen så som tidigare

sjuksköterskeerfarenheter (Bäck & Karlström, 2020). Barnmorskorna med 5 år eller längre erfarenhet som sjuksköterska kan därmed i högre utsträckning erfarit känslan av ökad förberedelse.

Hälften av barnmorskorna hade arbetat inom gynekologisk vård och/eller postpartumvård som yrkesverksamma sjuksköterskor. Författarna anser att det kan ha lett till ökad känsla av trygghet och förberedelse eftersom barnmorskorna med den erfarenheten troligtvis vetat vad som väntat i den nya professionen i större utsträckning.

Av barnmorskorna som besvarat enkäten arbetade n=53 (40,8%) på förlossningsavdelning, n=31 (23,8%) på BB-avdelning och n=14 (10,8%) på gynekologisk vårdavdelning. Det kan bero på att enkäten publicerades främst i arbetsgrupper på Facebook som tillhörde förlossningsavdelning och BB-avdelning, då övriga arbetsplatser saknade arbetsgrupp. Barnmorskornas känsla av förberedelse och trygghet inför nya professionen

Över hälften av barnmorskorna i resultatet beskrev osäkerhet kring känslan av att vara förberedd eller inte inför den nya professionen. En andel av barnmorskorna ansågs inte vara förberedda. Resultatet avviker mot tidigare forskning av Patterson, m.fl. (2019) i vilket barnmorskor i mindre utsträckning uttryckte osäkerhet och fler hade känslan av att inte vara förberedd. Författarna hade förväntningen att det i resultatet skulle framkomma en större säkerhet kring känslan av förberedelse hos barnmorskorna. Författarna har svårigheter att tolka varför stor andel av barnmorskorna uttryckt osäkerhet. Över hälften av barnmorskorna uppgav att valet av första arbetsplats inte påverkats av känslan av trygghet i den nya

professionen, medan n=35 (41,7%) uppgav att det hade påverkat. Strax under hälften av barnmorskorna började att arbeta på förlossningsavdelning efter examen. Det kan bero på att stor del av verksamhetsförlagd utbildning är förlagd på förlossningsavdelning och

barnmorskorna uttryckte trygghet med att börja där. Enligt Boychuk Duchscher (2012) sker övergång vid förändring från det kända till det okända. I detta fall underlättas övergången då förändringen inte blir lika stor eftersom förlossningsvården omfattar stor del i

Barnmorskornas kompetens efter examen

Barnmorskorna fick besvara känslan av förberedelse som ansågs förekomma efter examen att handlägga okomplicerad/komplicerad graviditet samt okomplicerad/komplicerad

förlossning, tydlig skillnad kunde ses. Majoriteten av barnmorskorna var väl förberedda att handlägga okomplicerad graviditet medan endast fåtal var förberedda att handlägga

komplicerad graviditet. Liknande resultat kan ses för okomplicerad förlossning kontra komplicerad förlossning där majoriteten av barnmorskorna ansågs vara väl förberedda att handlägga okomplicerad förlossning i jämförelse med komplicerad förlossning där endast fåtal ansågs vara väl förberedda. Barnmorskorna fick besvara frågan: ”Finns det något du känner hade gjort dig mer förberedd i ditt kommande yrke som barnmorska?”. Endast n=8 (9,5%) svarade att det inte förekom något, resterande barnmorskor svarade ja eller osäker. Följdfrågan besvarades av n=72 (85,71%) av barnmorskorna. I den framkommer bland annat att barnmorskorna önskade mer verksamhetsförlagd utbildning och specifikt mer av

komplicerade graviditeter och förlossningar. Resultatet är förenligt med tidigare forskning av Bäck och Karlström (2020). Resultatet stärks ytterligare av Schytt och Waldenström (2013) som beskriver i en studie att majoritet av barnmorskor och barnmorskestudenter upplever att för lite tid ägnas åt förlossningsvård och medicinska komplikationer. Det går inte att styra över hur verksamheterna ser ut under verksamhetsförlagd utbildning och det är därmed svårt att reglera hur mycket komplicerade förlossningar som förekommer under placeringen. Författarnas anser att ett bra alternativ kan vara simuleringsövningar på lärosätet inom komplicerade förlossningar, vilket kan bidra till ökat självförtroende hos

barnmorskestudenter som i sin tur leder till självsäkrare barnmorskor. Detta styrks i studier av Andrighetti m.fl (2012), Lake & McInnes (2012) och Stoodley m.fl (2020) i vilket det framkommer att simuleringsövningar ökar barnmorskestudenters självförtroende och är effektiv inlärningsstrategi.

