Akademin för hälsa, vård och välfärd
ÖVERGÅNGEN FRÅN
BARNMORSKESTUDENT TILL
BARNMORSKA
- En webbaserad enkätundersökning
SISSI DIDRIKSSON
MARIA GULLACK
Huvudområde: Magisteruppsats Nivå: Avancerad nivåHögskolepoäng: 15hp
Handledare: Magdalena Mattebo Examinator: Margareta Widarsson
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Arbetet som barnmorska innebär nytt kompetensområde inom reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa. Barnmorskan ska använda uppdaterad och evidensbaserad kompetens för att säkerhetsställa god och säker vård. Övergången från barnmorskestudent till barnmorska är komplex process. Begränsad forskning finns om barnmorskeutbildningen i Sverige förbereder barnmorskor inför kommande profession.
Syfte: Syftet med detta arbete var att undersöka barnmorskors erfarenheter om barnmorskeutbildningen givit tillräcklig förberedelse inför nya professionen samt
övergången från barnmorskestudent till barnmorska. Metod: Kvantitativ metod där datamaterialet inhämtades med webbenkäter. Materialet
analyserades med deskriptiv statistik. Resultat: Enkäten besvarades av totalt 84 barnmorskor. Barnmorskorna hade svårt att bedöma om utbildningen medförde tillräcklig förberedelse inför nya professionen. Det uttrycktes behov av att förlänga barnmorskeutbildningen och utöka vissa områden. Lång inskolning (12 veckor) och mentorsprogram var förslag för att underlätta övergången från barnmorskestudent till barnmorska.
Slutsats: Barnmorskorna förbättringsförslag för bättre förberedelse var längre
utbildningstid, mer verksamhetsförlagd utbildning, simuleringsövningar på lärosätet och mer teori. Specifikt utrycktes behov av fördjupning i kunskapsområdena komplicerad
graviditet/förlossning, abortvård samt ungdomsmottagning. Stöttande arbetskollegor, längre inskolning samt mentorskap på arbetsplatsen underlättade övergången och minskade
transitionschocken hos nyexaminerade barnmorskor.
Nyckelord: Barnmorskeexamen, Barnmorskeutbildning, Inskolning, Kompetens, Kvantitativ, Mentorskap
ABSTRACT
Background: Working as a midwife means a new area of expertise in reproductive,
perinatal and sexual health. The midwife must use updated and evidence-based competence to ensure good and safe care. The transition from midwifery student to midwife is a complex process. There is limited research on whether midwifery education in Sweden prepares midwives for future professions. Aim: The purpose of this work was to examine midwives' experiences of whether the
midwifery education has provided enough preparation for the new profession and the
transition from midwifery student to midwife. Method: Quantitative method where the data material was obtained with web surveys. The
material was analyzed with descriptive statistics. Results: The survey was answered by a total of 84 midwives. The midwives had difficulty assessing whether the training entailed enough preparation for the new profession. There was a need to extend midwifery education and expand certain areas. Long training (12 weeks) and mentoring program were proposals to facilitate the transition from midwifery student to midwife. Conclusion: The midwives' suggestions for improvement for better preparation were longer training time, more work-based training, simulation exercises at the university and more theory. Specifically, the need for in-depth knowledge of the complicated areas of complicated pregnancy / childbirth, abortion care and youth care were expressed. Supportive co-workers, longer training and mentorship in the workplace facilitated the transition and reduced the transition shock of newly graduated midwives.
Keywords: Competence, Mentoring, Midwifery degree, Midwifery education, Schooling, Quantitative
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
2 BAKGRUND ...1
2.1 Barnmorskans kompetens ... 1
2.2 Barnmorskans historia i Sverige ... 2
2.3 Barnmorskans historia internationellt ... 2
2.4 Barnmorskeutbildningen ... 3
2.4.1 Verksamhetsförlagd utbildning ... 3
2.4.2 Stöd från handledare... 4
2.5 Barnmorskors upplevelser vid examen ... 5
2.6 Övergångsperioden från barnmorskestudent till barnmorska ... 5
2.7 Teoretiskt perspektiv... 6
2.7.1 Begreppet Transition ... 6
2.7.2 Transitionsteorin enligt Boychuk Duchscher ... 7
2.7.3 Transitionschock ... 7 2.7.4 Doing ... 7 2.8 Problemformulering ... 8 3 SYFTE ...8 4 METOD ...9 4.1 Design ... 9 4.2 Webbenkät ... 9 4.2.1 Pilotstudie ...10 4.3 Urval ...10
4.4 Datainsamling och genomförande ...10
4.5 Analysmetod ...11
4.6 Etiska överväganden ...11
5 RESULTAT ... 11
5.2 Barnmorskornas känsla av förberedelse och trygghet inför nya professionen 16
5.3 Barnmorskornas kompetens efter examen ...17
5.4 Barnmorskornas förbättringsförslag för att underlätta övergången från barnmorskestudent till barnmorska ...22
5.5 Barnmorskornas erfarenheter av övergångsperioden ...23
5.5.1 Stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning ...23
5.5.2 Arbetsmiljön ...23
5.5.3 Blandade känslor kring övergången ...24
5.5.4 Från barnmorskestudent till barnmorska ...25
6 DISKUSSION... 25 6.1 Resultatdiskussion ...25 6.2 Metoddiskussion ...30 6.3 Etikdiskussion ...31 7 SLUTSATSER ... 32 7.1 Kliniska implikationer...32
7.2 Förslag till framtida forskning ...33
REFERENSLISTA ... 34
BILAGA A: INFORMATIONSBREV BILAGA B: WEBBENKÄT
1
INLEDNING
Författarna studerar till barnmorskor på Mälardalens Högskola. Författarna upplevde under barnmorskeutbildningen stor nervositet när den verksamhetsförlagda utbildningen väntade. Efter ca fem månaders teoretisk utbildning skulle teoretiska kunskaperna författarna samlat omvandlas till praktisk kunskap. Klyftan mellan teori och praktik upplevdes av författarna som mycket stor. Efter detta väcktes tankar om kommande tiden som nyexaminerade barnmorskor. Att känna trygghet i sin barnmorskeroll är grundläggande för att arbeta som barnmorska. Barnmorskeyrket ställer krav på förmåga till självständigt arbete, vetenskapligt förhållningssätt, mångkulturellt kunnande och professionellt ansvar. Tidigare forskning är begränsad gällande upplevelsen av övergången från barnmorskestudent till barnmorska. Författarnas mål med detta arbete är att bidra med kunskap kring detta från barnmorskors perspektiv.
2
BAKGRUND
Nedan presenteras kort presentation av barnmorskans kompetens, barnmorskans historia i Sverige, barnmorskans historia internationellt, signifikanta delar i barnmorskeutbildningen, barnmorskors upplevelser vid examen samt övergångsperioden från barnmorskestudent till barnmorska. Vidare kommer det teoretiska perspektivet samt beskrivning av problemområde presenteras.
2.1 Barnmorskans kompetens
Barnmorskor i Sverige arbetar självständigt och möter människor i alla åldrar genom hela livet inom brett verksamhetsområde. Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska är en beskrivning utfärdad av Svenska Barnmorskeförbundet med rekommendationer kring vilka kunskaper, inställning och färdigheter barnmorskor bör besitta. Efter genomgången barnmorskeutbildning ska barnmorskor inneha kompetens i flertal kunskapsområden. Barnmorskan ska inneha kompetens att vårda kvinnan antenatalt, intrapartum, postpartum, friska samt sjuka nyfödda barn. Arbetet som barnmorska innebär nytt kompetensområde inom reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa, i vilket kunskap ingår om förebyggande hälso- och sjukvård, hälsofrämjande insatser samt vårdande och behandlande arbete (Svenska Barnmorskeförbundet, 2019). International Confederation of Midwives (ICM) syfte är att förbättra vårdkvalitén som erbjuds kvinnor, spädbarn och familjer, därav tillkom den internationella etiska koden för barnmorskor. I den framgår det att barnmorskan ska
använda uppdaterad och evidensbaserad kompetens för att säkerhetsställa god och säker vård i alla miljöer och kulturer (Svenska Barnmorskeförbundet, 2020). Detta
överensstämmer med det som återfinns i Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) 6 kap. 1 § om att hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Utöver detta är barnmorska skyddad yrkestitel och får endast utövas av den som erhållit barnmorskelegitimation (SFS 2010:659). ICM har utarbetat riktlinjer för vad som bör finnas med i barnmorskeutbildningen nationellt och
internationellt. Dessa riktlinjer styr över hur mycket teoretisk- samt verksamhetsförlagd utbildning som ska ingå i barnmorskeutbildningen. Den bör innefatta minimum 40 % teori och 50 % praktik. ICM har utarbetat riktlinjer för att säkerhetsställa att
barnmorskeutbildningar över hela världen håller hög kvalité. Direktutbildning där ingen tidigare sjukvårdserfarenhet krävs bör vara minst 3 år och påbyggnadsutbildning där tidigare sjukvårdserfarenhet krävs ska vara på minst 18 månader (ICM, 2010). I Australien och Storbritannien finns det möjlighet till båda utbildningsalternativen (NSW, 2020; The Royal College of Midwifes, u. å.).
