Examensarbete
Socionomprogrammet
”Kan ni granska den här socialtjänsten?”
En kvalitativ studie gällande vilken typ av brister som anmäls till IVO i ärenden som rör familjehemsvård.
” Can you examine this social service?”: A qualitative study regarding what type of flaws that are reported to IVO in cases related to family home care.
Författare: Matilda Caris Lindblom & Jonna Dufåker Handledare: Maria Fjellfeldt
Examinator: Susanne Gustafsson Ämne: Socialt arbete
Kurskod: GSA2AF Poäng: 15 hp
Examinationsdatum: 2021-03-26
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00
Förord
Först och främst skulle vi författare vilja tacka varandra för ett gott samarbete genom arbetet med uppsatsen. Det har varit många givande diskussioner under resans gång och trots att vi ibland helst av allt velat kasta in handduken har vi kämpat vidare.
Vidare vill vi ge oss själva en enorm eloge som kämpat igenom detta trots den trista verkligheten som pågår, med en pandemi som härjar omkring oss, vilket försvårat möjligheten till fysisk kontakt mellan oss studenter och vår handledare.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår fantastiska handledare Maria Fjellfeldt som stöttat, peppat och hjälpt oss när det känts som kämpigast. Även ett stort tack till arkivarierna på IVO för snabb respons och hjälp med utlämnandet av handlingarna.
Till sist vill vi önska er läsare en trevlig läsning och hoppas ni finner studien lika intressant som vi gjort.
Sammanfattning
Syftet med uppsatsen var att undersöka vilken typ av brister som anmäls till IVO i ärenden som rör familjehemsvård inom socialtjänsten och hur dessa brister kan förstås utifrån ett förändringsperspektiv. I denna kvalitativa dokumentstudie har 30 klagomål analyserats utifrån en innehållsanalys av sekundärdata. Resultatet påvisar att både familjehem och vårdnadshavare upplevt brister i kommunikationen från och med socialtjänsten, det visar även att det skett en särbehandling mellan vårdnadshavare. Studien visar att klagomålen berör olika områden, dock ger flertalet klagande uttryck för att de inte känner sig lyssnade på. I diskussionen diskuteras resultatet utifrån studiens centrala begrepp, tolkningsram samt tidigare forskning.
Studiens resultat och diskussion visar att det finns ett behov av att stärka kommunikationen mellan socialtjänsten och dess brukare, en viktig faktor i det är att försöka säkerställa att information mottagits och förståtts på ett korrekt sätt.
Nyckelord: Familjehemsvård, klagomål, inspektion, brukarutvärdering, brister gällande familjehemsvård, förändringsperspektiv
Abstract
The purpose with this essay was to research what type of flaws reported in cases about family home care in the social services and how they can be understood from a change perspective. In this qualitative document study, 30 complaints have been analyzed with content analysis of secondary data. The result shows that both family homes and caregivers have experienced communication flaws from and with the social services, it also shows that there has been special treatment between caregivers. The flaws concern different areas, many express that they do not feel listened to. In the discussion, the results are discussed based on the study's key concepts, interpretive framework and previous research. The results and discussion show that there is a need to strengthen the communication between the social services and its users, an important factor is to ensure that information is received and understood in a correct way.
Key words: Foster home care, complaints, inspection, user evaluation, flaws regarding family home care, change perspective
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
2. Syfte och frågeställningar ... 3
2.1 Syfte ... 3
2.2 Frågeställningar ... 3
2.3 Avgränsningar ... 3
2.4 Disposition ... 3
3. Centrala begrepp ... 4
3.1 Inspektionen för vård- och omsorg (IVO) ... 4
3.2 Familjehemsvård ... 4
3.3 Barnperspektivet ... 5
3.4 Barnkonventionen ... 5
4. Tidigare forskning ... 7
4.1 Tillsyn och inspektion ... 7
4.1.1 Tillsynen och inspektionens bidrag till praktiken ... 7
4.2 Upplevelser och klagomål i ärenden som rör familjehemsvård ... 8
4.2.1 Efterfrågningar i ärenden som rör familjehemsvård ... 9
4.3 Sammanfattning av tidigare forskning ... 9
5. Tolkningsram ... 11
5.1 Utvärdering i socialt arbete ... 11
5.1.1 Brukarens roll i en utvärdering ... 12
6. Metod ... 13
6.1 Forskningsdesign ... 13
6.2 Datainsamling och urval ... 13
6.3 Analysmetod ... 14
6.4 Tillförlitligheten i studien ... 15
6.5 Kritisk diskussion kring val av metod ... 15
7. Etik ... 17
8. Resultat ... 18
8.1 Kommunikation ... 19
8.1.1 Bristande information till och kommunikation med familjehem ... 19
8.1.2 Bristande information till och kommunikation med biologiska föräldrar/vårdnadshavare ... 20
8.2 Umgänge ... 21
8.2.1 Särbehandling mellan vårdnadshavare ... 21
8.2.2 Barnets rätt till vårdnadshavare, inte vårdnadshavares rätt till barnet ... 22
8.3 Barnperspektiv ... 22
8.3.1 Barnets bästa ... 22
8.3.2 Barns behov ... 24
8.4 Bristande handläggning ... 25
8.4.1 Vårdnadsöverflytt ... 25
8.4.2 Brister kring uppföljning, vårdplan och genomförandeplan ... 25
8.4.3 Personalomsättning ... 26
8.5 Sammanfattning av resultat ... 26
9. Diskussion ... 27
9.1 Avslutande reflektioner ... 30
10. Slutsatser och förslag till den fortsatta yrkespraktiken ... 32
10.1 Förslag till vidare forskning... 32
Referenser ... 33
Bilaga 1 ... 37
1
1. Inledning
Det händer ibland att vi stöter på tidningsrubriker och nyhetsklipp som berättar för oss att Inspektionen för vård och omsorg, mer känt under förkortningen IVO, framför kritik mot än det ena, än det andra inom såväl det sociala arbetets verksamhetsfält som sjukvården. Ibland blir vi nyfikna över vad kritiken handlar om. Ibland struntar vi i det. Kanske beror det lite på vilket sammanhang kritiken förekommer i, eller vilken målgrupp, eller typ av verksamhet som kritiken kretsar kring. I det här arbetet kommer fokus att ligga på de klagomål som IVO tar emot avseende ärenden som rör barn i familjehemsvård. Alltså en anmälan som ofta kan vara grunden till att tillsyn och inspektion bedöms vara nödvändig. En inspektion eller ett tillsynsbesök som någon sedan kanske redogör för i en tidning eller berättar om i ett nyhetsklipp och som gemene man sedan läser eller lyssnar till, ibland med största engagemang och ibland med halvt ointresse.
När det gäller klagomål som inkommit till IVO som avser barnärenden rent generellt så påvisar IVO:s egna rapport (IVO, 2014) att följande brister identifierats; 1. Utredningar sker inte inom lagstadgad tid om fyra månader 2. Skyndsamhetskravet under pågående utredningar beaktas inte 3. Dokumentationen är inte i enlighet med lagstiftningens krav 4. Information till berörda under utredningsprocessen är bristfällig 5. Kravet om delaktighet och inhämtandet av åsikter förbises (IVO, 2014). Rapporten är baserad på sammanställningen av 24 inspektioner, gjorda på kommuner i mellersta Sverige (IVO, 2014). Då IVO:s rapport utgår från barnavårdsärenden i stort finns det fog för att tro att dessa identifierade brister också kan dyka upp under ärenden som specifikt handlar om barn i familjehemsvård.
I en rapport där IVO redovisar vad det sett under verksamhetsåret 2020 framkommer det att barnavårdsärenden fortfarande är ett område inom socialtjänsten som är föremål för brister (IVO, 2021). IVO lyfter fram att i 100 fall som granskats har brister avseende barns bästa och barns delaktighet identifierats i ungefär hälften av fallen. IVO menar bland annat att kommuner och socialtjänster måste förbättra sitt arbete. Samtidigt lyfter IVO fram att de själva också bör förbättra och vidareutveckla sin tillsyn för att på så vis kunna hjälpa till med att förbättra och höja kvalitén inom socialtjänsten (IVO, 2021).