Över hälften av barnmorskorna i detta arbete önskade längre utbildningstid. Lite mindre än hälften av barnmorskorna önskade mer verksamhetsförlagd utbildning. Detta

överensstämmer med tidigare forskning av Bäck och Karlström (2020), Lukasse m. fl (2017) samt Schytt & Waldenström (2013). Mer verksamhetsförlagd utbildning bidrar till ökat självförtroende och kompetens hos barnmorskestudenter (Bradshaw m. fl., 2018; Bäck & Karlström, 2020). Annat som framkom hos barnmorskorna var önskemål om mer bäckenbottenutbildning, suturering, utbildning kring gynekologiska besvär samt större utrymme för antenatal och öppen vård, vilket inte har framkommit i tidigare forskning. Författarna anser att det skulle främja barnmorskekompetensen att ha två

utbildningsmöjligheter till barnmorska liknande det existerande i Storbritannien, det vill säga direktutbildning på tre år samt påbyggnadsutbildning på två år. ICMs (2010) riktlinjer för att uppnå barnmorskeutbildning av hög kvalité innefattar direktutbildning på minst tre år (ingen tidigare erfarenhet från sjukvården krävs) och påbyggnadsutbildning på minst 18 månader (tidigare sjukvårdsvana krävs). Dessa rekommendationer anses rimliga. Författarna anser dock att resultatet i detta arbete visar att det föreligger behov att i Sverige förlänga påbyggnadsutbildningen till två års heltidsstudier samt bibehålla kravet på tidigare

sjuksköterskelegitimation. Förlängning av utbildningen skulle bidra till ökat självförtroende och kompetens hos barnmorskor genom att mer tid och utrymme föreligger för teori,

Barnmorskorna var mer förberedda att vårda friska nyfödda barn än sjuka nyfödda barn. Det kan bero på att fler friska barn föds än sjuka (Conner, 2016) men också att begränsad tid under verksamhetsförlagd utbildning spenderas med att vårda sjuka barn. Författarna har endast haft 30 timmar verksamhetsförlagd utbildning på neonatalvårdsavdelning, 3o timmar är begränsad tid att inhämta kunskap om att vårda sjuka barn. Fem till tio procent av

nyfödda barn har svårt att etablera fullgod andning vid födelse (Blennow, 2016). Barnmorskan är ansvarig vid förlossning att bedöma barnet och vid behov påbörja

nödvändiga åtgärder. Detta kräver att barnmorskan är trygg i att vårda sjuka nyfödda barn. Resultatet återspeglar att detta inte är fallet hos barnmorskorna. Återigen ses betydelsen av att förlänga barnmorskeutbildningen.

Tydlig skillnad ses mellan postpartumvård, abortvård, antikonceptionsrådgivning och ungdomsmottagning. Barnmorskorna ansågs mer förberedda att vårda kvinnan postpartum och ge sedvanlig vård inom antikonception än att möta ungdomar på ungdomsmottagningar samt ge abortvård. I Patterson m. fl. (2019) beskrivs att barnmorskor uttrycker osäkerhet kring att handlägga aborter på grund av begränsad erfarenhet under verksamhetsförlagd utbildning i barnmorskeutbildningen. Det som framhålls i Pattersson m.fl. (2019) samt resultatet anses logiskt med tanke på att begränsad verksamhetsförlagd utbildning

genomförs på ungdomsmottagning respektive inom abortvård. Författarna anser att mer tid på barnmorskeprogrammet behöver förläggas inom dessa områden för att främja framtida barnmorskors kompetens.

Stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning

Barnmorskorna beskrev att det förelåg stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning. Flera beskrev att det som undervisades i lärosätet inte stämde överens med hur det såg ut i verkligheten. Detta överensstämmer med tidigare forskning (Ahmadi, m. fl., 2018; Lukasse, m. fl., 2017; Vuso & James, 2017). En barnmorska beskriver det som att kastas in i

verkligheten och att övergången upplevdes som plötslig. Andra barnmorskor har beskrivit liknande i tidigare forskning av Kitson-Reynolds, m.fl. (2014). Majoriteten av barnmorskorna i resultatet önskade att utbildningen skulle vara längre och därmed få mer tid att inhämta ytterligare kunskap. Vidare beskrev barnmorskorna att mycket nytt framkom under första tiden efter examen och känslan av att inte vara fullärd skapade stress och ångest. Boychuk Duchscher (2012) skriver att ett alarmerande uppvaknande kan uppstå under första veckorna till månaderna efter examen, transitionschock. Flertal av barnmorskorna i resultatet

skildrade tydligt en transitionschock då klivet från barnmorskestudent till barnmorska beskrevs som stort.

Arbetsmiljön

Barnmorskorna beskrev att inskolningen var viktig faktor som påverkade hur första tiden efter examen upplevdes. Barnmorskorna som erbjudits 12 veckors inskolning uttryckte att övergången underlättades tack vare detta. Andra beskrev kortare inskolning, som inte ansågs tillräcklig. Att snabbt räknas in som en i bemanningen gav känsla av stress och ångest.

medför minskad oro och ökat antal fortsätter att arbeta som barnmorskor i jämförelse med de som inte genomgår mentorsprogram. Mentorsprogram underlättar övergången från barnmorskestudent till barnmorska genom att arbetsbördan minskar, det finns mer tid för reflektion och barnmorskor upplevs snabbare bli del av arbetsteamet (Kitson-Reynolds, m.fl., 2015). Boychuk Duchscher (2012) beskriver olika perioder i transitionschocken som den nyexaminerade barnmorskan genomgår under den första tiden som nyexaminerad. Under inskolningen befinner sig barnmorskorna i ”orienteringsperioden” och ansvaret ökar

succesivt under denna period. När ”orienteringsperioden” tar slut uppkommer olika känslor som tvivel, överväldigande rädsla och stress. Detta förknippas med brist på stöd,

självförtroende och erfarenhet. När barnmorskorna snabbt räknas som en i bemanningen sker det som Boychuk Duchscher (2012) beskriver i transitionsteorin. Barnmorskorna känner rädsla och oro över att ha det huvudsakliga ansvaret när stödet försvinner från mentorn. Längre inskolning (12 veckor) samt att arbetsplatser erbjuder mentorsprogram kan underlätta övergången från barnmorskestudent till barnmorska.

Blandade känslor kring övergången

Barnmorskorna uppgav blandade känslor kring övergången. Flera beskrev övergången från barnmorskestudent till barnmorska med skräckblandad förtjusning. Flertal beskrev

övergången som spännande, rolig och utmanande men också samtidigt tyngda av ansvaret. Andra beskrev det som nervöst, tufft och omvälvande. Flera av barnmorskorna kände stress och tyckte att det var jobbigt att vara ny och en del hade prestationsångest. För en del andra var övergången positiv, det gick bättre än förväntat och det uppstod frihetskänsla. I tidigare forskning av Avis, m. fl., (2013) beskriver nyexaminerade barnmorskor övergången med liknande känslor. En barnmorska uttryckte att det var som att ta ett steg ut i det okända. I en annan studie av Hughes & Fraser, (2011b) beskriver nyexaminerade barnmorskor att

övergångsperioden orsakar ångest, synnerligen när det går lång tid mellan examen och påbörjan av första tjänst. Många andra barnmorskor beskriver första tiden som barnmorska som att ”sjunka eller simma” (Hughes & Fraser, 2011b). Barnmorskornas upplevda känslor vid övergången stämmer överens med Boychuck Duchscher (2012) teori. Som

barnmorskestudent är tillvaron relativt förutsägbar och strukturerad, vid examen sker stor förändring med förväntningar och ansvar som barnmorska. Att kliva in i den nya

professionella rollen är både förväntansfullt, energikrävande och bekräftande (Boychuk Duchscher, 2012).