2.2 Barnmorskans historia i Sverige
I Sverige har utbildade barnmorskor funnits sedan 1700-talet. Den första arbetsordningen för barnmorskor kom år 1711. Barnmorskan har tidigare benämnts med namn som
hjälpgummor, jordgummor och jordemödrar. Den traditionella barnmorskan byggde sitt kunnande på folklig läkekonst, hon var främst rituell expert. Hon kunde hantverket och visste när läkeörter skulle plockas för att ha helande kraft. Barnmorskan skulle ha kontakt med makterna både ovan jord och under. Under förlossningen skulle hon kunna parera dessa krafter, och till detta använde hon besvärjelser och böner. Förmågan att vara rituell expert var kanske det mest framträdande för den traditionella barnmorskan (Höjeberg, 2011). Barnmorskeutbildningen reglerades fram till 1907 efter kombinerad undervisningsstadga och tjänstgöringsstadga. Eleverna sågs fram till dess mest som arbetskraft. Efter 1907 tillkom undervisningsstadgar. Barnmorskeutbildningen var nio månader för allmän förlossning och tre månader för instrumentundervisning, sammanlagt 12 månader. År 1921 beslutades det om att utbildningen skulle bli tvåårig, 1924 verkställdes det. År 1953 fastslogs att
barnmorskan skulle ha grundläggande sjuksköterskeutbildning (Höjeberg, 2011). År 1976 blev barnmorskeutbildningen högskoleutbildning (Rehn & Boström, 2011).
2.3 Barnmorskans historia internationellt
Mellan 1400-talet och 1600-talet löpte barnmorskor stor risk att anklagas för häxkonst i Europa. Första lagarna som berörde riktlinjer för barnmorskor kom i Frankrike. Riktlinjerna kom till för att minska vad som antogs var häxkonst. Senare under 1600-talet ändrades riktlinjerna i London och fokus lades på den praktiska yrkesutövning som barnmorska och
barnmorskor med licens endast fick förlösa normala förlossningar, alla komplicerade fall skulle handläggas av läkare och barnmorskor förbjöds också att använda tång. På 1800-talet introducerades lagar för yrkeslicens till Österrike och Norge. På många platser före 1900-talet ansågs barnmorskor inte kvalificerade förrän de själva fött barn. De skulle också ha praktiserat med erfaren barnmorska eller läkare, och/eller blivit anställda av granne eller familjemedlem och bistått med hjälp under förlossningsarbetet. Den första
barnmorskeutbildningen utformades på 1600-talet i Nederländerna, sedan följde Sverige, Frankrike och Skottland. Dessa utbildningar sammanföll samtidigt som mödrahälsovården expanderade över Europa. I Chile och Argentina inrättades formella utbildningsprogram för barnmorskor på 1800-talet. Trots licenser och utformade barnmorskeutbildningar var övervakningen bristfällig och det hände ofta att familjer anlitade privata barnmorskor som saknade licens och utbildning. Mödradödligheten sjönk i områden som hade etablerade utbildade barnmorskor men i överlag var mödradödligheten fortsatt hög. Under 1900-talet började fler och fler kvinnor att välja att föda på sjukvårdsinrättning istället för hemma (Connerton, 2012).
Världens länder har tillsammans gjort agenda för hållbar utveckling. Dessa består av 17 mål som ska uppnås till år 2030. Delmål 3.1 är att minska mödradödligheten i världen till mindre än 70 per 100 000 förlossningar med levande barn (Regeringskansliet, u.å.). UNICEF arbetar med att minska mödradödligheten genom vidareutbildning av barnmorskor och
sjuksköterskor i länder med brist på sjukvårdspersonal. Personal utrustas med
barnmorskepaket som innehåller allt som behövs för att bistå 50 gravida kvinnor under förlossning: läkemedel, medicinsk utrustning, förbrukningsmaterial samt utrustning för sterilisering och återupplivning (UNICEF, 2020).
2.4 Barnmorskeutbildningen
2.4.1 Verksamhetsförlagd utbildning
Verksamhetsförlagd utbildning är en betydande del av barnmorskeutbildningen och är viktig för utvecklingen av barnmorskestudenters självförtroende och kompetens (Bradshaw m. fl., 2018; Bäck & Karlström, 2020). Åtskilliga studier från olika länder visar att det är svårt för barnmorskestudenter att bygga upp självförtroende under verksamhetsförlagd utbildning på grund av olika arbetssätt hos handledare (Ahmadi, m. fl., 2018; Bäck & Karlström, 2020; Vuso & James, 2017). Likaså att ha många olika handledare ses påfrestande i början av barnmorskeutbildningen medan mot slutet upplevs det berikande (Bäck & Karlström, 2020). Verksamhetsförlagd utbildning anses vara en bidragande del till att barnmorskor upplevs mer förberedda inför att arbeta kliniskt (Lukasse, m. fl., 2017; Patterson, m. fl., 2019). Andra faktorer som anses ha betydelse är relevanta platser för verksamhetsförlagd utbildning och bra handledare (Lukasse, m. fl., 2017). Vid examen är det flera som upplever osäkerhet att handlägga aborter på grund av att det inte har förekommit i någon hög grad under
svårigheter att känna självsäkerhet efter examen på grund av pennalism som förekommit under verksamhetsförlagda utbildningen (Ahmadi, m. fl., 2018; Patterson, m. fl., 2019). I en annan studie framkommer det att flertalet barnmorskor och barnmorskestudenter önskar mer specifik tid för medicinska komplikationer, förlossningsvård och akuta situationer (Schytt & Waldenström, 2013). Barnmorskor önskar mer teoretisk utbildning, simuleringsövningar och verksamhetsförlagd utbildning i barnmorskeprogrammet (Bäck & Karlström, 2020; Lukasse m. fl., 2017), mer specifikt önskas teoretiska och
verksamhetsförlagda studier i komplicerad graviditet och förlossning (Bäck & Karlström, 2020). Simuleringsövningar vid akuta tillstånd bidrar till att barnmorskestudenter känner ökad självsäkerhet i att hantera dessa komplikationer senare (Andrighetti, m. fl., 2012; Lake & McInnes, 2012; Stoodley m.fl., 2020).
Enligt Schytt & Waldenström (2013) och Lukasse m. fl. (2017) läggs för mycket tid i barnmorskeprogrammet på forskning. Enligt Lukasse m. fl. (2017) behöver
barnmorskeutbildningen hitta balans mellan verksamhetsförlagd utbildning och teoretisk utbildning samt hitta väg att integrera forskning i utbildningen som gör det relevant för barnmorskestudenter. Barnmorskor föreslår vidare att det behöver utvecklas verktyg som relevanta platser för verksamhetsförlagda studier, tid för praktisk övning med handledning samt reflektion, för att få hjälp med att anpassa sig till nya professionen.
I en studie från Indien skriver Sharma m. fl. (2015) att barnmorskestudenter har lågt
självförtroende under sista terminen och upplever att det är svårt att uppnå målen beskrivna i den internationella kompetensbeskrivningen för barnmorskor. Bidragande faktor för detta anses vara bristfällig verksamhetsförlagd utbildning i barnmorskeprogrammet.
2.4.2 Stöd från handledare
Dåligt stöd från handledare, stress över att handha sina första förlossningar och rädsla över att begå misstag är upplevelser som en del barnmorskestudenter erfar från
verksamhetsförlagd utbildning (Ahmadi, m. fl., 2018). Kulturen på enheterna påverkar hur barnmorskor ser tillbaka på verksamhetsförlagda utbildningen. Det anses också viktigt att handledare har tid att investera i barnmorskestudenters lärande (Hughes & Fraser, 2011a). Stressade och ointresserade handledare är omständigheter under verksamhetsförlagd utbildning som bidrar till att barnmorskestudenter känner minskad trygghet i den nya professionen efter examen. Handledare som är hierarkifokuserade och önskar sätta
barnmorskestudenter på plats samt känslan av att vara misstrodd är även saker som bidrar till otrygghet hos barnmorskestudenter (Bäck & Karlström, 2020).
Barnmorskestudenter med tidigare erfarenheter av neonatal samt postpartum vård upplevs mer förberedda inför verksamhetsförlagd utbildning och uppger att det underlättar inlärning (Bäck & Karlström, 2020). Handledare som ger kontinuerlig feedback och har stöttande och förtroendegivande relation till barnmorskestudenter är även bidragande till att underlätta inlärning (Bäck & Karlström, 2020; Dewar m.fl., 2020). Att bygga en relation mellan
barnmorskestudenter ska uppleva bra lärandemiljö (Thunes & Sekse, 2015). Detta styrks av Brunstad och Hjälmhult (2014) som belyser vikten av att bygga upp bra relation till
barnmorskor samt handledare på enheterna. Barnmorskestudenter beskriver erfarenheter av att behöva bevisa lämplighet som barnmorskor och därigenom uppnå acceptans från andra barnmorskor. Relationen mellan handledare och barnmorskestudent anses viktig. Detta är en process som varierar i längd och innan den är färdig kan inlärning inte påbörjas. Enligt Vuso och James (2017) kan ojämn kunskapsnivå på handledare och bristfällig handledning under verksamhetsförlagd utbildning försvåra inlärning. Det förekommer att nyutexaminerade barnmorskor handleder barnmorskestudenter eller att handledare inte är aktualiserade med barnmorskeprogrammets lärandemål. Det här leder till bristande kompetens hos
barnmorskestudenter (Vuso & James, 2017), som även upplever att stort fokus läggs på att samla förlossningar som i förlängningen tar tid från inlärning (Licqurish & Seibold, 2013).