1.1 Bakgrund
År 2013 övertog IVO ansvaret för tillsyn och inspektion avseende verksamheter inom området som inbegriper hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Dit kan såväl yrkesverksamma som
2
privatpersoner vända sig för att anmäla upplevda missförhållanden och brister. Syftet med dessa anmälningar är att uppmärksamma och förhindra att liknande händelser inträffar på nytt. IVO:s ansvar är att granska huvudmannen, exempelvis socialtjänstens utredning och vid behov begära kompletterande uppgifter för att sedan bedöma om utredningen följer rådande bestämmelser och att nödvändiga åtgärder vidtagits för att förhindra att liknande allvarligt missförhållande eller påtaglig risk för allvarligt missförhållande inträffar igen. Bedömer IVO att detta gjorts, avslutas ärendet, i annat fall tar IVO ställning till om fortsatt granskning ska ske (IVO, 2019a).
Det finns forskning som pekar på att det finns fog för att ifrågasätta vilken effektivitet som tillsyn och inspektion har på praktiken inom socialt arbete (Hämberg och Sedelius, 2016).
Det finns också forskning som menar på att det ibland är viktigare att tillsynen och inspektioner genomförs, snarare än vad utfallet av inspektionen blir (Wrigstad, 2018). Gällande tidigare forskning som berör familjehemsvård visar Ghaffar et al. (2011) att stress är vanligt förekommande hos föräldrar, vars barn är aktuella för familjehemsvård. Detta anses vara något som kan hämma föräldrarnas förmåga att ta in och förstå den information som socialarbetare delger dem. Ytterligare forskning lyfter fram att upplevelser hos socialarbetare och deras yrkesroll tenderar att innebära en svår balansgång mellan att tillvarata intresset hos barnen, samt intresset hos barnens biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar (Schofield et al., 2011).
Som teoretisk utgångspunkt i analysarbetet kommer begreppet utvärdering och brukarutvärdering att användas. Detta då personers möjlighet att rapportera upplevda brister och missförhållanden inom en verksamhet kan ses som en sorts utvärdering av den tjänst eller den verksamhet som de upplever som bristande.
I en tid där granskning, styrning och kontroll är ledorden finns ett behov av att förstå vad det är som föranleder en anmälning till IVO och vilka sorts brister och missförhållanden som rapporteras i dessa anmälningar. Finns det något tydligt framträdande mönster i anmälningarna?
Och kan dessa eventuella fynd komma att vara användbara för att vidare förstå och fortsätta utveckla yrkespraktiken inom socialt arbete i allmänhet och socialtjänstens mer komplexa arbete i synnerhet? Som blivande socionomer och yrkesverksamma inom det sociala arbetets verksamhetsfält ser vi ett behov av att försöka förstå tillsyn och inspektion och anmälningarna bakom dem som främst en praktikfrämjande faktor snarare än en disciplinerande och rutinmässig faktor.
3
2. Syfte och frågeställningar
2.1 Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka vilken typ av brister som anmäls till IVO i ärenden som rör familjehemsvård inom socialtjänsten och hur dessa brister kan förstås utifrån ett förändringsperspektiv.
2.2 Frågeställningar
Vilket innehåll har de anmälningar som inkommit till IVO?
På vilket sätt kan innehållet i anmälningarna främja den fortsatta yrkespraktiken?
2.3 Avgränsningar
Detta arbete har avgränsats till att endast innehålla anmälningar som inkommit från enskilda samt yrkesverksamma personer. Den data som presenteras i studien inbegriper således bara de klagandes upplevelser och erfarenheter. Denna avgränsning har gjorts då det insamlade materialet bara hade svar från berörd kommun/socialtjänst i 4 fall av 21. Fokus för studien ligger heller inte i att ta reda på vem som har ”rätt” eller ”fel” i en omnämnd situation utan utgångspunkten för studien är att titta på anmälningarna från enskilda personer och vad som framkommer i dem.
2.4 Disposition
Examensarbetet är upplagt på följande sätt att: i kapitel 3 presenteras centrala begrepp som är viktiga att ha med sig för den fortsatta läsningen. I kapitel 4 presenteras den tidigare forskning som ansetts relevant för studien. Därefter presenteras vald tolkningsram i kapitel 5. Kapitel 6 beskriver metoden i studien och i kapitel 7 problematiseras de etiska principerna. I kapitel 8 presenteras resultatet i studien som sedan diskuteras i kapitel 9. Slutligen presenteras författarnas slutsatser i kapitel 10.
4
3. Centrala begrepp
Några centrala begrepp som varit aktuella i denna studie är inspektionen för vård- och omsorg (IVO), barnperspektivet, socialtjänst och familjehemsvård. Nedan följer beskrivningar om vart och ett av dessa begrepp för att skapa en förståelse hos läsaren om varför dessa anses relevanta för studien.
3.1 Inspektionen för vård- och omsorg (IVO)
Inspektionen för vård- och omsorg, vidare i studien benämnt som IVO, är en tillsynsmyndighet.
IVO:s uppgift är att ansvara för tillsyn över hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
IVO ansvarar också för viss tillståndsprövning (IVO, 2019b). IVO:s tillsyner utgår från ett brukar-/patientperspektiv och deras roll är att stå på patienten/brukarens sida. IVO tar även tillvara på patienters och brukares åsikter och erfarenheter i tillsynerna, som en förutsättning för att tillsynen ska kunna vara träffsäker och relevant. Vidare är syftet med tillsynerna som IVO genomför att bidra till lärande och att stödja den fortsatta utvecklingen av kvalitet och säkerhet (IVO, 2019c).
IVO:s tillsyner präglas av trovärdighet, tydlighet och integritet och värnar om uppdraget utifrån den statliga värdegrunden, detta innebär således att tillsynen kännetecknas av: 1) rättssäkerhet, 2) professionalitet, 3) oberoende och 4) förutsägbarhet och öppenhet (IVO, 2019c).
3.2 Familjehemsvård
Att vara familjehem innebär att en familj öppnar sitt hem och tar emot barn som av olika anledningar inte kan bo i det egna hemmet. Familjehemmet tar emot ett barn på uppdrag av socialnämnden för stadigvarande vård och fostran. Ett familjehem kan vara antingen en familj i barnets nätverk, nätverkshem, eller en familj som inte har någon tidigare relation till barnet och dess biologiska familj (Socialstyrelsen, 2020d).
Det är upp till socialtjänsten i varje kommun att rekrytera, utreda och handleda familjehem samt säkerställa att den vård som bedrivs håller god kvalitet (Socialstyrelsen, 2020b). Ett familjehem ska verka för att tillgodose det enskilda barnets behov, samt ge god vård – i samverkan med det biologiska nätverket, socialtjänst och andra viktiga personer i barnets närhet (Socialstyrelsen, 2020b).
5
Ett barn som är familjehemsplacerat har rätt till umgänge med sina biologiska föräldrar och det biologiska nätverk, vilket socialnämnden ansvarar för att kontakten med dessa bibehålls. Om så anses nödvändigt har dock socialnämnden rätt att göra begränsningar vad gäller kontakt och umgänge, utifrån vad som anses vara barnets bästa samt utifrån hänsyn till den pågående vården (Socialstyrelsen, 2020a). Den ursprungliga familjen utgör ofta en stor och viktig del av barnets liv. Umgänget och kontakten kan göra placeringen mer stabil för barnet, utifrån att barnet har en kontinuitet i sin situation samt tillgång till sin identitet och sitt ursprung.
Umgänget är i första hand för barnet, barnet har rätt till sin vårdnadshavare, detta innebär att det är barnets behov som ska styra hur umgänget ska utformas. Vidare ska alltid analyser och bedömningar göras för att utforma umgänge på bästa sätt, utifrån barnets behov (Socialstyrelsen, 2020a).
3.3 Barnperspektivet
Barnperspektivet är ett perspektiv att anta för att beskriva ett barns rättigheter. Barnperspektivet innebär att vuxna sätter sig in i barnets situation för att skapa sig en bild om vad denna situation innebär för barnet och utifrån det bedöma barnets behov samt vad som är barnets bästa (Socialstyrelsen, 2020c). Vad som anses vara barnets bästa är ingenting som kan slås fast en gång för alla, utan innebörden förändras och barnets bästa måste i varje enskilt fall bedömas enskilt utifrån barnets situation, behov och intressen (Singer, 2019). Barnets bästa handlar förutom om att bedöma barnets situation, behov och intressen, även om att se barnet som en medborgare med samma grundläggande rättigheter som vuxna, som en individ med egna rättigheter och som ett eget subjekt (Singer, 2019). I många fall krävs särskilda kunskaper för att på bästa sätt anta ett barnperspektiv (Socialstyrelsen, 2020c).
