Barns perspektiv, barns intresse och stora barngrupper

Förskollärarna beskriver barns perspektiv och barns intresse som två utmaningar de ställs inför i deras roll som undervisande förskollärare. Resultatet visar på att förskollärarna känner sig stressade på grund av de nedskärningar av personal som görs i verksamheterna på grund av den pågående pandemin. De anser att det är svårt att finna stunder tillsammans med barnen där de tillsammans delar ett gemensamt fokus. Pramling och Wallerstedt (2019) menar i sin studie att förskollärarna behöver ta initiativ till att finna ett gemensamt fokus tillsammans med barnen där aktiviteten kan ta ny form. Barns perspektiv menar Jonsson och Thulin (2019) är det sätt som barnen förstår och visar intressen för. De menar att

30

genom barns perspektiv skapas det en ny innebörd hos barnen som de är

engagerade i som också leder till nya erfarenheter hos barnen utifrån det innehåll som förskollärarna presenterar för dem. Utifrån egna upplevelser är det

betydelsefullt att förskollärarna intar barns perspektiv, alla barn måste känna sig sedda i verksamheten.

Större krav på sig i sin yrkesroll som undervisande förskollärare är något som framkom i resultatet sedan undervisningsbegreppet kom in i läroplanen.

Förskollärarna säger att det är svårt att få till undervisningen när man är ensam med en stor barngrupp. Det är också svårt att ställa frågor som är rätt anpassade för barnen, då tiden inte räcker till att dela barngruppen efter de förmågor barnen har. Det saknas kollegor, man är oftast ensam i verksamheten. Ser vi till egna upplevelser handlar det mycket om vilket förhållningssätt som är etablerat i verksamheten, det går att få till undervisning även om det är ont om personal i verksamheten. Studiens resultat visar på att förskollärarna är medvetna om och försöker i den mån det går att vara lyhörda och intar barns perspektiv samt barn intresse. Johansson (2011) menar att förskollärare som arbetar utefter barns perspektiv är medvetna och har ett förhållningssätt som sätter barns intresse i fokus. De reflekterar ständigt över sin verksamhet och de mål de vill att barnen ska utvecklas vidare i. Syftet är enligt Johansson (2011) att förskollärarna ska få syn på sitt eget arbetssätt. Studiens resultat belyser att förskollärarna inte får tänka för stort, de säger att de behöver finna guldkornen i det de gör. Skolverket (2018) antyder att det handlar mycket om hur förskollärarna organiserar för undervisning. Pramling och Wallerstedt (2019) skriver att förskollärarna efter den reviderade läroplanen har fått större krav på sig, dels för att det är brist på utbildad personal samt att ansvaret för undervisningen ligger på förskollärarna.

En gemensam tanke vi har med respondenterna från resultatet är att mycket utav undervisningen handlar om att hitta ett fungerande arbetssätt tillsammans med barnen, där allt bygger på ett gemensamt fokus och ett hållbart förhållningssätt.

7.5 Slutsats

Efter avslutad studie upplever vi att studiens syfte som var att bidra med kunskap om hur förskollärare talar om att bedriva undervisning i förskolan har besvarats. Studiens resultat lyfter fram lärandets akt med hjälp av fem strategier temaarbete,

mellanrumundervisning, lek och material och miljö som förskollärarna använder sig av i iscensättningen av undervisningen. Resultatet belyser även innehållet, lärandets objekt med hjälp av läroplanen. Respondenterna som deltog i studien säger sig har en

förståelse för hur undervisning ska bedrivas men de säger också att det finns utmaningar som de behöver arbeta med såsom att de känner att de har fått större krav på sig i sin yrkesroll som undervisande. Resultatet tyder på att förskollärarna på ett medvetet sätt arbetar med undervisning i förskolan. De är medvetna om sitt innehåll och de försöker ta vara på barnens nyfikenhet och intressen i sin planering. Förskollärarna säger att det är betydelsefullt att ställa utforskande frågor till barnen för att de ska bli delaktiga i sitt eget lärande. Detta menar även Magnusson och Pramling Samuelsson (2019) är

betydelsefullt, de menar att förskollärare som ställer frågor till barnen är responsiva.