2.5 Barnmorskors upplevelser vid examen
Studier från flertal länder beskriver att barnmorskor och barnmorskestudenter upplever för stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning (Ahmadi, m. fl., 2018; Lukasse, m. fl., 2017; Vuso & James, 2017). I en studie från Nya Zeeland uppger 38% av nyexaminerade barnmorskor känslan av att vara väl förberedd på examensdagen, 47,6% uppger en osäkerhet och 14,3% har känslan av att inte vara förberedd (Patterson, m.fl., 2019). I en studie från Sydafrika framkommer det att barnmorskeutbildningen behöver utvecklas för att öka den kliniska kompetensen hos barnmorskor och förbättrat samarbete mellan lärosäten och verksamheter behövs (Vuso & James, 2017). Barnmorskestudenter är i större utsträckning nöjda med barnmorskeutbildningen än nyexaminerade barnmorskor, 1,8% av
barnmorskestudenter uppger att det är missnöjda med utbildningen respektive 4,6% barnmorskor (Schytt & Waldenström, 2013). Det anses finnas personliga faktorer som påverkar hur förberedda barnmorskor upplevs vara vid examen, så som tidigare
sjuksköterskeerfarenheter, självförtroende, önskan att inhämta kunskap om nya saker och rädsla för att göra fel (Bäck & Karlström, 2020).
2.6 Övergångsperioden från barnmorskestudent till barnmorska
Mentorsprogram förekommer på flera platser i världen och kan vara utformade på olika sätt. Det har visat sig ha fördelar för nyexaminerade barnmorskor, då det medför minskad oro och ökat antal fortsätter att arbeta som barnmorskor i jämförelse med barnmorskor som inte genomgår mentorsprogram (Dixon, m.fl., 2015; Kitson-Reynolds, m.fl., 2015).
Mentorsprogram underlättar övergången från barnmorskestudent till barnmorska genom att arbetsbördan minskar, det finns mer tid för reflektion och barnmorskor upplevs snabbare bli en del av arbetsteamet (Kitson-Reynolds, m. fl., 2015). För att mentorsprogram ska fungera optimalt upplever barnmorskor att det är viktigt att få tid över att reflektera och diskutera med mentor. Nyexaminerade barnmorskor har olika behov av stöd och därför är det viktigt att individanpassa mentorsprogram (Hughes & Fraser, 2011b).
Övergången från barnmorskestudent till barnmorska är en komplex process. Det är inte enbart kompetens och färdighet som förändras under barnmorskeutbildningen utan även ledarskapsförmåga. Det är viktigt att bygga upp självförtroende att ta med in i den nya professionen (Patterson, m.fl, 2019). Nyligen examinerade barnmorskor beskriver
övergången från barnmorskestudent till barnmorska som att ta ett steg ut i det okända (Avis, m. fl., 2013). Barnmorskor beskriver under första tiden efter examen, upplevelsen av
”verklighetschock” då förväntningarna inte stämmer överens med verkligheten. Det mesta upplevs svårare och första tiden präglas av mycket ångest (Kitson-Reynolds, m.fl., 2014), synnerligen när det går lång tid mellan examen och påbörjan av första tjänst. Majoriteten beskriver första tiden som barnmorska som att ”sjunka eller simma” (Hughes & Fraser, 2011b). Positiva interaktioner med andra barnmorskor och mentorer under första tiden upplevs av barnmorskor bidra till ökat självförtroende (Fenwick m.fl, 2012).
2.7 Teoretiskt perspektiv
Teoretisk referensram innehåller motivering av vald teoretisk referensram, begreppet transition, sammanfattning av Boychuk Duchscher´s transitionsteori samt mer djupgående beskrivning av transitionschock samt perioden: doing.
2.7.1 Begreppet Transition
Transitionsteorin synes motiverad att använda som referensram i arbetet då arbetets syfte var att undersöka barnmorskors erfarenheter om barnmorskeutbildningen givit tillräcklig förberedelse inför den nya professionen samt övergången från barnmorskestudent till barnmorska. I resultatdiskussionen kommer sjuksköterska ersättas mot barnmorska och fokus kommer att läggas på två delar av transitionsteorin: transitionschock samt den första perioden doing.
När en person gör en förändring från något känt till okänt eller obekant, startas en
övergångsprocess - transition. Detta kan ses som en resa från vad som var till vad som är. Det är inte själva förändringen som utmanar, utan att göra förändringen som behövs i den aktuella situationen. Dessa övergångar kan betraktas som en passage eller rörelser från ett tillstånd till ett annat. Övergångarna kan påverka och förändra berörda individers liv såväl som närmaste omgivning. Övergångar börjar vanligtvis med händelser som skapar
instabilitet och gör förändringar nödvändiga, att utexamineras och gå från att vara
sjuksköterskestudent till att vara fullt ansvarig professionell sjuksköterska är sådan händelse (Boychuk Duchscher, 2012) och i detta arbete, från barnmorskestudent till barnmorska.
2.7.2 Transitionsteorin enligt Boychuk Duchscher
Duchschers transitionsteori bygger på Kramers transitionschock-teori från 1960-talet. Transitionsteorin omfattar första året efter sjuksköterskeexamen. Teorin belyser processen att gå från osäker till mer etablerad i den personliga yrkesrollen. I transitionsteorin beskrivs övergången från sjuksköterskestudent till sjuksköterska som en process som alla
nyexaminerade sjuksköterskor genomgår det första året. Processen är både personlig och professionell utvecklingsresa. Under första året passerar sjuksköterskan tre olika perioder. Första perioden doing innebär en process som involverar att lära, prestera, anpassa och dölja. Andra perioden being innefattar sökande, undersökande, ifrågasättande, tvivlande och uppdagande. Tredje perioden knowing bearbetar separation, utforskning, kritik, acceptans samt återhämtning. Denna resa definieras som ”process att bli”. Den här resan är inte linjär eller normativ och inte alltid framåtsträvande, men innebar en start och stor förändring för alla (Boychuk Duchscher, 2012).
2.7.3 Transitionschock
Första veckorna till månaderna efter påbörjan av den professionella karriären, kan det uppstå ett alarmerande uppvaknande, det som Boychuk Duchscher (2012) benämner Transitionschock. Roller, ansvar, kunskap och relationer som nyexaminerad sjuksköterska kan vara mer utmanande, dynamiska och intensivare än vad som förväntas.
Transitionschock sker inte bara på intellektuellt plan utan även kulturellt, socialt, fysiskt, känslomässigt och andligt. Transitionschock beskrivs av Boychuk Duchscher (2012) som kontrast mellan relationer, roller, prestationer, ansvarsområden, kunskap och förväntningar som finns på arbetsplatsen.
Under transitionschock genomgår den nyexaminerade sjuksköterskan olika perioder. Under första tiden som nyexaminerad påbörjas orienteringsperioden, under denna period sker inskolning på enheten med stöttning av handledare. Orienteringsperioden beskrivs som fylld av lärande, energi och intresse (Boychuk Duchscher, 2012). Under inskolning ökar ansvaret succesivt. När ”orienteringsperioden” tar slut uppkommer känslor som tvivel, överväldigande rädsla och stress. Största rädslorna är förknippade med att misslyckas med att ge säker vård och att inneha huvudsakliga ansvaret. Första månaderna utan stödjande faktorer beskrivs som av att drunkna av överbelastning. Detta förknippas med brist på emotionellt stöd, självförtroende och erfarenhet. Det finns även upplevelse av orealistiska förväntningar på sjuksköterskan från kollegorna, organisationen samt en själv. Som nyexaminerad är det osannolikt att vara helt och hållet redo för att möta det ansvar som verksamheter kräver, även om man anser sig själv vara optimalt förberedd efter utbildningen. Den här perioden kräver mycket personlig tid och energi (Boychuk Duchscher, 2012).
2.7.4 Doing
Den första perioden i transitionsteorin innefattar första 3–4 månaderna. Livet går då från att vara relativt förutsägbart till nya förväntningar och ansvar, vilket innebär stora utmaningar. Att gå från strukturerad och relativt förutsägbar tillvaro som student till förändring med förväntningar och ansvar i den professionella rollen är både förväntansfullt, energikrävande
och bekräftande (Boychuk Duchscher, 2012). Under det här stadiet sker anpassning till den nya rollen med nya ansvarsområden och relationer. Anpassning sker även till förväntningar som finns på arbetsplatsen. Nästa företeelse som sker är acceptans för arbetsplatsens riktlinjer och kultur. Det påbörjas nytt lärande med nya färdigheter, roller, ansvarsområden och klinisk kompetens relaterat till arbetsplatsen. Att prestera och utföra uppgifter första gången som nyexaminerad sjuksköterska kan kännas skrämmande trots att de utförts
tidigare. Det är normalt att dölja sin osäkerhet, rädsla för att vara otillräcklig samt känslor av ångest inför omgivningen (Boychuk Duchscher, 2012).