3.4 Barnkonventionen
FN:s konvention, även kallad barnkonventionen som sedan 2020 blivit lag, innehåller bestämmelser om de mänskliga rättigheterna för barn. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som var och en berör barns rättigheter (Unicef, u.å.). Artikel 2, 3, 6 och 12 brukar betecknas som grundprinciper i barnkonventionen, dessa artiklar ska användas som ”glasögon” när övriga artiklar läses (Socialstyrelsen, 2020c). Grundprinciperna, artikel 2, 3, 6 och 12 säger följande (Unicef, u.å.):
6
- Artikel 2 - Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
- Artikel 3 - Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.
- Artikel 6 - Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
- Artikel 12 - Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet.
Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
7
4. Tidigare forskning
Under det här avsnittet kommer först en sammanfattning göras av forskning som rör inspektionen och tillsynens syfte och bidrag till det sociala arbetets yrkespraktik. Sedan presenteras forskning som handlar om upplevelser och klagomål samt efterfrågningar hos personer som varit delaktiga i ärenden som rör familjehemsvård. Denna presentation av forskning görs då personers upplevelser av socialtjänsten är det som ofta föranleder en inspektion eller tillsynsbesök. De upplevda bristerna eller missförhållandena inom socialtjänsten samt efterföljande inspektioner och tillsynsbesök hänger alltså ihop med varandra. Det finns därför ett behov att förstå det ena för att sedan kunna förstå det andra.
Sökning av artiklar skedde i databaserna Social Services Abstracts och Social Sciences Citation Index. Sökord som användes var; Inspection, audit, social services, social work, fostercare, out of home care, parents, experience, complaints.
4.1 Tillsyn och inspektion
Den tidigare forskningen som presenteras inom ramen för den här uppsatsen visar på att det övergripande syftet bakom tillsyn och inspektioner som fenomen är att förbättra, säkerställa och kontrollera praktiken inom socialt arbete (Pålsson, 2018; Hämberg och Sedelius, 2016;
Furness, 2008; Hood et al., 2019). Tillvägagångssättet för tillsyn och inspektion i praktiken kan se olika ut, metoderna anses dock ha blivit mer standardiserade med ett mer disciplinerande syfte (Hämberg och Sedelius, 2016). En potentiell risk som finns med att tillsyn och inspektion utgår alltför mycket från standardiserade manualer och metoder är att viktig information kan utebli eller att händelser inte uppmärksammas på grund av tillsynens utformning, detta trots att tillvägagångssätten för tillsyn och inspektion är tänkta att vara utformade på ett sådant sätt att komplexiteten i arbete ska kunna synliggöras och komma fram. Utifrån detta finns det fog för att ifrågasätta vilken effektivitet som tillsyn och inspektion har på praktiken inom socialt arbete (Hämberg och Sedelius, 2016).
4.1.1 Tillsynen och inspektionens bidrag till praktiken
Det finns forskning som pekar på att det många gånger är av större vikt att själva tillsynen och inspektionen blir av och utförs snarare än vad själva utfallet av inspektionen blir (Wrigstad, 2018). Pålsson (2018) menar också att tillsyn och inspektion fungerar som ett säkerställande för en sorts miniminivå inom det sociala arbetets verksamhetsfält istället för att verka för
8
utveckling och förbättringspotential i det praktiska arbetet. Huruvida tillsyn och inspektion lämnar effektiva bidrag till den fortsatta praktiken är svårt att helt fastställa. Dock presenterar Furness (2008) att tillsyn och inspektion kan innebära återkoppling kring arbetet och dess utformning samt fungera stödjande och vägledande för de yrkesverksamma inom socialt arbete.
Å andra sidan konstaterar författaren att det också finns yrkesverksamma som främst upplever stress kopplat till tillsyn och inspektion. Hämberg (2017) nämner också att tillsynens utfall ofta tenderar att leda till förändringar som aldrig får full möjlighet att realiseras, bland annat på grund av att det inom verksamheter och organisationer kan finnas motsättningar kring hur de ekonomiska resurserna bör prioriteras och fördelas.
4.2 Upplevelser och klagomål i ärenden som rör familjehemsvård
Bakom klagomål och anmälningar gällande barnavårdsärenden finns flera olika aktörer kring de berörda barnen. De Wilde och Vanobbergen (2020) lyfter fram att det både är professionella runt barnen/barnet som anmäler oro och att en del barn själva också framför klagomål och oro i ärenden som rör dem. Dock står de biologiska föräldrarna för större delen av anmälningarna i det material som presenteras i studien. Resultat visar att anmälningar från de biologiska föräldrarna berör områden såsom missnöje med placeringar samt hos vem eller vilka barnet/barnen är placerade. Även anmälningar kring vad de biologiska föräldrarna förväntas göra för att få tillbaka vårdnaden om sina barn är vanligt förekommande (De Wilde och Vanobbergen, 2020).
Det är vanligt att biologiska föräldrar upplever stress i samband med att deras barn tas ifrån dem (Ghaffar et al., 2011). De föräldrar som tillfrågats inom ramen för studien menar att socialarbetare är dåliga på att erkänna och bekräfta föräldrars stresspåslag och att stressen bland annat uppstår till följd av att socialarbetare tenderar att enbart fokusera på bristerna i klienternas föräldraskap. En del föräldrar menar också att stressen kan komma sig av att de inte förstår eller hinner reflektera tillräckligt kring det som socialarbetare skriver i utredningar och bedömningar som föräldrarna sedan får ta del av. Föräldrar som problematiserade detta angav också att de saknade hjälp med att faktisk förstå det som stod i bedömningarna (Ghaffar et al., 2011). Stress lyfts fram av Ghaffar et al. (2011) som ett viktigt fynd i studien och författarna menar att upplevelsen av stress i sådana här situationer kan hämma föräldrarnas förmåga att ta in och förstå den information som socialarbetare delger dem. Vidare menar författarna att det således finns ett behov att som socialarbetare regelbundet checka av med föräldrarna hur mycket de har förstått eller om det är något som de upplever som oklart. Dock lyfter både Ghaffar et al. (2011)
9
och Schofield et al. (2011) fram att det också finns föräldrar som upplevt socialarbetare och socialtjänst som hjälpande och stöttande trots att sammanhanget för deras samverkan med varandra varit under känslomässigt jobbiga förhållanden.
Enligt Schofield et al. (2011) upplevde socialarbetare att deras egen roll innebar en svår balansgång mellan att tillvarata intresset hos barnen, samt intresset hos barnens biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar. Schofield et al. (2011) konstaterar att relationen mellan föräldrar och socialarbetare många gånger är utmanande och svår att förhålla sig till, särskilt då barnens behov hela tiden står i centrum och där föräldrarollen och vad den ska inbegripa är något som hela tiden måste förhandlas fram.
4.2.1 Efterfrågningar i ärenden som rör familjehemsvård
Biologiska föräldrar vars barn är aktuella för placeringar utanför hemmet efterfrågar framförallt ett respektfullt bemötande från socialarbetare (Ghaffar et al., 2011; Schofield et al., 2011). En del föräldrar menar att deras känsloreaktioner, när deras barn ska placeras, inte ses som en normal föräldrareaktion utan snarare ger tyngd åt socialarbetarnas bedömningar avseende att föräldrarna ej är lämpade att ta hand om sina barn (Schofield et al., 2011). Att få information om sina barn samt ges möjlighet till delaktighet ansågs också vara viktigt för de biologiska föräldrarna (Schofield et al., 2011). Även kontinuitet lyfts fram av både föräldrar och socialarbetare som en viktig och eftersträvansvärd aspekt, men vars tillgång är svår att räkna med, bland annat på grund av strukturella orsaker eller personalomsättningar (Schofield et al., 2011).
4.3 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning visar på att syftet bakom tillsyn och inspektion är att förbättra, säkerställa och kontrollera yrkespraktiken inom det sociala arbetets verksamhetsfält. Samtidigt finns det forskning som menar att det finns fog för att vara kritisk angående effektiviteten och utfallen av genomförda tillsynsbesök och inspektioner. Bland annat kan utfallet av en inspektion resultera i olika och skilda upplevelser hos de, vars verksamhet inspekterats. Vidare kan det vara så att förändringar som föreslås, mot bakgrund av en inspektion inte heller lyckas få någon genomslagskraft. Det kan till exempel vara till följd av att verksamheter och organisationer inte anser att förändringsförslaget är förenat med deras ekonomiska resurser och prioriteringar.