Barnmorskornas erfarenheter av omställningen från student till barnmorska

Barnmorskorna beskrev övergången från barnmorskestudent till barnmorska som stor och svår med stort ansvar på en gång. Omställningen beskrevs som kaosartad, det var som att slängas ut i elden och besvärligt att gå igenom. Det tog tid att omfamna nya rollen och ställa om från att vara barnmorskestudent till barnmorska. En del av barnmorskorna beskrev omställningen som rolig, bra, smidig och förvånansvärt enkel tack vare fint stöd från kollegor. Tidigare forskning av Patterson, m.fl, (2019) beskriver att övergången är en komplex process, det är inte enbart kompetens och färdighet som förändras under barnmorskeutbildningen utan även ledarskapsförmågan. Det är viktigt att bygga upp självförtroende att ta med in i den nya professionen (Patterson, m.fl, 2019). Den komplexa

processen som övergången är och barnmorskorna beskriver förklarar Boychuk Duchscher (2012) mer ingående. Första tiden efter examen sker anpassning med nya roller, nya ansvarsområden och relationer. Nytt lärande påbörjas med nya färdigheter och klinisk kompetens. Att prestera och utföra kan kännas skrämmande trots att de utförts tidigare. Det är normalt att dölja osäkerheten, rädslan och ångesten inför andra (Boychuk Duchscher, 2012). Barnmorskorna som fick stöd från kollegor uttryckte övergången som smidig och förvånansvärt enkel. Resultatet förstärker vikten av att ha mentorsprogram för att doing perioden smidigare ska passeras. Författarna anser att alla arbetsplatser borde ha ett etablerat mentorsprogram för nyexaminerade barnmorskor. Att ha mentor skulle kunna innebära att barnmorskor får mer tid för reflektion och stöttning och i sin tur lättare kunna ställa om från barnmorskestudent till barnmorska.

6.2 Metoddiskussion

Kvantitativ metod valdes för detta arbete för att nå ut till så många barnmorskor som möjligt samtidigt. Enkäter ansågs fördelaktigt att använda när information skulle inhämtas från ett större urval (Billhult, 2017a).Kvalitativ metod valdes inte på grund av svårigheter att nå ut till större antal barnmorskor på den begränsade tiden som förelåg. Metoden ansågs inte heller vara bäst lämpad att besvara arbetets syfte. Den utformade enkäten bestod av totalt 21 frågor och samtliga var inte obligatoriska att besvara, detta gjordes för att minimera risken för lägre svarsfrekvens på grund av att deltagare tvingas svara på en fråga (Trost & Hultåker, 2016). Fråga 8 i enkäten (Bilaga B) var validerad eftersom den tidigare använts i annan studie med liknande syfte. Övriga frågor formulerades på liknande sätt med utgångspunkt i att besvara syftet för att säkerhetsställa validiteten. Enligt Eliasson (2018) ämnar validitet att kontrollera om undersökningen mäter det som den avser att mäta. Av enkätens 21 frågor var 20 slutna. Problem som kan uppstå med fasta svarsalternativ är att tankesättet kan vara annorlunda mellan författarna som utformat svarsalternativen mot deltagarna som ska besvara frågor (Trost & Hultåker, 2016). Fasta svarsalternativ ger onyanserade svar som är enkla att analysera, öppna frågor ger i motsats till föregående nyansrika svar men kan vara svårare att analysera (Polit & Beck, 2018; Trost & Hultåker, 2016). Enligt Trost och Hultåker (2016) ses det fördelaktigt att avsluta enkäten med en öppen fråga, då det kan ge värdefulla synpunkter. I detta arbete har både frågor med fasta svarsalternativ samt öppen fråga använts. Den öppna frågan besvarades av 78 av samtliga 84 barnmorskor vilket ses stärka validiteten då svaren som beskrevs ansågs besvara syftet.Öppna frågan analyserades utifrån beskrivning av Polit och Beck (2020), barnmorskornas svar kodades, delades in i kategorier och teman sedan kvantifierades svaren. Totalt registrerades ett internt bortfall trots att samtliga frågor inte var obligatoriska att besvara vilket ses som positivt.