2.8 Problemformulering
Att gå från legitimerad sjuksköterska till barnmorska innebär nytt lärande med nya ansvarsområden. Detta leder till förändring, en transition vilket kan vara energikrävande. Barnmorska är ett legitimationsyrke, har eget huvudområde samt innehar bred kompetens. Trots detta visar tidigare forskning att utbildningen är för kort och komprimerad. Längre utbildningstid krävs för inhämtning av kunskap för att underlätta övergången från
barnmorskestudent till barnmorska. Verksamhetsförlagd utbildning har en betydande roll för utvecklingen av barnmorskestudenters självförtroende och kompetens. Kvalitén på
verksamhetsförlagda utbildningen är varierande, både när det gäller arbetsplatser och
handledare. Relationen mellan barnmorskestudent och handledare anses viktig för inlärning. Barnmorskestudenter bevittnar om handledare som inte är uppdaterade med
barnmorskeprogrammets lärandemål, vilket leder till bristande kompetens hos
barnmorskestudenter. Detta kan i sin tur äventyra patientsäkerheten. Barnmorskor upplever att mer teoretisk utbildning, simulationsövningar och verksamhetsförlagd utbildning i barnmorskeprogrammet kan bidra till ökad trygghet efter examen. Nyexaminerade
barnmorskor upplever för stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning. Under första veckorna till månaderna som nyutexaminerad barnmorska kan transitionschock uppkomma under övergångsperioden. Denna övergång kan underlättas genom mentorsprogram.
Begränsad forskning finns om barnmorskeutbildningen i Sverige förbereder barnmorskor inför kommande profession. Författarnas avsikt med detta arbete var således att undersöka barnmorskors erfarenheter om barnmorskeutbildningen givit tillräcklig förberedelse, och därigenom få överskådlig bild av vilka områden i barnmorskeutbildningen som eventuellt behöver förbättras och utvecklas.
3
SYFTE
Syftet med detta arbete var att undersöka barnmorskors erfarenheter om
4
METOD
I detta avsnitt presenteras arbetets design, webbenkät, pilotstudie, urval, datainsamling och genomförande, analysmetod samt etiska överväganden.
4.1 Design
Kvantitativ design valdes för detta arbete då författarna ville få överskådlig bild.
Sammanfattningsvis lämpar sig kvantitativ metod bäst för att mäta större population och dess åsikter. Webbenkäter valdes för insamling av data. Det anses fördelaktigt att använda enkäter när information ska inhämtas under tidsbegränsad period från större population (Billhult, 2017a). Den utformade enkäten hade en avslutande öppen fråga. Data
sammanställdes med deskriptiv statistik för att läsaren skulle få samlad bild av det insamlade materialet (Billhult, 2017b). Syftet med deskriptiv statistik är att observera, beskriva och dokumentera (Polit & Beck, 2020).
4.2 Webbenkät
Enkäten (Bilaga A) utformades gemensamt av författarna. Enkätfrågor formades utifrån arbetets syfte. Frågorna lästes flertal gånger för att undvika att deltagarna skulle
missuppfatta frågorna (Billhult, 2017a). På första sidan av enkäten fanns informationsbrev (Bilaga B). En pilotstudie genomfördes i vilken en fråga kompletterades och mindre
justeringar gjordes. Efter revidering skickades enkäten (Bilaga A) ut. Enkäten innehöll sammanlagt 21 strukturerade frågor varav sex bakgrundsfrågor, 14 slutna frågor (envalsfrågor/flervalsfrågor) och en öppen fråga på slutet. Den öppna frågan förstärkte arbetets resultat (Polit & Beck, 2020). Enkäten var kort och koncist och tog max 10 min att fylla i vilket ökade möjligheten till svar. Samtliga frågor var inte obligatoriska att besvara och det gick att gå fram och tillbaka i enkäten och hoppa över frågor. Enligt Trost och Hultåker (2016) är det risk att svarsfrekvensen blir lägre om deltagare tvingas svara på en fråga. Webbenkäten skapades med hjälp av programvaran Survio som var enkel och lätt att utforma strukturerade frågor utifrån arbetets syfte samt gav författarna överskådlig bild av resultatet. I arbetet användes ordinalskala samt nominalskala på samtliga slutna frågor. Ordinalskala innebär att värden kan rangordnas men det går inte att säga vilket värde som är bättre än det andra (Polit & Beck, 2020). Värdena kan inte användas på något meningsfullt sätt för
beräkningar (Ejlertsson, 2012). Nominalskala innebär värden som inte kan rangordnas men kan delas in i grupper (Eliasson, 2018).
4.2.1 Pilotstudie
Enligt Billhult (2017a) och Eliasson (2018) innebär pilotstudie att enkäten testas av en
mindre grupp innan den publiceras. Detta görs för att säkerhetsställa att frågor inte uppfattas på felaktigt sätt av deltagare. Deltagare i pilotstudie kan ge förbättringsförslag till författarna. Tre legitimerade barnmorskor som uppfyllde arbetets inklusionskriterier besvarade enkäten. En av barnmorskorna kom med förslaget att komplettera med fråga 4 (Bilaga A). Alla
barnmorskor framförde även önskemål att ha möjlighet till att välja fler än ett alternativ på fråga 5 och 7 med motiveringen att flera barnmorskor roterar på enheterna. Detta togs i beaktande. Svaren från pilotstudien exkluderas sedan från arbetet vid sammanställandet av data.
4.3 Urval
Inklusionskriterier för deltagare var barnmorskor examinerade år 2018–2020. Deltagarna skulle förstå och tala flytande svenska. Enligt Billhult (2017a) är detta en förutsättning för att försäkra sig om att samtycke har givits och att frågorna har uppfattats korrekt.
Exklusionskriterier var barnmorskor examinerade före år 2018.
4.4 Datainsamling och genomförande
Enkäten valdes att publiceras i slutna Facebookgrupper i vilket barnmorskor och
barnmorskestudenter var medlemmar i, grupperna representerade arbetets urval vilket sågs som fördelaktigt. Vid bekvämlighetsurval bygger urvalet inte på någon urvalsram, det går inte att avgöra om en större opinion än de som har blivit tillfrågade representeras (Eliasson, 2018). När pilotstudien var genomförd och enkäten hade blivit godkänd av handledare kontaktades administratörerna för respektive Facebookgrupp. Informationsbrev och medföljande enkät publicerades efter godkännande av administratörerna. Enkäten publicerades initialt i fyra olika slutna Facebookgrupper. En av Facebookgrupperna var ”Barnmorska – aktuellt och intressant” och tre var slutna Facebookgrupper för tidigare barnmorskestudenter på Mälardalens Högskola.
Under arbetets gång valde författarna att expandera publikationsplatserna på grund av lågt antal svar och att det ansågs svårt att nå ut till deltagare i de tidigare Facebookgrupperna. Enkäten publicerades i slutna arbetsgrupper på Facebook där barnmorskor var medlemmar i samt i författarnas Facebook flöden. Snöbollsurval skapades när publikationsplatserna breddades samt när enkäten publicerades offentligt i sociala medier (Polit & Beck, 2020). Genom informationsbrevet som återfanns på första sidan av enkäten, informerades deltagare om att samtycke inhämtades genom att besvara och skicka in enkäten. Enkäten låg ute i sammanlagt 18 dagar och valdes att stängas ner efter detta på grund av begränsad tid.
4.5 Analysmetod
Det totala datamaterialet inkluderade 84 deltagares svar. Programvaran Survio numrerade automatiskt alla inkommande enkätsvar. All data fördes över automatiskt till ett Excel program efter att datainsamlingen avslutats. Programvaran Survio och Excel användes för sammanställning av data.
Deskriptiv statistik användes för analys av data. Diagram, tabell samt citat användes för att presentera resultatet. Den öppna frågan har analyserats med hjälp av Polit och Becks (2020) beskrivning av analys av öppna frågor i kvantitativ studie. Författarna läste enskilt igenom svaren flertal gånger och färgkodade svaren, därefter skapades kategorier tillsammans genom att identifiera gemensamma nämnare och fördes sedan över till ett Word dokument för att till slut få fram teman.
4.6 Etiska överväganden
Etikansökan skickades in till ansvarig handledare och godkändes inför påbörjan av insamling av data. Forskningsetiska principer och de fyra etiska kraven har tagits i beaktande i detta arbete. De fyra etiska kraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjande kravet (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet har följts genom att informationsbrev om arbetet bifogades tillsammans med enkäten. I det återfanns
information om att deltagandet var frivilligt och att när enkäten var besvarad gick det inte att dra tillbaka sitt deltagande. Samtyckeskravet följdes genom att deltagarna informerades om att samtycke inhämtades genom att de svarade och skickade in enkäten. Inget
beroendeförhållande mellan författarna och deltagarna fanns. Konfidentialitetskravet följdes genom att all insamlade data kodades, alla svar numrerades automatiskt av programvaran Survio och därmed säkerhetsställdes att materialet presenterades utan att kunna härledas till enskild person. Nyttjande kravet följdes genom att alla ifyllda enkäter förvarades i
lösenordskyddade datorer därmed hade obehöriga ingen åtkomst till informationen. I enkäten återfanns ingen känslig information. All data användes enbart till detta arbete och raderades efter publicering på databasen Diva.
