Barnperspektiv

Brister kring beaktande av barnperspektiv var någonting som under analysarbetet kunde identifieras i ett flertal klagomål. Under temat barnperspektiv kunde sedan två subteman, barnets bästa samt barns behov identifieras, vilka presenteras nedan.

8.3.1 Barnets bästa

Ett flertal ärenden beskrev hur barnets bästa inte varit avgörande i beslut som rör barnet, en rad olika beskrivningar förekom där socialtjänsten ibland gått helt emot vad barnet själv uttryckte, ibland lade mer vikt vid det biologiska nätverkets önskemål och vilja. En pojke, omhändertagen och placerad sedan han var X veckor, bodde i sitt familjehem i över tre år. Pojkens primära anknytning var familjehemmet, anknytning till biologiska föräldrar fanns inte. Umgängena var problematiska och pojken uppvisade ett utåtagerande och oroligt beteende i familjehemmet

23

efteråt. Pojken sade sig uttryckligen vara rädd för sin biologiska pappa (5). Barn som tvingats till umgängen har uttryckt rädsla för att träffa sin mamma och pappa. Ena barnet, utifrån pressen från socialtjänsten, ville vid X års ålder inte leva längre. Barnen tog mod till sig att säga ifrån gällande umgänge, trots det låg socialtjänsten på angående umgängen (10).

“Familjehemmet har gjort orosanmälning. Grannar till den biologiska NN1 har gjort orosanmälning. Nu kommer det också en orosanmälan från mig. Min fråga är, hur många flera orosanmälningar behöver ni få innan ni ska se till barnets bästa?” (Ärende 5, annan anonym person).

Barnet bevittnade våld mellan de biologiska föräldrarna, samt blev utsatt. Bedömning gjordes ändock att hemflytt till den våldsutövande biologföräldern skulle ske (5). Ett barns placering avbröts mot dess vilja och trots en rädsla hos barnet. Desperata försök att inte få sin placering avbruten gjordes, men barnet tvingades ändå flytta, med polishandräckning (19).

”Socialen kommer inte kl 12, och de hör inte heller av sig, utan de dyker upp tre och en halvtimme, kl 15:30, senare med polis. NN1 skräckslagen när NN1 ser polisen, beväpnad med batong och pistol. […..] Polisen släpar sedan NN1 till socialens bil och får till slut på NN1 bältet.” (Ärende 19, familjehem).

Löfte om att socialsekreterare skulle medfölja hela vägen gavs, men barnet blev avlämnad på en parkering och hämtad av en främmande man. Efteråt tog barnet kontakt med före detta familjehem och beskrev sin rädsla, samt uppgav att det velat rymma, men inte vågat (19).

”På förskolan gråter NN1 nu efter mamma (NN2), äter dåligt och använder napp igen. Hon kommunicerar med ”bebis-språk” och pratar inte ordentligt.” (Ärende 13, annan närstående till barnet).

Barnen uppvisade ett otryggt beteende samt kraftfulla reaktioner efter att omplacering genomfördes, barnen hade då bott i samma familjehem i 15 månader. Barnen visade ångest, panik och ont i magen efter detta och backade i sin utveckling (13).

”NN1 har tvingats till NN2 trots stora protester från NN1 själv. Ibland har NN1 blivit lurad till möten där sedan NN2 också sitter. […..] NN1 har hela tiden varit orolig att NN1 ska måsta flytta. Soc har frågat NN1 vid upprepade tillfällen om NN1 inte vill flytta. NN1 har alltid sagt nej!” (Ärende 18, familjehem).

24

Barnet omplacerades mot sin vilja, med motiveringen att socialtjänsten under ett års tid kände en oro, någonting som varken familjehem eller barnet själv fick vetskap om. Det beskrev hur barnet blivit mutat av socialtjänsten för att gå med på familjehemsplaceringen frivilligt (18).

Barn som omplaceras fler gånger beskrevs frustrerade och upprörda över situationen, några barn på grund av att socialtjänsten brustit gällande utredning av familjehemmet, något på grund av oklar anledning. Det beskrevs en enorm frustration över att inte bli lyssnad på av socialtjänsten (15 & 21).

8.3.2 Barns behov

Socialtjänsten meddelade familjehemmet om behovet av vardagsrutiner, regelbundenhet och ett förutsägbart liv, för att trygga det familjehemsplacerade barnet. Familjehemmet meddelades även om behovet av regler och rutiner i vardagen för att barnet skulle utvecklas och känna trygghet. Socialtjänsten var dock otydliga i sina beslut gällande umgängen samt planeringen kring umgängen med biologföräldrar, vilket ledde till en situation där barnets behov av regler och rutiner för trygghet inte kunde tillgodoses (6).

“De bestämmer, efter över ett år av omhändertagande av barnen, att dom inte ska få bo hos NN1 längre. Deras enda trygghet.” (Ärende 13, annan närstående till barnet).

Två barn, som var familjehemsplacerade i samma familjehem i 15 månader, beskrevs som trygga barn som visade stora framsteg i utvecklingen, hade sin anknytning i familjehemmet, men efter 15 månader omplacerades. De beskrevs då uppvisa kraftiga reaktioner, samt gå tillbaka i sin utveckling. Barnens behov av trygghet ifrågasattes således huruvida det tillgodosågs (13). Socialtjänsten gjorde bedömning flickan kunde gå hem från skolan, trots att hon uppgav att hon blivit utsatt för hedersrelaterat våld, förtryck och hot i hemmet. Även här ifrågasattes huruvida barnets behov av trygghet tillgodosågs (3). Barn som blivit utsatta för våld/bevittnat våld beskrevs få sina placeringar avbrutna och flyttade tillbaka till hemmiljön där våldet förekom. Barnets behov av skydd har ifrågasatts huruvida det tillgodosågs, utifrån att barnen flyttades hem (5 & 19).

”NN1 har under hela utredningstiden hänvisat till NN2:s önskan och deras behov” (Ärende 16, familjehem).

Biologföräldrarnas behov och önskningar genomsyrade barnets utredning, barnet själv uttryckte att dennes vilja och önskan inte spelade någon som helst roll för socialtjänsten. Barnet

25

uttryckte en önskan och ett behov om att vara fortsatt familjehemsplacerad i familjehemmet, trots detta fanns en planering för hemflytt utifrån biologföräldrars önskemål (16).