En av arbetets nackdelar är urvalets begränsning genom att endast inkludera barnmorskor som tagit examen 2018–2020. Enligt Billhult (2017a) är det fördelaktigt om 70–75% av urvalet svarar. Enligt Socialstyrelsen (2020) statistikdatabas gick 733 barnmorskor ut år 2018 och 2019. Statistik saknas från år 2020. Enkäten besvarades av 84 barnmorskor,

tillräckligt med deltagare svarar på enkäten. Valet av att publicera på sociala plattformen Facebook begränsade möjligheterna att inhämta svar på grund av faktorer som bristande tekniska kunskaper eller avsaknad av konto på Facebook. Snöbollsurval skapades under arbetets gång och det går därmed inte att försäkra att enkäten enbart besvarats av barnmorskor, då författarna inte kunde kontrollera till vilka den delats till. Validiteten försvagades av att inte inkludera en exklusionsfråga för att försäkra att endast barnmorskor besvarat enkäten. Reliabilitet handlar om hur pålitligt arbetets resultat är och innebär att en mätning ska ge samma svar om den upprepas vid annan tidpunkt (Eliasson, 2018). En pilotstudie gjordes med totalt tre barnmorskor för att säkerhetsställa att frågorna

uppfattades på lika sätt och besvarade arbetets syfte, vilket ökade reliabiliteten. Det är troligt att andra svar skulle fås om arbetet gjordes återigen då andra barnmorskor skulle kunna besvara enkäten men det är svårt att bedöma om resultatet sammanfattningsvis skulle bli annorlunda.

Författarna är båda barnmorskestudenter och kan på grund av det haft viss förförståelse. Enligt Billhult (2017b) kan tolkningen av svaren påverkas av förförståelse, svaren har därmed försökt tolkas på neutralt sätt med minimal förförståelse.

6.3 Etikdiskussion

Under arbetets gång har de fyra etiska kraven som beskrivits tidigare i arbetet (se 4.6) beaktats.

Kjellström (2017) skriver att konfidentialitet innebär att bibehålla deltagarnas integritet genom att säkerhetsställa anonymitet hos deltagarna och inga uppgifter ska kunna härledas till enskild individ. Obehöriga ska inte kunna få åtkomst till det insamlade datan.

Konfidentialitetskravet har följts genom att den insamlade datan förvarades i

lösenordskyddad dator och programvaran som användes var även den lösenordskyddad. Inga obehöriga hade därför tillgång till datamaterialet. Insamlade data används endast till detta arbete och raderas efter publicering på Diva. Anonymiteten bibehölls genom att alla inkomna svar automatiskt numrerades av programvaran och inga personliga uppgifter förekom. Det gick därmed inte att härleda enskilt svar till en individ. Eftersom anonymiteten bibehållits har inte författarna kunnat påverka enskilda individers svar eller haft möjligheten att erhålla kompletterande svar.

Eftersom webbenkäter användes för insamling av data gick det inte att säkerhetsställa vilka som svarat och om de var barnmorskor, vilket kan ses som etiskt dilemma. Likaså gick det inte att kontrollera att de endast svarat en gång på enkäten. Det anses dock osannolikt att andra än barnmorskor besvarat enkäten eftersom enkäten mestadels publicerades i grupper på Facebook som varit slutna och att det inte föreligger något intresse för andra än

barnmorskor att delta. På grund av anonymiteten som uppstår vid besvarande av webbenkät kan det ha uppkommit oärliga svar. Endast ett internt bortfall registrerades och kvalitén på svaren anses god vilket talar emot att så är fallet. Eftersom webbenkäter användes skickades svaren in elektroniskt. Vid funderingar kunde barnmorskorna möjligtvis uppleva det svårare