Barns tankar kring kvinnliga och manliga karaktärer 33

Svaleryd (2003) konstaterar att oavsett de likheter och skillnader som vi kan tänkas uppfatta mellan könen så är det trots allt ett resultat av våra egna skapade föreställningar och tankesätt. Så hur ser barnen på könen i de skönlitterära böcker som de tillsammans har läst högt i

klassen? Eleverna som kommer att nämnas genom citat och delar av transkribering, heter egentligen någonting annat.

När vi pratade med eleverna kring skönlitteraturens olika karaktärer fann vi att de hade en tydlig bild av vad de uppfattade som kvinnligt respektive manligt. De pratade ofta om

skillnader rent utseendemässigt. Ett exempel är då eleverna diskuterar hur karaktärerna ser ut, om de är flicka eller pojke:

Intervjuare- Om man inte säger namnet. Hur får man då veta att det är en flicka eller en pojke? Edwin - Kanske för att hon har långt hår...ja, hum jag vet inte

Robin - Hon har smink på sig!

Intervjuare- Men om det är en pojke då? Adam - Han har kort hår

Maja - Fast han kan ha långt hår också Robin - Han har inga örhängen Edwin - Han kanske är skallig

Under intervjun tolkade vi det som att eleverna ofta har en rätt snäv bild av hur flickor ser ut. De nämnde vid upprepade tillfällen att endast flickor kan sminka sig och ha klänning och att flickor "snyggar till sig, sminka sig och ha hår, sånt här långt hår och platta till det eller locka". När de sedan diskuterade kring pojkars utseende så var diskussionen mer varierad, som transkriberingen ovan visar pratar eleverna exempelvis om att killar både kan ha långt och kort hår. Nikolajeva menar att utseendet ofta beskrivs mer utförligt och framträder tydligare i skönlitteratur som riktar sig till flickor. Författaren ställer sig frågan om detta kan bygga på stereotypa föreställningar om att flickor, såväl personer som läsare, bryr sig mer om utseende än vad killar gör (Nikolajeva 2004, s. 107). Eftersom vi upplevde att majoriteten av

- 34 -

de valda böckerna bidrog med fler manliga förebilder kanske elevernas diskussion kring utseendet av de kvinnliga karaktärerna blir snävare i jämförelse mot de manliga. Det blir däremot svårare att definiera kön utifrån utseende om karaktärerna är djur. Detta var något som en av eleverna tog upp då vi diskuterade hur man kan ta reda på vilket kön en karaktär innehar.

Intervjuare- Hur vet vi om huvudpersonen är en flicka eller pojke?

Adam- För när man läser den, för tillexempel när, när jag läser Pettson och Findus å då så har så brukar jag ha olika röster för, för varje människa jag läser. Det kanske är en svag röst, en stark röst, en tjock röst så Edwin - Vad är Findus då? En kille eller tjej?

Adam - En kille

Intervjuare - Hur vet vi det, det står ju inte att han är en pojke? Robin - Han är ju en katt

Maja - En katt kan vara en tjej Elever - Ja det kan vara en tjej Maja - Jag tycker det låter som en tjej

Adam - Jag tycker att det hörs på rösten att han är typ en tjej Robin - Det låter som en tjej

Maja - Jag tycker att han låter skrikig och tjejer låter högt

När vi diskuterade boken Känner du Pettson och Findus så tar Edwin självmant upp frågan om Findus är en kille eller tjej. I boken står det nämligen inte utskrivet vilket kön Findus har, och detta börjar eleverna därför att fundera över. Vi finner det intressant att Maja ifrågasätter killarnas uppfattning om att katter framställs som killar. Kanske beror det på att hon själv är flicka eller så kan hon utgå från egna erfarenheter. När hon har konstaterat att katter också kan vara flickor ändrar killarna åsikt. Trots detta upplever vi att eleverna har en stereotyp könsbild av att Findus är en kille. Som dialogen visar säger Adam, som tidigare upplevde Findus som kille, att "jag tycker att det hörs på rösten att han är typ en tjej". Det visar att hans

ursprungliga uppfattning om att katten är en kille fortfarande står fast, trots att diskussionen har fört in samtalet på en tjej. Det kan också vara så att Adam har påverkats av de övriga eleverna och därför säger han att Findus "typ kan vara en tjej".

Under intervjun diskuterade eleverna karaktären Oscar i Mandelhjärtat. Boken handlar om Oscar som mest av allt i världen vill ha en hund, men tyvärr är inte hans föräldrar lika positivt inställda till den tanken.

Intervjuare - Hugo skrattar åt Oscar när han får höra att Oscar vill ha en hund, varför tror ni att Hugo skrattar åt Oscar?

Edwin - För att han kanske… han (Hugo) kanske visste att han (Oscar) inte skulle kunna ta hand om en hund eller skulle trodde han att han skulle glömma den?

- 35 -

Intervjuare - Men om Oscar skulle vara en flicka, hade det varit någon skillnad då?