Gällande upplevelser och klagomål kopplat till ärenden som rör familjehemsvård visar tidigare forskning att stress är vanligt förekommande, särskilt bland biologiska föräldrar.
10
Stressen kan försvåra möjligheten att förstå och ta in information om den uppkomna situationen.
Generellt efterfrågar biologiska föräldrar ett respektfullt bemötande av socialarbetare och både föräldrar och socialarbetare lyfter fram kontinuitet som en viktigt och eftersträvansvärd faktor.
11
5. Tolkningsram
Under det här avsnittet kommer utvärdering inom socialt arbete att presenteras samt brukarens roll i utvärdering. Denna teoretiska utgångspunkt har valts då klagomålen som inkommit till IVO kan förstås som en sorts utvärdering av socialtjänstens arbete. Även IVO:s granskning av socialtjänsten kan förstås som utvärdering av det arbete som bedrivs inom socialtjänsten.
5.1 Utvärdering i socialt arbete
Danermark (2011) menar att socialt arbete till stor del eftersträvar att reformera verkligheten och att denna reformation sker genom att olika program tillämpas för att skönja positiva förändringar. Ordet program kan förstås som en intervention genom vilket man vill försöka motverka sociala problem (Blom och Morén, 2007). Lindgren (2011) tar upp att en utvärdering är viktigt för att åstadkomma verksamhetsutveckling då en utvärdering kan frambringa mycket information. Denna information kan sedan tjäna som utgångspunkt för utveckling och förändring inom olika verksamheter.
Utvärdering som fenomen är enligt Blom et al. (2011) ett samlingsbegrepp som inbegriper flera olika processer. Att genomföra en utvärdering inom socialt arbete beskrivs av författarna som särskilt komplext då det sociala arbetets verksamhetsfält omfattar flera svåra och känsliga områden som den som utvärderar måste ha i beaktande (Blom et al., 2011). Det kan framför allt handla om olika värderingar, makt eller förväntade roller, vilket tenderar att variera mellan till exempel politiker, socialarbetare och klienter samt andra aktörer som är verksamma inom området (Blom et al., 2011). Det är alltså särskilt viktigt inom utvärdering i socialt arbete att förstå vem som efterfrågar en utvärdering, för vem den görs och på vilket sätt information ska inhämtas. Hur och på vilket sätt informationsinhämtning går till kommer indirekt påverkas av utvärderingens syfte samt dess efterfrågare (Blom et al., 2011).
Lindgren (2011) lyfter fram att det idag är vanligt att mäta, jämföra, kontrollera och följa upp verksamheter, särskilt de verksamheter som bedrivs genom offentliga medel. Det handlar om att försäkra sig om att kvalitén i dessa verksamheter är god, att verksamheten är effektiv och att den är föremål för utveckling. Denna tillsyn kan förstås och liknas vid utvärdering. När det pratas om utvärdering berörs ofta begreppet kvalité vilket Lindgren (2011) problematiserar.
Detta då kvalité avses mätas utifrån olika kvalitetsindikatorer. Det problematiska med dessa indikatorer är att formuleringen bakom en indikator innebär en värdering och ett värdemässigt ställningstagande, en kvalitetsindikator kan således aldrig betraktas som helt objektiv
12
(Lindgren, 2011). Det går därför att fråga sig om kvalitén i en verksamhet kan antas vara av hög kvalité utifrån att verksamhetens brukare är nöjda eller inte. Kanske har brukarna generellt fått fördelaktiga beslut och insatser beviljade, på bekostnad av att utredningar varit dåligt genomförda. Att ha nöjda brukare skulle kunna vara en indikator på att kvalitén i en verksamhet är god, men den upplevda kvalitén kan samtidigt då också rymma ett mått av brister (Lindgren, 2011).
5.1.1 Brukarens roll i en utvärdering
Utvärdering i socialt arbete har sedan tidigare traditionellt inneburit att brukare fått framföra sina uppfattningar kring de insatser och det upplevda resultatet av insatserna som de mottagit.
Det har också ansetts varit rimligt att ha med deras perspektiv i en utvärdering av verksamheter vars tjänster de tar del av (Blom et al., 2011). Brukarens roll i utvärdering är också något som förstärkts då synen på brukare förändrats över tid. Istället för att vara en passiv mottagare av samhällets insatser ses de mer som aktiva brukare av insatsernas som erbjuds (Blom et al., 2011). Vidare menar författarna att denna uppfattning anses ha stärkt brukarens roll i ett utvärderingssammanhang. Vedung (2011) menar att brukare är de som är slutmottagare av offentliga åtgärder: Vidare lyfter författaren fram att brukare i utvärderingssammanhang kan vara en individ, en grupp eller organiserad företrädare för gruppen av brukare (Vedung, 2011). Blom et al. (2011) tar upp att det kan finnas en risk att brukare enbart ges möjlighet att uttrycka sina åsikter för att utvärderingen ska framstå som mer giltig och övertygande för andra och de själva, att deras medverkan uppmuntras och synliggörs, men där deras perspektiv och upplevelser blir sekundärt.
13
6. Metod
6.1 Forskningsdesign
Utifrån studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ ansats valts som utgångspunkt för studien tillsammans med innehållsanalys av sekundärdata som analysmetod. Bryman (2013) lyfter fram att kvalitativ metod är en forskningsansats som rymmer ett flertal olika metoder och tekniker för datainsamling, däribland analys av texter och dokument, vilket är utgångspunkten för den här studien. Studiens forskningsdesign är således att betrakta som en dokumentstudie.
Patel och Davidsson (2019) tar upp att dokument kan användas för att besvara frågor som bland annat rör individers upplevelser. Detta ansågs vara relevant för den här studiens syfte och frågeställningar eftersom författarna ämnar undersöka vilka upplevda brister och missförhållanden som anmäls till IVO i ärenden som rör familjehemsvård.
6.2 Datainsamling och urval
Redan i tidigt skede av studien togs kontakt med en arkivarie på Inspektionen för vård och omsorg för att se över hur många fall som kunde bli aktuella för studien. Utifrån svaret som mottogs, att IVO gör ungefär 30.000 granskningar per år, gjordes den första avgränsningen till att endast innefatta granskningar inom familjehemsvård åren 2019 och 2020. Andra avgränsningen gjordes efter att en lista på samtliga granskningar åren 2019 och 2020 mottogs och uppvisade ett ärendeantal om 1495 stycken. Listan innefattade granskningar inom bland annat uppgifter från enskild avseende individ- och familjeomsorg, ansökan om överflyttning av ärende, för att nämna några. Utifrån detta gjordes en tredje avgränsning att endast inhämta ärenden/klagomål inom uppgifter från enskild avseende individ- och familjeomsorg i [….]
under år 2020 samt ärenden som lett till fortsatt tillsyn. Antalet klagomål blev då 30 stycken som sedan lästs, kodats och analyserats. Av dessa 30 klagomål har vi kunnat utläsa att det rör sig om 21 ärenden. Utifrån att det i vissa ärenden inkommit klagomål från fler olika personer har vi valt att sätta samman dessa till ett ärende i studien. Dessa 21 ärenden har initierats av familjehem, barn samt biologiska föräldrar, rektor för en förskola, socialsekreterare samt andra privatpersoner eller anhöriga med insyn i händelser som föranleder klagomålen, se tabell 1.
Tabell 1.
Översiktstabell över de klagande, ärendenamn samt antal klagomål
14
Klagande Ärendenamn Antal klagomål
Barn 15 1
Vårdnadshavare 2, 4, 9, 11, 17, 20, 21 8 Annan närstående till barnet 7, 11, 12, 13, 19 7
Familjehem 6, 10, 13, 16, 18 8
Socialtjänst 5 1
Anonym person 1, 3, 5, 8, 14 5
Anm. Antalet klagomål avser här samtliga klagomål i studien. Ett ärende kan innehålla fler klagomål från olika personer, men också fler klagomål av en och samma person.
I de fall de förekommer fler personer i klagomålet benämns dessa i citering med NN1, NN2 och så vidare under studiens resultatdel. De referenser, siffror inom parentes, som presenteras under resultatdelen är de olika ärendenamnen och “NN” som återkommer ersätter namn, kommuner ersätts med “XX”.
6.3 Analysmetod
För att analysera studiens material har en kvalitativ innehållsanalys använts. Då studiens insamlade data är redan befintliga dokument från en tillsynsmyndighet är materialitet att betrakta som sekundärdata, vilket också innebär att analysmetoden blir en sekundäranalys (Bryman, 2013).