5
RESULTAT
Resultatet presenteras i figurer, diagram och text. I resultatets första del redovisas
bakgrundsinformation avseende barnmorskornas examensår, ålder, yrkesverksamma år som sjuksköterska och nuvarande arbetsplats. Sedan presenteras barnmorskornas känsla av förberedelse och trygghet inför nya professionen. Därefter barnmorskornas kompetens efter examen. Vidare presenteras barnmorskornas förbättringsförslag för att underlätta
övergången från barnmorskestudent till barnmorska. Slutligen presenteras barnmorskornas erfarenheter av övergångsperioden.
5.1 Bakgrundsinformation
Totalt besvarade 84 barnmorskor enkäten. Ett internt bortfall och inget externt bortfall registrerades. Ålder på barnmorskorna som deltog var jämnt fördelade, åldersgruppen 25 - 30 motsvarade n=29 (34,5%), 30 - 35 motsvarade n=28 (33,3%) och 35 år och äldre
motsvarade n=27 (32,1%). Av barnmorskorna som deltog hade n=29 (34,5%) varit yrkesverksamma som sjuksköterska mellan 1 - 2 år, n=19 (22,6%) mellan 3 - 4 år, n=13 (15,5%) mellan 5 - 6 år, n=8 (9,5%) mellan 7 - 8 år och n=15 (17,9%) 9 år eller längre (se tabell 1). Tabell 1 Bakgrundsinformation
Bakgrundsdata
Antal (n=84) (%)
Examensår 2018 17 (20,2%) 2019 32 (38,1%) 2020 35 (41,7%) Ålder 25 - 30 29 (34,5%) 30 - 35 28 (33,3%) 35 - 27 (32,1%) Yrkesverksamma år som sjuksköterska 1 - 2 29 (34,5%) 3 - 4 19 (22,6%) 5 - 6 13 (15,5%) 7 - 8 8 (9,5%) 9 år eller längre 15 (17,9%)Figur 1 illustrerar vilken arbetsplats barnmorskorna arbetar på nu. Majoriteten av
barnmorskorna som besvarade enkäten arbetade på förlossningsavdelning. Barnmorskorna kunde välja fler än ett svarsalternativ eller skriva på ”annat”. På svarsalternativet ”annat” hade två av barnmorskorna svarat arbete på neonatalavdelning, en hade neonatal
rotationstjänst, två arbetade på antenatal vårdavdelning, en annan mellan förlossning och bb, och en annan barnmorska hade rotationstjänst mellan förlossning, antenatal och bb.
Figur 2 illustrerar vilken arbetsplats barnmorskorna hade varit yrkesverksamma i som sjuksköterskor innan barnmorskeutbildningen påbörjades. Strax över hälften av
barnmorskorna hade tidigare arbetat inom obstetrik och gynekologi medan n=52 (49,5%) av barnmorskorna hade arbetat inom annan verksamhet.
Figur 3 illustrerar vilken arbetsplats barnmorskorna börjat på efter examen. Efter examen började n=46 (41,4%) av barnmorskorna på förlossningsavdelning. I svarsalternativet ”annat” hade barnmorskorna svarat: samvård (förlossning + eftervård), neonatalavdelning, neonatalintensivvårdsavdelning och klinik för sexuell hälsa.
5.2 Barnmorskornas känsla av förberedelse och trygghet inför nya
professionen
Figur 4 illustrerar barnmorskornas känsla av förberedelse efter examen. Av barnmorskorna uttryckte n=26 (31%) känslan av att vara väl förberedd inför den nya professionen, n=54 (64, 3%) var osäkra över känslan av förberedelse och n=4 (4,8%) uttryckte känsla av minsta möjliga förberedelse.
Figur 4 Barnmorskornas känsla av förberedelse inför nya professionen (n=84)
Figur 5 illustrerar om valet av första arbetsplats påverkades av känslan av trygghet i den nya professionen vid examen. Över hälften av barnmorskorna n=43 (51,2%) beskrev att valet inte påverkats, n=35 (41,7%) svarade att det påverkat valet och n=6 (7,1%) var osäkra om det påverkat eller inte.
5.3 Barnmorskornas kompetens efter examen
Nedan i figur 6 ses jämförelse mellan barnmorskornas känsla av förberedelse i att handlägga okomplicerad och komplicerad graviditet. Majoriteten av barnmorskorna var väl förberedda att handlägga okomplicerad graviditet i jämförelse med att handlägga komplicerad graviditet, där n=9 (10,7%) var väl förberedda. Av barnmorskorna ansågs n=3 (3,6%) inte vara
förberedda att handlägga okomplicerad graviditet. Vid komplicerad graviditet var n=25 (29,8%) av barnmorskorna inte förberedda.
Figur 6 Barnmorskornas känsla av förberedelse att handlägga okomplicerad/komplicerad graviditet (n=84) 71,4% 25,0% 3,60% 10,7% 59,5% 29,8% 0,0% 10,0% 20,0% 30,0% 40,0% 50,0% 60,0% 70,0% 80,0%
Kände mig väl förberedd Osäker hur hur förberedd jag var Kände mig inte alls förberedd
När du tog examen, hur väl förberedd kände du dig att handlägga en
okomplicerad/komplicerad graviditet?
Nedan i figur 7 ses jämförelse mellan barnmorskornas känsla av förberedelse i att handlägga okomplicerad och komplicerad förlossning. Majoriteten av barnmorskorna hade känslan av att vara väl förberedd att handlägga okomplicerad förlossning i jämförelse med att handlägga komplicerad förlossning där n=6 (7,1%) av barnmorskorna var väl förberedda. Av
barnmorskorna ansågs n= 2 (2,4%) inte vara förberedda att handlägga okomplicerad
förlossning. Under hälften av barnmorskorna var inte förberedda att handlägga komplicerad förlossning.
Figur 7 Barnmorskornas känsla av förberedelse att handlägga okomplicerad/komplicerad förlossning (n=84) 71,4% 26,2% 2,4% 7,1% 51,2% 41,7% 0,0% 10,0% 20,0% 30,0% 40,0% 50,0% 60,0% 70,0% 80,0%
Kände mig väl förberedd Osäker på hur förberedd jag var Kände mig inte alls förberedd
När du tog examen, hur väl förberedd kände du dig att handlägga en
okomplicerad/komplicerad förlossning?
Nedan i figur 8 ses jämförelse mellan barnmorskornas känsla av förberedelse i att vårda nyfödda friska barn och nyfödda sjuka barn. Majoriteten av barnmorskorna uttryckte känslan av att vara väl förberedd att vårda nyfödda friska barn, n=19 (22,6%) uttryckte osäkerhet och n=6 (7,1%) uttryckte känslan av att inte vara förberedd. Barnmorskornas känsla av
förberedelse att vårda nyfödda friska barn skiljer sig mot att vårda sjuka nyfödda barn, n=16 (19%) av barnmorskorna var väl förberedda, n=29 (34,5%) kände osäkerhet och närmare hälften uttryckte känslan av att inte vara förberedd.
Figur 8 Barnmorskornas känsla av förberedelse att vårda nyfödda friska/sjuka barn (n=84) 70,2% 22,6% 7,1% 19,0% 34,5% 46,4% 0,0% 10,0% 20,0% 30,0% 40,0% 50,0% 60,0% 70,0% 80,0%
Kände mig väl förberedd Osäker på hur förberedd jag var Kände mig inte alls förberedd
När du tog examen, hur väl förberedd kände du dig att vårda nyfödda
friska/sjuka barn?
Figur 9 illustrerar barnmorskornas känsla av förberedelse att vårda kvinnan postpartum. Majoriteten n=56 (66,7%) av barnmorskorna uttryckte känslan av att vara väl förberedda att vårda kvinnan postpartum, n=22 (26,2%) var osäkra och n=6 (7,1%) uttryckte känsla av minsta möjliga förberedelse.
Figur 9 Barnmorskornas känsla av förberedelse att vårda kvinnan postpartum (n=84)
Figur 10 illustrerar hur förberedda barnmorskorna ansågs vara att handlägga aborter. Av barnmorskorna ansågs n=21 (25,3%) vara väl förberedda, n=27 (32,5%) var osäkra och n=35 (42,2%) var inte alls förberedda att handlägga abort.
Figur 11 illustrerar barnmorskornas känsla av förberedelse att möta ungdomar på ungdomsmottagningen. Av barnmorskorna ansågs n=25 (29,8%) vara väl förberedda att möta ungdomar på ungdomsmottagningen, n=32 (38,1%) var osäkra och n=27 (32,1%) betraktades inte vara förberedda.