31

Genom att ställa frågor förs leken och undervisningen framåt, barnen som ställer frågor är nyfikna på att lära sig mer. Magnusson och Pramling Samuelsson (2019) menar att förskollärare som går in och stöttar barnen med hjälp av kommunikation och respons på barnens frågor skapar en möjlighet för att leken tar ny form.

Förskollärarna i vårt resultat beskriver att de försöker finna alla situationer under dagen till undervisning. Ett förhållningssätt som kan relateras till Siraj- Blatchford (2009) som menar att det är betydelsefullt att förskollärare och barn har ett gemensamt fokus för att undervisning ska ske. Vidare skriver Siraj- Blatchford (2009) att när barn och

förskollärare delar samma intressen kan ett gemensamt fokus uppstå och det

betydelsefulla samspelet infinna sig och då sker även undervisning. Förskollärarna i studien säger att det är avgörande faktorer för undervisningen hur närvarande de är och vilka frågor de ställer till barnen. Det är en hårfin gräns mellan lek och undervisning enligt förskollärarna. De säger att de behöver ha en medvetenhet om när de ska gå in i leken och när de ska stanna utanför. En utmaning som enligt Pramling m.fl. (2019) förskollärarna ställs inför när de är responsiva i barns lek. De menar att det krävs att förskollärarna engagerar sig i undervisningssituationer som kan leda till en interaktion som utmynnar i lek.

8 Metoddiskussion

I detta avsnitt presenteras en metoddiskussion där vi diskuterar hur vi kom fram till vårt resultat. Avsnittet belyser både fördelar och nackdelar med vår metod. Studien avslutas med didaktiska implikationer och vidare forskning.

Vi valde att göra en mindre omfattande studie, därav har vi begränsat antalet respondenter i studiens intervjuer. Kihlström (2016) förklarar att antalet intervjupersoner kan vara svårt att bestämma, det avgörs från studie till studie.

Resultatet tyder på att de antal intervjupersoner som deltog var rimligt. Den pågående pandemin begränsade studiens val av datainsamlingsmetoder, vi kunde till exempel inte använda oss av observationer som kunde gett oss en mer komplett bild av hur

förskollärarna bedriver undervisning. Intervju som metod gjordes för att studien skulle bli så tillförlitlig som möjligt. Fördelen med en kvalitativ intervjumetod är att vi i förväg kan skriva ner frågor som har fasta frågeställningar. Det ger oss även möjligheter att ställa följdfrågor för att ytterligare få fatt i det vi undersöker. Vi upplever också att antalet intervjufrågor var tillräckliga för att få fatt i studiens syfte som var att bidra med kunskap om hur förskollärare talar om att bedriva undervisning. Det som var till en nackdel för oss var att det tog lång tid att transkribera och skriva ner respondenternas svar. Det var även tidskrävande att sortera och urskilja respondenternas svar som skulle ligga till grund för våra kategoriseringar. Det som hade varit intressant för oss är hur syftet hade blivit besvarat om vi istället hade valt observationer som metod.

Observationer som metod till studiens syfte hade förmodligen gett ett helt annat resultat.

Förståelsen för begreppet undervisning hade förmodligen också visat sig ur ett annat perspektiv.

Resultatet som framställs i studien har flera gånger granskats och ifrågasatts för att se att studien undersöker det som är tänkt att den ska undersöka. Empiri och analyser har kritiskt granskat genom de handledningstillfällen vi haft samt opponeringar av andra studenter. Resultatet kan inte jämföras med om vi hade haft möjlighet att intervjua fler

32

personer från olika kommuner. Troligtvis hade det resultatet utökat förståelsen av hur undervisning kan bedrivas i förskolan. Materialet gav oss en tydligare bild av hur förskollärare talar om att bedriva undervisning samt vilka utmaningar förskollärare ställs inför som undervisande.