Kvalitativ innehållsanalys är enligt Bryman, (2013) ett vanligt tillvägagångssätt att använda för att göra en kvalitativ analys av dokument och ansågs i det här fallet som lämplig utifrån studiens syfte och frågeställningar. Analysmetoden går ut på att söka efter teman i det material som ska analyseras. Bryman (2013) tar upp, att det vid kvalitativ dataanalys, är vanligt att läsa igenom det insamlade materialet en första gång utan att göra några större noteringar, för att sedan läsa igenom materialet mer djupgående och göra markeringar och anteckningar kring sådant som uppfattas som viktigt. Vid analys av materialet lästes först alla inkomna dokument i sin helhet. Därefter sammanfattades de och diskuterades över telefon. Vidare lästes dokumenten igenom flera gånger varpå markeringar, överstrykningar och anteckningar gjordes i materialet. Dokumenten lästes separat av författarna och markeringar och överstrykningar gjordes individuellt. Vidare menar Bryman (2013) att de koder som dittills genererats av läsningen bör granskas kritiskt. Detta för att bland annat fastställa att olika koder inte är ett uttryck för samma typ av företeelse. För att tillsammans identifiera teman och subteman i
15
materialet har telefonkontakt ägt rum regelbundet. Då har materialet diskuterats och författarnas överstrykningar, markeringar och anteckningar har jämförts och reviderats. Totalt identifierades fyra huvudteman varav tre av dessa teman hade två subteman. Under ett huvudtema kunde tre subteman identifieras.
6.4 Kritisk diskussion kring val av metod
Utifrån studiens syfte föll valet på att inhämta redan befintliga data. I detta fall från tillsynsmyndigheten IVO. Motsvarande material hade rent teoretiskt kunna inhämtas genom intervjuer och till viss del enkäter. Dock hade det ej varit möjligt rent etiskt inom ramen för den här uppsatsen. Inkomna klagomål och anmälningar till IVO är däremot allmänna handlingar som vem som helst kan begära ut och som noga sekretessmarkeras innan utlämning. En nackdel med datainsamlingsmetoden är att författarna inte kunnat ställa några följdfrågor kring innehållet i materialet samt att det varit stor variation på längden och detaljnivån i de olika ärendena. Dels för att de klagande själva väljer hur mycket de vill återge i sina klagomål till IVO, dels för att IVO gjort nödvändiga sekretessmarkeringar i ärendena. En fördel med datainsamlingsmetoden är att det insamlade materialet inte förändrats under studiens gång, vilket skulle kunna ske vid intervjuer om en respondent väljer att exempelvis revidera sina svar alternativt välja att avbryta sin medverkan.
Då studiens data är redan befintligt material är det att betrakta som sekundärdata vilket också innebär att analysen för uppsatsen blir en så kallad sekundäranalys. Bryman (2013) tar upp att sekundäranalys av kvalitativa data kan innebära svårigheter som kan kopplas till att anonymitet hos personer och platser kan gå förlorade och att etiska problem avseende konfidentialitet kan uppstå. Den etiska aspekten kring studien berörs vidare under en egen rubrik. Att använda kvalitativ innehållsanalys som analysmetod ansågs vara mest lämpligt utifrån studiens syfte, frågeställningar och datamaterial.
6.5 Tillförlitligheten i studien
För att bedöma tillförlitligheten i en kvalitativ studie hänvisar Bryman, (2013) till begreppen trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera.
Med trovärdighet vill forskaren försäkra sig om forskningen genomförts utifrån de ramverk som omger forskningen samt att resultatet av forskningen når ut till den målgrupp som
16
forskningen kretsar kring (Bryman, 2013). Eftersom de personer som står bakom anmälningarna och klagomålen i det analyserade materialet ej aktivt valt att delta i studien är det svårt för författarna att stämma av med personerna huruvida de analyserade materialitet överensstämmer med deras egen uppfattning. Detta kan ses som en viss svaghet för studien, då författarnas tolkning inte kan ifrågasättas eller revideras av de personer det berör.
Med överförbarhet menas att forskningen försöker generera en så pass tät och fyllig beskrivningen av resultaten som möjligt för att läsaren sedan själv ska kunna avgöra om resultaten kan anses vara överförbara på en annan kontext (Bryman, 2013). Utifrån det insamlade materialet finns en tät beskrivning presenterad. Samtidigt behöver hänsyn tas till det faktum att materialet är initierat av personer vars anonymitet måste beaktas. Det finns därför fog för att tänka sig av viss information som skulle kunna generera en fylligare beskrivning utesluts till förmån för personernas anonymitet.
Pålitlighet innebär att forskaren noga redogör för de olika stegen i forskningen för att på så vis kunna styrka eventuella slutsatser i sin forskning (Bryman, 2013). De olika stegen som gjorts i studien presenteras hur författarna i studien gått tillväga i processen att inhämta material, vilka urval och avgränsningar som skett inom ramen för studien, vilket syfte studien har samt hur analysen av det insamlade materialet gått till.
Det sista begreppet som berörs gällande tillförlitligheten inom kvalitativ forskning rör möjlighet att styrka och konfirmera. Det innebär att forskaren vill försäkra sig om att agerandet, inom ramen för forskningen, har skett i god tro och att till exempel personliga värderingar inte medvetet påverkat forskningens resultat eller innehåll (Bryman, 2013). Innehållet i materialet har lästs och analyserats utifrån ett objektivt synsätt. Dock har diskussioner förts mellan författarna huruvida fynden i studien svarar mot den egna förförståelsen kring ämnet som undersökts.
Bryman (2013) lyfter fram att generalisering av kvalitativa forskningsresultat kan vara svårt och att det även finns en del kritik och delade meningar kring hur en generalisering av kvalitativ forskning bör gå till. Å ena sidan bör kvalitativa forskningsresultat generaliseras mot bakgrund av teori snarare än populationen (Bryman, 2013). Å andra sidan finns det de som menar att resultaten av kvalitativ forskning ändå kan ge ett visst mått av generalisering (Bryman, 2013). Då denna studie endast baseras på 30 klagomål inkomna under 2020 kan det resultat som påvisas i studien inte generaliseras till att gälla alla som är aktuella i ärenden som rör familjehemsvård. Resultatet kan däremot ge oss en bild, samt en lärdom av vilka brister som upplevts och anmälts under det senaste året.
17
7. Etik
Anonymitet, konfidentialitet, frivillighet och integritet är de grundläggande etiska frågorna för de personer som direkt ingår i en forskning, i detta fall, personerna bakom ärendena (Bryman, 2013). Vidare finns det andra etiska principer som gäller inom svensk forskning:
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2013). Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet innebär att personuppgifter i studien ska behandlas med största möjliga konfidentialitet och förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte har tillgång, vidare innebär det att uppgifterna i studien endast får användas för studiens ändamål (Bryman 2013).
Handlingarna i uppsatsen är allmänna handlingar och inhämtade via mailkontakt med arkivarie på Inspektionen för vård och omsorg. Handlingarna är till viss del sekretessmarkerade, det omnämns dock vilken tjänstgörande kommun det handlar om samt att vissa yrkesverksamma omnämns med namn. Dessa uppgifter är ingenting som kommer att föras vidare i denna studie. Inför inhämtandet av uppgifter besvarades en blankett gällande etisk egengranskning (se bilaga 1) där “nej” kryssades i på sex av sju frågor, ”ja” kryssades i på en.
Detta ledde till en diskussion samt att en blankett om anmälan av behandling av personuppgifter lämnades till Dataskyddsombudet. Detta utifrån att det bakom varje handling finns en levande individ, varför det är viktigt att ta i beaktande att känsliga uppgifter rörande en individ behandlas.
Nyttiggörande, eller nyttjandekravet, innebär i detta fall att rapporterna som inhämtas endast får användas för ändamålet i studien (Bryman, 2013). Vidare har nyttan av studien bedömts som sådan att det kan vara till nytta för läsaren att ta del av den kritik som enskilda framför till IVO, samt vad kritiken faktiskt kan användas till i praktiken. För individen bakom handlingarna kan det möjligtvis ge en upprättelse i form av att kommuner kan ta till sig klagomålen i studien för att förhindra att liknande händelser uppstår igen. Av respekt till de klagande, samt för att lyfta deras åsikter har citeringar i studien skett ordagrant utefter vad som skrivits i klagomålen. Det kan diskuteras huruvida ett skriftspråk kan avslöja vem som klagat, vilket diskuterats inom ramen för studien, men då författarna i studien inte genomfört intervjuer, har de klagandes röst bedömts kunna lyftas fram genom ordagrann citering.
