Traditionella könsmönster i böckerna 31

En sammanfattning av tidigare analysavsnitt kommer nedan att presenteras och de

könsmönster som vi har sett i böckerna diskuteras. Detta görs för att svara på frågeställningen om vilka könsmönster som kan tänkas framträda i skönlitteraturen, och på vilket sätt de framställs.

Vi har sett att det finns många starkt stereotypa könsmönster i de böcker som vi har analyserat, något som även Kåreland och Lindh-Munther (2005, s. 150) har sett i sin studie gällande barnlitteratur. Till en början hade vi en föreställning om att många böcker inte skulle beskriva karaktärerna enligt manligt eller kvinnligt kön eftersom boklistan innehöll många karaktärer som hade formen av djur. Dock fann vi att även dessa djurböcker hade utformade könsstereotypa karaktärer, dessutom handlade böckerna övervägande om män. Enligt Brink (2006) tycker många pojkar om att lyssna till berättelser som handlar om det egna könet, gärna i form av förmänskligade djur. Särskilt intressanta upplevs de om attribut som tuffhet, kaxighet eller mod står som typiska karaktärsdrag. Brink (2006) menar att detta stärker pojkarnas könstillhörighet och formar deras könsidentitet, dock menar författaren att pojkar i senare ålder även kan bryta könsmönster. Författaren påpekar också att flickor ofta uttrycker en vilja att läsa om prinsessor, kaniner, hästar och andra gosiga och mjuka djurfigurer. Kåreland (2005, s. 69) menar dock att det i skönlitteraturen ofta är de kvinnliga karaktärerna som bryter mot de traditionella könsmönstren. Intressant är att i Jackson och Gees (2005, s. 117) studie, visade det sig att en text som hade ombytta roller eller uppfattades som

könsöverskridande, upplevdes som spännande av flickor vilket är en kontrast till det som Brink (2006) ovan diskuterar.

Tidigare har vi analyserat vilka attribut som vi har förknippat med de olika karaktärerna, då vi nämnde Lotta (Visst är Lotta en glad unge) och Zackarina (Sandvargen) som två starka huvudpersoner vilka går ifrån könsmönstren och förknippas med mer manliga attribut. För att nämna två exempel där könsmönstren istället blir bekräftade tittade vi närmare på Findus i

Pannkakstårtan och Känner du Pettson och Findus? (Nordqvist, 1984/2014) och Malla handlar (Eriksson, 1998). Findus är en katt och beskrivs med typiska manliga attribut som

modig, aktiv, uppfinningsrik, otålig samt att han har attityd. Dessa är bland annat några av de drag Jackson och Gee (2005, s. 117) definierar som stereotypa manliga attribut. I Malla

handlar för vi möta Malla som har vissa svårigheter att utföra en shoppingtur. Allt som står

på inköpslistan blir fel och Malla för börja om och om igen. I boken blir Mallas relation till mormodern väldigt framträdande, hon finns där som en trygg famn och en stöttande person

- 32 -

som vägleder Malla till rätt handlingar. Detta är en stor kontrast till Pettson och Findus, där Findus inte är beroende av Pettson som Malla är i behov av sin mormor. Findus är

självständig och söker inte på samma sätt som Malla tröst eller närhet hos Pettson. Findus känslor blir på så vis mer dolda än Mallas blottade inre. I Malla handlar tilldelas Malla redan i början attribut som "lilla vän", hon framstår också som både blyg och tillbakadragen. Även i

Visst är Lotta en glad unge tilltalar bipersonerna Lotta med liknande attribut, exempelvis

säger mamman "Vad gör du lilla Lotta?" eller en i byn som säger "Do har alltid varit en glad

liten onge". Svaleryd (2003, s. 34-35) påpekar att sådana ord som "lilla vän" och "lilla hjärtat"

har en nedlåtande effekt. Lottas karaktär definieras däremot inte som stereotypt kvinnlig då hon är både aktiv, social och uppfinningsrik. Ord som lilla/lille är något som vi inte har sett förekomma i dialog med pojkar.

Under tidigare avsnitt har vi analyserat vad karaktärerna har för beteendemönster, en av de frågor som vi utgick från var hur karaktärerna framställdes via bilderna. Ett tydligt exempel på rådande könsmönster är i berättelsen Boken om Nasse (Nordqvist, 1996). Här porträtteras de manliga karaktärerna med drag som kan uppfattas som överlägsna eller rent av hånfulla. De har stora leenden med många vassa tänder, stora ögonbryn och blickarna är stint fästa på Nasse. En kontrast till detta är dock när Nasse möter en flicka i berättelsen. Hon har en rosa mycket kort ballerinaklänning, långt hår samt fjärilar och blommor som flyger runt omkring henne. Vi upplever att det blir en väldigt tydligt skillnad på hur männen och kvinnan

framställs via bilderna, man får en klar uppfattning om kvinnligt och manligt. Vi la också märke till vilka ord som användes för respektive kön. När killarna agerar med Nasse "skrattar" de medan flickan "fnittrar, trippar och fladdrar". Då vi granskade bilderna i

skönlitteraturen lade vi också märke till att de manliga karaktärerna på många ställen fick en mer framträdande placering eller helt enkelt tog upp mer plats, något som visar på hur den rådande maktstrukturen fördelas mellan de båda könen. Ett exempel är i boken Håkan bråkan

börjar ettan där det finns en bild på Håkans klasskamrater. Bilden har ett tydligt fokus på

pojkarna då de sitter och gungar på stolen, kastar suddgummi eller skriker i riktning mot fröken. Det finns bara två flickor med på bilden, de sitter långt bak i klassrummet och har inte lika tydliga karaktärsdrag som pojkarna.

I avsnittet kring analys av karaktärernas beteendemönster har vi som tidigare nämnt diskuterat föräldrarollerna och den stereotypa uppdelningen mellan sysslor och beteenden. Jackson och Gee (2005, s. 116) har i sina studier kommit fram till att det i skönlitteratur finns tydliga mönster i vad kvinnor och män gör eller sysselsätter sig med. Vi har också upplevt detta i de böcker vi tagit del av, mammorna upplevs som hemmafruar och papporna är ute och

- 33 -

arbetar. Mammorna har rollen som ansvarig för hushållet och pappan intar en mer

bestämmande roll men är också den som leker med barnen. Vi finner också att mammorna har en mer tröstande och omhändertagande position och de är oroliga för sina barn när de hamnar i en knipa. Vi tycker oss också se att föräldrarna ofta innebär varandras motsatser, ett annat exempel på detta är i Katten som älskade regn (Mankell, 2000) där pappan beskrivs som "Stor och kraftig och hade en bullrande röst" och mamman som "liten och smal och talade väldigt tyst. Ofta lät det som om hon viskade".