Robin - Ja, det kunde ha varit skillnad… det beror på … nä det kvittar om han är en flicka eller pojke

Dialogen mellan Edwin och Adam kan tolkas på olika sätt. Killarna kanske uppfattar det som att Oscar inte kan ta hand om en hund eftersom Hugo skattar åt tanken på Oscar med ett djur. Man kan också tolka det som att Hugo uppfattar Oscar som empatisk och känslosam eftersom han vill ta hand om en hund och därför skrattar han åt Oscars drag som ofta anses vara mer kvinnliga attribut (Nikolajeva, 2004 s. 129). Hur eleverna tolkar situationen går inte att uppfatta genom deras svar. Däremot är det intressant att följa Robins tankegång när han fungerar kring om det hade varit annorlunda om en tjej hade önskat sig en hund. Först lutar han åt att det hade varit annorlunda, för att sedan bestämma sig för att det inte hade varit någon skillnad om en tjej eller kille hade önskat sig en hund. Elevernas svar skiljer sig eftersom de får två olika frågor. Edwin och Adam utgår från Mandelhjärtat när de bildar uppfattningen om att Oscar inte kan ta hand om en hund. Robin däremot tänker inte på någon specifik karaktär utan funderar endast kring betydelsen av kön, vilket kan vara en förklaring till att hans svar skiljer sig från de övrigas. Ett annat scenario som utspelade sig under intervjun då vi diskuterade karaktärerna var följande:

Intervjuare - Om en karaktär i en berättelse är modig, stark, aktiv. Vem tänker ni på då? Edwin - Håkan bråkan!

Intervjuare - Hur är Håkan?

Adam - Han springer mycket, han är aktiv, han är som superhjälte och kan rädda livet på människor Intervjuare - Hur är flickorna i boken? (Håkan bråkan och pappa börjar ettan)

Adam - De har blå ögon och dom är mindre klåfingriga Maja - Flickorna fiser inte när dom åt typ pizza typ Robin - Snälla också

Intressant är att frågan som ställs är öppen, eleverna får fritt associera attributen till vilken karaktär de vill och den första som förs på tal är den manliga karaktären Håkan i boken Håkan

bråkan och pappa börjar ettan. Det innebär att bilden de har av Håkan är i linje med den

stereotypa könsrollen för manlighet. Även de kommentarer som eleverna yttrar gällande flickornas beteende i boken är i linje med ett kvinnligt stereotypt könstänkande. Vi tolkar det som att eleverna har en tydlig bild av hur karaktärerna framställs i böckerna, de ser tydliga skillnader mellan hur kvinnligt och manligt framställs.

Enligt tidigare forskning har det visat sig att båda könen, flickor/kvinnor och pojkar/män oftast får olika sorters "positioner, förhållningssätt och beteenden" men oftast utgick böcker från stereotypa könsmönster (Wedin 2011, s. 79). Det är också den bild vi uppfattar att eleverna har gällande de kvinnliga karaktärerna i böckerna. Vid ett tillfälle under intervjun

- 36 -

frågade vi om huvudpersonen Oscar i Mandelhjärtat hade uppfattats på ett annat sätt om han hade varit en tjej istället för en kille. Samtliga elever tyckte att huvudpersonen hade varit snällare och mer noggrann, Robin säger "Hon hade varit dubbelt så snäll som Oscar". Intressant är att eleverna tar för givet att karaktären skulle ha framställts annorlunda om han hade varit av kvinnligt kön, men elevernas svar kan också ha påverkats av intervjuarens fråga som kan ha uppfattats som ledande.

Intervjuare - Kan pojkar också vara snälla?

Adam, Robin och Edwin - (Tveksam stämma, frågande) Jaa? Maja - Ibland?

Vi upplevde det som att elevernas föreställningar om att flickor är snälla var rätt djupt rotade. Kåreland och Lindh-Munther (2005) menar också att studier har visat att elever oftast

förknippar "snällhet" med flickor och "bråkighet" med pojkar. Som man kan se i

transkriberingen ovan är killarna tveksamma till om pojkar verkligen kan vara snälla. Även Maja har den uppfattningen om att killar inte alltid kan vara snälla, vilket var hennes åsikt när det gällde de flickor som framställdes i böckerna. Dock var inställningen annorlunda när vi diskuterade kring begreppet snäll utifrån dem själva. Då säger Maja "Jag är inte alltid snäll, till exempel när jag var liten, då var jag jättebusig". Samma sak gällde när vi fritt diskuterade begreppen "modig och stark" och eleverna kunde utgå från sig själva. Då sa samtliga elever att båda begreppen kunde användas för att beskriva såväl en tjej som en kille. Edwin menar att "vara modig beror på situationen och då kan det vara tjej och kille" Adam håller med och säger att "ibland kan man leka tuff som kille med". Att uppfattningarna kring kön och de könsmönster som finns ändras beroende på om diskussionen kretsar kring karaktärerna i skönlitteraturen eller om diskussionen utgår från dem själva är intressant. Vi upplever att eleverna får möta stereotypa könsmönster via böckerna och att de tankar kring kön som går emot de traditionella könsmönstren inte uppmuntras till så stor del ute på skolorna.

- 37 -