18
8. Resultat
I bearbetningen av klagomålen som analyserades i studien har fyra huvudteman kunnat identifierats, under dessa teman har även subteman identifierats, se tabell 2. Under detta kapitel kommer dessa teman och subteman presenteras. I många ärenden var temana fler än ett och återkommer således under fler underrubriker än en. För att underlätta för läsaren har författarna valt att numrera ärendena, se tabell 1.
Vissa av barnen i ärendena är omhändertagna enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och några barn är familjehemsplacerade enligt socialtjänstlagen (SoL).
Tabell 2.
Teman och subteman
Teman Subteman
Kommunikation Bristande information till och
kommunikation med familjehem Bristande information till och kommunikation med biologiska föräldrar/vårdnadshavare
Umgänge Särbehandling mellan vårdnadshavare
Barnets rätt till vårdnadshavare, inte vårdnadshavares rätt till barnet
Barnperspektiv Barnets bästa
Barns behov
Bristande handläggning Vårdnadsöverflytt
Brister kring uppföljning, vårdplan och genomförandeplan
Personalomsättning
19
8.1 Kommunikation
I flertalet av dem ärenden som kommit till IVO beskrevs det brister gällande kommunikation.
Inom temat kommunikation i ärendena har två subteman hittats, vilka presenteras nedan, med en beskrivning av vad som framkom i klagomålen.
8.1.1 Bristande information till och kommunikation med familjehem
Det framgår att omplacering av barn genomförts av socialtjänsten, utan motivering till familjehem om varför detta skedde. Familjehem har efterfrågat motivering till varför familjehemsplacering avbrutits, men svar har uteblivit (10, 13 & 18).
”Sedan får vi ett samtal från Soc XX att NN1 ska bli omplacerad till en annan familj omgående, eftersom dem påstår sig haft en oro i ett år. Ingenting har dem nämnt för varken oss som familjehem eller för NN1 som är placerad. […..] Trots att både vi som familjehem, samt NN1 frågat om en anledning till omplacering får vi inget svar.” (Ärende 18, familjehem).
Information gällande inledande av utredning har getts till familjehemmet, men information gällande vad utredningen syftade till har brustit. Familjehemmet trodde att det gällde en utredning gällande vårdnadsöverflytt, vilket sedan visade sig vara fel. Familjehemmet har uppgett att de efterfrågat förklaring till varför barnet omplacerades, men att svaren de mottagit endast är luddiga samt att de inte fått veta varför omplacering skedde (18).
”Nu har de avslutat båda placeringarna hastigt och lustigt med motivering att de är oroliga för min hälsa??” (Ärende 10, familjehem).
Samarbetet mellan familjehemmet och socialtjänsten beskrevs, av familjehemmet, till en början vara bra, de var nöjda. Samarbetet beskrevs sedan dala, familjehemmet fick inte information kring hanteringen av uppdraget samt att familjehemmet ett flertal gånger problematiserade med socialtjänsten de mötestider som familjehemmet kallades till. Mötestiderna lades när barnomsorgen stängts, vilket ledde till att kravet på att båda familjehemsföräldrarnas närvaro blev svårt att tillgodose. Beslut rörande barnet förmedlades till familjehemmet per SMS, istället för att ringa, trots önskemål att beslut skulle förmedlas via samtal (6).
”Igår blev barnen hämtade av soc för att bli omplacerade, men Jag känner att hela den processen är fel. Deras grund för att placera om barnen är för att skolan gjort en orosanmälan på oss …” (Ärende 13, familjehem).
20
Barnen omplacerades efter att ha bott i familjehemmet i 15 månader. Familjehemmet sökte svar på sina frågor kring varför omplacering skedde, men fick inte något gehör i det (13).
8.1.2 Bristande information till och kommunikation med biologiska föräldrar/vårdnadshavare
I ett flertal ärenden framkom det att vårdnadshavare upplevt en brist i kommunikationen från socialtjänstens håll.
”Nu, X år senare har jag fortfarande, trots ständiga försök om att få utöka kontakten med mina barn inte fått något besked eller någon handligsplan om hur jag kan återuppta boendet med mina barn. Jag har fast jobb samt egen bostad med gott utrymme för mina barn, och uppfyller även de övriga krav som behövs för att tillgodose en god hemmiljö.
Trots detta får jag inga besked av socialtjänsten om varför jag inte tillåts att få bo tillsammans med mina barn när förfrågan ställs.” (Ärende 17, vårdnadshavare).
Förälder/vårdnadshavare sökte ett flertal gånger kontakt med socialtjänsten, utan framgång.
Vårdnadshavare informerades heller inte kring barnens skolgång, pågående mediciner eller hälsotillstånd. Ett barn beskrevs varit med om en olycka i familjehemmet, där vårdnadshavaren inte fick någon information gällande detta (17 & 20).
”NN1 i familjehemmet anmäld för spridning av barnpornografi. De flyttar ej NN2 till jourhem under utredning och låter NN1 bo kvar i hemmet, vilket har förstört hela julen och nyåret för mig. […..] Har alldeles säkert inte varit nån uppföljning nu under helgerna, fick till mig via telefon att de litar på familjehemmet innan jul.” (Ärende 1, anonym person).
Information från socialtjänsten till mammor har inte givits gällande gjorda bedömningar om varför umgänge inte skulle varit positivt för barnen samt varför det inte ansetts lämpligt att barnen bodde hemma hos sin mamma. Konkreta svar och mätbara mål att jobba med uteblev från socialtjänsten, samt att återkoppling gällande gjorda orosanmälningar inte gavs, mer än att informationen skulle föras vidare till berört familjehem (4 & 17).
En förälder beskrevs inte ha blivit tillfrågad eller godkänt placeringen gällande sitt barn, föräldern var även under en längre tid omedveten om barnets familjehemsplacering. En hemtagningsbegäran gjordes, samt en begäran att om det inte var möjligt skulle barnet omplaceras till ett annat familjehem. Begärd hemtagning visade sig ej vara aktuell och vårdnadshavarna fick därefter ingen information gällande omplacering förrän eget möte
21
initierades månader senare. Svar på frågor, information kring barnet samt pågående utredningar begärdes ett flertal gånger, men tillfredsställdes inte (9). Ytterligare vårdnadshavare beskrev hur familjehemsplacering genomförts med endast den ena vårdnadshavarens samtycke, trots gemensam vårdnad. Information gällande familjehemsplaceringen gavs heller inte till vårdnadshavaren som ej lämnade sitt samtycke (12).
”Nu fick min son veta av familjehemmet att NN är hos sin mamma , så inga avslut o inskolningar i lugn takt som socialen lovat och ingen information till pappa att han redan flyttat” (Ärende 11, annan närstående till barnet).
Det framgick att pappan ville att barnet skulle bo kvar i familjehemmet, samt att han uttryckte detta till socialtjänsten, som inte gav något gehör.
8.2 Umgänge
Ett tema som kunde identifieras under analysarbetet av klagomålen var brister kring umgänge, under det temat kunde även två subteman identifieras vilka presenteras nedan.
8.2.1 Särbehandling mellan vårdnadshavare
Vårdnadshavare beskrev hur socialtjänsten gjort en väsentlig skillnad mellan de två vårdnadshavarna till barnet, inte bara gällande umgänge, utan även handläggningen av ärendet samt information gällande barnets placering (7 & 12).
”Dom har gjort en placering på dottern NN1 utan NN2 samtycke trots att han har gemensam vårdnad. Dessutom får han ingen information om vad som sker kring dottern och hennes sk placering. Den placering som NN1 fått har NN2 inte gett samtycke till.”
(Ärende 12, annan närstående till barnet).
Mammans umgänge ökades, trots barnets uttryckliga önskan om att bo med sin pappa och trots att socialtjänsten bedömde att utökat umgänge med mamman inte ansågs lämpligt (7).
”Av handläggare får han veta att umgänge som testats med modern inte fungerar och att det inte ska ökas. I samma veva byts det handläggare, nya handläggaren ökar moderns umgänge trots tidigare bedömning om att inte öka.” (Ärende 7, annan närstående till barnet).