Figur 11 Barnmorskornas känsla av förberedelse att möta ungdomar på ungdomsmottagningen (ex rådgivning gällande sexuellt överförbara infektioner) (n=84)
Figur 12 illustrerar att majoriteten n=46 (54,8%) av barnmorskorna uttryckte känslan av att vara väl förberedd att informera och ge råd om preventivmedel samt preventivmetoder, n=31 (36,9%) var osäkra och n=7 (8,3%) var inte förberedda.
Figur 12 Barnmorskornas känsla av förberedelse att informera och ge råd om preventivmedel och preventivmetoder (n=84)
5.4 Barnmorskornas förbättringsförslag för att underlätta övergången
från barnmorskestudent till barnmorska
I enkäten fick barnmorskorna svara på frågan: ”Finns det något du känner hade gjort dig mer förberedd i ditt kommande yrke som barnmorska?”. Majoriteten av barnmorskorna svarade ja, n=10 (11,9%) var osäkra och n=8 (9,5%) svarade nej. Följdfrågan besvarades av (n=72) därav går det att dra slutsatsen att sex av barnmorskorna som svarat med ”osäker” eller ”nej” har besvarat följdfrågan. I följdfrågan fick barnmorskorna möjlighet att svara på vilka delar i utbildningen som eftersöktes mer av och/eller kunskapsområden som kunnat öka känslan av förberedelse inför kommande yrke. På svarsalternativet ”annat” fick barnmorskorna svara fritt. Följdfrågan var en flervalsfråga med möjlighet att välja flera svarsalternativ. Av
barnmorskorna svarade 49 av 72 ”längre utbildningstid”, 41 av 72 ”mer verksamhetsförlagd utbildning”, 24 av 72 ”mer praktiska övningar på lärosätet”, 20 av 72 ”mer teori” och 11 valde att skriva med egna ord på ”annat”.
I kategorin ”annat” önskade barnmorskorna specifikt mer av: bäckenbottenutbildning, suturering, gynekologiska besvär och komplicerade graviditeter och förlossningar.
Barnmorskorna önskade också att utbildningen skulle vara mer verklighetsförankrad och uttryckte att utbildningen borde utgå ifrån att barnmorskor innehar kandidatexamen. Barnmorskorna beskrev vidare att mycket tid och energi gick till ämnen som det tidigare hade kunskap i. Barnmorskorna uttryckte att längre utbildningstid skulle bidra till mer tid för att lära allt av värde. Under verksamhetsförlagd utbildning önskades bättre bemötande av handledare samt större utrymme för antenatal och öppen vård. Efter examen önskades längre inskolning och mentorskap på arbetsplatsen.
5.5 Barnmorskornas erfarenheter av övergångsperioden
I enkäten fick barnmorskorna svara på en öppen fråga: ” Hur upplevde du omställningen från barnmorskestudent till färdig barnmorska?”. Av barnmorskorna valde 78 av 84 att svara. Från svaren framkom sju olika kategorier: utbildning, inskolning, omställning, arbetsmiljö, skräckblandad förtjusning, positiva känslor och negativa känslor. Fyra teman skapades därefter: Stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning, Arbetsmiljön, Blandade känslor kring övergången och Från barnmorskestudent till barnmorska.
5.5.1 Stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning
Barnmorskorna beskrev att det var mycket kunskap som skulle inhämtas och det uttrycktes önskemål att få ut mer av utbildningen. Specifikt önskades mer möjligheter att införskaffa erfarenheter kring komplicerade graviditeter, komplicerade förlossningar och abortvård under verksamhetsförlagd utbildning. Under första tiden efter examen beskrev flertal av barnmorskorna att det var mycket nytt som inte förekommit tidigare. Utbildningen
upplevdes för kort och intensiv och det var mycket kunskap som skulle inhämtas på kort tid. Barnmorskorna uttryckte känsla av stress över att inte vara fullärd. Det som undervisades i lärosätet stämde inte alltid överens med verkligheten eller inte hunnits implementerats på arbetsplatsen än.
” ...Det är sååå många saker som inte hinns med under utbildningen och som man därför måste lära sig som färdig. Men det höga arbetstempot gör inlärning svår ibland. Efter ett förhållandevis kort intro så bara kastas man in i verkligheten. Men jag upplever å andra sidan att jag fått en bra grund att stå på och verktyg för att kunna lära mig...” (#56)
”… . Trots många år som sjuksköterska inom gynekologi så var det här något helt nytt och annat.” (#64)
5.5.2 Arbetsmiljön
Inskolning var viktig faktor som påverkade hur barnmorskorna beskrev den första tiden efter examen. Vissa arbetsplatser erbjöd 12 veckors inskolning kallad ”Trygg start”.
Barnmorskorna som erbjöds detta utryckte att detta underlättade övergången.
Barnmorskorna som började arbeta på arbetsplatser där detta inte erbjöds, uttryckte att inskolningen var för kort. Det beskrevs även att inskolningen inte var individanpassad och bristfällig. Att snabbt räknas som en i bemanningen gav känsla av stress och ångest. Mentorskap/handledning beskrevs som a och o för smidig övergång. Mentorskap gav barnmorskorna utrymme för frågor och reflektion.
”…Hade jag inte gått 12 veckors introduktionsprogram (Trygg start) hade jag nog inte vågat börja på förlossningen direkt.” (#30)
Många av barnmorskorna beskrev bra bemötande med högt i tak och stöttande, erfarna kollegor på arbetsplatsen som positivt under första tiden efter examen. När erfarna kollegor
rådfrågade varandra bidrog det till att barnmorskorna vågade fråga. Flertal av barnmorskorna beskrev kollegorna som hjälpsamma och omtänksamma.
” Jag hade/har väldigt hjälpsamma och omtänksamma kollegor vilket gjorde att de gånger jag kände mig osäker så fick jag hjälp. På fölossningen där jag arbetar hjälps alla åt för att göra det bästa för patienterna. Även de som har varit barnmorskor i 10 år frågar varandra om råd. Det känns tryggt och gav mig en bra övergång från att vara student till barnmorska.” (#34)
”Smidig men tack vare stöttande arbetsplats med tillåtande atmosfär och högt i tak där allas kunskap väger lika tungt.” (#57)
5.5.3 Blandade känslor kring övergången
Barnmorskorna uttryckte skräckblandad förtjusning när övergången beskrevs från barnmorskestudent till barnmorska. Övergången framställdes som spännande, rolig och utmanande samtidigt som ansvaret var betungande. Flera beskrev det som nervöst och omvälvande.
”Jag kände mig oerhört stolt och glad men tyngd av ansvaret” (#4)
”Skräckblandad förtjusning. Som att stå i kön till bergochdalbanan, jättenervöst men roligt…” (#72)
Flera beskrev känsla av stress och att det var tufft. Många tyckte också att det var jobbigt att vara ny och en del hade prestationsångest.
”Första året är TUFFT, sen blir det bättre!” (#65)
”Stressande att ha en känsla av att inte känna sig fulllärd. Prestationsångest. Men samtidigt spännande och utmanande.” (#41)
Andra beskrev övergången som positiv, att det gick bättre än förväntat och frihetskänsla uppstod. Barnmorskorna som började arbeta på arbetsplatsen de arbetat tidigare (som sjuksköterskor) beskrev i större utsträckning trygghet i övergången.
”Det var frihetskänsla att få börja hitta mitt egna sätt att arbeta på men det fanns också känslor av skräckblandad förtjusning.” (#7)
”Bra på gynavdelng då jag jobbat där tidigare och kände mig säker bland kollegorna. Mycket mer nervös inför att börja på förlossningen till våren.” (#37)
” Eftersom jag tidigare jobbat en sommar på den arbetsplats jag började på kände jag mig förberedd…” (#15)
5.5.4 Från barnmorskestudent till barnmorska
Många av barnmorskorna beskrev övergången som stor och svår och att det innefattade betydande samt mycket ansvar på en gång. En del beskrev omställningen som kaosartad, som att slängas ut i elden och in i en stekpanna och kämpigt. Andra hade svårt att hitta känslan av att inte längre vara barnmorskestudent. Det tog tid för känslan av att vara barnmorska att infinna sig.
”Nervöst, hade två tuffa förlossningspraktiker så kämpade i början, men efter att jag varit klar snart ett år känns det som att jag vuxit in i min roll som barnmorska!” (#60)
Flera barnmorskor beskrev snabb personlig utveckling, denna utveckling var inte alltid rak. En barnmorska beskrev:
”…Ena dagen kändes det som att en inte kunde något alls, andra dagen tvärtom…” (#86)
Andra barnmorskor beskrev omställningen som bra, smidig och förvånansvärt enkel. ” Känslan av att vara ny fanns fortfarande men jag kände mig inte längre som student. Jag visste att jag hade en ny legitimation som bevis på att jag lärt mig massor.” (#59)
”Som nyfärdig BM hade jag fint stöd från kollegor och kände mig trygg i arbetslaget så
omställning var rolig, förvånansvärt enkel. Jag kände mig stolt över min nya yrkes titel och har värnat om den enda sedan dess.” (#43)
6
DISKUSSION
6.1 Resultatdiskussion
Sammanfattningsvis det viktigaste som framkom i resultatet var att barnmorskorna beskrev osäkerhet kring känslan av att vara förberedd eller inte inför nya professionen. Det uttrycktes behov av att förlänga barnmorskeutbildningen och utöka vissa områden. Lång inskolning (12 veckor) och mentorsprogram underlättar övergången från barnmorskestudent till
barnmorska.