Socialtjänsten hade en tät kontakt med mamman och familjehemmet, pappan däremot omnämndes inte i journal under en period om fyra månader. Pappan hade under den perioden
22
inte mer än Skype umgänge, medan mamman hade regelbundet umgänge, samt gjorde en hemtagningsbegäran utan pappans vetskap, trots gemensam vårdnad. Pappan fick vetskap om denna när utredningen skickade skriftligt till honom. Han gjorde då en hemtagningsbegäran som behandlades långt senare och inte genererade i någonting. Mamman hade under en period om 3,5 månad beviljats utökat umgänge, en utredning genomfördes, samt att barnet flyttade hem. Sedan hemflytt till mamman hade pappan ingen kontakt med barnet, samt upplevde sig som bortglömd av socialtjänsten (7).
8.2.2 Barnets rätt till vårdnadshavare, inte vårdnadshavares rätt till barnet Ett flertal ärenden beskrev vårdnadshavares frustration över att inte få träffa barnet, samt deras frustration över att umgänge ej ökats trots att vårdnadshavare efterfrågat detta. Det framgick även att vårdnadshavaren/vårdnadshavarna uttryckt sin rätt att få träffa barnet till socialtjänsten (4, 9 & 20).
”Om barn reagerar negativt på utökat umgänge med sina biologiska föräldrar ska man utreda varför och se till barnets bästa. Umgänge är till för barnet och inte föräldrarna.”
(Ärende 5, socialtjänst).
Barnen har uttryckt att de inte vill träffa vårdnadshavare, dels utifrån rädsla för den biologiska föräldern, dels utifrån en vilja att bo hos och träffa den andra vårdnadshavaren. Vårdnadshavare hade ändock beviljats utökat umgänge och i vissa fall även en hemflytt (7 & 5).
8.3 Barnperspektiv
Brister kring beaktande av barnperspektiv var någonting som under analysarbetet kunde identifieras i ett flertal klagomål. Under temat barnperspektiv kunde sedan två subteman, barnets bästa samt barns behov identifieras, vilka presenteras nedan.
8.3.1 Barnets bästa
Ett flertal ärenden beskrev hur barnets bästa inte varit avgörande i beslut som rör barnet, en rad olika beskrivningar förekom där socialtjänsten ibland gått helt emot vad barnet själv uttryckte, ibland lade mer vikt vid det biologiska nätverkets önskemål och vilja. En pojke, omhändertagen och placerad sedan han var X veckor, bodde i sitt familjehem i över tre år. Pojkens primära anknytning var familjehemmet, anknytning till biologiska föräldrar fanns inte. Umgängena var problematiska och pojken uppvisade ett utåtagerande och oroligt beteende i familjehemmet
23
efteråt. Pojken sade sig uttryckligen vara rädd för sin biologiska pappa (5). Barn som tvingats till umgängen har uttryckt rädsla för att träffa sin mamma och pappa. Ena barnet, utifrån pressen från socialtjänsten, ville vid X års ålder inte leva längre. Barnen tog mod till sig att säga ifrån gällande umgänge, trots det låg socialtjänsten på angående umgängen (10).
“Familjehemmet har gjort orosanmälning. Grannar till den biologiska NN1 har gjort orosanmälning. Nu kommer det också en orosanmälan från mig. Min fråga är, hur många flera orosanmälningar behöver ni få innan ni ska se till barnets bästa?” (Ärende 5, annan anonym person).
Barnet bevittnade våld mellan de biologiska föräldrarna, samt blev utsatt. Bedömning gjordes ändock att hemflytt till den våldsutövande biologföräldern skulle ske (5). Ett barns placering avbröts mot dess vilja och trots en rädsla hos barnet. Desperata försök att inte få sin placering avbruten gjordes, men barnet tvingades ändå flytta, med polishandräckning (19).
”Socialen kommer inte kl 12, och de hör inte heller av sig, utan de dyker upp tre och en halvtimme, kl 15:30, senare med polis. NN1 skräckslagen när NN1 ser polisen, beväpnad med batong och pistol. […..] Polisen släpar sedan NN1 till socialens bil och får till slut på NN1 bältet.” (Ärende 19, familjehem).
Löfte om att socialsekreterare skulle medfölja hela vägen gavs, men barnet blev avlämnad på en parkering och hämtad av en främmande man. Efteråt tog barnet kontakt med före detta familjehem och beskrev sin rädsla, samt uppgav att det velat rymma, men inte vågat (19).
”På förskolan gråter NN1 nu efter mamma (NN2), äter dåligt och använder napp igen.
Hon kommunicerar med ”bebis-språk” och pratar inte ordentligt.” (Ärende 13, annan närstående till barnet).
Barnen uppvisade ett otryggt beteende samt kraftfulla reaktioner efter att omplacering genomfördes, barnen hade då bott i samma familjehem i 15 månader. Barnen visade ångest, panik och ont i magen efter detta och backade i sin utveckling (13).
”NN1 har tvingats till NN2 trots stora protester från NN1 själv. Ibland har NN1 blivit lurad till möten där sedan NN2 också sitter. […..] NN1 har hela tiden varit orolig att NN1 ska måsta flytta. Soc har frågat NN1 vid upprepade tillfällen om NN1 inte vill flytta. NN1 har alltid sagt nej!” (Ärende 18, familjehem).
24
Barnet omplacerades mot sin vilja, med motiveringen att socialtjänsten under ett års tid kände en oro, någonting som varken familjehem eller barnet själv fick vetskap om. Det beskrev hur barnet blivit mutat av socialtjänsten för att gå med på familjehemsplaceringen frivilligt (18).
Barn som omplaceras fler gånger beskrevs frustrerade och upprörda över situationen, några barn på grund av att socialtjänsten brustit gällande utredning av familjehemmet, något på grund av oklar anledning. Det beskrevs en enorm frustration över att inte bli lyssnad på av socialtjänsten (15 & 21).
8.3.2 Barns behov
Socialtjänsten meddelade familjehemmet om behovet av vardagsrutiner, regelbundenhet och ett förutsägbart liv, för att trygga det familjehemsplacerade barnet. Familjehemmet meddelades även om behovet av regler och rutiner i vardagen för att barnet skulle utvecklas och känna trygghet. Socialtjänsten var dock otydliga i sina beslut gällande umgängen samt planeringen kring umgängen med biologföräldrar, vilket ledde till en situation där barnets behov av regler och rutiner för trygghet inte kunde tillgodoses (6).
“De bestämmer, efter över ett år av omhändertagande av barnen, att dom inte ska få bo hos NN1 längre. Deras enda trygghet.” (Ärende 13, annan närstående till barnet).
Två barn, som var familjehemsplacerade i samma familjehem i 15 månader, beskrevs som trygga barn som visade stora framsteg i utvecklingen, hade sin anknytning i familjehemmet, men efter 15 månader omplacerades. De beskrevs då uppvisa kraftiga reaktioner, samt gå tillbaka i sin utveckling. Barnens behov av trygghet ifrågasattes således huruvida det tillgodosågs (13). Socialtjänsten gjorde bedömning flickan kunde gå hem från skolan, trots att hon uppgav att hon blivit utsatt för hedersrelaterat våld, förtryck och hot i hemmet. Även här ifrågasattes huruvida barnets behov av trygghet tillgodosågs (3). Barn som blivit utsatta för våld/bevittnat våld beskrevs få sina placeringar avbrutna och flyttade tillbaka till hemmiljön där våldet förekom. Barnets behov av skydd har ifrågasatts huruvida det tillgodosågs, utifrån att barnen flyttades hem (5 & 19).
”NN1 har under hela utredningstiden hänvisat till NN2:s önskan och deras behov”
(Ärende 16, familjehem).
Biologföräldrarnas behov och önskningar genomsyrade barnets utredning, barnet själv uttryckte att dennes vilja och önskan inte spelade någon som helst roll för socialtjänsten. Barnet
25
uttryckte en önskan och ett behov om att vara fortsatt familjehemsplacerad i familjehemmet, trots detta fanns en planering för hemflytt utifrån biologföräldrars önskemål (16).
8.4 Bristande handläggning
I ett flertal ärenden kunde bristande handläggning identifieras som ett tema under analysarbetet.
Inom temat bristande handläggning identifierades även tre subteman, vårdnadsöverflytt, brister kring uppföljning, vårdplan och genomförandeplan, samt personalomsättning, vilka presenteras nedan.
8.4.1 Vårdnadsöverflytt
”Viktiga faktorer som anses nödvändiga att utreda och lyfta är vilken anknytning barnet har till familjehemmet och hur kontakten mellan barnet och de biologiska föräldrarna har fortlöpt. Har kontakterna varit sporadiska eller skett under uppslitande former, kan en flyttning av vårdnaden bli aktuell.” (Ärende 5, socialtjänst).
Kontakten med de biologiska föräldrarna var problematiskt för barnet som visade kraftfulla reaktioner, barnet uttryckte även att det inte ville träffa sina biologiska föräldrar. Den primära anknytningen var till familjehemmet, där barnet bott längre än tre år, trots detta gjordes varken ansökan eller övervägande om vårdnadsöverflytt (5).
Utredning gällande vårdnadsöverflytt påbörjades vid två tillfällen, men lades även ner vid båda tillfällen. En ansökan om vårdnadsöverflytt skedde således aldrig (6).
8.4.2 Brister kring uppföljning, vårdplan och genomförandeplan
Uppföljningar som inte genomförts var en av bristerna i handläggningen som framkom i ärendena.
”Ingen uppföljning var 3:dje månad. […..] Inte fått skriftligt beslut angående överklagan som görs var sjätte månad. Har ej fått skriva under vårdplan.” (Ärende 20, vårdnadshavare).
Tidigare genomfördes uppföljningar varje halvår, informationen skrevs ner och signerades samt lämnades till berörda parter, någonting som senare upphörde (19). Uppföljning gällande barnets vårdplan genomfördes inte, trots att detta ska göras minst en gång per år. Genomförandeplan följdes heller inte upp eller eventuellt reviderades, trots att även det borde gjorts (6 & 18).
26 8.4.3 Personalomsättning
Det framgick i några ärenden dels att det var många handläggarbyten, dels att det var konsulter inne som tagit felaktiga beslut.
“Under tiden som NN bodde hos oss har femton olika handläggare varit inblandade och handlagt ärendet, en av dessa slutade innan det meddelades oss varav vi stod utan handläggare under en tid.” (Ärende 6, familjehem).
Förutom handläggarbyten framgick det även att det under perioder inte funnits någon handläggare för ärenden (6, 18 & 20). Det beskrevs vidare hur omsättning av handläggare varit problematiskt utifrån att en mamma manipulerade varje ny handläggare, till sin fördel (7).
“Konsulten har därmed kunnat göra vad som helst utan att ifrågasättas eller kontrolleras.”
(Ärende 14, anonym person).
Konsulten fattade beslut om att omedelbart omhänderta barnet på grund av misshandel, utifrån en orosanmälan gjord av skolan. Orosanmälan gällde att barnet blivit utsatt av andra elever på skolan. Det omedelbara omhändertagande skedde, trots att kommunen inte innehade någon socialnämnd samt att enhetschefen inte stått bakom beslutet (14).
8.5 Sammanfattning av resultat
Av den information som funnits att tillgå i ärendena framkom det, som läsaren kan se, många klagomål gällande att barns bästa inte tagits i beaktande. Vidare framkom det att det ansetts finnas stora brister vad gäller kommunikationen mellan vårdnadshavare och socialtjänst, samt familjehem och socialtjänst.
27
9. Diskussion
Syftet med studien har varit att undersöka vilken typ av brister som anmäls till IVO i ärenden som rör familjehemsvård inom socialtjänsten och hur dessa brister kan förstås utifrån ett förändringsperspektiv. Resultatet kommer först att diskuteras utifrån studiens tolkningsram och centrala begrepp därefter mot bakgrund av den tidigare forskningen. Diskussionsavsnittet avslutas med en återknytning och reflektion till studiens frågeställningar samt avslutande reflektioner av författarna.
IVO:s roll i det sociala arbetet är att genomföra tillsyner utifrån exempelvis inkomna klagomål gällande socialtjänstens arbete. IVO:s tillsyner utgår från ett brukarperspektiv, där brukarens erfarenheter och åsikter står i fokus för tillsynen, för att garantera att tillsynen blir träffsäker och relevant. Dessa tillsyner kan förstås som en utvärdering av det arbetet som socialtjänsten bedriver.
Likt Danermark (2011) beskriver att socialt arbete eftersträvar att förändra verkligheten genom olika program för att se positiva förändring, jobbar IVO för att tillsynerna ska bidra till att öka kunskapen samt utveckla kvaliteten och säkerheten i det sociala arbetet. Man kan alltså förstå de klagomål som inkommit till IVO som oerhört viktiga för att främja en utveckling.
Blom et al. (2011) beskriver vikten av att brukarens perspektiv lyfts fram i en utvärdering kring socialt arbete, någonting som även IVO själva beskriver. Det är således av stor vikt att den klagandes perspektiv lyfts fram för att en förändring inom socialtjänsten ska kunna ske. Vidare beskriver Blom et al. (2011) riskerna med en utvärdering, att brukarens perspektiv och upplevelser blir sekundärt och att möjligheten att uttrycka sig endast ges utifrån att utvärderingen då framstår som mer giltig. Detta fenomen kan såklart även uppstå vad gäller klagomål till IVO, då det är de som gör bedömningen om en tillsyn ska genomföras eller ej.
Lindgren (2011) skriver att en utvärdering är av vikt att genomföra då den frambringar mycket information som sedan kan tjäna som en utgångspunkt för utveckling och förändring.
Klagomålen till IVO är således viktiga att göra, trots att de i vissa fall inte leder till någon tillsyn, utifrån att det är då IVO får information om att brister finns och det är då det potentiellt kan ske en förändring.
Det framgår i resultatet att en brist som uppmärksammats är att det inte skett uppföljningar kring barnets vård, dess vårdplan eller genomförandeplan, någonting som både familjehem och vårdnadshavare uppmärksammat.
28
Lindgren (2011) beskriver vikten av att följa upp verksamheter, särskilt de som bedrivs genom offentliga medel, för att försäkra sig om att verksamheten har god kvalité, att den är effektiv, samt att den utvecklas. Det Lindgren (2011) beskriver kan appliceras på barnets vårdplan, genomförandeplan samt uppföljning av barnets vård. Syftet med att följa upp dokumentationen samt barnets vård är att främja barnets utveckling och försäkra sig om att den familjehemsvård barnet får har god kvalité och är bra för barnet. Socialtjänsten ansvarar för att säkerställa att den vård barnet får har god kvalité (Socialstyrelsen, 2020b), för att säkerställa detta behövs således uppföljningar genomföras, vilket resultatet visar har brustit. I FN:s barnkonvention kan läsas att ”barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling” (artikel 6), barnets rätt till utveckling är således någonting som behöver säkerställas av ansvarig socialtjänst, genom regelbundna uppföljningar.
Det framkommer i ett flertal ärenden i studien att de klagande starkt ifrågasätter huruvida socialtjänsten beaktat barnperspektivet i beslut och handlingar. I FN:s barnkonvention kan läsas att ”vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa”
(artikel 3). Det finns dock ingen entydig bild av vad som är barnets bästa, utan det är någonting som måste bedömas hos varje enskilt barn, utifrån barnets situation, behov och intressen (Singer 2019). Det framgår i resultatet att socialtjänsten tagit beslut trots att barnet själv sagt emot detta beslut, exempelvis vad gäller umgängen och hemflytt. En del barn har uttryckt en direkt rädsla gentemot sin biologiska förälder, ändock har socialtjänsten bedömt att umgänge ska ökas, eller att en hemflytt ska ske. Ett familjehem ska verka för att tillgodose barnets behov, i samverkan med bland annat det biologiska nätverket (Socialstyrelsen, 2020b), ett familjehemsplacerat barn har även rätt till umgänge med sitt biologiska nätverk. Om det så anses nödvändigt har dock socialnämnden rätt att göra begränsningar gällande kontakt och umgängen, utifrån vad som bedöms barnets bästa (Socialstyrelsen, 2020a). Det kan således ifrågasättas hur berörd socialtjänst anser att de beaktat barnets bästa, när en hemflytt sker trots att barnet själv uttryckt en rädsla för den biologiska förälder som flytten skett till. Vidare framgår det i resultatet att en del barn uppvisat kraftfulla reaktioner efter beslut som tagits av berörd socialtjänst, vilket även det får oss att fundera över huruvida barnets bästa kan motiveras när barnets reaktioner visar någonting annat.
”Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad” (FN:s barnkonvention, artikel 12).
Detta innebär inte per automatik att barnets mening och åsikter ska vara avgörande för socialtjänstens bedömning, men det kan tolkas som att ju äldre barnet är, desto större vikt bör