Bakgrundsinformation
Majoriteten av barnmorskorna som deltog hade tagit examen 2020 och 2019. Författarnas anser att det möjligen kan bero på att barnmorskorna som tagit examen 2018 inte minns närmsta tiden efter examen och valt att avstå från att delta på grund av detta. Boychuk Duchscher (2012) beskriver i transitionsteorin att övergången pågår första året efter examen.
Intresset av att besvara enkäten kan ha påverkats av att barnmorskorna som tagit examen 2020 och 2019 möjligen är eller nyligen varit i en övergångsperiod, medan det för 2018 årskull gått längre tid sedan övergången och därmed medförde svagare intresse för arbetet. Åldersfördelningen på barnmorskorna som besvarat enkäten var jämn. Författarna upptäckte dock när resultatet analyserades att åldersgrupperna kan ha varit missvisande. När frågan formulerades om ålder, var tanken att åldern räknades fram till det år som personen fyller. Ålder har inte använts som variabel i detta arbete därför anses det inte ha påverkat resultatet i sin helhet.
Av barnmorskorna som deltog hade n=36 (42,9%) varit yrkesverksamma som sjuksköterska 5 år eller längre. Tidigare forskning har visat att det anses finnas personliga faktorer som påverkar hur förberedda barnmorskor upplevs vara vid examen så som tidigare
sjuksköterskeerfarenheter (Bäck & Karlström, 2020). Barnmorskorna med 5 år eller längre erfarenhet som sjuksköterska kan därmed i högre utsträckning erfarit känslan av ökad förberedelse.
Hälften av barnmorskorna hade arbetat inom gynekologisk vård och/eller postpartumvård som yrkesverksamma sjuksköterskor. Författarna anser att det kan ha lett till ökad känsla av trygghet och förberedelse eftersom barnmorskorna med den erfarenheten troligtvis vetat vad som väntat i den nya professionen i större utsträckning.
Av barnmorskorna som besvarat enkäten arbetade n=53 (40,8%) på förlossningsavdelning, n=31 (23,8%) på BB-avdelning och n=14 (10,8%) på gynekologisk vårdavdelning. Det kan bero på att enkäten publicerades främst i arbetsgrupper på Facebook som tillhörde förlossningsavdelning och BB-avdelning, då övriga arbetsplatser saknade arbetsgrupp. Barnmorskornas känsla av förberedelse och trygghet inför nya professionen
Över hälften av barnmorskorna i resultatet beskrev osäkerhet kring känslan av att vara förberedd eller inte inför den nya professionen. En andel av barnmorskorna ansågs inte vara förberedda. Resultatet avviker mot tidigare forskning av Patterson, m.fl. (2019) i vilket barnmorskor i mindre utsträckning uttryckte osäkerhet och fler hade känslan av att inte vara förberedd. Författarna hade förväntningen att det i resultatet skulle framkomma en större säkerhet kring känslan av förberedelse hos barnmorskorna. Författarna har svårigheter att tolka varför stor andel av barnmorskorna uttryckt osäkerhet. Över hälften av barnmorskorna uppgav att valet av första arbetsplats inte påverkats av känslan av trygghet i den nya
professionen, medan n=35 (41,7%) uppgav att det hade påverkat. Strax under hälften av barnmorskorna började att arbeta på förlossningsavdelning efter examen. Det kan bero på att stor del av verksamhetsförlagd utbildning är förlagd på förlossningsavdelning och
barnmorskorna uttryckte trygghet med att börja där. Enligt Boychuk Duchscher (2012) sker övergång vid förändring från det kända till det okända. I detta fall underlättas övergången då förändringen inte blir lika stor eftersom förlossningsvården omfattar stor del i
Barnmorskornas kompetens efter examen
Barnmorskorna fick besvara känslan av förberedelse som ansågs förekomma efter examen att handlägga okomplicerad/komplicerad graviditet samt okomplicerad/komplicerad
förlossning, tydlig skillnad kunde ses. Majoriteten av barnmorskorna var väl förberedda att handlägga okomplicerad graviditet medan endast fåtal var förberedda att handlägga
komplicerad graviditet. Liknande resultat kan ses för okomplicerad förlossning kontra komplicerad förlossning där majoriteten av barnmorskorna ansågs vara väl förberedda att handlägga okomplicerad förlossning i jämförelse med komplicerad förlossning där endast fåtal ansågs vara väl förberedda. Barnmorskorna fick besvara frågan: ”Finns det något du känner hade gjort dig mer förberedd i ditt kommande yrke som barnmorska?”. Endast n=8 (9,5%) svarade att det inte förekom något, resterande barnmorskor svarade ja eller osäker. Följdfrågan besvarades av n=72 (85,71%) av barnmorskorna. I den framkommer bland annat att barnmorskorna önskade mer verksamhetsförlagd utbildning och specifikt mer av
komplicerade graviditeter och förlossningar. Resultatet är förenligt med tidigare forskning av Bäck och Karlström (2020). Resultatet stärks ytterligare av Schytt och Waldenström (2013) som beskriver i en studie att majoritet av barnmorskor och barnmorskestudenter upplever att för lite tid ägnas åt förlossningsvård och medicinska komplikationer. Det går inte att styra över hur verksamheterna ser ut under verksamhetsförlagd utbildning och det är därmed svårt att reglera hur mycket komplicerade förlossningar som förekommer under placeringen. Författarnas anser att ett bra alternativ kan vara simuleringsövningar på lärosätet inom komplicerade förlossningar, vilket kan bidra till ökat självförtroende hos
barnmorskestudenter som i sin tur leder till självsäkrare barnmorskor. Detta styrks i studier av Andrighetti m.fl (2012), Lake & McInnes (2012) och Stoodley m.fl (2020) i vilket det framkommer att simuleringsövningar ökar barnmorskestudenters självförtroende och är effektiv inlärningsstrategi.
Över hälften av barnmorskorna i detta arbete önskade längre utbildningstid. Lite mindre än hälften av barnmorskorna önskade mer verksamhetsförlagd utbildning. Detta
överensstämmer med tidigare forskning av Bäck och Karlström (2020), Lukasse m. fl (2017) samt Schytt & Waldenström (2013). Mer verksamhetsförlagd utbildning bidrar till ökat självförtroende och kompetens hos barnmorskestudenter (Bradshaw m. fl., 2018; Bäck & Karlström, 2020). Annat som framkom hos barnmorskorna var önskemål om mer bäckenbottenutbildning, suturering, utbildning kring gynekologiska besvär samt större utrymme för antenatal och öppen vård, vilket inte har framkommit i tidigare forskning. Författarna anser att det skulle främja barnmorskekompetensen att ha två
utbildningsmöjligheter till barnmorska liknande det existerande i Storbritannien, det vill säga direktutbildning på tre år samt påbyggnadsutbildning på två år. ICMs (2010) riktlinjer för att uppnå barnmorskeutbildning av hög kvalité innefattar direktutbildning på minst tre år (ingen tidigare erfarenhet från sjukvården krävs) och påbyggnadsutbildning på minst 18 månader (tidigare sjukvårdsvana krävs). Dessa rekommendationer anses rimliga. Författarna anser dock att resultatet i detta arbete visar att det föreligger behov att i Sverige förlänga påbyggnadsutbildningen till två års heltidsstudier samt bibehålla kravet på tidigare
sjuksköterskelegitimation. Förlängning av utbildningen skulle bidra till ökat självförtroende och kompetens hos barnmorskor genom att mer tid och utrymme föreligger för teori,
Barnmorskorna var mer förberedda att vårda friska nyfödda barn än sjuka nyfödda barn. Det kan bero på att fler friska barn föds än sjuka (Conner, 2016) men också att begränsad tid under verksamhetsförlagd utbildning spenderas med att vårda sjuka barn. Författarna har endast haft 30 timmar verksamhetsförlagd utbildning på neonatalvårdsavdelning, 3o timmar är begränsad tid att inhämta kunskap om att vårda sjuka barn. Fem till tio procent av
nyfödda barn har svårt att etablera fullgod andning vid födelse (Blennow, 2016). Barnmorskan är ansvarig vid förlossning att bedöma barnet och vid behov påbörja
nödvändiga åtgärder. Detta kräver att barnmorskan är trygg i att vårda sjuka nyfödda barn. Resultatet återspeglar att detta inte är fallet hos barnmorskorna. Återigen ses betydelsen av att förlänga barnmorskeutbildningen.
Tydlig skillnad ses mellan postpartumvård, abortvård, antikonceptionsrådgivning och ungdomsmottagning. Barnmorskorna ansågs mer förberedda att vårda kvinnan postpartum och ge sedvanlig vård inom antikonception än att möta ungdomar på ungdomsmottagningar samt ge abortvård. I Patterson m. fl. (2019) beskrivs att barnmorskor uttrycker osäkerhet kring att handlägga aborter på grund av begränsad erfarenhet under verksamhetsförlagd utbildning i barnmorskeutbildningen. Det som framhålls i Pattersson m.fl. (2019) samt resultatet anses logiskt med tanke på att begränsad verksamhetsförlagd utbildning
genomförs på ungdomsmottagning respektive inom abortvård. Författarna anser att mer tid på barnmorskeprogrammet behöver förläggas inom dessa områden för att främja framtida barnmorskors kompetens.
Stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning
Barnmorskorna beskrev att det förelåg stort kliv mellan det teoretiska och yrkesutövning. Flera beskrev att det som undervisades i lärosätet inte stämde överens med hur det såg ut i verkligheten. Detta överensstämmer med tidigare forskning (Ahmadi, m. fl., 2018; Lukasse, m. fl., 2017; Vuso & James, 2017). En barnmorska beskriver det som att kastas in i
verkligheten och att övergången upplevdes som plötslig. Andra barnmorskor har beskrivit liknande i tidigare forskning av Kitson-Reynolds, m.fl. (2014). Majoriteten av barnmorskorna i resultatet önskade att utbildningen skulle vara längre och därmed få mer tid att inhämta ytterligare kunskap. Vidare beskrev barnmorskorna att mycket nytt framkom under första tiden efter examen och känslan av att inte vara fullärd skapade stress och ångest. Boychuk Duchscher (2012) skriver att ett alarmerande uppvaknande kan uppstå under första veckorna till månaderna efter examen, transitionschock. Flertal av barnmorskorna i resultatet
skildrade tydligt en transitionschock då klivet från barnmorskestudent till barnmorska beskrevs som stort.
Arbetsmiljön
Barnmorskorna beskrev att inskolningen var viktig faktor som påverkade hur första tiden efter examen upplevdes. Barnmorskorna som erbjudits 12 veckors inskolning uttryckte att övergången underlättades tack vare detta. Andra beskrev kortare inskolning, som inte ansågs tillräcklig. Att snabbt räknas in som en i bemanningen gav känsla av stress och ångest.
medför minskad oro och ökat antal fortsätter att arbeta som barnmorskor i jämförelse med de som inte genomgår mentorsprogram. Mentorsprogram underlättar övergången från barnmorskestudent till barnmorska genom att arbetsbördan minskar, det finns mer tid för reflektion och barnmorskor upplevs snabbare bli del av arbetsteamet (Kitson-Reynolds, m.fl., 2015). Boychuk Duchscher (2012) beskriver olika perioder i transitionschocken som den nyexaminerade barnmorskan genomgår under den första tiden som nyexaminerad. Under inskolningen befinner sig barnmorskorna i ”orienteringsperioden” och ansvaret ökar
succesivt under denna period. När ”orienteringsperioden” tar slut uppkommer olika känslor som tvivel, överväldigande rädsla och stress. Detta förknippas med brist på stöd,
självförtroende och erfarenhet. När barnmorskorna snabbt räknas som en i bemanningen sker det som Boychuk Duchscher (2012) beskriver i transitionsteorin. Barnmorskorna känner rädsla och oro över att ha det huvudsakliga ansvaret när stödet försvinner från mentorn. Längre inskolning (12 veckor) samt att arbetsplatser erbjuder mentorsprogram kan underlätta övergången från barnmorskestudent till barnmorska.
Blandade känslor kring övergången
Barnmorskorna uppgav blandade känslor kring övergången. Flera beskrev övergången från barnmorskestudent till barnmorska med skräckblandad förtjusning. Flertal beskrev
övergången som spännande, rolig och utmanande men också samtidigt tyngda av ansvaret. Andra beskrev det som nervöst, tufft och omvälvande. Flera av barnmorskorna kände stress och tyckte att det var jobbigt att vara ny och en del hade prestationsångest. För en del andra var övergången positiv, det gick bättre än förväntat och det uppstod frihetskänsla. I tidigare forskning av Avis, m. fl., (2013) beskriver nyexaminerade barnmorskor övergången med liknande känslor. En barnmorska uttryckte att det var som att ta ett steg ut i det okända. I en annan studie av Hughes & Fraser, (2011b) beskriver nyexaminerade barnmorskor att
övergångsperioden orsakar ångest, synnerligen när det går lång tid mellan examen och påbörjan av första tjänst. Många andra barnmorskor beskriver första tiden som barnmorska som att ”sjunka eller simma” (Hughes & Fraser, 2011b). Barnmorskornas upplevda känslor vid övergången stämmer överens med Boychuck Duchscher (2012) teori. Som
barnmorskestudent är tillvaron relativt förutsägbar och strukturerad, vid examen sker stor förändring med förväntningar och ansvar som barnmorska. Att kliva in i den nya
professionella rollen är både förväntansfullt, energikrävande och bekräftande (Boychuk Duchscher, 2012).
Barnmorskornas erfarenheter av omställningen från student till barnmorska
Barnmorskorna beskrev övergången från barnmorskestudent till barnmorska som stor och svår med stort ansvar på en gång. Omställningen beskrevs som kaosartad, det var som att slängas ut i elden och besvärligt att gå igenom. Det tog tid att omfamna nya rollen och ställa om från att vara barnmorskestudent till barnmorska. En del av barnmorskorna beskrev omställningen som rolig, bra, smidig och förvånansvärt enkel tack vare fint stöd från kollegor. Tidigare forskning av Patterson, m.fl, (2019) beskriver att övergången är en komplex process, det är inte enbart kompetens och färdighet som förändras under barnmorskeutbildningen utan även ledarskapsförmågan. Det är viktigt att bygga upp självförtroende att ta med in i den nya professionen (Patterson, m.fl, 2019). Den komplexa
processen som övergången är och barnmorskorna beskriver förklarar Boychuk Duchscher (2012) mer ingående. Första tiden efter examen sker anpassning med nya roller, nya ansvarsområden och relationer. Nytt lärande påbörjas med nya färdigheter och klinisk kompetens. Att prestera och utföra kan kännas skrämmande trots att de utförts tidigare. Det är normalt att dölja osäkerheten, rädslan och ångesten inför andra (Boychuk Duchscher, 2012). Barnmorskorna som fick stöd från kollegor uttryckte övergången som smidig och förvånansvärt enkel. Resultatet förstärker vikten av att ha mentorsprogram för att doing perioden smidigare ska passeras. Författarna anser att alla arbetsplatser borde ha ett etablerat mentorsprogram för nyexaminerade barnmorskor. Att ha mentor skulle kunna innebära att barnmorskor får mer tid för reflektion och stöttning och i sin tur lättare kunna ställa om från barnmorskestudent till barnmorska.
6.2 Metoddiskussion
Kvantitativ metod valdes för detta arbete för att nå ut till så många barnmorskor som möjligt samtidigt. Enkäter ansågs fördelaktigt att använda när information skulle inhämtas från ett större urval (Billhult, 2017a).Kvalitativ metod valdes inte på grund av svårigheter att nå ut till större antal barnmorskor på den begränsade tiden som förelåg. Metoden ansågs inte heller vara bäst lämpad att besvara arbetets syfte. Den utformade enkäten bestod av totalt 21 frågor och samtliga var inte obligatoriska att besvara, detta gjordes för att minimera risken för lägre svarsfrekvens på grund av att deltagare tvingas svara på en fråga (Trost & Hultåker, 2016). Fråga 8 i enkäten (Bilaga B) var validerad eftersom den tidigare använts i annan studie med liknande syfte. Övriga frågor formulerades på liknande sätt med utgångspunkt i att besvara syftet för att säkerhetsställa validiteten. Enligt Eliasson (2018) ämnar validitet att kontrollera om undersökningen mäter det som den avser att mäta. Av enkätens 21 frågor var 20 slutna. Problem som kan uppstå med fasta svarsalternativ är att tankesättet kan vara annorlunda mellan författarna som utformat svarsalternativen mot deltagarna som ska besvara frågor (Trost & Hultåker, 2016). Fasta svarsalternativ ger onyanserade svar som är enkla att analysera, öppna frågor ger i motsats till föregående nyansrika svar men kan vara svårare att analysera (Polit & Beck, 2018; Trost & Hultåker, 2016). Enligt Trost och Hultåker (2016) ses det fördelaktigt att avsluta enkäten med en öppen fråga, då det kan ge värdefulla synpunkter. I detta arbete har både frågor med fasta svarsalternativ samt öppen fråga använts. Den öppna frågan besvarades av 78 av samtliga 84 barnmorskor vilket ses stärka validiteten då svaren som beskrevs ansågs besvara syftet.Öppna frågan analyserades utifrån beskrivning av Polit och Beck (2020), barnmorskornas svar kodades, delades in i kategorier och teman sedan kvantifierades svaren. Totalt registrerades ett internt bortfall trots att samtliga frågor inte var obligatoriska att besvara vilket ses som positivt.
En av arbetets nackdelar är urvalets begränsning genom att endast inkludera barnmorskor som tagit examen 2018–2020. Enligt Billhult (2017a) är det fördelaktigt om 70–75% av urvalet svarar. Enligt Socialstyrelsen (2020) statistikdatabas gick 733 barnmorskor ut år 2018 och 2019. Statistik saknas från år 2020. Enkäten besvarades av 84 barnmorskor,
